med anledning av motioner om expropriation, m. m. (Betänkande 1979/80:CU10 Civilutskottet)

CU 1979/80:10

Civilutskottets betänkande
1979/80:10

med anledning av motioner om expropriation, m. m.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1979180:

169 av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att statlig ersättningsmark skall erbjudas
markägare som tvingas avstå mark till naturreservat eller motsvarande
ändamål,

328 av Lennart Brunander (c) vari hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen utformar regler dels för hur ersättningsmark skall erb judas, dels
för ett nytt ersättningssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,

404 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna

1. att all mark som enligt planläggningsbeslut e. d. avses för samhällsbyggande
skall föras över i kommunal ägo,

2. att enskilt ägda hyreshus successivt bör föras över i kommunal ägo och
att en plan för detta snarast bör utarbetas,

1008 av Egon Jacobsson (s) och Roland Sundgren (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att expropriationslagstiftningen blir
föremål för översyn så att de orimligheter som uppstått undanröjs,

1517 av Per Petersson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till förstärkt rättsskydd för fastighetsägare
som utsätts för expropriation,

1838 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m) vari. med hänvisning
till motiveringen i motionerna 1979/80:323 och 1978/79:2698, hemställs att
riksdagen

1. beslutar uttala att berörda markägare skall tillerkännas skälig ersättning
för det intrång som bildandet av tillfälliga naturreservat medför,

2. beslutar uttala att ersättningsmark skall garanteras berörda markägare
vid bildandet av naturreservat eller vid motsvarande former av intrång på
enskilt ägd mark,

1899 av Åke Wictorsson m. fl. (s) vari, med hänvisning till motiveringen i
motionen 1979/80:1897, föreslås

1. att möjligheter till expropriation och tvingande upplåtelser införs för
allmänhetens fritidsfiske,

2. rätt till expropriation av fiskerätt av fiskevårdsskäl.

1 Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 10

CU 1979/80:10

Utskottet

I motionen 1979/80:1899 (s) föreslås riksdagen begära förslag till
komplettering av ändamålsbestämriingarna beträffande expropriation för
fiske m. m. så att de skall täcka även möjlighet till expropriation för
allmänhetens fritidsfiske liksom expropriation av fiskerätt av fiskevårdsskäl.

Förslag till lagändringar i bl. a. dessa avseenden har lagts fram av 1973 års
fiskevattenutredning (SOU 1978:75 s. 56 och 241-243). Utredningsförslagen
har remissbehandlats och bereds nu i regeringskansliet. De förslag till
riksdagen som kan komma att anses påkallade avses läggas fram under nästa
riksmöte. Med hänsyn till pågående beredning och utredningsförslagens
samband med annan lagstiftning bör en sakprövning av motionsförslagen
anstå.

Utskottet noterar att i propositionen 1972:109 (s. 276) framhållits att
begreppet friluftsliv omfattar även fritidsfisket. Expropriationsmöjligheter
finns redan för allmänhetens friluftsliv.

Genom motionerna 1979/80:169 (c), 328 (c) (delvis) och 1838 (m),
yrkandet 2, tas utifrån skilda utgångspunkter upp frågan om ersättningsmark
skall tillhandahållas markägare som tvingas avstå från eller lida intrång i
utnyttjandet av mark.

Utskottet har i december 1979 (CU 1979/80:6 s. 26) vidhållit en tidigare
uttalad mening att staten vid expropriation inte skall ha att följa särskilda
kompensationsgrunder. Utskottet har inte heller nu anledning att förorda att
ersättningsmark skall garanteras vid statliga tvångsförvärv.

En annan fråga är om statliga myndigheter i en förhandlingssituation skall
medverka till att anskaffa ersättningsmark. Uttalandena i denna del har
tidigare gjorts i fråga om lantbruksmyndigheternas och domänverkets
medverkan för att anskaffa ersättningsmark vid förvärv av viss mark för
försvarsändamål (prop. 1977/78:65, CU 1977/78:1 y, FöU 1977/78:11). En
sådan handlingsfrihet finns också inom de gränser som resp. markförvaltande
statlig myndighet i övrigt är bunden av. Därmed torde motionärernas
intressen få anses tillgodosedda i rimlig utsträckning. Ett generellt åläggande
att statliga myndigheter skall medverka för att anskaffa ersättningsmark vid
t. ex. bildande av naturreservat skulle emellertid kunna motverka avsedd
tillämpning av naturvårdslagstiftningen m. m.

Förslaget i motionen 1979/80:328 (c) innebär vidare att riksdagen skall
begära förslag till nya ersättningsregler för skogsmark - ersättningarna
föreslås vara återkommande och motsvarande förlorad avkastning. Utgångspunkten
är närmast ersättningarna för kraftledningsgator.

Ett motsvarande förslag behandlades i betänkandet 1976/77:23. Utskottet
avstyrkte enhälligt detta förslag och anförde att det enligt dess mening var
orealistiskt att överväga att bryta den allmänna principen om engångsersättning
vid just kraftledningar. Utskottet påpekade att om årliga ersättnings -

CU 1979/80:10

belopp infördes skulle de f. ö. såsom knutna till fastigheter, komma att
kapitaliseras i överlåtarens hand vid försäljning m. m.

Det finns enligt utskottets mening inte heller nu anledning till andra
bedömningar i huvudfrågan. Ett eventuellt syfte att värdesäkra ersättningen
vid intrång i skogsmark har helt andra aspekter som inte bör tas upp i ett
begränsat sammanhang. Möjligheter finns att genom frivilliga överenskommelser
avtala om ersättningarnas utformning.

Den senast i december 1979 (CU 1979/80:6 s. 26) behandlade frågan om
ersättning för intrång vid bildandet av tillfälliga naturreservat tas åter upp i
motionen 1979/80:1838 (m), yrkandet 1. Det föreslås ett uttalande att
markägaren skall tillerkännas skälig ersättning. Utskottet har inte funnit
anledning frångå den tidigare bedömningen att det inte finns tillräcklig
anledning att ändra ersättningsreglerna.

Utöver löseskilling resp. intrångsersättning kan vid expropriation utgå
annan ersättning. Mot bakgrund av att ersättning genom slutliga avgöranden
(Högsta domstolens domar nr DT 30-32 år 1979) tillerkänts bolag för sådan
annan skada i form av bortfall av inkomst från byggnadsproduktion på
exproprierade fastigheter föreslås i motionen 1979/80:1008 (s) (delvis) en
översyn av ersättningsreglerna i denna del. Den då pågående rättstvisten och
frågan om en sådan rätt till ersättning för utebliven rörelsevinst var förenlig
med de markpolitiska intentionerna har tidigare tagits upp i en interpellation,
besvarad av dåvarande bostadsministern den 22 april 1977. I svaret
avböjdes principiella uttalanden med hänvisning till att frågan låg under
domstols prövning. De avgjorda målen gäller tillämpning av tidigare
expropriationslag. Nu gällande lag innehåller emellertid motsvarande
bestämmelser. , •» -

Även enligt utskottets mening ger tillämpningen av gällande rätt då det
gäller ersättning för annan skada än fastighetsvärdet ett resultat som i här
aktuella fall knappast kan förenas med grundläggande markpolitiska
intentioner. Det finns gällande skillnader mellan de fall när en rörelse som
sådan påverkas genom att dess anläggningar exproprieras och det föreliggande
fallet där en bedömd framtida byggnadsrätt på egen mark ges ett
särskilt värde som medel att tillföra markägaren inkomster genom ”vinstgivande
exploatering” i en entreprenadverksamhet. En ersättning i här
aktuella fall kan också uppfattas som en ersättning för att staten infört markoch
konkurrensvillkoren i bostadslångivningen. Ersättning för vinstmöjligheter
som förlorats genom sådana administrativa åtgärder är uppenbart inte
befogad - lika litet som en ersättning för att en markägare av gällande plan
hindras att använda sin mark på det mest lönsamma sättet. Även med dessa
utgångspunkter uppstår dock gränsdragningsproblem. Enligt utskottets
mening bör emellertid frågan om lämpligheten av gällande ersättningsregler i
denna del ytterligare övervägas och redovisas för riksdagen i förening med
därav påkallade förslag.

Förslaget i motionen 1979/80:1517 (m) syftar till att påkalla förslag från
regeringens sida om en fast rättspraxis med ettårsfrist för stämning till

CU 1979/80:10

domstol - en begränsning av expropriationstillståndets giltighetstid.

Frågan om skydd för markägaren mot långvariga expropriationstillstånd
togs upp under föregående riksmöte (prop. 1978/79:214. CU 1979/80:2 s.
16-18). Utskottet godtog enhälligt en lösning som innebär att fastighetsägaren
kan påkalla enkelt förhandstillträde när den exproprierande fört saken
till domstol. I motionen hade hävdats att förhandstillträde skulle kunna
påkallas redan när expropriationstillstånd sökts (m), resp. så snart tillstånd
getts (c). Utskottsledamöter (c, m) förutsatte i särskilt yttrande bl. a. att
utvecklingen följs med största uppmärksamhet och att nya överväganden
initieras så snart denna utveckling ger ökad anledning därtill.

Enligt nuvarande praxis sätts fristen för stämning till domstol till i regel ett
eller högst två år. Fastighetsägaren kan, ett år efter det tillstånd meddelats, få
förkortning av en utsatt frist om han visar att hans olägenhet av att
tillståndsfrågan hålls öppen avsevärt har ökat. Bostadsministern har vidare
(prop. 1978/79:214 s. 25) uttalat att det kan vara befogat att skärpa kraven på
de särskilda skäl som kan utgöra grund för att förlänga en tidsfrist.

Enligt utskottets mening kan beslutet om rätt för fastighetsägaren att
påkalla förhandstillträde, nuvarande praxis i fråga om tillståndens giltighetstid
och uttalandena för en skärpt praxis vid förlängning anses tillgodose
motionärernas syften. Motionsförslaget avstyrks därför.

Det i motionen 1979/80:1008 (s) (delvis) framförda förslaget om en
översyn beträffande reglerna om förtida tillträde har inte motiverats med skäl
som kan föranleda en tillstyrkan.

Förslaget att planlagd mark och hyreshus förs över i kommunal ägo, m. m.,
läggs fram i motionen 1979/80:404 (vpk). Förslaget avstyrks med hänvisning
till tidigare ställningstaganden i ämnet.

Utskottet hemställer

1. beträffande expropriation för fiske m. m. att riksdagen avslår
motionen 1979/80:1899,

2. beträffande ersättningsmark att riksdagen avslår motionerna
1979/80:169, 328 i motsvarande del och 1838. yrkandet 2,

3. beträffande ersättningsregler för skogsmark m. m. att riksdagen
avslår motionen 1979/80:328 i motsvarande del,

4. beträffande ersättning vid tillfälligt naturreservat att riksdagen
avslår motionen 1979/80:1838. yrkandet 1.

5. beträffande annan ersättning att riksdagen med bifall till
motionen 1979/80:1008 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. beträffande expropriationstillståndets giltighetstid att riksdagen
avslår motionen 1979/80:1517,

7. beträffande förtida tillträde att riksdagen avslår motionen
1979/80:1008 i motsvarande del.

CU 1979/80:10

8. beträffande överförande av mark m. m. i kommunal ägo att
riksdagen avslår motionen 1979/80:404.

Stockholm den 21 februari 1980

På civilutskottets vägnar
PER BERGMAN

Närvarande: Per Bergman (s). Rolf Dahlberg (m). Oskar Lindkvist (s). Lars
Henrikson (s), Knut Billing (m). Elvy Olsson (c), Maj-Lis Landberg (s).
Bertil Danielsson (m). Birgitta Dahl (s). Sven Eric Åkerfeldt (c). Magnus
Persson (s). Bertil Dahlén (fp). Kerstin Andersson i Hjärtum (c). Margareta
Palmqvist (s) och Kerstin Ekman (fp).

Reservation

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson. Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Margareta Palmqvist, alla (s), anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar '"Förslag till" och
slutar ”motionsförslagen anstå” bort lyda:

Motionärernas begäran om ett förslag till lagstiftning i angivet syfte måste
anses väl motiverat. Frågan har övervägts av 1973 års fiskevattenutredning
(SOU 1978:75) och borde ha kunnat beredas för ett avgörande. Det är därför
påkallat att riksdagen ställer sig bakom begäran och som sin mening ger
regeringen detta till känna.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande expropriation för fiske m. m. att riksdagen med
bifall till motionen 1979/80:1899 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

■

—