Med anledning av motioner om avfallshantering (Betänkande 1977/78:JoU3 Jordbruksutskottet)

JoU 1977/78:3

Jordbruksutskottets betänkande
1977/78:3

med anledning av motioner om avfallshantering
Motionerna

I motionen 1976/77:390 av Erik Johansson i Hållsta (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utredning angående möjligheterna att i
kärnkraftsbyggnader som ej används för kärnkraft upparbeta farligt, kemiskt
avfall.

I motionen 1976/77:851 av Karl-Erik Strömberg m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att
föreslå konkreta åtgärder i syfte att främja en framsynt avfallshantering,
inriktad på återvinning av resurser.

1 motionen 1976/77:852 av Kersti Swartz och Bernt Ekinge (båda fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en landsomfattande
kampanj för en bättre sophantering i hushållen i syfte att skydda sophämtarna
och underlätta återanvändning av avfall.

I motionen 1976/77:1230 av Sven-Erik Nordin och Olle Eriksson (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av
samtliga lagar och förordningar som reglerar avfallshanteringen och anhåller
om förslag till sådana ändringar att kommunernas möjligheter till ökad
smidighet vid tillämpningen av dessa regler underlättas.

Återvinning av avfall (mot. 851 och 852)

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om återvinning och omhändertagande av avfall gjordes vid
riksmötet 1975 till föremål för en ingående prövning från riksdagens sida i
samband med behandlingen av vissa i prop. 1975:32 framlagda förslag i
ämnet. Från såväl regeringens som riksdagens sida (JoU 1975:10) betonades i
nämnda sammanhang att avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning
skall användas på nytt. Återanvändning måste, framhölls det, vara en
ledande princip vid omhändertagande och behandling av avfall. Sparsamhet,
hushållning och återanvändning borde vara grundläggande för vårt utnyttjande
av naturresurser och för inriktningen av vår varuproduktion.

I sammanhanget kan nämnas att riksdagen under senare år vid ett flertal
tillfallen haft att ta ställning till motioner om ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser på avfallshanteringens område. Bl. a. har motioner med
förslag om inrättande av en särskild forskningsinstitution föravfallsforskning
upprepade gånger prövats av riksdagen, bl. a. i samband med behandlingen
av propositionen 1972:39 angående stöd till kollektiv forskning inom

1 Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 3

JoU 1977/78:3

miljövårdsområdet (JoU 1972:19). I sina av riksdagen godkända betänkanden
har utskottet anfört bl. a. att de upptagna frågorna rörande avfallsproblemen
är mycket betydelsefulla. Utskottet har vidare framhållit att det är uppenbart
att våra kunskaper om bästa sättet att omhänderta avfall av olika slag behöver
förbättras och att stora forskningsinsatser krävs för att komma till rätta med
avfallsproblemen. Dessa problem kännetecknas bl. a. av att de spänner över
många, delvis vitt skilda områden. Utskottet har därför funnit anledning
betona vikten av att avfallsforskningen ges en tvärvetenskaplig inriktning.
Med hänsyn bl. a. härtill har utskottet funnit angeläget att samarbetet mellan
statens naturvårdsverk och övriga på området verksamma krafter ägnas stor
uppmärksamhet, och utskottet har också förutsatt att så sker. Utskottet har i
samband härmed starkt understrukit angelägenheten av att återvinningsprincipen
och över huvud taget möjligheten att nyttiggöra avfall ges stort
utrymme i forskningsarbetet. Utskottet har i sammanhanget framhållit att
naturvårdsverket, genom att en särskild enhet för renhållnings- och avfallsfrågor
inrättats vid verket, bör ha goda möjligheter att bedöma inriktningen
av forskningsinsatserna mot bakgrund av en allmän överblick över avfallsområdet.
I avvaktan på den fortsatta beredningen inom jordbruksdepartementet
av de förslag som miljöforskningsutredningen lagt fram i sitt
betänkande (Ds Jo 1974:8) har emellertid motionsyrkanden om speciella
forskningsinsatser på avfallshanteringens område hittills inte ansetts böra
föranleda någon särskild riksdagens åtgärd. I sammanhanget har hänvisats
till den betydande verksamhet som pågått med stöd av olika forskningsanslag.
Som bl. a. redovisas i utskottets betänkande 1975/76:33 p. 63 om
miljövårdsforskning har i naturvårdsverkets regi bedrivits det s. k. Laxåprojektet,
innefattande försök med kompostering av fast avfall. Vid lantbrukshögskolan
pågår viss forskning angående möjligheten att utvinna från
energisynpunkt nyttiga ämnen (gaser m. m.) ur olika sorters avfall. Hanteringen
av kommunalt avloppsvatten har varit föremål för naturvårdsverkets
uppmärksamhet så till vida att man studerat möjligheterna att i allt större
utsträckning utnyttja slammet från avloppsreningsverken som gödnings- och
jordförbättringsmedel. Enligt naturvårdsverkets anslagsäskanden planeras
för innevarande budgetår två nya forskningsprojekt för att underlätta
kommunernas val mellan olika metoder för omhändertagande av avfall. Det
ena gäller en utvärdering av landets olika anläggningar för kompostering av
slam-bark och slam-hushållsavfall och det andra en utvärdering av olika
metoder för avfallsbehandling från samhällsekonomisk och miljömässig
synpunkt. Samkomposteringsprojektet i Laxå beräknas ge viktig baskunskap
för nämnda två projekt.

I fråga om utveckling av nya tekniska metoder må vidare erinras om att
riksdagen under anslaget Stöd till avfallsbehandling m. m. för innevarande
budgetår anvisat 24 milj. kr. Beslutet innebär en ökning av anslagsanvisningen
med 9 milj. kr. jämfört med föregående budgetår och avser fortsatt
stöd till avfallsbehandling och till försöksanläggningar för utprovande av nya

JoU 1977/78:3

tekniska metoder inom miljövårdsområdet. Såvitt avser miljöfarligt avfall
avses stödet så gott som helt utgå till utvecklingsarbetet vid behandlingsföretaget
SAKAB.

Vid behandlingen av motionsyrkanden i förevarande ämne förra året
underströk utskottet (JoU 1976/77:10 s. 48) för sin del starkt vikten av att
regeringen och berörda myndigheter och forskningsorgan verkade för ett
effektivt fullföljande av de principer för omhändertagandet och behandlingen
av avfall som år 1975 fastställts av riksdagen. Det var enligt utskottets mening
uppenbart att våra kunskaper om bästa sättet att omhänderta avfall av olika
slag alltjämt behövde förbättras och att även i fortsättningen stora forskningsinsatser
krävdes för att komma till rätta med avfallsproblemen.
Utskottet, som även hänvisade till uttalandet i regeringsförklaringen den 8
oktober 1976 att återvinning av resurser skall främjas, fann för sin del att
syftet med de i ifrågavarande motion framförda yrkandena borde kunna
tillgodoses utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
hemställde att riksdagen skulle anse motionen besvarad med vad nu sålunda
anförts.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Översyn av bestämmelserna rörande avfallshanteringen (mot. 1230)
Tidigare riksdagsbehandling m. m.

En motion med motsvarande yrkande behandlades av riksdagen vid
riksmötet 1975/76. Utskottet erinrade i sitt betänkande (JoU 1975/76:44) om
att en år 1974 tillsatt utredning angående översyn av hälsovårdsstadgan enligt
direktiven bl. a. hade att överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att bättre
anpassa bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och normalhälsovårdsordningen
till renhållningslagen. Utskottet ansåg för sin del lämpligt att bl. a.
ifrågavarande motion överlämnades till nämnda utredning för beaktande.

Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.

Enligt årets kommittéberättelse beräknas hälsovårdsstadgeutredningen
slutföra sitt arbete under år 1977.

I sammanhanget kan vidare erinras om att regeringen enligt beslut den 20
januari i år tillsatt en kommitté för att se över de delar av renhållningslagstiftningen
som rör den kommunala sophämtningen.

Den översyn som regeringen sålunda beslutat om har föranletts av de
problem och svårigheter som uppstått vid tillämpningen av renhållningslagstiftningens
bestämmelser om sophämtningen. Kommittén har fått i uppdrag
att kartlägga hur denna lagstiftning tillämpas i kommunerna. Mot bakgrund
av kartläggningen skall utredningen sedan pröva vilka åtgärder som behöver
vidtas för att nå en smidigare tillämpning av lagstiftningen. Utgångspunkten
för kommitténs arbete skall vara att den nuvarande principiella skyldigheten

JoU 1977/78:3

för kommunerna att hämta hushållens avfall skall vara kvar också i
fortsättningen.

Varje kommun bör själv avgöra hur renhållningen inom kommunen skall
organiseras. Därvid bör enligt jordbruksministern beaktas att det i fråga om
jordbruksfastigheter och inom utpräglade glesbygder kan föreligga förutsättningar
för den enskilde fastighetsinnehavaren att själv omhänderta avfall
som uppkommer på fastigheten. Utredningsarbetet skall inte bara inriktas på
lagstiftningsåtgärder utan också undersöka andra lämpliga åtgärder som kan
vidtas för att underlätta för kommunerna att tillämpa lagstiftningen på ett
smidigt sätt. Utredningen skall enligt regeringens beslut arbeta skyndsamt.

Miljöfarligt avfall (mot. 390)

Gällande bestämmelser m. m.

Hanteringen av miljöfarligt avfall regleras numera i stort sett enligt
förordningen 1975:346 om miljöfarligt avfall. Förordningen som trädde i kraft
i sin helhet den 1 januari 1976 reglerar uppgiftsskyldighet, tillstånd till yrkesmässig
transport på väg, slutligt omhändertagande och utförsel av miljöfarligt
avfall.

Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertas yrkesmässigt endast av Svensk
Avfallskonvertering AB, SAKAB, eller av den som har erhållit särskilt
tillstånd från regeringen.

Industriföretag för dock behandla miljöfarligt avfall från annat företag om
endast en mindre del av kapaciteten i den egna anläggningen utnyttjas.
Företaget måste emellertid i god tid innan behandlingen startar ha gjort en
anmälan till länsstyrelsen. Anmälningsförfarandet skall närmast ses som en
kontroll av att behandlingen sker i överensstämmelse med miljöskyddslagstiftningen
och att den inte strider mot bestämmelserna om SAKAB:s
ensamrätt.

SAKAB startade sin nuvarande verksamhet 1976. Det ägs till 85 procent av
staten och till resterande del av Kommunförbundet och industrin. SAKAB
har under sitt första verksamhetsår bl. a. inköpt Terra Bona i Kvarntorp och
gjort upp ett avtal med Kommunekemi i Danmark.

I förarbetena till förordningen om miljöfarligt avfall har förutsatts att
kommunerna inom fem år skall utvidga det kommunala renhållningsansvaret
till att också omfatta sådant avfall som förordningen är tillämplig på.
Formellt är denna utvidgning möjlig genom en ändring i renhållningskungörelsen.
Hittills har Stockholm, Göteborg och Ale på detta sätt utvidgat sina
renhållningsmonopol.

I sammanhanget kan nämnas att det ligger i energikommissionens uppdrag
att utreda alternativa energiprogram för tiden fram till 1990. Minst ett av
dessa skall innebära att kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-talets

JoU 1977/78:3

mitt. Kommissionen skall upprätta en tids- och beslutsmässig plan för en
sådan avveckling. I den planen torde komma att ingå överväganden om bl. a.
användningen av nedlagda kärnkraftsanläggningar.

Utskottet

Utskottet behandlar i förevarande betänkande några vid riksmötet 1976/77
väckta motioner rörande avfallshantering. Motionerna berör frågor om
återvinning av avfall,översyn av bestämmelserna rörande avfallshanteringen
och upparbetning av kemiskt avfall.

Åteivinning av avfall. I motionen 1976/77:851 framhålls att det i vårt land
trots de stora satsningar som i olika avseenden gjorts ännu återstår åtskilligt
att göra på miljöskyddets och miljövårdens område. Ett område där
åtgärderna enligt motionärernas mening ännu bara befinner sig i ett
inledande skede utgör avfallshanteringen. Enligt motionärerna är avfallssituationen
så fylld av både svåra problem och goda möjligheter att en
arbetsgrupp skyndsamt bör tillsättas med uppgift att föreslå konkreta åtgärder
i syfte att främja en framsynt avfallshantering, inriktad på återvinning av
resurser. Behovet av återanvändning av avfall berörs även i motionen 1976/
77:852, som dock närmast tar sikte på sophämtamas arbetsmiljö. Enligt
motionen bör riksdagen hos regeringen begära initiativ till en landsomfattande
kampanj för en bättre sophantering i hushållen i syfte att skydda
sophämtama och underlätta återanvändning av avfall.

Utskottet vill erinra om att frågan om återvinning och omhändertagande
av avfall vid riksmötet 1975 gjordes till föremål för en ingående prövning från
riksdagens sida i samband med behandlingen av vissa i prop. 1975:32
framlagda förslag i ämnet. Från såväl regeringens som riksdagens sida (JoU
1975:10) betonades i nämnda sammanhang att avfall är en resurs som i största
möjliga utsträckning skall användas på nytt. Återanvändning måste, framhölls
det, vara en ledande princip vid omhändertagande och behandling av
avfall. Sparsamhet, hushållning och återanvändning borde vara grundläggande
för vårt utnyttjande av naturresurser och för inriktningen av vår
varuproduktion.

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har riksdagen
vid flera tillfallen bl. a. i samband med behandlingen av olika motioner i
ämnet haft anledning att ånyo understryka vikten av att återanvändningsprincipen
får utgöra grundval för avfallshanteringen. Det har i sammanhanget
pekats på de olika insatser som, bl. a. i naturvårdsverkets regi,
vidtagits och vidtas i syfte att ernå en från samhällsekonomisk och
miljömässig synpunkt ändamålsenlig avfallsbehandling.

I fråga om utveckling av nya tekniska metoder kan vidare erinras om att
riksdagen under anslaget Stöd till avfallsbehandling m. m. för innevarande
budgetår anvisat 24 milj. kr. för fortsatt stöd till avfallsbehandling och till
försöksanläggningar för utprovande av nya tekniska metoder inom miljö -

JoU 1977/78:3

vårdsområdet. Beslutet innebär en ökning av anslagsanvisningen för ändamålet
med 9 milj. kr. jämfört med föregående budgetår. I naturvårdsverkets
budgetförslag för nästa budgetår yrkas på kraftigt förstärkta resurser för
ifrågavarande verksamhet.

Vad särskilt gäller arbetsmiljön för sophämtarna kan erinras om att
riksdagen hösten 1976 antog ett förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan,
syftande till att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden (prop.
1976/77:31, CU 1976/77:6, rskr 1976/77:96). Förslaget innebar att stadgans
bestämmelser om soprum och sopnedkast ersattes med ett generellt krav att
det till byggnad skall höra anordningar som möjliggör att avfall från
byggnaden kan omhändertas och bortforslas på ett tillfredsställande sätt.
Ändringarna, som skulle gälla nybyggen och ombyggnader, trädde i kraft den
1 juli i år. Beträffande frågan om förbättrad avfallshantering i befintlig
bebyggelse har under våren 1977 en särskild arbetsgrupp verkställt vissa
kompletterande utredningar, vilkas resultat redovisats i en promemoria i juni
1977 (Ds Bo 1977:1). Promemorian innehåller förslag till lag om ändring i
byggnadsstadgan m. m. samt till riktlinjer för ett statligt finansieringssystem.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda att syftet med förevarande
motioner i allt väsentligt kan förväntas bli tillgodosett utan att något särskilt
initiativ nu behöver vidtas från riksdagens sida. Motionerna synes därför inte
behöva föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Översyn av bestämmelserna rörande avfallshantering. I motionen 1976/
77:1230 krävs en skyndsam översyn av samtliga lagar och förordningar som
reglerar avfallshanteringen. Motionärerna hemställer att riksdagen begär
förslag till sådana ändringar att kommunernas möjligheter till ökad smidighet
vid tillämpningen av dessa regler underlättas.

Som redovisats i det föregående och som även berörs av motionärerna
behandlade riksdagen vid riksmötet 1975/76 en motion med motsvarande
yrkande. Riksdagsbehandlingen resulterade i att då ifrågavarande motion på
jordbruksutskottets förslag överlämnades till den år 1974 tillsatta utredningen
angående översyn av hälsovårdsstadgan för beaktande. Hälsovårdsstadgeutredningen
beräknas slutföra sitt arbete innevarande år.

Vidare bör också erinras om att regeringen i januari 1977 tillsatt en
kommitté för att se över de delar av renhållningslagstiftningen som rör den
kommunala sophämtningen. Den beslutade översynen har föranletts av de
problem och svårigheter som uppstått vid tillämpningen av lagstiftningen i
förevarande avseende. Mot bakgrund av en kartläggning av nuvarande
förhållanden skall utredningen pröva vilka åtgärder som behöver vidtas för
att nå en smidigare tillämpning av lagstiftningen. Utredningsarbetet skall
bedrivas skyndsamt och om möjligt resultera i förslag före årets utgång.

Av intresse i sammanhanget är också att notera att även decentraliseringsutredningen
(Kn 1975:01) i samband med behandlingen av natur- och
miljövårdsfrågor funnit anledning att från sin utgångspunkt anlägga

JoU 1977/78:3

synpunkter på renhållningslagens bestämmelser om sophämtning.

Med hänsyn till vad här anförts finnér utskottet inte skäl påyrka någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1976/77:1230.

Hanteringen av miljöfarligt avfall. Enligt motionen 1976/77:390 bör riksdagen
hos regeringen anhålla om utredning angående möjligheterna att i
kärnkraftsbyggnader som ej används för kärnkraft upparbeta farligt kemiskt
avfall.

Utskottet vill för sin del med stor skärpa understryka vikten av att
hanteringen av miljöfarligt kemiskt avfall sker på ett från hälso- och
miljösynpunkt fullt acceptabelt sätt. 1975 års riksdagsbeslut att sådant avfall
skulle omfattas av det kommunala renhållningsmonopolet och tillskapandet
av ett samhällsdominerat behandlingsföretag för behandling och långtidsförvaring
av miljöfarligt avfall syftade till att skaffa samhället bättre insyn i och
kontroll av samtliga led i hanteringen av sagda avfall. Som anförts i det
föregående är det nämnda behandlingsföretag, SAKAB, som i princip har
ensamrätten till det slutliga yrkesmässiga omhändertagandet av miljöfarligt
avfall. Inom företaget pågår enligt vad utskottet inhämtat ett intensivt
planerings- och utredningsarbete för att ge underlag för investeringar och
andra åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för omhändertagandet av
ifrågavarande avfall. Förhållanden av den art som nyligen uppenbarats i
Teckomatorp i Skåne motiverar bl. a. att strävandena att bygga upp en
effektiv organisation för omhändertagandet av miljöfarligt kemiskt avfall
fullföljs med all kraft. Enligt riksdagens beslut synes det dock närmast åvila
SAKAB:s styrelse att ta ställning till frågan om den närmare planeringen
rörande behandlingsanläggningarna, även sådana som åsyftas i motionen
1976/77:390.

Vad särskilt gäller frågan om utnyttjandet av oanvända kämkraftsanläggningar
för ändamålet åvilar det, som i det föregående redovisats, energikommissionen
att utreda alternativa energiprogram för tiden fram till år 1990.
Minst ett av alternativen skall avse successiv avveckling av kärnkraften. Det
får förutsättas att kommissionen i nämnda sammanhang även måste komma
in på överväganden om bl. a. användningen av nedlagda kämkraftsanläggningar.

Enligt utskottets mening bör nu behandlad motion kunna anses besvarad
med vad utskottet anfört.

JoU 1977/78:3

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. lämnar motionerna

a. 1976/77:851 och

b. 1976/77:852
utan åtgärd,

2. lämnar motionen 1976/77:1230 utan åtgärd,

3. anser motionen 1976/77:390 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 18 oktober 1977

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m),
Maj Britt Theorin (s). Bertil Jonasson (c), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c),
Håkan Strömberg (s). Stig Alftin (s), Ove Karlsson (s), Kerstin Anér (fp) och
Sven Eric Lorentzon (m).

GOTAB 55813 Stockholm 1977