Med anledning av motioner i vissa grundlagsfrågor (Betänkande 1975/76:KU1 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1975/76:1

med anledning av motioner i vissa grundlagsfrågor

I detta betänkande behandlas motioner angående statsformen, riksdagens
ledamotsantal, fyraprocentsregeln vid val till riksdagen, formerna för utseende
av statsminister, regler för omröstning inom regeringen samt befordringsgrunderna
vid statliga tjänstetillsättningar.

A. Statsformen

Övergång lill republik

I motionen 1975:4 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
såsom vilande antar i motionen föreslagna grundlagsändringar, innefattande
övergång till republik med riksdagens talman som statschef samt att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan följdlagstiftning m. m. som
föranleds av grundlagsändringarna.

Enligt motionen framstår ett system med ärftlig monarki som helt oförenligt
med demokratiska principer. Riksdagens talman bör ges funktionen
som rikets statschef.

Kvinnlig tron följd

1 motionen 1975:2 av herr Boo m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär utredning om och förslag till införande av kvinnlig tronföljd
i Sverige.

I motionen framhålls det som en jämlikhetsfråga mellan könen att införa
kvinnlig tronföljd. Utöver Sverige är det av Europas monarkier endast Norge
och Belgien som har enbart manlig tronföljd. Även om jämställdheten mellan
män och kvinnor i nu ifrågavarande hänseende avser endast en familj
är enligt motionärerna införande av kvinnlig tronföljd en naturlig åtgärd
i ett samhälle där kvinnor i princip kan bekläda alla ämbeten. Det påpekas
att denna jämlikhet mellan könen klart och tydligt finns angiven i grundlagen
och att det också av den anledningen vore orimligt att göra undantag för
statschefsämbetet.

1 motionen 1975:68 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen till innevarande riksmöte lämnar förslag om sådan
ändring av tronföljdsreglerna att även kvinnor kan bekläda statschefsämbetet.

I motionen framhålls att samhällsutvecklingen i Sverige liksom i flera
andra länder har inneburit en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor
i offentligt värv. Det finns enligt vad som anförs i motionen inget godtagbart

1 Riksdagen 1975176. 4 sami Nr 1

KU 1975/76:1

skäl att utesluta kvinnor när det gäller arvsrätt till tronen eller kompetens
som riksföreståndare.

I motionen 1975:71 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning och förslag till sådan ändring av tronföljdsreglerna
att kvinnor i fråga om tronföljden jämställs med män.

Även i denna motion framhålls som rimligt i ett monarkistiskt styrelseskick
att jämställdheten mellan könen upprätthålls på så sätt att kvinnlig
tronföljd införs.

Konstitutionsutskottet behandlade vid förra årets höstsession i betänkandet
KU 1974:41 motioner med samma syfte som de nu förevarande. I betänkandet
erinrades om att det inledande kapitlet om statsskickets grunder
i den nya regeringsformen innehåller ett stadgande om att konungen är
rikets statschef och att i propositionen i författningsfrågan uttalats att konungadömets
bevarande i dag är en given utgångspunkt vid utformningen
av en ny författning, om författningen skall få önskvärt stöd i riksdagen
och folkopinionen. Beträffande tronföljdsreglerna som behållits oförändrade
enligt den nya grundlagen erinrades om att författningsförslaget byggde på
tanken att riksdagen, för den händelse konungahuset skulle utslockna, skall
få rådrum att ta ställning till den framtida statsformen.

Utskottet avstyrkte motionerna under motivering att utskottet inte funnit
anledning att frångå sin i samband med grundlagsreformen intagna ståndpunkt
i fråga om statsformen och tronföljdsreglerna. Riksdagen följde utskottet.

En reservation hade avgivits till förmån för införande av republik (1 vpk)
och en för kvinnlig tronföljd (4 c, 2 m och 1 fp).

B. Riksdagens ledamotsantal

I motionen 1975:93 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs - såvitt avser
yrkandet 4 - att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till minskning
av riksdagens ledamotsantal med beaktande av vad som i motionen
anförts angående vikten av att bereda olika delar av landet möjlighet till
en bred riksdagsrepresentation. Starka skäl talar enligt vad som anförs i
motionen för att riksdagens ledamotsantal borde begränsas för att därmed
möjliggöra för riksdagen att fatta beslut på ett smidigare och effektivare
sätt. Det framhålls härvid, att en ordning med ett mindre antal ledamöter
skulle kräva speciella åtgärder, t. ex. i form av ett utökat antal utjämningsmandat
så att varje landsdel erhöll en representation som på ett riktigt
sätt återspeglade valmanskårens uppfattningar.

Enligt 3 kap. 1 § i den nya regeringsformen består riksdagen av en kammare
med 349 ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.

I sitt av riksdagen godkända betänkande med anledning av författningsförslaget
i nu ifrågavarande avseende och motioner vari föreslagits sänkning

KU 1975/76:1

av ledamotsantalet med hänvisning till risker för tungroddhet i riksdagsarbetet
avstyrkte utskottet (KU 1973:26 s. 21) bifall till motionerna och uttalade
därvid bl. a. att frågan om lämpligt antal riksdagsledamöter varken
kan eller bör bedömas uteslutande eller ens huvudsakligen under hänsynstagande
till arbetsförhållandena i riksdagen. Enligt utskottet var det andra
faktorer som vägde tungt i sammanhanget, t. ex. vikten av att bereda olika
landsdelar allsidig representation i riksdagen. En reservation (2 m, 1 fp) till
förmån för bifall till motionerna förelåg.

Vid 1974 års riksdag behandlades en motion (m) om sänkning av antalet
ordinarie riksdagsledamöter till 299. Utskottet (KU 1974:43) förklarade sig
ej finna anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt beträffande riksdagens
ledamotsantal och avstyrkte motionen. 1 en reservation (2 m) yrkades bifall
till motionen. Riksdagen följde utskottet.

C. Fyraprocentsregeln vid val till riksdagen

I motionen 1975:668 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
i skrivelse till regeringen begär en parlamentarisk utredning rörande
slopande eller förändring av gällande system med spärrar vid val till riksdagen.

I motionen framhålls den nu gällande fyraprpcentspärren som en form
av åsiktsgradering. Rösterna har olika värde, anförs det, genom att den
som röster på ett parti som inte får fyra procent av rösterna inte erhåller
någon riksdagsrepresentant. Vid 1973 års val innebar regeln att ett parti
kunde samla över 200 000 röster och ändå förbli orepresenterat i riksdagen.
Det bör enligt motionärerna övervägas om inte en lägre spärr än 4 % kan
vara lämpligare, därest en spärregel även i framtiden anses böra förekomma.

1 3 kap. 7 § regeringsformen stadgas, att endast parti som har fått minst
fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att deltaga i fördelningen
av mandaten i riksdagen. Parti som har fått färre röster deltar i fördelningen
av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent
av rösterna. Bestämmelserna tillkom som ett led i den partiella grundlagsreformen
1969.

Vid behandlingen av propositionen beträffande den partiella grundlagsreformen
fann konstitutionsutskottet (KU 1968:20) det föreslagna nya valsystemet
i vad avsåg såväl riksproportionalitet som spärreffekter mot småpartier
innebära en väsentligt mera rättvis och därmed från principiellt demokratiska
synpunkter mera tillfredsställande ordning än den dittillsvarande.
Utskottet tillstyrkte sålunda propositionen i denna del. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets förslag.

Frågan har därefter behandlats i riksdagen med anledning av motioner,
bl. a. i samband med att förslaget till den nuvarande grundlagen antogs
som vilande (KU 1973:26 s. 21) och senast vid förra årets riksdag (KU
1974:44) utan att riksdagen funnit anledning till ändrat ställningstagande.

KU 1975/76:1

Det skall i sammanhanget erinras om att ett nytt valsystem för val till
landsting kommer att tillämpas vid nästa val, därvid bl. a. skall gälla att
endast parti som fätt minst tre procent av rösterna i hela landstingskommunen
har rätt att delta i mandatfördelningen (prop. 1975:101, KU 1975:19).
Beträffande frågan om ett nytt valsystem för kommunfullmäktige - och
även landstingsvalen - kan hänvisas till den nämnda propositionen (s. 53).

D. Formerna för utseende av statsminister

I motionen 1975:311 av herr Molin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att frågan om formerna för utseende av statsminister
görs till föremål för utredning.

Enligt motionen är nu gällande regler om utseende av statsminister behäftade
med flera svagheter. En sådan svaghet anges vara den möjlighet
som reglerna erbjuder att framtvinga nyval. En annan svaghet är att en
regeringsbildningsprocedur efter nyval i realiteten inte kan komma i gång
förrän den nya riksdagen samlats och valt talman. En tredje svaghet, som
motionärerna pekar på, är att eftersom för val av statsminister inte krävs
positiv majoritet i riksdagen kan till statsminister utses någon som egentligen
saknar stöd av riksdagsmajoriteten. I motionen föreslås att riksdagen skall
tillerkännas en egen initiativrätt i vad gäller val av statsminister genom
att visst lägsta antal riksdagsledamöter får rätt att lämna förslag till statsminister.
Vidare anser motionärerna att man vid en första omröstning skall
kräva absolut majoritet förval av statsminister. Relativ majoritet bör däremot
kunna komma i fråga vid senare omröstningar och efter en viss tidsintervall
från den första omröstningen.

De regler som enligt den nya regeringsformen gäller för val av statsminister
innebär i korthet att talmannen efter samråd med företrädare för de politiska
partierna i riksdagen och vice talmännen lämnar riksdagen förslag till statsminister.
Röstar inte mer än hälften av riksdagens ledamöter mot förslaget
är det antaget. I annat fall skall talmannen avge nytt förslag för omröstning
enligt samma regler. Om riksdagen fyra gånger avvisat talmannens förslag
skall förfarandet avbrytas och återupptas först efter nyval. Vid regeringsbildning
efter nyval skall statsminister utses av den nyvalda riksdagen.

Vid riksdagsbehandlingen av grundlagsärendet riktades i en motion (fp)
kritik mot den föreslagna ordningen och framlades ett alternativt förslag
till regler för statsministerval, innebärande bl. a. att viss initiativrätt skulle
tillerkännas riksdagen.

I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande avstyrkte utskottet
(KU 1973:26 s. 32) motionen. I en reservation (fp) yrkades bifall till motionen.

KU 1975/76:1

E. Regler för omröstning inom regeringen

I motionen 1975:663 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
såsom vilande antar i motionen föreslagna grundlagsändringar innefattande
särskilda regler för omröstning inom regeringen. Enligt motionens förslag
skall vid skilda meningar i ett vid regeringssammanträde förekommande
ärende något avgörande inte få fattas utan att minst hälften av statsråden
är närvarande. Begärs i sådant fall omröstning skall enligt motionen den
mening gälla, som flertalet av de närvarande statsråden biträder. Vid lika
röstetal föreslås statsministern får utslagsröst.

Enligt den nya regeringsformen gäller att minst fem statsråd skall delta
i regeringssammanträde samt att vid sådant sammanträde skall föras protokoll,
vari skiljaktig mening skall antecknas. Däremot innehåller regeringsformen
inga omröstningsregler och följaktligen uppställs ej heller krav på
att ett beslut för att bli gällande skall omfattas av ett visst antal statsråd.

Vid riksdagsbehandlingen av författningsreformen behandlade konstitutionsutskottet
(KU 1973:26 s. 34) två motioner (fp och m) med syfte att
införa särskilda bestämmelserom omröstningsregler inom regeringen. I sitt
av riksdagen godkända yttrande över motionerna anslöt sig utskottet till
departementschefens uppfattning att regeringsarbetet inte onödigtvis borde
bindas av formella regler, som kunde hindra anpassningen av arbetet till
växlande förhållanden. Grundlagsstadganden angående regeringsarbetet
måste därför enligt utskottet utformas så, att de passade olika typer av regeringar;
den föreslagna ordningen anknöt till vad som i praktiken redan
tillämpades i statsrådsöverläggningarna, där regeringsbesluten i realiteten
fattades.

I en reservation (m och fp) yrkades att regler för omröstning inom regeringen
skulle införas i grundlagen.

F. Befordringsgrunderna vid statliga tjäastetillsättningar

I motionen 1975:995 av fru Jacobsson (m)och herr Turesson (m) hemställs
att riksdagen beslutar att regeringsformens 11 kap. 9 § andra stycket ändras
i enlighet med den tidigare av grundlagberedningen föreslagna lydelsen,
nämligen att vid tillsättning av statlig tjänst avseende endast skall fästas
vid förtjänst och skicklighet. Motionärerna hävdar att exempelvis politisk
partitillhörighet inte kan accepteras som tillsättningsgrund. Förutom till förtjänst
och skicklighet bör enligt motionärerna vid tjänstetillsättningar hänsyn
kunna tas, om särskilda skäl föreligger, till arbetsmarknadssynpunkter och
lokaliseringspolitiska synpunkter.

I en motion (m) med anledning av 1973 års proposition i författningsfrågan
kritiserades i likhet med nu förevarande motion den omformulering av lagtexten
i förhållande till grundlagberedningens förslag som gjorts i propositionen
beträffande grunderna för tillsättning av statlig tjänst. Enligt mo -

KU 1975/76:1

tionen innebar förslaget en uppluckring av grunderna för tillsättning av
sådan tjänst.

I sitt av riksdagen godkända yttrande över motionen avstyrkte utskottet
(KU 1973:26 s. 72) bifall till motionen under framhållande, att utskottet
beträffande befordringsgrunderna förutsatte att den möjlighet propositionens
förslag medgav att väga in även arbetsmarknadspolitiska och lokal iseringspolitiska
hänsyn vid bedömningen skulle komma att utnyttjas på sådant
sätt att inga faror för den enskildes rättssäkerhet kommer att uppstå.

I en reservation (m, fp) yrkades bifall till motionen.

Utskottet

De grundlagsfrågor som upptagits i motionerna har varit föremål för utskottets
överväganden i samband med behandlingen av propositionen i författningsfrågan
1973. Utskottet har inte funnit anledning att frångå sin i
samband därmed intagna ståndpunkt till frågorna och avstyrker motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande frågan om övergång till republik avslår motionen
1975:4;

2. beträffande frågon om kvinnlig tronföljd avslår motionerna
1975:2, 1975:68 och 1975:71;

3. beträffande frågan om riksdagens ledamotsantal avslår motionen
1975:93, yrkandet 4;

4. beträffande frågan om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen
avslår motionen 1975:668;

5. beträffande frågan om formerna för utseende av statsminister
avslår motionen 1975:311;

6. beträffande frågan om regler för omröstning inom regeringen
avslår motionen 1975:663;

7. beträffande frågan om befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar
avslår motionen 1975:995.

Stockholm den 15 oktober 1975

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

KU 1975/76:1

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s), herrar
Mossberg (s), Fiskesjö (c). Svensson i Eskilstuna* (s), Jonnergård (c), Björck i
Nässjö (m), Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Olsson i Edane(s), Molin (fp), Johansson
i Malmö (s), fru Jacobsson* (m) och herr Berndtson (vpk).

Vid beslut under punkterna 3 (riksdagens !edamotsantal),4 (fyraprocentsregeln
vid val till riksdagen) och 7 (befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar)
har herr Lindahl i Hamburgsund ersatt herr Molin.

*Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av herr Berndtson (vpk) som ansett att utskottet beträffande punkten
1, frågan om övergång till republik, bort anföra och hemställa följande:

Som anförts i motionen 1975:4 kan författningsreformen inte godtas såvitt
gäller monarkins bevarande. Bakom kravet på monarkins avskaffande står
en bred opinion, representerande en rad organisationer och enskilda. Även
om den nya författningen innebär att monarken enbart skall ha ställning
som symbol för riket och fullgöra representativa uppgifter kvarstår den principiella
sidan av saken och monarkins ideologiska roll. Man behåller den
helt odemokratiska bördsrätten till statschefsämbetet liksom andra privilegier,
t. ex. immunitetsrätten. Över huvud framstår ett system med ärftlig
monarki som helt oförenligt med varje tanke om allas lika rätt. Med monarkin
följer dessutom reaktionär mytbildning och ideologi.

Många av de ceremonier där nu konungen medverkar kan förenklas eller
avskaffas. I den mån representation fordras på icke regeringsnivå kan de
representativa uppgifterna handhas av den av riksdagen valde talmannen.
Talmannen har i och med författningsreformen 1973-1974 kommit att erhålla
en roll vid regeringsbildning, vilken ersätter en tidigare uppgift för
monarken. Riksdagens talman bör därför ges titeln rikets statschef.

Övergången till republik kan ske utan större utredningsarbete. Riksdagen
bör redan nu vara i stånd att såsom vilande antaga erforderliga förändringar
i regeringsformen. Förslag om övriga förändringar i t. ex. annan lagtext än
regeringsformen och andra praktiska detaljer bör riksdagen hemställa om
hos regeringen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. beträffande frågan om övergång till republik med bifall till motionen
1975:4 beslutar

a. att såsom vilande anta följande förslag till ändring av regeringsformen: -

KU 1975/76:1

Regeringsformen

Nuvarande lydelse

1 kap. Statsskickets grunder

Regeringsformen, successionsordningen
och tryckfrihetsförordningen
är rikets grundlagar.

Konungen är rikets statschef.

5 kap. Statschefen

Som statschef får endast den
tjänstgöra som är svensk medborgare
och har fyllt tjugofem dr. Han får
icke samtidigt vara statsråd eller utöva
uppdrag såsom talman eller riksdagsledamot.

Statschefen skall samråda med
statsministern, innan han reser utrikes.

Är konungen av sjukdom, utrikes
resa eller annan orsak hindrad att
fullgöra sina uppgifter, inträder enligt
gällande tronföljd medlem av konungahuset,
som ej är hindrad, för att
såsom tillfällig riksföreståndare fullgöra
statschefens uppgifter.

Utslocknar konungahuset, utser
riksdagen en riksföreståndare att fullgöra
statschefens uppgifter tills vidare.
Riksdagen utser samtidigt en vice riksförståndare.

Detsamma gäller, om konungen dör
eller avgår och tronföljaren ännu ej har
fyllt tjugofem är.

Föreslagen lydelse
2 §

Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen
är rikets grundlagar.

4 §

Riksdagens talman är rikets statschef.

2 §

Som statschef får endast den
tjänstgöra som är svensk medborgare.
Hon eller han får icke samtidigt
vara statsråd.

Statschefen skall samråda med
statsministern, innan hon eller han
reser utrikes.

3 §

Är riksdagens talman av sjukdom,
utrikes resa eller annan orsak hindrad
att fullgöra sina uppgifter som
statschef inträder den av riksdagens
vice talmän, som är närmast i rang
och ej är förhindrad, för att såsom
tillförordnad statschef fullgöra statschefens
uppgifter.

4 §

Avlider riksdagens talman fullgöres
statschefsfunktionen av den av riksdagens
vice talmän som är närmast i rang
och ej är förhindrad, till dess nyval av
talman företagits.

KU 1975/76:1

Nuvarande lydelse

Har konungen under sex månader
utan avbrott varit hindrad att fullgöra
sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra
dem skall regeringen anmäla det
till riksdagen. Riksdagen bestämmer
om konungen skall anses ha avgått.

Riksdagen kan utse någon att efter
regeringens förordnande tjänstgöra
som tillfällig riksföreståndare när ingen
med behörighet enligt 3 och 4 §§ kan
tjänstgöra.

Talmannen eller, vid förfall för honom,
vice talman tjänstgör efter regeringens
förordnande som tillfällig
riksföreståndare, när ingen annan behörig
kan tjänstgöra.

Konungen kan ej åtalas försina gärningar.
Riksförståndare kan ej åtalas
för sina gärningar som statschef.

Föreslagen lydelse

5 §

Paragrafen utgår.

6 §

Därest ingen av riksdagens talmän
är i stånd att tjänstgöra, tjänstgör den
av riksdagens ledamöter som längst tid
har varit ledamot av riksdagen intill
dess att talman eller vice talman åter
'är i stånd att tjänstgöra eller intill dess
att val av ny talman och nya vice talmän
verkställts.

7 §

Paragrafen utgår.

b. att såsom vilande anta förslaget - i överensstämmelse med
ovan föreslagen ändring i regeringsformen 1 kap. 2 § - att upphäva
gällande successionsordning.

c. att i övrigt hos regeringen hemställa om förslag till följdändringar
i lagtext och reglering av andra förhållanden som
kan föranledas av ett beslut enligt a. ovan;

2. av herrar Boo (c). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m), Nordin
(c), Molin (fp) och fru Jacobsson (m) som ansett att utskottet beträffande
punkten 2, frågan om kvinnlig tronföljd, bort uttala och hemställa följande:

Den nya grundlagen innebär ingen ändring av tronföljdsreglerna. Sålunda
är fortfarande kvinnliga medlemmar av konungahuset uteslutna från statschefsämbetet.
Samhällsutvecklingen i Sverige liksom i flera andra länder
har inneburit en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män då det gäller
offentligt värv. Kvinnlig tronföljd förekommer i dag i sex av Europas nio
monarkier.

Antagandet av den nya grundlagen innebar att riksdagens överväldigande
majoritet uttalade sig för att det monarkiska statsskicket i Sverige skall
bestå för framtiden. Beslutet kan med säkerhet sägas vara fast förankrat

KU 1975/76:1

hos majoriteten av det svenska folket. Inom ramen för ett sådant styrelseskick
bör av skäl som här har anförts kvinnlig tronföljd införas.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

2. beträffande frågan om kvinnlig tronföljd med anledning av motionen
1975:68 och med bifall till motionerna 1975:2 och
1975:71 hos regeringen anhåller om utredning och förslag till
införande av kvinnlig tronföljd;

3. av herr Björck i Nässjö (m) och fru Jacobsson (m) som ansett att utskottet
beträffande punkten 3, frågan om riksdagens ledamotsantal bort uttala och
hemställa följande:

Starka skäl talar enligt utskottet för att riksdagens ledamotsantal bör begränsas
för att på det sättet göra det möjligt för riksdagen att på ett smidigare
och effektivare sätt fatta beslut i de allt fler ärenden den har att ta ställning
till. Ett system med minskat ledamotsantal kan dock kräva speciella åtgärder,
t. ex. ett utökat antal utjämningsmandat, för att se till att representationen
från varje del av landet får en sammansättning som på ett riktigt sätt återspeglar
valmanskårens uppfattningar.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

3. beträffande frågan om riksdagens ledamotsantal med bifall till
motionen 1975:93 såvitt avser yrkandet 4 hos regeringen hemställer
om förslag till minskning av riksdagens ledamotsantal
med beaktande av vad utskottet anfört;

4. av herr Berndtson (vpk) som ansett att utskottet beträffande punkten
4, frågan om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen, bort anföra och hemställa
följande:

I motionen 1975:668 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs att regeringen
tillkallar en parlamentarisk utredning rörande slopande eller förändring av
gällande system med spärrar vid val till riksdagen.

Före 1968-1969 års grundlagsändringar missgynnade vallagarna mindre
partier genom att ett mandat för sådant parti krävde väsentligt fler röster
än för större parti. Grundlagsändringarna eliminerade de värsta orättvisorna
härvidlag, och ett steg togs mot riksproportionalitet och lika rösträtt.

Som framhålls i motionen innebär det nuvarande valsystemet en form
av åsiktsgradering i och med att rösterna har olika värde. Den röst som
läggs på ett parti som inte uppnår fyra procent av väljarna har inte samma
värde som den röst som läggs på ett parti som överskrider detta procenttal,
enär gränsen för riksdagsrepresentation går vid fyra procent.

I 1973 års riksdagsval deltog mer än 5 160 000 väljare. Det innebär att
ett parti skulle kunna samla över 200 000 väljare och likväl bli orepresenterat

KU 1975/76:1

i riksdagen, beroende på att man inte når fyra procent av väljarna. Om flera
partier närmar sig men inte når fyra procent skulle flera hundra tusen väljare
bli orepresenterade. Detta är från flera synpunkter helt otillfredsställande.

Såväl högre som lägre spärrar än i Sverige tillämpas i andra länder med
valspärrar. Den spärr vid fyra procent som tillkom i Sverige i slutet av
1960-talet byggde uppenbarligen på en kompromiss utifrån de då rådande
politiska förhållandena. Även frågan om var en eventuell spärr skall sättas
borde vara mogen för prövning av de partier som då arbetade fram förslaget
till grundlagsändring.

Enligt utskottet bör en översyn av spärreglerna nu komma till stånd genom
en parlamentarisk utredning.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

4. beträffande frågan om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen
med bifall till motionen 1975:668 hos regeringen begär en parlamentarisk
utredning rörande slopande eller förändring av gällande
system med spärrar vid val till riksdagen;

5. av herr Molin (fp) som ansett att utskottet beträffande punkten 5,,formerna
för utseende av statsminister, bort anföra och hemställa följande:

I motionen framförs kritik mot den nya regeringsformens regler om utseende
av statsminister och begärs att frågan blir föremål för utredning.

Reglerna för utseende av statsminister är en utomordentligt viktig del
i regeringsformen. Frågan blev inte föremål för någon närmare analys i
samband med den nyligen genomförda författningsreformen.

I motionen pekas på tre grundläggande svagheter med nu gällande ordning.
Den ger möjligheter för en enda person - talmannen - att framtvinga
nyval genom att till statsminister föreslå kandidater som inte kan vinna
riksdagens stöd. Den möjliggör vidare att till statsminister utses någon som
inte har stöd av flertalet riksdagsledamöter. Slutligen medför reglerna att
regeringsskifte inte kan äga rum förrän omkring tjugo dagar efter ett val.

Som anförs i motionen anser utskottet inte, att det finns anledning begränsa
riksdagens medverkan vid utseende av statsminister till att endast
pröva de förslag som talmannen lägger fram. Riksdagen bör enligt utskottets
uppfattning också ha en egen initiativrätt. I regeringsformen bör därför införas
en bestämmelse om att ett visst antal av riksdagens ledamöter äger
rätt att lägga fram förslag till statsminister. Den följande omröstningsproceduren
bör utgå härifrån. Man kan t. ex. kräva att den föreslagne får stöd
av en absolut majoritet av riksdagens ledamöter. Relativ majoritet borde
dock kunna komma i fråga vid senare omröstningar och efter en viss tidsintervall
från den första omröstningen.

Det är utskottets uppfattning, att man nu bör få fram alternativa modeller
för att utse statsminister. En grundläggande förutsättning vid denna prov -

KU 1975/76:1

ning bör vara att statschefen inte skall ha något inflytande vid regeringsbildningen.
De nya reglerna bör vidare sikta till att eliminera nackdelarna
med den nuvarande ordningen.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen och hemställer
att riksdagen

5. beträffande frågan om formerna för utseende av statsminister
med bifall till motionen 1975:311 hos regeringen begär att frågan
om formerna för utseende av statsminister görs till föremål
för utredning;

6. av herr Björck i Nässjö (m), herr Molin (fp) och fru Jacobsson (m) som
ansett att utskottet beträffande punkten 6, frågan om regler för omröstning
inom regeringen, bort anföra och hemställa följande:

I motionen hemställs om grundlagsändring i syfte att införa kollegiala
omröstningsregler inom regeringen.

Den nya regeringsformen innehåller inte några regler om beslutsfattandet
inom regeringen. I grundlagberedningens förslag fanns däremot en regel,
som innebar att regeringens beslut skulle fattas genom allmän kollegial omröstning
med utslagsröst för statsministern.

Det är självfallet endast i sällsynta fall som meningsskiljaktigheter inom
regeringen är så djupgående att de direkt redovisas i beslutsfattandet. När
så inträffar, är det å andra sidan sannolikt att det oftast gäller för rikets
styrelse väsentliga frågor. Om statsministern i ett sådant fall har en gentemot
regeringen i övrigt avvikande mening skulle ett konstitutionellt oklart läge
uppstå genom att det inte klart framgick vilken linje som skulle bli regeringens
beslut - statsministerns eller övriga regeringsledamöters.

Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att man i grundlagen
har bestämmelser om hur man skall förfara då det råder delade meningar
inom regeringen. Avsaknaden av regler leder eljest i relaiteten antingen
till ensamrätt för statsministern eller till beslutsoförmåga i regeringen.

Som anförs i motionen är grundtankarna bakom den nya grundlagen
att beslutanderätten skall förläggas till de organ som företräder folket. I
inget fall finns någon bestämmelse som ger exklusiv beslutanderätt i viktiga
frågor till en enda person.

Inte heller på andra områden inom den svenska demokratin finns några
sådana bestämmelser. Inom t. ex. intresseorganisationerna och kommunerna
fattas styrelsebesluten genom vanlig omröstning. Det finns enligt utskottets
mening inga bärande skäl för att inte dessa principer skall gälla också den
svenska regeringen. Att ge statsministern ensam beslutanderätten i alla de
viktiga ärenden som ankommer på regeringen är alltså olämpligt. Utskottet
anser därför att en sådan regel som föreslås i motionen bör införas i regeringsformen.

KU 1975/76:1

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen och hemställer
att riksdagen

6. beträffande frågan om regler för omröstning inom regeringen med
bifall till motionen 1975:663 såsom vilande antar följande ändringar
av 7 kap. regeringsformen:

a. efter 4 § infors en ny 5 § av följande lydelse:

5 § Yppas vid regeringssammanträde skilda meningar i något ärende,
får ärendet ej avgöras såvida icke mer än hälften av statsråden
är närvarande. Som beslut skall, om omröstning begäres, den
mening gälla varom flertalet av de närvarande statsråden förena
sig eller, vid lika röstetal, den mening som statsministern biträder.

b. 5-8 §§ numreras 6-9 §§;

7. av herr Björck i Nässjö (m), fru Jacobsson (m) och herr Lindahl i Hamburgsund
(fp) som ansett att utskottet beträffande punkten 7, frågan om
befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar, bort anföra och hemställa
följande:

Enligt utskottet är det av stor betydelse vilka omständigheter som skall
tilläggas betydelse vid tillsättning av statstjänster, i första hand för de sökande
själva och i andra hand för allmänheten. Att kunna förlita sig på
statsmakternas objektivitet vid tjänstetillsättningar är en av de faktorer som
skapar rättstrygghet.

I den äldre regeringsformen tillmättes endast förtjänst och skicklighet
betydelse vid bedömning av sökandes kvalifikationer. I den nya regeringsformen
har skett en vidgning av omständigheter, som kan tillmätas betydelse
genom ordalydelsen i 11 kap. 9 § andra stycket ”sakliga grunder såsom
förtjänst och skicklighet”. Då det inte alltid kan vara självklart vilka grunder
förutom förtjänst och skicklighet som kan kallas sakliga, kan formuleringen
ge anledning till tolkningssvårigheter. I ett sådant läge kan allmänheten
vid kontroversiella tillsättningsärenden komma att spekulera över vilka
grunder som tillmätts avgörande betydelse.

Utskottet anser därför att förutom till förtjänst och skicklighet skall hänsyn
vid tjänstetillsättningar kunna tas endast till arbetsmarknadssynpunkter och
lokaliseringspolitiska synpunkter och detta endast om särskilda skäl föreligger.
En sådan begränsning av befordringsgrunderna bör införas i grundlagen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

7. beträffande frågan om befordringsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar
med bifall till motionen 1975:995 såsom vilande
antar följande förslag till ny lydelse av 11 kap. 9 § andra stycket
regeringsformen:

KU 1975/76:1

Vid tillsättning av sådan tjänst skall avseende fästas endast vid
förtjänst och skicklighet. Om inskränkning i rätten för den som
innehar en tjänst att erhålla annan likartad tjänst gäller dock
vad som föreskrives särskilt.

Särskilt yttrande

av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) beträffande frågan om riksdagens ledamotsantal: I

olika sammanhang har aktualiserats frågan om en sänkning av riksdagens
ledamotsantal bl. a. i samband med införandet av systemet med ersättare
för riksdagsledamöterna. Denna ordning har varit i kraft sedan i början
av år 1974. Enligt min mening bör i samband med en översyn av ersättarsystemet
frågan om riksdagens ledamotsantal tas upp till förnyat övervägande.