Med anledning av motioner i markpolitiska frågor (Betänkande 1976/77:CU21 Civilutskottet)

CU 1976/77: 21

Civilutskottets betänkande
1976/77: 21

med anledning av motioner i markpolitiska frågor
Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1976/77:

427 av herr Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen

1. uttalar sig för ett successivt överförande av privata hyreshus i samhällets
ägo,

2. hos regeringen hemställer att en plan snarast utarbetas för genomförande
av denna målsättning,

430 av fröken Öhrsvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av gällande regler i syfte att endast allmännyttiga och
kooperativa bostadsföretag får uppträda som byggherrar och ägare av flerfamiljshus,

551 av herr Danell m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen med anledning av den förestående revideringen av byggnadslagstiftningen
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande det enskilda ägandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående vikten av valfrihet mellan ägande och tomträtt,

914 av herr Augustsson m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen hos regeringen
hemställer om en utredning med uppdrag att undersöka möjligheterna att,
utöver vad som gäller enligt den kommunala förköpsrätten, få till stånd
någon form av priskontroll på all mark,

929 av herr Wachtmeister i Johannishus m. fl. (m) vari hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande den
personliga äganderätten, en ökad privatisering av vårt lands naturtillgångar
och enskilda markägares rättsliga ställning.

Utskottet

I motionerna 1976/77:551 (m), yrkandet 1, och 929 (m) föreslås riksdagen
göra vissa uttalanden om det enskilda ägandet m. m., närmast med avseende
på ägandet av fast egendom. Uttalandet enligt det förstnämnda förslaget
föreslås göras med anledning av den förestående revideringen av byggnadslagstiftningen.
Uttalandena skulle innebära att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionerna anförts i denna fråga.

Utskottet har inte funnit anledning att förorda uttalanden av föreslagen
typ. Skilda synpunkter och värderingar får brytas mot varandra i samband
med behandlingen av konkreta förslag i ämnet.

1 Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 21

CU 1976/77:21

I motsatt riktning går förslagen i motionerna 1976/77:427 (vpk) och 430
(s). Den förstnämnda motionen syftar till ett uttalande för ett successivt överförande
av privata hyreshus i samhällets ägo och till en begäran att regeringen
utarbetar en plan för detta. Den senare motionen innehåller krav om utredning
med syfte att endast allmännyttiga och kooperativa företag får uppträda
som byggherrar och ägare av flerfamiljshus.

Motioner med yrkanden som i den förstnämnda motionen (vpk) har behandlats
vid flera tillfällen senast i betänkandet CU 1975:7. Ett motionsförslag
av den typ som den senare motionen representerar behandlades år
1970 (SU 1970:50 s. 15).

Enligt utskottets mening är inte heller principiella uttalanden av denna
typ lämpliga. Utskottet har i betänkandet CU 1976/77:18 (s. 28) behandlat
anslutande frågor om konkurrens mellan förvaltningsformerna m. m. Motionerna
avstyrks med hänvisning till vad i detta sammanhang anförts.

Vidare föreslås i motionen 1976/77:914 (s) en utredning om priskontroll
på ali mark.

Markvärdestegringens problem har varit föremål för intresse och utredningar
under decennier. Konkreta åtgärder har haft bl. a. denna utgångspunkt:
realisationsvinstbeskattningen, ersättningsreglerna vid expropriation
m. m., grunder för den fysiska planeringen och riktlinjer för kommunernas
markpolitik, jordförvärvslagstiftningen m. m. Jordförvärvsutredningen har
enligt vissa direktiv (kommittéberättelse 1975 s. 455-460, tilläggsdirektiv
i regeringsprotokoll 1976-12-09) att undersöka i vad mån det är möjligt
att ytterligare motverka överpriser på jordbruks- och skogsmark genom ändringar
i jordförvärvslagstiftningen. En föreslagen utredning om priskontroll
skulle enligt utskottets mening inte tjäna motionärernas syfte - i många
fall är det fråga om att ytterligare utnyttja de markpolitiska instrument
som redan finns och som godtagits av en bred riksdagsmajoritet. Motionärernas
ytterligare syften får tas upp till behandling i det fortsatta markpolitiska
reformarbetet.

Slutligen har i detta sammanhang tagits upp motionen 1976/77:551 (m),
yrkandet 3, med dess förslag att riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående vikten av valfrihet mellan ägande och tomträtt.

Motsvarande fråga har behandlats av utskottet vid flera tillfällen, senast
i betänkandet CU 1975/76:22 (s. 24 och 66). Utskottets majoritet (s, c, fp,
vpk) konstaterade då att valet mellan upplåtelseformerna ligger hos kommunerna,
som har att fatta beslut med hänsyn till skiftande förutsättningar.
Det ansågs naturligt att motiven för tomträttsupplåtelse väger särskilt tungt
i områden med förväntad större markvärdestegring eller där kommunerna
behöver planeringsfrihet. En valfrihet som inte skulle gälla för kommunen
utan för den byggande ansågs av utskottet närmast vara en argumentering
mot tomträttsinstitutet. Utskottet uttalade att det sålunda inte kan bli fråga
om att inskränka kommunernas valfrihet vid varje enskild upplåtelse. En

CU 1976/77:21

helt annan sak är att de nämnda växlande förhållandena i regel leder till
att kommunen kan upplåta mark såväl med tomträtt som med äganderätt.
Reservanter (m) anförde bl. a. att en väsentlig utgångspunkt för frågans
behandling - hos kommunerna - emellertid var att när det gäller egnahemsbebyggelse
skall småhusköparnas egna önskemål ställas i första rummet.
De skall enligt reservanterna garanteras en faktisk valfrihet i denna
del, innebärande att efterfrågan på tomtmark med äganderätt alltid skall
kunna tillgodoses.

Uttalanden i denna fråga har förekommit dels som fristående markpolitiska
yttringar, dels i form av riktlinjer inom bostadspolitikens ram. I det
senare fallet har de haft karaktär av ställningstaganden från statsmakternas
sida till allmänna riktlinjer för markfördelningen - riktlinjer som inte skulle
uppfattas som för kommunen bindade regler (prop. 1974:150 s. 428). Oavsett
dessa uttalandens formella karaktär har emellertid utskottet inte funnit anledning
att gå ifrån sina ovan sammanfattade ståndpunkter i frågan vid
föregående riksmöte.

Det bör i detta sammanhang noteras regeringens förslag om att räntebidrag
till tomträttsavgäld får utgå i samband med bostadslån för nybyggnad även
för småhus som skall bebos av låntagaren. Förslaget syftar bl. a. till att
kommunerna skall kunna få kostnadstäckning för tomträttslån utan att bostadskostnaderna
ökar. Slutligen skall också noteras att lagutskottet i betänkandet
LU 1976/77:9 refererar uppgiften att regeringen avser att tillsätta
en utredning av bestämmelserna om tomträtt. Lagutskottet ansåg att en
utredning, som i första hand tar sikte på avgäldsregleringen, emellertid bör
omfatta även andra moment i den nuvarande ordningen.

Utskottet hemställer

1. beträffande uttalanden om det enskilda ägandet m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1976/77:551, yrkandet 1, och 929,

2. beträffande ägandet av hyreshus m. m. att riksdagen avslår
motionerna 1976/77:427 och 430,

3. beträffande utredning om priskontroll på all mark att riksdagen
avslår motionen 1976/77:914,

4. beträffande valfrihet mellan ägande och tomträtt att riksdagen
avslår motionen 1976/77:551, yrkandet 3.

Stockholm den 29 mars 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson (c). Danell (m). Lindkvist (s). Henrikson (s)1.
Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg
(s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson
i Karlstad (s). Sandberg (c). Håkansson i Trelleborg (s) och Hägelmark (fp).

'Deltog vid behandlingen av punkten 4.

CU 1976/77:21

Reservation

beträffande uttalanden om det enskilda ägandet m. m. av herrar Danell (m)
och Nisser (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 1 som börjar ”Utskottet
har” och slutar ”i ämnet” bort lyda:

Utskottet instämmer i motionens syfte att det jämte diskussioner om
behov av olika samhälleliga styrmedel över markplanering och markanvändning
även kan finnas anledning till principiella uttalanden om betydelsen
av ett fortsatt enskilt ägande av mark.

Utskottet finner således äganderätten som en omistlig del i vår demokrati.
Ett spritt ägande av mark är en trygghetsfaktor för många och motverkar
koncentration av ägandet till stat, kommun eller dominanta enskilda intressen.
Det är bl. a. därför som äganderätten garanteras i den europeiska
konventionen om mänskliga fri- och rättigheter. Vidare ger ett omfattande
kollektivt ägande minskad effektivitet i förvaltningen och därmed kostnadsökningar.

Beträffande den fysiska planeringen av mark anser utskottet att denna
skall ske i former som säkerställer såväl angelägna samhällsintressen som
den enskildes rättstrygghet. Åtgärder bör, som sägs i motionen, vidtas för
att underlätta för enskilda att äga mark och hus samtidigt som den enskildes
rättsställning tryggas.

Den enskildes rättsställning kan således tryggas genom att möjligheterna
att delta i samhällsplaneringen ökar. Enskilda planinitiativ bör stimuleras.
Eftersom äganderätten ger ekonomisk trygghet genom att den boende fortlöpande
anpassar sig till utvecklingen av markkostnaden och eftersom medborgarna
i allmänhet vill disponera sina tomter med äganderätt är det också
ett minimikrav att det skall erbjudas valfrihet mellan äganderätt och tomträtt.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1976/77:551 yrkandet 1
och anser därmed syftet med motionen 1976/77:929 i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort lyda:

1. beträffande uttalanden om det enskilda ägandet m. m. att riksdagen
med bifall till motionen 1976/77:551, yrkandet 1, och
med anledning av motionen 1976/77:929 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

GOTAB 53586 Stockholm 1976