med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.
Betänkande 1978/79:JoU4
JoU 1978/79:4
Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:4
med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.
Motionerna
I motionen 1977/78:474 av Eric Marcusson och Thure Jadestig (båda s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jakträtten på allmän väg.
I motionen 1977/78:790 av Alf Lövenborg (apk) föreslås att riksdagen som
sin principiella ståndpunkt uttalar att jakträtten skiljs från markäganderätten
och i övrigt hemställer tili regeringen om en allmän översyn av lagen
(1938:274) om rätt till jakt så att motionens syfte tillgodoses.
I motionen 1977/78:1270 av Wiggo Komstedt (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om att rapportskyldigheten för älgjaktsområden
begränsas i enlighet med vad i motionen anförts.
I motionen 1977/78:1276 av Håkan Strömberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att uttala sig för att ett anslag ur jaktvårdsfonden om
150 000 kr. tillerkänns Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.
I motionen 1977/78:1278 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar uttala att duvhöken i likhet med övriga rovfåglar bör
totalfridlysas i hela riket.
I motionen 1977/78:1282 av RolfWirtén (fp) hemställs att riksdagen uttalar
sig för 1. att duvhöken omedelbart fridlyses. 2. att alla rovfåglar blir kronans
villebråd.
1 motionen 1977/78:1622 av Tore Nilsson och Per Petersson (båda m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begären snabb utredning med syfte att
begränsa de ekonomiska skadorna genom älg i växande skog.
I anslutning till behandlingen av förevarande motioner har utskottet
anordnat hearing med företrädare för Svenska Jägareförbundet och Jägarnas
riksförbund-Landsbygdens jägare.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet några under riksmötet 1977/78
väckta motioner om jakt- och viltvård m. m.
Jaktlagstiftningen i allmänhet. I motionen 1977/78:474 påpekas att reglerna
om jakträtt på väg infördes i jaktlagstiftningen redan år 1912, dvs. i en tid då
trafiken var av helt annan karaktär och betydligt lägre intensitet än i dag.
Enligt motionärerna är det därför väl motiverat att 1977 års jakt- och
1 Riksdagen 1978/76. 16 sami. Nr 4
Omtryckning: S. 8 Ändrade sidhänvisningar i första stycket
JoU 1978/79:4
2
viltvårdsberedning behandlar även frågan om jakträtten på allmän väg så att
vi får en jaktlagstiftning som - från såväl trafik- som jaktvårdssynpunkter -anpassas till den situation som råder i dag.
Enligt motionen 1977/78:790 är det i slutet av tjugonde århundradet hög
tid att ersätta den nuvarande feodalistiska jaktlagstiftningen med en
demokratisk sådan. Detta mål kan enligt motionären endast uppfyllas genom
att jakträtten skiljs från markägandet. Motionären pekar bl. a. på den
förändring i markägarstrukturen som skett genom samhällsutvecklingen och
som lett till att skaran av egendomslösa i jaktlagens mening ökat. Motionen
utmynnar i en hemställan om en allmän översyn av jaktlagen i enlighet med
motionens syfte och om ett principiellt uttalande från riksdagens sida att
jakträtten bör skiljas från markäganderätten.
Utskottet vill nämna att en av huvudpunkterna i lagen (1938:274) om rätt
till jakt - jaktlagen - är att jakträtten tillkommer markägaren på honom
tillhörigt område. Med jakträtten följer emellertid också vissa skyldigheter för
jakträttsinnehavaren i fråga om jaktvården. Detta förhållande har fått sitt
uttryck bl. a. i 1 § 2 st. jaktlagen. Där stadgas att jakträttsinnehavare bör
"genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad jakt
ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets skydd
och förkovran sörja för bevarandet av ett artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd".
Bestämmelser om jakträtt på väg finns i 5 § 1 mom. jaktlagen. Dessa
innebär att den som äger väg inte harjakträtt på vägen med mindre han äger
mark intill denna. Den som äger mark på båda sidor om vägen harjakträtt
även om han inte äger vägen. Går väg i gränsen mellan skilda ägares mark och
äger ingen av dem vägen har båda jakträtt på vägen. Stadgandet har i
oförändrat skick överförts från 1912 års lag om rätt till jakt. 1 en kommentar
till den av föredragande departementschefen förordade lydelsen i 1912 års lag,
vilken också antogs av riksdagen, påpekades bl. a. att följden härav blev att
särskilda bestämmelser rörande rätten till fallvik på väg inte erfordrades.
(NJA II 1913 s. 78-79).
Utskottet får erinra om att regeringen i början av år 1977 tillsatt en jakt- och
viltvårdsberedning, som med utgångspunkt bl. a. i jaktmarksutredningens
betänkande (SOU 1974:80) och remissyttrandena över detta har att behandla
vissa frågor inom jakt- och viltvården. Enligt utredningsdirektiven omfattar
uppdraget bl. a. en översyn av jaktförfattningarna i syfte att göra dem enklare
och mera överskådliga. Enligt utskottets uppfattning berör motionen 474 en
fråga som på ett naturligt sätt synes falla inom ramen för beredningens
verksamhet. Utskottet finner forsin del lämpligt att motionen överlämnas till
jakt- och viltvårdsberedningen.
Ett genomförande av i motionen 790 framlagt förslag i fråga om jakträttens
skiljande från markäganderätten leder till svåröverskådliga konsekvenser av
såväl lagteknisk art som i fråga om ansvaret för och det praktiska handhavandet
av viltvården. I avvaktan på resultatet av jakt- och viltvårdsbered
-
Joll 1978/79:4
3
ningens verksamhet är utskottet inte berett att förorda någon åtgärd med
anledning av motionen. Motionen avstyrks således.
Vissa älgjakts/ägor. Enligt 2 § älgavgiftskungörelsen (1965:260) skall den
som bedriver jakt efter älg senast inom en vecka efter jakttidens utgång sända
anmälan till länsstyrelsen om jaktresultatet, oavsett om älg har fällts eller ej.
Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1976. Tidigare behövde anmälan
ske endast om älg hade fällts. Rapportsy ste mets nuvarande utformning
sammanhänger med riksdagens beslut om riktlinjer för älgvården (se
prop. 1975:25, JoU 1975:13, rskr 1975:211). Dessa innebär bl. a. att visst
markområde, som har jaktlig betydelse för älgjakt, kan av länsstyrelsen
registreras som älgjaktsområde. Älgjaktsområde kan bestå av en eller flera
fastigheter eller delar av fastighet. Är området tillräckligt stort för att tilldelas
minst en vuxen älg per år kallas det licensområde. För sådant område
fastställer länsstyrelsen det antal djur som får fällas. Älgjaktsområde som
p. g. a. begränsad areal eller annan orsak ej uppfyller kraven på licensområde
får utan särskild ansökan s. k. generell älgtilldelning, nämligen en årskalv och
ett vuxet djur. Ett av syftena med rapportsystemet är att ge berörda
myndigheter möjlighet att kontrollera och följa upp resultaten av den 5-åriga
försöksverksamhet med samordnad älgjakt som f. n. pågår.
1 älgavgiftskungörelsen finns vidare regler om ersättning ur älgskadefond
för älgskada på gröda, fruktodling m. m. Möjligheten till ersättning omfattar
däremot inte skada på skog.
1 motionen 1977/78:1270 anförs kritiska synpunkter på rapportsystemet
vid älgjakt. Enligt motionen bör man minska den byråkrati som nuvarande
rapportsystem innebär så att rapportering krävs endast för de områden på
vilka älg skjutits.
I motionen 1977/78:1622 framhålls att den kraftiga ökningen av
älgstammen vållat olägenheter bl. a. i form av stora skador på unga träd och
plantor i skogen. Enligt motionärerna bör bestämmelserna om ersättning ur
älgskadefonden ändras så att även svåra skador på växande skog kan
ersättas.
Enligt vad utskottet erfarit har rapportsystemet för älgjakt i några fall
tillämpats på ett sätt som väckt viss kritik liknande den som framförts i
motionen 1270. Bl. a. har påpekats att rapportsystemet kommit att omfatta
inte bara dem som bedrivit jakt efter älg utan även sådana kategorier av
jakträttsinnehavare som hos länsstyrelsen fått visst markområde registrerat
som älgjaktsområde men därefter inte bedrivit någon jakt. Utskottet anser det
för sin del angeläget med ett rapportsystem som utan att leda till onödig
byråkratisering kan ge vederbörande myndigheter det nödvändiga bedömnings-
och beslutsunderlaget i fråga om älgvården. Det bör nämnas att
rapportsystemet f. n. är föremål för översyn inom jordbruksdepartementet,
vilken bl. a. syftar till att närmare klarlägga vilka kategorier av jakträttsinnehavare
som rapportskyldigheten skall omfatta. Med hänvisning härtill
anser utskottet att motionen 1270 inte bör föranleda någon särskild åtgärd
JoU 1978/79:4
4
från riksdagens sida.
I anslutning till motionen 1622 kan utskottet vitsorda att den växande
älgstammen i vissa län skapat påtagliga problem för skogsbruket. Utskottet
vill emellertid - med hänvisning också till den belastning på älgskadefonderna
som nuvarande ersättningsregler innebär - ifrågasätta om dessa
problem i första hand bör lösas genom utvidgade ersättningsmöjligheter. Den
grundläggande principen för reglering av viltskador bör vara att sådana
skador bör förebyggas genom en efter rådande förhållanden avpassad
avskjutning av viltet. Utskottet vill i sammanhanget nämna att statens
naturvårdsverk uppmärksammat problemen med den växande älgstammen
och med anledning härav bl. a. i en rundskrivelse till berörda länsstyrelser
framhållit det angelägna i en ökad avskjutning. En sådan torde också av allt
att döma komma till stånd under innevarande jaktsäsong. Härtill kommer att
jaktförfattningarna möjliggör för länsstyrelsen att vid behov besluta om mera
extraordinära åtgärder i form av t. ex. förlängd jakttid eller åläggande för
jakträttsinnehavare att vidta olika skadeförebyggande åtgärder. Enligt vad
utskottet erfarit kommer jakt- och viltvårdsberedningen troligen att omkring
årsskiftet 1978/79 framlägga vissa förslag angående viltskadeproblematiken.
Med hänvisning till vad här anförts finner utskottet att motionen 1622 inte nu
bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.
Jakten på duvhök. I motionerna 1977/78:1278 och 1977/78:1282 framhålls
att duvhöken bör totalfridlysas från jakt. Motionärerna påpekar bl. a. att
duvhöken är den enda svenska rovfågel som inte är fridlyst och att åtskilliga
andra länder, bl. a. Norge och Danmark, fattat beslut om fridlysning.
Situationen påstås rimma illa med Sveriges goda rykte inom nationell och
internationell naturvård. Enligt motionen 1282 bör dessutom alla rovfåglar
göras till kronans villebråd. Alla upphittade döda exemplar av rovfåglar skulle
därvid inlämnas till polisen för vidare befordran till naturhistoriska riksmuseet.
Härigenom skulle det enligt motionen bli lättare att ingripa mot olaglig
rovfågelshantering och skapas bättre möjligheter til miljövårdsforskning.
Utskottet får erinra om att frågan om fridlysning av duvhök behandlades
av riksdagen under riksmötet 1975/76 (JoU 1975/76:25). 1 det av riksdagen
godkända betänkandet anförde utskottet bl. a. följande:
Enligt vad utskottet erfarit har farhågor för en nedgång i den svenska
stammen av duvhök på senare tid framförts bl. a. från Sveriges ornitologiska
förening och Sveriges naturskyddsförening. Den allmänna jakttiden i fråga
om duvhök har också successivt blivit föremål för inskränkningar. Fram till
den 1 juli 19671, ex. omfattade den allmänna jakttiden september-mars, utan
inskränkning till någon viss del av riket. Efter vissa förkortningar av jakttiden
åren 1968 och 1969 infördes med verkan fr. o. m. den 1 juli 1970(1970:274)de
regler som alltjämt gäller och som f. n. återfinns i jakttidsförordningen
(1975:543).
Enligt 2 § jakttidsförordningen gäller allmän jakttid i fråga om duvhök
under september-november i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län och i övriga delar av riket under december-februari. Vidare
Joll 1978/79:4
5
gäller enligt 3 § samma förordning att duvhök - liksom vissa andra djurarter
- får jagas under hela jaktåret inom område för viltuppfödning, hönsgård eller
därmed jämförlig anläggning samt inom ett avstånd av 200 nr från sådan
anläggning, allt under förutsättning att jakten behövs för att hindra skada
inom anläggningen.
Såvitt utskottet kunnat finna har på senare tid även i internationella
sammanhang en tendens till utökat rovfågelsskydd kunnat skönjas. Enligt en
ofta hävdad åsikt bör all jakt på rovfågel i princip vara förbjuden. Enligt
utskottets mening får rovfåglarna anses utgöra ett omistligt inslag i en
levande och variationsrik fauna och utskottet vill därför tillstyrka sådana
åtgärder som är ägnade att trygga rovfågelarternas fortbestånd. Utskottet vill
emellertid erinra om att det enligt nuvarande ordning ankommer på
regeringen att fastställa allmänna jakttider för de olika djurarterna efter
förslag från statens naturvårdsverk. Vad särskilt duvhöken beträffar avvaktar
naturvårdsverket f. n. enligt uppgift resultatet av ett vetenskapligt forskningsprojekt
rörande denna fågelart. Utskottet vill med hänvisning till det
anförda inte förorda något särskilt förslag från riksdagens sida med anledning
av motionen. Mot bakgrund av sin i det föregående deklarerade principiella
inställning till rovfåglarna vill utskottet emellertid framhålla att utskottet inte
motsätter sig en total fridlysning av duvhöken, dock med det undantag som
unges i 3 § jakttidsförordningen angående område för viltuppfödning m. m.
Med vad utskottet nu anfört bör motionen kunna anses besvarad.
I 18 § 1 mom. jaktlagen anges de djurarter som utgör kronans villebråd.
Härmed avses vissa djurarter som, om de dödas, fångas eller anträffas som
fallvilt, tillfaller kronan oberoende av vem jakträtten tillkommer. Såvitt avser
dagrovfåglar omfattar bestämmelsen bl. a. örnar, falkar och kärrhökar samt i
vad avser ugglor samtliga arter utom kattuggla.
Utskottet har när det gäller fridlysning av duvhöken alltjämt samma
principiella inställning angående skyddet av rovfågelarterna som redovisats i
förenämnda betänkande. Som utskottet tidigare framhållit ankommer det
emellertid enligt rådande kompetensfördelning mellan statsmakterna på
regeringen att besluta om fridlysning av hotade djurarter. Regeringens
ställningstagande grundas bl. a. på förslag från statens naturvårdsverk, som i
sin tur inhämtar yttrande från jakttidsberedningen. I sitt nyligen avlämnade
förslag till ändringar i jakttidsförordningen för tiden 1979-1980 föreslår
verket att den allmänna jakttiden i fråga om duvhök skall utgå. Den s. k.
skyddsjakten enligt 3 § jakttidsförordningen berörs ej av förslaget. Utskottet
konstaterar att naturvårdsverkets förslag ligger helt i linje med den principiella
inställning till skyddet för rovfåglar som utskottet intagit.
Frågan om eventuella ändringar i jakttidsförordningen för angivna tidsperiod
övervägs f. n. i jordbruksdepartementet.
Med vad utskottet här anfört i fråga om fridlysning av duvhök bör
motionen 1278 och motionen 1282, yrkande 1, kunna anses besvarade.
1 anslutning till yrkande 2 i motionen 1282 vill utskottet framhålla alt det
även här ankommer på regeringen att, t. ex. på förslag av naturvårdsverket,
bedöma i vad mån vetenskapliga eller andra skäl talar för att flera djurarter än
f. n. bör omfattas av bestämmelserna om kronans villebråd. Utskottet har
JoU 1978/79:4
6
inte funnit tillräckliga skäl att förorda något riksdagsinitiativ med anledning
av motionen 1282 i förevarande del.
Anslag till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. 1 motionen 1977/
78:1276 framhålls bl. a. att det praktiska viltvårdsarbetet - förutom genom
markägares och jägares enskilda insatser - utförs av jägarnas två intresseorganisationer,
nämligen Svenska jägareförbundet (SJF)och Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare (JRF-Lj). Båda förbunden bedriver enligt motionärerna
likartad verksamhet, innefattande forskning och resultatuppföljning,
remissyttranden till berörda myndigheter, studieverksamhet med kurser och
utbildning för jägare och naturvårdare, skytteverksamhet med bl. a. jakt-och
skytteprov som jägarna enligt lag måste genomgå samt information och
rådgivning till jägare och allmänheten i praktiskt vilt- och miljövårdsarbete.
Trots detta har JRF-Lj inte erhållit något bidrag från jaktvårdsfonden. Det
arbete som sagda förbund och dess medlemmar utför för främjandet av bättre
vilt- och miljövård är enligt motionärernas mening så omfattande och
betydelsefullt att förbundet bör erhålla stöd för sin verksamhet.
Utskottet vill erinra om att frågan om anslag ur jaktvårdsfonden till JRF-Lj
tidigare vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen med anledning av
motioner i ämnet (senast JoU 1975:14). Utskottet har i sina yttranden över
dessa motioner bl. a. framhållit att ledningen av jaktvårdsarbetet i landet
enligt statsmakternas beslut åren 1938 och 1951 anförtrotts åt Svenska
jägareförbundet och dess lokalavdelningar. Att tilldela annan jaktorganisation
bidrag ur fonden för den löpande verksamheten har ansetts medföra
administrativ oklarhet och vara ägnat att öka administrationskostnaderna för
jaktvårdsarbetet. Utskottets uppfattning har delats av riksdagen.
Utskottet har i anslutning till den i ärendet väckta motionen bl. a. hört
representanter för Svenska jägareförbundet och JRF-Lj och därvid fått en
utförlig redogörelse för den aktuella situationen i vad avser de båda
förbundens verksamhet och ekonomi m. m. Sedan frågan om ekonomiskt
stöd till JRF-Lj senast behandlades i riksdagen synes vissa faktorer ha
tillkommit som enligt utskottets mening bör påverka bedömningen av denna
fråga. Sålunda kan nämnas att de av riksdagen nyligen godkända riktlinjerna
för kompetensprov för jägare (prop. 1977/78:141, JoU 1977/78:28, rskr 1977/
78:323) bl. a. innebär att de båda jägarorganisationerna i samarbete bör svara
för provens praktiska genomförande på fältet. Det har därvid förutsatts att
organisationerna på lika villkor skall erhålla bidrag ur jaktvårdsfonden för den
verksamhet som de utför med anledning av kompetensprovet. I sammanhanget
kan vidare nämnas att JRF-Lj genom regeringsbeslut hösten 1977
erhöll ett bidrag om 100 000 kr. ur älgskaderegleringsfonden för förbundets
insatser i samband med försöksverksamhet med samordnad älgjakt.
Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling mot ett ökat ianspråktagande
av JRF-Lj:s resurser för samhällsnyttiga uppgifter finner utskottet i
JolJ 1978/79:4
7
och för sig motiverat att förbundet erhåller visst bidrag av allmänna medel.
Utskottet har för sin del inte något att erinra mot att förbundet, i avbidan på
resultatet av den översyn av jaktens administration m. m. som sker genom
jakt- och viltvårdsberedningens försorg, om så befinns erforderligt, av medel
ur exempelvis jaktvårdsfonden tilldelas ytterligare bidrag för sin verksamhet.
Med hänvisning till att det enligt gällande ordning ankommer på
regeringen att fastställa jaktvårdsavgiftens storlek och fördelningen av medel
från jaktvårdsfonden är dock utskottet inte berett att gå in på de närmare
villkoren för ett sådant stöd.
Utskottet förordar att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet här anfört med anledning av motionen 1276.
Utskottet hemställer med hänvisning till det anförda
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om överlämnande av motionen 1977/78:474 till jakt- och
viltvårdsberedningen,
2. avslår motionen 1977/78:790,
3. avslår motionen 1977/78:1270,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionen 1977/78:1276,
5. anser motionerna 1977/78:1278 och 1977/78:1282. yrkande 1,
besvarade med vad utskottet anfört,
6. avslår motionen 1977/78:1282, yrkande 2,
7. avslår motionen 1977/78:1622.
Stockholm den 7 november 1978
På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST
Näivarande: Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m), Bertil Jonasson
(c), Grethe Lundblad (s), Börje Stensson (fp). Sven Lindberg (s), Arne
Andersson i Ljung(m), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg(s), Stig Alftin
(s), Gunnar Johansson (m), Ove Karlsson (s), Rune Johnsson i Mölndal (c),
Anders Dahlgren (c) och Wivi-Anne Radesjö (s),
dock att Ove Karlsson ej deltagit i behandlingen av punkten 4 i utskottets
hemställan.
Joli 1978/79:4
8
Reservation
av Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson
(samtliga m) som anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med ”Mot bakgrund” och på s. 7 slutar med ”sin verksamhet” bort ha
följande lydelse:
Med hänsyn till den allmänna informationsverksamhet för jaktens och
viltvårdens intresse som bedrivs av Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare inom den egna medlemskåren finner utskottet det i och för sig
motiverat att förbundet erhåller visst bidrag av allmänna medel.
Ett stöd för en inte närmare preciserad prestation kan självfallet i vissa fall
ha berättigande som ett allmänt organisationsstöd. Det är emellertid av
principiella skäl viktigt att likartade aktiviteter i olika jägarorganisationer ger
anledning till lika stöd från samhällets sida.
Förhållandet att sådant stöd kan ges formen av allmänt organisationsstöd
gör det naturligt att såväl Svenska jägareförbundet som Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare på jämförbara villkor ges visst organisationsstöd.
Det finns skäl som talar för att landets jägare genom sina licensmedel till
jaktvårdsfonden, framför användandet av budgetmedel, svarar för visst stöd
till jägarorganisationerna.
GOTAB 58685 Slockholm 1978