Med anledning av motioner om auktorisation av låssmeder, m. m. (Betänkande 1977/78:NU46 Näringsutskottet)

NU 1977/78:46

Näringsutskottets betänkande
1977/78:46

med anledning av motioner om auktorisation av låssmeder, m. m.
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:401 av Per Olof Håkansson (s) och Oskar Lindkvist (s), vari
hemställs att riksdagen antar ett i motionen framlagt förslag till lag om
låsinstallationer m. m. (se bilaga, s. 9 f.).

1977/78:1639 av Johan Olsson (c) och Olle Eriksson (c), vari hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
låsutredningens förslag och vad därefter i ärendet förekommit samt
hemställer om förslag till åtgärder för att motverka den ökade förekomsten av
brott och stöld.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1977/78:401 finns i motionen 1977/
78:400 om införande i byggnadsstadgan av bestämmelser om inbrottsskydd.
Denna motion har hänvisats till civilutskottet.

Låsutredningen, m. m.

Låsutredningens förslag

Låsutredningen, som tillkallades hösten 1972, avgav i december 1975
betänkandet (SOU 1975:19) Konsumentskydd på låsområdet. Utredningens
förslag till åtgärder från statens sida är sammanfattningsvis följande.

Utredningen har i enlighet med sina direktiv huvudsakligen bedömt
huruvida byggnadstekniska föreskrifter till skydd mot inbrott bör utfärdas
samt om det erfordras auktorisering eller annan prövning av de yrkesutövare
som arbetar inom låsområdet.

Utredningen konstaterar att inbrott i lägenheter i flerfamiljshus och i
småhus underlättas dels av att det på marknaden förekommer bristfälliga låsoch
skyddsanordningar, dels av att dörrar har brister när det gäller att stå emot
inbrott. Byggnadsstadgan innehåller f. n. ingen uttrycklig föreskrift om att
byggnader skall uppfylla särskilda krav till skydd mot inbrott. Utredningen
har därför föreslagit att byggnadsstadgan ändras så att ett effektivt inbrottsskydd
kan tillskapas genom tvingande byggnormer. Behov av förbättrat
låsskydd föreligger också i äldre bostäder. Bostadshyresgäst torde, enligt
utredningens uppfattning, med stöd av bestämmelser i hyreslagen äga rätt att
på egen bekostnad förbättra sitt låsskydd.

Samhället har hittills inte kontrollerat de yrkesutövare som installerar

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 46

NU 1977/78:46

låsanordningar, reparerar lås eller tillverkar nycklar. Utredningen finner detta
av säkerhetsskäl otillfredsställande och föreslår att ett auktorisationssystem
införs för låssmeder. Av säkerhetsskäl borde enligt utredningens mening
auktorisation vara obligatorisk. Enligt förslaget blir systemet emellertid t. v.
frivilligt. En grundförutsättning för auktorisation föreslås vara att låssmeden
bedriver sin verksamhet yrkesmässigt. Låssmed som auktoriseras bör
dessutom prövas och godkännas med avseende på laglydnad och vandel. Han
bör även dokumentera sin yrkeskunnighet. Låssmed som har fått auktorisation
föreslås få exklusiv rätt att kalla sig ”auktoriserad låssmed”. Obehörigt
användande av denna benämning bör sanktioneras genom straffrättsliga
bestämmelser. Frågor om auktorisation skall prövas av länsstyrelsen.
Nyckeltillverkning skall enligt utredningens förslag inte få ske utan särskilt
tillstånd. Utredningen har även funnit att tillverkning och innehav av
dyrkverktyg bör regleras.

F. n. finns på marknaden ett flertal s. k. spärrade profiler avsedda för
känsliga objekt. Utredningen har konstaterat att en stark begränsning av
antalet objekt för sådana låssystem är önskvärd. Rikspolisstyrelsen skall
därför avgöra när sådana profiler bör användas.

Utredningen föreslår en särskild lag om låsinstallation m. m. Lagen
föreskriver att tillverkning och innehav av nyckelfräsmaskiner, dyrkverktyg
och spärrade nyckelämnen inte får ske utan tillstånd av länsstyrelse. Samma
lag möjliggör auktorisation av låssmed. Med hänsyn till efterfrågan på
välutbildade yrkesutövare lämnar utredningen förslag till en specialkurs i
låsserviceteknik.

Kostnaderna för att åstadkomma de förbättringar i låsskyddet som
utredningen föreslår är ringa. Boendekostnaden per månad och lägenhet
beräknas öka med mindre än en krona. Vissa resursförstärkningar kommer
att behövas hos rikspolisstyrelsen, konsumentverket och statens planverk.

R emissbehandling

Remissyttranden över låsutredningens betänkande har avgivits till
handelsdepartementet av ett 60-tal myndigheter, organisationer och företag.
Bland remissinstanserna märks rikspolisstyrelsen, de marknadsrättsliga
organen, flera länsstyrelser, Svenska kommunförbundet, flera huvudorganisationer
inom näringslivet, organisationer på bostadsområdet och organisationer
med särskild anknytning till låsbranschen, såsom Sveriges låssmedsmästares
riksförbund (SLR).

Flertalet remissinstanser har funnit det angeläget att åtgärder vidtas från
samhällets sida för att förbättra allmänhetens inbrottsskydd. Det föreligger
dock delade meningar om en del av utredningens förslag. I det följande berörs
en del synpunkter på frågan om auktorisation av låssmeder, m. m.

Omkring hälften av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag
till lag om låsinstallationer m. m. Flera av dem har pekat på att ett

NU 1977/78:46

auktorisationssystem kan få negativa effekter på konkurrenssituationen i
låssmedsbranschen. Enligt bl. a. statens industriverk och Sveriges industriförbund
måste dock kravet på säkerhet prioriteras. Kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Svenska handelskammarförbundet
ifrågasätter emellertid om nackdelarna i konkurrenshänseende uppväger
fördelarna från säkerhetssynpunkt. Flera remissinstanser menar att risken för
negativa konkurrensbegränsande effekter är mindre vid ett frivilligt än vid ett
obligatoriskt auktorisationssystem. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) förordar
ett obligatoriskt system.

Enligt utredningens förslag skulle en grundförutsättning för auktorisation
vara att låssmeden bedriver sin verksamhet yrkesmässigt och att verksamheten
utgör låssmedens huvudsakliga sysselsättning. Flera remissinstanser
är kritiska mot detta förslag. De pekar på att låssmedsverksamheten i
småföretag och i glesbygd ofta måste bli en deltidssysselsättning.

Olika uppfattningar föreligger i fråga om utredningens förslag att en
låssmed som vill bli auktoriserad måste kunna dokumentera sin kompetens.
Bl. a. rikspolisstyrelsen anser att ett fullgott yrkeskunnande måste vara ett
grundkrav. Enligt konsumentombudsmannen (KO) bör en analys göras av
vilka krav som från konsumentsynpunkt bör ställas på låssmeder. NO finnér
inte att det föreligger brister i yrkeskunskapen som har någon betydelse från
säkerhetssynpunkt. Marknadsdomstolen betonar vikten av att risken för
skadlig konkurrensbegränsning blir så ringa som möjligt och att därför kravet
på yrkeskunnighet inte sätts högre än som är nödvändigt från säkerhetssynpunkt.

Utredningens förslag om att nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg eller spärrat
nyckelämne inte skall få innehas eller tillverkas utan länsstyrelsens tillstånd
har mottagits positivt av de flesta remissinstanserna. Konsumentverket
räknar dock med att mindre seriöst verksamma inom branschen, vilka inte
uppfyller kraven för tillstånd, inte kommer att uppge innehav av olika
maskiner och verktyg. NO anser inte att det i utredningsmaterialet finns
någon saklig grund som talar för att ett tillståndskrav skulle motverka inbrott.
Förslaget om tillståndskrav för nyckelfräsmaskin avstyrks av hovrätten för
Västra Sverige, som anser att tillståndskravet skulle medföra ett omfattande
administrativt förfarande och egentligen skulle behöva vara förenat med en
svårgenomförbar kontroll av varje beställares befogenhet att erhålla nyckelkopia.
Några remissinstanser ifrågasätter den föreslagna stränga restriktiviteten
i fråga om utlämnande av spärrade profiler. Den nämnda hovrätten
samt NO och KO menar att ett tillståndskrav för innehav av dyrk knappast
skulle få någon brottsförhindrande effekt.

Ställningstagande av regeringen

Regeringens ställningstagande till låsutredningens förslag har offentliggjorts
av handelsministern genom ett pressmeddelande den 13 maj 1977.

1 * Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 46

NU 1977/78:46

Enligt detta var regeringen inte beredd att föreslå någon form av auktorisation
på låsområdet. Den hade inte funnit att fördelarna uppvägde den byråkrati
och de inskränkningar i näringsfriheten som skulle bli följden om förslaget
genomfördes. Av samma skäl avsågs inte heller utredningens förslag om
tillståndsplikt för innehav och tillverkning av nyckelfräsmaskiner, spärrade
nyckelämnen och dyrkverktyg skola genomföras. Däremot ställde sig
regeringen positiv till utredningens förslag om stöldförebyggande bestämmelser
i byggnadsstadgan. Enligt pressmeddelandet hade regeringen tagit
intryck av den kritik som hade kommit fram vid remissbehandlingen. Det var
visserligen angeläget att komma till rätta med den kraftiga ökningen av
antalet brott, men åtgärderna måste vara effektiva och resultaten stå i
proportion till åtgärderna.

Grunderna för regeringens ställningstagande finns utförligare redovisade i
en inom handelsdepartementet upprättad promemoria den 4 maj 1977.
Frågan om komplettering av byggnadsstadgan har, meddelas där, överlämnats
till bostadsdepartementet för att behandlas inom ramen för den
allmänna översyn av byggnadslagstiftningen som pågår. I övrigt sägs bl. a.
följande i promemorian.

Ett genomförande av utredningens förslag om frivillig auktorisation av
låssmeder skulle från konsumentsynpunkt inte innebära några större förändringar
i förhållande till dagsläget. Konsumenterna kan i dag vända sig till
medlemmar av Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR), vilket ställer i
stort sett samma krav på sina medlemmar som enligt utredningens förslag
skulle komma att gälla för offentligt auktoriserade låssmeder. SLR antar som
medlem egen företagare som bedriver låssmedsverksamhet, har förvärvat för
en självständig utövare av yrket erforderlig skicklighet och erfarenhet, har
gjort sig känd för redbarhet samt även i övrigt befinns lämplig av utöva
låssmedsyrket. Auktorisation skulle enligt utredningens förslag meddelas
låssmed som blivit godkänd vid prövning med avseende på laglydnad och
vandel. Den enda egentliga skillnaden mellan utredningens förslag till
auktorisationssystem och SLR:s prövning är att den auktoriserande myndigheten
i samband med prövningen av laglydnad och vandel skulle kunna
inhämta utdrag från polisregister, en möjlighet som SLR saknar. Det är
således tvivelaktigt om en auktorisation enligt utredningens linje skulle
komma att innebära några mer påtagliga fördelar för konsumenterna.

Beträffande förslaget om tillståndsplikt för innehav och tillverkning av
nyckelfräsmaskiner anförs att det torde vara svårt att utnyttja nyckelfräsmaskiner
illegalt. I regel sker kopieringen av nycklar helt öppet, och kunden är
oftast anonym för nyckeltillverkaren. För att obehörig kopiering av nycklar
effektivt skall kunna förhindras måste dessutom kundens behörighet
kontrolleras, ett krav som utredningens förslag inte tillgodoser. Tillståndsplikt
för tillverkning och innehav av spärrade nyckelämnen skulle sannolikt
innebära att ett nytt system med spärrade profiler - vid sidan av Assas
existerande system - måste byggas upp. En rad frågor, som inte kan lösas på

NU 1977/78:46

grundval av existerande beslutsunderlag, skulle då uppstå, såsom t. ex.
utformning av ett nytt system. Åtgärder från samhällets sida på detta område
förutsätter därför ytterligare utredning.

Några samhälleliga insatser i fråga om spärrade nyckelämnen kan dock
knappast anses motiverade. Assa uppger att dess system fungerar relativt
tillfredsställande i dag. Förutsättningarna för Assa att förbättra kontrollen på
det här området har också ökat genom att företaget har blivit generalagent för
det kanadensiska bolag som är den dominerande säljaren av utländska
nyckelämnen på den svenska marknaden. Det är i stor utsträckning den
okontrollerade hanteringen av utländska nyckelämnen som har vållat
problemen när det gäller spärrade nyckelämnen. Avstår man från att
genomföra någon lagstiftning torde man allmänt sett kunna påräkna större
insatser från branschens sida än hittills när det gäller att förbättra kontrollen.

Slutligen framhålls att de objekt som, om man gick på utredningens linje,
skulle komma i fråga för spärrade profiler redan är väl bevakade och
skyddade. Värdet av att ha spärrade låssystem i sådana objekt är därför
mycket litet. Dessutom förekommer spärrad profil endast i fråga om
stiftcylinderlås. Om utredningens förslag om komplettering av byggnadsstadgan
genomförs kommer dessa lås sannolikt att förlora i betydelse.

Förslaget om tillståndsplikt för innehav och tillverkning av dyrkverktyg
kommer knappast att få några nämnvärda brottsförebyggande effekter.
Enklare dyrkverktyg kan egenhändigt tillverkas relativt enkelt. En person
som i oärligt syfte vill ta sig in någonstans kommer knappast att låta sig
hindras av att det krävs tillstånd för innehav av dyrkverktyg. Tillverkning
och innehav av dyrkverktyg i samband med förberedelse till exempelvis grov
stöld har redan kriminaliserats.

Skrivelse till regeringen från brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har den 13 december 1977 riktat en
skrivelse till regeringen (handelsdepartementet) om brottsförebyggande
åtgärder på låsområdet. I skrivelsen hänvisas till vad som i den ovan (s. 4 f.)
refererade promemorian sägs beträffande förslagen om auktorisation av
låssmeder och om tillståndsplikt för nyckeltillverkning och för tillverkning
och innehav av spärrade nyckelämnen. BRÅ anför därefter följande:

På den svenska marknaden har nyligen kommit ut nyckelautomater för
snabbtillverkning och kopiering av nycklar. Automaterna ställs upp i
bensinstationer och vanliga butiker som en service åt kunderna. Nyckelautomaterna
erbjuder visserligen konsumenterna en ökad service när det gäller att
fä nycklar kopierade snabbt och enkelt. Detta sker dock till priset av en
försämrad kontroll över spärrade nyckelämnen. Enligt uppgifter i pressen har
det sålunda förekommit att s. k. spärrade nycklar kopierats i sådana
automater utan kontroll av beställarens behörighet. Om dessa brister i
kontrollen visar sig bli utbredda kommer, enligt rådets uppfattning, risken för

NU 1977/78:46

inbrott i bostadsområden och industrier där huvudnyckelsystem används att
öka. Den enskildes försäkringsskydd försämras också, eftersom försäkringsbolagen
i regel inte betalar ut ersättning vid inbrott som sker med hjälp av
nyckel. Det kan inte heller uteslutas att också de traditionella låssmedsföretagen
av konkurrensskäl blir mer ”kundvänliga” och ger efter på säkerhetskraven.
Härtill kommer också att den säkerhet som vid tiden för regeringens
beslut i denna fråga ansågs föreligga beträffande spärrade nyckelämnen i dag,
enligt vad BRÅ erfarit, i avsevärd mån försvagats genom att flera företag, som
ej är anslutna till Assas system, importerar och säljer sådana ämnen.

BRÅ vill med denna skrivelse fästa regeringens uppmärksamhet på den oro
rådet känner inför en utveckling som sannolikt hade kunnat undvikas genom
åtgärder i linje med av låsutredningen föreslagna.

Från handelsdepartementet har meddelats att BRÅ:s framställning inte
föranleder några åtgärder f. n.

Motionerna

I motionen 1977/78:400, som innehåller motiveringen till yrkandet i
motionen 1977/78:401, erinras om låsutredningens förslag. Ett gott låsskydd
har en betydande preventiv verkan, särskilt i vad gäller tillfällighetsbrotten,
säger motionärerna. Om låsutredningens förslag genomfördes skulle den
enskilda människan känna större trygghet vid kontakter och olika förehavanden
inom detta område.

Låsutredningens förslag är utgångspunkten också för motionen 1977/
78:1639. Motionärerna refererar handelsdepartementets pressmeddelande
den 13 maj 1977 (se s. 3 f.) och sammanfattar i korthet utfallet av
remissbehandlingen av låsutredningens betänkande. De citerar vidare den
ovan återgivna delen av BRÅ:s skrivelse till regeringen. Efter att ha hänvisat
till vissa siffror som belyser ökningen av antalet anmälda inbrott under senare
år uttalar motionärerna att de finner det motiverat med en översyn av
tillgängligt material och förnyad prövning av åtgärder i brottsförebyggande
syfte.

Marknadsföring av ”dyrkpistol'’

En ”dyrkpistol”, som kan användas för att öppna cylinderlås, har i februari
1977 marknadsförts genom annonser i pressen. Handelsministern har i ett
intervjuuttalande kritiserat denna marknadsföring. Konsumentombudsmannen
har hos marknadsdomstolen ansökt om förbud för företaget att
saluhålla dyrkpistolen till privatpersoner. I ansökan åberopas 4 § marknadsföringslagen
(1975:1418), vari bl. a. föreskrivs att näringsidkare som till
konsument för enskilt bruk saluhåller ”vara, som på grund av sina
egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom”, kan
förbjudas att fortsätta därmed.

NU 1977/78:46

Utskottet

Låsutredningen föreslog hösten 1975 (SOU 1975:19) åtgärder på låsområdet
i syfte att motverka inbrott. Bland förslagen var främst att byggnadsstadgan
skulle kompletteras med bestämmelser om inbrottsskydd, att en frivillig
auktorisation av låssmeder skulle införas och att det skulle föreskrivas
tillståndsplikt för tillverkning och innehav av nyckelfräsmaskiner, dyrkverktyg
och spärrade nyckelämnen.

Låsutredningens betänkande har remissbehandlats. Regeringen har
därefter - i maj 1977 - meddelat att den förbereder en komplettering av
byggnadsstadgan men att den inte är beredd att föreslå sådan lagstiftning i
övrigt som utredningen förordade. Fördelarna med lagstiftningen skulle
enligt regeringens uppfattning inte uppväga den byråkrati och de inskränkningar
i näringsfriheten som den skulle resultera i.

Regeringens ställningstagande har föranlett de båda motioner som
behandlas här. Motionen 1977/78:401 går ut på att riksdagen skall anta
låsutredningens förslag till lag om låsinstallation m. m. Det innehåller
bestämmelser om auktorisation av låssmeder och om krav på tillstånd för
tillverkning av nycklar m. m. I motionen 1977/78:1639 förordas en översyn
av utredningens förslag ”och vad därefter i ärendet förekommit”. Med det
sistnämnda tycks motionärerna åsyfta remissbehandlingen, en framställning
(refererad i det föregående) från brottsförebyggande rådet till regeringen och
uppgifter som tyder på att antalet inbrott har ökat avsevärt under de senaste
åren. Brottsförebyggande rådet uttrycker i sin skrivelse oro över denna
utveckling och menar att den sannolikt hade kunnat undvikas genom
åtgärder i linje med dem som låsutredningen föreslog.

Sedan motionen avlämnades har det tilldragit sig uppmärksamhet att ett
företag har marknadsfört en ”dyrkpistol”, varmed det uppges vara lätt att
öppna så gott som alla typer av cylinderlås. Konsumentombudsmannen har
hos marknadsdomstolen ansökt om förbud enligt 4 § marknadsföringslagen
(1975:1418) för företaget att saluhålla denna vara till privatpersoner.

Ett gott låsskydd har otvivelaktigt stor betydelse när det gäller att förebygga
inbrott. Regeringen har som ovan nämnts aviserat att bestämmelser om
låsskydd skall införas i byggnadsstadgan. En motion i detta ämne kommer att
behandlas i annat sammanhang. När det gäller de förslag om auktorisationssystem
och tillståndsplikt som låsutredningen har lagt fram delar utskottet
regeringens uppfattning. Åtgärder av denna art kan visserligen ha en
brottsförebyggande verkan. Det är dock osannolikt att de skulle bli så
effektiva att det skulle uppväga de nackdelar som de skulle medföra. Därför
vill utskottet inte nu förorda någon sådan lagstiftning som föreslås i motionen
1977/78:401 och inte heller en sådan begäran från riksdagens sida som
påyrkas i motionen 1977/78:1639. Utskottet utgår från att regeringen och
berörda myndigheter fortsättningsvis noga följer utvecklingen och överväger
olika möjligheter att genom förbättrat låsskydd och på annat sätt dämpa
inbrottsfrekvensen.

NU 1977/78:46

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:401,

2. motionen 1977/78:1639.

Stockholm den 28 mars 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s). Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Karl-Anders
Petersson (c). Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Sivert
Andersson (s), Rune Johansson i Ljungby (s) och Olle Wästberg i Stockholm
(fp).

NU 1977/78:46

I motionen 1977/78:401 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om låsinstallation m. m.

Enligt riksdagens beslut föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 S

Med låssmed förstås i denna lag den som yrkesmässigt installerar och
reparerar lås.

I lagen förstås vidare med

1. nyckelfräsmaskin, maskin eller liknande anordning avsedd för tillverkning
av nycklar,

2. dyrkverktyg, verktyg avsedda att användas för att öppna lås utan nyckel
samt

3. spärrat nyckelämne, sådant nyckelämne som upptages i ett särskilt av
rikspolisstyrelsen fört register.

2 §

Lagen gäller ej statlig myndighet.

Auktorisation av låssmed

3 §

Auktorisation meddelas låssmed som blivit godkänd vid prövning med
avseende på laglydnad, vandel och yrkeskunnighet.

4 §

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är
bosatt.

Tillverkning av nycklar m. m.

5 §

Nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg eller spärrat nyckelämne (år ej tillverkas
eller innehas utan tillstånd.

Sådant tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där sökanden är
bosatt.

6 §

Tillstånd meddelas den som blivit godkänd vid prövning med avseende på
laglydnad och vandel.

NU 1977/78:46

Auktoriserad låssmed behöver ej tillstånd.

Gemensamma bestämmelser
8§

All personal hos auktoriserad låssmed eller innehavare av tillstånd enligt
denna lag skall vara godkänd med avseende på laglydnad och vandel.

9 §

Auktorisation eller tillstånd kan av länsstyrelsen återkallas när i denna lag
angivna förutsättningar ej längre föreligger eller det i övrigt finns särskild
anledning därtill.

10 §

Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om
auktorisation eller tillstånd enligt denna lag.

Hos länsstyrelsen skall föras register över auktoriserade låssmeder och
innehavare av tillstånd.

Hos rikspolisstyrelsen skall föras register över de spärrade nyckelämnen
som får tillhandahållas.

11 §

Den som obehörigen utger sig för att vara auktoriserad låssmed eller som
bryter mot 5 eller 8 § eller mot villkor som meddelats med stöd av denna lag
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

12 §

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos regeringen
genom besvär.

Ytterligare föreskrifter
13 §

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare
föreskrifter för verkställighet av lagen.