Med anledning av motioner om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. (Betänkande 1976/77:CU20 Civilutskottet)

CU 1976/77:20

Civilutskottets betänkande
1976/77:20

med anledning av motioner om ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m. m.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1976/77:

917 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag till lagändringar av innebörd

1. att tillämpningen av Lag om förvärv av hyresfastighet m. m. skall
utökas till att avse de 25 största kommunerna,

2. att hyresgästerna skall ges lagstadgad rätt att bli remissinstans i
förvärvsärende, och

924av herr Lindkvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen antar lagom ändring
i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. med innebörd att
regeringen ges möjlighet att förordna om tillämpning av bestämmelserna i
1-7 §$ inom ytterligare kommuner på ansökan av respektive kommun.

Gällande ordning m. m.

TiUståndskravets områdesmässiga begränsning

Lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., vilken trätt i kraft
den 1 januari 1976, tillkom för att förebygga spekulation i hyresfastigheter och
hindra personer som är olämpliga att förvalta sådana fastigheter från att
förvärva dem. Enligt föreskrifter i lagens 1-7 fj!; får förvärv av hyresfastigheter
inte ske utan tillstånd av hyresnämnd. Enligt 8-11 SS är förvärv av aktie
i fåmansbolag och andel i handelsbolag också tillståndspliktiga om bolaget till
huvudsaklig del ägnar sig åt förvaltning av hyresfastigheter. Vidare har enligt
12-22 SS kommun getts förköpsrätt vid försäljning av aktier i bostadsbolag
om köparen enligt lagen är skyldig att söka tillstånd till förvärvet.

Enligt lagförslaget (prop. 1975/76:33) skulle lagen i dess helhet vara
tillämplig i hela riket. Riksdagen (CU 1975/76:5) beslöt dock att lagens regler i
1-7 SS om tillstånd till förvärv av hyresfastighet skulle gälla endast i vissa
kommuner i de tre storstadsområdena. Utskottet anförde i denna del:

Utskottet anser för det andra att - i avvaktan på principiellt nya
utgångspunkter - vägningen mellan behovet av en förhandsprövning och
olägenheterna därav för den normala fastighetsomsättningen och den därtill
knutna administrationen bör kunna inriktas på möjligheten att få områdesmässiga
begränsningar beträffande tillståndsprövningen vid fastighetsförvärv.
Sådana begränsningar med hänsyn till ett skiftande behov av ingripanden
har tidigare praktiserats i hyressammanhang. Även om det enligt

1 Riksdagen 7976 / 77. 19 sami. Nr 20

CU 1976/77:20

utskottets mening självfallet är viktigt att stävja missbruk av de med
fastighetsägandet givna rättigheterna i alla orter kan dock antas att det
ekonomiska incitamentet växlar i styrka mellan olika områden. Enligt
utskottets mening skulle förslagets huvudsyfte tillgodoses även om tillstånd
till förvärv av fastighet krävdes endast inom de tre storstadsområdena och där
i de kommuner som har en mer markerad innerstadskaraktär.

I reservationer till utskottsbetänkandet föreslogs (m) att lagförslaget inte
skulle antas. Vid kammarbehandlingen yrkades även (vpk) att lagen skulle
antas att gälla i hela riket. I reservation (fp) anfördes att tillstyrkandet av
utskottets förslag gjorts med förbehållet att riksdagen efter utredning snarast
får ta ställning till ett nytt lagförslag, vari beaktades vissa invändningar i
motion.

Frågan om lagstiftningens tillämpningsområde har vidare behandlats i
interpellationssvar den 7 december 1976. Statsrådet Friggebo anförde därvid

bl. a.:

Att lagen inte gavs en vidare regional tillämpning sammanhänger med de
olägenheter som den för med sig för den helt acceptabla och normala
omsättningen på fastighetsmarknaden. Enligt min mening bör lagen vara
tillämplig endast i de orter där behovet av en förhandsprövning väger så tungt
att dessa olägenheter får godtas. Fägen trädde i kraft för mindre än ett år
sedan. Om det framdeles visar sig att det finns behov av en utvidgning av
lagens tillämplighet till viss eller vissa kommuner kommer jag att ta upp
frågan om ändring i lagen.

1 budgetpropositionen (bil. lös. 116) tar föredraganden upp bostadsstyrelsens
förslag att bestämmelsen om markvillkoret bör ändras så att de täcker
överlåtelser genom att äganderätten till ett bolag radikalt ändras. Föredraganden
anför bl. a. att frågan om en vidgning av tillämpningsområdet för
markvillkoret på föreslaget sätt får tas upp till övervägande i den mån
framtida erfarenheter av tillämpningen av lagen om förvärv av hyresfastighet
ger anledning därtill.

Förfarandet i tillståndsärenden

Ansökan om förvärvstillstånd görs hos hyresnämnd senast inom tre
månader efter köpet. Prövningen utgår från regeln (4 !:) att tillstånd får
vägras, om sökanden inte gör sannolikt att han är i stånd att förvalta
fastigheten, att syftet med förvärvet är att han skall idka bostadsförvaltning
och därvid hålla fastigheten i sådant skick att den motsvarar de anspråk de
boende enligt lag har rätt att ställa samt att han även i övrigt kommer att iaktta
godsed i hyresförhållanden. 1 propositionen 1975/76:33 (s. 71-75) förordas att
kommunen såsom ansvarig för bostadsförsörjningen skall beredas tillfälle att
yttra sig i tillståndsärenden. Föredragande statsrådet utgick från att
kommunerna allmänt kommer att begagna sig av en sådan rätt och ansåg
därför en uttrycklig bestämmelse och skyldighet att avge yttrande inte vara
nödvändig.

CU 1976/77:20

1 fråga om hyresgäströrelsens möjlighet att yttra sig anförde föredraganden
(s. 71-72):

Några remissinstanser vänder sig mot att promemorian inte innehåller
förslag om att hyresgäströrelsen skall ges möjlighet att komma till tals i
tillståndsärenden. Jag är väl medveten om att en betydande sakkunskap och
kännedom om lokala förhållanden finns inom hyresgästernas organisation.
Hyresgästföreningarna har också tillagts betydelsefulla uppgifter inom ramen
för tvångsförvaltningslagens och bostadssaneringslagens tillämpningsområden.
Det skulle emellertid enligt min mening vara en belastning för
handläggningen av de många ärenden där det står klart att tillstånd skall ges,
om hyresnämnderna skulle vara skyldiga att höra hyresgästorganisation i
varje ärende. Detta innebär självfallet inte att det bör finnas något hinder mot
att hyresnämnden i sådana fall, där det finns anledning till närmare utredning
rörande sökandens kvalifikationer, inhämtar yttrande från hyresgästförening.
Jag vill slutligen framhålla att i hyresnämnden finns, förutom
ordföranden, en ledamot som är förtrogen med förvaltning av hyresfastigheter
och en annan som är förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden.
Den senare utses efter förslag av hyresgäströrelsen och är alltså regelbundet
medlem av denna och känner den lokala hyresgästföreningens uppfattning i
olika frågor.

Lagförslaget i denna del antogs utan särskilt yttrande från utskottets sida
och utan reservation till betänkandet eller särskilt yrkande vid kammarbehandlingen.

Utskottet

Tillståndskravets omrädesmässiga begränsning

Utskottet har inte funnit anledning att ändra sin tidigare uppfattning (CU
1975/76:5) att kravet på tillstånd till förvärv av hyresfastighet kan begränsas
till vissa kommuner. Utskottet ansluter sig därmed också till den i
interpellationssvar (1976-12-07) anförda uppfattningen att bestämmelserna
bör gälla i de kommuner där behovet av dem är så starkt att det bör tillgodoses
även med hänsyn tagen till de olägenheter ett prövningsförfarande innebär
för den normala och acceptabla fastighetsomsättningen. Riksdagens beslut
varigenom lagen antogs innebar också en tillämpning av denna princip.

Den avgränsning av tillämplighetsområdet som nu gäller fick med hänsyn
till omständigheterna ske efter endast översiktlig utredning. Från regeringens
sida har också utfästs att frågan om en ändring av lagen skulle tas upp om det
framdeles visar sig att det finns behov av en utvidgning av lagens
tillämplighet till viss eller vissa kommuner. Uppgifter om fastighetsöverlåtelser
i andra kommuner tyder på att sådana överväganden nu bör
aktualiseras. Enligt utskottets mening bör en ytterligare utredning göras
inom regeringens kansli för att belysa behovet av en utvidgning av
tillämpningsområdet. Mot bakgrund av detta material - vilket bör redovisas i
lämplig form - kan i första hand regeringen bedöma om behovens tyngd
motiverar ett förslag till lagändring. Vad utskottet anfört i denna del bör

CU 1976/77:20

riksdagen med anledning av motionen 1976/77:924 (s) ge regeringen till
känna. En delegation av normgivningsmakten enligt motionsförslaget torde
däremot inte kunna förenas med regeringsformens stadganden.

Vad utskottet sålunda föreslagit tillgodoser i väsentlig mån också syftet
med motionen 1976/77:917 (vpk), yrkandet 1.

Förfarandet i tillståndsärenden

I motionen 1976/77:917 (vpk), yrkandet 2, föreslås att hyresgästerna skall
ges lagstadgad rätt att bli remissinstans i förvärvsärende. Motionärerna anför
att det borde vara självklart att de som direkt berörs och som bäst känner till
olika fastighetsägares sätt att sköta sina hus skall höras vid prövning av
fastighetsköp.

Enligt vad utskottet inhämtat torde kommunerna regelmässigt höra
hyresgästorganisationen när ett ärende remitterats dit från hyresnämnden. I
något fall är praxis att i ärenden som anses helt klara hyresgästorganisationen
inte underrättas. Utskottet har mot bakgrund av dessa uppgifter och uppgifter
i övrigt från hyresnämnden ansett sig kunna utgå från att hyresgästorganisation
underrättas om ansökan i vart fall då det finns anledning till närmare
utredning om sökandens kvalifikationer. Detta i förening med att i hyresnämnd
finns ledamot som regelbundet är medlem av hyresgäströrelsen har
lett utskottet till uppfattningen att motionärernas grundläggande syfte redan
nu är tillgodosett. Utskottet finnér sålunda inte anledning att tillstyrka
motionsförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillämpligheten av kravet på tillstånd till förvärv av
hyresfastighet att riksdagen med anledning av motionerna
1976/77:924 och 1976/77:917, yrkandet 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande hyresgästorganisationers rätt att avge yttrande att
riksdagen avslår motionen 1976/77:917, yrkandet 2.

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m), Lindkvist (s),
Åkerfeldt (c), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg (s), herr Nisser
(m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson i Karlstad (s),
Håkansson i Trelleborg (s), Gustafsson i Borås (fp) och Hägelmark (fp).

GOTAB 53523 Stockholm 1977