med anledning av motioner om barnomsorgen (Betänkande 1978/79:SoU1 Socialutskottet)

SoU 1978/79:1

Socialutskottets betänkande
1978/79:1

med anledning av motioner om barnomsorgen
Motionerna

I motionen 1977/78:328 av Per Gahrton (fp) Hemställs

1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära kartläggning av förekommande
kö- och intagningssystem till den kommunala barntillsynen,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära vägledande informationsmaterial
för fördelningen av bärntillsynsplatser så länge platsbrist råder.

1 motionen 1977/78:550 av Yvonne Hedvall (m) och Per-Eric Ringaby (m)
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
nuvarande bidragsbestämmelser beträffande driften av kommunala daghem i
syfte att möjliggöra att dessa bidrag även kan komma icke-kommunala
daghem till del i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 1977/78:710 av Per Gahrton (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till förbud mot tryckimpregnering av lekredskap.

1 motionen 1977/78:720 av Blenda Littmarck m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar hos regeringen begära skyndsamt förslag syftande till
sådana bestämmelseratt möjligheten att anordna barntillsyn inom ramen för
den kommunala familjedaghemsverksamheten i annat hem eller annan lokal
än dagbamvårdarens eget hem inte skall kunna sättas ur spel genom
avtal.

I motionen 1977/78:722 av Margaretha af Ugglas (m) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen uttalats om behovet av
enklare statsbidragssystem för barnomsorgen.

1 motionen 1977/78:1109 av Ingrid Sundberg (m) och Ingrid Diesen (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
socialstyrelsen snarast bör komplettera arbetsplanen för förskolan enligt vad
som i motionen anförts med

1. riktlinjer för förskolans personlighetspåverkande verksamhet,

2. en temadel om språkträning och lek med bokstäver och ord.

I motionen 1977/78:1499 av Bonnie Bernström m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbyggnad
av barnomsorgen.

I motionen 1977/78:1509 av Marianne Stålberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av nuvarande statsbidragsbestämmelser
för heltidsomsorgen (daghemmen) samt att förslag till ändringar i

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr I

SoU 1978/79:1

bestämmelserna framläggs, vilka ger möjlighet till ökad flexibilitet i verksamheten
och erbjuder samma möjligheter utan större kostnad för
kommuner med litet barnunderlag att bedriva daghemsverksamhet som i dag
gäller för områden med stort barnunderlag.

Allmänt

År 1972 lade 1968 års barnstugeutredning fram sitt huvudbetänkande
(SOU 1972:26 och 27) Förskolan, del 1 och 2.

Sedan förslaget remissbehandlats avgav regeringen propositionen 1973:136
om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation. Med anledning av
propositionen fattade riksdagen hösten 1973 beslut om en förskolereform
(SoU 1973:30, rskr 1973:372), som trädde i kraft vid halvårsskiftet 1975.

Reformen innebar att en allmän förskola för alla sexåringar infördes. Barn
som av olika skäl behövde särskilt stöd i sin utveckling skulle kunna få plats i
förskola redan före sex års ålder. Bestämmelser om utbyggnadsplanering för
daghem antogs.

De grundläggande bestämmelserna om förskoleverksamheten togs in i
lagen (1973:1205) om förskoleverksamhet.

Under åren 1974 och 1975 behandlade riksdagen ett antal frågor om
barnomsorgen. Utskottet hänvisar främst till sina av riksdagen godkända
betänkanden SoU 1974:40 och 41 samt 1975:5.

Efter beslutet om den allmänna förskolan tilldrog sig frågan om utbyggnaden
av såväl daghem och annan förskoleverksamhet (främst familjedaghemsverksamhet)
som fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen allt större
uppmärksamhet. Enligt förskolelagen skulle det i varje kommun finnas en av
kommunfullmäktige antagen plan för förskoleverksamheten (se härom
närmare 10 § i lagen). Planbestämmelsen byggde på tanken att införandet av
en allmän förskola för sexåringar inte fick medföra att utbyggnaden av
förskoleverksamheten för övriga åldersgrupper med förvärvsarbetande eller
studerande föräldrar eftersattes. Det visade sig emellertid att trots det sålunda
existerande plankravet och trots att kommunerna tillförts ökade resurser
genom förbättrade statsbidrag den befintliga och planerade platstillgången i
framför allt daghem inte svarade mot behoven. Efter överläggningar hösten
1975 med Svenska kommunförbundet om barnomsorgens utbyggnad och
finansiering lade regeringen i propositionen 1975/76:92 fram förslag i nämnda
avseende. I samband därmed togs även upp de förslag beträffande fritidshemmens
verksamhet som lagts fram av barnstugeutredningen i betänkandet
(SOU 1974:42) Barns fritid.

Propositionen godtogs med vissa ändringar av riksdagen (SoU 1975/76:28,
rskr 1975/76:219). Detta innebar att förskolelagen vid årsskiftet 1976/77
ersattes av lagen (1976:381) om barnomsorg, som även omfattar barn i den
lägre skolåldern. Enligt lagen är barnomsorgen en lagfäst kommunal uppgift
med skyldighet för kommunerna att svara för en planmässig utbyggnad.

SoU 1978/79:1

Lagen innehåller också regler om finansiering av ett nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen. Statsbidragsreglerna finns i av regeringen utfärdade
författningar, vilka redovisas i följande avsnitt.

Riksdagen har under åren 1977 och 1978 prövat frågor rörande barnomsorgen
främst i samband med behandlingen av socialhuvudtiteln (se SoU
1976/77:25 och 1977/78:25). Vid budgetbehandlingen tidigare i år behandlades
i princip endast motionsyrkanden som hade direkt samband med
anslagsfrågor.

Statsbidragsregler

Som angetts i föregående avsnitt fattade riksdagen beslut om ett nytt
statsbidragssystem för barnomsorgen våren 1976. Systemet trädde i kraft
samtidigt med barnomsorgslagen eller således vid årsskiftet 1976-1977. De
nya bestämmelserna finns i förordningen (1976:396) om statsbidrag till dagoch
fritidshem och i kungörelsen (1968:236, ändrad senast 1976:397) om
statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet. Enligt bestämmelser
i förordningen (1977:628) om statsbidrag till hemspråksträning i förskolan
utgår fr. o. m. halvårsskiftet 1977 statsbidrag till kommun för hemspråksträning
i daghem, kommunalt familjedaghem eller deltidsgrupp. De beloppsmässigt
fastställda statsbidragen har genom förordningen (1978:191) om
anpassning av statsbidrag till daghem, fritidshem, kommunala familjedaghem
och hemspråksträning räknats upp med hänsyn till den genomsnittliga
årliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst fr. o. m. kalenderåret
1977.

Statsbidrag utgår till kommun för daghem och fritidshem som drivs av
kommunen. Till kommun utgår statsbidrag även för sådant daghem eller
fritidshem som drivs av annan än kommunen om daghemmet eller
fritidshemmet ingår i den plan för barnomsorgen som avses i 8 § lagen
(1976:381) om barnomsorg. Med nämnda plan åsyftas plan för barnomsorgen
som skall finnas i varje kommun och som skall vara antagen av kommunfullmäktige.

Driftbidraget för daghem är för år 1978 15 500 kr. per plats, som tillkommit
i nytillskott efter utgången av år 1975. För plats som tillkommit dessförinnan
utgör bidraget 13 300 kr. Bidrag till daghem utgår för plats i avdelning som är
öppen minst sju timmar per dag om minst två tredjedelar av platserna
utnyttjas fem timmar eller mera per barn och dag.

Driftbidraget för fritidshem är för år 1978 7 750 kr. per plats som tillkommit
efter utgången av år 1975. För plats som tillkommit dessförinnan utgör
bidraget 6 650 kr. Bidraget utgår för plats i avdelning som är öppen under
minst fem timmar per dag.

Statsbidraget till kommunernas familjedaghemsverksamhet utgår med 35 %
av kommunernas bruttokostnad. Dessutom utgår ett särskilt grundbelopp
per barn i familjedaghem. För förskolebarn utgör grundbeloppet 1 650 kr. för

SoL' 1978/79:1

år 1978 under förutsättning att barn vistas i familjedaghem minst 7 timmar
per dag. Halvt grundbelopp utgår för förskolebarn, som vistas kortare tid än
sju timmar per dag i familjedaghem. För skolbarn i familjedaghem utgår
också halvt grundbelopp.

Såvitt avser reglerna om bidrag till hemspräksträning hänvisar utskottet till
de ovan angivna författningarna (SFS 1977:628 och 1978:191).

Socialstyrelsen skall utfärda verkställighetsföreskrifter beträffande statsbidragsförfattningarna.
Sådana föreskrifter har utfärdats i myndighetens
Meddelandeblad nr 16/78. Då det gäller familjedaghemsverksamheten finns
också vissa föreskrifter i socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 35 om
Kommunal familjedaghemsverksamhet (omarbetad 1977).

Vissa publikationer från socialstyrelsen m. m.

Enligt 13 § barnomsorgslagen utövar socialstyrelsen den centrala tillsynen
över barnomsorgen. Myndigheten utfärdar vägledande information till
kommunerna. Mot bakgrund av bl. a. dessa och motsvarande äldre bestämmelser
har socialstyrelsen utgivit ett antal publikationer beträffande barnomsorgen.
Av skrifter som utgivits under senare tid må nämnas följande.

I publikationsserien Socialstyrelsen anser har under året utgivits skriften nr
1978:2 med titeln Om förskolan.

Socialstyrelsen vill med skriften ge en samlad information om förskolans
inre organisation och förskolans roll i en samverkande barnomsorg. Skriften
är avsedd att ge underlag för planering och beslut i kommunerna när det gäller
verksamhetens uppläggning inom förskolan. Som underlag vid utarbetandet
av skriften har använts barnstugeutredningens förslag till organisation och
arbetssätt i förskolan, regeringens och riksdagens ställningstaganden med
anledning av dessa förslag samt aktuella rapporter från forsknings- och
försöksverksamhet och utvecklingsarbete. Bl. a. har den av socialstyrelsen
administrerade försöksverksamheten som startades 1972 och avslutades 1975
gett viktiga erfarenheter. Skriften har utarbetats inom socialstyrelsens barnoch
ungdomsvårdsbyrå i samråd med Svenska facklärarförbundet, Svenska
kommunalarbetareförbundet och Svenska kommunförbundet, vilka ingått i
en styrgrupp. I arbetet har också deltagit en arbetsgrupp bestående av
praktiskt verksam personal inom förskola och förvaltning. En särskild
referensgrupp har också gett synpunkter vid utarbetandet av skriften.

Här bör också nämnas dels att socialstyrelsen år 1975 utgett en skrift med
vägledande information om miljö i förskola och fritidshem med titeln
Planering av lokaler och utemiljö (den s. k. gula boken), dels att arbetarskyddsstyrelsen
till ledning vid tillämpningen av arbetarskyddslagen på
förskolor och fritidshem utfärdat anvisningar, som träder i kraft den 1 oktober
i år (arbetarskyddsstyrelsens meddelanden 1978:17).

1 serien Råd och anvisningar från socialstyrelsen utgavs i juni 1974 skriften
nr 35 med titeln Kommunal familjedaghemsverksamhet. Skriften har

SoLJ 1978/79:1

omarbetats förra året och utgetts med oförändrad numrering och titel.
Skriften innehåller i huvudsak två avsnitt, nämligen ett betecknat Statsbidragsbestämmelserna
och ett betecknat Övriga riktlinjer för en organiserad
kommunal familjedaghemsverksamhet.

Socialstyrelsen har gett ut flera skrifter, som avser kommunernas barnomsorgsplanering.

Sålunda utgavs förra året i serien Socialstyrelsen redovisar under nr 1977:5
skriften Kommunernas förskoleplaner 1975-1979, som innehåller sammanställning
och analys av planerna.

I en serie som kallas ”Barnomsorgsplanering” och som planeras komma ut
med tre delar årligen har del 1 med titeln Vägledning inför kommunernas
barnomsorgsplanering 1979-83 utkommit (Barnomsorgsplanering 1:78). I
särskilda avsnitt tas upp bl. a. frågor om förtursregler (i huvudsak redovisas
dock endast reglerna i barnomsorgslagen om barn som har behov av särskilt
stöd) och om föräldrasamverkan i förskola och fritidshem.

Del2 ”Barnomsorgen i siffror” i den nämnda serien skall redovisa en
sammanställning av kommunernas barnomsorgsplaner för varje planeringsperiod.
Skriften skall även innehålla aktuell statistik om barnomsorgen ur
andra källor än barnomsorgsplanerna. Förra året utkom Barnomsorgen i
siffror 1977-81.

Del 3 i den nämnda serien skall redovisa analyser av vissa frågor som rör
barnomsorgens kvalitet ur kommunernas barnomsorgsplaner. Förra året
utkom Kvalitetsfrågor 1977-81, Sammanställning av kommunernas barnomsorgsplaner
1977-81, Personal, Omsorg om barn på obekväm arbetstid och
Öppen förskola.

Socialstyrelsen ger ut en arbetsplan för förskolan. Hitintills har fyra delar
utkommit, nämligen del 1 Vår förskola. En introduktion till förskolans
pedagogiska arbete, (andra omarb. uppl. 1977), del 2 Vi lär av varandra. Om
samspel och planering i förskolan (1975), del 3 Vi upptäcker och utforskar. Att
arbeta naturvetenskapligt i förskolan (1975) och del 4 Invandrarbarn i
förskolan (andra omarb. uppl. 1978).

Enligt vad utskottet inhämtat kommer socialstyrelsen att inom en nära
framtid ge ut följande delar i arbetsplanen, nämligen under hösten 1978 en del
med titeln Små barn i daghem samt under 1979 en del med titeln
Introduktionen i förskolan och en del med titeln Samtal, samvaro och
språk.

Socialstyrelsen utreder också på basis av ett Försöksprojekt hur man kan
behandla frågor om sex, samlevnad och könsroller i förskolan och hoppas
kunna ge ut en del i arbetsplanen om dessa frågor.

Här må också nämnas att socialstyrelsen sedan 1974/75 samordnat insatser
för barnomsorgspersonalens fortbildning inom ett projekt Särskild information
till förskolans personal m. fl. Sedan den 1 juli i år har socialstyrelsen en
mera permanent uppgift på området (se UbU 1976/77:29 s. 8 och prop. 1977/
78:100 Bilaga 8 s. 82). Fortbildningen av berörd personal skall genomföras i

1* Riksdagen 1978/79. 12 sam!. Nr 1

Sol! 1978/79:1

samverkan mellan socialstyrelsen, kommunerna och personalorganisationerna.
Socialstyrelsen skall därvid ha planerande och övergripande uppgifter.
I dessa uppgifter ingår att tillsammans med kommunförbundet och i samråd
med personalorganisationerna utveckla metoder och föreslå innehåll i en
lokal allmän fortbildningsverksamhet samt utforma utbildningen av lokala
studievägledare. I samarbete med nämnda organ skall vidare socialstyrelsen
framställa lämpligt material samt följa upp och utvärdera verksamheten. För
innevarande budgetår har riksdagen anvisat 2 milj. kr. för verksamheten
(SoU 1977/78:25 s. 14 och 17). Socialstyrelsen har i samband med det ovan
nämnda projektet framställt studiematerial och ordnat regionala kurser för
lokala studievägledare med bl. a. följande innehåll, nämligen Inför förskolereformen,
Dagbarnvårdare - ett yrke, Samverkan i barnomsorgen, Att arbeta
i fritidshem och Att starta (ett material för personals introduktion i nystartade
daghem och fritidshem).

Socialstyrelsen har tidigare i år gett ut rekommendationer med titeln Barns
hälsa, Hälsovård inom förskoleverksamheten m. m. (bilaga till SOSFS(S)
1978:6).

Svenska kommunförbundet har gett ut två informationsskrifter om kommunerna
och barnomsorgen, den ena år 1976 med undertiteln 1. Den nya
barnomsorgslagen och den andra med undertiteln 2. Fritidshem i utveckling.
Utskottet har inhämtat att förbundet inom en nära framtid kommer att ge ut
en tredje del i serien. Den skall i huvudsak behandla förvaltningsorganisationen
och rutiner rörande handläggningen av ärenden inom verksamhetsområdet.
I skriften kommer även att tas upp vissa frågor av juridisk karaktär.
Vidare kommer bl. a. frågor om kö- och intagningssystem att belysas.

I cirkulär 1978-06-26 (78.064 A) har Kommunförbundet utfärdat rekommendation
angående föräldraavgifter inom barnomsorgsverksamheten.

Vissa utredningar

Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg

Socialministern tillkallade efter regeringens bemyndigande år 1976 en
planeringsgrupp med uppgift att på grundval av de praktiska erfarenheterna
förbättra underlaget för kommunernas utbyggnadsplaneringoch beräkningar
av platsbehovet inom barnomsorgen vid den fortlöpande uppföljningen av
barnomsorgsplanerna.

Planeringsgruppen har i slutet av november 1977 presenterat ett material
som innefattar en analys av kommunernas barnomsorgsplaner (se bl. a. SoU
1977/78:25 s. 11-12). Vidare har planeringsgruppen under våren gjort en
sammanställning av en enkät rörande kommunernas barnomsorg. Enkäten
innehöll fem delar, nämligen allmänna frågor om kommunens barnomsorg,
kommunens synpunkter på barnomsorgsplanering, frågor angående barnomsorgskön,
frågor angående förturer inom barnomsorgen och frågor som rör

SoU 1978/79:1

barns vistelsetrygghet inom barnomsorgen.

Planeringsgruppen bedriver f. n. sitt arbete med sikte på att gruppen i slutet
av innevarande år skall lägga fram ett betänkande med förslag om ett
förbättrat underlag för kommunernas behovsberäkningar.

Översyn av principerna för statsbidragsgivningen lill daghem m. m.

Enligt beslut i september 1977 skall en översyn av principerna för
statsbidragsgivningen till daghem m. m. göras inom regeringskansliet.
Översynen kommer att avse i vad mån statsbidragsgivningen bör vara
beroende av särskilda normer för lokalytor och andra faktorer av betydelse för
verksamheten. I anslutning till översynen kommer även att behandlas
normer för personaltäthet och gruppstorlek i förskolan. Även frågan om
särskilda behörighetsbestämmelser för personalen i förskolan kommer att
belysas.

En utvärdering och översyn av bestämmelserna i statsbidragsförordningen
om förskolans öppethållande och barnens vistelsetider kommer att göras.

Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Kommunministern tillkallade i början av år 1977 en kommitté, statskontrollkommittén
(Kn 1976:06), som fick i uppdrag att utreda frågan om
minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna. I ett i
juni 1978 dagtecknat delbetänkande lil (Ds Kn 1978:3) Ökat kommunalt
ansvar för barnomsorgen framhåller kommittén att den statliga tillsynen över
barnomsorgen i vissa avseenden är omotiverad och lägger fram förslag till
vissa ändringar i tillämpningssystemet. 1 betänkandet presenteras också
principförslag till en förenklad statsbidragsgivning till kommunala förskolor
och fritidshem samt familjedaghem. Kommittén föreslår att bidrag skall utgå
med en viss del av kommunernas lönekostnader för verksamheten.
Kommittén förordar att vid den ovan nämnda översynen av statsbidragsgivningen
man även överväger vilken bidragsprocent som skall gälla.

Riksrevisionsverkets utvärdering av statsbidrag till kommunala familjedaghem

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en utvärdering
av det bidragssystem som försöksvis skulle tillämpas 1975-1977 beträffande
bidrag till kommunerna för färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem. Enligt
de åsyftade reglerna - som bortsett från att ett särskilt grundbelopp till
familjedaghemsverksamheten införts fortfarande gäller oförändrade - utgår
statsbidrag med 35 % av kommunernas bruttokostnader för verksamheten.

Statsbidragets konstruktion kan enligt RRV:s mening förenklas. Det s. k.
grundbeloppet medför vissa administrativa nackdelar. Framför allt fram -

SoU 1978/79:1

håller några kommuner svårigheterna att korrekt redovisa de faktorer som
bestämmer grundbeloppet samt att variationer under året inte beaktas.

Enligt RRV:s bedömning börén samordning av de två bidragskomponenterna
till bidrag på ett enhetligt underlag övervägas. I övrigt är statsbidraget
enkelt att administrera.

RRV:s utvärdering visar i övrigt inte att särskild anledning finns att
förändra nuvarande regler för statsbidrag till familjedaghem. RRV framhåller
dock att en utvärdering av statsbidraget till familjedaghem innebär en
avgränsning till en form av samhällets barnomsorg och att en meningsfull
utvärdering knappast kan göras utan att beakta hela den samhälleliga
barnomsorgen.

Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)

Barnomsorgsgruppen, som tillkallades år 1973, har tidigare i år avgett
betänkandet (SOU 1978:5) Föräldrautbildning 1. Kring barnets födelse.
Betänkandet har remissbehandlats. Utredningen kommer i sitt fortsatta
arbete att behandla föräldrautbildning under förskole- och skolåldrarna samt
föräldrautbildning som når alla i samhället.

Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Familjestödsutredningen har i juni 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:39)
Föräldraförsäkring. I betänkandet görs en genomgång av föräldraförsäkringens
utveckling sedan 1974 ur statistisk och lagteknisk utgångspunkt.
Genomgången har föranlett vissa mindre förslag till lagändringar och
förbättringar av informationen kring föräldraförsäkringen.

Därutöver föreslår utredningen viss utbyggnad av försäkringen. Det gäller
rätten till föräldrapenning i graviditetens slutskede, rätten till föräldrapenning
för långtidssjuka barn och höjning av åldersgränsen för rätten till
föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Utredningen har för någon månad sedan avgett rapporten (Ds S 1978:15)
Hälsorisker och hälsovård för barn i daghem.

Utredningen har vidare i september 1978 publicerat en diskussionspromemoria
- Daghem för små barn - om de minsta barnens situation i
barnomsorgen där man tar upp frågan om målsättning, verksamhet och
pedagogik för småbarnsomsorgen.

Remissyttranden m. m. beträffande tryckimpregnering av lekredskap

1 motionen 1977/78:710 av Per Gahrton (fp) anförs att så gott som samtliga
lekredskap bl. a. på offentliga lekplatser och i förskolor får ett rötskydd av
medel som innehåller klorfenoler, krom eller arsenik. Tryckimpregnerat
virke hamnar ofta på bygglekplatsen, där man är tacksam för byggnadsindu -

SoU 1978/79:1

strins avfall. I sådant virke finns kemiska substanser som skyddar virket mot
röta i 40-50 år.

De aktiva ämnena kan framkalla förgiftningar, cancer och fosterskador
men även genetiska skador. Motionären utvecklar utförligt sina synpunkter i
ämnet. Han erinrar om att det vid förbränning av klorfenoler bildas dioxin,
som är ett mycket farligt gift. Motionären framhåller att genom den
vägledande information rörande Planering av lokaler och utemiljö som
socialstyrelsen gett ut 1975 (se ovan s. 4) utemiljön programmeras på ett sätt
som innebär uppenbara risker för våra barns hälsa. Han hänvisar bl. a. till att
tryckimpregnerat virke rekommenderas för lekmiljön. Det rekommenderas
att eldstad eller plats för brasa ordnas så att skräp och dåligt virke kan eldas
upp; de giftiga substanser och cancerframkallande ämnen som frigörs inandas
runt grillplatsen. Askan med dess innehåll av farliga ämnen kan komma att
tillföras grönsaksland och därigenom sugas upp av olika grönsaker. Motionären
anför också att man även måste beakta att det kan vara farligt för
barnen att få hudkontakt med virke som innehåller exempelvis krom eller
arsenik. Motionären vill att tryckimpregnering av lekredskap skall förbjudas.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från socialstyrelsen och
produktkontroUnämnden. I ärendet har vidare inkommit en skrift från Svenska
träskyddsinstitutet.

ProduktkontroUnämnden erinrar om att medel för tryckimpregnering av
virke till skydd mot röta och mögel utgör bekämpningsmedel och att regler
om hantering av sådana medel finns i kungörelsen (1973:334) om hälso- och
miljöfarliga varor. Bekämpningsmedel får enligt kungörelsen inte-saluhållas,
överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos produktkontrollnämnden.
Sådant medel får i vissa fall inte registreras, nämligen bl. a. om medlet
kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt
att det inte lämpligen bör användas i bekämpningssyfte.

Vid registrering av bekämpningsmedel skall produktkontroUnämnden
fastställa hur förpackning till medlet skall vara märkt. Märkningen skall ge
besked om (1) bekämpningsmedlets benämning och användningsområde, (2)
namn och mängd på verksamma beståndsdelar i medlet och på övriga
beståndsdelar däri av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt, (3) vad
som i övrigt kan behövas till skydd mot skada. För tryckimpregnering
används f. n. i huvudsak följande grupper av medel, nämligen medel
innehållande (l)pentaklorfenol i olja, (2) koppar-krom-arsenik(CCA-medel),
samt (3) kreosotolja.

Nämnden anför härefter följande.

Nämnden har hittills vid registrering av ifrågavarande typ av bekämpningsmedel
inte uppställt några särskilda restriktioner som har avseende å
sådant virke som används för lekredskap. Den sistnämnda typen av medel
används dock i praktiken inte för ifrågavarande ändamål utan huvudsakligen
för impregnering av sliprar, stolpar m. m.

SoU 1978/79:1

Vad övriga medel beträffar får erinras om att de toxiska egenskaperna för
pentaklorfenol starkt varierar med det i det färdiga medlet använda
lösningsmedlet. Substansen resorberas väl genom huden och en hudapplikation
kan ge toxiska dermatiter vid 1-3%-lösning. Pentaklorfenol utsöndras
relativt snabbt. Halveringstiden uppskattas till ca 10 timmar. Pentaklorfenolpreparat
har medfört besvär vid hantering i olika sammanhang, dock ej så vitt
känt i samband med tryckimpregnering.

Med anledning av de risker som från olika synpunkter föreligger vid
hanteringen av klorfenoler beslutade produktkontrollnämnden 1977-05-27
att återkalla registreringen för medel av denna typ med giltighet från olika
tidpunkter. För tryckimpregneringspreparat som innehåller klorfenol gäller
att de får användas endast t. o. m. 1978. Uppgiften i motionen att förbudet ej
gäller för tryckimpregnering är således felaktig.

De koppar-, krom- och arsenikföreningar som ingår i CCA-medlen är
kända baskemikalier, vilkas egenskaper är väl beskrivna i allmän toxikologisk
litteratur. Medlen som sådana tillhör de i särklass bästa sett från effektivitetssynpunkt.
Virke som behandlats med olika medel i en tryckimpregneringsanläggning
skall vara torrt före leveransen. De verksamma substanser
som finns i CCA-medlen är hårt fixerade i virket efter torkning. Det anses
vara från endast det yttersta skiktet av detta som någon utlösning av medlet
kan ske från nybehandlat virke. För att få klarhet i vilken utsträckning detta
sker har produktkontrollnämnden genomfört en undersökning, där ett antal
sandprover från lekplatser med tryckimpregnerat virke analyserats med
avseende på arsenik. Av resultaten framgår att halten arsenik är större i
prover från sand invid virket än i sand som ej ligger invid virket och att halten
är större i ytskiktet än längre ned. De mängder som förekommer i.ytskiktet
överstiger endast i någon mån de som enligt litteraturuppgifter förekommer
naturligt.

Att säkert tolka resultaten av detta begränsade material är svårt. Nämnden
är därför beredd att föranstalta om ytterligare undersökningar i ämnet. 1
avvaktan på resultatet av dessa är dock nämndens bedömning den att
arsenikimpregnerat virke vid lekplatser ej torde leda till sådan ökad hälsorisk
att ingripande enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor är
motiverat.

Nämnden framhåller vidare bl. a. att det aldrig kan vara lämpligt att
använda virke som är behandlat med kemikalier vid grillning.

Slutligen anför produktkontrollnämnden.

Sammanfattningsvis får nämnden erinra att en registrering av ett bekämpningsmedel
ej innebär att medlet kan användas i alla sammanhang. Det
åligger tvärtom nämnden att noga ange ett medels användningsområde.
Nämnden har som nämnts hittills inte uppställt några restriktioner sorn har
avseende å ifrågavarande medels användning till virke som kan utnyttjas för
lekredskap. De kunskaper vi har i dag har inte gjort det motiverat ätt ställa
upp sådana restriktioner. Beaktas bör också att tryckimpregnerat virke även
används för utomhusmöbler m. m. Ej heller för sådan användning har
uppställts några särskilda villkor. Nämnden vill dock erinra om att i de fall
förändrade förhållanden inträder nämnden med kort varsel kan återkalla
gällande registreringar eller modifiera användningsområdet för aktuella
medel. Nämnden kommer att med uppmärksamhet följa dessa frågor.

Då nämnden sålunda redan enligt gällande föreskrifter här att följa och
fatta beslut i sådana frågor som aktualiserats i den remitterade motionen,

SoU 1978/79:1

påkallar den enligt nämndens uppfattning ej någon riksdagens särskilda
åtgärd. Motionen bör därför lämnas utan bifall.

Socialstyrelsen framhåller i sitt yttrande bl. a. att syftet med den formulering
som finns i den vägledande informationen om användning av tryckimpregnerat
virke är att förebygga olycksfall orsakat av ruttna och instabila
lekredskap. I sammanhanget påpekar myndigheten att en del fabrikanter
använder kärnvirke till sådana redskap och att detta har samma goda
motståndskraft mot röta och i övrigt samma materialegenskaper. Kärnvirke
är emellertid dyrare, och det finns endast en begränsad tillgång på sådant
virke. Socialstyrelsen anför att myndigheten skall framhålla förgiftningsrisken
i en revidering av den skrift som innehåller den vägledande
informationen.

Svenska träskyddsinstitutet framhåller bl. a. att om lekredskap för utomhusbruk
skall tillverkas av trä en impregnering är nödvändig både av ekonomiska
skäl och för att förhindra olyckor. Institutet utvecklar närmare vilken
betydelse det har att träkonstruktioner i utsatta miljöer kan impregneras.
Institutet menar sammanfattningsvis att ett förbud mot tryckimpregneringen
saknar varje grund. Användning av oimpregnerat virke skulle medföra ökade
olycksrisker och en övergång till syntetiska material skulle medföra en rad
nackdelar.

Liksom de båda remissinstanserna anser institutet att det är klart olämpligt
att elda med de flesta typer av tryckimpregnerat virke.

Utskottet

Då riksdagen under våren behandlade regeringens framställningar i
budgetpropositionen inom socialdepartementets verksamhetsområde behandlades
också ett antal motionsyrkanden rörande barnomsorgen (SoU
1977/78:25 s. 8). Yrkandena avsåg frågor rörande ökad medelsanvisning till
barnomsorgen eller frågor som eljest hade en direkt anknytning till budgetpropositionen.
I förevarande betänkande behandlas övriga under den
allmänna motionstiden i år väckta motionsyrkanden rörande barnomsorgen.
Med hänsyn till vikten av att utbyggnadsfrågan ägnas fortlöpande uppmärksamhet
och då denna fråga berörs även i en av de nu aktuella motionerna
redovisar utskottet frågan relativt utförligt även i detta betänkande.

Utbyggnadsplanering m. m.

Riksdagen fattade våren 1976 beslut som syftar till en kraftig utbyggnad av
samhällets barnomsorg (prop. 1975/76:92, SoU 1975/76:28, rskr 1975/
76:219). En allmän målsättning för utbyggnaden slogs fast, ett utbyggnadsprogram
godtogs av riksdagen och beslut fattades om ett nytt statsbidragssystem
med väsentligt höjda och värdebeständiga statsbidrag. Riksdagen

SoU 1978/79:1

antog vidare bl. a. en ny lag om barnomsorg, som trädde i kraft den 1 januari
1977.

Den allmänna målsättningen för utbyggnaden av barnomsorgen skall
enligt beslutet 1976 vara att - utöver den allmänna förskolan - plats inom den
kommunala barnomsorgen skall beredas för alla barn i förskoleåldern till
förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt för barn med särskilda
behov av stöd och stimulans så att efterfrågan på sådana platser kan
tillgodoses. Denna målsättning för samhällets barnomsorg, innefattande
även fritidsverksamhet för barn i skolåldern, bör successivt uppnås i alla
kommuner inom den närmaste tioårsperioden.

Det utbyggnadsprogram för barnomsorgen som riksdagen anslöt sig till i
det åsyftade beslutet våren 1976 innebär att det under femårsperioden
1976-1980 skall börja byggas 100 000 nya platser i daghem och 50 000 nya
platser i fritidshem (platserna skall vara färdigställda 1977-1981). Härutöver
beräknas en ökning av platstillgången i familjedaghem. Denna utbyggnad
skall grunda sig på en bedömning som görs lokalt i varje kommun.

I överensstämmelse med vad utskottet uttalade vid budgetbehandlingen
tidigare i år (SoU 1977/78:25 s. 10-14) finns det inte skäl att ompröva vare sig
den redovisade målsättning för barnomsorgens utbyggnad eller det utbyggnadsprogram
som antagits för de första fem åren av utbyggnadsperioden.

Med anledning av bl. a. en socialdemokratisk partimotion framhöll
utskottet vid samma tillfälle angelägenheten av att regeringen överväger och
utan dröjsmål vidtar de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att den av
riksdagen år 1976 godtagna utbyggnadsplanen skall hållas. Det är därför
nödvändigt för regeringen att fortlöpande hålla sig underrättad om förändringar
i kommunernas planering på barnomsorgsområdet. Eftersom barnomsorgsplanerna
enligt 8 § lagen om barnomsorg skall avse en period om fem år,
blir det, anförde utskottet, möjligt för regeringen att efter hand även bedöma
om kommunernas planer för tiden efter 1980 pekar mot att det år 1976
uppställda målet full behovstäckning inom en tioårsperiod kommer att
uppnås. Mot bakgrund bl. a. av vad som i utskottets betänkande berörts om
kommunernas ekonomi framstår det emellertid som nödvändigt, anförde
utskottet vidare, att även då det gäller den senare delen av tioårsperioden
överläggningar förs med Kommunförbundet om en utbyggnadsplan syftande
till full behovstäckning. En sådan bör naturligen grundas på bakgrundsmaterial
som tas fram av den av regeringen tillsatta planeringsgruppen för
barnomsorg bl. a. i fråga om behovsbedömningen. Ställning till frågan om
lämplig tidpunkt för överläggningar av angivna slag torde därför inte kunna
tas, anförde utskottet, förrän planeringsgruppen lagt fram ett förutskickat
betänkande om behovsbedömningen. Utskottet, som vill erinra om de
sålunda redovisade uttalandena tidigare i år, har inhämtat att planeringsgruppen
beräknar lägga fram det åsyftade betänkandet i slutet av året.

Av de sålunda redovisade skälen avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande bl. a. den socialdemokratiska motionen i aktuell del.

SoU 1978/79:1

Vid betänkandet fogades en reservation (angivna betänkande s. 74), vari
utskottets socialdemokratiska ledamöter bl. a. uttalade sig för att riksdagen
skulle begära riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen fram
till målet mot full behovstäckning.

Med hänsyn till den utförliga behandling som frågan om barnomsorgens
utbyggnad fick under våren och då någon omständighet därefter inte
tillkommit som motiverar ett ändrat ställningstagande i frågan från utskottets
sida finns det inte skäl att göra några uttalanden utöver dem som innefattas i
det sagda. Motionen 1977/78:1499 av Bonnie Bernström m. fl. (fp) - i vilken
det bl. a anförs att en planering för fullt utbyggd kommunal barnomsorg
snabbt bör komma till stånd - påkallar på grund av det anförda inte någon
riksdagens åtgärd i här aktuell del.

Kö- och intagningssystem

Enligt barnomsorgslagen (6 §) har vissa barn rätt till plats i förskola eller
fritidshem med förtur, nämligen barn, som av fysiska, psykiska, sociala,
språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling. Kommun har
skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet för att ta reda på vilka barn
som i enlighet med det sagda behöver plats i förskola eller fritidshem.

I övrigt har det inte skett någon central reglering av rätten till plats inom
barnomsorgen. I kommunerna finns därför skilda regler om förturer. Det är
mycket vanligt att barn med ensamstående föräldrar får förtur. Även andra
barngrupper kan få förtur. Exempelvis förekommer det att syskon till barn
som redan har plats får förtur till plats i förskola.

Planeringsgruppen för barnomsorg har i en tidigare i år publicerad enkät
rörande kommunernas barnomsorg redovisat en kartläggning angående
barnomsorgsköerna i kommunerna. I kartläggningen redovisas översiktligt
förekomsten av köer, köernas uppläggning, köernas längd, köernas aktualisering,
tillgodoräkning av kötid, köns betydelse vid placering av barn och
köns betydelse i planeringen.

Utskottet vill här också nämna att kommunerna har ålagts att till
socialstyrelsen redovisa vilka förtursregler som gäller och vem som gör dessa
förtursbedömningar (se skriften Kommunernas barnomsorgsplanering
1979-83 s. 16). Frågan rörande kommunernas barnomsorgsköer kan också
komma att beröras i den skrift rörande barnomsorgen som Svenska
kommunförbundet kommer att ge ut senare i år (se s. 6).

Av det anförda framgår således att en viss kartläggning redan gjorts av
gällande kösystem. En mera fullständig kartläggning bör enligt utskottets
mening kunna göras av socialstyrelsen på grundval av det material som
kommunerna skall redovisa till socialstyrelsen i samband med barnomsorgsplaneringen.

Då det gäller frågan om regler för fördelningen av bl. a. daghemsplatser vill
utskottet framhålla att det, sedan en analys gjorts av gällande kösystem, kan

SoU 1978/79:1

vara motiverat att socialstyrelsen närmare överväger lämpligheten av att ge ut
vägledande information till kommunerna beträffande fördelningen av barntillsynsplatser.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet det inte påkallat med
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1977/78:328 av Per
Gahrton (fp), i vilken motionären tog upp frågan om en kartläggning av
förekommande kö- och intagningssystem till den kommunala barnomsorgen
och frågan om vägledande informationsmaterial för fördelningen av barntillsynsplatser
så länge platsbrist råder.

Statsbidragssystemet

Som tidigare angetts fattade riksdagen år 1976 även beslut om ett nytt
statsbidragssystem. Detta trädde i kraft den 1 januari 1977. En översiktlig
redogörelse för bidragsreglerna har lämnats i ett föregående avsnitt (s. 3 och
4).

I tre motioner ställs yrkanden som avser konstruktionen av bidragsreglerna.

I motionen 1977/78:550 av Yvonne Hedvall (m) och Per-Eric Ringaby (m)
uttalas det bl. a. att även familjer som exempelvis på grund av platsbrist inte
kan få barntillsynen ordnad inom ramen för den kommunala barnomsorgen
bör få möjlighet till barntillsyn till rimliga kostnader. Det är också av vikt att
alternativa former av barntillsyn erkänns av samhället. Motionärerna anför
mot den angivna bakgrunden att icke-kommunala daghem bör kunna erhålla
driftbidrag under förutsättning att de i övrigt uppfyller bl. a. de standardkrav
som ställs på de kommunala daghemmen.

Enligt utskottets mening är motionens syfte i allt väsentligt tillgodosett
genom de statsbidragsregler som numera gäller. Det statliga driftbidraget
utgår nämligen även för sådant daghem eller fritidshem som drivs av annan
än kommun om daghemmet eller fritidshemmet ingår i kommunens av
fullmäktige antagna barnomsorgsplan. Bidraget utgår till kommunen, på
vilken det ankommer att besluta om bidrag till den som driver verksamheten.
Utskottet anser med hänsyn till innehållet i den sålunda redovisade
bidragsregeln att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte
erfordras.

Margaretha af Ugglas (m) menar i motionen 1977/78:722 att statsbidragssystemet
bygger på en alltför omfattande byråkratisk kontroll och vill att
denna förenklas. Bl. a. pekas det i motionen på möjligheten att införa ett
bidragssystem som innebär att statsbidrag utgår med viss procent av
kostnaderna. I den tredje motionen, motionen 1977/78:1509 av Marianne
Stålberg m. fl. (s), framhålls att de nuvarande statsbidragsreglerna är så
utformade att det i glesbygd är svårt för kommunerna att bedriva daghemsverksamhet,
eftersom statsbidraget beräknas med utgångspunkt i antalet
barn i varje avdelning (åldersgrupp). Motionärerna vill att bidragsreglerna

SoU 1978/79:1

skall ändras så att det blir större möjlighet till flexibilitet i bamomsorgsverksamheten
i fråga om sammansättningen av barngrupper såväl då det gäller
barnens antal som åldersfördelning i gruppen. Bidragsreglerna bör ge samma
ekonomiska möjligheter för kommuner med litet barnunderlag att bedriva
daghemsverksamhet som nu finns för andra kommuner.

Utskottet vill erinra om att utformningen av statsbidragen till barnomsorgen
f. n. ses över inom regeringskansliet. Utskottet har inhämtat att därvid
kommer att närmare prövas såväl frågan om en förenkling av prövningsförfarandet,
då det gäller ansökan om statsbidrag, som den i motionen 1977/
78:1509 upptagna frågan om statsbidrag till daghem i glesbygd och andra
områden med litet barnunderlag. Det finns också skäl framhålla att 1976 års
kommunalekonomiska utredning i sitt slutbetänkande (SOU 1977:78)
Kommunerna: Utbyggnad, Utjämning, Finansiering diskuterat statsbidragsfrågan
och att det i reservationer till betänkandet framförts förslag om
statsbidrag beräknat med utgångspunkt i de faktiska kostnaderna för
barnomsorgen (se även SoU 1977/78:25 s. 13). Ett likartat förslag har under
sommaren lagts fram av statskontrollkommittén, som föreslår att vid den
ovannämnda översynen av statsbidragsgivningen övervägs vilken bidragsprocent
som skall gälla. Kommittén har också föreslagit att den detaljerade
årsberättelse för varje institution som nu skall fogas vid kommuns ansökan
om statsbidrag inte längre skall behöva upprättas.

Av den lämnade redovisningen framgår att de i motionerna 1977/78:722
och 1977/78:1509 behandlade statsbidragsfrågorna redan är föremål för
prövning i utredningssammanhang. Utskottet anser därför att det inte är
erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna.
Motionerna avstyrks således. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1976/77:25 (s. 14)
uttalat sig för prövning av frågan om statsbidragsbestämmelsernas praktiska
effekt för kommuner med områden där det finns sjukhus- och serviceanställda
m. fl. som har oregelbundna arbetstider.

Vissa frågor om organisation av barnomsorgen

Samhällets barnomsorg omfattar förskoleverksamhet och fritidsverksamhet.
Förskoleverksamheten bedrivs i form av förskola samt familjedaghem
och annan kompletterande förskoleverksamhet.

Inom ramen för de regler som finns i barnomsorgslagen och med stöd därav
utfärdade bestämmelser har kommunerna - liksom då det gäller verksamhetens
innehåll, något som berörs i följande avsnitt - stor frihet att organisera
förskoleverksamheten. I praktiken finns det också stora skillnader mellan
olika kommuner, exempelvis då det gäller frågan om avvägningen mellan
antalet daghemsplatser och antalet platser i familjedaghem eller beträffande
institutionsstorlek och lokalmässig förläggning av institutionerna. Utskottet
anser det väsentligt att kommunerna även framdeles får behålla en stor

SoU 1978/79:1

självständighet på fö revarande område. Däri ligger också att hänsyn måste tas
till föräldrarnas efterfrågan av tillsynsform, något som understryks i
motionen 1977/78:1499 av Bonnie Bernström (fp). Samtidigt måste här
framhållas att kommunernas frihet då det gäller organisationen av barnomsorgen
i viss utsträckning i praktiken begränsas genom de regler som
uppställs för statsbidragsgivningen. Frågan om att i vissa avseenden minska
detaljregleringen i detta hänseende har berörts i det föregående (s. 14-15).

Vad nu sagts står inte i motsättning till det förhållandet att det är önskvärt
att socialstyrelsen genom en bred information stöder kommuner som önskar
vägledning för organisationen av barnomsorgsverksamheten.

I motionen 1977/78:1499 förordas att det inom barnomsorgen organiseras
små enheter som förläggs inom bostadsområdena.

Socialstyrelsen har i skriften Om förskolan (Socialstyrelsen anser nr 1978:2)
relativt utförligt behandlat frågan om anläggningarnas storlek. Myndigheten
grundar sina bedömningar på erfarenheter som vunnits under den bedrivna
försöksverksamheten på området. Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

Utvecklingen mot ett öppnare arbetssätt och ett nära samarbete mellan
barn och personal i de olika grupperna i förskolan innebär att anläggningarnas
storlek får en central betydelse för arbetet. Hittills vunna erfarenheter talar för
att en enhet som består av två avdelningar ger de bästa betingelserna för att
verksamheten ska fungera bra för alla parter. Socialstyrelsen anser att
anläggningar som består av mer än fyra avdelningar bör undvikas. Det är en
fördel om anläggningarna planeras med utgångspunkt från att två avdelningar
utgör en enhet. Skulle större anläggningar (mer än fyra avdelningar)
planeras är det särskilt viktigt att dessa från början planeras så att de kan
fungera i mindre enheter.

En uppdelning i små, mer eller mindre självständigt fungerande enheter
kan vara ett sätt att minska svårigheterna och förbättra verksamheten vid
redan befintliga större anläggningar.

I hårt exploaterade bostadsområden kan det ligga nära till hands att
anordna stora förskolor. Då stora hyreshusområden i sig är en anonym och
svåröverskådlig miljö för små barn torde den lilla förskolan med förutsättningar
för alla att känna gemenskap och delaktighet vara av särskilt värde här.
Det finns då också större möjligheter för förskolan att skapa kontakter med
andra barn och vuxna i området - att fungera som ett kontaktcentrum och
bidra till att minska familjernas isolering. Ökade kontakter inom ett område
kan leda till att samhörigheten blir större, att man känner ansvar för och söker
hjälpa varandra.

Enligt utskottets mening står de synpunkter som kommit till uttryck i
socialstyrelsens skrift väl i överensstämmelse med motionärens åsikter om
barnomsorgsenheternas storlek. Utskottet vill här också nämna att, enligt
vad utskottet inhämtat, socialstyrelsen i slutet av innevarande år kommer att
publicera en särskild informationsskrift om s. k. lägenhetsdaghem. Vissa
synpunkter beträffande denna organisationsform lämnas också i det ovan
nämnda avsnittet i skriften Om förskolan. Utskottet vill här också hänvisa till
vad utskottet anförde beträffande lägenhetsdaghem i samband med antagandet
av barnomsorgslagen (SoU 1975/76:28 s. 19-20).

SoU 1978/79:1

I samma motion, 1977/78:1499, förordas också en vidgad verksamhet med
s. k. öppna förskolor.

Öppna förskolor har redan nu blivit ett viktigt komplement till övrig
barnomsorgsverksamhet. Förra året fanns ett femtiotal sådana förskolor i
landet. Den öppna förskolan vänder sig till alla hemmavarande vuxna med
barn i förskoleåldern - föräldrar, dagbarnvårdare och andra. Verksamheten är
öppen, vilket innebär att förskolebarn och vuxna i bostadsområdet kan delta
när de så önskar.

I socialstyrelsens tidigare nämnda skrift Om förskolan behandlas i ett
särskilt avsnitt den öppna förskolan. Socialstyrelsen anför bl. a. följande (s.
69).

Öppen förskola bygger på att barn och vuxna tillsammans ska forma
verksamheten och gemensamt ägna sig åt olika aktiviteter och sysselsättningar.
Barn och föräldrar är de aktiva i verksamheten. Förskolläraren ska
finnas i bakgrunden och kunna ställa upp när det behövs. Genom detta
arbetssätt vill den öppna förskolan underlätta för människor i bostadsområdet
att lära känna varandra.

Den öppna förskolan vill också kunna ge stöd till barnfamiljerna genom att
förmedla information om kommunens övriga sociala service.

Den öppna förskolan är även till för att stötta de kommunala dagbarnvårdarna.
För dem är den öppna förskolan värdefull, eftersom den ger kontakt
med andra vuxna och barn i en miljö utrustad och anpassad för barns och
vuxnas behov.

Här finns också skäl nämna att ett särskilt, relativt omfattande avsnitt i
socialstyrelsens skrift Barnomsorgsplanering: Kvalitetsfrågor 1977-81 avser
öppen förskola. I avsnittet redovisas uppgifter som hämtats från kommunernas
barnomsorgsplaner och som kompletteras med visst annat material
och telefonintervjuer med berörda tjänstemän i ett antal kommuner.
Socialstyrelsen har vidare gett ut ett s. k. faktablad (nr 2/76) om öppen
förskola.

Enligt utskottets mening bör den uppmärksamhet som sålunda ägnats den
öppna förskolan vara ägnad att fästa kommunernas uppmärksamhet på vilka
fördelar för barnomsorgen som kan stå att vinna om öppna förskolor inrättas.
Såvitt utskottet kan bedöma torde den öppna förskolan kunna bli av särskild
betydelse för att få en ökad kontakt mellan dagbarnvårdarna och förskoleverksamheten
i övrigt och därigenom ge dagbarnvårdarna ett önskvärt stöd.
Detta får dock inte innebära att man inom kommunerna underlåter att även
på annat sätt söka ge ett stöd åt dagbarnvårdarna i deras verksamhet i all
synnerhet som antalet öppna förskolor ännu är relativt begränsat. Då
förskolelagen antogs underströks vikten av ett ökat samarbete mellan
familjedaghemmen och förskolan, t. ex. genom att dagbarnvårdarna genom
återkommande besök får ta del av arbetssättet i förskolan. En erinran härom
har tagits in i de reviderade Råd och anvisningar (nr 35) om kommunal
familjedaghemsverksamhet som socialstyrelsen gav ut förra året. Slutligen
bör här nämnas att familjestödsutredningen i sin nyligen publicerade

SoU 1978/79:1

diskussionspromemoria Daghem för små barn i ett avsnitt behandlar frågan
om samverkan mellan daghem och familjedaghem.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen 1977/78:1499 i
de delar som behandlats i detta avsnitt.

I motionen 1977/78:720 av Blenda Littmarck m. fl. (m) tas upp en fråga om
kommunal familjedaghemsverksamhet. Härmed menas tillsyn av barn
genom dagbarnvårdare som är anställd av kommunen. En särskild tillsynsform
är det s. k. 3-familjesystemet som innebär att det för två eller tre familjer
med tillsammans tre eller fyra barn anställs en person som svarar för
barnomsorgen av familjernas barn i någon av dessa familjers bostad. Denna
tillsynsform är statsbidragsberättigad enligt samma grunder som övrig
familjedaghemsverksamhet, i den mån kommunen är ansvarig för verksamheten
och det finns ett anställningsförhållande mellan kommunen och den
som har vården om barnen.

Motionärerna framhåller att det förekommer fall där barntillsynen lämpligen
kan ske i barnets hem och att statsbidragsbestämmelserna inte hindrar
att bidrag utgår i sådana fall men att det kan finnas avtal mellan fackförbund
och kommun som innebär att tillsynen inte får ske i annat hem eller annan
lokal än dagbarnvårdarens eget hem. Motionärerna vill att möjligheterna till
kommunal familjedaghemstillsyn inte skall kunna sättas ur spel genom ett
avtal av angivet slag.

Det är inte motiverat att såvitt avser denna del av barnomsorgen göra ett
undantag i fråga om kommunernas rätt att på sätt tidigare angivits relativt
fritt organisera barnomsorgen. Utskottet, som vill erinra om de möjligheter
att tillämpa trefamiljssystemet som finns, avstyrker motionsyrkandet.

Vissa frågor om förskolans inre arbete

Enligt barnomsorgslagen (1 §) har samhällets barnomsorg till syfte att i nära
samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en
gynnsam fysisk och social utveckling hos barnen. Motsvarande stadgande
fanns i den tidigare gällande förskolelagen, som antogs hösten 1973. Vid
sistnämnda lags tillkomst uttalade socialutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande (SoU 1973:30 s. 23) att inom ramen för de bestämmelser
om bl. a. förskoleverksamhetens syfte och organisation, som
meddelas i lagen eller tillämpningsföreskrifter till denna och som får sitt
närmare innehåll genom det material som presenterats av barnstugeutredningen
och i propositionen, kommunerna får stor frihet att utforma
verksamheten. Detta innebär bl. a. att det överlämnas till kommunerna att
själva ta ställning till många av de frågor som aktualiserats av bamstugeutredningen
eller under remissbehandlingen av utredningens betänkande.
Som en följd härav blir den centrala tillsynsmyndighetens vägledande
information av största betydelse för kommunerna.

Bl. a. iden tidigare i år av socialstyrelsen utgivna skriften Om förskolan har

SoU 1978/79:1

myndigheten redovisat barnstugeutredningens syn då det gäller de övergripande
målen för förskolan. Målen är utformade i tre punkter, nämligen
följande (s. 17 i skriften).

1. Förskolan bör sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn
bästa möjliga betingelser för att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo-och
tankemässiga tillgångar.

2. Förskolan kan därigenom lägga grunden till att barnet utvecklas till en
öppen hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till samverkan
med andra, i stånd att komma fram till egna omdömen och problemlösningar.

3. Förskolan bör hos barnet lägga grunden till en vilja att söka och använda
kunskap för att förbättra såväl egna som andras levnadsvillkor.

I den nämnda skriften har också innehållet i de tre punkterna i viss
utsträckning utvecklats (se s. 17-18 i skriften).

Av betydelse för att få till stånd en ytterligare precisering av innehållet i
målformuleringarna för förskolan är ett initiativ som tagits under året. Inom
utbildningsdepartementet har nämligen tillsatts en arbetsgrupp som skall
bereda frågor rörande normbildning och normöverföring i skolan. Arbetsgruppen
har inte fått några särskilda direktiv för sitt arbete men en i
anslutning till gruppens tillsättande utarbetad promemoria innehåller bl. a.
följande. Gruppen skall utgå från de grundläggande och gemensamma
värderingar som gäller i vårt demokratiska samhälle. Gruppen skall försöka
konkretisera vad dessa värderingar innebär och se om det är möjligt att uppnå
en enhetlig syn och ett gemensamt handlingsmönster när det gäller att
förmedla grundvärderingarna i förskola, skola och fritidsverksamhet. I
gruppen ingår bl. a. en förskollärare och en fritidspedagog.

Med beaktande av det arbete som sålunda ankommer på den nämnda
normgruppen anser utskottet att det inte är påkallat med något riksdagens
initiativ med anledning av den tidigare under året väckta motionen 1977/
78:1109 av Ingrid Sundberg (m) och Ingrid Diesen (m) i motsvarande del;
motionärerna vill att arbetsplanen för förskolan, som hitintills utkommit i
fyra delar, skall kompletteras med riktlinjer för förskolans personlighetspåverkande
vérksamhet. Utskottet vill här nämna att utskottet har inhämtat att
socialstyrelsen kommer att vara representerad i en expertgrupp som knyts till
normgruppen.

Motionärerna i nämnda motion, 1977/78:1109, vill också att socialstyrelsen
i sin arbetsplan skall ge ut en temadel om språkträning och lek med bokstäver
och ord.

Redan i förskolepropositionen (1973:136 s. 76) underströks starkt vikten av
att förskolan utnyttjas till att utveckla barns språk. Frågan om förskolebarnens
inlärning och vidareutveckling bl. a. på det språkliga området har också i
viss utsträckning uppmärksammats i en av de delar i arbetsplanen som
hitintills getts ut i arbetsplanen (del 2 Vi lär av varandra). Vidare har utskottet
inhämtat att socialstyrelsen under våren 1979 kommer att ge ut en del i

SoU 1978/79:1

arbetsplanen, som har arbetstiteln Samtal, samvaro och språk.

På grund av det anförda anser utskottet att inte heller i här aktuellt
avseende riksdagen bör vidta någon åtgärd med anledning av motionen 1977/
78:1109.

Rekryteringen av män till barnomsorgen

I olika sammanhang har betonats vikten av att fler män rekryteras till
tjänster inom barnomsorgen. I detta syfte har sedan 1971 pågått försök med
viss form av könskvotering till förskollärarutbildningen. Sedan frågan senare
uppmärksammats i propositionen 1976/77:76 om utbildning av förskollärare
och fritidspedagoger m. m. och i samband med riksdagsbehandlingen av
propositionen (UbU 1976/77:29), uppdrog regeringen åt jämställdhetskommittén
att närmare studera de erfarenheter som vunnits av bedriven
försöksverksamhet vid antagning till förskollärarutbildning i jämförelse med
andra könsmässigt ensidiga utbildningar, där liknande antagningsbestämmelser
inte använts, och att komma in med förslag till åtgärder i syfte att nå en
jämnare könsfördelning i förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna. I
juni i år lade kommittén fram en delrapport som visar hur den hitintills
tillämpade intagningsmetoden faktiskt har fungerat. En slutlig utvärdering
samt förslag på åtgärder för att få fler män till förskollärar- och fritidspedagogutbildning
skall överlämnas till regeringen i början av 1979.

På grund av det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen 1977/78:1499 i här aktuell del inte är erforderlig.

Samverkan

Frågan om föräldrasamverkan betonades redan av 1968 års barnstugeutredning
och under det fortsatta arbetet med förskolereformen. Under tiden
därefter har frågan tilldragit sig en ökad uppmärksamhet. I skriften Om
förskolan som socialstyrelsen gett ut under våren 1978 betonas bl. a. vikten av
föräldrarnas medverkan i förskolan. Där understryks att föräldrar och
personal har gemensamt ansvar för att barnen skall få det så bra som möjligt.
Detta innebär att föräldrarnas deltagande i förskolans verksamhet måste
bygga på medansvar och delaktighet.

Samarbetet behövs på två plan, dels i vad avser det enskilda barnet, dels i ett
större perspektiv i föräldragrupper eller föräldraorganisationer som arbetar
med att generellt förbättra förskolans och fritidshemmens situation i stort.

Socialstyrelsen gav under 1976 ut en tidning - Föräldrarna behövs - för att
stimulera diskussioner omkring föräldrarnas roll i förskolan. Dessutom har
socialstyrelsen startat ett utvecklingsarbete för att ytterligare stimulera
föräldrarnas deltagande i barnomsorgen. Under 1978 planerar socialstyrelsen
att uppmärksamma föräldraföreningarnas verksamhet.

Det är även viktigt att det sker ett samarbete mellan å ena sidan förskola

SoU 1978/79:1

eller fritidshem och å andra sidan de förtroendevalda i kommunen som fattar
de politiska besluten om barnomsorgen och de personer inom den kommunala
förvaltningen som skall verkställa besluten. I socialstyrelsens ovan
nämnda skrift Om förskolan (s. 58) tas även detta samarbete upp till
diskussion. Det framhålls i sammanhanget bl. a. att förskolan i så stor
utsträckning som möjligt själv bör organisera och administrera sin verksamhet,
medverka vid intagning av barn, handha sin ekonomi etc. I stället för att
vara detaljplanerad, kan den ekonomiska budgeten för den enskilda förskolan
ha formen av ramanslag som kan utnyttjas efter beslut av personalen i samråd
med föräldrar och barn.

Då det gäller spörsmålet om på vad sätt förtroendevalda mera aktivt bör
engagera sig i arbetet inom förskola och fritidshem har olika lösningar
aktualiserats. Bl. a. pågår på olika håll försök med institutionsstyrelser. En
annan möjlighet är att man genom de sociala distriktsnämnderna får en ökad
medverkan av de förtroendevalda. Också andra lösningar har nämnts. Med
beaktande av att det ankommer på den förra året tillsatta kommunaldemokratiska
kommittén (direktiv: se Kommittéberättelsen 1978 del II s. 401) att
kartlägga och utvärdera den verksamhet med lokala organ av angivet slag
som nu förekommer anser sig utskottet inte i detta sammanhang böra göra
några särskilda uttalanden i ämnet.

Inte heller då det gäller övriga här berörda samverkansfrågor finns det
enligt utskottets mening anledning till något riksdagens initiativ. Ett försöksoch
utvecklingsarbete pågår bl. a. inom familjestödsutredningen, och i
överensstämmelse med vad tidigare anförts ankommer det på socialstyrelsen
att också i här aktuellt avseende löpande ge information till kommuner om
rön som är av betydelse för utvecklingen av barnomsorgen. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen 1977/78:1499 i motsvarande del.

I detta sammanhang tar utskottet också upp den i samma motion
aktualiserade frågan om att i ökad utsträckning bereda pensionärer och
skolungdomar tillfälle att göra insatser inom barnomsorgen.

Den öppna förskolan har berörts i ett tidigare avsnitt. I överensstämmelse
med vad där uttalats kan den öppna förskolan bli av betydelse bl. a. som ett
kontaktcentrum för barnfamiljer och andra i bostadsområdet (se även
Socialstyrelsens faktablad nr 2/76). Om den öppna förskolan får en sådan
funktion kan man samtidigt nå det i motionen angivna syftet att även låta
personer som inte tillhör den anställda personalen eller är föräldrar medverka
i barnomsorgen. Även i den vanliga förskolan bör det enligt utskottets
mening finnas utrymme för att låta andra än föräldrar bistå den anställda
personalen med uppgifter inom verksamheten, något som i några fall sker
redan nu, exempelvis genom pryo-verksamheten. Initiativ i sådant hänseende
bör tas på det lokala planet. Självfallet måste medverkan i barnomsorgen
av angivet slag planeras i nära samarbete med de anställda på de olika
institutionerna. Som framhålls i ett avsnitt om samarbete i bostadsområdet i
socialstyrelsens skrift Om förskolan (s. 59) har låg personaltäthet och andra

SoU 1978/79:1

omständigheter såsom platsbrist och täta personalbyten försvårat förskolans
möjligheter till samarbete utåt. Det anförs vidare att i en väl utbyggd
barnomsorgsverksamhet lokaliserad till närmiljön förskolans möjligheter att
samarbeta med övriga människor och verksamheter i bostadsområde bör öka
och att redan nu förskolans personal är medveten om vikten av samverkan
utåt. Utskottet finner det i sammanhanget angeläget framhålla att möjligheterna
att inom barnomsorgen få bistånd av personer som inte tillhör den fasta
personalen inte får tas till intäkt för att låta ansvaret för barnen i ökad
utsträckning övertas av personer som saknar erforderlig utbildning för
uppgiften. Motionen 1977/78:1499 påkallar inte heller i här aktuellt avseende
någon riksdagens åtgärd.

Tryckimpregnering av lekredskap

Per Gahrton (fp) vill i motionen 1977/78:710 ha ett förbud mot tryckimpregnering
av lekredskap. Han framhåller i motionen att så gott som samtliga
lekredskap bl. a. på offentliga lekplatser och i förskolor får ett rötskydd av
medel som innehåller klorfenoler, krom eller arsenik, vilka ämnen kan
förorsaka förgiftningar, cancer och fosterskador liksom genetiska skador.
Motionären pekar också på den fara som kan ligga däri att tryckimpregnerat
virke används till eldning på lekplatser genom att bl. a. giftiga dioxiner
utvecklas då klorfenoler upphettas.

1 ett tidigare avsnitt har redovisats de yttranden som inkommit över
motionen (s. 8-11). Av yttrandena framgår att det är klart olämpligt att
tryckimpregnerat virke används till eldning på sådant sätt som motionären
beskriver. Socialstyrelsen har emellertid förklarat att myndigheten vid en
revidering av den skrift med vägledande information på området som
myndigheten gett ut skall framhålla förgiftningsriskerna. Varken innehållet i
socialstyrelsens eller produktkontrollnämndens yttrande ger stöd för att det
är erforderligt med ett förbud mot tryckimpregnering för att undvika sådana
risker som motionären påtalat. Utskottet fäster vid denna bedömning särskilt
avseende vid vad produktkontrollnämnden anfört, nämligen bl. a. att
registreringen för tryckimpregneringspreparat som innehåller klorfenol återkallats
och att nämnden enligt gällande föreskrifter har att följa och fatta
beslut i frågor som tas upp i motionen.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/
78:710.

Utskottet hemställer

1. beträffande utbyggnadsplanering m. m. för barnomsorgen att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1499 i motsvarande del,

2. beträffande kö- och intagningssystem att riksdagen avslår
motionen 1977/78:328,

3. beträffande statsbidragssystemet att riksdagen avslår motionen
1977/78:550, motionen 1977/78:722 och motionen 1977/

Soli 1978/79:1

78:1509,

4. beträffande hänsynstagande till efterfrågan på viss tillsynsform
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1499 i motsvarande
del,

5. beträffande storlek och förläggning av enheter inom barnomsorgen
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1499 i motsvarande
del,

6. beträffande s. k. öppna förskolor att riksdagen avslår motionen
1977/78:1499 i motsvarande del,

7. beträffande samarbete mellan familjedaghem och förskola att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1499 i motsvarande del,

8. beträffande viss form av familjedaghemsverksamhet att riksdagen
avslår motionen 1977/78:720,

9. beträffande arbetsplanen för förskolan att riksdagen avslår
motionen 1977/78:1109,

10. beträffande rekryteringen av män till barnomsorgen att riksdagen
avslår motionen 1977/78:1499 i motsvarande del,

11. beträffande vissa samverkansfrågor att riksdagen avslår
motionen 1977/78:1499 i motsvarande del,

12. beträffande tryckimpregnering av lekredskap att riksdagen
avslår motionen 1977/78:710,

13. beträffande frågor om barnomsorgen i den mån de inte
behandlas under mom. 1-12 att riksdagen avslår motionen
1977/78:1499 i motsvarande del.

Stockholm den 22 september 1978

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c), John
Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Britt
Wigenfeldt (c), Kersti Swartz (fp), Ulla Tillander (c), Stig Alftin (s), Gunnar
Biörck i Värmdö (m), Lena Öhrsvik (s) och Blenda Littmarck (m).

SoU 1978/79:1

Särskilt yttrande

Göran Karlsson, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Stig Alftin
och Lena Öhrsvik (samtliga s) har avgivit följande särskilda yttrande
beträffande motionen 1977/78:1499 i vad den avser utbyggnadsplanering
m. m. (betänkandet s. 11-13):

I en socialdemokratisk partimotion (1977/78:332) som väcktes under den
allmänna motionstiden framhölls med skärpa vikten av att kommunerna
planerar sin barnomsorgsutbyggnad så att det i riksdagsbeslutet 1976
uppställda målet om full behovstäckning inom den närmaste tioårsperioden
kan uppnås (yrkandet 1). Motionärerna anförde bl. a. att det krävs inte bara en
förbättrad planeringsmetodik - en sådan kan åstadkommas genom det arbete
som utförs av planeringsgruppen för barnomsorg - utan framför allt en
konkret politisk vilja både från statens och kommunernas sida. En sådan
framstod som än mer nödvändig - anförde motionärerna - i ljuset av
erfarenheterna från genomförandet av det första delmålet, nämligen 100 000
nya platser i daghem och 50 000 nya platser i fritidshem under en
femårsperiod.

1 en reservation till utskottets budgetbetänkande våren 1978 (SoU 1977/
78:25 s. 74) anslöt sig de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet till de
synpunkter som anförts i motionen. Vidare anförde dessa ledamöter
följande.

Utskottet anser således att det är nödvändigt att en samlad behovsbedömning
och utbyggnadsplan arbetas fram för den fortsatta utbyggnaden av
barnomsorgen fram till målet full behovstäckning. Planen, som också bör
innefatta en bedömning av personalbehov och erforderliga utbildningsinsatser
liksom en värdering av olika instrument för att säkerställa att målet
nås, bör framtas genom överläggningar med Svenska kommunförbundet och
föreläggas riksdagen senast vid nästa riksmöte. Riksdagen bör i enlighet
härmed begära riktlinjer för denna utbyggnad. I sammanhanget vill utskottet
framhålla att frågan om barnomsorgens finansiering bör lösas genom en
uppräkning av utgående statsbidrag för verksamheten. Socialdemokraterna
har i kommunalekonomiska utredningen föreslagit att bidragen räknas upp
så att de täcker 3/4 av kommunens kostnader för barnomsorgen. Detta
innebär att kommunerna i princip får täckning för personalkostnaderna.

De socialdemokratiska ledamöterna föreslog att riksdagen bl. a. med bifall
till den ovan nämnda motionen skulle ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Då vår syn på den här aktuella frågan således kommit till klart uttryck i ett
betänkande som avgivits tidigare i år framställer vi inte något särskilt yrkande
i förevarande sammanhang.

GOTAB 58433 Stockholm 1978