med anledning av motioner om åtgärder mot Sydafrika m. m. (Betänkande 1979/80:UU27 Utrikesutskottet)

UU 1979/80:27

Utrikesutskottets betänkande
1979/80:27

med anledning av motioner om åtgärder mot Sydafrika m. m.
Motioner

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner, nämligen

dels motion 1979/80:360 av Olle Wästberg m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift

1. att följa och bedöma tillämpningen av investeringsförbudet i Sydafrika,

2. att kartlägga möjligheterna till en vidgning av de ekonomiska
sanktionerna mot Sydafrika,

dels motion 1979/80:617 av Knut Wachtmeister m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen beslutar om en ändring i dispensreglerna för investeringar i
Sydafrika och Namibia i enlighet med vad som anförts i motionen,

dels motion 1979/80:1128 av Olof Palme m. fl. (s), yrkandena 1-3 och 5,
vari hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna att införa
förbud mot teknologiöverföring från Sverige till Sydafrika i enlighet med vad
i motionen anförts,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till överläggningar med
regeringarna i Danmark och Norge i syfte att lägga ned SAS flyglinje för
persontrafik till Sydafrika,

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till internationella
aktioner för att isolera Sydafrika i FN och andra organ så som angivits i
motionen,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen att i övrigt beakta vad i
motionen anförts bl. a. vad beträffar samhälleliga informationsinsatser,

(Yrkande 4 i denna motion har behandlats i UU 1979/80:20.)

dels motion 1979/80:1135 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandena 1-6 och
8-11, vari hemställs

1. att till motionen fogade förslag till lag om ekonomisk bojkott av
Sydafrika antas av riksdagen och ersätter Lagen (1979:487) om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia,

2. att riksdagen anhåller att regeringen i internationella organ kraftfullt
fördömer Sydafrikas och Rhodesias brutala angrepp på frontstaterna.

3. att riksdagen anhåller att regeringen kontaktar de nordiska regeringarna
för att få med dem på dessa fördömanden.

1 Riksdagen 1979180. 9 sami. Nr 27

UU 1979/80:27

4. att riksdagen anhåller att regeringen agerar för uteslutning av Sydafrika
ur IAEA.

5. att riksdagen anhåller att regeringen fördömer Västtyskland och
Frankrike för deras kärnkrafts- och kärnvapensamarbete med Sydafrika,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att all försäljning
av licenser och patent som kan komma den sydafrikanska vapenindustrin till
nytta förbjuds,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag innebärande att all
sydafrikansk annonsering och rekrytering av personal i Sverige förbjuds,

9. att riksdagen uttalar att det till beskickningarna i södra Afrika bör
sändas personal som kan förväntas vara kvalificerad att följa isoleringslinjen
gentemot rasistregimerna,

10. att riksdagen anhåller att regeringen fördömer England och SmithMuzorewa-regimen
för deras brott mot Londonöverenskommelsen, inkl.
vägran att släppa de politiska fångarna,

11. att riksdagen anhåller att regeringen sänder opartiska observatörer till
Rhodesia för att rapportera om oegentligheter under de stundande valen.

(Yrkande 7 i denna motion har behandlats av utskottet i UU 1979/
80:28.)

Bakgrund

Vid förra riksmötet behandlades och antogs ett förslag till Lag om förbud
mot investeringar i Sydafrika och Namibia (prop. 1978/79:196, UU
1978/79:33, rskr 1978/79:421). Genom lagen förbjuds svenska företag att
investera kapital i Sydafrika. Lagen har sin utgångspunkt i den unika
situationen i Sydafrika. Sverige tog år 1976 i FN initiativ till ett resolutionsförslag
i vilket säkerhetsrådet anmodas överväga åtgärder för att hindra
utländska nyinvesteringar i Sydafrika. Förslaget antogs av generalförsamlingen
med stor majoritet. Resolutionen har sedan återkommit de följande
åren och utvidgades år 1978 till att omfatta även finansiella lån till Sydafrika.
Det har emellertid inte gått att uppnå den nödvändiga enigheten i
säkerhetsrådet för att fatta ett bindande beslut eller en rekommendation om
investeringsförbud.

I denna situation fann regering och riksdag det berättigat att besluta om
förbud mot svenska investeringar i Sydafrika utan att invänta ett säkerhetsrådsbeslut.
I propositionen om investeringsförbudet redovisar regeringen
utförligt de folkrättsliga och politiska överväganden som föregått förslaget.
Det konstateras av lagrådet att varken FN-stadgan eller allmänna folkrättsliga
regler reser några absoluta hinder mot att en stat ensidigt vidtar
ekonomiska påtryckningsåtgärder mot en annan stat. Samtidigt har en
huvudprincip för Sverige varit att medverkan för vår del i internationella
sanktioner förutsätter en rekommendation eller bindande beslut i FN:s
säkerhetsråd.

UU 1979/80:27

Det svenska förbudet mot investeringar i Sydafrika innebär inte att Sverige
har övergivit denna principiella hållning. Beslutet framställdes i proposition
196 som ett av särskilda omständigheter betingat undantag från vår
huvudlinje.

FN:s generalförsamling har vid flera tillfällen antagit resolutioner om
längre gående sanktioner mot Sydafrika, omfattande bl. a. handel och annat
ekonomiskt samarbete. Sverige har förespråkat sanktioner även på handelsområdet
men håller fast vid att sådana måste beslutas av säkerhetsrådet. Vid
utrikesutskottets behandling av lagförslaget under förra riksmötet (UU
1978/79:33) förelåg bl. a. ett motionsyrkande av innebörd att de föreslagna
svenska sanktionerna borde utvidgas att omfatta allt svenskt ekonomiskt och
tekniskt samarbete med Sydafrika. Yrkandet avstyrktes av utskottet med
hänvisning till att så vittsyftande bojkottåtgärder skulle strida mot internationella
åtaganden av vilka Sverige är bundet, t. ex. det allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT). Endast bindande beslut eller rekommendationer av
säkerhetsrådet kunde enligt utskottets mening häva gällande förpliktelser
beträffande handeln.

Förbudet mot svenska investeringar i Sydafrika och Namibia är riktat mot
de svenska moderföretagen som har att aktivt bevaka förbudets efterlevnad
hos de sydafrikanska dotterföretagen. I lagen föreskrivs att moderföretaget
har att i detta syfte upprätta planer avseende dotterföretagens investeringar.

I proposition 196 förutsågs att de svenska företagen i Sydafrika och
Namibia skulle ha möjlighet att efter ansökan få dispens från investeringsförbudet
i syfte att begränsa förluster och undvika friställningar. Företagen
skulle därmed ges viss möjlighet att överleva "på sparlåga”. Dispensmöjligheten
är förenlig med den av Sverige stödda FN-resolutionen om investeringar
i Sydafrika. Dispens skulle dock inte få ges för nyetablering. 1
lagtextens 4 § heter det att undantag inte får göra det möjligt för sökanden att
utvidga sin verksamhet i Sydafrika eller Namibia. Propositionen förutser
också att en nedläggning av svenska företag i Sydafrika kan bli en konsekvens
av investeringsförbudet.

Kommerskollegium har regeringens uppdrag att följa tillämpningen av
investeringslagen och avge yttranden över inkomna dispensansökningar.
Dispensansökan skall enligt kollegiets tillämpningskungörelse (KFS
1979:20) vara åtföljd av den i lagens 2 § föreskrivna investeringsplanen.
Flittills har ett dispensärende avgjorts av regeringen. Ytterligare tre
ansökningar föreligger.

Utöver den granskning av företagens verksamhet i Sydafrika som sker i
samband med dispensansökningar har kommerskollegium att granska de
redovisningar avseende produktion, omsättning, antal anställda och företagna
investeringar som berörda företag enligt 3 § i lagen årligen har att inlämna
till kollegiet. Redovisningarna skall inlämnas senast sex månader efter
utgången av företagens räkenskapsår. Det rör sig således om en efterhands 1*

Riksdagen 1979/80. 9 sami. Nr 27

UU 1979/80:27

granskning. Tillräckligt lång tid har ännu inte förflutit från lagens ikraftträdande
för att några redovisningar skall föreligga. Det förutsätts i lagen att
regeringen vid behov kan utfärda närmare föreskrifter för denna redovisning.

Av proposition 196 framgår också att regeringen varje år till riksdagen
avser lämna en redogörelse som ger en bild av utvecklingen i väsentliga
hänseenden inom varje berört företag.

Utskottet

Utskottet behandlar först de förslag som avser tillämpningen av Lagen om
förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. därefter motionsyrkandena
om en utvidgning av svenska ekonomiska sanktioner eller andra
svenska åtgärder riktade mot Sydafrika samt slutligen yrkandena om svenskt
agerande på det internationella planet för att ytterligare isolera Sydafrika.

Tillämpningen av nu gällande investeringsförbud

I motion 360 av Olle Wästberg m. fl. (fp) hemställs i yrkande 1 att
riksdagen begär en utredning med uppgift att följa och bedöma tillämpningen
av investeringsförbudet. I motionens text heter det bl. a. att den svenska
lagstiftningen inte är anpassad till generalförsamlingens uppmaningar, som
kräver ett nyinvesteringsstopp i syfte att de utländska investeringarna i
Sydafrika skall strypas. Det är enligt motionärerna vidare angeläget att följa
den praxis som utbildas i de dispensärenden som regeringen tar ställning
till.

I s-motion 1128 anförs att regeringen bör ha en kontinuerlig bevakning av
försök att utnyttja eventuella kryphål i lagstiftningen. Som exempel på en
möjlighet att kringgå lagens anda nämns leasing (inhyrning av utrustning).
Motionärerna vill även att regeringen i sin uppföljning av investeringsförbudets
tillämpning beaktar Sydafrikautredningens uttalanden om en solidarisk
fördelning av eventuella negativa effekter av investeringsförbudet på
sysselsättningen i Sverige.

Det är enligt utskottets mening angeläget att lagen ges en effektiv
tillämpning. Som framgår av det föregående föreligger redan möjligheter för
regeringen att utöva kontroll över lagens efterlevnad genom kravet på att
företagen upprättar investeringsplaner och till kommerskollegium redovisar
sin verksamhet. Utskottet konstaterar i sammanhanget att regeringen avser
tillställa riksdagen årliga redogörelser för de berörda företagens verksamhet i
Sydafrika och Namibia. Det är därutöver i proposition 196 förutsett att
regeringen skall kunna föreskriva skyldighet för företagen att lämna
ytterligare uppgifter av betydelse för kontrollen av deras verksamhet.

Möjligheterna att hyra utrustning (leasing) behandlades inte av Sydafri -

UU 1979/80:27

kautredningen. Frågan togs däremot upp av lagrådet i dess yttrande över
propositionen. Lagrådets mening var närmast att leasing inte borde anses
vara omfattad av lagtextens uttryck ”tillskott av pengar eller annan
egendom”. Föredraganden anslöt sig till lagrådets uppfattning i denna fråga.
Leasing kan således enligt den gällande lagtexten inte anses förbjudet.

Utskottet finner det motiverat att regeringen nu, sedan lagen om
investeringsförbud varit i kraft i nära ett år, utöver den rapporteringsskyldighet
den ålagt sig i förhållande till riksdagen, gör en genomgång av
hittillsvarande erfarenheter och effekter av lagen, bl. a. i syfte att konstatera
eventuella luckor i bestämmelserna.

Utskottet föreslår därför att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet med anledning av yrkande 1 i motion 360 anfört om en
genomgång av tillämpningen av Lagen om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia.

I motion 617 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar om ändring av dispensreglerna så att från dispensreglerna undantas
ersättningsinvesteringar som dels understiger motvärdet av 1 milj. kr., dels
inte medför en utvidgning av verksamheten.

Frågan om generell rätt för företagen att genomföra ersättningsinvesteringar,
som är syftet med motion 617. berördes i proposition 196.
Föredraganden fann att dispensreglerna måste tillämpas restriktivt och att
garanterad rätt till ersättningsinvesteringar ofrånkomligen skapar utrymme
för expansion.

I sin behandling av propositionen delade utskottet denna uppfattning (UU
1978/79:33). Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och kan därför inte
biträda förslaget i motion 617.

Motionärerna önskar vidare att tiden för ett dispensärendes handläggning
förkortas väsentligt. Det är enligt utskottets mening emellertid inte möjligt
att utifrån det enda ärende som hittills avgjorts dra några slutsatser om rimlig
handläggningstid. Utskottet utgår från att handläggningen kommer att
kunna ske tillräckligt snabbt när lagen varit i kraft ytterligare en tid, liksom
att smidiga former för handläggning av bagatellärenden kommer att växa
fram.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motion 617.

Andra svenska åtgärder

I motion 360, yrkande 2, föreslås att en utredning tillsätts med uppgift att
kartlägga möjligheterna till en vidgning av de ekonomiska sanktionerna mot
Sydafrika.

I s-motion 1128 yrkas att möjligheterna undersöks att införa förbud mot
teknologiöverföring från Sverige till Sydafrika.

Utskottet konstaterar inledningsvis att Sverige traditionellt har ett
betydande exportöverskott gentemot Sydafrika. Varuutbytet mellan Sydaf -

UU 1979/80:27

rika och Sverige har vuxit under senare år, av allt att döma delvis till följd av
den ekonomiska situationen i Sydafrika. Mellan åren 1978 och 1979 ökade
såväl exporten som importen med ca 25 procent enligt svensk statistik.

Utskottet finner det angeläget med fortsatta påtryckningar mot regimen i
Sydafrika. Sverige bör därför fortsätta att tillsammans med övriga nordiska
länder arbeta för ett säkerhetsrådsbeslut om förbud mot nyinvesteringar. De
nordiska länderna har därtill antagit ett handlingsprogram för gemensamma
nordiska aktioner mot Sydafrika, preciserat senast vid utrikesministermötet
våren 1978. Inom ramen för detta övervägs vilka åtgärder mot Sydafrika som
är möjliga på det nationella och internationella planet. Länderna har bl. a.
enats om en rekommendation att avbryta idrottsliga och kulturella kontakter
med Sydafrika.

Inom ramen för det nordiska samarbetet har också frågan om Sydafrikas
råvaruhandel med omvärlden studerats.

Gemensamma nordiska åtgärder har även förespråkats av Nordens
Fackliga Samorganisation (NFS) som framlagt ett 14-punktsprogram med
förslag till nordiska och internationella åtgärder mot Sydafrika. Programmet
reviderades förra året och presenterades bl. a. vid det nordiska utrikesministermötet
i Helsingfors i mars 1980.

Sverige har utöver investeringsförbudet infört visumtvång för sydafrikaner
och beviljar inte några exportkrediter till landet. Inte heller lämnar svenska
kreditinstitut finansiella lån dit. I detta sammanhang bör även nämnas det
mångåriga svenska stödet till befrielserörelserna i södra Afrika och till
raspolitikens offer.

Sverige har således på olika sätt sökt bidra till isoleringen av regimen i
Sydafrika. Den svenska lagen om investeringsförbud är ett uppmärksammat
uttryck härför. Det finns enligt utskottets mening anledning för Sverige att
pröva möjligheterna att gå vidare med åtgärder mot Sydafrika, också på det
bilaterala området. Den förordade genomgången av investeringslagens
tillämpning bör bilda utgångspunkt för en kartläggning av möjligheterna för
Sverige att vidta åtgärder även på andra områden, såsom överföring av
teknologi. Teknologiöverföring berör ett brett spektrum av tjänster,
rättigheter och kunskaper som i större utsträckning än varor och kapitalflöden
rör sig över gränserna på ett svårkontrollerbart sätt. En inventering av
detta vida område bör kunna ge en bild av möjligheterna för åtgärder som
skulle kunna komplettera investeringsförbudet, bl. a. vad avser tekniska
samarbetsavtal, patent och licenser.

Vid en kartläggning av föreslagen art bör självfallet en bedömning också
göras av nya åtgärders förenlighet med Sveriges internationella åtaganden.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet med anledning av yrkande 2 i motion 360 och yrkande 1 i
s-motion 1128 anfört om behovet av en kartläggning av möjligheterna att på
angivet sätt vidga sanktionerna.

UU 1979/80:27

I s-motion 1128 föreslås att regeringen tar initiativ till överläggningar med
regeringarna i Danmark och Norge i syfte att lägga ned SAS flyglinje för
persontrafik till Sydafrika.

Frågan om SAS flygtrafik behandlades i en interpellation i riksdagen den
16 november 1979. Utrikesminister Ola Ullsten framhöll då att regeringen i
frånvaro av ett beslut i FN:s säkerhetsråd inte planerar något initiativ för att
stoppa SAS flygningar. En isolerad aktion skulle ha obetydlig eller ingen
verkan på Sydafrika och dess apartheidpolitik och sannolikt endast medföra
att andra länders flygbolag övertog den trafik SAS nu upprätthåller, sade
utrikesministern vidare.

Utskottet delar utrikesministerns bedömning och har i frågan också
informerats om att de norska och danska regeringarna intar en liknande
ståndpunkt. Yrkande 2 i s-motion 1128 avstyrks därför.

I s-motion 1128 föreslås vidare att regeringen aktivt informerar om de
nationella åtgärder som vidtas för att isolera Sydafrika. Regeringen bör i
detta syfte sammanställa lättillgängligt informationsmaterial på olika språk,
som kan användas av dem som arbetar med internationell opinionsbildning,
heter det i motionen.

Ett väsentligt syfte med lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och
Namibia var att den skulle bli internationellt uppmärksammad och om
möjligt vinna efterföljd. 1 det syftet översattes lagen till engelska och
distribuerades bl. a. till egna och utländska beskickningar och till de fackliga
internationalerna.

I skriftserien UD informerar har ett särskilt häfte ägnats södra Afrika
(1979:3). Många av regeringens offentliga uttalanden om situationen i
Sydafrika och Namibia om svenska åtgärder i sammanhanget har översatts
till engelska och givits spridning.

Dessa informationsansträngningar har utan tvivel givit resultat. FN:s
sekretariat har bidragit med en redogörelse för den svenska lagen i
pressmeddelanden och dokument och den har kommenterats i FNdebatterna.
Utskottet utgår från att regeringen fortsätter sina ansträngningar
att internationellt och nationellt sprida kännedom om isoleringsaktionerna
mot Sydafrika.

Med det anförda får yrkande 5 i s-motion 1128 anses besvarat.

I vpk-motion 1135 föreslås bl. a. att en lag om ekonomisk bojkott skall
ersätta lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. Av
motionen framgår att den föreslagna lagen förutom förbud mot investeringar
även skulle omfatta förbud mot handel, teknologiöverföring, luftfart och
skeppsfart. Ett liknande yrkande behandlades och avstyrktes av utskottet i
UU 1978/79:33, bl. a. med hänvisning till Sveriges bindning till internationella
åtaganden.

Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker yrkande 1 i motion
1135.

UU 1979/80:27

I vpk-motionen föreslås vidare att försäljning av licenser och patent som
kan komma den sydafrikanska vapendindustrin till godo förbjuds. Denna
möjlighet behandlas av den svenska lagstiftning som blev följden av det av
FN:s säkerhetsråd år 1977 fattade beslutet om vapenembargo mot Sydafrika.
Genom förordningen (1977:1127) om vissa sanktioner mot Sydafrika
förbjuds överlåtelse av uppfinning av krigsmateriel eller liknande materiel
eller upplåtelse av särskild rätt därtill (5 §, 4 morn.). Bestämmelsen måste
enligt utskottets mening även anses omfatta sådan utförsel till tredje land av
licenser och patent som kan komma Sydafrikas vapenindustri till godo.

Förslaget i yrkande 6 i motion 1135 är således redan tillgodosett, varför det
avstyrks.

I samma motions yrkande 8 begärs förslag till lag om förbud mot all
sydafrikansk annonsering och rekrytering av personal i Sverige. Av
motionens motivering framgår att motionärerna åsyftar fall av sydafrikansk
annonsering efter svenska kärnkraftstekniker och rekrytering av legosoldater.

Frågan om värvning av legosoldater behandlades av utskottet i UU
1979/80:17. Därav framgår att värvning av legosoldater i Sverige är straffbar
om värvningskontraktet ingåtts i Sverige.

Den svenska regeringen har nyligen uttryckt förhoppningen att inga
svenska kärnkraftstekniker skall ta anställning i sydafrikanska regeringens
tjänst. Utskottet delar regeringens åsikt.

Utskottet har sympati för tanken på ett effektivt stopp för rekrytering av
legosoldater från Sverige. En lagstiftning mot utländsk annonsering för
rekrytering av personal i Sverige aktualiserar emellertid svårbedömda
tryckfrihetsrättsliga problem som utskottet inte är berett att ta ställning till
utan närmare utredning.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund yrkande 8 i motion 1135.

I vpk-motion 1135 yrkas också att riksdagen uttalar att det till beskickningarna
i södra Afrika sänds personal som kan förväntas vara kvalificerad
att följa isoleringslinjen gentemot rasistregimerna.

Utskottet har inte funnit anledning att ifrågasätta regeringens och
utrikesdepartementets personalpolitik i detta hänseende. Yrkande 9 i
motion 1135 avstyrks därför.

Svenskt agerande på det internationella planet

I s-motion 1128 yrkas att regeringen tar initiativ till internationella
aktioner för att isolera Sydafrika i FN och andra organ.

Sverige har i FN förespråkat sanktioner mot Sydafrika på flera områden.
Vi har talat för ett säkerhetsrådsbeslut om handelsbojkott mot Sydafrika och
även föreslagit att säkerhetsrådet skall diskutera oljetillförseln och lufttrafiken
med Sydafrika. Hittills har säkerhetsrådet dock endast fattat beslut om

UU 1979/80:27

sanktioner på ett område, nämligen vapenhandeln.

Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis aktivt verkar för
internationella isoleringsaktioner mot Sydafrika. De ännu ovissa utsikterna
till en förhandlingslösning även i Namibia ger enligt utskottets mening skäl
för att lägga ytterligare tryck på regimen i Sydafrika. Utskottet får med det
anförda anse yrkande 3 i s-motion 1128 besvarat.

I vpk-motion 1135, yrkande 4, föreslås att regeringen verkar för
uteslutning av Sydafrika ur FN:s atomenergiorgan IAEA. Enligt traditionell
svensk uppfattning bör emellertid den s. k. universalitetsprincipen gälla för
medlemskap i FN och dess underorgan. I enlighet med denna motsätter sig
Sverige uteslutning av stater ur FN-familjen. Utskottet, som omfattar denna
princip, avstyrker yrkande 4 i vpk-motion 1135.

I vpk-motionen hemställs vidare i fyra yrkanden att riksdagen skall anhålla
att regeringen fördömer Sydafrikas och Rhodesias angrepp på frontstaterna,
att de nordiska länderna förmås instämma i dessa fördömanden, att
Västtyskland och Frankrike fördöms för sitt kärnkrafts- och kärnvapensamarbete
med Sydafrika och att Storbritannien och Smith-Muzorewa-regimen
fördöms för brott mot Londonöverenskommelsen.

Regeringen har sedan lång tid och i olika sammanhang mycket tydligt
klargjort sin inställning till Sydafrika och situationen i övrigt i södra Afrika.
Sydafrikas och Rhodesias angrepp på frontstater har kraftfullt fördömts.

Mot denna bakgrund avstyrks yrkandena 2, 3, 5 och 10 i vpk-motion
1135.

I yrkande 11 i samma motion föreslås att opartiska observatörer sänds till
Rhodesia för att rapportera om oegentligheter under valen.

Regeringen har genom två observatörer följt valen i Rhodesia. Av den
rapport som avgivits bl. a. inför utskottet har framgått att valen kunnat äga
rum på ett tillfredsställande sätt. Därom torde en internationell opinion vara
i stort sett enig. Syftet med yrkande 11 i motion 1135 är således uppfyllt,
varför det avstyrks.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motion 1979/80:360, yrkande 1, anfört om en
genomgång av tillämpningen av Lagen om förbud mot investeringar
i Sydafrika och Namibia,

2. avslår motion 1979/80:617 angående ändring av dispensreglerna
för investeringar i Sydafrika och Namibia,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motion 1979/80:360, yrkande 2, och motion
1979/80:1128, yrkande 1, anfört om behovet av en kartläggning
av möjligheterna att på angivet sätt vidga sanktionerna mot
Sydafrika,

(m) s.y.

UU 1979/80:27

4. avslår motion 1979/80:1128, yrkande 2, angående överläggningar
om nedläggning av SAS flyglinje för persontrafik till
Sydafrika,,,,

5. förklarar motion 1979/80:1128, yrkande 5, angående samhälleliga
informationsinsatser besvarad med vad utskottet anfört,

6. avslår motion 1979/80:1135, yrkande 1, med förslag till Lag om
ekonomisk bojkott mot Sydafrika,

7. avslår motion 1979/80:1135, yrkande 6, angående förbud mot
försäljning av licenser och patent,

8. avslår motion 1979/80:1135, yrkande 8, angående sydafrikansk
annonsering och rekrytering av personal,

9. avslår motion 1979/80:1135, yrkande 9, angående personalen
vid beskickningarna i södra Afrika,

10. förklarar motion 1979/80:1128, yrkande 3, om internationella
aktioner mot Sydafrika besvarad med vad utskottet anfört,

11. avslår motion 1979/80:1135, yrkande 4, angående uteslutning av
Sydafrika ur IAEA,

12. avslår motion 1979/80:1135, yrkandena 2 och 3, med begäran
om regeringsuttalanden mot Sydafrika och Rhodesia,

13. avslår motion 1979/80:1135. yrkande 5. med begäran om
fördömande av Västtyskland och Frankrike för visst samarbete
med Sydafrika,

14. avslår motion 1979/80:1135, yrkande 10, med begäran om
fördömande av Storbritannien och Smith-Muzorewa-regimen
för brott mot Londonöverenskommelsen,

15. avslår motion 1979/80:1135, yrkande 11, angående observatörer
till Rhodesia.

Stockholm den 8 maj 1980

På utrikesutskottets vägnar

ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m). Gertrud
Sigurdsen (s). Torsten Bengtson (c). Sture Palm (s). Georg Åberg (fp).
Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s). Sture Ericson (s). Jan Bergqvist
(s), Sture Korpås (c). Carl Lidbom (s). Björn Molin (fp). Axel Andersson
(s), Paul Grabo (c) och Sten Sture Paterson (m).

(s)-res.

UU 1979/80:27

Reservation

SA5 flyglinje till Sydafrika

Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Mats Hellström, Sture Ericson, Jan
Bergqvist, Carl Lidbom, Axel Andersson (alla s) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att en nedläggning av SAS flyglinje för persontrafik
till Sydafrika inte stöter på några hinder med hänsyn till Sveriges
internationella förpliktelser.

Frågan om nedläggning har visserligen, enligt vad som upplysts under
utskottets behandling av detta ärende, diskuterats mellan berörda nordiska
regeringar. Det är emellertid uppenbart att den svenska regeringen inte
drivit frågan aktivt och försökt få till stånd sådana överläggningar som åsyftas
i motionen. Utskottet anser att så bör ske och tillstyrker därför motionen på
denna punkt.

dels att utskottets hemställan i moment 4 på s. 10 bort ha följande
lydelse:

4. med bifall till motion 1979/80:1128, yrkande 2, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
överläggningar om nedläggning av SAS flyglinje för persontrafik
till Sydafrika.

Särskilt yttrande

av Allan Hernelius. Ingrid Sundberg och Sten Sture Paterson (alla m):

En huvudlinje i svensk utrikespolitik under efterkrigstiden har varit att
Sverige icke deltar i andra sanktioner eller sanktionsliknande åtgärder än
dem som beslutats eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd. Vår
lagstiftning och våra regeringsdeklarationer har utformats i enlighet härmed.
Redan när Sverige anslöt sig till FN fästes enligt dåvarande utrikesministern
Osten Undén en avgörande vikt vid röstningsregeln i stadgarna som gjorde
rådets beslut beroende av stormakternas enhällighet.

Motiven härför är flera. Sverige skulle därigenom kunna undvika att mot
sin vilja dras in i konflikter stormakterna emellan. Påtryckningar utifrån om
att Sverige skulle delta i sanktioner som rekommenderats av generalförsamlingen
utan stöd i säkerhetsrådet eller av en stat eller en grupp av stater skulle
under hänvisning till denna principiella ståndpunkt kunna avvisas.

Från denna princip gjordes emellertid ett avsteg genom riksdagens beslut
av den 1 juni 1979 (prop. 1978/79:196). Avsteget erkändes öppet men
motiverades av dåvarande departementschefen med att situationen i
Sydafrika var unik. Emot propositionens förslag röstade moderata samlings -

UU 1979/80:27

partiets representanter, vilka i stället förordade att Sverige inom FNsystemets
ram sökte få till stånd internationella påtryckningar gentemot
Sydafrika och den sydafrikanska raspolitiken. Att. samtidigt som Sverige
arbetade härför, på egen hand vidta bilaterala sanktionsåtgärder kunde
tolkas som bristande förtroende för FN. Därtill kom att sanktionsåtgärder
som vidtas vid sidan av FN-stadgan blir ineffektiva och därmed försvagar
FN:s ställning. Sveriges principiella ståndpunkt skulle också brista i
trovärdighet.

Erfarenheterna efter riksdagsbeslutet i juni i fjol har redan bekräftat dessa
farhågor. Sverige har från olika håll anmodats att i någon form ansluta sig till
sanktioner riktade mot vissa länder, men vilka icke har stöd i något beslut
eller rekommendation av säkerhetsrådet. När Sverige har avvisat detta under
åberopande av principen om att sanktioner skall ha stöd i beslut eller
rekommendationer av säkerhetsrådet, har detta bemötts med hänvisning till
svenska beslut i fråga om Sydafrika.

När utrikesutskottet i betänkande UU 1979/80:27 vill pröva möjligheterna
att gå vidare med åtgärder mot Sydafrika också på det bilaterala området, vill
vi hänvisa till den av de moderata reservanterna i utskottet förra året hävdade
principiella ståndpunkten. Enligt vår mening gagnas Sverige och svenska
intressen bäst av att inga avsteg görs från principen att svenska sanktioner
riktade mot visst land bör bygga på av FN:s säkerhetsråd fattade beslut eller
rekommendationer.

GOTAB 65137 Stockholm 198(1