Med anledning av motioner om hjortvård (Betänkande 1979/80:JoU5 Jordbruksutskottet)

JoU 1979/80:5

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:5

med anledning av motioner om hjortvård

Motionerna

Yrkanden

1 motionen 1978/79:1451 av Paul Jansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att statens naturvårdsverk får i uppdrag att utreda
frågan om ett s. k. frireservat för kronhjortar på Halle- och Hunneberg med
dess närmaste omgivning.

I motionen 1978/79:1975 av Thorsten Larsson m. fl. (c, s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att frireservatet för kronhjort utvidgas till att
även omfatta det s. k. Häckebergaområdet.

Motivering

I motionen 1978/79:1451 anförs att det i kronoparken Halle- och Hunneberg
och dess närmaste omgivning finns en kronviltstam på ca 100 djur.
Djuren härstammar från några enstaka exemplar som inplanterades i hägn i
början av 1950-talet. Hunnebergshjortarna skulle fungera som ”genbank” för
den svenska kronhjortsrasen. Stammen är numera frilevande och skapar icke
obetydliga problem i form av skador på skog och gröda. Enligt motionen finns
i dag inte några möjligheter att ersätta skadorna även om dessa skulle vara av
betydande omfattning. Motionärerna erinrar om att 1970 års riksdag
fastställde vissa riktlinjer i fråga om åtgärder för kronhjortens bevarande i vårt
land. Beslutet innebar bl. a. att ett s. k. frireservat för kronhjort inrättats i
Skåne. Verksamheten på Halle- och Hunneberg skulle fortsätta som tidigare.
Enligt motionärernas mening är nu tiden mogen för riksdagen att på nytt ta
upp frågan om hur man för framtiden skall säkerställa kronviltstammen på
Halle- och Hunneberg. Motionärerna som anser att kronhjortarna utgör en
stor tillgång för bergen och representerar ett värde från såväl vetenskaplig
som allmän naturvårdssynpunkt förordar ett reservat med ledning av de
erfarenheter som man har av det skånska reservatet.

I motionen 1978/79:1975 erinras om att riksdagen år 1970 beslutade att ett
område vid Romeleåsen i Skåne skulle avsättas till frireservat för kronhjort.
Syftet med reservatet var att söka bevara den svenska kronhjorten. I beslutet
ingick även att markägare som drabbades av skadegörelse av kronhjort på
gröda och skog skulle ersättas med statsmedel. Enligt motionen fann
kronhjortsnämnden i Malmöhus län tidigt att gränsdragningen för reservatet
var felaktig av flera skäl. Dels sker en avskjutning av kronhjort utanför
området på hela 65 96, medan däremot endast 35 % skjuts innanför. Enligt
1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 5

JoU 1979/80:5

länets jaktvårdande myndigheter och företrädare för kronhjortsnämnden
försvårar detta vården av det värdefulla viltet, som har varit den ursprungliga
avsikten. Dels är hjortarnas skadegörelse stor inom Häckebergaområdet, och
talrika flockar strövar ofta genom fälten med helt förödande konsekvenser för
exempelvis en stränglagd rapsgröda. Enligt vad motionärerna inhämtat anser
kronhjortsnämnden det angeläget att bl. a. genom reservatutvidgning en
bättre vård av kronviltet kan ges.

Tidigare riksdagsbehandling

1970 års riksdagsbeslut

1970 års höstriksdag fastställde i huvudsaklig överensstämmelse med vad
regeringen förordat vissa riktlinjer i fråga om åtgärder för kronhjortens
bevarande och om bestridande av kostnaderna härför (prop. 1970:165 bil. 8,
JoU 1970:53, rskr 1970:413). Beslutet som grundades på en av statens
naturvårdsverk och domänverket utförd utredning innebar i sammandrag
följande.

Ett öppet s. k. frireservat för kronhjort skulle inrättas på försök i Skåne.
Reservatet borde rymma ett hundratal kronhjortar och lokaliseras till ett av de
områden där nämnda djur då förekom. Inom reservatet avsågs avskjutningen
bli strängt reglerad medan den utanför området ansågs böra i första hand
regleras i samband med det årliga fastställandet av de allmänna jakttiderna.
Det förutsattes att därvid en tämligen lång jakttid borde gälla. För den
skadegörelse som kronhjorten orsakade på skog eller gröda inom det
föreslagna reservatet skulle ersättning utgå till de markägare som i mera
betydande omfattning drabbats av skadorna. Ersättning borde dock inte utgå
om den skadelidande underlåtit att vidta rimliga skadeförebyggande åtgärder
eller om han kunnat hålla sig skadeslös genom att tillgodogöra sig jakträtt
eller på annat sätt. Med hänsyn till angelägenheten att förhindra ersättningsanspråk
som kunde ge upphov till oskäligt höga värderings- och administrationskostnader
i förhållande till ersättningsbeloppets storlek borde en
självrisk av 300 kr. bestämmas. Skadeersättningarna skulle bestridas från
anslaget Ersättning för vissa skador av rovdjur, m. m. medan övriga
kostnader, i första hand för skadeförebyggande åtgärder m. m. berörande
reservatet i Skåne, borde bestridas med medel ur jaktvårdsfonden. För varje
kronhjort som fälldes skulle avgift tas ut. Fällavgifterna borde tillföras
jaktvårdsfonden och bidra till att täcka kostnaderna för kronhjortsskyddet.
Kungl. Maj:t skulle äga besluta om avgifternas storlek.

Enligt riksdagens mening borde vad som förordats ses som ett försöksprogram
i syfte att för den närmaste framtiden lösa problemet med att bevara
kronhjortarna i Skåne på ett sådant sätt att såväl enskilda som allmänna
intressen tillgodosågs. Bl. a. borde tillämpningen av ersättningsbestämmelserna
noga följas. Det kunde givetvis tänkas att det blev nödvändigt att vidta

JoU 1979/80:5

justeringar på grundval av de erfarenheter som vanns. Enligt departementschefen
borde t. ex. reservatets närmare storlek och lokalisering kunna
omprövas, om det visade sig nödvändigt. Det borde ankomma på Kungl.
Maj:t att besluta i dessa frågor.

Bestämmelser om ersättning för skada av kronhjort, m. m. har i överensstämmelse
med av riksdagen godtagna riktlinjer intagits i kungörelsen
(1970:890) i ämnet.

Riksmötet 1978/79

På viltvårdens område väcktes under 1978 års allmänna motionstid bl. a.
en motion med förslag om utvidgning av det s. k. frireservat för kronhjort,
som genom riksdagens beslut år 1970 inrättades i Skåne. Enligt motionen
hade den hittills tillämpade gränsdragningen för reservatet ej visat sig
tillfredsställande vare sig för vården av kronviltet eller med tanke på de
skador som åsamkas odlare utanför reservatet.

Jordbruksutskottet framhöll i betänkande över motionen (JoU 1978/79:9)
att 1970 års riksdagsbeslut i frågan avsåg ett försöksprogram i syfte att för den
närmaste framtiden lösa problemet med att bevara kronhjortarna i Skåne på
ett sådant sätt att såväl enskilda som allmänna intressen tillgodosågs. Man
tänkte sig sålunda att det kunde bli nödvändigt att på grundval av vunna
erfarenheter vidta vissa justeringar. T. ex. borde reservatets närmare storlek
och lokalisering kunna omprövas, om det visade sig nödvändigt. Det skulle
enligt riksdagens beslut ankomma på regeringen att bestämma i dessa
frågor.

I sammanhanget hänvisade utskottet till att jakt- och viltvårdsberedningen
inom kort väntades redovisa sina överväganden rörande skador förorsakade
av vilt. Enligt vad utskottet inhämtat torde därvid även synpunkter komma
att lämnas på problemen rörande kronhjortsreservatet i Skåne.

Med hänsyn till vad i ärendet utretts fann utskottet föreliggande motion
inte böra påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet

Under 1979 års allmänna motionstid väcktes två motioner rörande
hjortvården, 1978/79:1451 och 1978/79:1975. I den förstnämnda motionen
framhålls behovet att för framtiden säkerställa kronviltstammen på Halleoch
Hunneberg. Motionärerna framhåller att där befintliga kronhjortar utgör
en stor tillgång för bergen och även representerar ett värde från såväl
vetenskaplig som allmän naturvårdssynpunkt. I den andra motionen
behandlas frågan om en utvidgning av det s. k. frireservat för kronhjort, som
genom riksdagens beslut år 1970 inrättades i Skåne. Enligt motionen har den
hittills tillämpade gränsdragningen för reservatet ej visat sig tillfredsställande
vare sig för vården av kronviltet eller med tanke på de skador som åsamkas
odlare utanför reservatet.

JoU 1979/80:5

Som i det föregående nämnts hade riksdagen även under förra riksmötet att
behandla en motion om utvidgning av det s. k. Häckebergareservatet i Skåne.
Vid riksdagsbehandlingen erinrades om att 1970 års riksdagsbeslut avsåg ett
försöksprogram i syfte att för den närmaste framtiden lösa problemet med att
bevara kronhjortarna i Skåne på ett sådant sätt att såväl enskilda som
allmänna intressen tillgodosågs. Man tänkte sig sålunda att det kunde bli
nödvändigt att på grundval av vunna erfarenheter vidta vissa justeringar.
T. ex. borde reservatets närmare storlek och lokalisering kunna omprövas,
om det visade sig nödvändigt. Det skulle enligt riksdagens beslut ankomma
på regeringen att bestämma i dessa frågor.

Mot bakgrund av att den år 1977 tillsatta jakt- och viltvårdsberedningen
beräknades inom kort redovisa sina överväganden rörande skador förorsakade
av vilt och därvid väntades komma att lämna synpunkter även på
problemen rörande kronhjortsreservatet i Skåne lämnade riksdagen den
aktuella motionen utan åtgärd (JoU 1978/79:9).

Sedan frågan senast var föremål för riksdagens prövning har jakt- och
viltvårdsberedningen (Jo 1977:04) i augusti i år överlämnat delbetänkandet
Viltskador (SOU 1979:52). I betänkandet föreslår beredningen bl. a. helt nya
regler i fråga om ersättning för skador av älg, kron- och dovvilt. Förslagen
innebär bl. a. att skador förorsakade av kronvilt och dov vilt på jordbruks- och
trädgårdsgröda jämställs med skador orsakade av älg. Ersättning för skador
föreslås inte böra utgå till jordbruksföretag som omfattar mindre än två ha
åker. Den övre arealgränsen för rätt att erhålla ersättning för skada orsakad av
älg föreslås slopad. Vidare föreslås att ett nytt självrisksystem används vid
beräkning av ersättning för skador av älg, kron- och dovvilt.

Delbetänkandet remissbehandlas f. n. Enligt vad utskottet erfarit kan en
proposition i ämnet väntas föreligga våren 1980.

Beträffande skyddet av kronhjorten i Sverige fortsätter beredningen sina
överväganden. Efter vissa kompletterande undersökningar i frågan avser
beredningen att överlämna ett särskilt betänkande härom tidigast under
senare delen av år 1980. Beredningen avvaktar pågående forskning rörande
genetiska skillnader mellan hjortstammar i olika delar av landet. Denna
forskning bedöms vara av betydelse för den framtida kronviltspolitiken.

Frågan om ersättning för skador förorsakade av bl. a. kronvilt torde
riksdagen som framgår av det föregående få tillfälle att diskutera redan
innevarande riksmöte i samband med behandlingen av den aviserade
propositionen i ämnet. Vad gäller skyddet av kronhjorten torde resultatet av
jakt- och viltvårdsberedningens fortsatta överväganden böra avvaktas. Enligt
utskottets mening är det emellertid angeläget att de i nu behandlade motioner
berörda frågorna i nämnda sammanhang blir klarlagda. Utskottet föreslår
därför att riksdagen hos regeringen begär att motionerna överlämnas till
beredningen.

JoU 1979/80:5

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort om överlämnande av motionerna 1978/79:1451
och 1978/79:1975 till jakt- och viltvårdsberedningen (Jo
1977:04).

Stockholm den 13 november 1979

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Nänarande: Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Börje
Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m)*, Sven Lindberg (s), Filip Johansson
(c)*, Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Lennart
Brunander (c), Torkel Lindahl (fp). Martin Segerstedt (s), Ingvar Eriksson (m),
Maja Ohlin (s)* och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

6Z.6I uj|oq>|Dojs 98829 8VI0D