med anledning av motioner om barns rättsliga ställning (Betänkande 1977/78:LU23 Lagutskottet)

LU 1977/78:23

Lagutskottets betänkande
1977/78:23

med anledning av motioner om barns rättsliga ställning
Ärendet

I betänkandet behandlas fyra motioner vari tas upp olika frågor om barns
rättsliga ställning.

Ordföranden i utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt har inför utskottet
redogjort för det arbete som bedrivs inom utredningen samt redovisat sina
synpunkter på de föreliggande motionsförslagen.

Motionerna

1 motionen 1977/78:1003 av Inger Lindquist (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att kommittén rörande förstärkning av barns rättsliga
ställning får i uppdrag att snarast framlägga förslag om barnets ställning i
vårdnadsfrågor.

Motionären framhåller att frågor om barnets rättsliga ställning tidigare inte
varit föremål för särskilt stort intresse i vårt land. Enligt motionären är barnet
sårbart och känner sig ofta utlämnat i kritiska situationer. Särskilt påtagligt är
detta vid konfliktsituationer mellan barnets föräldrar eller mellan andra
vuxna personer. 1 sådana situationer, framhålls det vidare, koncentreras
intresset huvudsakligen på en lösning av de vuxnas problem, medan barnet
kommer i kläm och ofta behandlas som en bricka i ett spel. Enligt
motionärens uppfattning har allt fler enskilda personer och myndigheter
blivit uppmärksamma på och lyhörda för vad barnets rätt kräver. Bristerna i
den rättsliga ställning som ett barn har framstår för många som alltmer
påtagliga och har belysts i några uppmärksammade vårdnadsfall där barns
desperata handlingar väckt allmän medkänsla. Motionären anser att full
enighet råder om att barnets processuella ställning måste förbättras. En sådan
förbättring kan lämpligen ske genom att möjligheter skapas till förordnande
av en person att tala för barnet, framlägga barnets synpunkter och enbart
företräda barnets intressen. Motionären är medveten om att utredningen om
barnens rätt skall behandla många och delvis komplicerade frågeställningar
på skilda rättsområden samt att utredningsarbete är tidskrävande. Spörsmålet
om barnets processuella ställning när det gäller umgänges- och vårdnadsfrågor
samt verkställighet av beslut om vårdnad och umgänge är enligt
motionären angeläget och kräver snar lösning. Motionären anser därför att
det bör bli föremål för förtursbehandling av utredningen.

I motionen 1977/78:1011 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för att effektivt skydda barns rätt till

1 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 23

LU 1977/78:23

umgänge med icke vårdnadshavande förälder.

Till stöd för yrkandet anför motionärerna att sabotage och medvetet
försvårande av barns rätt till umgänge med förälder som inte har vårdnaden
om barnet är en vanlig företeelse och att rättelse sällan går att få.
Motionärerna pekar också på att barnet och den umgängesberättigade
föräldern som regel inte får något stöd från socialmyndigheterna. Enligt
motionärerna leder bristande förståelse för umgängesrättens betydelse och
andra omständigheter till att sabotage mot umgängesrätten kan genomföras
med framgång. Detta förhållande står i strid med lagstiftningen och bör,
framhålls det, skyndsamt rättas till.

I motionen 1977/78:1012 av Allan Åkerlind (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om att riksdagen snarast möjligt föreläggs förslag till
lagstiftning som innebär att barnvårdsnämnd eller annan myndighet alltid är
skyldig att ta hänsyn till barnets vilja när fråga är om omplacering till annat
hem.

Motionären hänvisar till att han år 1967 i en motion aktualiserat bl. a. en
fråga om inhämtande av barnets önskemål vid handläggning av ärende hos
barnavårdsnämnden samt att riksdagen (2LU 1967:51) begärt att de frågor
som tagits upp i motionen borde bli föremål för utredning. Enligt motionären
befinner sig frågan - mera än 10 år senare - alltjämt på utredningsstadiet.
Fortfarande kan alltså barn med tvång förpassas till ett hem där de inte vill
vara och detta även om de med kraft försöker värja sig mot en förflyttning.
Motionären anser att många tvångshämtningar satt outplånliga spår hos
barnen och att det måste bli ett slut på nuvarande förhållanden. Barnens rätt
att komma till tals måste enligt motionären prövas snabbt och åtgärder vidtas
som garanterar att barnets önskemål blir tyngst vägande vid beslut om
omplacering av barn.

I motionen 1977/78:1470 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Kerstin
Göthberg (c) yrkas att riksdagen anhåller att regeringen i samband med den
aviserade propositionen om ändring i reglerna om underhållsbidrag lägger
fram förslag till bidrag till resekostnaderna vid umgängesresor.

Motionärerna framhåller att de stora resekostnaderna ofta är ett allvarligt
hinder för att barnet eller barnen skall ha god kontakt med båda föräldrarna,
när dessa bor på skilda håll. Det finns fall där föräldrarna bor på 40-50 mils
avstånd från varandra och då man kanske t. o. m. får anlita flyg för att hinna
träffas och ta barnen med sig hem under t. ex. en julhelg eller påsk. Även vid
kortare avstånd, t. ex. 25 mil, blir kostnaden 5 000 kr. per år, om man vill
utnyttja umgängesrätten var tredje vecka och om man har ett sexårigt barn.
Enligt motionärerna finns inga lagliga möjligheter till bidrag till eller avdrag
för resekostnader för förälder, när denne skall besöka eller hämta barn, som
vårdas av den andre föräldern. Motionärerna anser att någon form av
ersättning borde kunna utgå för bestridande av en del av de kostnader som
uppstår för resor, när barnen bor på längre avstånd, t. ex. 15 mil, från den ena
föräldern.

LU 1977/78:23

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med vårdnadsreformen 1976 (prop. 1975/76:170, LU 1975/
76:33) behandlade utskottet flera motioner med nära anknytning till de nu
föreliggande. I en motion framfördes önskemål om en vidgning av umgängesrälten.
Utskottet framhöll med anledning härav att det är viktigt att, i fall där
föräldrarna separerar och vårdnaden överfors på den ene av dem, barnet ges
tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den av föräldrarna som är skild från
vårdnaden. Utskottet pekade på att det ligger i barnets intresse att få hålla en
god kontakt med båda föräldrarna. Utskottet hänvisade till vad som uttalats
av riksdagen vid en reform 1973 av den familjerättsliga lagstiftningen och
underströk ånyo de gjorda uttalandena. Utskottet hade då framhållit att
samhället måste se allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida som
syftar till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa
barnet. Att en förälder konsekvent vidtar åtgärder med åsidosättande av
barnets intresse i förevarande hänseende talade, hade utskottet anfört, för att
hans lämplighet som vårdnadshavare kunde behöva omprövas. På närmare
anförda skäl fann utskottet 1976 att den då aktuella motionen inte påkallade
någon åtgärd från riksdagen sida.

1 sammanhanget behandlade utskottet också flera motionsyrkanden om
rätt till kontaktman för umgängesberättigadförälder. Utskottet framhöll i detta
hänseende att det även utan uttryckligt lagstöd måste anses ligga i
barnavårdsnämnds allmänna uppgifter att lämna den umgängsberättigade
råd och stöd vid utövandet av umgängesrätten. Utskottet underströk vikten
av att så också sker. Om konflikter uppstår mellan vårdnadshavaren och den
andre föräldern var det enligt utskottet angeläget att man söker bilägga dessa
på ett så tidigt stadium som möjligt. Inte minst sett från barnets synpunkt var
det av betydelse att barnet inte hindras från umgänge med den förälder som är
skild från vårnaden. Om inte barnavårdsnämnden och dess tjänstemän
medverkar till ett biläggande av föräldrarnas konflikter i nu angivet
hänseende kan, fortsatte utskottet, detta så småningom leda till att frågan om
umgängesrätten måste tas upp i domstol med risk för verkställighet genom
polismyndighets försorg. Mot bakgrund av det anförda måste det enligt
utskottets mening te sig som en angelägen uppgift för barnavårdsnämnden
att söka få till stånd praktiska lösningar på problemen med umgängesrätt.

Utskottet kunde emellertid inte ansluta sig till motionärernas ståndpunkt
att den umgängesberättigade skulle kunna få en särskild kontaktman utsedd
för sig.

Utskottet fann sig inte kunna bortse från att det kan ha förkommit att den
umgängesberättigade avvisats under hänvisning till att 3 a § barnavårdslagen
- vari stadgas skyldighet för barnavårdsnämnd att bistå den som har
vårdnaden om barn - endast nämner vårdnadshavaren. Med hänsyn till
frågans vikt ansåg utskottet det därför erforderligt att barnavårdslagen ändras
så att det klart framgår att barnavårdsnämnden är skyldig att bistå även den

1* Riksdagen 1977/78. 8 samt. Nr 23

LU 1977/78:23

umgängesberättigade. Bestämmelsen i 3 a § borde därför bli föremål för
översyn. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna gavs
regeringen till känna. Regeringen överlämnade sedermera till socialutredningen
att göra den begärda översynen.

1 en motion slutligen yrkades att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp
snarast skulle tillsättas med uppgift att se över hela området för barns rättsliga
ställning och framlägga förslag till regler om förstärkt rättsskydd för barn. I sitt
betänkande tillstyrkte lagutskottet bifall till motionen. Utskottet anförde
bl. a. att det var föga sannolikt att en lagreglering skulle kunna lösa alla de
problem som uppstår i förhållandet mellan vuxna och barn. Utskottet ville
emellertid inte avstå från att genom lagstiftning söka öka barnets rättsskydd
och ansåg att det skulle vara av värde om man tillsatte en brett förankrad
arbetsgrupp för att se över lagstiftningen med utgångspunkt i barnens bästa
och för att föreslå de förändringar som kunde finnas erforderliga. Utskottet
fann inte anledning föreslå några närmare direktiv för utredningen men
pekade på möjligheten att förordna god man för barn i t. ex. ärenden om
överflyttning av barn.

Också under 1976/77 års riksmöte väcktes motioner om barns rättsliga
ställning. I två motioner framlades förslag om att domstolar och andra
myndigheter vid handläggning av vårdnadstvister samt ärenden om överflyttning
av vårdnad eller omhändertagande för samhällsvård i högre grad än
vad nu sker skall ta hänsyn till barnets egen vilja. Utskottet erinrade i sitt av
riksdagen godkända betänkande LU 1976/77:26 om att den av riksdagen
begärda utredningen om barnens rätt tillsatts samt att de i motionerna
upptagna spörsmålen föll inom utredningsuppdraget, varför någon åtgärd
från riksdagens sida inte var påkallad.

I en motion togs också upp frågan om bidrag till resekostnaden vid utövande
av umgängesrätt. Utskottet uttalade i betänkandet att det var olyckligt om
ekonomiska omständigheter skulle lägga hinder i vägen för ett utövande av
umgängesrätten samt erinrade om att statsmakterna vidtagit flera åtgärder
som syftade till att förbättra den ekonomiska situationen förden förälder som
inte har vårdnaden om barnet. Utskottet fortsatte:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan finnas skäl att
genom ytterligare ekonomiska åtgärder förbättra möjligheterna till umgänge i
fall då barnet och den umgängesberättigade inte bor i närheten av varandra.
Vilka åtgärder som kan vara lämpliga anser sig utskottet dock inte böra ta
ställning till utan närmare utredning. Enligt vad utskottet inhämtat kommer
familjelagssakunniga inom kort att lägga fram ett delbetänkande vari tas upp
frågor om underhållsbidrag till barn och om bidragsförskott. Med hänsyn
härtill är det enligt utskottets mening olämpligt att nu, såsom yrkas i
motionen, utöka de sakkunnigas arbete till att avse även förevarande fråga.
Utskottet förutsätter emellertid att regeringen i samband med departementsbehandlingen
av familjelagssakkunnigas delbetänkande också tar upp den i
motionen aktualiserade frågan till övervägande. Med åberopande av det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:334.

LU 1977/78:23

Socialutskottet har innevarande riksmöte haft att ta ställning till frågan om
barns rättsliga ställning vid handläggning av barnavårdsärenden. Det aktuella
motionsyrkandet avsåg ett antal ändringar i barnavårdslagen. I sitt av
riksdagen godkända betänkande SoU 1977/78:9 avstyrkte socialutskottet
motionsyrkandet under hänvisning till pågående utredningsarbete.

Utredningar

Med anledning av riksdagens begäran 1976 tillsattes 1977 en parlamentarisk
kommitté med uppgift att utreda vilka lagstiftningsåtgärder som behövs
för att förstärka barns rättsskydd, utredningen om barnens rätt. I utredningsdirektiven
hänvisar justitieministern till vad riksdagen i detta hänseende
uttalat i samband med behandlingen av propositionen 1975/76:170 och anför
att det enligt hans mening är angeläget att den begärda utredningen kommer
till stånd. I direktiven anförs vidare bl. a. följande.

Allmänt kan utredningens uppgift sägas vara att undersöka i vilka fall och
på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom
föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt -särskilt tar sikte på barnens rätt. Jag är väl medveten om att en sådan
förstärkning av det rent rättsliga skyddet för barn endast är en av många
åtgärder som behövs för att skapa goda uppväxtbetingelser för barn och
främja deras harmoniska utveckling. Bl. a. är det nödvändigt att samhället
genom generella socialpolitiska åtgärder stöder särskilt utsatta grupper.
Viktigast är givetvis att föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av
omtanke om barnen och låter deras rättmätiga behov gå före det egna
intresset. På den punkten är en förbättrad föräldrautbildning av stor
betydelse. Nya lagregler om barns rättsliga ställning kan emellertid medverka
till en önskvärd attitydförskjutning.

Riksdagen har inte funnit anledning att föreslå några särskilda direktiv för
utredningen. Inte heller anser jag det behövligt att närmare precisera
utredningsuppgifterna. Jag skall i det följande ta upp några områden som bör
ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om vårdnad och
umgängesrätt samt överflyttning av barn. I det väsentliga bör det emellertid
kunna överlåtas åt kommittén att själv kartlägga problemområdet och ange i
vilka ämnen lagändringar bör komma i fråga. I linje härmed ligger att
kommittén i en första etapp bör inrikta sitt arbete på att mera diskussionsvis
presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ.
De synpunkter och förslag som läggs fram bör remissbehandlas. En sådan
arbetsmetod svarar enligt min mening väl mot utredningens syfte. Den gör
det möjligt för kommittén att tillgodogöra sig erfarenheter och synpunkter
från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan delta i själva utredningsarbetet.
Samtidigt kan förfarandet stimulera den allmänna debatten i de
viktiga frågor som det här rör sig om. Särskilt betydelsefullt är det att nya
regler om vårdnad och umgängesrätt blir noggrant genomlysta och omsorgsfullt
diskuterade.

De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i
fjol och som trädde i kraft den 1 januari 1977 syftar till att främja barnets
intresse av goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka
vilka möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose barnets eget

LU 1977/78:23

intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om
vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor.
Skäl talar vidare för att barnet behöver någon som under hela handläggningen
av ett tvistigt vårdnadsärende har att bevaka uteslutande barnets intresse.
Detsamma gäller i fråga om ärende om överflyttning av barn. Också i övrigt
kan formerna för behandlingen av vårdnadsärenden behöva bättre anpassas
efter vad barnets intresse kräver. En möjlighet är att genom särskilda regler
underlätta för föräldrar som står i begrepp att separera att nå en frivillig
överenskommelse i vårdnadsfrågan.

Utredningen har 1978 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1978:10) Barnets
rätt 1, Om förbud mot aga.

Foslerbarnsulredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:7) Barn- och
ungdomsvård vissa ändringar i barnavårdslagen. Förslagen grundades bl. a.
på den utgångspunkten att den som berörs av direkta vårdinsatser bör i hög
grad ha medinflytande över såväl val av vårdform som vårdens innehåll.
Förslagen innebar bl. a. en utvidgning av besvärsrätten till att också gälla
beslut om placering i familjehem eller i barn- eller ungdomshem. Efter
remissbehandling har betänkandet och remissvaren överlämnats till socialutredningen
(S 1969:29) för att beaktas i utredningens arbete.

Socialutredningen avlämnade 1977 sitt slutbetänkande (SOU 1977:40)
Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, vari framlades förslag till bl. a. en
socialtjänstlag, en socialnämndslag, en lag med särskilda bestämmelser om
vård av minderårig och vissa ändringar i föräldrabalken. Förslaget till
socialtjänstlag innehåller en bestämmelse om att med den enskildes
samtycke kan utses särskild person (kontaktman) eller familj med uppgift att
hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter. Frågan
om förordnande av kontaktman skall kunna tas upp på begäran av
umgängesberättigad förälder. Som exempel på situationer då kontaktman
skall kunna utses anges fall när relationerna mellan ett barn och föräldrarna är
störda eller då oenighet råder mellan föräldrar som har gemensam vårdnad
om barn samt situationer som avses i 3 a § barnavårdslagen. Lagförslaget
innehåller vidare en regel om att socialnämndens insatser för den enskilde
skall utformas och genomföras tillsammans med honom. 1 socialnämndslagen
föreslåsen regel om att barn som fyllt 15 år skall ha rätt att självt föra sin
talan i mål eller ärende enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda
bestämmelser om vård av underårig.

Socialutredningen har även föreslagit ändringar i rättshjälpslagen av
innebörd att offentligt biträde alltid skall förordnas när fråga uppkommer hos
socialnämnd om omedelbart omhändertagande eller beredande av vård enligt
den av utredningen föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av
underårig samt att offentligt biträde skall kunna förordnas i ärende angående
avslutande av vård enligt nämnda lag. Utredningen framhåller bl. a. att, om
motstridiga intressen föreligger mellan föräldrarna och barnet, biträdet i
första hand bör tillvarata barnets intressen.

Inom regeringskansliet har tillsatts en särskild arbetsgrupp med uppgift att

LU 1977/78:23

redovisa ett beslutsunderlag för regeringen i frågor om vård utan samtycke
inom bl. a. socialvården. Beslutsunderlaget skall grunda sig på bl. a. socialutredningens
betänkande. Arbetet skall vara slutfört under våren 1978 och då
kunna samordnas med propositionsarbetet beträffande en ny sociallagstiftning.

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), som tillkallats för att verkställa en
utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen, avlämnade 1977 ett
delbetänkande (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda med förslag
till ändringar av reglerna om familjerättsliga underhållsbidrag. Förslagen
innebär bl. a. att underhållsbidrag till barn skall kunna nedsättas i skälig
omfattning när den bidragsskyldige vid utövande av umgängesrätt haft
kostnader som varit nödvändiga för barnets uppehälle. Betänkandet är efter
remissbehandling föremål för regeringens överväganden.

Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) har till uppgift att göra en
översyn av det socialpolitiska bidragssystemet från samordningssynpunkt.
Målsättningen för översynen bör enligt utredningsdirektiven vara att klarlägga
hur långt bidragssystemet kan samordnas i en allmän socialförsäkring.

År 1977 tillkallades kommittén (S \91~l:\6)för översyn av samhällsstödet till
ensamstående föräldrar. Enligt direktiven till utredningen skall översynen
avse utformningen av samhällets stöd till familjer där föräldrarna lever på
skilda håll eller där en av föräldrarna saknas. Kommittén skall klarlägga vilka
behov av särskilda stödåtgärder som numera finns för dessa familjer utöver
de generellt verkande insatserna för alla barnfamiljer. Utgångspunkten bör
vara att stödet skall riktas till barnen. Vidare bör syftet med samhällsstödet
vara att barn till föräldrar som lever åtskilda och barn vars ena förälder saknas
skall tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är likvärdiga med dem
som tillkommer barn med sammanboende föräldrar.

Enligt direktiven bör kommittén särskilt studera om de nuvarande
stödformerna för ensamstående föräldrar är rätt utformade i förhållande till
de särskilda stödbehoven hos denna grupp. Vidare bör kommittén pröva den
nuvarande avgränsningen av stödet till ensamstående föräldrar. Kommittén
bör överväga om samhällsstöd i ökad omfattning bör inriktas på att täcka
speciella behov av stöd under vissa perioder, t. ex. i samband med förändringar
i familjeförhållandena vid skilmässa eller förälders död.

Kommittén bör också uppmärksamma frågan om avvägningen mellan
vårdnadshavarens och den underhållsskyldige förälderns försörjningsinsatser
med hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för barnen
samt deltar i vården av och omsorgen om dem. Det måste, framhölls det
vidare, också ske en avvägning så att största möjliga rättvisa skapas inom
gruppen föräldrar som lever åtskilda, t. ex. mellan föräldrar som fortsätter att

LU 1977/78:23

leva ensamma och föräldrar som ingår i nya familjebildningar. Detsamma
gäller vid jämförelser mellan ensamstående och samlevande föräldrar.

Frågor om föräldrautbildning utreds f. n. av barnomsorgsgruppen (S
1973:07). Utredningen avlämnade 1978 ett delbetänkande, (SOU 1978:5)
Föräldrautbildning, 1. Kring barnets födelse. I betänkandet behandlas den
övergripande målsättningen för en allmän föräldrautbildning samt lämnas
förslag till bl. a. föräldrautbildning i samband med barnets födelse. Det
yttersta målet för en allmän föräldrautbildning anges vara att den skall
medverka till att barn och barnfamiljer fåren bättre situation i samhället. Ett
av flera mera konkreta mål för utbildningen är enligt betänkandet att öka
föräldrarnas kunskaper i olika avseenden. Det framhålls att detta gäller
kunskaper om bl. a. barns utveckling och behov samt om relationer mellan
barn och föräldrar och mellan vuxna. I det fortsatta arbetet kommer
utredningen att behandla föräldrautbildning under förskole- och skolåldrarna
samt utbildning som når alla i samhället.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner, vari tas upp frågor om
barns rättsliga ställning och utövande av umgängesrätt.

Som en allmän bakgrund till motionsyrkandena kan nämnas att efter
hemställan av riksdagen tillsattes år 1977 en parlamentarisk kommitté med
uppgift att utreda vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att förstärka
barns rättsskydd (utredningen om barnens rätt). 1 direktiven för utredningen
har utredningsuppgifterna inte närmare preciserats men anges vissa frågor
som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om vårdnad
och umgängesrätt samt överflyttning av barn. 1 det väsentliga skall emellertid
kommittén själv kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar
bör komma i fråga. I direktiven framhålls att de nya vårdnadsregler,
som trädde i kraft 1977, syftar till att främja barnets intresse av goda
förhållanden till båda föräldrarna samt att kommittén bör undersöka vilka
möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose bamets eget intresse i
vårdnadsfrågor. Kommittén bör sålunda söka belysa den centrala frågan om
vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor.
Skäl talar vidare för att barnet behöver någon som under hela handläggningen
av ett tvistigt vårdnadsärende har att bevaka uteslutande barnets intresse.

I motionen 1977/78:1003 yrkas att utredningen om barnens rätt skall få i
uppdrag att snarast framlägga förslag om barnets ställning i vårdnadsfrågor.
Till stöd för yrkandet framhåller motionären att barnet ofta kommer i kläm
vid konflikter mellan föräldrarna. Att barnets rättsliga ställning är bristfällig
framstår enligt motionären för många som alltmer påtagligt och har belysts i
några uppmärksammade vårdnadsfall. Motionären anser att en förbättring av

LU 1977/78:23

barnets processuella ställning lämpligen kan ske genom att möjligheter
skapas till förordnande av en person att enbart företräda barnets intressen.
Med hänsyn till att spörsmålet om barns processuella ställning, när det gäller
frågor om vårdnad, umgänge och överflyttning av barn, kräver en snar
lösning bör utredningen behandla det med förtur.

Problemet med barns ställning tas också upp i motionen 1977/78:1012.
Motionären erinrar om att riksdagen år 1967 begärt att bl. a. frågan om
inhämtande av barns önskemål vid handläggning av ärende hos barnavårdsnämnden
borde bli föremål för utredning. Enligt motionären är frågan
alltjämt på utredningsstadiet. Fortfarande kan alltså ett barn med tvång
förpassas till ett hem där det inte vill vara. Motionären framhåller att många
tvångshämtningar satt outplånliga spår hos barnet och att nuvarande
förhållanden måste ändras skyndsamt. Med hänvisning till det anförda yrkar
motionären att riksdagen snarast möjligt föreläggs förslag till lagstiftning,
som innebär att barnavårdsnämnd eller annan myndighet alltid är skyldig att
ta hänsyn till barnets vilja i frågor som gäller omplacering till annat hem.

Utskottet vill till en början understryka att ett ökat hänsynstagande till vad
barnets intresse kräver är befogat i många olika situationer. Vad som i första
hand krävs för att barnets ställning skall kunna stärkas är en attitydförändring
hos föräldrar och andra vuxna. Som utskottet framhöll 1976 vid behandlingen
av ett motionsyrkande om barns rättsliga ställning torde en sådan förändring
bäst kunna uppnås genom information, råd och stöd samt utbildning. Det
slutliga resultatet av det utredningsarbete som f. n. bedrivs av barnomsorgsgruppen
beträffande en allmän föräldrautbildning kan härvidlag bli av stor
betydelse. Utbildning och andra åtgärder som syftar till en önskvärd
attitydförändring kan emellertid få effekt endast på lång sikt. I ett kortare
tidsperspektiv framstår det som erforderligt att det rent rättsliga skyddet för
barn förstärks. Behovet av lagstiftningsåtgärder på detta område övervägs
som ovan berörts f. n. av utredningen om barnens rätt.

För den rättsliga regleringen av barnets ställning är föräldrabalkens
bestämmelser om vårdnad, umgänge och överflyttning av barn av central
betydelse. Med hänsyn härtill ter det sig enligt utskottets mening naturligt att
man - när det gäller att lagstiftningsvägen uppnå en förbättring av barnets
rättsskydd - i första hand inriktar arbetet på en översyn av dessa regler. Som
motionärerna framhåller kräver också problemen kring barnets ställning i
vårdnads- och umgängesfrågorsamt i överflyttningsärenden en snar lösning.
Ordföranden i utredningen om barnens rätt har inför utskottet upplyst att
utredningen avser att bedriva sitt arbete etappvis. Han har vidare anfört att
utredningen bedömt det som angeläget att föräldrabalkens regler snarast ses
över med utgångspunkt från barnets bästa. Sedan utredningen som en första
etapp avlämnat ett betänkande om förbud mot aga koncentreras utredningsarbetet
f. n. på föräldrabalken med sikte på att ett delbetänkande angående
vårdnad, umgänge och överflyttning av barn skall kunna avlämnas våren
1979.

LU 1977/78:23

Med hänsyn till att utredningen om barnens rätt således kommer att med
förtur behandla de frågor som tagits upp i motionerna 1003 och 1012 anser
utskottet att motionerna inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

1 motionen 1977/78: 1011 framhålls att sabotage och medvetet försvårande
av barns rätt till umgänge med förälder som är skild från vårdnaden är en
vanlig företeelse. Som regel kan barnet och den umgängesberättigade
föräldern inte få något stöd från socialmyndigheterna. Enligt motionärerna
beror förhållandena på bristande förståelse för umgängesrättens betydelse
och andra omständigheter. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag till åtgärder som effektivt skyddar barns rätt till umgänge
med inte vårdnadshavande förälder.

Enligt utskottets mening är det av hänsyn till barnets intresse angeläget att,
i fall då föräldrarna separerar, barnet garanteras ett väl tilltaget umgänge med
den förälder som är skild från vårdnaden så att barnet därigenom får tillfälle
att hålla en god kontakt med båda föräldrarna. Som utskottet framhållit då
frågor om umgängesrätt tidigare behandlats i riksdagen måste samhället se
allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida som syftar till att omintetgöra
eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa barnet. Utskottet
vill också hänvisa till vad utskottet uttalade i samband med vårdnadsreformen
1976 nämligen att det även utan uttryckligt lagstöd måste anses ligga i
barnavårdsnämnds allmänna uppgifter att lämna den umgängesberättigade
råd och stöd vid utövandet av umgängesrätten. Utskottet framhöll vidare att
det måste te sig som en angelägen uppgift för barnavårdsnämnden att söka få
till stånd praktiska lösningar på problemen med umgängesrätt. Med hänsyn
till frågans vikt ansåg utskottet det erforderligt att barnavårdslagen ändrades
så att det klart framgår att barnavårdsnämnden är skyldig att bistå både den
förälder som är vårdnadshavare och den som har umgängesrätt. Som närmare
framgår av redogörelsen ovan (s. 6 och 7) har socialutredningen gjort den av
riksdagen begärda översynen av spörsmålet och därvid föreslagit en bestämmelse
som ger umgängesberättigad förälder rätt att hos barnavårdsnämnd
begära att kontaktman utses för att bilägga umgängestvister. Enligt utskottets
mening kan emellertid också andra åtgärder behöva övervägas för att man
skall kunna komma till rätta med de problem som kan uppstå vid utövande av
umgängesrätt. De närmare överväganden som härvidlag krävs faller inom
ramen för det uppdrag som lämnats utredningen om barnens rätt. Som ovan
redovisats kommer utredningen att med förtur behandla bl. a. frågor om
umgängesrätt.

Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen 1011 är med
hänsyn till det anförda inte påkallad.

I motionen 1977/78:1470 begärs att riksdagen i samband med den
aviserade propositionen om ändring i reglerna om underhållsbidrag skall
föreläggas förslag om bidrag till resekostnader vid umgängesresor. Till stöd
för yrkandet framhåller motionärerna att de stora resekostnaderna ofta är ett

LU 1977/78:23

allvarligt hinder för att barn skall kunna hålla god kontakt med båda
föräldrarna i fall då dessa bor på skilda håll. Enligt motionärerna finns inga
möjligheter för förälder att få bidrag till eller avdrag för resekostnader när
denne skall besöka eller hämta barn som vårdas av den andre föräldern.
Motionärerna anser att någon form av ersättning borde kunna utgå till
bestridande av en del av de kostnader för resor som kan uppstå när barnet bor
på längre avstånd från den ene föräldern.

Utskottet vill i likhet med vad utskottet anförde 1977 vid behandlingen av
ett likartat motionsyrkande framhålla att det är olyckligt om ekonomiska
omständigheter lägger hinder i vägen för ett utövande av umgängesrätten.
Statsmakterna har också vidtagit flera åtgärder som syftat till att förbättra den
ekonomiska situtationen för förälder som inte har vårdnaden om barn. Med
hänsyn till vikten av att barn har möjlighet att hålla god kontakt med båda
föräldrarna kan det emellertid finnas skäl att genom ytterligare åtgärder söka
undanröja hindren för utövande av umgängesrätten i fall då barnet och dess
umgängesberättigade förälder inte bor i närheten av varandra. Utan närmare
utredning kan dock utskottet inte ta ställning till vilka åtgärder som kan vara
lämpliga. Av det föregående (s. 7 och 8) framgår att frågor angående
utformningen av samhällets stöd till familjer där föräldrarna lever på skilda
håll faller inom ramen för det utredningsuppdrag som givits kommittén för
översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Utskottet förutsätter
därför att kommittén under sitt arbete kommer att behandla det spörsmål
som tagits upp i motionen. Utskottet vill också peka på att regeringen på
grund av 1972 års skatteutrednings betänkande och remissvaren däröver
kommer att få anledning att pröva frågor om olika avdrag.

På grund av det anförda anser utskottet att motionen 1470 inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande barns processuella ställning avslår motionen 1977/
78:1003,

2. beträffande tvångsförflyttning av barn avslår motionen 1977/
78:1012,

3. beträffande utövande av umgängesrätt avslår motionen 1977/
78:1011,

4. beträffande resekostnader vid utövande av umgängesrätt avslår
motionen 1977/78:1470.

Stockholm den 11 april 1978

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

LU 1977/78:23

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m),
Stig Olsson (s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i
Gamleby (s), Åke Gillström (s). Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s).
Stina Andersson (c), Anne-Marie Gustafsson (c), Joakim Ollén (m), Birgitta
Johansson (s) och Margot Håkansson (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 57800 Stockholm 1978