Med anledning av motioner om ändring i byggnadslagen (1947:385), m. m. (Betänkande 1975/76:CU17 Civilutskottet)

CU 1975/76:17

Civilutskottets betänkande
1975/76:17

med anledning av motioner om ändring i byggnadslagen (1947:385),
m. m.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1975/76:

663 av herr Björck i Nässjö m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen i skrivelse
till regeringen ger till känna vad som i motionen anförts om tillämpningen
av 136 S byggnadslagen rörande gränsen mellan skatter och avgifter,

1974 av herrar Östrand (s) och Lindberg (s) vari föreslås att riksdagen
antar lag om ändring i byggnadslagen (1947:385), varigenom stadgas att
utvidgning av skogsindustriell verksamhet skall prövas enligt 136 a § byggnadslagen
under i paragrafen generellt angivna förutsättningar.

Utskottet

Prövning vid utvidgning av skogsindustriell verksamhet

Enligt 136 a § byggnadslagen (BL) fjärde stycket i dess gällande lydelse
kan regeringen i enskilda fall besluta att bl. a. viss skogsindustri inte får
utvidga sin verksamhet så att råvaruförbrukningen ökar. Några särskilda
grunder för hur regeringen skall utnyttja denna sin befogenhet att förbehålla
sig prövningsrätten har inte angetts. 1 motionen 1975/76:1974 (s) föreslås
att förutsättningarna för prövningsskyldigheten skall anges i lagtexten -på motsvarande sätt som föreslogs av civilutskottets majoritet i betänkandet
CU 1975/76:8.

Utskottet konstaterar inledningsvis att bland dem som i princip godtar
denna lagstiftning enighet rått om att inte endast nyanläggning utan även
utvidgning av här aktuell verksamhet skall tillståndsprövas i vissa fall.

Nyanläggning, dvs. uppförandet av en helt ny industrianläggning, skall
enligt andra stycket alltid prövas när det gäller de uppräknade industrityperna.
Beträffande sågverk gäller den inskränkningen att endast anläggning
med en årlig produktionskapacitet om 5 000 m3 sågade trävaror eller mer
generellt skall prövas. Enligt femte stycket kan regeringen genom beslut
i enskilda fall förbehålla sig prövningsrätt även beträffande andra anläggningar
och sålunda också beträffande sågverk med en kapacitet under den
angivna gränsen.

Utvidgning av skogsindustriell anläggning, sett som en ökad förbrukning
av träfiberråvara, kan innebära två typer av åtgärder. Det kan vara att anläggningen
byggs ut eller tekniskt förbättras - en kapacitetsutbyggnad. Det

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 17

CU 1975/76:17

kan också bestå i ett annat utnyttjande av oförändrade tekniska förutsättningar
såsom rationellare hantering, skiftgång, m. m.

Utvidgning av en befintlig anläggning av den typ som enligt andra stycket
kräver tillstånd för nyanläggning skall enligt nu gällande fjärde stycke prövas
endast om regeringen genom särskilt beslut förbehåller sig prövningsrätten
i ett enskilt fall. Därav följer bl. a. att krav inte ställs på ansökan om tillstånd.
Regeringen kan enligt femte stycket förbehålla sig prövningsrätt vid utvidgning
av annan anläggning än de typer som räknats upp i andra stycket.

Motionsförslaget innebär att vid utvidgning av en skogsindustriell anläggning
av den typ som räknas upp i andra stycket skall i lagtexten anges
i vilka fall prövning generellt skall ske. Av en sådan lösning skulle bl. a.
följa att i dessa fall skyldighet föreligger att söka tillstånd för att få överskrida
en viss årsförbrukning. Vid en utvidgning som inte för upp förbrukningen
till en sålunda angiven nivå skulle regeringens förbehållsrätt kvarstå.

När det gäller att väga de båda metoderna för att konstatera en prövningsskyldighet
mot varandra - regeringsbeslut från fall till fall respektive
i lagtexten angivna förutsättningar - har utskottet gjort följande bedömningar.
Det är till en början naturligt att riksdagen i fall som dessa där
det är möjligt att ange en övre gräns för den fria förbrukningen också direkt
tar ställning till denna och därmed till skyldigheten att underkasta sig en
tillståndsprövning. Det är vidare av vikt - med hänsyn till såväl hushållningssyftet
som allmänna rättvisekrav - att denna prövningsskyldighet kan
utövas likformigt. Enligt nu gällande lydelse av paragrafen har regeringen
att, i de fall där industrins ägare inte gör förfrågan, via statsmyndigheterna
söka upplysning om tillämnade ökningar av råvaruförbrukningen och på
grundval av dessa besluta om den skall förbehålla sig prövningsrätt eller
inte. Om förutsättningarna för prövningsskyldighet anges uttryckligen knyts
därtill också en skyldighet för den som driver verksamheten att själv söka
ett eventuellt behövligt tillstånd. Utskottet har liksom motionärerna förutsatt
att önskemål om en ordning som lägger initiativet och efterforskningsplikten
på regeringen inte gärna kan motiveras med de möjligheter att undgå prövning
som då slumpmässigt kan öppna sig för vissa företagare. I ett sådant
fall skulle alternativet snarast vara att helt avstå från tillståndsprövning
och därmed direkt ge uttryck för uppfattningen att den inte tillgodoser något
behov. Det förhållandet att prövningsskyldigheten kombineras med ansvarsregler
- i första hand böter - kan inte heller gärna åberopas som ett skäl
mot den i motionen föreslagna principiella ordningen. Tas dessa regler bort
blir prövningssystemet också verkningslöst. Utskottet har med hänsyn till
dessa överväganden anslutit sig till motionärernas hemställan.

Vid denna bedömning har utskottet att ta ställning till den närmare utformningen
av reglerna om när generell prövningsskyldighet skall föreligga
vid ökning av förbrukningen av träfiberråvara.

Utskottsmajoriteten har tidigare föreslagit vissa gränser för den ökade
råvaruförbrukning som inte generellt skall vara prövningspliktig. Utskottet

CU 1975/76:17

har också kunnat konstatera att mot dessa gränser i och för sig inte riktats
några direkta invändningar. Det har t. ex. förutsatts att regeringen vid sina
bedömningar i enskilda fall även enligt nu gällande ordning skulle tillämpa
motsvarande gränser. Utskottet har i detta sammanhang inte haft anledning
att frångå sina tidigare bedömningar. Generell prövningsplikt bör alltså föreligga
när en verksamhet av den typ som krävt tillstånd för nyanläggning
ökar sin årsförbrukning av träfiberråvara så att den kommer att överstiga
en viss nivå. Denna nivå skall utgöras av den högsta av årsförbrukningarna
under åren 1973, 1974 eller 1975 - eller en efter prövning enligt 136 a §
BL tillåten årsförbrukning. Prövningsskyldighet skall dock inte föreligga
i vissa fall även om denna nivå överskrids. Undantag skall göras i samtliga
fall då ökningen inte uppgår till 10 000 m3 rundvirke eller motsvarande
mått. Undantag skall också göras för ökningar upp till 20 000 m3 rundvirke
som är mindre än en procent av den till jämförelse valda förbrukningen.

De motsvarande regler som tidigare föreslagits hänförde sig till det enskilda
driftsstället. 1 detta sammanhang övervägdes dock inom utskottet
möjligheterna att vid ökning som inte beror på utbyggnad av kapaciteten
behandla en sammanhållen grupp av företag som en enhet och därigenom
möjliggöra överföringar av tillgänglig träfiberråvara mellan olika driftsställen.
Sådana överväganden bör ta hänsyn till att prövningens huvudsyfte är att
begränsa råvaruförbrukningen, till att det finns uppenbara intressen av att
i samband med prövningen kunna anlägga även regionalpolitiska synpunkter
samt till att kontrollmöjligheterna inte undanröjs. Enligt utskottets mening
skulle dessa syften i rimlig mån kunna tillgodoses om man i nämnda ökningsfall
som en enhet behandlar sådana särskilt registrerade driftsställen
som vid lagändringens ikraftträdande är förvaltningsmässigt sammanhållna,
t. ex. tillhör samma bolag eller ingår i en koncernbildning. Regeringen bör
ha att bedöma de närmare förutsättningarna för sådan registrering.

I anslutning till här behandlade frågor har inom utskottet övervägts möjligheterna
att ytterligare precisera prövningsskyldighetens omfattning. Om
nämnda gränser för en generell prövningsplikt vid utvidgning anges i lagtexten
skapas förutsättningar för att avstå även från prövningsmöjlighet efter
regeringens beslut i vissa fall. Enligt utskottets mening bör på rent principiella
grunder förbehållsmöjligheten helt kunna avstås då ökningen inte leder till
en förbrukning som generellt skall prövas. Detta gäller i vart fall i den
mån ökningen inte beror på nyanläggning eller kapacitetsutbyggnad utan
endast är en följd av ändrat utnyttjande av befintliga anläggningar.

Om man sålunda finner sig kunna avstå från förbehållsmöjligheten när
det gäller vissa utvidgningar som beror på ändrade produktionsmetoder uppstår
naturligen frågan om inte förbehållsmöjligheten kan avstås också vid
nyanläggning av sågverk under den angivna kapacitetsgränsen och vid kapacitetsutbyggnad
som inte leder till en generellt prövningspliktig förbrukning.
Dessa överväganden beror närmast på den effekt dessa regler skulle
få om fria etableringar skulle kombineras med fria utvidgningar. Ett sågverk

1* Riksdagen 1975 / 76. 19 sami. Nr 17

Cl) 1975/76:17

med en kapacitet under 5 000 m3 sågade trävaror som nyanläggs kan ur
hushållningssynpunkt generellt accepteras i detta sammanhang. Skulle fråga
uppstå om utbyggnad av ett sådant sågverk, byggt utan att behöva tillstånd,
får det enligt de förordade reglerna en jämförelsenivå om 0 m3 rundvirke
eller motsvarande. Tillståndstvång skulle därmed föreligga när årsförbrukningen
når 10 000 m3 rundvirke, vilket grovt sett motsvarar 5 000 m3 sågade
trävaror. Ett avstående av förbehållsmöjligheterna i också dessa fall skulle
därmed inte ens i kombinationsfallen få oacceptabla konsekvenser. Mot
denna bakgrund föreslår utskottet att förbehållsmöjligheten avstås även vid
såväl nybyggnad av sågverk som vid utvidgning av en skogsindustrien anläggning
under angivna kapacitets- respektive förbrukningsgränser.

Utskottet har övervägt men inte funnit skäl föreslå att någon föreskrift
meddelas om en särskild anmälningsskyldighet beträffande planerad utvidgning
av sågverk.

Med angivna ställningstaganden aktualiseras även behovet av särskilda
övergångsbestämmelser. De fall som närmast är aktuella är de nyanläggningar
som påbörjats utan att tillståndsplikt förelegat enligt uttryckliga regler
eller förbehållsbeslut men som inte färdigställts i sådan tid att de kan redovisa
en reell jämförelsenivå för något av åren 1973-1975.1 dessa fall skulle prövningsplikt
inträda då råvaruförbrukningen når 10 000 m3 eller denna kvantitet
utöver den högre nivå som kan ha nåtts under en del av året 1975.
Förbrukningen torde emellertid av ekonomiska faktorer i realiteten ha bundits
till en produktionskapacitet inte alltför mycket underskridande den för
vilken anläggningen dimensionerats. 1 dessa fall bör självfallet ett pågående
anläggningsarbete, ett påbörjande av driften eller pågående drift inte hindras
på grund av de nu föreslagna bestämmelserna. Behovet att i avsaknad av
jämförelsenivå för ett visst tidigare år få en sådan nivå fastlagd på annat
sätt leder dock till att en ansökan om tillstånd bör utgöra förutsättning
för att driften får påbörjas respektive fortsätta efter viss dag. Denna dag
bör bestämmas så att lämpligt rådrum ges efter lagändringens ikraftträdande.
Ett sådant tillstånd enligt här föreslagna regler avser sålunda inte den redan
påbörjade eller gjorda nyanläggningen eller påbörjandet av verksamheten.
Det kommer att avse den ökning av årsförbrukningen över den jämförelsenivå
som enligt det föreslagna tredje stycket kräver tillstånd - sålunda
lägst 10 000 m3 rundvirke eller motsvarande.

I en äldre anläggning kan verksamheten ha utvidgats genom tidigare
inte tillståndskrävande åtgärder så att anläggningens kapacitet vid den härigenom
föreslagna lagändringens ikraftträdande överstiger jämförelsenivån
med mer än 10 000 m3 eller motsvarande enligt undantagsregeln. Inte heller
i dessa fall kan det bli aktuellt att hindra ett rimligt utnyttjande av den
redan utbyggda kapaciteten. På motsvarande sätt som beträffande nyanläggning
bör emellertid en ny jämförelsenivå läggas fast vid en tillståndsprövning
- en prövning gällande en övre gräns för den ökade förbrukningen.

För det fall att förbehållsbeslut meddelats enligt nu gällande lag är prov -

CU 1975/76:17

ningsskyldigheten fastlagd. Eftersom de grundläggande förutsättningarna
för tillståndsprövningen som sådan inte föreslås ändrade behövs i denna
del inga särskilda övergångsregler.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft vid månadsskifte så snart
efter en författningspublicering som möjligt. Enligt utskottets bedömning
kan denna tid bestämmas till den 1 juni 1976. Vid sådant förhållande bör
i övergångsbestämmelserna den 30 juni 1976 anges som den dag efter vilken
driften inte får påbörjas eller fortsättas utan att ansökan om prövning gjorts.

Det anförda har föranlett även vissa redaktionella ändringar i 136 a §.
Också ansvarsbestämmelserna i 147 § bör redaktionellt ändras för att få bättre
begreppsmässig överensstämmelse och tillföras regler för utvidgningsfallen
- i princip enligt utskottets tidigare överväganden (CU 1975/76:8).

Utskottet har självfallet förutsatt att utredningen i ärendena enligt allmänna
principer anpassas efter deras svårighetsgrad och relativa betydelse
så att onödig administrativ omgång inte uppkommer.

Sammanfattningsvis innebär utskottets förslag i huvudsak följande:

- I enlighet med yrkandet i motionen 1975/76:1974 (s) införs i lagtexten
kvantitetsgränser för den ökning av förbrukningen av träfiberråvara som
kräver tillståndsprövning.

- Gränserna anges i enlighet med utskottets förslag i betänkandet CU
1975/76:8.

- Regeringen ges inte någon förbehållsrätt för nyanläggning av mindre
sågverk eller utvidgning av angiven skogsindustri till en förbrukning under
den som generellt skall prövas.

- Möjlighet ges för företag inom befintliga förvaltningsenheter att utan
tillstånd men i princip inom den samlade jämförelsenivån överföra träfiberråvara
mellan olika driftsenheter då det sker utan samband med kapacitetsutbyggnad.

- Tidigare föreslagen anmälningsplikt för planerad utvidgning skall inte
föreligga.

- De föreslagna reglerna skall inte hindra fullföljandet av påbörjad nyanläggning
eller utvidgning för vilken tillstånd nu inte krävs. För fortsatt
produktion krävs dock ansökan före viss dag, så att en produktionsnivå
kan läggas fast.

Avgift sorn villkor för tillstånd

I motionen 1975/76:663 (m) föreslås riksdagen ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillämpningen av 136 a 8 BL rörande gränsen
mellan skatter och avgifter. Motionärerna anser, med utgångspunkt i beslut
i ett enskilt fall, att en avgift som relateras till produktionsvolymer
och inte till vissa skadeeffekter framstår som en produktionsskatt. Deras
mening är att grunderna för beslutet är ytterst betänkliga ur såväl konstitutionell
som näringspolitisk synvinkel.

CU 1975/76:17

Riksdagen har (KU 1975:12, s. 32,46-47,189-193) behandlat motsvarande
fråga i samband med konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning. Konstitutionsutskottet
fann då inte anledning att göra något särskilt uttalande angående ärendet
i fråga. I särskilt yttrande (m) hävdades ståndpunkter av motsvarande karaktär
som i den nu behandlade motionen.

Civilutskottet har inte anledning att ta upp till granskning regeringens
handläggning av visst ärende.

Enligt utskottets mening torde det knappast kunna ifrågasättas vare sig
att 136 a § BL ger möjlighet för regeringen att föreskriva villkor för tillgodoseende
av allmänna intressen eller att sådant villkor kan utformas som
åläggande för sökanden att betala visst belopp. Ett sådant villkor är närmast
att jämställa med åläggande att utföra åtgärder för att tillgodose allmänna
intressen som annars inte skulle kunna kompenseras. Några närmare regler
som täcker skiftande omständigheter kan knappast ställas upp av riksdagen.
Möjligen kan dock detta allmänna kompensationssyfte fördunklas genom
användning av ordet ”avgift” samt genom att beloppets storlek formellt
knyts till produkten och inte till verksamheten som sådan. Enligt utskottets
mening finns inte anledning till ett föreslaget riksdagens uttalande.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1974 antar utskottets
som bilaga härtill fogade förslag till lag om ändring
i byggnadslagen (1947:385),

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:663.

Stockholm den 1 april 1976

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s). Petersson
i Nybro (s), Lindkvist (s). Åkerfeldt (c). Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson
i Skee (c). Adolfsson (m), Häll (s). Olof Johansson i Stockholm (c), Claeson
(vpk). Persson i Karlstad (s). Danell (m). Håkansson i Trelleborg (s) och
Andersson i Gamleby (s).

CU 1975/76:17

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives att 136 a och 147 §§ byggnadslagen (1947:385)’
skall ha nedan angivna lydelse.

136 a §2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet,
som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara
eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas
av regeringen i den omfattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5 000 m3 sågade trävaror
eller mer, massafabrik, pappersbruk, samt fabrik för tillverkning av fiberskivor,
spånskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller
av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt
bränsle med tillförd effekt överstigande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk
eller annan anläggning som
anges i andra stycket 2 skall prövas
om förbrukningen per kalenderår av
träfiberråvara kommer att öka i förhållande
till det av åren 1973, 1974
eller 1975 när förbrukningen var högst
eller i förhållande till den förbrukning
som har tillåtits enligt denna paragraf.
Prövningsskyldighet föreligger ej om
ökningen mätt i rundvirke eller motsvarande
mängd annan träfberrävara

•Lagen omtryckt 1972:775
2Senaste lydelse 1975:1321

CU 1975/76:17

Nuvarande lydelse

Finner regeringen för visst fall att
verksamhet som avses i andra stycket
ej är av den-betydelse som i första
stycket säges, kan regeringen medgiva
undantag från prövningsskyldigheten.

Urvidgning av sådan verksamhet
som anges i andra stycket skall prövas
om regeringen i visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning,
som gäller verksamhet som avses i
första stycket, skall i annat fall än
som anges i andra och fjärde styckena
prövas om regeringen i visst fall
beslutar härom.

Föreslagen lydelse

ej uppgår till 10 OOO m3 eller, utan att
uppgå till 20 OOO m3, är mindre än en
procent av den till jämförelse valda
förbrukningen. Prövningsskyldighet
föreligger ej heller för utvidgning av
verksamhet som sker utan samband
med utbyggnad av anläggning, om
denna den 1 juni 1976 ingår i en förvaltningsenhet
som efter ansökan registrerats
hos regeringen, och om förbrukningen
av träfiberråvara inom den
registrerade förvaltningsenheten ej
ökar mer än i föregående punkt säges.

Finner regeringen för visst fall att
verksamhet som avses i andra eller
tredje stycket ej är av den betydelse
som i första stycket säges, kan regeringen
medgiva undantag från
prövningsskyldigheten.

Nyanläggning eller utvidgning,
som gäller verksamhet som avses i
törsta stycket, skall i annat fall än
som anges i andra och tredje styckena
prövas om regeringen i visst fall
beslutar härom. Vad nu sagts gäller
dock ej nyanläggning av sågverk med
en årlig produktionskapacitet som är
mindre än 5 OOO m3 sågade trävaror
eller utvidgning av verksamhet vid
sågverk eller annan anläggning som
anges i andra stycket 2 för vilken
prövningsskyldighet enligt tredje stycket
ej föreligger.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrker
detta.

CU 1975/76:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen
och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan
till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i
miljöskyddslagen (1969:387).

147 S1

Den som företager nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som
meddelats i denna lag eller med stöd av lagen dömes till böter. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader

dömas.

Till böter eller fängelse i högst ett
år dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet

1. påbörjar verksamhet, vilken enligt
136 a Sandra stycket skall prövas
av regeringen, utan att regeringen
har meddelat tillstånd till verksamheten
eller medgivit undantag från
prövningsskyldigheten,

2. påbörjar, utvidgar eller fortsätter
verksamhet utan tillstånd av regeringen,
sedan regeringen med stöd
av 136 a § fjärde eller femte stycket
har beslutat pröva verksamheten, eller 3.

åsidosätter villkor eller föreskrift
som regeringen har meddelat
med stöd av 136 a §, så att allmän
eller enskild rätt kan kränkas.

Till böter eller fängelse i högst ett
år dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet

1. påbörjar nyanläggning, vilken
enligt 136 a § andra stycket skall prövas
av regeringen, utan att regeringen
har meddelat tillstånd till verksamheten
eller medgivit undantag
från prövningsskyldigheten,

2. under ett kalenderår förbrukar
sådan kvantitet träfiberråvara att
prövningsskyldighet enligt 136 a §
tredje stycket föreligger utan att regeringen
har meddelat tillstånd till ökningen
eller medgivit undantag från
prövningsskyldigheten.

3. påbörjar, utvidgar eller fortsätter
verksamhet utan tillstånd av regeringen,
sedan regeringen med stöd
av 136 a § femte stycket har beslutat
pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller föreskrift
som regeringen har meddelat
med stöd av 136 a §, så att allmän
eller enskild rätt kan kränkas.

1. Denna lag träder i kratt den 1 juni 1976.

2. Bestämmelserna i 136 a vj tredje stycket äger ej tillämpning på sådan
ökning av förbrukningen av träfiberråvara som sker för att möjliggöra pro -

'Senaste lydelse 1975:1321

CU 1975/76:17

duktion som före den 1 januari 1976 har tillåtits enligt 136 a 8 i dess tidigare
lydelse.

3. Har nyanläggning som avses i 136 a § andra stycket 2 eller utbyggnad
som omfattas av 136 a § tredje stycket påbörjats före ikraftträdandet av denna
lag utan att prövningsskyldighet förelegat får förbrukningen av träfiberråvara
påbörjas eller ökas utan hinder av bestämmelserna i tredje stycket. För att
verksamheten skall få fortgå efter den 30 juni 1976 erfordras dockan tillstånd
sökts senast nämnda dag.

Reservationer

1. beträffande prövning vid utvidgning av skogsindustriell verksamhet av herrar
Åkerfeldt (c), Strömberg i Botkyrka (fp). Mattsson i Skee (c). Adolfsson
(m), Olof Johansson i Stockholm (c) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med "Enligt 136
a 8” och på s. 5 slutar med "läggas fast” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har så sent som i december 1975 tagit ställning i den fråga
som åter aktualiserats genom den i januari 1976 väckta motionen
1975/76:1974. Varken i motionen eller under utskottsbehandlingen i övrigt
har anförts några nya omständigheter som kan anses böra leda till att frågan
bedöms på nytt. Inte heller hittillsvarande beslutspraxis ger ännu underlag
för några säkra bedömningar. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1974,

2. beträffande avgift som villkor för tillstånd av herrar Adolfsson (m) och
Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Enligt utskottets"
och slutar med "riksdagens uttalande" bort ha följande lydelse:

Den möjlighet regeringen i dag har att knyta villkor till ett tillståndsbeslut
enligt 136 a 8 BL är - som framgår av motionen - begränsad till miljöskyddsvillkor
samt till villkor enligt allmänna intressen. Villkoren kan innebära
att en sökande för att få utföra arbeten för vilka krävs tillstånd antingen
kan åläggas att betala penningbelopp eller utföra åtgärder för att tillgodose
allmänna intressen.

Utskottet som i detta sammanhang inte går in på frågan om lagrummets
lämplighet som sådant vill emellertid som sin uppfattning hävda att ett
samband mellan de belopp som sökandena eventuellt åläggs att betala samt
den skada det allmänna åsamkas måste finnas för att pålagan skall kunna
betraktas som en avgift. I annat fall framstår den som en skatt och skall
som sådan beslutas av riksdagen. Det är alltså viktigt att gränsen mellan

CU 1975/76: 17

skatter och avgifter klart upprätthålls och att foretag inte belastas med kostnader
som är godtyckligt relaterade till eventuellt ingrepp i befintlig miljö.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionen 1975/76:663
(m) som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:663 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande tillståndsprövning vid utvidgning av skogsindustri av herr Andersson
i Gamleby (s) som anför:

Utskottet har - formellt riktigt - i princip begränsat sig till att väga en
ansökningsplikt mot ett system där regeringen får underrättelser via statsmyndigheterna
och därefter fattar förbehållsbeslut i enskilda fall. Bakom
detta döljer sig emellertid, enligt vad som framkommit under utskottsbehandlingen,
även djupare intressemotsättningar. Den åsiktsgrupp som utskottsmajoriteten
representerar har tagit ett starkt intryck av argumenten
för att genom strikta men ändock rimliga hushållningskrav bevara en reell
handlingsfrihet för riksdagen inför ett kommande definitivt avgörande. Reservanternas
mening får uppfattas som ett utflöde av skogsindustrins önskemål
om handlingsfrihet för sin del - önskemål som förts fram med
hänvisning till frivilliga åtaganden inom denna grupp. 1 realiteten kan detta
utskottsbetänkande sålunda anses spegla också tankegångar som fördes fram
i det tidigare betänkandet CU 1975/76:8 med reservationer. Det kan med
hänsyn till allmänpolitiska bedömningar vara förklarligt, om än inte försvarbart,
att vissa reservanter söker dölja en låg ambitionsgrad beträffande
hushållningskraven bakom en hänvisning till att frågan prövats för några
månader sedan.

GOTAB 51442 Stockholm 1976