med anledning av motioner om bojkottåtgärder mot Chile (Betänkande 1978/79:UU20 Utrikesutskottet)

UU 1978/79:20

Utrikesutskottets betänkande
1978/79:20

med anledning av motioner om bojkottåtgärder mot Chile
Motionerna

I motionen 1977/78:1029 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer

1. att ta initiativ till bojkott av Chilejuntan på alla plan,

2. att i internationella sammanhang verka för ett fördömande av Chile juntan

och att motarbeta den vid alla tillfällen,

3. att framlägga förslag som stoppar svenska företags kapitalexport till
Chile.

I motionen 1977/78:1914 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandet 7, föreslås
att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att svenska
företag bör förbjudas att investera i Chile och Sydafrika.

(Den del av yrkandet som avser investeringar i Sydafrika behandlas av

utskottet i annat sammanhang).

Bakgrund

Likartade yrkanden har tidigare behandlats och avslagits av riksdagen,
senast på grundval av utskottets betänkande UU 1976/77:14 från mars 1977
(jfr även betänkandet UU 1976/77:7 från november 1976).

Därvid har bl. a. uttalats att Sverige, så länge militärjuntans förtryck
fortgår, också i fortsättningen inom FN och på andra håll bör verka för att få
till stånd en allt bredare internationell opinion mot detta. Däri ingår stöd till
alla realistiska förslag om åtgärder som innebär effektiva internationella
påtryckningar på regimen i Chile. Däremot har utskottet inte ansett att
ensidiga svenska säraktioner på det ekonomiska planet skulle få någon
kännbar verkan. FN-stadgans regler för internationella bojkotter och sanktioner
förutsätter beslut av FN:s säkerhetsråd.

Sedan Chilefrågan senast behandlades av utskottet, har den chilenska
militärregimen vidtagit en rad åtgärder som varit ägnade att ge intryck av en
viss normalisering och en uppmjukning av det hämningslösa förtryckssystem
som rått i landet alltsedan statskuppen i september 1973. 1 stor
utsträckning har emellertid dessa åtgärder varit illusoriska, och kvar står
alltjämt en bild av laglöshet, godtycke och övergrepp - om än i mindre skala
än tidigare - mot grundläggande mänskliga rättigheter av olika slag.

En av FN:s kommission för mänskliga rättigheter för flera år sedan tillsatt
särskild arbetsgsrupp för undersökning av förhållandena i Chile fick i juli i år
för första gången tillfälle att besöka landet. Dock vägrades gruppens

1 Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 20

UU 1978/79:20

ordförande tillträde. Av den rapport som arbetsgruppen nyligen framlagt för
generalförsamlingen framgår att den tidigare massiva och närmast urskillningslösa
förföljelsen i Chile efter hand blivit mer selektiv. Den drabbar
sålunda numera färre personer, men systemet innebär alltjämt godtyckliga
arresteringar på politiska grunder, misshandel och tortyr av fångar och andra
allvarliga rättskränkningar. Ett betydande antal politiska fångar har frigetts,
men många av dessa har i stället drivits i landsflykt. En outtalad biavsikt med
den amnesti som proklamerades i april i år synes dessutom ha varit att från
framtida straffansvar frita de många funktionärer som under repressionens
värsta skede förbrutit sig mot de mänskliga rättigheterna. Det förutvarande
belägringstillståndet har ersatts med undantagstillstånd, men skillnaden
synes vara mera av formell än av reell karaktär. Den tidigare säkerhetstjänsten
DINA har upplösts och ersatts av andra organ, men även dessas
maktutövning är undandragen judiciell kontroll. Föga har gjorts för att bringa
klarhet i flera hundra alltjämt saknade personers öde. Alla politiska partier har
olagligförklarats, och fackföreningsrörelsen har alltmer klavbundits. Också i
övrigt är föreningsfriheten starkt inskränkt liksom yttrande- och pressfriheten.
Det råder i Chile i dag en mycket stor arbetslöshet, en utbredd fattigdom
och undernäring till följd av den ekonomiska politik som militärjuntan
bedriver. Utbildnings- och hälsovårdssystemet har starkt försämrats av
motsvarande skäl.

Sedan rapporten från FN:s särskilda arbetsgrupp avgavs har militärjuntan
tillgripit ytterligare drastiska åtgärder mot vad som ännu återstod av
självständiga fackföreningar i Chile. Mot dessa åtgärder har fackföreningsrörelser
världen över protesterat. En nyligen proklamerad facklig bojkott av
handeln med Chile, omfattad av den regionala fackföreningsinternationalen
ORIT, torde också få sättas i samband med dessa undertryckningsåtgärder.

Sverige har i FN tagit flera initiativ till brännmärkande av den chilenska
militärregimens fortsatta brott mot de mänskliga rättigheterna. Så skedde
bl. a. vid 1977 års generalförsamling och vid mötet i mars i år med FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna. I den inledande generaldebatten
vid årets generalförsamling framhölls från svensk sida Chile som ett exempel
på länder där FN med kraft måste fortsätta sitt arbete på att skydda mänskliga
rättigheter.

I dagarna har Sverige i FN lagt fram ett resolutionsförslag, i vilket det ånyo
uttalas djup indignation över att Chile grovt kränker de mänskliga rättigheterna.
I förslaget uttrycks vidare avsky över de chilenska myndigheternas
vägran att ta ansvar för de många människor som försvunnit under
diktaturen och anmodas de chilenska myndigheterna att upphäva undantagstillståndet
och se till att tortyr och andra former av omänsklig och

UU 1978/79:20

förnedrande behandling upphör. Omröstning om resolutionsförslaget, som
fogas till detta betänkande som bilaga, förutses äga rum inom kort.*

Vid en uppvaktning av representanter för chilenska exilorganisationer i
Sverige hos utrikesministern Hans Blix den 27 november i år utlovade denne
fortsatt svenskt stöd för Chiles sak i FN och andra internationella organisationer,
däribland ILO, samt fortsatta humanitära insatser i Latinamerika och
fortsatt flyktingmottagning i Sverige. Utrikesministern framhöll bl. a. att det
finns många diktaturer som undertrycker de mänskliga rättigheterna på ett
kanske ännu blodigare sätt än i Chile, men vår bestörtning över vad som
händer där är särskilt stor därför att Chile hade nått så långt på den
demokratiska vägen.

Chilefrågan diskuterades nyligen - den 8 december - i riksdagen i
anslutning till besvarandet av två interpellationer därom. 1 detta sammanhang
framhöll utrikesministern bl. a. att regeringen ser som det väsentliga att
världssamfundet upprätthåller sitt tryck på Chile att återupprätta respekten
för de mänskliga rättigheterna och att den aktiva svenska Chilepolitiken
kommer att fullföljas:

Vi kommer i samarbete med andra länder att upprätthålla ett starkt
internationellt opinionstryck mot juntan i Chile, vi fortsätter vår humanitära
hjälpverksamhet i och utanför Chile till förmån för förtryckets offer, och vi
kommer även framgent att ge fristad här i landet åt chilenare som tvingas
lämna sitt hemland på grund av politisk förföljelse. Bakom denna politik står
en bred svensk opinion med förankring i alla partier, som önskar se en snar
återgång till rättssamhälle och demokrati i Chile.

Av utrikesministerns svar framgick bl. a. även att Sverige i FN föreslagit att
en fond inrättas för att ge juridiskt och ekonomiskt bistånd till förtryckets
offer i Chile. När en sådan fond kommer till stånd avser regeringen lämna
bidrag till denna.

Av ett interpellationssvar i riksdagen den 5 december i år angående de
chilenska flyktingarnas situation framgick att Sverige under senare år tagit
emot sammanlagt 7 500 flyktingar från olika länder i Latinamerika och
däribland omkring 4 400 chilenare. Sverige lämnar dessutom humanitärt
bistånd till det stora antal flyktingar som finns kvar i Latinamerika. För
innevarande budgetår har anvisats 21 milj. kr. härför i form av bl. a. social,
juridisk och medicinsk hjälp, som förmedlas av olika frivilligorganisationer.

* Förslaget antogs den 13 december 1978 av generalförsamlingens utskott för sociala,
humanitära och kulturella frågor med röstsiffrorna 88-7-34.

UU 1978/79:20

Utskottet

Liksom i tidigare sammanhang då Chilefrågan behandlats anser utskottet
det angeläget att Sverige också i fortsättningen inom FN och på andra håll
verkar för att få till stånd en allt bredare internationell opinion mot det
förtryck som fortgår i Chile under militärregimen. Däri ingår givetvis svenskt
stöd till alla realistiska förslag om åtgärder som innebär effektiva internationella
påtryckningar på Chilejuntan. Opinionsarbetet drivs främst inom
Förenta nationerna och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. I
den i FN nyligen framlagda rapporten från en särskild arbetsgrupp som för
första gången på ort och ställe fått tillfälle att studera tillståndet för de
mänskliga rättigheterna i Chile, men som inte i sin helhet bereddes
inresemöjlighet, vitsordas att de förändringar därvidlag som på senare tid
skett i hög grad berott på det internationella opinionstrycket, sådant det
kommit till uttryck i bl. a. FN.

Avståndstaganden från den nuvarande Chileregimen har från svensk sida
flera gånger gjorts även i internationella organ som sysslar med låne- och
biståndsverksamhet, nämligen inom Världsbanken, FN:s utvecklingsprogram
och Interamerikanska utvecklingsbanken. Så till vida är de båda första
yrkandena i motionen 1029 redan tillgodosedda.

Vad beträffar de båda övriga nu aktuella yrkandena i motionerna 1029 och
1914, som handlar om förbud mot kapitalexport till Chile och investeringar
där, vidhåller utskottet sin förut uttalade ståndpunkt att ensidiga svenska
säraktioner på det ekonomiska planet inte skulle få någon kännbar verkan
och heller inte stå i överensstämmelse med traditionell svensk politik
beträffande sanktionsåtgärder mot andra länder. Yrkandena i fråga avstyrks
därför.

Mot denna bakgrund hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1029 och motionen 1977/
78:1914, yrkandet 7, såvitt detta angår Chile.

Stockholm den 12 december 1978

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c), Erik
Adamsson (s), Anna-Lisa Nilsson (c), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Olle
Göransson (s), Gunnel Jonäng (c), Ingrid Sundberg (m), Sture Ericson (s),
David Wirmark (fp), Karin Söder (c), Jan Bergqvist (s) och Axel Andersson
(s).

UU 1978/79:20

Bilaga

Förslag till resolution i Förenta nationerna angående mänskliga rättigheter i
Chile, framlagt av Sverige den 6 december 1978

(inofficiell översättning från engelskan)

Generalförsamlingen,

som betonar sitt åtagande att över hela världen främja respekt för och
iakttagande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla i
enlighet med grundsatserna i Förenta nationernas stadga och i den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
som erinrar om att var och en, i enlighet med den allmänna förklaringen om
de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter, har rätten till liv, frihet och personlig
säkerhet och rätten att inte bli utsatt för godtycklig arrestering, frihetsberövande
eller landsförvisning, för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning,
som erinrar om deklarationen om skydd för alla personer från att bli
underkastade tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning, enhälligt antagen i dess resolution 3452 (XXV) den 9
december 1975,

som ånyo bekräftar sitt fördömande av alla former av tortyr och annan
grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
som erinrar om sin resolution 32/118, genom vilken generalförsamlingen
upprepade sin djupa indignation, liksom resolutionerna 3219 (XXIX), 3448
(XXX) och 31/124 vad avser situationen för de mänskliga rättigheterna i
Chile,

som har i åtanke kommissionens för de mänskliga rättigheterna resolutioner
8 (XXXI), 3 (XXXIII), 9 (XXXIII) och 12 (XXXIV) vilka bland annat
upprättade och utvidgade mandatet för ad hoc-arbetsgruppen angående
situationen för de mänskliga rättigheterna i Chile,
som med uppskattning noterar de steg som i syfte att tillämpa generalförsamlingens
resolutioner 31/1124 och 32/118 tagits av kommissionen för
förhindrande av diskriminering av och för skydd för minoriteter,
som har övervägt den undersökning som gjorts av den av underkommissionen
för förhindrande av diskriminering och för skydd för minoriteter
utsedde särskilde rapportören rörande inverkan på situationen för de
mänskliga rättigheterna i Chile av skilda former av bistånd som lämnats de
chilenska myndigheterna,
som tar i beaktande den särskilda roll som regionala sammanslutningar för
främjande av mänskliga rättigheter kan spela i situationer då mänskliga
rättigheter kränks,
som med uppskattning tar i beaktande omständigheten att i juli innevarande
år medlemmar av den särskilda arbetsgruppen för första gången Fick

UU 1978/79:20

möjlighet att besöka Chile i enlighet med sitt mandat, något som utgör ett
exempel på samarbete med kommissionen för de mänskliga rättigheterna och
en värdefull erfarenhet för Förenta nationerna när det gäller att behandla
upprepade och flagranta kränkningar av de mänskliga rättigheterna,
som har övervägt ad hoc-arbetsgruppens och generalsekreterarens
rapporter under denna dagordningspunkt liksom de synpunkter och dokument
som de chilenska myndigheterna framlagt, som noterar att ad hocarbetsgruppen
uttrycker sin uppskattning av det samarbete som de chilenska
myndigheterna erbjudit den,
som också noterar att ad hoc-arbetsgruppens rapport bekräftar huvudinnehållet
i dess tidigare rapporter,
som erkänner arbetsgruppens slutsatser att den nuvarande situationen på
de mänskliga rättigheternas område i Chile har förbättrats jämfört med
tidigare år på så sätt att fall av tortyr och misshandel liksom antalet
arresteringar av politiska skäl har minskat, ett stort antal politiska fångar inte
längre hålls inspärrade, inga fall år 1978 av försvunna personer har
konstaterats och uttryck i pressen för ett bredare spektrum av åsikter tycks
tillåtas, en utveckling som huvudsakligen bör tillskrivas det chilenska folkets
och det internationella samfundets ansträngningar,
som är allvarligt oroad av arbetsgruppens slutsats att kränkningar, ofta av
allvarlig natur, icke desto mindre fortsätter att ske av sådana mänskliga
rättigheter som berörs i:

(a) den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
och manifesterad bland annat genom misshandel och tortyr,
arrestering och fängsligt förvar av politiska skäl, vägran att låta chilenare
begagna rätten att återvända och bo i sitt land, förbud mot politiska partier
genom att yttrandefriheten beskärs och avsaknad av effektiva rättsmedel,

(b) den internationella konventionen om sociala, ekonomiska och kulturella
rättigheter och manifesterade bland annat genom förvägran av rätten till
kollektivavtalsförhandlingar och strejkrätt,

som vidare är oroad över den nyligen företagna upplösningen av fackföreningar,
arresteringen och förföljelsen av fackföreningsledare och -medlemmar
samt kränkningar av uppnådda arbetstagarrättigheter,
som också är särskilt oroad av bristen på framsteg när det gäller att klarlägga
ödet för saknade och försvunna personer, trots vädjanden från generalförsamlingen,
kommissionen förde mänskliga rättigheterna, generalsekreteraren,
privata institutioner och chilenska medborgare,
som därför drar slutsatsen att situationen vad beträffar de mänskliga
rättigheterna i Chile rättfärdigar fortsatt oro och engagemang från det
internationella samfundets sida och särskild uppmärksamhet från kommissionen
för de mänskliga rättigheterna,

UU 1978/79:20

1. uttrycker sin fortsatta indignation över att kränkningar av mänskliga
rättigheter, ofta av allvarlig karaktär, fortfar att äga rum i Chile, såsom på ett
övertygande sätt fastslagits av ad hoc-arbetsgruppens rapport,

2. uttrycker också sin synnerliga oro och avsky över att de chilenska
myndigheterna vägrar att ikläda sig ansvar eller att lämna redovisning för det
stora antal personer som rapporteras försvunna av politiska skäl eller att
företa en fullständig undersökning av fall som de gjorts uppmärksamma
på,

3. uppmanar ånyo de chilenska myndigheterna att utan dröjsmål återupprätta
och garantera grundläggande mänskliga rättigheter och friheter och att
till fullo respektera bestämmelserna härom i de relevanta internationella
avtal, till vilka Chile anslutit sig, däri inbegripet de internationella konventionerna
om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och om politiska
och medborgerliga rättigheter, samt att beakta den oro som uttryckts av
världssamfundet,

4. uppfordrar de chilenska myndigheterna att i synnerhet

(i) upphäva undantagstillståndet, under vilket fortsatta kränkningar av
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter tillåts,

(ii) återupprätta de demokratiska institutioner och konstitutionella garantier
som tidigare åtnjöts av det chilenska folket,

(iii) åstadkomma ett omedelbart slut på tortyr och andra former av omänsklig
eller förnedrande behandling samt att åtala och bestraffa de för sådana
gärningar ansvariga,

(iv) vidta skyndsamma och effektiva åtgärder med beaktande av den djupa
internationella oron över de personers öden som rapporteras som försvunna
av politiska skäl och speciellt undersöka och klarlägga deras öden,

(v) upphöra med godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden och
omedelbart frige dem som fängslats av politiska skäl,

(vi) till fullo återställa rätten till habeas corpus,

(vii) återställa det chilenska medborgarskapet för dem som berövats detta av
politiska skäl,

(viii) tillåta dem som tvingats lämna landet av politiska skäl att återvända hem
och vidta lämpliga åtgärder för att underlätta deras återvändande och
bosättning,

(ix) avlägsna restriktioner för politisk verksamhet och till fullo återställa
föreningsfriheten,

(x) garantera de arbetarskyddsnormer som internationella avtal påkallar och
till fullo återupprätta tidigare etablerade fackföreningsrättigheter,

(xi) till fullo garantera yttrandefriheten,

(xii) garantera Mapucho-indianernas och andra infödda minoriteters mänskliga
rättigheter och därvid beakta deras särskilda kulturella särdrag,

UU 1978/79:20

5. uttrycker sin uppskattning för professor Cassesse för dennes rapport
rörande inflytandet på mänskliga rättigheter av skilda former av bistånd som
lämnas de chilenska myndigheterna,

6. lovordar ordföranden och övriga ledamöter av ad hoc-arbetsgruppen för
deras grundliga och objektiva rapport,

7. uppmanar kommissionen för mänskliga rättigheter att fortsätta att noga
uppmärksamma situationen i Chile och att i detta syfte

(a) i samråd med ordföranden i ad hoc-arbetsgruppen och bland gruppens
nuvarande ledamöter utse en särskild rapportör rörande tillståndet för de.
mänskliga rättigheterna i Chile, vilken bör avge rapport till kommissionen för
mänskliga rättigheter och till generalförsamlingen, och utforma dennes
uppdrag på grundval av generalförsamlingens resolution 8 (XXXI) den 27
februari 1975, vari ad hoc-arbetsgruppens mandat fastställdes,

(b) vid kommissionens trettiofemte session överväga det mest effektiva sättet
för att bringa klarhet i saknade och försvunna personers öde i Chile under
hänsynstagande till de åsikter i denna fråga som kommit till uttryck i ad hocarbetsgruppens
rapport,

8. uppfordrar de chilenska myndigheterna att samarbeta med den särskilde
rapportören,

9. uppmanar kommissionen för mänskliga rättigheter att till generalförsamlingens
trettiofjärde möte genom det ekonomiska och sociala rådet framlägga
en lägesrapport om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna
resolution.

GOTAB 58952 Stockholm 1978