Med anledning av motioner om abortlagstiftningen

Betänkande 1979/80:SoU10

SoU 1979/80:10

Socialutskottets betänkande
1979/80:10

med anledning av motioner om abortlagstiftningen
Motionerna

I motionen 1978/79:365 av Allan Åkerlind (m) och Tore Nilsson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att
snabbt arbeta fram förslag till ny abortlagstiftning som tar hänsyn till barnets
rätt till liv.

I motionen 1978/79:1265 av Sven Johansson m. fl. (c, m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av abortlagen och
information om denna i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen, med hänvisning till regeringsrättens dom den 6 oktober
1977, hos regeringen begär införande av en lagfäst rätt för sjukvårdspersonal,
som av etiska eller religiösa skäl finnér det oacceptabelt att medverka vid
abortingrepp, att avstå från medverkan vid sådana ingrepp.

I motionen 1978/79:1824 av Linnea Hörlén (fp) och Kersti Swartz (fp)
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den nya abortlagens
verkningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för en intensifierad information
om de stödåtgärder samhället erbjuder abortsökande.

I motionen 1978/79:1846 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m, c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av abortlagen.

Abortlagen (1974:595)

Abortlagen (1974:595, ändrad 1975:747) trädde i kraft den 1 januari 1975.
Samtidigt upphörde brottsbalkens bestämmelser om fosterfördrivning och
1938 års lag om avbrytande av havandeskap att gälla. Den äldre lagstiftningen
innebar att abort i princip var förbjuden men att havandeskap fick avbrytas
om vissa särskilt angivna indikationer förelåg.

Enligt abortlagen avgörs frågan om abort före utgången av 12:e havandeskapsveckan
av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om åtgärden
skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna förutsättning
prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av 18:e veckan
fordras i regel, utöver vad som gäller vid tidigare abort, att det företas en
särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är läkaren
skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för förnyad
prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i undantags 1

Riksdagen 1979/80. 12 sami. Nr 10

SoU 1979/80:10

2

fall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd, som får lämnas endast om
det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att fostret är
livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om havandeskapet på grund av
sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller
hälsa.

Då det gäller frågan om abort i sist angivna undantagsfall anförde
socialutskottet vid behandlingen av förslaget till abortlag bl. a. följande (SoU
1974:21 s. 37).

I förhållande till vad som gäller enligt 1938 års lag innebär den i
propositionen föreslagna och av utskottet tillstyrkta ordningen att den
tidsgräns, efter vilken abort endast får ske i undantagsfall och efter tillstånd av
socialstyrelsen, sänks från utgången av 20:e havandeskapsveckan till
utgången av 18:e veckan. Vidare kommer i princip alla aborter efter utgången
av nämnda tidsgräns att prövas av socialstyrelsen. F. n. fordras inte tillstånd
av socialstyrelsen då åtgärden sker på grund av sjukdom eller kroppsfel hos
kvinnan. Slutligen tas i den nya lagen in en uttrycklig bestämmelse om att
tillstånd till abort inte får lämnas om det kan antas att fostret är livsdugligt.
Undantag från regeln får göras blott i fall då fortsatt graviditet på grund av
sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan skulle medföra allvarlig fara för hennes
liv eller hälsa. Enligt utskottets mening innebär den nya lagen en klar
förbättring av det lagfästa skyddet för livsdugliga foster.

Beträffande de överväganden som låg till grund för den nya abortlagstiftningen
hänvisar utskottet i första hand till propositionen 1974:70 med förslag
till abortlag, m. m. och till utskottets ovan nämnda betänkande i ärendet, SoU
1974:21, vilket i alla punkter godkändes av riksdagen. Utskottet hänvisar
vidare till sina betänkanden SoU 1975/76:20 och 41 samt 1977/78:11 och 26, i
vilka behandlas i huvudsak samma frågor som tas upp i de nu aktuella
motionerna.

Abortutvecklingen

I bilagor (nr 1-3) till betänkandet lämnas vissa statistiska uppgifter från
socialstyrelsen rörande abortutvecklingen i Sverige. Vidare redovisas i bilaga
4 uppgifter om antalet aborter i vissa andra länder.

Abortrådgivning och verksamhetsredovisning

Vid behandlingen av propositionen med förslag till abortlag, m. m.
uppehöll sig utskottet utförligt vid frågan om abortrådgivning. Detta skedde
bl. a. mot bakgrunden av att det i ett flertal motioner tagits upp frågan om
obligatorisk information eller rådgivning i abortärenden. Utskottet anförde i
huvudsak följande (SoU 1974:21 s. 32).

Som utskottet tidigare anfört bygger utskottets ställningstagande i fråga om
utgångspunkten för abortlagstiftningen på förutsättningen att samhället på
ett effektivt sätt kan erbjuda all den hjälp och allt det stöd kvinnan behöver för

SoU 1979/80:10

3

att fatta sitt beslut i abortfrågan. Departementschefen framhåller att det bör
ingå som ett naturligt led i varje abortärende att kvinnan underrättas om sina
möjligheter att få rådgivning och att hon bereds tillfälle att ta del av
informationen. Sådan underrättelse bör lämnas redan när kvinnan tar den
forsta kontakten i abortärendet, antingen det är med läkare, kurator eller
annan personal som har befattning med abortfrågan. Då abortutredning i
enlighet med det nyss anförda skall göras torde ett eventuellt behov av
rådgivning kunna tillgodoses inom ramen förden kontakt med kurator som
ett sådant förfarande kommer att innebära.

Utskottet kan helt instämma i de synpunkter, som sålunda anförs av
departementschefen.

Då det gäller frågan om rådgivning bör vara obligatorisk eller ej vill
utskottet erinra om att socialstyrelsen, en del medicinska remissinstanser och
Svensk kuratorsförening framhållit att det bör vara kvinnans egen önskan
som blir helt avgörande. Utskottet delar denna uppfattning. 1 enlighet med
vad som också förordas av departementschefen skall alltså ingen kvinna
behöva inställa sig för rådgivning mot sin vilja.

Utskottet vill emellertid i denna del ytterligare anföra följande. Vad som
anförs i de ovan redovisade motionerna visar enligt utskottets mening att det
är ytterst betydelsefullt att understryka att i begreppet abortrådgivning inte
får inläggas den betydelsen att verksamheten har till syfte att påverka den
abortsökande kvinnan att avstå från att begära abort eller att låta utföra abort.
En sådan tolkning av begreppet kan lätt få den inte önskvärda psykologiska
effekten på en kvinna, som överväger abort, att hon undviker att ta del också
av den information hon kan få om det bistånd, som samhället i olika
avseenden kan erbjuda om hon fullföljer graviditeten. Utskottet vill därför
framhålla att det framstår som nödvändigt - och detta gäller självfallet i
särskilt hög grad fall där kuratorsutredning inte är aktuell - att kvinnan
muntligt underrättas såväl om att rådgivning finns tillgänglig och hur denna
är utformad som om de alternativa möjligheter hon kan erbjudas i fråga om
samtal med personer som har kännedom om förhållandena på olika områden
av betydelse för kvinnan i en abortsituation. Många gånger torde föreliggande
informationsbehov kunna tillgodoses i direkt anslutning till den första
kontakten i abortärendet. I det fall då den första kontakten sker med
gynekolog kan det dock inte krävas att denne alltid skall ha möjlighet att
lämna några mer detaljerade upplysningar om exempelvis samhällets
hjälpmöjligheter för en kvinna som är gravid. Det är därför, i enlighet med det
ovan sagda, viktigt att kvinnan i ett sådant fall tillförsäkras den information
hon behöver som underlag för sitt beslut. Med hänsyn till det anförda finner
utskottet det angeläget att vägledande anvisningar utarbetas rörande lämplig
organisation och utformning av den informationsverksamhet som utskottet
ovan berört.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av ett antal motioner gavs på
utskottets hemställan regeringen till känna.

Under år 1974 utfärdade socialstyrelsen cirkulär med anvisningar om
tillämpni ngen av abortlagen (MF 1974:100). I cirkuläret - som ändrats endast i
det avseende som anges i nästa avsnitt - ges anvisningar bl. a. om
abortrådgivningen med utgångspunkt i de principer som lades fast vid
antagandet av den nya abortlagstiftningen.

Som närmare berörs nedan följer socialstyrelsen fortlöpande tillämpningen

1* Riksdagen 1979/80. 12 sami Nr 10

SoU 1979/80:10

4

av abortlagen bl. a. då det gäller abortrådgivningen. Utskottet vill här särskilt
nämna att det år 1977 i socialstyrelsens regi anordnades en planeringskonferens
kring abortrådgivningens innehåll och organisation och att det därvid
skedde en summering av erfarenheterna av abortrådgivningen under den tid
den nya abortlagstiftningen varit gällande.

Socialutskottet diskuterade vid abortlagstiftningens tillkomst bl. a. frågan
om uppföljning av abortverksamheten (SoU 1974:21 s. 41). Därvid uttalade
utskottet bl. a. att man kunde utgå från att socialstyrelsen noggrant kommer
att följa tillämpningen av den nya abortlagen. Styrelsen har fastställt formulär
för rapportering av uppgifter gällande verkställda aborter.

Sjukvårdspersonals skyldighet att medverka vid abort

Det finns inte några bestämmelser i abortlagen eller annan författning som
tillförsäkrar sjukvårdspersonal, som av etiska, religiösa eller andra skäl finner
det oacceptabelt att medverka vid abort, rätt att slippa medverka därtill.

Beträffande tidigare riksdagsbehandling m. m. av denna fråga hänvisar
utskottet till framställningen nedan, till den utförliga redovisning som finns i
utskottets betänkande SoU 1977/78:26 (s. 4) och till där gjorda hänvisningar.

Beträffande den regeringsrättsdom av den 6 oktober 1977, som nämns i
yrkandet i motionen 1978/79:1265, finns skäl redovisa följande.

Domen avsåg besvär som en överläkare vid ett lasarett inom visst landsting
anfört över ett av sjukvårdsstyrelsen meddelat beslut angående sjukvårdspersonals
rätt att slippa medverka vid abort. I det överklagade beslutet hade
sjukvårdsstyrelsen avslagit begäran såväl om generell befrielse för all berörd
sjukvårdspersonal från medverkan vid abortverksamhet som om befrielse för
överläkares och en annan läkares personliga del.

I besvären yrkade överläkaren undanröjande av sjukvårdsstyrelsens
beslut. Han hävdade att beslutet inte stod i överensstämmelse med vad
justitieombudsmannen och riksdagen uttalat samt vad socialstyrelsen föreskrivit
i numera gällande tillämpningsanvisningar till abortlagen, dels att
beslutet kränker hans enskilda rätt.

Regeringsrätten lämnade besvären utan bifall. Som skäl härför anförde
domstolen följande.

Varken genom lag eller genom annan författning har landstinget betagits
sin befogenhet att av läkare i landstingets tjänst fordra medverkan vid abort
enligt abortlagen. Såvitt visats i målet har ej heller eljest meddelats någon
föreskrift, som sjukvårdsstyrelsen har att följa men med vilken det klandrade
beslutet ej är förenligt. Beslutet strider följaktligen ej mot lag eller annan
författning och överskrider ej heller på annat sätt styrelsens befogenhet.

Annan omständighet, som enligt 7 kap. 1 § kommunallagen skulle
medföra att beslutet är olagligt, har ej anförts i målet.

Förra året anförde utskottet följande beträffande frågan om sjukvårdspersonals
skyldighet att medverka vid abort.

SoU 1979/80:10

5

Vid abortlagens tillkomst diskuterades frågan ingående. Därvid erinrades
bl. a. om att sjukvårdspersonalen liksom annan personal i allmänhet är
skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter som arbetsgivaren ålägger dem och att
ansvaret för fördelningen av arbetet enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen
(1972:676) i första hand vilar på klinik- och blockchefer. Socialutskottet
anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande att beträffande fördelningen
av arbetsuppgifterna bör beaktas att ett utmärkande drag i dagens arbetsliv är
ansträngningarna att ge de anställda en ökad insyn i och ett ökat inflytande på
arbetsplatserna, och att man bör, som departementschefen framhållit i
propositionen i ämnet, inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt ta
hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Mot
denna bakgrund förutsatte utskottet att läkare och annan sjukvårdspersonal,
som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall
slippa delta i verksamheten härmed. Utskottet ansåg därför någon författningsmässig
reglering av frågan inte vara påkallad. Å andra sidan förutsatte
utskottet att sjukvårdspersonal som har betänkligheter i angivet hänseende
inte skall vägra medverka då fråga är om abortingrepp som är nödvändiga för
att undvika fara för moderns liv eller hälsa.

I slutet av år 1974 utfärdade socialstyrelsen cirkulär med anvisningar om
tillämpningen av abortlagen m. m. (MF 1974:100). Dessa anvisningar
omprövades i mars månad 1976 i överensstämmelse med vad utskottet (SoU
1975/76:20) och JO förordat. Socialstyrelsen utfärdade då ett ändringscirkulär
som avser den här aktuella frågan om sjukvårdspersonalens medverkan vid
abort. I cirkuläret (SOSFS (M) 1976:14) anförs efter en erinran om de
motstående intressen som föreligger och en hänvisning till bestämmelserna i
13-15 §§ sjukvårdskungörelsen följande.

”Vid fördelningen av arbetsuppgifterna bör inom sjukvården liksom inom
arbetslivet i övrigt hänsyn tas till de anställdas intressen och förutsättningar i
olika avseenden. Sjukvårdspersonalens medverkan vid abort måste betraktas
i ljuset härav. Det är angeläget att abortverksamheten primärt organiseras så
att i densamma inte tas i anspråk personal, som finner det oförenligt med sin
etiska eller religiösa uppfattning att medverka vid aborter. Socialstyrelsen
förutsätter att den, som under åberopande av sådana betänkligheter förklarar
sig önska erhålla befrielse från att medverka i abort verksamheten, skall slippa
delta däri. Sådant undantagande får dock inte innebära befrielse från
skyldighet att medverka vid abort, då situationen är sådan att fara föreligger
för moderns liv eller hälsa.

Sjukvårdshuvudmännen bör som en beredskapsåtgärd i sin planering av
abortverksamheten, var och en inom sitt sjukvårdsområde, räkna med
alternativa lösningar beträffande dispositionen av personalresurserna för
ändamålet, för att på så sätt säkerställa att abortsökande kvinna, som är
berättigad till abort enligt lagen, skall kunna få ingreppet utfört utan onödigt
dröjsmål.”

Som utskottet tidigare framhållit skall de anvisningar som socialstyrelsen
utfärdar på det här aktuella området vara vägledande för sjukvårdshuvudmännens
organisation av abortverksamheten (SoU 1977/78:11 s. 6). De nu
gällande anvisningarna stämmer väl överens med de synpunkter utskottet
redovisade vid abortlagens tillkomst. Det finns också skäl att nämna att det,
såvitt utskottet känner till, varken i det ärende som åberopas i motionen
1977/78:1089 och som nyligen avgjorts av regeringsrätten eller i något annat
fall har förekommit att sjukvårdshuvudman sökt tvinga läkare eller annan

SoU 1979/80:10

6

som är verksam inom sjukvården att mot dennes vilja medverka vid abort.
Tilläggas kan att regeringsrättens ställningstagande i angivna ärende - för
vilket tidigare redogjorts (s. 4)- inte torde innebära någon förändring av det
redan kända rättsläget på förevarande område.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte föreligger något
skäl att ompröva riksdagens ställningstagande från år 1974 rörande frågan om
lagreglering av sjukvårdspersonals medverkan vid abort. Utskottet vill
samtidigt uttala att utskottet är berett att ånyo pröva den här aktuella frågan
för den händelse det skulle visa sig att någon sjukvårdshuvudman söker
tvinga läkare eller annan sjukvårdspersonal att medverka vid abort, trots att
vederbörande befattningshavare av etiska eller religiösa skäl finnér sådan
medverkan oacceptabel och trots att det inte är fråga om abortingrepp som är
nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa.

Utskottet

Enligt abortlagen (1974:595) avgörs frågan om abort före utgången av 12:e
havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om
åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna
förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av
18:e veckan fordras i regel, utöver vad som gäller vid tidigare abort, att det
företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är
läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för
förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i
undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd. Sådant får lämnas
endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden.

Abortlagen antogs av riksdagen på våren 1974 och trädde i kraft den 1
januari 1975.

Vid abortlagens tillkomst underströks utomordentligt starkt betydelsen av
att, om ett havandeskap skall avbrytas, detta sker i ett tidigt skede. Utskottet
hänvisar till sitt betänkande i ämnet (SoU 1974:21 bl. a. s. 25 och 28).
Utskottet ansåg bl. a. att en abortlagstiftning som utgår från att kvinnan skall
ha en principiell rätt att bestämma om hennes graviditet skall avbrytas eller ej
kan utformas så att det formella förfarandet görs mycket okomplicerat, vilket
i sin tur generellt sett bör få till följd att abort kan utföras i ett mycket tidigt
skede. Abortlagen är utformad i enlighet med den angivna principen. Då det
gäller sena aborter innebär ordningen enligt abortlagen i förhållande till vad
som gällde enligt 1938 års lag om avbrytande av havandeskap att den
tidsgräns, efter vilken abort får ske endast i undantagsfall, sänkts från
utgången av 20:e havandeskapsveckan till utgången av 18:e veckan. I motsats
till vad som gällde tidigare - då abort i angivna fall inte fordrade tillstånd av
socialstyrelsen om åtgärden skedde på grund av sjukdom eller kroppsfel hos
kvinnan - skall i princip alla aborter efter utgången av nämnda tidsgräns
prövas av socialstyrelsen. 1 abortlagen finns också en uttrycklig bestämmelse
om att tillstånd till abort inte får lämnas om det kan antas att fostret är
livsdugligt. Undantag från denna regel får göras bara i fall då fortsatt

SoU 1979/80:10

7

graviditet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan skulle medföra
allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Som utskottet uttalade vid abortlagens tillkomst innebär abortlagen i
förhållande till tidigare gällande lagstiftning på området en klar förbättring av
det lagfästa skyddet för livsdugliga foster. Utskottet anser inte att det nu finns
skäl för omprövning av bestämmelserna i abortlagen om förutsättningarna
för sena aborter och avstyrker motionen 1978/79:365 av Allan Åkerlind (m)
och Tore Nilsson (m) om en ny abortlagstiftning innehållande regler som ger
livsdugliga fester ett bättre skydd än den nuvarande lagen.

Under de år abortlagen varit i kraft har antalet legala aborter varit relativt
konstant. Enligt den officiella statistiken har antalet verkställda aborter
uppgått till 32 526 år 1975, 32 351 år 1976, 31 462 år 1977 och 31 918 år 1978.
Den preliminära statistik som nu finns förde tre första kvartalen i år visar att
det finns anledning anta att det kommer att ske en viss uppgång av antalet
aborter under året. Om man beräknar antalet verkställda aborter per 100
graviditeter får man följande tal, nämligen 23,8 för år 1975, 24,7 för år 1976,
24,6 för år 1977 och 25,4 för 1978. Man kan under senare år spåra en viss
förskjutning i det relativa antalet aborter mellan kvinnor i olika åldersgrupper.
År 1975 utgjorde 23,8 % av alla aborter tonårsaborter medan första
halvåret 1979 motsvarande siffra (preliminär) var 17,5 vilket således utgjorde
en relativt betydande nedgång. Motsvarande siffror för kvinnor som var 30 år
eller äldre var 32,2 och 41,0.

Av de 31 918 personer, som genomgick abort år 1978, hade 23 913 inte
tidigare genomgått abort. 5 748 hade genomgått en abort och 1 213 två aborter
tidigare. 380 hade fått legal abort mer än två gånger. I 664 fall saknas uppgift
om tidigare aborter.

Det är bl. a. med hänsyn till bristfälligheter i statistiskt hänseende
utomordentligt svårt att göra internationella jämförelser rörande antalet
legala aborter. Det kan dock konstateras att det finns relativt stora variationer
mellan olika länder. Följande exempel kan nämnas. Enligt en statistik, som
offentliggjorts av WHO förra året (se bil. 4), verkställdes (eller gavs tillstånd
till) under vissa närliggande år (anges inom parentes) följande antal aborter
per 1 000 kvinnor i fertil ålder (15-44), nämligen i Sverige 20,1 (1976), i
Bulgarien 65,8(1974), i Canada 9,5 (1975), i Cuba 71,3(1974), i Danmark 25,8
(1976), i DDR 25,2 (1975), i England och Wales 10,5 (1976), i Finland 18,0
(1976), i Frankrike 12,4(1976), i Japan 24,9(1976), i Norge 19,7 (1975), i Polen
17,5 (1975), i Skottland 7,1 (1975), i Ungern 41,5 (1976) och i USA 22,1
(1975).

Då det gäller den svenska abortstatistiken bör också framhållas att antalet
verkställda aborter stigit kraftigt framför allt sedan mitten av 1960-talet, att
den kraftigaste ökningstakten var mellan 1968 och 1972 samt att antalet legala
aborter mellan år 1974 och 1975-abortlagen trädde i kraft den ljanuari 1975 —
inte undergick någon väsentlig förändring och att abortsiffrorna därefter hållit
sig relativt konstanta.

SoU 1979/80:10

8

Frågan huruvida abortlagstiftningen skall ha som utgångspunkt kvinnans
egen bestämmanderätt eller om den skall bygga på någon annan princip -exempelvis prövning av om någon särskild abortindikation föreligger -övervägdes mycket ingående såväl under det utredningsarbete, som föregick
tillkomsten av den nuvarande abortlagstiftningen, som i propositionen i
ämnet (1974:70) och vid riksdagsbehandlingen (SoU 1974:21) av denna.

Socialutskottet anser inte att den förändring som ägt rum sedan abortlagens
ikraftträdande i fråga om antalet legala aborter eller någon annan omständighet
motiverar en omprövning av den huvudprincip på vilken abortlagen
bygger, nämligen att om kvinnan efter moget övervägande finnér att abort är
den lämpligaste lösningen av de problem som en väntad graviditet medför,
hon också skall få abort.

Även om utskottet således inte är berett att förorda en omprövning av den
huvudprincip på vilken abortlagen bygger, finns det enligt utskottets mening
skäl som talar för att abortlagen bör bli föremål för en utvärdering. I flera
motioner - motionerna 1978/79:1265 av Sven Johansson m. fl. (c, m),
1978/79:1824 av Linnea Hörlén (fp) och Kersti Swartz (fp) samt 1978/79:1846
av Ingegerd Troedsson m. fl. (m, c)- begärs med vissa inbördes avvikelser en
utvärdering av lagen. Motionärerna nämner en rad frågeställningar som
enligt dem bör närmare undersökas.

Abortlagen har vid årsskiftet varit i kraft i fem år. Inte minst med hänsyn
till att lagen bygger på en helt annan princip än den tidigare lagstiftningen på
området utgör redan denna omständighet ett motiv för att man bör göra en
utvärdering av lagens tillämpning och effekterna av denna. Även andra
omständigheter - bl. a. att stora regionala skillnader finns i fråga om
abortfrekvensen och i fråga om förekomsten av kuratorsrådgivning - utgör
motiv för en sådan undersökning. Utskottet förordar i enlighet med vad som
föreslås i motionerna att en utvärdering av abortlagstiftningen kommer till
stånd.

Utvärderingen bör ge en mera djupgående bild av hur lagstiftningen
tillämpas och effekterna av denna än vad som är möjligt att få fram genom
den statistik som erhålls genom nuvarande rapportering till socialstyrelsen
över verkställda aborter. Vid utvärderingen bör man söka klarlägga såväl de
positiva som de negativa konsekvenser abortlagen medfört. Då det gäller
positiva konsekvenser bör belysas bl. a. betydelsen av att abort numera ofta
kan utföras polikliniskt i ett tidigt skede av graviditeten. Man bör också söka
utreda om framförda påståenden om att det skulle finnas en benägenhet hos
vissa kvinnor att se abort som ett alternativ till användning av preventivmedel
är riktiga och i så fall vad anledningen är till denna inställning.

Utskottet anser sig inte i detalj böra precisera hur utvärderingen skall
utföras men finner det angeläget att peka på vissa förhållanden som måste
särskilt uppmärksammas vid utvärderingen (p. 1-3 nedan).

1. En genomgång av abortförfarandet bör göras. Därvid bör särskilt
abortrådgivningen beaktas. Med abortrådgivning avses vid personligt besök

SoU 1979/80:10

9

meddelad information om möjligheterna att vid icke önskad graviditet
erhålla abort samt om samhällets stödåtgärder vid graviditet m. m. (MF
1974:100). Rådgivningen har inte till syfte att påverka den abortsökande
kvinnan att avstå från att begära abort eller att låta utföra abort (se bl. a. SoU
1974:21 s. 32). Rådgivningskontakten är uteslutande avsedd att vara kvinnan
till stöd och hjälp i en för henne svår situation. I första hand kuratorer bör vara
verksamma i abortrådgivningen. Parentetiskt må här nämnas att utskottet
vid abortlagens tillkomst underströk att då abortutredning (kuratorsutredning)
skall göras - i princip för alla aborter efter 12:e havandeskapsveckan - ett
eventuellt behov av rådgivning torde kunna tillgodoses inom ramen för den
kontakt med kurator som ett sådant förfarande innebär. Mot den bakgrunden
att utskottet och riksdagen fäste utomordentligt stor vikt vid abortrådgivningen
vid abortlagens tillkomst och att det i praktiken visat sig att det
förekommer mycket stora regionala variationer då det gäller förekomsten av
kuratorsrådgivning bör en ingående undersökni ng göras av dels orsakerna till
variationerna, dels den praktiska utformningen av abortrådgivningen -genom gynekolog, kurator eller genom annan - hos olika sjukvårdshuvudmän,
dels ock, så långt det är möjligt, betydelsen av abortrådgivningen för
kvinnans ställningstagande i abortfrågan. Då det gäller den praktiska
utformningen och omfattningen av abortrådgivning bör ingående undersökas
om den information som ges beträffande samhällets stödåtgärder är
tillfredsställande utformad. Utskottet anser att en undersökning i detta
hänseende bör bli en av de viktigaste uppgifterna vid utvärderingen.

2. Stora regionala skillnader i abortfrekvensen förekommer. Försök bör
därför göras att utvärdera vilka faktorer som är av betydelse för dessa
skillnader. Därvid bör särskilt beaktas frågan om sambandet mellan utbyggnaden
av preventivmedelsrådgivningen och abortfrekvensen.

3. Eftersom abortlagen bygger på kvinnans egen bestämmanderätt i frågan
om en graviditet skall avbrytas eller ej har ett stort ansvar lagts på kvinnan
som gör att hon kan utsättas för psykiska påfrestningar såväl inför beslut om
en abort som efter det att aborten utförts. Med hänsyn till de följder detta kan
ha för kvinnan bör bl. a. undersökas vilka stödåtgärder exempelvis i form av
en uppföljande kuratorskontakt som kan vara av betydelse för att minska
dessa psykiska påfrestningar.

Med utgångspunkt i bl. a. vad som anförs i motionerna kan det vara
motiverat att undersöka abortlagens tillämpning och effekter även ur andra
aspekter. Med hänsyn till att det i en av motionerna förordas en undersökning
av hur sjukvårdspersonalen ser på abortlagen samt i vad mån aborterna tar
orimligt stora resurser i anspråk inom sjukvården vill utskottet vidhålla vad
utskottet enhälligt uttalade i frågan förra året (SoU 1977/78:26 s. 10).
Utskottet anförde att - genom att utvecklingen på abortområdet redan före
abortlagens ikraftträdande alltmera kommit att innebära att aborter utförs i
ett tidigt skede av graviditeten - aborterna i stor utsträckning kommit att
utföras polikliniskt och att detta minskar belastningen på sjukhusens

SoU 1979/80:10

10

vårdresurser. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att - sedan en kvinna
med stöd av gällande lag fått rätt till abort - hon måste ha rätt att få denna
utförd med anlitande av samhällets vårdresurser ansåg utskottet det inte
påkallat med en utvärdering av abortlagen av samma slag som nu är
aktuell.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionerna 1978/79:1265
yrkandet 1, 1978/79:1824 yrkandet 1 och 1978/79:1846 anfört om en
utvärdering av abortlagstiftningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att utvärderingen av abortlagen
självfallet inte får hindra att preventivmedelsrådgivningen och andra
abortförebyggande åtgärder byggs ut av huvudmännen. Mot bakgrund härav
och med beaktande av den av utskottet förordade utvärderingen av
abortlagen anser utskottet att motionen 1978/79:1824 av Linnea Hörlén (fp)
och Kersti Swartz (fp) inte påkallar någon riksdagens åtgärd såvitt det i
motionen begärs en intensifierad information om de stödåtgärder samhället
erbjuder abortsökande (yrkandet 2).

Utskottet har upprepade gånger behandlat motioner i vilka framställts
yrkanden som avser frågan om sjukvårdspersonals skyldighet att medverka
vid abort. Ett sådant yrkande framställs i motionen 1978/79:1265 av Sven
Johansson m. fl. (c, m). Yrkandet syftar till att det genom lag skall fastslås att
sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl finner oacceptabelt att
medverka vid abortingrepp, inte skall kunna tvingas därtill.

Vid samtliga tillfällen, då frågan tidigare behandlats, har utskottet i av
riksdagen godkända betänkanden avstyrkt en lagstiftning av angivet slag. I
ett tidigare avsnitt av betänkandet har utförligt redovisats vad utskottet förra
året anförde. Utskottet, som hänvisar till redovisningen, finner inte skäl
ompröva sitt ställningstagande. Som utskottet anförde förra året är utskottet
berett att ånyo pröva den här aktuella frågan för den händelse det skulle visa
sig att någon sjukvårdshuvudman söker tvinga läkare eller annan sjukvårdspersonal
att medverka vid abort, trots att vederbörande befattningshavare av
etiska eller religiösa skäl finner sådan medverkan oacceptabel och trots att det
inte är fråga om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för
moderns liv eller hälsa.

Utskottet avstyrker således motionen 1978/79:1265 i här aktuell del
(yrkandet 2).

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om en ny abortlagstiftning att riksdagen
avslår motionen 1978/79:365,

2. beträffande frågan om en utvärdering av abortlagstiftningen att
riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1265 yrkandet
1, motionen 1978/79:1824 yrkandet 1 och motionen 1978/
79:1846 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

SoU 1979/80:10

3. beträffande frågan om information om stödåtgärder för abortsökande
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1824 yrkandet
2,

4. beträffande frågan om sjukvårdspersonals medverkan vid abort
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1265 yrkandet 2.

Stockholm den 13 november 1979

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s),
Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Erik Larsson
(c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander
(c)*, Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m) och
Åke Persson (fp)**.

* Ulla Tillander var vid betänkandets justering ledig från uppdraget som riksdagsledamot.

** Åke Perssons uppdrag som ersättare för riksdagsledamot hade upphört vid
betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av Mårten Werner, Blenda Littmarck och Anita Bråkenhielm (alla m), vilka
anfört:

Vi vill framhålla att man inte bör föregripa den begärda utvärderingen av
gällande abortlagstiftning. Först sedan denna utvärdering slutförts kan
utskottet ta ställning till de positiva och negativa konsekvenser abortlagen
kan ha medfört.

SoU 1979/80:10

12

Bilaga 1

VERKSTÄLLDA ABORTER 1951-1978. ÖVERSIKTSTABELL

År	Antal födda barn		Verkställda aborter
	Levande födda	Död- födda	Summa	Summa	Per 100 gravidi-teter1	Per 100 levande födda
1951	110168	2 163	112 331	6 328	5,3	5,7
1952	110192	2 052	112 244	5 322	4,5	4,8
1953	110144	2 007	112 151	4915	4,2	4,5
1954	105 096	1 811	106 907	5 089	4,5	4,8
1955	107 305	1 819	109 124	4 562	4,0	4,3
1956	107 960	1 836	109 796	3 851	3,4	3,6
1957	107 168	1 700	108 868	3 386	3,0	3,2
1958	105 502	1 673	107 175	2 823	2,6	2,7
1959	104 743	1 576	106 319	3 071	2,8	2,9
1960	102 219	1 418	103 637	2 792	2,6	2,7
1961	104 501	1 340	105 841	2 909	2,7	2,8
1962	107 284	1 348	108 632	3 205	2,9	3,0
1963	113 005	1 265	114 270	3 528	3,0	3,1
1964	122 664	1 391	124 055	4 671	3,6	3,8
1965	122 806	1 268	124 074	6 209	4,8	5,1
1966	123 354	1 237	124 591	7 254	5,5	5,9
1967	121 360	1 157	122 517	9 703	7,3	8,0
1968	112 991	1026	114017	10 940	8,8	9,7
1969	107 622	871	108 493	13 735	11,2	12,8
1970	110150	929	111079	16 100	12,7	14,6
1971	114 484	905	115 389	19 250	14,3	16,8
1972	112 273	764	113 037	24 170	17,6	21,5
1973	109 663	788	110 451	25 990	19,1	23,7
1974	109 874	732	110 606	30 636	21,7	27,9
1975	103 632	603	104 235	32 526	23,8	31,4
1976	98 345	545	98 890	32 351	24,7	32,9
1977	96 057	492	96 549	31 462	24,6	32,8
1978	93 248	455	93 703	31 918	25,4	34,2

1 Här definierat som summan av antal födda (levande födda + dödfödda) och antal
verkställda aborter.

SoU 1979/80:10

13

Bilaga 2

ANTAL VERKSTÄLLDA ABORTER 1972-1978 FÖRDELADE PÅ DE OPERERADES
ÅLDER

Ålder	1972	1973	1974	1975	1976	1977	1978
Absoluta tal
-14	270	242	309	276	309	308	296
15-19	5 418	5 863	7 184	7 471	7 085	6 494	5 969
20-24	5 869	6318	7 045	7 440	7 323	7 073	6 988
25-29	5 148	5 623	6 721	6 886	6 571	6 554	6319
30-34	3 494	3 839	4 723	5 251	5 694	5 653	6 266
35-39	2 638	2 689	3 116	3412	3 568	3 481	4 087
40-44	1 222	1 269	1 391	1 600	1 607	1 688	1 795
45-	lil	147	147	190	194	211	198
Summa	24 170	25 990	30 636	32 526	32 351	31 462	31 918
Relativa	tal
-14	1,1	0,9	1,0	0,8	1,0	1,0	0,9
15-19	22,4	22,6	23,4	23,0	21,9	20,6	18,7
20-24	24,3	24,3	23,0	22,9	22,6	22,5	21,9
25-29	21,3	21,6	21,9	21,2	20,3	20,8	19,8
30-34	14,5	14,8	15,4	16,1	17,6	18,0	19,6
35-39	10,9	10,3	10,2	10,5	11,0	11,1	12,8
40-44	5,1	4,9	4,5	4,9	5,0	5,4	5,6
45-	0,5	0,6	0,5	0,6	0,6	0,7	0,6
Summa	100	100	100	100	100	100	100
Index.1 Per 1 000 kvinnor
-14		..		..		..	..
15-19	161	176	216	226	224	197	178
20-24	165	184	212	227	224	216	215
25-29	157	170	205	215	212	217	215
30-34	134	139	162	169	174	167	183
35-39	134	134	151	161	164	153	170
4044	114	121	134	157	157	165	170
45-							11
Summa	152	163	192	201	200	193	193

' 1970=100

Aborter i olika åldersgrupper

Ålder	1975		1976		1977		1978	1979 jan.-juni (prel.)
	Absoluta	Relativa	Absoluta	Relativa	Absoluta	Relativa	Absoluta	Relativa	Absoluta	Relativa
	tal	tal	tal	tal	tal	tal	tal	tal	tal	tal
-19	7 747	23,8	7 394	22,9	6 802	21,6	6 265	19,6	2 872	17,5
20-29	14 326	44,0	13 894	42,9	13 627	43,3	13 307	41,7	6816	41,5
30-	10 453	32,1	11 063	34,2	11033	35,1	12 346	38,7	6 727	41,0
Totalt	32 526	100	32 351	100	31 462	100	31 918	100	16415	100

Indextablå utvisande antalet aborter per 1 000 kvinnor i vissa
åldersgrupper

Ålder	1975	1978
15-19	100	79
20-24	100	95
25-29	100	100
30-34	100	108
35-39	100	106
40-44	100	108

Ö:

SoU 1979/80:10

SoU 1979/80:10 15

Bilaga 4

Ur WHO:s Technical Report Series 1978:623 Induced abortion

ANTAL LEGALA ABORTER M. M. I VISSA LÄNDER 1974-1976

Land	År1	Antal aborter2	Antal aborter per 1 000 Hela Kvinnor i befolk- åldrarna ningen 15-44 år	Antal aborter per 1 0003 Levande Levande födda födda plus aborter
Bulgarien	1974	123 500	14,2	65,8	828	453
Canada	1975	49 300	2,2	9,5	138	121
Canada (inkl. invå-	1975	59 000	2,6	11,4	165	142
nare i Canada som fått abort i USA)
Cuba	1974	131 500	14,5	71,3	640	391
Danmark	1976	26 8004	5,3	25,8	410	291
England och Wales5	1976	101 0004	2,1	10,5	173	147
Finland	1976	19 2004	4,1	18,0	288	224
Frankrike	1976	133 6004	2,5	12,4	186	156
Indien6-8	1976	214 0004	0,35	1,7	99	99
Japan7	1976	664 100	5,9	24,9	359	264
Norge10	1975	15 1004	3,8	19,7	271	213
Polen7	1975	138 600	4,1	17,5	215	177
Singapore	1976	15 500	6,8	27,5	362	266
Skottland	1975	7 300	1,4	7,1	108	97
Skottland (inkl. in-	1975	8 400	1,6	8,1	123	110
vånare i Skottland som fått abort i England)
Sverige	1976	32 4004	3,9	20,1	330	248
Tjeckoslovakien	1976	84 600	5,7	26,7	295	227
Tunisien6	1976	20 300	3,5	17,1	1009	919
Tyska Demokratis-	1975	87 800	5,2	25,2	483	325
ka Republiken
Ungern	1976	94 7004	8,9	41,5	511	338
USA11	1975	1 034 200	4,8	22,1	329	247

1 Senaste år för vilket uppgifterna är kända.

2 Alla siffror avrundade till närmaste hundratal.

2 Antalet levande födda under samma period som aborterna.

4 Preliminära uppgifter.

5 Avser endast permanent bosatta.

6 Aborter verkställda enligt nationella familjeplaneringsprogrammet.

7 Rapporteringen ofullständig.

8 Redovisningsåret slutar 31 mars.

9 Baserat på uppskattat antal födda.

10 Godkända ansökningar.

11 Aborter som rapporterats till visst institut i New York.

Källor: Tietze, C. & Murstein, M.C. Induced abortion: 1975 factbook, and Tietze, C.
Induced abortion: 1977 supplement, New York, NY, the Population Council (Reports
on Population/Family Plänning, No. 14, 2nd ed.).

GOTAB 62858 Stockholm 1979