med anledning av motioner om bojkottåtgärder mot Chile (Betänkande 1976/77:UU7 Utrikesutskottet)

UU 1976/77:7

Utrikesutskottets betänkande
1976/77:7

med anledning av motioner om bojkottåtgärder mot Chile
Motionerna

I motionen 1975176:208 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer hos denna

1. att ställa sig positiv till en bojkott av Chilejuntan på alla plan,

2. att i internationella sammanhang aktivt verka för att inga krediter,
lån eller några former av bistånd kommer Chilejuntan till godo förrän samtliga
politiska fångar frigetts,

3. att inom den s. k. Parisklubben verka för att Chile inte beviljas några
skuldlättnader förrän samtliga politiska fångar frigetts,

4. att framlägga förslag som stoppar svenska företags kapitalexport till
Chile,

5. att i alla internationella sammanhang verka för en total bojkott av
fascistjuntan i Chile enligt de rekommendationer som finns utarbetade i
den chilenska landsorganisationen CUT:s solidaritetsplattform.

I motionen 1975/76:464 av herr Granstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla att regeringen aktivt verkar för en ekonomisk
bojkott i FN:s regi mot militärjuntan i Chile.

Till stöd för yrkandena i motionen 208 anförs bl. a. att samtliga de partier
som på sin tid ingick i president Allendes regering och den chilenska fackföreningsrörelsen
CUT förespråkat internationella bojkottaktioner mot Chile.
Även de båda fackliga världsorganisationerna FFI och FVF liksom andra
organisationer och enskilda länder anges ha uttalat sig för en bojkott av
den nuvarande juntaregimens Chile.

I motionen 464 framhålls bl. a. att svårigheterna att få en allmän uppslutning
kring en bojkott av Chilejuntan naturligtvis är betydande men
att detta icke bör hindra Sverige från att aktivt driva kravet påen FN-bojkott
och söka nå så brett stöd härför som möjligt bland FN:s medlemsstater.

Bakgrund

Den svenska regeringen har vid fyrfaldiga tillfällen sökt bidra till den
internationella opinionsbildningen mot den chilenska militärjuntans
omänskliga framfart. Den har vidare verkat för samordnade åtgärder inom
FN:s ram för att bistå det chilenska förtryckets offer. Därutöver har vårt
land och frivilliga svenska organisationer gjort avsevärda egna hjälpinsatser
för flyktingar från Chile.

1 Riksdagen 1976/77. 9 sami. Nr 7

UU 1976/77:7

I utrikesminister Karin Söders anförande den 13 oktober i år inför FN:s
generalförsamling framhölls Chile som ett aktuellt exempel på sådana länder
där det förekommer tortyr och andra särskilt förkastliga former av kränkningar
av de mänskliga rättigheterna. Mera ingående har Chilefrågan därefter
behandlats i generalförsamlingens tredje utskott, där den svenske FNambassadören
i ett anförande den 12 november bl. a. fastslog att det politiska
våldet i Chile har institutionaliserats och genomförs i ett system av förtryck,
skändande av mänsklig värdighet och ringaktning för människoliv. Han
framhöll vidare att det är en viktig uppgift för FN att garantera en bred
internationell opinion till förmån för grundläggande mänskliga rättigheter
i Chile. En resolution i ärendet, till vilken Sverige var medförslagsställare,
har nyligen antagits av generalförsamlingen.

Möjligheterna att få till stånd en internationell ekonomisk bojkott av Chile
dryftades i riksdagen vid ett par tillfällen i slutet av år 1975 (den 23 oktober
resp. den 14 november) med anledning av frågor därom till dåvarande utrikesministern
Sven Andersson. Denne framhöll då att beslut om tvingande
bojkotter och sanktioner endast kan fattas av FN:s säkerhetsråd. För att
sanktionsbeslut skall komma till stånd krävs inte endast majoritet inom
rådet utan även att ingen av de fem permanenta rådsmedlemmarna inlägger
sitt veto. En förutsättning för att rådet skall kunna besluta om sanktioner
mot en stat är vidare att rådet konstaterar att det föreligger ett hot mot
internationell fred och säkerhet. Det var regeringens bedömning då att förutsättningar
saknades för att få till stånd beslut i säkerhetsrådet om FNsanktioner
mot Chile.

Utrikesminister Andersson underströk vidare att en isolerad svensk bojkottaktion,
som t. ex. ginge ut på att avbryta all svensk handel med Chile,
inte skulle innebära något avbräck för landet i fråga, som i stället lätt skulle
kunna öka sin handel med andra länder. Dessutom skulle en ensidig statlig
svensk aktion strida mot åtaganden i GATT-avtalet och andra internationella
överenskommelser. Det väsentligaste motargumentet var dock att isolerade
aktioner, som inte ger någon effekt, skulle kunna utmålas som en framgång
för den åsyftade regimen och öka dess självförtroende och omedgörlighet.
Regeringen skulle dock inte spara någon möda för att med andra medel
även i fortsättningen ge aktiva bidrag till den internationella opinionsbildningen
mot juntan i Chile som inte kan undgå att påverka utvecklingen
där.

Utskottet

I båda de förevarande motionerna förespråkas svenska åtgärder till förmån
för en internationell bojkott av Chile, som en manifestation mot den chilenska
militärjuntans förtryck och förföljelse av egna medborgare.

Utskottet kan i huvudsak instämma i motionärernas omdömen om den
brutalitet som kännetecknat den chilenska militärregimens kränkningar av

UU 1976/77:7

de mänskliga fri- och rättigheterna. Utskottet har tidigare vid ett par tillfällen
(bl. a. i UU 1973:20 och UU 1974:5) haft anledning uttala sig härom, i
samband med motionsyrkanden om bistånd till flyktingar och andra offer
för den politiska förföljelsen i Chile, som pågått alltsedan statskuppen i
september 1973.

Beträffande förutsättningarna för en internationell bojkott mot Chile har
utskottet erfarit att samma bedömning som den ovan refererade alltjämt
görs av den svenska regeringen.

Vad beträffar yrkandena i motionen 208, av innebörd att regeringen
i internationella sammanhang aktivt bör verka för att inga krediter, lån
eller några former av bistånd eller skuldlättnader beviljas Chile förrän samtliga
politiska (ångar frigetts, konstaterar utskottet att detta är vad som redan
sker. Sålunda har Sverige bl. a. inom Världsbanken motarbetat de lån till
Chile som varit aktuella under senare år. Motsvarande har skett inom Valutafonden
och den s. k. Parisklubben. Några krediter till Chile från Internationella
utvecklingsfonden (IDA), vartill Sverige bidrar med biståndsmedel,
har inte förekommit. Utskottet utgår från att denna politik kommer
att fullföljas.

I motionen 208 föreslås vidare att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om stopp för svenska företags kapitalexport till Chile. Såvitt utskottet
kunnat utröna föreligger hos svenska företag i nuvarande läge ingen vilja
att göra nya investeringar i Chile. Frågan om ett uttryckligt förbud för svensk
kapitalexport till stater som har fascistisk regim var den 9 mars i år föremål
för en interpellationsdebatt i riksdagen. Dåvarande finansministern Gunnar
Sträng erinrade i sitt svar om att Sverige traditionellt har hävdat uppfattningen
att vårt land bör ta del i internationella ekonomiska sanktioner mot
visst land eller vissa länder endast när FN:s säkerhetsråd har beslutat om
sådana sanktioner. I enlighet härmed hade genom särskild svensk lagstiftning
sanktioner beslutats i ett fall, nämligen år 1969 i fråga om Rhodesia.
Oberoende av internationella aktioner var det emellertid enligt finansministern
angeläget att av. solidaritet med förtryckta folk motverka investeringar
i vissa länder genom uppmaningar till företagen att avhålla sig från
sådana.

När finansutskottet några veckor senare tog ställning (se FiU 1975/76:36)
till motioner i vilka bl. a. påyrkats förbud, genom ändringar i den svenska
valutalagen, mot investeringar i länder med fascistisk eller rasistisk regim,
hänvisade finansutskottet med instämmande till finansministerns nyss refererade
uttalande och avstyrkte motionerna. Riksdagen anslöt sig till samma
uppfattning.

Utskottet finner det angeläget att Sverige, så länge det nuvarande förtrycket
i Chile fortgår, också i fortsättningen inom FN och på andra håll
verkar för att lä till stånd en allt bredare internationell opinion däremot.
Däri ingår givetvis stöd till alla realistiska förslag om åtgärder som innebär
effektiva internationella påtryckningar på den nuvarande Chileregimen. Ut -

UU 1976/77:7

skottet anser däremot inte att ensidiga svenska säraktioner på det ekonomiska
planet skulle få någon kännbar verkan.

Mot anförda bakgrund avstyrks motionerna 208 och 464.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1975/76:208 och 1975/76:464.

Stockholm den 30 november 1976

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius (m), fru LewénEliasson
(s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm
(s), Åberg (fp), Göransson (s), fru Jonäng (c), herr Hellström (s), fru Sundberg
(m), herrar Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herr Tarschys
(fp) och fru Johansson i Nässjö (c).

GOTAB 52644 Slockholm 1976