med anledning av motioner om advokatverksamhet (Betänkande 1978/79:JuU6 Justitieutskottet)

JuU 1978/79:6

Justitieutskottets betänkande
1978/79:6

med anledning av motioner om advokatverksamhet
Motionerna

I motionen 1977/78:983 av Curt Boström (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av reglerna om advokatverksamhet i enlighet
med vad som anförts i motionen.

I motionen 1977/78:1462 av Bernt Ekinge (fp) och Eric Enlund (fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att de disciplinära påföljder som kan meddelas
advokat och formerna för handläggning av sådana ärenden blir föremål för
översyn.

1 den förstnämnda motionen framhålls att reglerna om god advokatsed har
tillkommit i en tid med ett helt annat och fastare värdesystem än dagens. 1
anslutning till uttalanden i den allmänna debatten rörande den organiserade
och ekonomiska brottsligheten görs i motionen gällande att, också inom
advokatkåren, meningarna är delade om vad som kan krävas av en advokat i
dagens samhälle. Enligt motionären leder meningsskiljaktigheterna till
svårigheter för advokatsamfundets styrelse att driva en enhetlig linje. Vidare
anför motionären att beslut om vägrat inträde i eller uteslutning ur
advokatsamfundet efter besvär ofta torde undanröjas av högsta domstolen.
Mot bl. a. denna bakgrund finns det enligt motionären all anledning att se
över reglerna om god advokatsed. Översynen bör enligt motionären utgå från
att advokaterna skall kunna agera självständigt och kraftfullt men inte
förutsätta att de därför absolut måste vara fria yrkesutövare. Det kan enligt
motionären vara lämpligt att skilja mellan olika slags advokatverksamhet och
ställa olika krav beroende på om vederbörande ägnar sig åt familjerätt,
förmögenhetsrätt, skatterätt, straffrätt etc. Vidare bör enligt motionären
beaktas de problem som föranleds av att personer utanför advokatsamfundet
bedriver advokatverksamhet. I anslutning härtill återges i motionen ett
påstående, enligt vilket man i alla fall har någon kontroll över tvivelaktiga
element om de är inom i stället för utom samfundet. En fråga som enligt
motionären särskilt bör övervägas är om det är lämpligt med företrädare för
det allmänna i advokatsamfundets disciplinnämnd och i andra samfundsorgan.

I motionen 1462 påtalas att det råder en stor spännvidd mellan de olika
åtgärder (erinran, varning och uteslutning ur samfundet) som kan komma i
fråga vid disciplinärt ingripande mot advokat. Å ena sidan behöver enligt
motionärerna en erinran eller en varning i sig inte innebära några nackdelar
för advokaten, och det kan förekomma att en advokat tilldelas flera varningar
innan uteslutning tillgrips. Å andra sidan är enligt motionärerna en

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 6

JuU 1978/79:6

uteslutning en mycket ingripande åtgärd som kan bli helt ruinerande för
advokaten. Mot denna bakgrund efterlyser motionärerna möjlighet att
meddela även annan påföljd som är mer ingripande än erinran och varning
men inte så ingripande som uteslutning, t.ex. suspension eller disciplinbot.
Motionärerna ifrågasätter också om den nuvarande ordningen för handläggning
av disciplinärenden inom advokatsamfundet är acceptabel. På längre
sikt bör enligt motionärerna handläggningen frigöras från samfundet och
föras över till statlig myndighet.

Nuvarande ordning

De grundläggande bestämmelserna om det svenska advokatväsendet ges i
8 kap. rättegångsbalken (RB). Enligt 1 § skall det finnas ett allmänt
advokatsamfund med stadgar som fastställs av regeringen. Benämningen
advokat får användas endast av den som är ledamot av samfundet.

Till ledamot av advokatsamfundet får enligt 2 § antas endast den som är
svensk medborgare, äger hemvist inom riket och fyllt tjugofem år samt avlagt
för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov (juris kandidatexamen)
och förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundets
stadgar. Stadgarna innebär i detta hänseende att den sökande efter
examen skall under minst fem år på tillfredsställande sätt ha utövat praktisk
juridisk verksamhet, varvid han under minst tre år skall ha ägnat sig åt att
yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen som biträde hos advokat eller
på rättshjälpsanstalt eller för egen räkning. Enligt 2 § krävs vidare att den
sökande har gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt befinns lämplig att
utöva advokatverksamhet. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får
inte antas till ledamot. Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän
domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman får ej antas till ledamot.
Samma antagningshinder gäller den som eljest är anställd i statens eller
kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte samfundets
styrelse medger undantag. Vad nu sagts gäller dock inte befattningshavare
vid allmän advokatbyrå. Ansökan om inträde i advokatsamfundet prövas
enligt 3 § av samfundets styrelse.

14 § ges bestämmelserom advokatyrkets utövning. Enligt paragrafen skall
advokat vid utövande av sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag
som anförtrotts honom och i allt iaktta god advokatsed. Lagrummet
föreskriver vidare bl. a. skyldighet för advokat att hålla penningmedel och
andra tillgångar, som tillhör hans huvudmän, skilda från vad som tillhör
honom.

Enligt 6 § utövas tillsyn över advokatväsendet av advokatsamfundets
styrelse. Styrelsen har att tillse, att advokat såväl vid utförande av talan inför
domstol som i sin övriga verksamhet fyller de plikter som åvilar honom.
Justitiekanslem (JK) äger att hos styrelsen eller annat samfundets organ
(samfundets disciplinnämnd) påkalla åtgärd mot advokat, som åsidosätter sin

Jul) 1978/79:6

plikt eller ej längre är behörig att vara advokat.

I 7 § regleras olika former av disciplinärt ingripande mot advokat. Om
advokat i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller om han eljest förfar
oredligt skall han uteslutas ur samfundet. Är omständigheterna mildrande,
kan han i stället tilldelas varning. Åsidosätter advokat eljest de plikter som
advokat som åvilar honom, kan han meddelas varning eller erinran. Om
omständigheterna i fall som sist angetts är synnerligen försvårande kan han
uteslutas.

Fråga om påföljd för indisciplinärt förfarande av advokat prövas enligt
lagrummet av samfundets styrelse eller annat samfundets organ (disciplinnämnden).
Om disciplinärt ingripande mot advokat gäller enligt samfundets
stadgar att ärende om sådant ingripande - efter anmälan mot advokat eller då
fråga om ingripande eljest uppkommer - skall upptas av styrelsen. Finner
styrelsen att uteslutning, varning eller erinran inte är påkallad, äger styrelsen
avgöra ärendet. 1 annat fall skall ärendet hänskjutas till disciplinnämnden. I
hänskjutet ärende äger styrelsen förordna någon av sina ledamöter eller
suppleanter att inför nämnden företräda styrelsen. Om styrelsen beslutar att
ärende om disciplinärt ingripande mot advokat inte skall hänskjutas till
disciplinnämnden äger enligt stadgarna JK att hos nämnden påkalla åtgärd
mot advokaten.

1 7 § behandlas vidare bl. a. verkan av att advokat inte längre fyller de
formella behörighetsvillkor som uppställs i 2 §. Inträder sådant förhållande,
t. ex. att advokat förlorar sitt svenska medborgarskap eller blir förklarad
omyndig, är advokaten skyldig att genast utträda ur samfundet. Gör han inte
det skall samfundets styrelse förordna om hans uteslutning.

Den som vägrats inträde i eller uteslutits ur advokatsamfundet äger enligt
8 § föra talan mot beslutet genom besvär till högsta domstolen. Paragrafen
tillerkänner också JK rätt att föra talan till högsta domstolen. Han äger
sålunda klaga över beslut av disciplinnämnden i fråga som avses i 7 §, och
detta oavsett huruvida nämnden funnit påtalat förfarande böra leda till
disciplinär åtgärd eller ej och oavsett huruvida frågan väckts av JK eller den
av samfundets organ upptagits självmant eller på anmälan av enskild. Han
äger också klagorätt över styrelsens beslut i ärende som gäller fråga om
advokat inte längre fyller de formella behörighetsvillkoren.

Ett särskilt straffskydd för advokattiteln ges i 17 kap. 15 § tredje stycket
brottsbalken; den som obehörigen ger sig ut för advokat döms enligt detta
lagrum till böter.

Vägledande regler om god advokatsed har antagits av advokatsamfundets
styrelse den 18 juni 1971. Reglerna är upptagna i 52 paragrafer under följande
rubriker: allmänna bestämmelser, advokatrörelsens organisation, avböjande
och frånträdande av uppdrag, förhållandet till klienten, förhållandet till
motparten, förhållandet till domstol, förhållandet till andra myndigheter,
förhållandet till kollegerna, förhållandet till advokatsamfundet. Normer om
vad god advokatsed kräver har vidare kommit till uttryck i bl. a. avgöranden

1* Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 6

JuU 1978/79:6

av samfundets styrelse och disciplinnämnd. Avgöranden i disciplinnämnden
refereras i Tidskrift för Sveriges advokatsamfund.

Uttalanden under förarbetena till RB

Processkommissionen behandlade i sitt betänkande (SOU 1926:31) Rättegångsväsendets
ombildning olika frågor om advokatväsendets organisation. I
frågan om till vilket organ man borde förlägga prövningen av ansökan om
inträde i advokatsamfundet förordade kommissionen den ordning som
upptagits i gällande rätt (s. 219). Kommissionen uttalade härom bl. a.
följande.

Då de flesta kompetensvillkoren äro av rent formell natur, kan det synas
tämligen likgiltigt, vem som utövar prövningsrätten. Till domstol bör den
emellertid av principiella skäl ej förläggas. Därigenom skulle ett avsteg ske
från grundsatsen om advokaternas oberoende ställning i förhållande till
domstolarna. Den enklaste och bästa lösningen synes vara, att advokatföreningens
styrelse får handhava prövningen. Om avgörandet överlämnas åt
offentlig myndighet, måste denna i allt fall inhämta yttrande från advokatföreningens
styrelse. Föreningens styrelse har med ledning av inhämtade
upplysningar från avdelningsstyrelserna de bästa förutsättningarna för
bedömandet av sökandens redbarhet. Då den, som antages till advokat,
därmed också blir medlem av advokatföreningen, är det billigt, att beslutanderätten
tillkommer föreningens styrelse. Någon fara för att prövningsrätten
ej kommer att utövas opartiskt torde ej föreligga. Kompetensvillkorens
övervägande formella natur lämnar ej större spelrum för godtycke, och
ytterligare garanti vinnes om, på sätt processkommissionen ämnar förorda,
möjlighet att hos domstol överklaga styrelsens beslut berndes den, vilkens
ansökan avslagits.

Processkommissionen föreslog också att den disciplinära kontrollen skulle
uppdras åt advokaterna själva och anförde härom bl. a. följande (s. 215 och
216).

Om man uppdrager den disciplinära myndigheten åt advokaterna själva,
kan det förväntas, att kontrollen blir både verksammare och smidigare än
med något annat system. Advokaterna hava mera än någon utomstående
myndighet ett levande och omedelbart intresse av att ståndets anseende
upprätthålles och hava säkerligen också bättre kännedom om missförhållandena
inom yrket, än som kan påräknas hos myndigheterna. Advokaternas
uppgift i detta hänseende underlättas väsentligen genom det muntliga och
offentliga rättegångsförfarandet, vilket i sig självt är ägnat att verka
uppfostrande på dem, som föra talan inför rätta. Den disciplinära bestraffningsrätten,
överlämnad åt den av framstående medlemmar av ståndet
sammansatta styrelsen för advokaternas egen organisation, kommer att
utövas av personer, som i erfarenhet om advokatyrkets olika förhållanden stå
framom varje annat organ och därför äga särskilda förutsättningar att rätt
utöva sin myndighet.

I fråga om de disciplinära påföljderna övervägde processkommissionen,
jämte övriga sanktioner, möjligheten att införa bötesstraff och en form av

JuU 1978/79:6

suspension. Kommissionen avvisade tanken på ett bötesstraff samt uttalade i
övrigt bl. a. följande (s. 221).

Icke utan tveksamhet har processkommissionen ansett styrelsen jämväl
böra kunna meddela den felande förbud mot utövande av advokatverksamhet
under viss tid. Ett sådant förbud medför den olägenheten, att det
verkar högst olika i olika fall, beroende på den därav drabbades ekonomiska
ställning eller möjlighet att försörja sig med annat arbete. Men det har dock
synts erforderligt att kunna tillgripa förbudet såsom en medelväg mellan
varning och uteslutning ur föreningen. Tiden har synts böra begränsas till ett
år.

Förslaget om suspension ledde ej till lagstiftning.

Processlagberedningen förordade i sitt betänkande (SOU 1938:44) Förslag
till rättegångsbalk en ordning rörande tillsynen över advokatväsendet som i
sina huvuddrag överensstämmer med den som nu gäller. Beredningen
uttalade i detta hänseende bl. a. följande (s. 20).

Tillsyn över advokatväsendet bör i första hand utövas av samfundets
styrelse. Styrelsen har att vaka över att advokat i sin verksamhet redbart och
nitiskt fullgör honom anförtrodda uppdrag och i allt iakttar god advokatsed.
Åsidosätter advokat sina plikter, bör det åligga styrelsen att ingripa mot den
felande genom att tilldela honom erinran eller varning och i svårare fall
genom att utesluta honom ur samfundet. De allmänna intressen, som äro
förknippade med advokaternas verksamhet, äro av den vikt, att de böra äga
en målsman utanför advokaternas egen krets. Denna uppgift synes lämpligen
böra förenas med de åligganden, som redan nu tillkomma justitiekanslern i
fråga om tillsyn över domstolsväsendet. Beredningen föreslår därför, att
justitiekanslern skall äga hos styrelsen påkalla åtgärd mot advokat, som
åsidosätter sin plikt, samt att styrelsens beslut må av justitiekanslern
överklagas hos högsta domstolen. Den, vars begäran om inträde avslagits
eller som uteslutits ur samfundet, bör ock kunna i högsta domstolen föra
talan mot beslutet.

I den närmare motiveringen till beredningens förslag till 8 kap. 8 §, vilket
oförändrat intogs i RB*, anförde beredningen (s. 133) bl. a. följande.

Med hänsyn till såväl allmänna intressen som den enskildes rättssäkerhet
torde rätt böra finnas att draga vissa beslut av advokatsamfundets styrelse
under domstols prövning. Ur allmän synpunkt är av betydelse, att envar, som
fyller de i lagen angivna kompetenskraven, kan vinna inträde i samfundet;
eljest skulle den faran föreligga, att de redan intagna ledamöterna till förfång
för den rättssökande allmänheten i eget intresse komme att obehörigt
begränsa ledamotsantalet. Av lika stor vikt är, att ledamot, som visat sig
olämplig som advokat, ej längre tillätes att kvarstå i samfundet. Även ur den
enskildes synpunkt är angeläget, att säkerhet vinnes, att ej obehöriga hänsyn
göra sig gällande vid avgörande av fråga om hans antagande till ledamot eller
uteslutning.

* År 1963 har i lagrummet vidtagits vissa jämkningar betingade av disciplinnämndens
inrättande (prop. 1963:156, 1LU 27, rskr 258).

JuU 1978/79:6

Beträffande valet av domstol, som skall äga upptaga klagomål mot
styrelsens beslut, torde endast hovrätt och högsta domstolen kunna ifrågakomma.
Med hänsyn till prövningens övervägande rättsliga natur och
betydelsen av de rättigheter, varom vore fråga, förordade processkommissionen
högsta domstolen; även enligt beredningens uppfattning tala övervägande
skäl härför.

Under riksdagsbehandlingen av propositionen 1942:5 med förslag till
rättegångsbalk godtogs den föreslagna regleringen i fråga om advokatväsendet.
I samband med att första särskilda utskottet i sitt utlåtande 1942:2
uttalade sin anslutning till förslaget, anförde utskottet bl. a. följande.

De bestämmelser, som upptagits i 8 kap., avse icke att tillgodose något
speciellt advokatintresse. Viss rligen få ledamöterna i det föreslagna advokatsamfundet
ensamrätt till advokatnamnet, något som dock väsentligen
torde utgöra endast ett lagfästande av vad som redan nu på många håll särskilt
i domstolarna tillämpas, men genom den kontroll som advokaterna underkastas
torde förslaget snarare kunna sägas innebära en inskränkning i deras
fria yrkesutövning. Huvudsyftet med regleringen av advokatväsendet är att i
möjligaste mån säkerställa den rättssökande allmänhetens intresse. Det är,
såsom processlagberedningen framhållit, av stor vikt att de rättssökande i
sina rättsliga angelägenheter kunna söka råd och hjälp hos personer, om vilka
de kunna äga visshet att de besitta härför nödiga kvalifikationer. Detta syfte
torde kunna vinnas därigenom att advokatkåren erhåller en offentligrättslig
organisation och underkastas nödig kontroll.

Lagstiftning år 1963

Genom lagstiftning år 1963 (prop. 1963:156, 1LU 27, rskr 258) ändrades
reglerna om advokatväsendet bl. a. så, att den disciplinära bestraffningsrätt
som tillkommit advokatsamfundets styrelse genom föreskrift i samfundets
stadgar kan överflyttas på annat organ inom samfundet (disciplinnämnden).

Ändringarna grundades på en framställning från advokatsamfundet. I
ärendet hade samfundet också föreslagit en sådan utbyggnad av det
disciplinära reaktionssystemet att varning vid behov skulle kunna kombineras
med disciplinböter. Böterna skulle vara maximerade till 5 000 kr. och
föreslogs skola indrivas av sedvanliga exekutiva myndigheter och tillfalla
kronan. Förslaget om en bötespåföljd togs inte upp i propositionen och ledde
ej till lagstiftning.

Vissa senare riksdagsuttalanden

I anledning av en år 1968 väckt motion om en fast organisation av
statsanställda offentliga försvarare framhöll första lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända utlåtande (1LU 1968:24) att det från psykologisk
synpunkt måste vara värdefullt att den tilltalade i enighet med gällande
ordning kan anförtro sig åt en offentlig försvarare med oberoende ställning i

JuU 1978/79:6

förhållande till myndigheterna.

Vid rättshjälpsreformens antagande år 1972 prövade justitieutskottet i en
motion yppade farhågor för att advokatkårens självständighet skulle kunna
äventyras genom rättshjälpsreformen. Härvidlag framhöll utskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (JuU 1972:12) att en självständig advokatkår
utgör en institution av mycket stor betydelse för vår rättsordning. Utskottet
uttalade vidare att reformen självfallet inte fick innebära någon rubbning av
principen att advokaterna skall stå fria och oberoende i förhållande till det
allmänna.

I samband med behandlingen vid 1975/76 års riksmöte av en motion med
förslag till ett system med fast anställda offentliga försvarare i brottmål
vidhöll utskottet riksdagens ställningstaganden från 1968 och 1972 och
avstyrkte bifall till motionen (JuU 1975/76:24). Riksdagen biföll utskottets
hemställan.

Svar på fråga vid 1975/76 års riksmöte

I frågan 1975/76:6 begärde herr Ekinge svar av justitieministern om det
enligt statsrådets mening fanns anledning överväga att överföra auktorisation
av advokater från Sveriges advokatsamfund till domstolsverket eller annan
lämplig myndighet.

Efter en redovisning av gällande regler om antagande av ledamot i
samfundet och om vidtagande av disciplinär åtgärd mot sådan ledamot
uttalade statsrådet Geijer att det genom den beskrivna ordningen är väl sörjt
för att den för den enskilde viktiga frågan om medlemskap i advokatsamfundet
prövas omsorgsfullt och opartiskt. Statsrådet ansåg det inte finnas
anledning att ändra på nuvarande ordning. (Se riksdagens protokoll 1975/76:8
s. 21-24.)

Motionsärende vid 1976/77 års riksmöte

Vid 1976/77 års riksmöte behandlade justitieutskottet (JuU 1976/77:8) en
motion med önskemål om utredning och förslag beträffande överförande av
auktorisationen av advokater till lämplig statlig myndighet. Motionen
remissbehandlades. Samtliga remissinstanser avstyrkte bifall till motionen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde utskottet att det vid
ställningstagande till motionsspörsmålet enligt utskottets mening till en
början borde beaktas att RB:s regler om antagande av ledamot i samfundet
och om vidtagande av disciplinär åtgärd mot ledamot innefattar betydande
inslag av sådan offentlig kontroll och insyn som motionären efterlyser.
Utskottet ansåg att dessa regler erbjuder goda garantier inte bara för intresset
av rättssäkerhet för den enskilde utan även för de viktiga allmänna intressen
som är förknippade med advokatyrkets utövande. Utskottet uttalade vidare

JuU 1978/79:6

att den nuvarande regleringen också är ett resultat av en omsorgsfull
avvägning mellan å ena sidan önskemålet att tillgodose dessa allmänna och
enskilda intressen och å andra sidan önskemålet att upprätthålla principen att
advokatverksamheten utgör en fri yrkesutövning. En reglering i enlighet med
motionsförslaget syntes utskottet svårligen kunna ske utan att denna princip
rubbas. Med hänsyn till angelägenheten av att så inte sker, vilket också på
senare tid bl. a. vid riksdagsbehandlingen av rättshjälpsreformen år 1972
understrukits, ansåg utskottet att det fordras skäl av särskild styrka för att en
ändring av nuvarande ordning skall övervägas. Sådana skäl ansågs inte
föreligga. Utskottet avstyrkte bifall till motionen.

JK-utredningen

I sitt nyligen framlagda betänkande (SOU 1978:59) JK-ämbetet - Översyn
av justitiekanslerns arbetsuppgifter och statens tvistehandläggning uttalar
JK-utredningen, att det enligt dess mening inte finns skäl att föreslå någon
ändring i fråga om JK:s tillsyn över advokater.

Pågående översyn inom BRÅ

I december 1977 uppdrog regeringen åt brottsförebyggande rådet (BRÅ)att
föranstalta om en översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den
ekonomiska kriminaliteten (prop. 1977/78:100 bilaga 5 s. 19 ff). Översynsarbetet
sker i en organisation med tre arbetsgrupper samt en styrgrupp med
parlamentarisk förankring. En av arbetsgrupperna har till uppgift att göra en
översyn rörande yrkesetiska normer, medelbar kontroll m. m. Syftet är att
undersöka hur samhället genom ökad insyn i och kontroll av verksamheter
som styrs av normer av etisk karaktär kan motverka olika företeelser med
anknytning till organiserad och ekonomisk brottslighet. Arbetet avser också
advokatverksamheten och frågor om god advokatsed. Enligt vad utskottet
inhämtat påbörjas arbetet i denna del i dagarna.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från högsta domstolen,
justitiekanslern, riksåklagaren, Sveriges advokatsamfund och Sveriges
domareförbund.

Remissinstanserna intar en övervägande negativ ställning till motionsyrkandena.

Högsta domstolen (HD) erinrar inledningsvis om att riksdagen i olika
sammanhang har uttalat sitt stöd för principen att advokaterna skall stå fria
och oberoende i förhållande till det allmänna. Så skedde, påpekar HD, bl. a. i
samband med rättshjälpsreformen år 1972, då riksdagen underströk att en
självständig advokatkår utgör en institution av mycket stor betydelse för vår

JiiU 1978/79:6

rättsordning. Riksdagen har även senare vidhållit denna ståndpunkt. Några
omständigheter som nu kan föranleda en annan bedömning har enligt HD
inte framkommit.

HD uttalar vidare att den tillsyn över advokatväsendet som utövas av
advokatsamfundet ursprungligen har tillkommit på advokaternas eget
initiativ samt att den i sin nuvarande utformning fyller högt ställda anspråk.
Samtidigt måste det enligt HD understrykas att advokatsamfundet inte är
någon enskild sammanslutning utan ett samfund av offentligrättslig karaktär.
Detta för enligt HD med sig att samhället måste ha insyn i och kontroll av
den disciplinära verksamhet som advokatsamfundet utövar. Huvudsyftet
med denna insyn och kontroll är att i möjligaste mån säkerställa den
rättssökande allmänhetens intresse. Också advokaternas förhållande till
motparter och samhälle kräver emellertid beaktande.

Det kan - fortsätter HD - naturligtvis diskuteras om samhällets insyn i och
kontroll av frågor om inträde i advokatsamfundet och om disciplinåtgärder
skulle kunna förstärkas. Exempelvis kunde övervägas att låta justitiekanslern
föra talan även mot beslut varigenom advokatsamfundet beviljat någon
inträde eller att låta lekmannaledamöter ingå i advokatsamfundets disciplinnämnd
och andra samfundsorgan. HD kan emellertid på grundval av de
erfarenheter domstolen har av ärenden om inträde i advokatsamfundet och
om disciplinåtgärder inte finna annat än att den nuvarande ordningen
fungerar väl. Det finns enligt HD i allt fall inte anledning att överväga att från
advokatsamfundet överföra frågor om inträde och disciplinåtgärder till
statliga organ, något som med all sannolikhet inte skulle leda till strängare
bedömningar än dem som nu i advokatsamfundets eget intresse sker i
samfundsorganen.

I fråga om önskemålet om en översyn av reglerna om god advokatsed bör
enligt HD understrykas att de regler om god advokatsed som antagits av
advokatsamfundets styrelse den 18 juni 1971 endast är vägledande. HD
framhåller att vad god advokatsed bjuder inte är en gång för alla givet;
normerna härför utvecklas ständigt genom främst disciplinnämndens verksamhet.
Det kan enligt HD likväl finnas anledning att även från det
allmännas sida ta ställning till frågor om god advokatsed. Under hänvisning
till det uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen mot den organiserade
och ekonomiska brottsligheten som nyligen lämnats BRÅ anser emellertid
HD att det inte finns behov av någon ytterligare översyn från det allmännas
sida av reglerna om god advokatsed.

När det gäller önskemålet om en översyn av de disciplinära påföljder som
kan meddelas advokat finner sig HD kunna instämma i att behov finns av en
sådan översyn närmast med sikte på att som motionärerna föreslår införa en
påföljd som ligger mellan varning och uteslutning. Under hänvisning till att
en kommitté inom advokatsamfundet f. n. utreder samfundets disciplinförfarande
och de disciplinära påföljderna saknas det emellertid enligt HD
anledning till åtgärder från det allmännas sida för att få till stånd den begärda

JuU 1978/79:6

översynen.

I övrigt anför HD följande.

I motion 1977/78:983 pekas på problemet med praktiserande jurister
utanför advokatsamfundet. För en praktiserande jurist är stora fördelar
förenade med den auktorisation som medlemskap i advokatsamfundet
innebär. Det torde därför i många fall vara personer vilka inte kan få inträde i
samfundet som bedriver praktiserande juridisk verksamhet utan att vara
advokater. Det kan förtjäna undersökas vilka vägar som står till buds för att
komma till rätta med de risker för rättsförluster för enskilda och samhället
och stora kostnader för den rättssökande allmänheten som kan föranledas av
den verksamhet som bedrivs av enskilda praktiserande jurister utanför
advokatsamfundet. Bl. a. kan övervägas i vad mån ökad information om
rättshjälpssystemet kan väntas ge allmänheten anledning att i större
utsträckning med stöd av rättshjälp anlita kvalificerade juridiska rådgivare.

Det är därjämte önskvärt, att den rättssökande allmänheten genom någon
lättillgänglig publikation kan få vägledning om lämpliga advokater för olika
slags uppdrag. Frågan om specialisering inom advokatkåren har under senare
tid utretts av advokatsamfundet vid tre tillfällen, åren 1969, 1971 och 1974.
Något förslag om redovisning av specialiteter har hittills inte lagts fram,
tydligen på grund av svårigheten att finna tillfredsställande kriterier för
bedömningen huvuvida advokat är specialist inom visst ämnesområde.
Såsom ett resultat av det arbete som utförts har emellertid inletts en
försöksverksamhet med utgivande av medlemsförteckningar för olika lokalavdelningar
inom advokatsamfundet. Förteckningarna skall innehålla
uppgifter från de olika advokatbyråerna vilka verksamhetsområden de i
första hand sysslar med. En sådan förteckning har exempelvis år 1976 sänts ut
av Stockholms-avdelningen till ett stort antal myndigheter och organisationer.
Även om sådan informationsverksamhet som nu nämnts inte i och för
sig löser de problem med specialistkompetens som tas upp i motion 1977/
78:983, torde den kunna ge värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen
i specialiseringsfrågan. Det förutsätts därvid att resultatet av försöksverksamheten
bringas till allmän kännedom. 1 avvaktan på att så sker torde några
ytterligare åtgärder i denna fråga inte krävas.

Justitiekanslern (JK) uttalar till en början att begreppet god advokatsed inte
är definierat i lagtext eller i advokatsamfundets stadgar. Innebörden av
begreppet har i stället utformats genom samfundets disciplinära verksamhet
och - i någon mån - genom JK:s och HD:s medverkan. Anledningen till att
begreppet god advokatsed inte definierats i lagtext eller motsvarande är enligt
JK att begreppet inte kan få vara helt statiskt. Advokatverksamheten skiftar -på grund av samhällets förändringar- ständigt karaktär, nya företeelser dyker
upp och andra försvinner. Enligt JK:s mening skulle det vara olyckligt om
man sökte i en utredning fastställa vad som bör uppfattas som god
advokatsed. Det bör - framhåller JK - i stället ankomma på främst
samfundets organ att i den löpande verksamheten ge begreppet den innebörd
det från tid till annan bör ha.

Vad nu anförts utesluter enligt JK inte att man söker genom en utredning
fastställa vad begreppet god advokatsed anses innebära vid en viss tidpunkt

JuU 1978/79:6

och att man även diskuterar lämpligheten av den rådande uppfattningen samt
förordar eventuella ändringar. JK är emellertid ändå mycket tveksam till
värdet av en sådan utredning. Ytterligare anför JK att en betydande del av det
i motionen 983 antydda frågekomplexet torde omfattas av ett arbete som
nyligen inletts inom en till BRÅ knuten arbetsgrupp. JK syftar på den
arbetsgrupp som undersöker förutsättningarna för att bekämpa organiserad
och ekonomisk brottslighet genom skärpta etiska regler för bl. a. advokater.

Härefter berör JK uttalandena i motionen 983 att advokaterna inte måste
förutsättas vara fria yrkesutövare och att olika krav eventuellt kan ställas på
advokaten beroende på om han ägnar sig åt exempelvis familjerätt eller
straffrätt. JK uttalar att vad motionären syftar på inte är klart för JK. Om
avsikten är att de etiska kraven på advokaterna skall växla beroende på det
enskilda området eller på advokatens huvudsakliga inriktning av sin
verksamhet e. d. förklarar sig JK omöjligen kunna instämma. Han kan inte
heller dela uppfattningen att advokaten ej behöver vara en fri yrkesutövare, i
varje fall inte om därmed avses att han skall vara bunden av någon
myndighets direktiv eller på annat sätt styrd i sin verksamhet.

JK uttalar vidare att han kan vitsorda att advokatverksamhet som drivs av
personer utanför advokatsamfundet bereder vissa bekymmer. Om önskemålet
i motionen 983 syftar till en ändring som innebär att problemet skall
minskas genom att kraven på advokater - dvs. medlemmar av advokatsamfundet-sänks,
finnér JK att han måste inlägga en bestämd protest. JK finner
sin uppfattning snarast vara den motsatta, dvs. att inträdeskraven bör
skärpas.

I anslutning till motionen 983 bör enligt JK vidare framhållas att det - i
motsats till vad motionären påstår - är sällsynt att beslut av advokatsamfundets
organ undanröjs av HD samt att samfundets organ enligt JK:s
mening handhar den disciplinära verksamheten på ett konsekvent och
omdömesgillt sätt.

När det gäller sammansättningen av advokatsamfundets disciplinnämnd
kan det enligt JK:s mening finnas skäl att överväga regler som innebär att det
allmänna tillförsäkras viss insyn. JK:s uppfattning har inte sin grund i
bristande förtroende för advokaternas förmåga att själva utöva sina disciplinära
befogenheter. Grunden är i stället - anför JK - de misstankar om
obehöriga hänsynstaganden som avsaknaden av insyn i verksamheten (på
annat sätt än genom JK) lätt ger anledning till. Även om misstankarna är helt
ogrundade bör de enligt JK om möjligt undanröjas. JK anser att det saknas
anledning att överföra den disciplinära tillsynen över advokaterna till statlig
myndighet. Däremot kan en ändrad sammansättning av disciplinnämnden
övervägas.

När det gäller behovet av en översyn av de disciplinära påföljderna ansluter
sig JK i sak helt till den uppfattning som förs fram i motionen 1462. Frågan är
emellertid inte ny, påpekar JK. JK framhåller att den länge har diskuterats

Juli 1978/79:6

inom advokatsamfundet och att han själv hos samfundet har påtalat vissa
brister i den rådande ordningen. JK upplyser att advokatsamfundet med
anledning därav har tillsatt en kommitté för en sådan översyn som
motionärerna begär. Enligt JK:s mening kan det därför ifrågasättas om någon
åtgärd nu är påkallad.

Riksåklagaren (RÅ) framhåller inledningsvis att riksdagen vid flera tillfällen
har understrukit vikten av att advokaterna står fria och oberoende i
förhållande till det allmänna. Enligt RÅ är det från rättssäkerhetssynpunkt
angeläget att denna grundsyn bibehålls.

Efter en redogörelse för nuvarande ordning konstaterar RÅ att det
allmänna redan f. n. har betydande inflytande och insyn när det gäller
advokatväsendet. Befogad anmärkning torde enligt RÅ inte kunna riktas mot
det sätt på vilket samfundet skött sina åligganden med avseende på tillsynen
över advokatväsendet. Med hänsyn härtill och då insyn och inflytande enligt
redan nu gällande ordning kan utövas av företrädare för det allmänna saknas
enligt RÅ anledning att överföra prövningsförfarandet beträffande medlemsärenden
och disciplinåtgärder till ett för ändamålet särskilt inrättat statligt
organ.

I övrigt anför RÅ följande.

Brottsförebyggande rådet har av regeringen fått i uppdrag att göra en
översyn av lagstiftningen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten.
Denna översyn kommer bl. a. att behandla frågor om verksamhetsformer
som styrs av bl. a. normer av etisk karaktär. Med hänsyn till att
uppdraget sålunda även kommer att inbegripa frågor om god advokatsed
saknas anledning att nu ytterligare utreda denna fråga.

Förslaget att införa en påföljd som ligger mellan varning och uteslutning
synes beaktansvärt. Emellertid pågår för närvarande inom advokatsamfundet
ett utredningsarbete rörande disciplinförfarandet och de disciplinära
påföljderna. I avbidan på resultatet av denna översyn torde några ytterligare
åtgärder i denna fråga inte krävas.

Under åberopande av vad RÅ anfört i yttrandet avstyrker han bifall till
motionerna.

Advokatsamfundet lämnar i sitt yttrande bl. a. en redogörelse för gällande
ordning och förarbetena till den. Härefter uttalar samfundet att erfarenheterna
enligt dess mening visar att den nuvarande ordningen för inträdesförfarandet
och den disciplinära tillsynen fungerar väl. Påståendet i en av de nu
aktuella motionerna att beslut om vägrat inträde resp. om uteslutning efter
besvär ofta torde undanröjas av HD är enligt samfundet felaktigt.

Vidare anför samfundet att den nuvarande ordningen väl uppfylleräven de
krav som kan ställas på en offentlig tillsyn över advokatväsendet. Det
påpekas i yttrandet att samfundet utövar en offentligrättslig funktion vid
omhänderhavandet av uppgifterna enligt 8 kap. RB - en offentlig maktutövning
- samt att styrelsens och disciplinnämndens ledamöter vid handläggningen
av dessa frågor är underkastade reglerna om myndighetsmissbruk
m. m.

Juli 1978/79:6

Genom möjligheten att i vissa fall underställa samfundets beslut HD:s
prövning och genom den tillsyn som JK - som får del av samfundets samtliga
beslut i disciplinärenden - utövar, är enligt samfundet behovet av kontroll
från det allmännas sida väl tillgodosett. Samfundet kan därför inte finna att
det föreligger skäl att tillföra samfundets organ företrädare för det
allmänna.

I anslutning till den i en av motionerna framförda tanken att överföra
handläggningen av disciplinärenden till en statlig myndighet anmärker
samfundet till en början att man svårligen kan skilja inträdesförfarandet från
den disciplinära tillsynen. Samfundet framhåller vidare att det i styrelsen och
disciplinnämnden också finns en gedigen samlad erfarenhet av vad som bör
krävas av en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår. En statlig myndighet
torde enligt samfundet knappast kunna tillföras en sådan grad av sakkunskap
i dessa frågor.

Samfundet framhåller ytterligare att värdet av en självständig och i
förhållande till det allmänna fri advokatkår är omistligt. Om advokatkåren
skulle berövas möjligheten att sköta sina egna angelägenheter enligt
nuvarande system, och auktorisationen och tillsynsverksamheten skulle
anförtros en statlig myndighet, skulle denna oberoende ställning kunna
komma i fara. Samfundet kan inte underlåta att framhålla att det ligger i
sakens natur att en av en fri advokatkårs viktigaste uppgifter är att företräda
den enskilde mot det allmänna. Den enskilde måste då ha garantier för att en
genom statsmakten anordnad tillsyn inte inverkar på möjligheten att fä sin
rätt tillvaratagen.

I övrigt anför samfundet bl. a. följande.

1 en av de nu aktuella motionerna har det påståtts vara angeläget att en
översyn företas av gällande regler om god advokatsed. Samfundet vill till en
början påpeka att dessa regler inte är fixerade i givna värderingsnormer. De
undergår en ständig utveckling, vilket klart framgår av samfundets omfattande
praxis i disciplinära avgöranden. Vidare har beslut om en översyn redan
fattats. Regeringen har genom beslut den 18 december 1977 uppdragit åt
Brottsförebyggande rådet att vidta i beslutet närmare angivna åtgärder för att
förbereda en översyn av lagstiftningen mot den organiserade och ekonomiska
brottsligheten. En av BRÅ tillsatt arbetsgrupp har till uppgift att företa en
översyn av bl. a. advokaters och revisorers etiska normer.

En av motionärerna önskar få till stånd en översyn av de disciplinära
påföljderna. Det kan på grund härav vara av intresse att nämna att man inom
samfundet f. n. utreder frågan om tillskapande av ytterligare en disciplinär
påföljd, t. ex. disciplinbot, vilken skulle minska spännvidden mellan påföljderna
varning och uteslutning.

På anförda skäl avstyrker samfundet bifall till motionerna.

Domareförbundet understryker inledningsvis vikten från rättssäkerhetssynpunkt
av att advokatkårens frihet och oberoende i förhållande till det
allmänna bevaras. Förbundet framhåller att en sådan princip sedan flera
årtionden är godtagen av statsmakterna och bl. a. uttryckligen bekräftad i

JuU 1978/79:6

samband med rättshjälpsreformen år 1972. Principen är - heter det vidare -väsentligen endast inskränkt av dels att advokatsamfundets stadgar enligt RB
fastställs av regeringen, dels rätten för den som vägrats inträde i eller
uteslutits ur samfundet att besvära sig över samfundets beslut hos HD, dels
JK:s rätt att utöva viss tillsyn över advokatväsendet och överklaga disciplinnämndens
beslut i HD.

Den tillsyn över advokatväsendet som utövas av samfundet självt genom
dess styrelse och disciplinnämnd och av JK är enligt förbundets mening
tillräcklig. Enligt förbundet har inte något bärande skäl framförts som talar för
att annan form av tillsyn skulle vara mera ägnad att hindra överträdelse av
god advokatsed. Snarare - menar förbundet - visar erfarenheten att
advokatsamfundet har mycket goda förutsättningar att göra erforderliga
bedömningar av disciplinfrågor och ingripa mot etiskt oförsvarligt uppträdande.

Vidare anförs i yttrandet att det sagda inte utesluter att det från andra
utgångspunkter ändå skulle kunna vara lämpligt att samfundets disciplinnämnd
tillförs visst lekmannainslag. Detta är emellertid enligt förbundet
närmast en politisk fråga att värderas med hänsyn till den betydelse som kan
ligga i att allmänhetens förtroende för advokatverksamheten kanske skulle
öka genom ett dylikt inslag.

Den påtalade alltför stora spännvidden mellan uteslutning och övriga
disciplinpåföljder är enligt förbundet otvivelaktigt en olägenhet, som på något
sätt bör avhjälpas. Inom advokatsamfundet pågår dock redan en utredning
som bl. a. har till uppgift att se över de disciplinära påföljderna. Dess resultat
bör enligt förbundet avvaktas.

I övrigt anför förbundet följande.

Förbundet vill i sammanhanget erinra om vad det år 1976 förordat i
yttrande över motion 1975/76:713 av Ekinge om auktorisation av advokater,
att samfundet bör överväga att införa avstängningsmöjlighet beträffande
samfundsledamot redan när disciplinärende inletts mot denne eller möjlighet
att avgöra disciplinfråga utan att lagakraftägande dom mot ledamot som är
föremål för åtal avvaktas.

Beträffande frågan om behov av översyn av reglerna om god advokatsed är
att anmärka att sådan redan pågår dels i brottsförebyggande rådet, som nu
enligt regeringsdirektiv skall göra en utredning om den ekonomiska brottsligheten,
dels inom advokatsamfundet. Förbundet anser att resultatet härav
bör avvaktas före annat ställningstagande.

Problemet med praktiserande jurister utanför advokatsamfundet är
förtjänt av uppmärksamhet. Det är svårlöst men torde till en del kunna
bemästras genom rättshjälpssystemet, där viss kontroll utövas över de
jurister som ej tillhör samfundet och som får anlitas enligt systemet. Däremot
motsätter sig domareförbundet bestämt tanken att tvivelaktiga jurister skulle
kunna kontrolleras genom att intas i advokatsamfundet. I samfundets rätt
och skyldighet att vägra inträde för den som ej efter särskilt prövning
befunnits lämplig som ledamot ligger ju en av de bästa garantierna för
upprätthållande av en god advokatsed.

Juli 1978/79:6

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet två motioner med yrkanden om
översyn av vissa regler rörande advokatverksamhet. Yrkandena tar sikte på
bestämmelserna om god advokatsed samt reglerna om disciplinära påföljder
och handläggning av disciplinärenden.

Sveriges advokatsamfund, som tillkom år 1887, var fram till införandet av
rättegångsbalken (RB) år 1948 en frivillig advokatsammanslutning. Genom
regleringen av advokatverksamheten i 8 kap. RB gavs advokatsamfundet en
offentligrättslig karaktär samtidigt som principen om advokatverksamheten
som en fri yrkesutövning upprätthölls.

Enligt regleringen i RB skall för riket finnas ett allmänt advokatsamfund,
vars stadgar fastställs av regeringen. Ansökan om inträde i advokatsamfundet
prövas av samfundets styrelse, som därvid har att följa de kompetensvillkor
som anges i RB och samfundets stadgar.

Advokat skall enligt föreskrift i RB vid utövandet av sin verksamhet
redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och i allt iaktta
god advokatsed. Vägledande regler om god advokatsed har antagits av
samfundets styrelse år 1971. Normer om vad god advokatsed kräver kommer
till uttryck i bl. a. avgöranden av samfundets styrelse och disciplinnämnd.
Beslut av disciplinnämnden refereras fortlöpande i Tidskrift för Sveriges
advokatsamfund.

Tillsyn över advokatväsendet utövas av samfundets styrelse och av
justitiekanslern (JK). Frågor om påföljd för indisciplinärt förfarande av
advokat prövas enligt RB och samfundets stadgar av samfundets styrelse eller
disciplinnämnd. Påföljderna är uteslutning, varning och erinran. Disciplinärende
kan aktualiseras genom samfundets egen tillsynsverksamhet, genom
anmälan från enskild eller genom framställning från JK.

Fråga om disciplinärt ingripande mot advokat skall upptas av styrelsen.
Finner styrelsen att uteslutning, varning eller erinran inte är påkallad, får
styrelsen avgöra ärendet. I annat fall skall ärendet hänskjutas till disciplinnämnden.
I fall då styrelsen inte hänskjuter disciplinärende kan JK hos
nämnden påkalla åtgärd mot advokaten.

Den som vägrats inträde i eller uteslutits ur advokatsamfundet får föra
talan mot beslutet genom besvär till högsta domstolen. Över beslut av
disciplinnämnden har också JK besvärsrätt.

1 motionen 983 framhålls att reglerna om god advokatsed har tillkommit i
en tid med ett helt annat och fastare värdesystem än dagens. I anslutning till
uttalanden i den allmänna debatten rörande den organiserade och ekonomiska
brottsligheten görs i motionen gällande att det, också inom
advokatkåren, föreligger delade meningar om vad som kan krävas av en
advokat i dagens samhälle. Enligt motionären leder meningsskiljaktigheterna
till svårigheter för advokatsamfundets styrelse att driva en enhetlig
linje. Mot bl. a. denna bakgrund finns det enligt motionären all anledning att

JuU 1978/79:6

se över reglerna om god advokatsed. Översynen bör enligt motionären utgå
från att advokaterna skall kunna agera självständigt och kraftfullt men inte
förutsätta att de därför absolut måste vara fria yrkesutövare. En fråga som
enligt motionären särskilt bör övervägas är om det är lämpligt med
företrädare för det allmänna i advokatsamfundets disciplinnämnd och i andra
samfundsorgan.

I motionen 1462 påtalas att det råder en stor spännvidd mellan de olika
åtgärder som kan komma i fråga vid disciplinärt ingripande mot advokat. Mot
denna bakgrund efterlyser motionärerna möjlighet att meddela även annan
påföljd som är mer ingripande än erinran och varning men inte så ingripande
som uteslutning, t. ex. suspension eller disciplinbot. Motionärerna ifrågasätter
också om den nuvarande ordningen för handläggning av disciplinärenden
inom advokatsamfundet är acceptabel. På längre sikt bör enligt
motionärerna handläggningen frigöras från samfundet och föras över till
statlig myndighet.

Motionsspörsmålen rör grundläggande principer för advokatverksamheten.
När det gäller önskemålen om ökad kontroll och insyn i advokatsamfundets
verksamhet från det allmännas sida vill utskottet, liksom tidigare då
spörsmålet prövats, framhålla att den nuvarande regleringen innefattar
betydande inslag av sådan offentlig kontroll och insyn som efterlyses i
motionerna. Regleringen erbjuder, såsom uttalats under remissbehandlingen
av motionerna, goda garantier inte bara för intresset av rättssäkerhet för den
enskilde utan även för de viktiga allmänna intressen som är förknippade med
advokatyrkets utövande. Som utskottet konstaterat tidigare är regleringen
också ett resultat av en omsorgsfull avvägning mellan å ena sidan önskemålet
att tillgodose dessa allmänna och enskilda intressen och å andra sidan
önskemålet att upprätthålla principen att advokatverksamheten utgör en fri
yrkesutövning. Med hänsyn till angelägenheten av att denna princip inte
rubbas kan enligt utskottets mening rent generellt sägas att det måste fordras
skäl av särskild styrka för att en ändring av den nuvarande ordningen skall
övervägas.

Vad nu sagts hindrar inte att det kan finnas anledning att se över
enskildheter i systemet. Som framgått av redovisningen i det föregående
pågår också översynsarbete i sådana hänseenden som berörts i motionerna.

Reglerna om god advokatsed - som tagits upp i motionen 983 - ses sålunda
över från olika utgångspunkter dels inom advokatsamfundet, dels inom
brottsförebyggande rådet som ett led i den pågående översynen av lagstiftningen
mot den organiserade och den ekonomiska kriminaliteten. På
liknande sätt är det i motionen 1462 påtalade behovet av en kompletterande
disciplinär påföljd - ett behov som redan tidigare understrukits av advokatsamfundet
- under utredning inom samfundet. I nära samband med
spörsmålet om utformningen av de disciplinära påföljderna står den i båda
motionerna berörda frågan om formerna för handläggning av disciplin -

Juli 1978/79:6

ärenden och ett ökat inflytande för det allmänna härvidlag. Frågan torde
komma att aktualiseras i regeringens kansli i samband med att samfundets
förslag rörande disciplinpåföljderna läggs fram för regeringen.

Med hänsyn till det översynsarbete som enligt det sagda redan initierats
saknas enligt utskottets mening anledning till någon riksdagens åtgärd till
följd av motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1977/78:983 och 1977/78:1462.

Stockholm den 17 oktober 1978

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Bertil Johansson (c), Gunde Raneskog (c), Kerstin Andersson i
Kumla (s), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Carl
Lidbom (s), Gunilla André (c), Ella Johnsson (c), Martin Segerstedt (s), Iris
Mårtensson (s) och Margareta Andrén (fp).

GOTAB 58519 Stockholm 1978