med anledning av motioner angående rättssäkerhetsfrågor (Betänkande 1979/80:KU20 Konstitutionsutskottet)

KU 1979/80:20

Konstitutionsutskottets betänkande
1979/80:20

med anledning av motioner angående rättssäkerhetsfrågor
Motionerna

I motionen 1977/78:283 av Per Gahrton (fp) yrkas att riksdagen uppdrar åt
talmanskonferensen att tillsätta en utredning i syfte att förstärka JO:s
möjligheter att bistå enskilda som blivit utsatta för rättskränkning.

I motionen 1977/78:493 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att förslag framläggs om att avskaffa
JO-ämbetet och ersätta det med en riksdagens kontrollinstans,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen sägs hos regeringen begär att
överprövning vid allmän domstol av lagligheten i förvaltningsbeslut möjliggörs.

I motionen 1977/78:1416 av Per Gahrton (fp) yrkas att riksdagen i skrivelse
till regeringen begär en förutsättningslös utredning om hur en ordning med
en generell möjlighet till rättslig kontroll av administrativa avgöranden skall
kunna inpassas i det svenska förvaltningssystemet.

I motionen 1978/79:25 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas 2. att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om en särskild kommission att granska
lagars tillämpning och rättspraxis i allmänhet hos offentliga myndigheter och
institutioner.

1 motionen 1978/79:344 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) yrkas att
riksdagen beslutar utreda JO-ämbetets framtida roll.

I motionen 1978/79:1081 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag som innebär att den formella giltigheten av
administrativa beslut skall kunna prövas i allmän domstol.

1 motionen 1978/79:1093 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg (apk) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag för lämplig avveckling
av JO-inrättningen så att JO ersätts med ett system av förvaltningsdomstolar
med minst två instanser och sammansatt av lagfarna jurister och nämndemän.

I motionen 1978/79:1611 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om att förvaltningsutredningen får i uppdrag att
utforma förslag till ändring av instruktionen för JO i enlighet med vad som i
motionen 1978/79:1108 anförts.

Angående motiveringarna hänvisas till de tryckta texterna.

1 Riksdagen 1979/80. 4 sami. Nr 20

KU 1979/80:20

1975 års JO-reform

På grundval av en av riksdagen år 1972 tillsatt utredning rörande
riksdagens ombudsmän beslöt riksdagen hösten 1975 om viss reformering av
JO-ämbetets organisation och verksamhet (se KU 1975/76:22). Reformen
trädde i princip i kraft den 1 januari 1976.

Reformen föranleddes främst av JO:s ökade arbetsbörda och av de nya
reglerna om ämbetsansvar som trädde i kraft den 1 januari 1976. Huvuddragen
i reformen, som medförde ändringar i bl. a. riksdagsordningen och
statstjänstemannalagen (numera lagen om offentlig anställning) samt
instruktionen för justitieombudsmännen, är följande.

Antalet ombudsmän har numera ökats från tre till fyra. Av dessa är en
administrativ chef för verksamheten och har till uppgift att ge allmänna
riktlinjer för arbetets bedrivande, t. ex. inriktningen av inspektionsverksamheten.
Blir ombudsman av sjukdom eller annan orsak långvarigt förhindrad
att utöva sin tjänst skall riksdagen välja en person att tjänstgöra för honom.
Liksom tidigare svarar varje ombudsman självständigt för en bestämd
ärendegrupp, vilket närmare anges i arbetsordning som ombudsmännen
själva antar. För att i görligaste mån åstadkomma en utjämning av
arbetsbördan mellan ombudsmännen har riksdagen förutsatt en större
flexibilitet i ärendefördelningen än vad som tidigare gällt.

Beträffande JO:s sanktionsbefogenheter gäller att JO har kvar sin åtalsrätt i
fråga om sådana särskilt straffvärda handlingar som även efter ämbetsansvarsreformen
kan föranleda straffrättsligt ansvar för tjänstemän i allmän
tjänst. Liksom tidigare är JO berättigad att göra s. k. disciplinanmälan mot
befattningshavare under hans tillsyn. Detta gäller oavsett om tjänstemannen
är underkastad författningsreglerat disciplinansvar eller ej. Vidare har JO
givits möjlighet att i viss utsträckning fullfölja talan mot disciplinmyndighets
beslut inom det författningsreglerade området. Denna talerätt gäller även om
JO själv inte initierat saken genom anmälan till disciplinmyndigheten. Om
tjänsteman, som på JO:s initiativ blivit föremål för disciplinär åtgärd, för talan
mot beslutet är JO motpart i domstolsprocessen. Även denna regel gäller
enbart inom det författningsreglerade området.

Ämbetsansvarsreformen har vidare föranlett att JO:s tillsynsområde inte
längre kunnat knytas till ämbetsansvaret. De nya reglerna innebär att JO:s
tillsynsområde omfattar statliga och kommunala myndigheter samt tjänstemän
och andra befattningshavare vid dessa. Under tillsynen faller också med
vissa undantag alla som innehar tjänst eller uppdrag som innefattar
myndighetsutövning. Detta innebär bl. a. att taxeringsnämnder förts under
JO:s tillsyn. Liksom tidigare skall tillsynen inte omfatta riksdagens ledamöter,
vissa riksdagen underställda organ, regeringen, JK eller ledamöter i
kommunala församlingar. Beträffande lägre befattningshavare med osjälvständig
verksamhet har i JO-instruktionen intagits en regel om att JO inte bör
ingripa om det inte påkallas av särskilda skäl. Statliga eller kommunala bolag

KU 1979/80:20

står-iiksom tidigare-inte under JO:s tillsyn. I den mån förvaltningsuppgift
överlämnats till sådant organ och med uppgiften myndighetsutövning blir
befattningshavare ställd under tillsyn vid utövandet av denna befogenhet.
Den nuvarande instruktionen innehåller liksom den äldre en bestämmelse
om att JO vid tillsynen över kommunala myndigheter skall beakta de former i
vilka den kommunala självstyrelsen utövas.

I samband med 1975 års reform underströks att klagomålsprövningär JO:s
viktigaste uppgift och den som är mest ägnad att tillgodose syftet med JO:s
verksamhet i stort. Vid uppgiftens fullgörande skall ombudsmännen, bl. a.
tor att en lättnad i arbetsbördan skall uppnås, i större utsträckning än tidigare
utnyttja möjligheten att överlämna anmälningar till annan myndighet för
utredning och prövning. Detta motiverades med att vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet i allmänhet har tillsyn över hela verksamheten inom
sitt förvaltningsområde och att det med hänsyn till JO-ämbetets extraordinära
karaktär är väsentligt att de ordinarie tillsynsorganen i första hand
utnyttjas som ett klagomålsprövande organ. Vidare framhålls angelägenheten
av en avvägd arbetsfördelning mellan JO och JK.

För att JO-institutionen inte skulle utvecklas till ett stort ämbetsverk och
därvid förlora den personliga karaktär som ämbetet dittills haft och även i
framtiden borde ha ansåg riksdagen det nödvändigt att prioritera viss
verksamhet. En begränsning av inspektionsverksamheten, främst såvitt
gällde de rutinmässiga inspektionerna, ansågs därför ofrånkomlig. I enlighet
därmed borde JO:s inspektionsverksamhet i framtiden i första hand inriktas
på myndigheter som JO på grund av klagomålsfrekvensen eller andra
orsaker, t. ex. uppgifter i pressen, fann anledning att särskilt kontrollera.

Tidigare rättssäkerhetsmotioner m. m.

Med anledning av motioner om den enskildes rättssäkerhet i förvaltningen
m. m. som behandlades vid 1976/77 års riksmöte anförde utskottet bl. a.
följande i sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1976/77:15).

Rättssäkerheten i svensk förvaltning uppfyller i och för sig högt ställda
krav. Regelsystemet i vårt samhälle har emellertid byggts ut i snabb takt och
därmed försvårat allmänhetens möjligheter till insyn och överblick. Även för
de anställda i offentlig tjänst har situationen komplicerats. Den i olika
sammanhang förekommande debatten om den växande byråkratin visar att
människorna kan känna oro för sin rättstrygghet.

Många reformer har under senare år kommit till stånd för att förbättra den
enskildes rättsskydd. Här kan nämnas den nya skadeståndslagen med ett
utbyggt skadeståndsansvar för det allmänna, den utvidgning av samhällets
rättshjälp som den nya rättshjälpslagen innebär och 1971 års förvaltningsreform.
Betydelsefull i sammanhanget är vidare den nyligen genomförda
reformen på fri- och rättighetsområdet, varigenom den enskildes rättigheter i
förhållande till det allmänna fått en väsentligt utvidgad förankring i
grundlagen. Ytterligare förstärkningar av det legala och materiella rättsskyddet
i grundlagen kan väntas till följd av de önskemål riksdagen uttalat i detta

KU 1979/80:20

hänseende (KU 1975/76:56). Inom justitiedepartementet övervägs till följd
härav f. n. olika utredningar.

Enligt utskottets mening är det angeläget att nu fullfölja de reformer som
redan beslutats genom att angripa sådana rättssäkerhetsfrågor som direkt
knyter an till den statliga förvaltningen. Den av den förra regeringen i augusti
1976 tillsatta arbetsgruppen för översyn av kontakterna mellan medborgare
och samhällsorgan var enligt utskottet ett steg i den riktningen. Man kan dock
ställa sig något tveksam till uppläggningen. Det är därför naturligt, om den
nya regeringen vill pröva hur utredningsarbetet i fortsättningen skall
bedrivas. Särskilt angeläget är enligt utskottets mening att förvaltningslagen,
som nu varit i kraft i fem år, blir föremål för översyn liksom förvaltningsrättsskipningen
på olika nivåer. Utskottet får i detta sammanhang hänvisa till
vad riksdagen i våras gav regeringen till känna om en fortsatt utbyggnad av
kammarrättsorganisationen (JuU 1975/76:35). Utskottet anser vidare att
förhållandet mellan olika domstolstyper bör ses över bl. a. i syfte att minska
gränsdragningsproblemen beträffande olika domstolars kompetens.

I sammanhanget skall erinras om den reform som gäller sedan den 1 juli
1979, då de tidigare länsdomstolarna, dvs. länsrätterna, länsskatterätterna
och fastighetstaxeringsrätterna bröts ut från länsstyrelserna och lades
samman till en ny fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län (prop.
1977/78:170). Utskottet anförde härom bl. a. följande i betänkandet KU
1977/78:47.

1971 års förvaltningsrättsreform innebar bl. a. att det tillskapades en
förvaltningsdomstolsorganisation efter mönster av de allmänna domstolarna.
I stället för att som tingsrätterna bli fullt fristående knöts emellertid
förvaltningsdomstolarna organisatoriskt till länsstyrelserna. Alltsedan förvaltningsrättsreformen
har också frågan om att bryta detta organisatoriska
samband mellan länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna aktualiserats,
bl. a. i riksdagen. Bakgrunden härtill har i första hand varit att man ansett de
principer som i Sverige ligger till grund för domstolsväsendets uppbyggnad
böra gälla även för länsdomstolarna. Propositionens förslag att skapa från
länsstyrelsen fristående länsdomstolar innebär ett fullföljande av denna
tankegång.

Det har som framhålls i propositionen inte visats annat än att länsdomstolarna
i sin dömande verksamhet intar den självständiga ställning som
enligt regeringsformen gäller för domstolarna. Utan tvekan är dock enligt
utskottets mening en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna
ägnad att ytterligare markera denna självständighet och integritet. Samma
uppfattning har majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig över
länsdomstolskommitténs betänkande gett uttryck för. Från principiella
utgångspunkter anser utskottet således starka skäl tala för att länsdomstolarna
görs till självständiga myndigheter och integreras med förvaltningsdomstolsorganisationen
i övrigt.

De ökande balanserna vid länsdomstolarna - från omkring 100 000 mål i
början av 1970-talet till 190 000 mål den 1 juli 1977 - har försatt länsdomstolarna
i en arbetsmässigt svår situation. Ur rättssäkerhetssynpunkt kan så
stora balanser knappast anses försvarliga. Det är därför enligt utskottets
mening angeläget att länsdomstolarna tilldelas ökade resurser. För att nå
avsedd effekt bör emellertid enligt propositionen en resursökning kombineras
med en förstärkning av organisationen. Utskottet ansluter sig till den

KU 1979/80:20

uppfattning som kommit till uttryck i propositionen, att en samordning av
länsdomstolarna med regeringsrätten och kammarrätten bättre än den
nuvarande organisationen skulle tillgodose domstolarnas behov av personalförstärkning.
En sådan ordning skulle också enligt utskottets mening vara
ägnad att skapa förutsättningar för en bättre samordnad personalplanering
och personalpolitik. Utskottet anser sålunda även starka organisatoriska skäl
tala för den föreslagna reformen.

Hösten 1978 tillkallades en kommitté för översyn av förvaltningslagen
m. m. (Dir 1978:85). I direktiven uttalade departementschefen bl. a. följande: Som

jag redan har framhållit utgjorde förvaltningslagen när den tillkom år
1971 resultatet av ett mångårigt utredningsarbete. Den innebar till stor del en
kodifiering av redan tillämpade grundläggande regler för förfarandet hos
förvaltningsmyndigheterna. Målsättningen var att lagen skulle kunna tillämpas
på alla förvaltningsområden och i alla instanser. Åtskilliga förfarandefrågor
lämnades därför olösta i lagen. Det förutsattes emellertid att lagen sedan
erfarenheter hade vunnits av tillämpningen skulle kunna byggas ut med
ytterligare regler (prop. 1971:30 s. 288).

Förvaltningslagen har nu varit i kraft i drygt sex år. Många betydelsefulla
erfarenheter av tillämpningen har därmed vunnits. Vidare har det under
årens lopp väckts ett antal motioner i riksdagen med förslag till ändringar eller
kompletteringar av regelsystemet. Enligt min mening är tiden nu mogen för
översyn av lagen. Den utredning riksdagen har uttalat sig för bör därför nu
komma till stånd. Den bör anförtros åt en parlamentariskt sammansatt
kommitté.

Översynen bör bygga på den grund som lades genom den år 1971 beslutade
förvaltningsrättsreformen. Förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna bör
således i stort sett regleras genom särskild lagstiftning, som är skild från
lagstiftningen om förfarandet hos förvaltningsdomstolarna. Något sammanförande
av förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen till en enda lag bör
inte ske. Innehållet i förvaltningslagen bör fortfarande vara sådant att
lagbestämmelserna i princip kan tillämpas på alla förvaltningsområden. Bara
undantagsvis bör således avvikelser från lagen kunna komma i fråga.

Vid översynen av förvaltningslagen bör siktet vara inställt på att reglerna
om förfarandet hos förvaltningsmyndigheterna skall vara så enkla och
lättbegripliga som möjligt. De bestämmelser som föreslås bör också syfta till
att förbättra myndigheternas service gentemot allmänheten och att även i
övrigt underlätta och förbättra kontakterna mellan myndigheterna och
allmänheten. Möjligheter till förkortningar av handläggningstiderna och
förenklingar i förfarandet skall tillvaratas. Men samtidigt bör självfallet tillses
att förfarandereglerna får ett sådant innehåll att förutsättningarna för
förvaltningsmyndigheterna att träffa riktiga avgöranden blir de bästa möjliga.

Med anledning av den s. k. byråkratipropositionen (prop. 1978/79:35) och
motioner med anledning av denna anförde utskottet bl. a. (KU 1978/79:35
s. 19 f.):

Utskottet vill till en början framhålla att en kommitté för en översyn av
förvaltningslagen tillsattes hösten 1978. Denna skall enligt sina direktiv

KU 1979/80:20

försöka åstadkomma så enkla och lättbegripliga regler som möjligt om
förvaltningsförfarandet hos myndigheterna. De bestämmelser som föreslås
bör också syfta till att förbättra myndigheternas service gentemot allmänheten
och att även i övrigt underlätta kontakterna mellan myndigheterna och
allmänheten. Möjligheter till förkortningar av handläggningstiderna och
förenklingar i förfarandet skall tas till vara. Förfarandereglerna måste
samtidigt få ett sådant innehåll att de ger förvaltningsmyndigheterna bästa
möjliga förutsättningar att träffa riktiga avgöranden. Förslag till nödvändiga
författningsbestämmelser bör utarbetas av kommittén. Allmänna förfaranderegler
av grundläggande natur bör få sin plats i förvaltningslagen, medan
mera detalj be tonade bestämmelser och verkställighetsregler till förvaltningslagen
bör tas in i en förordning som kompletterar lagen. Översynen bör bygga
på samma grund som 1971 års förvaltningsreform.

Vid behandlingen hösten 1976 av motioner om rättssäkerheten i förvaltningen
ansåg utskottet det angeläget med en översyn av förvaltningslagen
(KU 1976/77:15). Utskottet finner det tillfredsställande att detta önskemål nu
har tillgodosetts. Utskottet har utgått från att översynen skulle bygga på
samma grund som 1971 års förvaltningsreform.

1 den vid innevarande riksmötes början framlagda regeringsförklaringen
aviserades en översyn av 1975 års ämbetsansvarsreform. Enligt uppgift från
justitiedepartementet kommer en kommitté att tillkallas för detta ändamål.
Direktiv beräknas komma att utfärdas inom kort och bl. a. innefatta uppdrag
åt kommittén att i sammanhanget också behandla justitiekanslerns och
justitieombudsmännens möjligheter att ingripa mot fel och försummelser i
offentlig tjänsteutövning.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en rad motioner i vilka tagits upp
olika frågor om rättssäkerheten för den enskilde i förhållande till det
allmänna. Några motioner tar sikte på JO-ämbetets roll i samhället. 1
motionen 1977/78:283 av Per Gahrton (fp) begärs en utredning i syfte att
stärka JO:s möjligheter att bistå enskilda som blivit utsatta för rättskränkning.
Ett motsvarande yrkande återfinns i motionen 1978/79:344 av Olle
Wästberg i Stockholm (fp). Även motionen 1978/79:1611 av Gösta Bohman
m. fl. (m) innefattar krav på förstärkning av JO-institutionen för att öka
möjligheterna för ombudsmännen att ingripa mot brister i olika samhällsregleringar.

Motionerna 1977/78:493 av Lars Werner m. fl. (vpk)och 1978/79:1093 av
Rolf Hagel och Alf Lövenborg (båda apk) däremot går ut på att JO-ämbetet
avskaffas. I den förstnämnda motionen föreslås att ämbetet ersätts med en
riksdagens kontrollinstans och i den andra med ett system av förvaltningsdomstolar.

Frågor om förvaltningsrättsskipningen tas upp i ett par av motionerna. Den
nyssnämnda vpk-motionen 1977/78:493 innehåller i detta avseende ett
yrkande om att möjlighet till överprövning vid allmän domstol av lagligheten
i förvaltningsbeslut skall införas. Motsvarande yrkande finns i den senare

KU 1979/80:20

väckta motionen 1978/79:1081 av Lars Werner m. fl. (vpk). I motionen
1977/78:1416 av PerGahrton (fp)begärs en utredningom hurén ordning med
en generell möjlighet till rättslig kontroll av administrativa avgöranden skall
kunna inpassas i det svenska förvaltningssystemet. I motionen 1978/79:25 av
Lars Werner m. fl. (vpk) slutligen yrkas att en särskild kommission tillsätts
för att granska lagars tillämpning och rättspraxis i allmänhet hos offentliga
myndigheter och institutioner.

Vad först gäller JO-ämbetet vill utskottet erinra om den reform som
genomfördes under 1975/76 års riksmöte och som innebar en avsevärd
resursmässig förstärkning av ämbetet. Reformen föranleddes främst av den
ökade arbetsbördan för JO men även av de nya reglerna om ämbetsansvar
som trädde i kraft den 1 januari 1976.

Utskottet (KU 1975/76:22) uttalade i det sammanhanget bl. a. att JO:s
huvuduppgift är att tillvarata de enskilda människornas intresse av en
lagenlig och korrekt behandling från de offentliga organens sida. Denna
verksamhet, som enligt utskottet var av största vikt, utövar JO främst genom
att pröva anmälningar från enskilda mot statliga och kommunala myndigheter
samt företrädare för dessa och genom att vid inspektioner granska
myndigheternas praxis i olika hänseenden. Det var enligt utskottet uppenbart
att den svenska riksdagens ombudsmannainstitution, som inte minst under
senare år tjänat som förebild för många andra länder som inrättat liknande
tillsynsorgan, fått ökad betydelse i takt med den offentliga förvaltningens
växande omfattning och lagstiftningens alltmer komplicerade karaktär.

Enligt utskottet finns det anledning att åter betona värdet av att riksdagen
till sitt förfogande har JO-institutionen som ett organ av extraordinär natur
för medborgarnas rättssäkerhet. Tanken på att avskaffa denna kontrollinstans,
som förordas i motionerna 1977/78:493 och 1978/79:1093, bör avvisas.
Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandena.

I regeringsdeklarationen som avgavs vid riksmötets början avviserades en
översyn av ämbetsansvarsreformen. Enligt vad utskottet erfarit kommer en
kommitté att tillsättas för detta ändamål. Direktiv beräknas komma att
utfärdas inom kort och bl. a. innefatta uppdrag åt kommittén att i sammanhanget
behandla JO:s och JK:s möjligheter att ingripa mot fel och försummelser
i offentlig tjänsteutövning. Som nyss framgått föreslås i några
motioner att frågan om JO:s ställning och uppgifter tas upp till prövning.
Enligt utskottet kan den nämnda översynen av ämbetsansvarsreformen få
betydelse för JO:s verksamhet. Det kan enligt utskottet bli aktuellt med en ny
översyn av JO-ämbetet. Utskottet anser sig emellertid inte böra redan i dag -innan utvärderingen av ämbetsansvarsreformen påbörjats - ta initiativ till en
sådan översyn. Med hänvisning härtill anser utskottet att motionerna
1977/78:283,1978/79:344 och 1978/79:1611 inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Motionerna avstyrks följaktligen.

Vad gäller övriga frågor som upptagits i motionerna vill utskottet allmänt
uttala att det självfallet är angeläget att statsmakterna fortlöpande ägnar

KU 1979/80:20

rättssäkerhetsfrågor största uppmärksamhet. Som nyss framhållits utgör
JO-institutionen ett viktigt instrument härvidlag. Beträffande forvaltningsrättsskipningen,
som särskilt nämns i motionerna, bör erinras om att en
utredning f. n. arbetar med en översyn av förvaltningslagen. De konkreta
krav på utredning av förvaltningsrättsskipningen som forts fram i motionerna
kan utskottet emellertid inte ställa sig bakom. Utskottet föreslår
således att yrkandena i motionerna 1977/78:493 och 1977/78:1416, 1978/
79:25 och 1978/79:1081 i detta hänseende lämnas utan bifall.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. beträffande avskaffande av JO-ämbetet avslår motionerna 1977/
78:493, yrkandet 1, och 1978/79:1093,

2. beträffande utredning av JO-ämbetet avslår motionerna 1977/
78:283, 1978/79:344 och 1978/79:1611,

3. beträffande åtgärder på Jbrvaltningsrättsskipningens område
m. m. avslår motionerna 1977/78:493, yrkandet 2, 1977/
78:1416, 1978/79:25, yrkandet 2, och 1978/79:1081.

Stockholm den 20 november 1979

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Olle Svensson (s), Per
Unckel (m), Yngve Nyquist (s)*, Sven-Erik Nordin (c)*, Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp),
Kerstin Nilsson (s), Sture Thun (s), Jan Prytz (m), Esse Petersson (fp)* och
Allan Ekström (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

beträffande utredning av JO-ämbetet av Per Unckel, Jan Prytz och Allan
Ekström (alla m):

I motionen 1978/79:1611 framförs krav på en förändring av instruktionen
för JO i syfte att stärka JO-ämbetets bevakning av hur lagar och författningar
verkar i praktiken.

Starka skäl talar för att en sådan förändring kommer till stånd. För den
utredning om JO-ämbetet som utskottet anser kan bli aktuell bör denna fråga
vara av särskild betydelse.

GOTAB 62977 Slockholm 1979