Med anledning av motioner om Aske, m. m. (Betänkande 1977/78:JoU1 Jordbruksutskottet)

JoU 1977/78:1

Jordbruksutskottets betänkande
1977/78:1

med anledning av motioner om Aske, m. m.

Motionerna

Yrkanden

I motionen 1976/77:842 av Erik Hovhammar (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att fiskeristyrelsen ges i uppdrag att utreda de ekonomiska
och fiskeritekniska konsekvenserna av en förskjutning av fiskodlingen
till ökad havslaxöring i enlighet med vad i motionen anförts.

1 motionen 1976/77:1224 av Ove Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för att stimulera kommunerna till ökade insatser
för fritidsfiskets utveckling.

I motionen 1976/77:1226 av Gustav Lorentzon (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om en utredning med uppgift att utreda frågan
om odling av blåmussla i Bohusläns kustband samt utvecklingen av denna
odling till en verklig näring i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 motionen 1976/77:1232 av Magnus Persson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär

1. att betydligt ökade resurser skapas för att snabbt öka inplanteringen
av laxsmolt och öring i Vänern,

2. att återstående reproduktionsområden i Vänern och dess biflöden, framför
allt Gullspångsälven, ges ett ökat lagstadgat skydd.

I motionen 1976/77:1233 av Karl-Anders Petersson och Claes Elmstedt
(båda c) hemställs att riksdagen bemyndigar domänverket att använda sina
investerings- och driftsmedel för fiskodling i Mörrum.

I motionen 1976/77:1237 av Hans Wachtmeister (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer att 1973 års fiskevattensutredning får i uppdrag
att framlägga förslag om enhetliga skyddsområden för bottengarn i enlighet
med vad i motionen anförts.

Fiskodling m. m.

Motionerna

Enligt motionen 1976/77:842 kommer Sovjetunionens beslut om att utvidga
sina fiskevatten genom nya fiskegränser att få stora återverkningar
för det svenska ostkustfisket. Speciellt kommer laxfiskarna att drabbas eftersom
betydande delar av de vattenområden, där laxfisket traditionellt bedrivits,
kommer att bli ryskt fiskevatten. Denna ändring av förhållandena
i Östersjön förändrar också de ekonomiska förutsättningarna för den kom -

1 Riksdagen 1977/78. 16 samt. Nr 1

JoU 1977/78:1

pensationsodling av lax, som ålagts vattenkraftsproducenterna i samband
med vattenkraftens utbyggnad. Denna odling omfattar i dag huvudsakligen
lax och endast i mindre omfattning havslaxöring.

Med tanke på de ändrade fiskerättsförhållandena i Östersjön anser motionären
det böra övervägas om inte odlingen av laxfiskar i Norrlandsälvarna
i högre grad borde inriktas på den mera kustnära havslaxöringen i stället
för den mer långvandrande laxen.

För att göra odlingen av blåmussla i Bohuslän till en verklig näring och
i någon mån kompensera tillbakagången av djuphavsfisket bör enligt motionen
1976/77:1226 samhället träda till. Kustbefolkningen bör uppmuntras
genom ekonomiskt stöd till en utvecklad mussleodling. Forskning och teknisk
utveckling bör ställas till deras förfogande. Hjälp till marknadsföring
bör ges av staten. Dessa odlare bör inte endast bli leverantörer till konservfabrikerna.
De bör också vara delägare. Här bör utvecklingen ske efter
samma linjer som den svenska jordbrukskooperationen har byggts upp efter
och med stöd av statliga medel.

Enligt motionen 1976/77:1232 är en från biologisk synpunkt mycket viktig
åtgärd att restaurera de tidigare bestånden av lax och öring i Vänern. Laxen
och öringen ingick tidigare som en naturlig och viktig länk i sjöns ganska
komplicerade näringskedja. Genom utbyggnaden av vattenkraften har de
flesta reproduktionsområdena i älvar och åar runt Vänern totalförstörts, vilket
återspeglas i en kraftigt dalande fångstkurva. 1881 fångades exempelvis
135 ton lax och öring i Vänern, och den absoluta bottennoteringen nåddes
1971, då det fångades endast 0,5 ton.

Genom åläggande skall Uddeholmsbolaget årligen utsätta 60 000 odlade
smolt (lax- och öringungar) som kompensation förden skada bolaget åsamkat
laxfisket genom Höljesdammen i Klarälven. För alla andra kraftverk i älven
och de mycket omfattande ingreppen i andra vattendrag finns inga ålägganden
om smoltutsättningar.

I avvaktan på domslut från koncessionsnämnden om medel till utsättningar
av laxsmolt som kompensation för svartlistningar av fiskevatten till
följd av kvicksilverutsläpp från skogsindustrierna samt försämrad fiskförsäljning
bör enligt motionen extraordinära åtgärder snabbt sättas in för att
restauera laxbeståndet i Vänern.

Enligt fiskeristyrelsen och samstämmig expertis skulle det enligt motionärerna
vara av utomordentlig betydelse för Vänern att omfattande inplanteringar
av lax och öring av den mycket värdefulla Gullspångsstammen
kunde ske samt att återstående reproduktionsområden i Gullspångsälven
förbättras och får ett lagstadgat skydd.

I motionen 1976/77:1233 framhålls att uppgången av lax och öring i Mörrumsån
minskat betydligt. Orsaker härtill är troligen främst en ökad utfiskning
i Östersjön samt minskad vattenföring i ån.

JoU 1977/78:1

Även om upphörandet av de fasta laxfiskena i åns mynning kan ha vissa
gynnsamma effekter för fiskuppgången och därmed för den naturliga reproduktionen
i ån, är det enligt motionärerna sannolikt att det även måste
till en artificiell reproduktion i viss omfattning för att fisket i fråga inte
skall tillfogas obotliga skador inom en snar framtid. Därför börén utbyggnad
ske av domänverkets odlingsverksamhet i ån.

Domänverket finansierar f. n. den fiskodling som nu finns i Mörrum.
Även vid en utbyggnad av fiskodlingen bör det åvila domänverket att bekosta
verksamheten. Enligt motionärerna bör riksdagen bemyndiga domänverket
att använda sina investerings- och driftmedel för fiskodling i Mörrum.

Tidigare riksdagsbehandling

En fråga som ligger nära den i motionen 1976/77:842 väckta om ökad
odling av havslaxöring behandlades hösten 1976 med anledning av ett motionsyrkande
med förslag till åtgärder för att förbättra tillgången på lax och
laxöring i Torne älv. I ärendet redovisades (JoU 1976/77:5, s. 6-7) att under
år 1976 öringsutsättningar gjorts utefter Norrlandskusten till ett värde av
ca 500 000 kr. Kostnaderna hade till mer än hälften täckts med bidrag från
bl. a. landsting, länsstyrelse, kommuner. Resterande medel hade erhållits
från bl. a. vattenavgiftsmedel. För att möjliggöra en ökning av öringsutsättningarna
och därigenom verksamt stödja det kustbaserade yrkesfisket
begärde fiskeristyrelsen i 1976 års anslagsframställning att särskilda medel
skulle anvisas för ändamålet. Vidare hade regeringen den 2 september 1976
medgivit att fiskeristyrelsen av vissa s. k. villkorsmedel för anläggande av
Messaure, Porsi och Letsi kraftstationer i Norrbottens län skulle få disponera
200 000 kr. för utsättning av havsöringsungar i Torne älv under en femårsperiod
och 15 000 kr. för utredning om laxfiskets bedrivande utanför
kustområdena i Östersjön.

Utskottet framhöll för sin del önskvärdheten av att förhållandena för
det svenska fisket i berörda vatten förbättrades. Det syntes utskottet naturligt
att hithörande spörsmål bl. a. ägnades uppmärksamhet inom ramen för 1973
års fiskevattensutredning. Med hänsyn härtill och till de initiativ som redan
tagits på området fann utskottet emellertid inte påkallat att förorda någon
särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av den då aktuella motionen.

I en motion till riksmötet 1975/76, vilken behandlades av riksdagen hösten
1976 (JoU 1976/77:5, s. 4-5) hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle
begära att medel ställdes till förfogande för att täcka driftkostnaderna för
en ny laxodlingsanstalt i Mörrum.

Vid riksdagsbehandlingen hänvisades till att regeringen den 8 juli 1976
med anledning av framställningar av länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska
sydkustfiskarnas centralförbund hade uppdragit åt fiskeristyrelsen att un -

JoU 1977/78:1

dersöka behovet av en utbyggnad av statens laxodlingsanstalt i Mörrum
i syfte att tillgodose såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets skäliga önskemål
om tillgång till goda bestånd av lax och öring i havet och i Mörrumsån.
Vid undersökningen skulle i möjligaste mån beaktas de ändrade förutsättningar
för den naturliga reproduktionen av lax och öring i ån som kunde
bli en följd av ändrade vattenhushållningsbestämmelser för sjön Åsnen i
Kronobergs län. Arbetet skulle bedrivas i samverkan med domänverket
och länsstyrelsen i Blekinge län. Resultatet av undersökningen skulle redovisas
till jordbruksdepartementet före utgången av år 1976.

Utskottet, som förklarade sig vara väl medvetet om att fisket efter bl. a.
lax var av stor betydelse för de svenska yrkesfiskarna, hade för sin del
redan tidigare uttryckt tillfredsställelse över de åtgärder som under senare
år vidtagits och alltjämt vidtogs i syfte att främja bl. a. laxodlingen i Mörrumsån.
1 överensstämmelse härmed kunde utskottet i mycket instämma
i vad som i den ifrågavarande motionen anförts om nödvändigheten av
ett ändamålsenligt utnyttjande av Mörrumsåns möjligheter för en riklig och
livskraftig reproduktion av laxfisk. I avvaktan på resultatet av pågående
utredningsarbete rörande behovet av utbyggnad av laxodlingsanstalten i
Mörrum syntes dock motionen inte böra påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

Fiskeristyrelsen har numera inkommit till jordbruksdepartementet med
den begärda redovisningen. Ärendet är f. n. föremål för departementets prövning.

Fiskenstyrelsens anslagsframställning för 1977/ 78, m. m.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 behandlade fiskeristyrelsen
behovet av statliga medel till fiskodling och kustutsättningar av öring
och anförde därvid bl. a. följande.

Ett arbetsfält som redan tilldragit sig uppmärksamhet är de nya former
av fiskodling som växer fram. Styrelsen åsyftar härvid sådana verksamheter,
som man brukar sammanfatta under begreppet akvakultur.

På grund av den minskande tillgången på många värdefulla marina fiskarter
har världen över intresset för marin fiskodling markant ökat. Den
totala världsfångsten av fisk har de senaste åren varit ca 70 miljoner ton.
Produktionen i marina fiskodlingar (inkl. skaldjur) uppgår till ca 5 miljoner
ton. Man anser det möjligt att genom utnyttjande av lämpliga områden
kunna öka avkastningen till 50 miljoner ton år 2000.

Förutsättningarna för marin akvakultur i Sverige får bedömas som begränsade
beroende på klimatförhållandena. De arter som torde ha största
förutsättningarna är laxartad fisk, musslor och ostron. Odlingsverksamhet
i kust- och insjövatten kan utgöra ett värdefullt komplement till ett yrkesfiske.
Det är därför angeläget att de biologiska och ekonomiska förutsättningarna
för denna odlingsverksamhet närmare utreds.

Försök med odling i flytande nätkassar, som placeras i sjöar eller vattendrag
har påbörjats. Denna odlingstyp kräver betydligt lägre investerings -

JoU 1977/78:1

kostnader än konventionell odling i exempelvis dammar. Dessutom försöker
man ta tillvara den ”skräpfisk” som finns i sjöarna genom att använda
den som foder åt den odlade fisken i kassarna. I bl. a. Vänern, Hjälmaren
och Mälaren har yrkesfiskare igångsatt sådan odlingsverksamhet för att få
en välbehövlig biinkomst.

Ett annat sätt att utnyttja ”skräpfisken” är att torka den för användning
som djurfoder. Styrelsen har finansierat ett försök vid Hjälmaren med denna
metod.

Genom att utnyttja kylvatten från värmekraftverk kan flera av de från
klimatet härrörande svårigheterna elimineras samtidigt som fiskens tillväxt
kan ökas. Fiskeristyrelsen har tillsammans med kraftindustrin startat en
försöksodling vid kärnkraftverket i Simpevarp.

För utvecklingsarbete inom området akvakultur bör enligt styrelsens mening
medel finnas tillgängliga under anslaget Främjande av fiskerinäringen
m. m.

Genomförda märkningsförsök visar att kustutsättningar av öring ger mycket
goda återfångstresultat. I medeltal kan man räkna med att återfångsten blir
ca 500 kg öring per 1 000 utsatta smolt. Det är därför fullt klarlagt att öringutsättningar
är lönsamma. Avsättningsmöjligheterna för fångad öring måste
betraktas som mycket goda.

Till skillnad från laxen är öringen mer kustbunden, varför fångsterna
kommer det svenska fisket tillgodo. Genom sådana utsättningar av öring
kan vissa ej utnyttjade fiskbestånd konverteras till mer värdefull fisk.

Under innevarande år (1976) har öringutsättningar gjorts på norrlandskusten
till ett värde av ca 500 000 kr. Kostnaderna har till mer än hälften
täckts med bidrag från bl. a. landsting, länsstyrelse, kommuner. Resterande
medel har erhållits från bl. a. vattenavgiftsmedel.

Mot bakgrund av det anförda äskade styrelsen under anslaget Främjande
i allmänhet av fiskerinäringen m. m. medel för bl. a. utvecklingsarbete inom
området akvakultur och ökning av öringutsättningar till stöd för det kustbaserade
yrkesfisket.

Riksdagen har för innevarande budgetår beslutat en höjning av anslaget
Främjande i allmänhet av fiskerinäringen med 200 000 kr. till 1 milj. kr.
för utvecklingsarbete och försöksverksamhet med åtgärder inriktade på det
yrkesmässiga fisket (prop. 1976/77:100 bilaga 13 s. 72, JoU 1976/77:13 p.
17, rskr 1976/77:182).

Utredningar

Genom beslut den 30 juni 1971 överlämnade Kungl. Maj:t till fiskeadministrativa
utredningen (Jo 1970:25) en framställning från Sveriges Fritidsfiskares
Riksförbund om utredning av den svenska fiskodlingens utveckling
och stöd med särskild hänsyn till det behov av utsättningsfisk
som fritidsfiskets utveckling skapat. Utredningen borde överväga om ytterligare
åtgärder krävs för att främja den svenska fiskodlingens utveckling
utöver de bestämmelser Kungl. Maj:t i beslut den 23 maj 1969 meddelat
om statlig garanti för lån som avser åtgärd för att rationalisera verksamheten

JoU 1977/78:1

med fiskodling samt lägga fram härav betingade förslag.

Utredningen har i juni 1975 överlämnat förslag till åtgärder för att främja
den svenska fiskodlingen. I betänkandet (Ds Jo 1975:7) har utredningen
dragit upp riktlinjer för forskning, utvecklingsarbete och stödåtgärder i olika
former för odling av fisk för utsättning och konsumtion. I betänkandet
har bl. a. också tagits upp frågan om blåmussleodling på västkusten.

Beträffande omfattningen av odlingsverksamheten avseende utsättningsfisk
har utredningen hänvisat till 1973 års fiskevattensutrednings arbete.

Fiskeadministrativa utredningens förslag bereds f. n. i jordbruksdepartementet.

1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07) tillkallades den 9 november
1973 för att utreda fiskelagstiftningen m. m.

Utredningen skall enligt sina direktiv (1974 års riksdagsberättelse Jo 26)
göra en översyn av gällande fiskelagstiftning. Den skall vidare utreda frågan
om att även genom andra åtgärder än genom ändrad lagstiftning främja
fritidsfisket. I direktiven anförs bl. a. följande.

Utgångspunkten för översynen av fiskelagstiftningen bör därför vara att
ge fritidsfisket ökade möjligheter samtidigt som yrkesfisket ges tillräckliga
förutsättningar att bestå som näring. Särskilt bör eftersträvas ökade möjligheter
för fritidsfiskare utan eget fiskevatten att utöva fiske. I samband
härmed bör även prövas i vad mån de inskränkningar i rätten till fiske
som f. n. gäller för i landet bosatta utländska medborgare bör undanröjas.

Av särskild betydelse är att en effektiv fiskevård upprätthålls. Målet för
fiskevården bör vara att uppnå ett gott fiskebestånd i våra vatten. Uppnåendet
av detta mål är beroende av faktorer som inte enbart hänför sig till fiskets
vård och bedrivande. Jag åsyftar här bl. a. vattenregleringar, flottledsrensningar,
utsläpp av avloppsvatten. De sakkunniga bör emellertid inrikta sitt
arbete i fråga om fiskevården i huvudsak på åtgärder som bör regleras inom
fiskelagstiftningens ram. En annan fråga som särskilt bör uppmärksammas
är möjligheterna att stimulera bildandet av fiskevårdsområden. I detta
sammanhang bör uppmärksammas att i prop. 1973:160 lagts fram förslag
till lag om förvaltning av samfälligheter, vilken avses gälla bl. a. i fråga
om tillgodogörandet av fiske som är samfällt för flera fastigheter. I den
mån de sakkunniga finnér lämpligt bör även andra former sökas för samverkan
mellan olika fiskerättsägare och fiskeutövare än inom fiskevårdsområden
såsom dessa nu är reglerade och i nyssnämnda proposition föreslagna
samfälligheter. Härvid bör övervägas att ge primärkommunala och
landstingskommunala organ ökade möjligheter att tillgodose efterfrågan på
fiskevatten från fritidsfiskare utan eget fiskevatten.

Vidare bör de sakkunniga söka bedöma kostnaderna för olika insatser
för att åstadkomma goda fiskevatten i den utsträckning som behövs för
att tillgodose efterfrågan på sådana från fritidsfiskarnas sida. Vad gäller finansieringen
av sådana åtgärder som de sakkunniga kan komma att föreslå
bör de pröva den i flera tidigare sammanhang behandlade frågan om införande
av någon form av fiskevårdsavgift. Överväganden härom måste
göras med beaktande särskilt av avgiftsskyldighetens omfattning och kostnaderna
för administration av avgiften.

Frågor som i huvudsak avser åtgärder för statligt ekonomiskt stöd till
fiskerinäringen bör inte omfattas av de sakkunnigas utredningsuppdrag.

JoU 1977/78:1

Utredningen har den 29 juni 1976 avgett delbetänkandet (Ds Jo 1976:5)
Utlännings fiskerätt och den 31 augusti 1976 delbetänkandet (Ds Jo 1976:6)
Fiskevårdsom råden.

Utredningens arbete beräknas enligt kommittéberättelse 1977 pågå under
hela år 1977.

Fiskevård

Motionen

I motionen 1976/77:1237 påtalas de olika avståndsregler som gäller i fråga
om skyddsområden tor fiske med bottengarn i Blekinge och Kalmar län
och Skånelänen. 1 Kalmar län gäller 300 m skyddsområde runt om varje
bottengarn, i Skåne 200 m likaledes runt om, i Blekinge 250 m men endast
i sidled och utan skydd utanför redskapen.

Att på en så relativt kort kuststräcka ha helt olika regler kan knappast
motiveras med speciella fiskeförhållanden. Enhetliga föreskrifter bör tvärtom
vara en fördel för alla parter och kunna undanröja anledningar till flera
tvister. Frågan är enligt motionären, om sådana regler, varom här är fråga,
skall utfärdas av länsstyrelserna med stöd av 22 8 lagen om rätt till fiske
eller 14 § fiskeristadgan, eller om riksdagen genom tillägg till 5 a 8 fiskeristadgan
skall ge anvisningar. Det synes, som om riksdagen genom att
1973 införa sistnämnda tillägg knäsatt principen att i enhetlighetens intresse
besluta i ärenden, som länsstyrelserna haft befogenhet att avgöra. Något
hinder för riksdagen att behandla här berört problem torde alltså ej föreligga.
Enligt motionen bör 1973 års fiskevattensutredning få i uppdrag att framlägga
förslag i ämnet.

Vissa gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde är vatten i havet
allmänt (allmänt vatten) om det ej ingår i fastigheterna (enskilt vatten).

Lagen (1950:596) om rätt till fiske tillåter varje svensk medborgare att fiska
med rörligt redskap i allmänt vatten. För att få utsätta fast redskap i allmänt
vatten fordras i regel särskilt tillstånd. Innehavare av enskild fiskerätt får
ej vägras tillstånd att från det enskilda vattnet sträcka fast redskap vidare
ut i allmänt vatten, om det kan ske utan men för annan fiskande. Med
fast redskap förstås fiskebyggnad och med ledarm försett fiskeredskap, som
fästes vid bottnen eller stranden med hjälp av pålar, tyngder e. d. och avses
skola stå kvar längre tid än två dygn i följd (2 §).

I enskilt vatten får som regel fiske bedrivas endast av jordägaren eller
den som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan
särskild grund har rätt till det (5 5). Från denna regel finns en rad delvis
mycket långtgående undantag om fritt fiske vid havskusterna (6-15 §8) och
i de fem största insjöarna (16—20 SS)-

JoU 1977/78:1

Enligt 22 S fiskerättslagen kan regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter till skydd för det fiske som är förbehållet
innehavare av enskild fiskerätt. Skyddet avser både fasta och rörliga redskap
och gäller mot sådant fiske som fritt får utövas av varje svensk medborgare
enligt 6-9$$ och 11 $, dvs. frifiske i enskilt vatten vid ostkusten utom
Gotland och vid södra Blekingekusten. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer kan även i andra fall meddela föreskrifter till skydd
för fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt mot
fiske som bedrivs utan stöd av sådan rätt. Enligt 33 d §, som tillädes år
1975 och som motsvarar tidigare 5 a S i fiskeristadgan, råder generellt förbud
mot fiske med krokredskap inom 100 meter från större fast redskap eller
stängvad. För att åtnjuta detta skydd skall redskapet vara utmärkt på visst
sätt.

Enligt 14 § första slycke, fiskeristadgan (1954:607) får länsstyrelsen för länet
eller del därav meddela särskilda bestämmelser om fiskets vård och bedrivande.
Bestämmelserna får dock inte avse undantag från förbud som
anges i stadgan.

Regler om förbud mot fiske med rörligt nätredskap inom visst avstånd
från fasta redskap har inte ansetts böra tas in i fiskeristadgan. Bestämmelser
i nämnda avseende meddelas av länsstyrelsen enligt 14 $ första stycket fiskeristadgan
eller 22 § fiskerättslagen.

Fritidsfisket

Motionen

I motionen 1976/77:1224 hemställs om åtgärder för att stimulera kommunerna
till ökade insatser för fritidsfiskets utveckling. Motionärerna erinrar
om att regeringens beslut år 1975 angående fullföljandet av riktlinjerna för
den fysiska planeringen bl. a. innebar att fisket borde inordnas på ett i förhållande
till andra verksamheter jämbördigt sätt. Vidare borde det material
som tidigare redovisats beträffande värdefulla fiskevatten utgöra underlag
för planeringsarbetet tillsammans med det material som kommer fram i
det fortsatta inventeringsarbetet. Samråd borde - framhöll man - på ett
tidigt stadium komma till stånd mellan länsstyrelserna, fiskeriadministrationen
och kommunerna.

I flera av regeringens beslut beträffande enskilda län betonades dessutom
att fiskets intressen borde uppmärksammas vid planeringen av kustområden
och älvdalar. Fisket borde också uppmärksammas vid planeringen av de
större insjöarna.

Utredningsförslag

1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07) har i sitt delbetänkande (Ds
Jo 1976:6) Fiskevårdsområden ägnat stort utrymme åt fiskets ställning i

JoU 1977/78:1

samhällsplaneringen. Anledningen härtill är att utredningen betraktar lagen
om fiskevårdsområden som en speciallagstiftning med vars hjälp det skall
vara möjligt att uppfylla de önskemål angående fiskevård och upplåtelser
av fiskerätt för olika ändamål som kommit till uttryck i plansammanhang.

I lagförslaget har följaktligen intagits en bestämmelse som innebär att
länsstyrelsen skall tillse att de fiskevårdsområden som bildas står i överensstämmelse
med regional och kommunal planläggning på fiskets område.

Fiskenämnderna föreslås få i uppdrag att utarbeta översiktliga hushållningsplaner
för fisket i områden med särskilt invecklade fiskeförhållanden
(kusten, de stora sjöama etc.). Regeringen bör efter riksdagens hörande utfärda
de närmare föreskrifterna. Upprättade planer bör godkännas av resp.
länsstyrelse, varefter de kan tjäna som underlag för beslut i olika fiskefrågor.

Enligt utredningen finns det samtidigt ett stort behov och intresse av
att kommunerna i högre grad än hittills engagerar sig i fritidsfiskets utveckling.
Enligt utredningens uppfattning bör det vara en självklar arbetsuppgift
för en fritidsnämnd (eller motsvarande) att väga in fritidsfisket i
den övriga delen av kommunens totala rekreationsutbud. I samverkan med
berörda organisationer bör inventeringar av fiskevatten genomföras och särskilda
åtgärdsprogram upprättas vari tas hänsyn även till fiskevården. Omfattningen
av lämpliga fiskevårdsområden bör särskilt anges. Det kan vara
lämpligt att programmen underställs kommunfullmäktiges prövning.

Betänkandet bereds f. n. inom jordbruksdepartementet. Ytterligare förslag
i ämnet kan väntas i utredningens kommande betänkande.

Utskottet

Vid riksmötet 1976/77 väcktes under allmänna motionstiden nio fristående
motioner angående fiskefrågor. Tre motioner av allmän karaktär,
1976/77:517 om skadeersättningar till yrkesfiskare, 1976/77:845 om utvidgning
av den svenska fiskezonen i Östersjön samt 1976/77:1235 om fiskeripolitiken
behandlades av utskottet under våren 1977 i anslutning till propositioner
i hithörande ämnen (JoU 1976/77:34, JoU 1976/77:35 resp. JoU
1976/77:27).

I nu förevarande betänkande redovisar utskottet sina ställningstaganden
till de återstående sex motionerna rörande fiske. De innehåller förslag av
mera specifik natur och berör fiskodling och utsättning av fisk, vissa skyddsåtgärder
för yrkesfiske med bottengarn samt kommunernas medverkan i
fritidsfiskets utveckling.

Fiskodling m. m. I motionen 1976/77:842 ifrågasätts mot bakgrund av
de ändrade fiskerättsförhållandena i Östersjön om inte odlingen av laxfiskar
i Norrlandsälvarna i högre grad borde inriktas på den mera kustnära havslaxöringen
i stället för den mera långvandrande laxen.

Sorn av den föregående redogörelsen framgår behandlade riksdagen förra
hösten närliggande fråga med anledning av ett motionsyrkande med

JoU 1977/78:1

förslag till åtgärder för att förbättra tillgången på lax och laxöring i Torne
älv. I ärendet redovisades (JoU 1976/77:5, s. 6-7) att öringsutsättningar
under år 1976 gjorts utefter Norrlandskusten till ett värde av ca 500 000
kr. Kostnaderna hade täckts med bidrag bl. a. från landsting, länsstyrelse,
kommuner samt med bl. a. vattenavgiftsmedel. För att möjliggöra en ökning
av öringsutsättningarna och därigenom verksamt stödja det kustbaserade
yrkesfisket begärde fiskeristyrelsen i 1976 års anslagsframställning att särskilda
medel skulle anvisas för ändamålet. Vidare hade regeringen den 2
september 1976 medgivit att fiskeristyrelsen av vissa s. k. villkorsmedel
för anläggande av Messaure, Porsi och Letsi kraftstationer i Norrbottens
län skulle få disponera 200 000 kr. för utsättning av havsöringsungar i Torne
älv under en femårsperiod och 15 000 kr. för utredning om laxfiskets bedrivande
utanför kustområdena i Östersjön.

Utskottet vill erinra om att utgångspunkten för 1973 års fiskevattensutrednings
översyn av fiskelagstiftningen är att ge fritidsfisket ökade möjligheter
samtidigt som yrkesfisket ges tillräckliga förutsättningar att bestå
som näring. Som utskottet förra året framhöll är det naturligt att frågan
om ökad havsöringsodling beaktas vid utredningens arbete. Fiskeristyrelsen
har som förut redovisats också sin uppmärksamhet riktad på frågan. Regeringen
har också på förslag av styrelsen den 12 maj 1977 bl. a. ställt 500 000
kr. till styrelsens förfogande för inköp och utsättning av lax- och havsöringssmolt
i Östersjön.

Vad särskilt gäller de ändrade fiskerättsförhållandena i Östersjön må i
förevarande sammanhang erinras om att regeringens nyligen fattade beslut
att med verkan fr. o. m. den 1 januari 1978 utvidga den svenska fiskezonen
kommer att följas av förhandlingar om gränsfrågorna samt överläggningar
med andra stater om bl. a. det framtida regionala samarbetet mellan Östersjöstaterna,
marinbiologisk forskning och frågor om andra staters fiskerättigheter
i den svenska fiskezonen.

Av det anförda torde framgå att den i motionen 1976/77:842 väckta frågan
i olika sammanhang är föremål för uppmärksamhet och att syftet med motionen
därför kan väntas bli tillgodosett utan någon särskild framställning
härom från riksdagens sida. Utskottet föreslår att motionen måtte anses
besvarad med vad utskottet anfört.

I motionen 1976/77:1232 understryks behovet av att snabbt restaurera
laxbeståndet i Vänern vilket kraftigt minskat till följd av bl. a. vattenkraftsutbyggnader
i sjöns tillflöden, industrins kvicksilverutsläpp m. m. Enligt
motionen skulle det bl. a. vara av utomordentlig betydelse för Vänern att

JoU 1977/78:1

omfattande inplanteringar av lax och öring av den mycket värdefulla Gullspångsstammen
kunde ske samt att återstående reproduktionsområden i
Gullspångsälven förbättras och får ett lagstadgat skydd.

Utskottet kan för sin del vitsorda betydelsen av att fiskeförhållandena
i Vänern, där landets största yrkesmässiga insjöfiske bedrivs, förbättras.
Likartade förhållanden som dem som berörs i motionen förekommer emellertid
även inom andra sjösystem och i vissa kustområden.

I direktiven till 1973 års fiskevattensutredning betonas den särskilda betydelsen
av att en effektiv fiskevård upprätthålls. Utredningen skall arbeta
med den målsättningen för fiskevården att ett gott fiskbestånd uppnås
i våra vatten. De sakkunniga skall vidare bl. a. söka bedöma kostnaderna
för olika insatser för att åstadkomma goda fiskevatten i den utsträckning
som behövs för att tillgodose efterfrågan på sådana från fritidsfiskarnas sida.

Enligt utskottets uppfattning måste den i motionen 1976/77:1232 berörda
restaureringen av fiskbeståndet i Vänern bl. a. komma att prövas i det större
sammanhang, vari fiskevattensutredningens arbete utgör en viktig del. Något
särskilt initiativ i ärendet från riksdagens sida synes därför inte erforderligt.

Frågan om att göra odlingen av blåmussla i Bohuslän till en näring som
i någon mån kunde kompensera tillbakagången av djuphavsfisket tas upp
i motionen 1976/77:1226. Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen
hemställa om en utredning med uppgift att pröva frågan.

Av det föregående framgår att en utredning i hithörande ämne redan
verkställts i så måtto att fiskeadministrativa utredningen i sitt i juni 1975
avlämnade betänkande (Ds Jo 1975:7) om åtgärder för att främja svensk
fiskodling också tagit upp frågan om blåmussleodling på västkusten. I nämnda
betänkande har fiskeadministrativa utredningen dragit upp riktlinjer för
forskning, utvecklingsarbete och stödåtgärder i olika former för odling av
fisk, m. m. för utsättning och konsumtion. Omfattningen av odlingsverksamheten
avseende utsättningsfisk behandlas dock av 1973 års fiskevattensutredning.

Fiskeadministrativa utredningens betänkande prövas f. n. inom jordbruksdepartementet.
Syftet med motionen 1976/77:1226 får härigenom anses tillgodosett.

Frågan om utbyggd fiskodling i Mörrum, som tas upp i motionen
1976/77:1233, har tidigare flera gånger behandlats av riksdagen, senast föregående
höst med anledning av ett motionsyrkande om att medel skulle
ställas till förfogande för att täcka driftkostnaderna för en ny laxodlingsanstalt
i Mörrum.

Utskottet (JoU 1976/77:5) förklarade sig förra året vara väl medvetet om
att fisket efter bl. a. lax var av stor betydelse för de svenska yrkesfiskarna
och erinrade om att utskottet för sin del redan tidigare uttryckt tillfredsställelse
över de åtgärder som under senare år vidtagits och alltjämt vidtogs
i syfte att främja bl. a. laxodlingen i Mörrumsån. I överensstämmelse härmed

JoU 1977/78:1

kunde utskottet i mycket instämma i vad som i den då ifrågavarande motionen
anförts om nödvändigheten av ett ändamålsenligt utnyttjande av
Mörrumsåns möjligheter för en riklig och livskraftig reproduktion av laxfisk.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete rörande behovet av
utbyggnad av laxodlingsanstalten i Mörrum ansågs dock motionen inte böra
påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Det åsyftade utredningarbetet hade i juli 1976 anförtrotts fiskeristyrelsen
i samverkan med domänverket och länsstyrelsen i Blekinge län. Resultatet
av utredningen skulle redovisas till jordbruksdepartementet före utgången
av år 1976.

Sedan frågan senast behandlades av riksdagen har fiskeristyrelsen i enlighet
med sitt uppdrag inkommit till jordbruksdepartementet med den begärda
redovisningen i ämnet. Ärendet är f. n. föremål för departementets
prövning. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes i enlighet härmed
inte påfordrad till följd av motionen 1976/77:1233.

Vissa skyddsåtgärder för yrkesfisket. I motionen 1976/77:1237 påtalas att
olika avståndsregler gäller i fråga om skyddsområden för fiske med bottengarn
i Blekinge och Kalmar län och Skånelänen. I Kalmar län gäller
300 m skyddsområde runt om varje bottengarn, i Skåne 200 m likaledes
runt om, i Blekinge 250 m men endast i sidled och utan skydd utanför
redskapen. Motionen åsyftar särskilda bestämmelser om fiskets vård och
bedrivande som berörda länsstyrelser meddelat med stöd av 14 § första stycket
fiskeristadgan (1954:607). Enligt motionären kan det knappast motiveras
med speciella fiskeförhållanden att man på en så relativt kort kuststräcka
som det här gäller har flera helt olika regler. Enhetliga bestämmelser borde
tvärtom vara en fördel för alla parter och undanröja anledningar till tvister.
Enligt motionen bör 1973 års fiskevattensutredning få i uppdrag att framlägga
förslag om enhetliga skyddsområden för bottengarn.

Som framgår av det nu anförda rör motionen spörsmål som det närmast
ankommer på berörda länsstyrelser att besluta om. I princip kan emellertid
den i motionen upptagna frågan även anses falla inom ramen för fiskevattensutredningens
överväganden. Det kan sålunda erinras om att de sakkunniga
enligt direktiven skall inrikta sitt arbete i fråga om fiskevården
i huvudsak på åtgärder som faller inom fiskelagstiftningens ram. Det synes
naturligt att i motionen 1976/77:1237 berört spörsmål inryms bland dem
som bör beaktas i samband med översynen av fiskelagstiftningen. Något
särskilt uppdrag till fiskevattensutredningen förefaller inte nödvändigt. Med
det anförda bör motionen kunna anses besvarad.

Fritidsfisket. I motionen 1976/77:1224 erinras om att regeringens beslut
år 1975 angående fullföljandet av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen
bl. a. innebar att fisket borde inordnas på ett i förhållande till andra verksamheter
jämbördigt sätt. Motionärerna hemställer med hänvisning härtill
att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stimulera kommunerna

JoU 1977/78:1

till ökade insatser för fritidsfiskets utveckling.

Utskottet får erinra om att frågan om kommunernas medverkan i arbetet
för fritidsfiskets utveckling ingår i 1973 års fiskevattensutrednings uppdrag.
Enligt direktiven skall utredningen sålunda bl. a. överväga möjligheterna
att ge primärkommunala och landstingskommunala organ ökade möjligheter
att tillgodose efterfrågan på fiskevatten från fritidsfiskare utan eget fiskevatten.
Som inledningsvis redovisats har utredningen i sitt delbetänkande
(Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsområden också ägnat stort utrymme åt fiskets
ställning i samhällsplaneringen. Utredningen har i sammanhanget betonat
att det finns ett stort behov och intresse av att kommunerna i högre grad
än hittills engagerar sig i fritidsfiskets utveckling. Ifrågavarande delbetänkande
är f. n. efter remissbehandling föremål för prövning inom jordbruksdepartementet.

Med hänsyn till det anförda och till att, enligt vad utskottet inhämtat,
ytterligare förslag i ämnet kan väntas i utredningens kommande slutbetänkande
finner utskottet att syftet med motionen 1976/77:1224 torde bli
tillgodosett utan ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen anser motionerna

1. 1976/77:842,

2. 1976/77:1224,

3. 1976/77:1226,

4. 1976/77:1232,

5. 1976/77:1233 och

6. 1976/77:1237

besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 30 augusti 1977

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Näivarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Hans Wachtmeister
(m). Maj Britt Theorin (s). Bertil Jonasson (c). Eric Enlund (fp). Filip Johansson^),
Åke Wictorsson(s), Arne Andersson i Ljung(m), Gunnar Olsson
(s). Håkan Strömberg (s). Tage Adolfsson (m). Stig Alftin (s). Rune Johnsson
i Mölndal (c) och Wivi-Anne Radesjö (s).

Särskilt yttrande

av Hans Wachtmeister (m):

Utskottet har under hänvisning till att frågan om utökad fiskodling i
Mörrumsån för närvarande är föremål för jordbruksdepartementets prövning
ansett särskild åtgärd från riksdagens sida onödig. Då jag förutsätter, att
sagda prövning sker snabbast möjligt, kan jag ansluta mig till utskottets
mening.

Jag förutsätter också att departementet vid sin prövning beaktar det yttrande
i frågan, som avgivits av laxforskningsinstitutet, men som anmärkningsvärt
nog ej ens omnämnts i fiskeristyrelsens utredning. Institutet påpekade
att tack vare god tillväxt hos Mörrumslaxen och hög återfångstprocent
en utökad fiskodling i Mörrum skulle bli nationalekonomiskt.lönsam.

Fiskeristyrelsen anför i sin utredning tveksamhet inför byggandet av en
ny fiskodlingsanstalt, så länge problemen med överskott vid befintliga anläggningar
ej lösts. Styrelsen menar också att på längre sikt varje form av
fiskodling innebär en försämring av det genetiska underlaget, enär det naturliga
urvalet till stor del sätts ur spel och till följd därav även svagare
fiskar i icke obetydlig omfattning går till avel.

Från denna otvivelaktigt riktiga princip har man emellertid gjort så många
avsteg, att det genetiska underlaget i Mörrum redan torde var anfrätt. Som
exempel må nämnas, att i Skräbeån väster om Mörrum utsatts smolt av
Dalälvslaxöring, och att denna efter lekmognad också gått upp i Mörrumsån
för att leka. Även smolt av annan härstamning lär ha satts ut i Mörrumsån.
Genom en större utsättning av smolt härifrån bör likväl stammen i någon
mån kunna restaureras.

Mörrumsån är det enda laxförande vattendraget av betydelse i södra Östersjön
med till de lokala förhållandena väl anpassad stam av lax och öring.
Det är mot den bakgrunden svårt att finna något samband mellan överskottsproblemen
vid redan befintliga fiskodlingsanläggningar och en ny sådan
i Mörrum, vilken sistnämnda måste behandlas som en helt fristående
angelägenhet, som - därest departementsprövningen skulle dra ut på tiden
- således bör kunna brytas ut ur komplexet och behandlas med förtur.