Med anledning av motioner om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket, m. m. (Betänkande 1979/80:JoU6 Jordbruksutskottet)

JoU 1979/80:6

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:6

med anledning av motioner om användningen av kemiska medel i
jord- och skogsbruket, m. m.

Motionerna

Yrkanden

I motionen 1978/79:1448 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna 1. att personer med
kunskap i och erfarenhet av biologiskt balanserad odling bör ha företräde vid
utnämningar vid lantbruksuniversitetet, 2. att forskning om kvävegödselns
inverkan på hälsan och växternas näringsupptagning bör intensifieras.

I motionen 1978/79:1453 av Erik Johansson i Hållsta (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande stöd till forskning och utveckling av biologisk bekämpning.

1 motionen 1978/79:1969 av Pär Granstedt m. fl. (c) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till samhälleligt stöd till forskning,
kvalitetskontroll, rådgivning och utbildning kring den biodynamiska
odlingen.

I motionen 1978/79:1990 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 5), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en
utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag dels om åtgärder för att
kraftigt begränsa användningen av handelsgödsel inom jord- och skogsbruket,
dels i de övriga frågor som aktualiseras i motionen.

I motionen 1978/79:1994 av Bengt Silfverstrand och Grethe Lundblad
(båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas mot
vattenföroreningar i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motionen 1978/79:1999 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås 1. att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avveckling av och
totalförbud mot användning av vissa slag av gifter inom jordbruket, 2. att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till begränsningar av
användningen av vissa slag av handelsgödsel inom jordbruket.

Motivering

Enligt motionen 1978/79:1448 domineras lantbruksuniversitetet, som
utbildar lärare vid lantbruksskolor och konsulenter vid lantbruksnämnder
etc., av en vetenskaplig skola, som är primärt inriktad på kvantitet och
ekonomi. Parallellt med denna forskning har andra jordbruksmetoder vidareutvecklats.
Gemensamt för de s. k. naturenliga och biodynamiska och andra

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 6

JoU 1979/80:6

biologiskt balanserade odlingsmetoderna är att man därvid inte använder
drivande handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Enligt motionen
är det hög tid att samhället slutar prioritera en vetenskaplig skola framfor
andra. Vid tjänstetillsättningar vid lantbruksuniversitetet och vid andra
utnämningar bör regeringen se till att personer med kunskap i och erfarenhet
från biologiskt balanserad odling får företräde. Sakkunnigbedömning kan
inhämtas från t. ex. Tyskland, USA och Frankrike.

I motionen 1978/79:1453 framhålls att kraftfulla åtgärder måste göras för
att utveckla biologiska kontrollmetoder inom jord- och skogsbruket samt
trädgårdsnäringen. Genom att de biologiska metoderna och medlen inte är
affärsmässigt attraktiva att utveckla måste det ankomma på samhället att ge
grundligt stöd till forskning och utveckling av de biologiska kontrollmetoderna.
Att de inte är affärsmässigt attraktiva behöver inte innebära att de
skulle vara mindre effektiva. Många biologiska kontrollmetoder finns f. ö. i
bruk utomlands med goda resultat. Jämfört med de kemiska bekämpningsmedlen
vinner man dessutom en avsevärd reducering av de hälso- och
miljörisker som är förknippade med dessa.

I motionen 1978/79:1969 erinras om att frågan om samhälleligt stöd till
forskning, rådgivning, kvalitetskontroll och utbildning kring biodynamisk
odling vid flera tillfällen har aktualiserats i riksdagen. Jordbruksutskottet har
förklarat sig positivt till ”att staten lämnar stöd till det på skilda håll pågående
forsknings- och utvecklingsarbetet rörande alternativ jordbruksteknik, syftande
till minskat beroende av handelsgödselmedel och andra kemiska medel
inom jordbruket”. Likaså har utskottet uttalat sin uppfattning att det är
”naturligt att frågan om information och rådgivning om den naturenliga
odlingens möjligheter ägnas uppmärksamhet från ansvariga myndigheters
sida”. Om statsmakternas uttalade intentioner på det här området skall
kunna förverkligas är det enligt motionärernas mening viktigt att konkreta
åtgärder vidtas. Det kan exempelvis ske genom statliga bidrag till de
institutioner som redan sysslar med forskning, kvalitetskontroll, rådgivning
och utbildning kring den biodynamiska odlingen. Det kan också ske genom
att de ansvariga samhällsorganen får resurser att ta sig an verksamheten och
att dessa i sin tur etablerar ett samarbete med de biodynamiska organisationerna
för att ta till vara den sakkunskap och erfarenhet som finns.

Enligt motionen 1978/79:1990 (yrkandet 5) ger den kraftigt ökade användningen
av handelsgödsel inom jordbruket och den alltmer omfattande
användningen inom skogsbruket anledning till oro. Det material som i olika
sammanhang redovisats om miljöproblem i samband med användningen av
handelsgödsel - liksom det som framkommer genom undersökningar som
pågår bl. a. vid naturvårdsverket, socialstyrelsen och lantbruksuniversitetetbör
sammanställas. På grundval av materialet bör de hälso- och miljömässiga
konsekvenser som användningen av handelsgödsel medför bedömas samt
förslag framläggas om lämpliga metoder för att kraftigt minska handelsgödselanvändningen.
Vidare bör en undersökning göras om vilka åtgärder som

JoU 1979/80:6

kan vidtas för att motverka att en minskad användning av handelsgödsel får
till följd en större minskning av hektarskörden. Bl. a. bör effekterna av nya
brukningsformer och utnyttjandet av andra grödor studeras. Ett registreringstvång
för handelsgödselmedel bör införas. En särskild utredning bör
tillsättas för att behandla de här aktualiserade frågorna. Utredningsarbetet bör
bedrivas skyndsamt.

I motionen 1978/79:1994 anförs att forskare, läkare och miljövårdsorgan i
flera sammanhang har slagit larm om ökade hälsorisker till följd av
föroreningar av vårt dricksvatten genom urlakning av kväve från handelsgödsel.
Enligt motionen har naturvårdsverket vid flera tillfällen slagit fast att
de stigande halterna av nitrat i grundvattnet är alarmerande och att det finns
ett klart samband mellan gödsling och urlakning av kväve. Mot denna
bakgrund finner motionärerna det angeläget att åtgärder som mera direkt tar
sikte på att angripa nitratproblemets grundorsaker utan onödigt dröjsmål
genomförs. Motionärerna föreslår följande åtgärder:

E Fastställande av enhetligt gränsvärde för nitrat i dricksvatten.

2. Genomgripande undersökningar av nitratförekomsteroch deras orsaker
- med markanalyser - i särskilt utsatta områden i bl. a. Skåne.

3. Begränsning av användningen av handelsgödsel inom de områden där
nitratföroreningarna uppenbarligen har ett samband med jordbrukets
odlingsåtgärder.

Enligt motionen 1978/79:1999 bör användning av gifter i jordbruksproduktionen
totalförbjudas. Det har gått att framställa livsmedel tidigare utan
bekämpningsmedel, och det är fullt möjligt att återgå till en sådan ordning.
Det kommer att kräva en viss avvecklingsperiod, där manuella arbetsinsatser
måste ökas, men vi har, framhålls det i motionen, ingen brist på arbetskraft,
och fördelarna av detta samt bättre livsmedel uppväger mer än väl det
ekonomiska bortfall som motståndare till en sådan förändring säkert kommer
att åberopa. På sikt blir den ekonomiska vinsten för enskilda och samhälle
enorm. Jämsides med detta måste forskningsinsatserna för att få fram giftfria
odlingsmetoder kraftigt utökas och stöd till sådan odling sättas in omedelbart.
Motionärerna pekar också på problemet med den ökande användningen av
handelsgödsel. Kvävegödslingens farlighet ligger enligt motionen framförallt
i att den genom urlakning förorenar grund- och ytvatten. En minskning av
handelsgödselns användning är enligt motionärernas mening önskvärd och
nödvändig och bör komma till stånd så fort som möjligt. Detta gäller framför
allt kvävegödslingen.

Utskottet

De i motionerna 1978/79:1448 yrkandet 1,1978/79:1453 och 1978/79:1969
aktualiserade frågorna om stöd till s. k. naturenlig odling har tidigare vid flera
tillfällen behandlats av riksdagen, bl. a. i samband med fastställandet av nya
riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10). 1

1* Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 6

JoU 1979/80:6

nyssnämnda betänkande hänvisade jordbruksutskottet till ett uttalande av
jordbruksministern att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik
där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och
ekologisk balans. En tillämpning av ett ekologiskt synsätt innebär enligt
riktlinjerna för den fysiska planeringen att sagda planering skall medverka till
att samhällsutvecklingen sker inom de ramar som naturresurserna och
naturmiljön anger och att mångformigheten inom naturliga ekosystem
bevaras så att förutsättningar ges för rika biologiska utvecklingsmöjligheter i
framtiden. Enligt utskottet stod jordbruksministerns uttalande i god överensstämmelse
med statsmakternas ställningstaganden rörande den fysiska
riksplaneringen, och utskottet kunde därför helt ansluta sig till detsamma.

I övrigt anförde utskottet bl. a.

I fråga om behovet att förena önskemål om effektivitet i produktionen med
kraven på en från ekologiska betraktelsesätt ändamålsenligt utformad
produktionsteknik riktas uppmärksamheten oftast på de problem som
sammanhänger med den under senare år alltmer ökade användningen av
handelsgödselmedel och kemiska medel inom jordbruket. Hithörande
problem har bl. a. berörts i de två fristående motionerna 1976/77:839 och
1976/77:1220. Enligt den förstnämnda motionen bör riksdagen hos regeringen
begära initiativ för en utveckling mot resurssnåla och biologiskt riktiga
odlingsmetoder. Enligt motionen innebär användningen av en sådan odlingsmetod
inte att man bedriver konventionell odling där man avstår från
kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det innebär i stället att man
med hjälp av annorlunda teknik framställer livsmedel. Inom jordbruket gäller
det att söka efter uthålliga och mindre energikrävande metoder. Inga
drastiska omställningar avses men däremot gradvis mindre beroende av
fossila bränslen och kemikalier. I motionen 1976/77:1220 aktualiseras
frågeställningarna omkring den s. k. naturenliga odlingens möjligheter.
Motionärerna anser det vara ett uppenbart samhällsintresse att den biodynamiska
odlingen kan fortsättas och vidareutvecklas. De anser det därför
rimligt att samhället lämnar ett ekonomiskt stöd till forskning, rådgivning,
utbildning och kvalitetskontroll i fråga om den biodynamiska odlingen.

Utskottet får erinra om att riksdagen vid tidigare behandling av frågan om
stöd till alternativ jordbruksteknik gjort uttalanden av innebörd bl. a. att det
på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet på förevarande
område förtjänade statligt stöd och att sådant också lämnades i olika
sammanhang. Det har härvid bl. a. erinrats om den resistensbiologiska
forskning som bedrivs framför allt vid lantbruksuniversitetet och vissa andra
universitetsinstitutioner samt vid Sveriges utsädesförening och Weibullsholms
växtförädlingsanstalt. Det har också hänvisats till att statens råd för
skogs- och jordbruksforskning inom ramen för tillgängliga anslagsmedel
lämnat inte oväsentliga bidrag till olika grenar inom miljö vårdsforskningen.
Medel har sålunda anvisats för utvecklingsarbeten med syfte att minska
användningen av pesticider. Dessa arbeten har gällt såväl resistensförädling
som biologisk bekämpning.

Utskottet har för sin del i nämnda sammanhang (bl. a. JoU 1975:5, s. 5)
framhållit angelägenheten av att de ekologiska synpunkterna tillmäts stor
betydelse i samband med övervägandena rörande jordbrukets fortsatta
utveckling.

JoU 1979/80:6

De åtgärder som från skilda håll sätts in i forsknings- och försöksverksamheten
på förevarande område bör bidra till att skapa ett säkrare underlag för
det fortsatta handlandet. Det är, som utskottet i annat sammanhang
framhållit, oomtvistligt att debatten vinner på ett mera preciserat underlag
genom jämförelse av de ekonomiska och ekologiska följderna av konventionell
och alternativ jordbruksteknik. Med hänsyn till de olika initiativ som
tagits och det arbete som på skilda håll läggs ned på undersökningar på
förevarande forskningsfält finner utskottet inte anledning förorda någon
yttrerligare åtgärd från riksdagens sida till följd av de båda nu behandlade
motionerna.

1 budgetpropositionen 1978 betonade dåvarande jordbruksministern särskilt
frågor som gällde användningen av gödselmedel och andra kemiska
medel i jord- och skogsbruket. En minskad användning av dessa medel var
enligt föredraganden önskvärd. Viss resursförstärkning hade också beslutats
för utökad försöksverksamhet på förevarande område. Enligt föredraganden
hade vidare vid anslagsberäkningen för naturvetenskapliga forskningsrådet
(NFR) beaktats behovet av medel för ett forskningsprojekt om biologisk
kontroll av skadeinsekter. I propositionen framhölls det önskvärda i en
samverkan mellan lantbruksuniversitetet och NRF i denna fråga.

Under våren 1978 behandlade riksdagen vidare en motion i ämnet, i
huvudsak motsvarande den nu väckta motionen 1978/79:1969. Utskottet
erinrade därvid om att utskottet tidigare ställt sig positivt till att staten
lämnade stöd till det på skilda håll pågående forsknings- och utvecklingsarbetet
rörande alternativ jordbruksteknik, syftande till minskat beroende av
handelsgödselmedel och andra kemiska medel inom jordbruket. Utskottet
hade också tillstyrkt de förslag till resursförstärkningar som lagts fram i 1978
års budgetproposition på förevarande område. Utskottet ansåg det naturligt
att frågan om information och rådgivning rörande den naturenliga odlingens
möjligheter ägnades uppmärksamhet från ansvariga myndigheters sida.
Enligt utskottets mening talade övervägande skäl för att samhällets insatser
härvidlag skedde via de organ som normalt svarar för sådan verksamhet, dvs.
i första hand lantbruksnämnderna när det gäller rådgivning. De åtgärder som
på skilda håll sätts in i forsknings- och försöksverksamheten på förevarande
område borde bidra till att skapa ett säkrare underlag för det fortsatta
handlandet. Med hänsyn till tidigare uttalanden av riksdag och regering i
detta ämne och till de åtgärder som i olika hänseenden vidtagits ansåg sig
utskottet kunna förutsätta att vunna forskningsrön och erfarenheter skulle
komma den naturenliga odlingens intressenter till godo utan något ytterligare
initiativ från riksdagens sida i anledning av förevarande motion.

Riksdagen följde utskottet (JoU 1977/78:21).

Frågan om användning av handelsgödselmedel i jord- och skogsbruket m. m.
tas upp i motionerna 1978/79:1448 yrkande 2, 1978/79:1990 yrkande 5 och
1978/79:1999. Hithörande problem har vid skilda tillfällen varit föremål för
riksdagens behandling, bl. a. med anledning av några föregående år väckta

Joll 1979/80:6

motioner i ämnet (JoU 1978/79:16). Utskottet anförde därvid bl. a. följande.

Utskottet för i anslutning till uppgifterna om den ökande användningen av
handelsgödsel m. m. under efterkrigstiden understryka att nämnda utveckling
i hög grad betingats av den målsättning som varit vägledande för
statsmakternas beslut under 1940- och 1960-talen i fråga om den långsiktiga
jordbrukspolitiken. Uppbyggandet av rationella jordbruksföretag med hög
avkastning där bl. a. användningen av handelsgödsel utgjort en viktig
produktionsfrämjande faktor har legat i linje med de jordbrukspolitiska
riktlinjer som gällt. Av det nu sagda följer bl. a. att problemen med kemiska
medel inte kan särbehandlas från miljöpolitiska synpunkter. En i motionerna
1977/78:791 och 1977/78:1625 åsyftad inriktning av jordbruksproduktionen
förutsätter enligt utskottets mening också att överväganden måste göras
angående jordbrukspolitiken i stort, däri inbegripet bl. a. de samhällsekonomiska
konsekvenserna av en ändrad produktionsinriktning. 1 1972 års
jordbruksutredning (SOU 1977:17 s. 160 f.) berördes översiktligt frågor
angående jordbruksproduktion och miljövård. Bl. a. redovisades vissa
bedömningar rörande konsekvenserna av minskad gödsling och restriktioner
mot bekämpningsmedel. I utredningens uppdrag ingick emellertid inte att
närmare utreda frågor som rörde miljövården.

Motioner med krav på åtgärder för en begränsning av handelsgödselanvändning
behandlades av utskottet såväl under riksmötet 1976/77 som i
samband med överväganden under påföljande riksmöte om nya riktlinjer för
jordbrukspolitiken. I betänkandet JoU 1976/77:26 framhöll utskottet bl. a. att
användningen av handelsgödsel var en förutsättning för bedrivande av ett
rationellt jordbruk som tillgodosåg kraven på en från privatekonomisk och
samhällsekonomisk synpunkt godtagbar avkastning. Utskottet betonade
dock vikten av att berörda myndigheter med stor uppmärksamhet följde
utvecklingen på området. Vidare förklarade sig utskottet utgå från att bl. a.
socialstyrelsens och statens naturvårdsverks rekommendationer i ämnet
utnyttjades i den utbildnings-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet som
bedrevs på lantbrukets område. I samband med ställningstaganden rörande
den framtida jordbrukspolitiken (JoU 1977/78:10) hänvisade utskottet bl. a.
till ett uttalande av vederbörande statsråd, enligt vilket man på sikt måste
eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas
med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. Beträffande i nämnda
sammanhang behandlade motioner om de naturenliga eller biologiska
odlingsmetodernas betydelse hänvisade utskottet till de olika initiativ som
tagits och det arbete som på skilda håll lades ned på undersökningar inom
detta forskningsområde. I båda fallen föranledde motionerna på utskottets
förslag inte någon särskild åtgärd från riksdagen sida.

Utskottet vill med anledning av nu aktuella motioner erinra om sina
tidigare, nyss återgivna uttalanden om användningen av handelsgödsel
såsom en förutsättning för bedrivande av ett rationellt jordbruk som
tillgodoser kraven på en från privatekonomisk och samhällsekonomisk
synpunkt godtagbar avkastning. Intensiva jordbruksmetoder kan dock i en
del fall få allvarliga konsekvenser från hälso- och miljövårdssynpunkt. I den
mån sådana konsekvenser kan styrkas delar utskottet givetvis motionärernas
oro. Utskottet har också, som framgår av det föregående, betonat vikten av att
berörda myndigheter med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på
området. Det bör emellertid också påpekas att hithörande problem särskilt

JoU 1979/80:6

under senare år blivit föremål för en betydande uppmärksamhet såväl inom
forskningen som i verksamheten hos närmast berörda myndigheter. På
forskningssidan görs omfattande insatser bl. a. inom lantbruksuniversitetet. 1
universitetets år 1978 upprättade handlingsprogram för forskning, utbildning
och försöksverksamhet understryks svårigheterna att upprätthålla en framtida
hög ekonomisk tillväxt med samtidigt hänsynstagande till de ekologiska
och miljömässiga krav som ställs i dagens samhälle.

De i motionen 1978/79:1994 upptagna problemen med höga nitrathalter i
dricksvatten i vissa områden berördes vid samma tillfälle. Utskottet erinrade
därvid om att ifrågavarande problem främst uppmärksammas i verksamheten
hos naturvårdsverket, socialstyrelsen och livsmedelsverket. Resultatet av
genomförda undersökningar m. m. redovisas fortlöpande och utnyttjas bl. a. i
samband med utbildnings-, rådgivnings- och informationsverksamheten på
lantbrukets område.

När det gällde åtgärder av mera kortsiktigt slag framhöll utskottet att
berörda myndigheter med stöd av gällande vattenlag samt hälsovårds- och
miljöskyddslagstiftning kan vidta erforderliga åtgärder. Utskottet förutsatte
att dessa myndigheter med uppmärksamhet följer utvecklingen på området
och vidtar de åtgärder som befinns nödvändiga efter hand som resultaten av
den pågående forsknings- och undersökningsverksamheten rörande miljökonsekvenserna
av växtnäringsläckage ger anledning härtill.

Utskottet fann att tankegångarna i då aktuella motioner delvis överensstämde
med den principiella syn på naturresurs- och miljöpolitiken som
kommit till uttryck i direktiven till den i början av år 1978 tillsatta
naturresurs- och miljökommittén. Med hänsyn till utformningen av nämnda
direktiv fann utskottet det naturligt att bl. a. de problem som sammanhänger
med den moderna produktionstekniken inom jordbruket ägnades uppmärksamhet
i ifrågavarande utredningsarbete. Utskottet fann mot bakgrund härav
lämpligt att motionerna överlämnades till naturresurs- och miljökommittén.
I en reservation (s) yrkades på tillsättande av en särskild utredning rörande
hälso- och miljöeffekter av åtgärder inom areella näringar.

Riksdagen anslöt sig till utskottsmajoritetens uppfattning.

Frågan om användning av kemiska medel i skogsbruket behandlades när
riksdagen våren 1979 godkände nya riktlinjer för skogspolitiken (prop.
1978/79:110, JoU 1978/79:30).

Beträffande metoderna för att reglera trädslagssammansättningen anförde
föredragande jordbruksministern att hans allmänna inställning självklart var
den att användningen av herbicider och andra kemiska medel borde
begränsas så långt som möjligt. Jordbruksministern var övertygad om att
detta var möjligt genom noggrann planering och genom att åtgärder sätts in i
tid. Han var dock medveten om att kemiska medel inte f. n. kan undvaras
helt. 1 propositionen 1978/79:110 erinrades om att den moderna och skärpta
lagstiftning vi har på området utgår från att skador på människor eller i miljön
genom kemiska medel skall motverkas så långt som det är möjligt. Vad nu

JoU 1979/80:6

sagts om användning av kemiska medel vid röjning gällde också hyggesrensning.

Utskottet fann ingen anledning till erinran mot vad jordbruksministern
anfort beträffande användningen av kemiska medel inom skogsbruket. Detta
innebar bl. a. att utskottet avstyrkte vissa motionsförslag om förbud eller
andra detaljingripanden mot sådan användning.

Sedan hithörande frågor senast behandlades av riksdagen har i augusti 1979
tillsatts en utredning om användning av kemiska medel i jord- och
skogsbruket. I direktiven (Dir 1979:119) anförde dåvarande jordbruksministern
bl. a.

En huvuduppgift för kommittén bör vara att studera konsekvenserna i
olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jord- och
skogsbruket m. m. Därvid bör såväl effekterna från hälso- och miljösynpunkt
som konsekvenserna för bl. a. ekonomi och sysselsättning belysas. Kommitténs
uppdrag bör omfatta såväl användningen av bekämpningsmedel som
användningen av handelsgödselmedel.

Som underlag för sina bedömni ngar bör kommittén sammanställa tillgängliga
uppgifter om den hittillsvarande användningen av olika kemiska preparat
i de berörda näringarna. Kommittén bör därvid även redovisa de bedömningar
som i olika sammanhang gjorts rörande framtida behov av kemisk
bekämpning och gödsling.

En bedöming av konsekvenserna av en minskad användning av kemiska
preparat i jord- och skogsbruket förutsätter en bedömning av vilka alternativa
metoder som kan finnas. Kommittén bör därför inventera och redovisa de
metoder som finns tillgängliga för att helt eller delvis ersätta de kemiska
preparaten.

En viktig del av kommitténs arbete är att bedöma hälso- och miljöeffekterna
av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och handelsgödselmedel.
Kommittén bör därför låta sammanställa och utvärdera de
forskningsresultat som föreligger på detta område. Såväl effekterna i den yttre
miljön som de problem som föreligger från arbetsmiljösynounkt bör därvid
beaktas. Kommittén bör vidare bedöma effekterna från hälso- och miljösynpunkt
av en förändring av dagens jord- och skogsbruk i riktning mot de
alternativa metoder som kan finnas tillgängliga. Kommittén bör därvid
redovisa såväl de positiva effekter från miljösynpunkt som en minskad
kemikalieanvändning medför som de miljöproblem som en användning av
alternativa metoder kan ge upphov till. Kommittén bör således belysa
exempelvis de miljörisker som en ökad användning av biologiska bekämpningsmetoder
kan medföra liksom de problem från arbetsmiljösynpunkt som
en övergång till mekanisk röjning kan ge inom skogsbruket.

Som jag tidigare berört skulle en kraftigt minskad användning av kemiska
medel få betydande konsekvenser för de aktuella näringarna. Det är angeläget
att kommittén så långt möjligt kan redovisa och bedöma konsekvenserna för
bl. a. ekonomi och sysselsättning inom näringarna. Bland de frågor som
därvid bör uppmärksammas är påverkan på arbetskraftsbehov, arealbehov,
energiförbrukning, lagring och importbehov vid övergång i större eller
mindre utsträckning till alternativa produktionsmetoder. Kommittén bör
självfallet också studera hur såväl priser som försörjningen med olika råvaror
och färdigvaror kan påverkas varvid bl. a. konsekvenserna för vår livsmeoelsberedskap
bör analyseras. Även de internationella aspekterna på försörj -

JoU 1979/80:6

ningsfrågorna bör belysas. En bred och öppen redovisning av samhällsekonomiska
och näringspolitiska konsekvenser bör eftersträvas. Beskrivningen
av konsekvenserna för ifrågavarande näringar av en övergång till alternativa
metoder bör göras mot bakgrund av de mål och riktlinjer för resp. näring som
statsmakterna nyligen angivit.

Kommitténs uppgift bör i första hand vara att i enlighet med vad jag här
anfört redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning
av kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen.
Kommittén bör emellertid också utvärdera det underlagsmaterial som
kommittén tar fram och utifrån avvägning mellan bl. a. näringspolitiska
intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder. Alternativa förslag bör
därvid redovisas.

De praktiska och ekonomiska möjligheterna att genomföra från miljösynpunkt
i och för sig angelägna förändringar av nuvarande produktionsmetoder
beror naturligtvis bl. a. på i vilket tidsperspektiv bedömningarna görs. Enligt
min mening bör kommittén pröva vilka förändringar som är rimliga och
möjliga att genomföra på relativt kort sikt. Härutöver bör kommittén
emellertid också studera vilka ytterligare åtgärder för att tillgodose hälso- och
miljösynpunkter som kan göras i något längre tidsperspektiv. I detta
sammanhang bör kommittén också pröva behovet av ytterligare forskning,
försök och utvecklingsarbete i syfte att få fram alternativa produktionsmetoder.
Möjligheten till ökade insatser inom bl. a. växtförädling, biologisk
bekämpning och alternativ odlingsteknik bör därvid övervägas och erforderliga
förslag läggas fram.

Enligt direktiven borde resultatet av arbetet lämpligen kunna redovisas i
form av delrapporter varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av
bekämpningsmedel borde redovisas med förtur. Förslag i detta avseende
borde redovisas under år 1980. När det gällde andra frågor borde arbetet
planeras så att en redovisning kan ske vid utgången av år 1981.

I den i oktober 1979 nytillträdande regeringens regeringsförklaring anförs
att kemikalieanvändningen inom jord- och skogsbruket skall begränsas.
Enligt regeringsförklaringen skall det pågående utredningsarbetet om detta
bedrivas skyndsamt.

Som i det föregående nämnts uttalade sig riksdagen föregående riksmöte
för att några då aktuella motioner rörande frågan om användning av
handelsgödselmedel i jord- och skogsbruket m. m. skulle överlämnas till den
år 1978 tillsatta naturresurs- och miljökommittén. Ifrågavarande utrednings
uppdrag är emellertid av mera övergripande och långsiktig natur än den nu
tillsatta utredningens. Utskottet, som delar uppfattningen att det är angeläget
att frågan om användningen av kemiska medel inom jord- och skogsbruket
snabbt ägnas ingående belysning, finnér mot bakgrund av innehållet i
direktiven för sin del lämpligt att samtliga i förevarande betänkande
behandlade motioner med i det följande angivet undantag överlämnas till den
nya kommittén för prövning.

Det nyss åsyftade undantaget är den del av motionen 1978/79:1448 som
avser önskemålet om att man vid vissa tjänstetillsättningar vid lantbruksuniversitetet
särskilt skulle beakta kunskap i och erfarenhet av biologiskt
balanserad odling (yrkandet 1).

JoU 1979/80:6

Utskottet vill framhålla att vid nämnda läroanstalt i princip gäller samma
befordringsgrunder som för högskolan i övrigt. Enligt stadgan för lantbruksuniversitetet
(SFS 1977:344, 12 kap. 13 §) gäller som befordringsgrund vid
tillsättning av tjänst som lärare graden av sådan vetenskplig, pedagogisk och
annan skicklighet som är av betydelse med hänsyn till tjänstens ämnesinnehåll
och beskaffenhet i övrigt. Särskild vikt skall fästas i fråga om ordinarie
tjänst som professor eller biträdande professor dels vid vetenskaplig skicklighet
som har visats genom egen forskning samt genom planering och
ledning av forskning, dels även vid pedagogisk skicklighet som har visats
genom handledning av forskare, vetenskaplig undervisning eller utarbetande
av läromedel för sådan undervisning. I fråga om ordinarie tjänst som
universitetslektor skall avseende fästas vid pedagogisk skicklighet, som har
visats genom undervisning, planering och ledning av undervisning samt
genom utarbetande av läromedel, och i fråga om tjänst som docent och
forskarassistent vid vetenskaplig skicklighet, som har visats genom egen
forskning. I den mån tjänstens beskaffenhet påkallar det, skall särskild vikt
fästas även vid bl. a. klinisk, teknisk eller konstnärlig skicklighet.

Enligt utskottets mening finns inte anledning att i förevarande sammanhang
förorda någon ändring i angivna bedömningsgrunder. Motionsyrkandet
härom avstyrks därför. 1 sammanhanget vill dock utskottet understryka att
det självfallet är viktigt med ökade kunskaper om hithörande frågor. Detta
betonades också i årets budgetproposition där dåvarande jordbruksministern
under avsnittet Sveriges lantbruksuniversitet framhöll att alternativa
odlings- och brukningsmetoder behövde ägnas större uppmärksamhet inom
såväl forskning som utbildning (budgetpropositionen 1979 bil. 13. s. 81).

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1448 yrkandet 1,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om överlämnande av motionerna 1978/79:1448
yrkandet 2, 1978/79:1453, 1978/79:1969, 1978/79:1990 yrkandet
5, 1978/79:1994 och 1978/79:1999 till utredningen om
användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
m. m.

Stockholm den 8 november 1979

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1979/80:6

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung
(m), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s)*, Hans Wachtmeister(m), Sven
Lindberg (s), Åke Wictorsson (s)*, Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson
(s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart
Brunander (c) och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation (moni. 2)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Sorn i” och slutar med "for
prövning” bort ha följande lydelse:

Som anförs bl. a. i motionen 1978/79:1999 är det all anledning att frågan om
gifter i jordbruket ordentligt uppmärksammas. I likhet med motionärerna är
utskottet införstått med att en avveckling av giftanvändningen måste ske
successivt. Ansträngningar bör dock göras i syfte att så snabbt som möjligt
minska beroendet av miljöfarliga kemikalier inom jordbruket. Som i det
föregående nämnts har utskottet också vid behandlingen av de skogspolitiska
riktlinjerna anslutit sig till uppfattningen att användningen av herbicider och
andra kemiska medel bör begränsas så långt som möjligt när det gäller
metoderna för att reglera trädslagssammansättningen. Utskottet vill härvidlag
erinra om det vid nyssnämnda tillfälle diskuterade förslaget att ge
kommunerna möjlighet att säga nej till skogsbesprutningar och kräva att
mekanisk röjning tillämpas. Utskottet uttalar sitt stöd för detta förslag.

Vad särskilt gäller handelsgödsel ger, som bl. a. framhålls i motionen
1978/79:1990, den kraftigt ökade användningen av handelsgödsel inom
jordbruket och den alltmer omfattande användningen inom skogsbruket
alltjämt anledning till oro. De effekter på hälsa och miljö som i vissa delar av
landet tycks bli en följd av användningen av handelsgödsel gör det
nödvändigt att vidta åtgärder. Det material som i olika sammanhang
redovisats om miljöproblem i samband med användningen av handelsgödsel
- liksom det som framkommer genom undersökningar som pågår bl. a. vid
naturvårdsverket, socialstyrelsen och lantbruksuniversitetet - bör sammanställas.
På grundval av materialet bör de hälso- och miljömässiga konsekvenser
som användningen av handelsgödsel medför bedömas samt förslag
framläggas om lämpliga metoder för att kraftigt minska handelsgödselanvändningen.
Det kan ske genom lagstiftning och rådgivning men också
genom att nya och förändrade brukningsformer används.

Jordbruksutredningen visade att en långvarig minskning av gödslingen
med 25 % leder tillen minskning av hektarskörden med 10 %. Mot bakgrund
av detta bör en undersökning göras om vilka åtgärder som kan vidtas för att
motverka att en minskad användning av handelsgödsel får denna följd. Bl. a.

JoU 1979/80:6

bör effekterna av nya brukningsformer och utnyttjandet av andra grödor
studeras. Ett registreringstvång för handelsgödselmedel bör införas.

Mot bakgrund av vad nu anförts hälsar utskottet tillkomsten av utredningen
om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket med
tillfredsställelse. Utskottet, som utgår från att utredningsarbetet kommer att
bedrivas med all möjlig skyndsamhet, finner för sin del lämpligt att samtliga i
förevarande betänkande behandlade motioner och motionsyrkanden med
undantag för yrkandet 1 i motionen 1978/79:1448, vartill utskottet återkommer
i det följande, överlämnas till den nya kommittén för prövning.

Vad särskilt gäller motionen 1978/79:1994 vill utskottet understryka att
den tilltagande föroreningen av grundvattnet i vissa delar av landet ger
särskild anledning till oro. De undersökningar som genomförts i bl. a. Skåne
och i Örebro kommun har utvisat höga nitrathalter i jordbruksområdena.
Anmärkningsvärt höga halter har i flera år uppmätts i nordvästra Skåne, ett
område som karakteriseras av intensiv odling, omfattande bevattning och
genomsläppliga sandjordar. De åtgärder som vidtagits från bl. a. vederbörande
kommuners sida synes inte ha lett till någon varaktig förbättring av
vattenkvaliteten. Mot angivna bakgrund anser utskottet det nödvändigt att
skyndsamma åtgärder vidtas för att komma till rätta med förevarande
problem i särskilt utsatta delar av landet. Den nytillsatta utredningen bör
lämpligen kunna få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag om åtgärder
för att förbättra vattenkvaliteten i åsyftade områden. Sådana åtgärder bör
omfatta bl. a. genomgripande undersökningarav nitratförekomsteroch deras
orsaker, intensifierade informationskampanjer till odlare samt samordnad
kontroll av vattenkvaliteten genom tillsättande av en samordningsgrupp med
representanter för naturvårdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket och
lokala intressenter. Enligt utskottets mening synes det lämpligt att verksamheten
inleds med en lokal försöksverksamhet i något av riksområdena, t. ex.
Höganäs kommun.

GOTA B 62889 Slockholm 1979