Med anledning av motioner angående vissa frågor rörande lantbruksnämndernas verksamhet, m. m. (Betänkande 1975/76:JoU12 Jordbruksutskottet)

JoU 1975/76:12

Jordbruksutskottets betänkande
1975/76:12

med anledning av motioner angående vissa frågor rörande lantbruksnämndernas
verksamhet, m. m.

Motionerna

I motionerna 1975: 597 av herr Enlund m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
av regeringen bsgär förslag till förändringar i lantbruksnämndernas
organisation och verksamhetsformer i syfte att öka det demokratiska
inflytandet.

I motioner. 1975: 604 av herrar Pettersson i örebro och Bengtsson i
Göteborg ^båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om
en öve, syn av gällande regler för lantbruksnämndernas försäljningsverksamhet
i enlighet med vad som i motionen angetts.

I motionen 1975: 1516 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om att jordbruksutredningen
och skogsadministrativa utredningen i tilläggsdirektiv får i uppdrag att
utreda möjligheterna för en sammanslagning av lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen jämte deras regionala organ.

I motionen 1975: 1550 av herr Jonasson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en översyn av lantbruksnämndernas
organisation och verksamhet.

I motionen 1975:1588 av herrar Turesson (m) och Carlsson i Vikmanshyttan
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åt lantbruksstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen uppdrages att verkställa
översyn av och utfärda föreskrifter för den informations- och investeringsverksamhet
som avses i motionen.

I motionen 1975: 1594 av herr Ångström m. fl. (fp) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkande 5), att riksdagen beslutar att återgång skall ske
till en decentraliserad rådgivningsverksamhet i lantbruksnämndernas regi.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet i ett sammanhang ett antal vid
början av riksmötet 1975 väckta motioner eller motionsyrkanden vilka i
olika avseenden rör lantbruksnämndernas organisation och verksamhet.

Några av motionerna tar bl. a. sikte på att öka möjligheterna till medinflytande
från berörda personer på lantbruksnämndernas beslut, främst
i jordförvärvsärenden. I motionen 1975: 597 krävs sålunda en översyn

1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 12

JoU 1975/76:12

av lantbruksnämndernas verksamhet i syfte att finna former för att öka
det demokratiska inflytandet i nämnderna. Motionärerna påpekar att
åtskilligt av det arbete som lantbruksnämnderna sysslar med är av
grannlaga natur, där det ofta är svårt att tillgodose samtliga parters
intressen. Detta gäller i särskilt hög grad jordförvärvsärenden, som i de
flesta fall är av stort intresse för flera parter än köpare och säljare. Enligt
motionen bör, oavsett hur jordförvärvslag och rationaliseringskungörelse
i framtiden kommer att utformas, de kraven ställas att berörda
parter får ordentlig information om de förändringar i en bygds framtida
fastighetsbildning som planeras i nämnden och att varje ägare av
jordbruksfastighet, vars utvecklingsmöjligheter påverkas av ett aktuellt
jordförvärvsärende, genom nämndens initiativ bör få möjlighet att inkomma
till nämnden med yttrande. Vidare bör ägare till fastighet, vars
utvecklingsmöjligheter begränsas genom beslut i lantbruksnämnden, beredas
möjlighet att själv eller genom ombud inför nämnden framföra
sina synpunkter innan beslut fattas. Även i motionen 1975: 1550 framhålls
att åtgärder från lantbruksnämndernas sida i endera riktningen är
av stor betydelse för en bygds intressen och utveckling. För att nämndernas
arbete i vad främst gäller förvärvsfrågor, långivning till jordbrukare
i olika avseenden och rådgivning skall fungera tillfredsställande
krävs enligt motionen jordbrukarnas förtroende och en god kontakt mellan
lantbruksnämnderna och bygdens folk. I motionen hemställs mot
bakgrund av det anförda om en översyn av nämndernas organisation och
verksamhet. I motionen berörs bl. a. tillsättningen av ledamöter i nämnderna,
valet av ortsombud, behovet av mera uppsökande verksamhet
inom rådgivningen och av en förstärkning av den centrala rådgivningsfunktionen.
Vidare framhålls att lantbruksnämnderna genom sammankomster
bör informera och avlyssna befolkningens synpunkter på verksamheten
i olika avseenden. I motionen 1975: 604 slutligen begärs en
översyn av gällande regler för lantbruksnämndernas försäljningsverksamhet
i syfte att skapa möjligheter att i högre instans få lantbruksnämndernas
beslut i markförsäljningsärenden prövade. Det erinras i motionen
om att enskilda markägares val av köpare vid försäljning av jordbruks-
och skogsfastighet enligt jordförvärvslagstiftningen är underkastat
lantbruksnämndens prövning och kan påverkas av kommunens förköpsrätt.
Den enskilde jordbrukaren har däremot inte möjlighet att hos
högre instans överklaga lantbruksnämndens markförsäljningar, även om
han, t. ex. såsom ägare av grannfastighet, har direkt intresse i ärendet.

Utskottet vill i anslutning till nyssnämnda utredningsyrkanden understryka
att det huvudsakliga innehållet i och omfattningen av lantbruksnämndernas
framtida verksamhet liksom den organisatoriska uppbyggnaden
och formerna för handläggning inom nämnderna av förekommande
ärenden till väsentliga delar bestäms av de förslag, som kommer
att framläggas på grundval av pågående överväganden inom 1972 års

JoU 1975/76:12

jordbruksutredning (Jo 1972: 04) och jordförvärvsutredningen (Jo 1974:
07). Förstnämnda utredning erhöll förra året i enlighet med önskemål
från riksdagens sida (JoU 1974: 6, rskr 1974: 97) tilläggsdirektiv att
företa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande jordbrukets
rationalisering. I samband härmed skall jordbruksutredningen också
pröva grunderna för utformningen av det framtida stödet till jordbruket
i norra Sverige. Resultatet av nyssnämnda utredningar kan självfallet
leda till sådana ändringar av lantbruksnämndernas uppgifter att de kan
motivera en ändring av organisationen. Till detta kan fogas att statskontoret
f. n., på begäran av lantbruksstyrelsen, företar en översyn av lantbruksnämndernas
organisation. Sistnämnda översyn är av närmast administrativt
teknisk natur men torde även komma att beröra handläggningsordningen
i samband med vissa av nämndernas beslutsrutiner. Resultatet
av översynen, som bedrivs parallellt med jordbruksutredningens
arbete, beräknas kunna läggas fram våren 1976.

Utöver vad i det föregående anförts berörs lantbruksorganisationen
f. n. av ytterligare en utredning, nämligen den i mars 1975 tillkallade
decentraliseringsutredningen, som har att med vissa undantag pröva möjligheterna
till en ökad decentralisering inom statsförvaltningen. För att
utredningen skall få ett underlag för sin bedömning av möjlig ytterligare
decentralisering inom förvaltningen bör den enligt direktiven inledningsvis
göra en detaljerad genomgång av alla de författningar och
bestämmelser som reglerar uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala
och lokala organ inom det statliga verksamhetsområdet.

Den genomgång av läsorganens arbetsuppgifter som behövs för att
förslag om decentralisering dit från centrala myndigheter skall kunna
läggas fram bör också användas som underlag för bedömningar av om
vissa uppgifter hos länsorgan bör decentraliseras till exempelvis kommunerna.

Utredningen skall enligt direktiven överväga vilka ändringar i myndigheternas
organisation som kan föranledas av utredningens förslag.
Härvid bör, heter det, också övervägas en vidgad förtroendemannamedverkan
i de centrala och regionala myndigheternas verksamhet.

I utredningens förberedande inventeringsarbete ingår bl. a. enligt vad
utskottet erfarit en studie rörande decentraliseringsmöjligheterna i fråga
om handläggning av ärenden om jordbrukets rationalisering.

Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som på olika håll
pågår på områden som är av betydelse för lantbruksnämndernas verksamhet
är utskottet inte berett att med anledning av nu ifrågavarande
motioner påyrka igångsättande av ytterligare en utredning i ämnet.
Detta innebär givetvis inte att utskottet anser frågorna om hur förvärvsärendena
på lämpligaste sätt bör handläggas och beträffande vilka möjligheter
som kan finnas för att bättre än f. n. tillgodose berörda fastigheters
berättigade intressen ej vara värda att pröva. I sammanhanget

JoU 1975/76:12

vill utskottet t. ex. erinra om att utskottet i början av förra året förordade
att en motion angående besvärsrätten i markförsäljningsärenden
överlämnades till 1972 års jordbruksutredning i samband med att dess
uppdrag utvidgades till att jämväl omfatta rationaliseringspolitiken (JoU
1974: 6).

I direktiven för den föregående sommar tillsatta jordförvärvsutredningen
sägs bl. a. att utgångspunkten för översynen bör vara att lagen
skall stödja en sådan hushållning med våra marktillgångar att ett effektivt
jord- och skogsbruk kan bedrivas i vårt land. Samtidigt bör lagen
liksom hittills främja jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och
ge företräde åt förvärvare som kan förutsättas komma att väl ta till
vara markens produktionsförmåga. Å andra sidan bör liksom f. n. hinder
inte resas mot förvärv av fastigheter som har ringa värde från jordbruks-
eller skogsbrukssynpunkt. Jordförvärvslagen bör också vara så
utformad att den i samspel med andra åtgärder från samhällets sida mera
effektivt än f. n. motverkar pristegring på jordbruks- och skogsmark och
spekulation i sådan mark. Enligt utskottets uppfattning faller de i motionerna
1975: 597 och 1975: 604 behandlade frågorna inom ramen för
vad jordförvärvsutredningen enligt sina direktiv har att behandla. Detta
gäller i viss utsträckning också motionen 1975:1550. Utskottet finner
lämpligt att motionerna i fråga överlämnas till nyssnämnda utredning
för beaktande.

I förevarande sammanhang vill dock utskottet framhålla att en del av
den kritik som förekommer mot nuvarande förhållanden i samband med
lantbruksnämndernas handläggning av bl. a. jordförvärvsärenden inte
synes bottna så mycket i rådande lagstiftning som fastmer i irritation
över en ofta olikartad praxis mellan olika län och på ett flertal håll, som
man upplever det, bristande information från lantbruksnämndernas sida
till berörda jordbrukare i försäljningsärenden, i frågor om markplanering
m. m. Enligt gällande instruktion åvilar det främst lantbruksstyrelsen
att tillse att verksamheten härvidlag fungerar tillfredsställande. Styrelsen,
som haft statsmakternas uppdrag att följa tillämpningen av 1965
års jordbruksförvärvslag, lämnade i december förra året regeringen en
redogörelse för erfarenheterna, vilken vidarebefordrats till jordförvärvsutredningen.
I maj 1975 har styrelsen vidare utfärdat nya föreskrifter
för tillämpningen av jordförvärvslagen. Det är givetvis inte bra och bl. a.
ägnat att skapa onödig osäkerhet i jordbrukarnas näringsutövning om
praxis i hanteringen av hithörande frågor i avsevärd mån skiftar mellan
de olika nämnderna. Utskottet utgår från att regeringen och lantbruksstyrelsen
med uppmärksamhet följer utvecklingen på området och
vidtar de åtgärder som kan befinnas erforderliga. Att det är viktigt för
den ömsesidiga förståelsen mellan lantbruksnämnd och berörda jordbrukare
med en bred informationsverksamhet och en betydande öppenhet
i attityderna inte minst från rationaliseringsorganens sida torde råda

JoU 1975/76: 12

allmän enighet om. Något ytterligare uttalande från riksdagens sida i
hithörande ämne anser utskottet inte nu vara påkallat.

Vad utskottet nyss anfört synes i tillämpliga delar kunna gälla även
motionen 1975: 1588.

Som förut nämnts berörs i motionen 1975: 1550 bl. a. lantbruksnämndernas
rådgivningsverksamhet. Man uttalar sig i nämnda hänseende för
att rådgivningen mer än nu inriktas på uppsökande verksamhet. Rådgivningsverksamheten
berörs även i motionen 1975: 1594 med förslag
om åtgärd till stöd åt det norrländska jordbruket. Enligt motionen är
de inre delarna av Norrland f. n. vanlottade i fråga om rådgivningen
från lantbruksnämnderna. Bristsituationen är enligt motionärernas mening
en följd av att lokalrådgivarna, som tidigare var utplacerade på
olika ställen i länen, i enlighet med 1967 års riksdagsbeslut om lantbruksnämndernas
organisation m. m. förflyttats till nämndernas kanslier
i residensstäderna. I motionen hemställs i förevarande del (yrkande 5)
att riksdagen beslutar att återgång skall ske till en decentraliserad rådgivningsverksamhet
i lantbruksnämndernas regi.

Nuvarande riktlinjer för rådgivningsverksamheten vid lantbruksnämnderna
fastställdes som anges i motionen av 1967 års riksdag (prop. 1967:
74, JoU 1967: 18, rskr 1967: 214) i samband med att riksdagen fattade
beslut om de nya lantbruksnämndernas organisation, m. m. Därvid fastslogs
att staten i första hand borde medverka i sådan rådgivning som var
av särskild betydelse för rationaliseringen inom jordbruket. Kommersiellt
betonad produktionsrådgivning borde dock i princip skötas av näringsutövarnas
egna organisationer. Produktionsrådgivning skulle i övrigt
ingå bland lantbruksnämndernas uppgifter. Den förskjutning som ägt
rum från en huvudsakligen produktionsteknisk mot en mer företagsekonomiskt
inriktad verksamhet borde dock fortsätta. Rådgivningen förutsattes
stå öppen för alla berörda yrkesutövare. Riksdagen gick inte närmare
in på den praktiska utformningen av verksamheten. I anslutning
till några motioner med yrkanden att utrymme skulle beredas för viss
ambulerande och uppsökande produktionsrådgivning gjorde riksdagen
endast ett allmänt uttalande, att den personal som kunde disponeras för
rådgivningen givetvis borde utnyttjas på det för rationaliseringen effektivaste
möjliga sättet.

Vad riksdagen sålunda anförde rörande användningen av personal för
rådgivningsverksamheten gäller självfallet alltjämt. I den allsidiga och
förutsättningslösa utredning rörande jordbrukets rationalisering som
1972 års jordbruksutredning fått sig anförtrodd måste enligt utskottets
mening ingå såväl en översyn av riktlinjerna för lantbruksnämndernas
rådgivningsverksamhet som av den närmare utformningen av verksamheten.
Såvitt angår den speciellt norrländska aspekten på frågan som
anlagts i motionen 1975: 1594 synes den även beröra den del av jordbruksutredningens
uppdrag som avser prövning av grunderna för ut -

JoU 1975/76:12

formningen av det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att riksdagen föregående år på
utskottets förslag (JoU 1974: 6, rskr 1974: 97) hemställde att regeringen
till 1972 års jordbruksutredning överlämnade bl. a. en motion rörande
rådgivningen i det norrländska inlandet. Det kan därför förutsättas att
den i motionen 1975: 1594 i förevarande del berörda frågan kommer
att ägnas uppmärksamhet utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida. Något särskilt beslut från riksdagens sida med anledning av motionen
finner utskottet mot bakgrund av det anförda inte skäl påfordra.

Lantbruksnämndernas organisation och verksamhet berörs också i
motionen 1975: 1516, vari föreslås att jordbruksutredningen och skogsadministrativa
utredningen (Jo 1974: 03) ges tilläggsdirektiv att utreda
möjligheterna för en sammanslagning av lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen
jämte deras regionala organ.

Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare (JoU 1973: 18) lämnat
motsvarande yrkande utan åtgärd under hänvisning bl. a. till skogspolitiska
utredningens framlagda betänkande, vari föreslagits att en självständig
skogspolitisk myndighet borde bibehållas. Sedermera har en särskild
utredning, 1973 års skogsutredning (Jo 1973: 06), tillsatts för fortsatta
överväganden rörande den framtida skogspolitiken. Såväl resultatet
av nämnda utredning som av jordbruksutredningens arbete blir givetvis
av stor betydelse för hur den centrala och regionala organisationen
bör utformas på nu berörda förvaltningsområden. Även den i det
föregående nämnda decentraliseringsutredningens överväganden kan bli
av betydelse i sammanhanget. Utskottet finner därför inte anledning att
nu föreslå någon åtgärd med anledning av motionen 1975: 1516. Det
bör framhållas att såväl skogsadministrativa utredningen som 1972 års
jordbruksutredning bör vara oförhindrade att utan särskilt uppdrag pröva
den i motionen väckta frågan, om övervägandena i övrigt visar sig ge
anledning härtill.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. anhåller att regeringen till jordförvärvsutredningen överlämnar

motionerna

a. 1975:597,

b. 1975: 604 och

c. 1975: 1550,

2. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975: 1516,

b. 1975: 1588 och

c. 1975: 1594, yrkande 5.

Stockholm den 4 november 1975
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1975/76:12

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i
Tanum (s)*, fru Theorin (s), herrar Jonasson (c), Lindberg (s), Pettersson
i Lund (s), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman
(vpk), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Leuchovius (m), Enlund
(fp) och Andersson i Ljung (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Leuchovius och Andersson i Ljung (båda m):

Många människor upplever den svenska förvaltningen som krånglig
och ibland också överorganiserad. Att olika funktioner handhas av för
sitt ändamål tillskapade organ är i de flesta fall välmotiverat. Detta
medför emellertid att vi många gånger, för nog så enkla saker, måste
ha kontakt med flera olika myndigheter. När det gäller lantbrukssektom
utgörs som bekant den förhärskande driftsformen i vårt land av
kombinerade lantbruks- och skogsbruksföretag.

Enligt vår mening skulle praktiska fördelar vara att vinna för den
enskilde företagaren om hela hans företag, jorden och skogen, sorterade
under samma myndighet. Det är svårt att skönja nackdelar för
det renodlade lantbruket eller det renodlade skogsbruket med en sådan
förändring. När vi nu aktualiserar frågan och begär utredning gör vi
det just därför att nu pågår utredningar inom såväl jordbruks- som
skogsbrukssektorn. Vi menar att detta är ett väl lämpat tillfälle för att
ge tilläggsdirektiv till två sittande utredningar.

Utskottets motivering för att lämna motionen utan åtgärd då man
anför att utredningarna ”bör vara oförhindrade att utan särskilt uppdrag
pröva den i motionen väckta frågan” torde med lika goda skäl
kunna tas som intäkt för att direktiven för utredningen bör förstärkas
i den riktning motionärerna föreslår.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 7S0056