med anledning av motioner angående påföljd för vapenvägran (Betänkande 1977/78:JuU2 Justitieutskottet)

JuU 1977/78:2

Justitieutskottets betänkande
1977/78:2

med anledning av motioner angående påföljd för vapenvägran
Motionerna

I motionen 1976/77:942 av Bernt Ekinge (fp) och Elver Jonsson (fp)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behandlingen av vapenvägrare.

Enligt motionärerna synes det numera vara en samstämmig uppfattning i
samhället att det är orimligt att fortsätta att sätta människor i fängelse på
grund av värnpliktsvägran. Motionärerna hänvisar till vapenfriutredningens
förslag att fängelsestraff fortsättningsvis ej skall utdömas för vapenvägran
och pekar på risken att ytterligare vapenvägrare kommer att dömas till
fängelse innan ny lagstiftning träder i kraft. Enligt motionärerna bör tillfälliga
lagändringar göras som förhindrar inkallelse av den som fått avslag på
ansökan om vapenfri tjänst och som gör det möjligt att underlåta åtal för
vapenvägran samt att meddela anstånd med verkställighet av redan utdömda
straff för sådan vägran.

I motionen 1976/77:946 (945) av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen uttalar sig för en utformning av vapenfrilagen som innebär att
påföljden fängelse för brott mot lagen slopas.

Enligt motionärerna strider fängelsestraffet i detta sammanhang mot
internationella konventioner som Sverige anslutit sig till.

Gällande ordning

Enligt värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk man värnpliktig fr. o. m.
det år under vilket han fyller 18 år t. o. m. det år under vilket han fyller 47 år.
Vämpliktsutbildningen utgörs av grundutbildning samt repetitionsutbildning.
Enligt 1 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst (vapenfrilagen) kan
värnpliktig få tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.
Förutsättningarna härför är att bruk av vapen mot annan inte är
förenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse och skulle
medföra djup samvetsnöd för honom. Ansökan om tillstånd att fullgöra
vapenfri tjänst prövas av en särskild nämnd, vapenfrinämnden.

Vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring bedöms regelmässigt som
lydnadsbrott enligt 21 kap. 1 § brottsbalken. Påföljden kan enligt lagrpmmet
bestämmas till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år. Om brottet är grovt,
grovt lydnadsbrott, kan fängelse i högst 4 år utdömas (21 kap. 2 §
brottsbalken). I vissa fall kan den värnpliktige dömas för tjänstefel enligt 21
kap. 18 § brottsbalken, varvid påföljden skall bestämmas till disciplinstraff
eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst ett år.

1 Riksdagen 1977/78. 7 sami. Nr 2

JulJ 1977/78:2

Vägrar den som erhållit vapenfri tjänst att fullgöra tjänstgöringen kan han
enligt 16 § vapenfrilagen dömas till böter eller, om brottet är grovt, till
fängelse i högst ett år.

Påföljden för totalvägran är i regel en månads fängelse för första gången,
två månader för andra gången och två eller tre månader för tredje gången.

När någon dömts till påföljd för vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst tre gånger föreskriver regeringen enligt rådande praxis att
han inte vidare skall inkallas till tjänstgöring.

För sekten Jehovas vittnen tillämpas sedan år 1967 en särskild ordning
enligt vilken det i varje särskilt fall föranstaltas om utredning rörande
vederbörandes anslutning till sekten. Sedan sådan anslutning fastställts
föreskriver regeringen att vederbörande tills vidare inte skall inkallas till
värnpliktstjänstgöring.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen behandlade år 1973 en motion med begäran om översyn av
straffpåföljden för totalvägran. I sitt av riksdagen godkända betänkande (Juli
1973:16) uttalade utskottet bl. a. att det kunde ifrågasättas om fängelsestraff
utgör en lämplig reaktionsform mot gärningar som är betingade av djupt
religiösa eller moraliska betänkligheter. Mot denna påföljd talade också enligt
utskottet att de som gör sig skyldiga till totalvägran ofta är så unga att
brottsbalkens regler om restriktivitet vid ådömande av fängelse formellt blir
tillämpliga på dem. Utskottet fann ej anledning motsätta sig motionsönskemålet
om utredning rörande reaktionsformema vid totalvägran av värnpliktiga
vapenfria tjänstepliktiga.

1973 års vapenfriutredning

Enligt Kungl. Maj:ts beslut i september 1973 tillkallades sakkunniga med
uppdrag att företa en översyn av vapenfrilagen och sanktionerna vid vägran
att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. De sakkunniga, 1973
års vapenfriutredning, framlade i mars 1977 betänkandet (SOU 1977:7)
Rätten till vapenfri tjänst. I betänkandet föreslås förenklingar och preciseringar
av bestämmelsen om förutsättning för tillstånd till vapenfri tjänst.
Enligt utredningen skall förslaget medföra vidgade möjligheter till sådan
tjänst.

När det gäller sanktionerna mot den som vägrar fullgöra värnplikt eller
vapenfri tjänst har utredningen strävat efter att begränsa användningen av
fängelsestraff. Utredningen har således föreslagit en särskild samhällstjänst i
stället för fängelse. Förordnande om samhällstjänst skall meddelas av
domstol. Endast vid vägran att fullgöra samhällstjänst skall ådömas fängelse.

Vapenfriutredningens betänkande är f. n. efter remissbehandling under

JuU 1977/78:2

övervägande i regeringens kansli. Proposition i ämnet beräknas bli avlämnad
till riksdagen under hösten 1977.

Vissa regeringsbeslut m. m.

Regeringen har i mars 1977 utfärdat en förordning (1977:79) med vissa
bestämmelser om värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga. Enligt förordningen,
som gäller intill utgången av år 1977, skall utan hinder av de särskilda
bestämmelserna om inkallelse och hemförlovning av värnpliktig som sökt
vapenfri tjänst eller vägrar fullgöra tjänstgöring i kungörelsen (1966:414) med
vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga (vapenfrikungörelsen) gälla
särskilda regler, som i princip innebär att den som på grund av sin övertygelse
förklarar sig inte vilja fullgöra vapentjänst eller vapenfri tjänst omedelbart
hemförlovas. Avsikten är att den fortsatta prövningen efter anmälan till
regeringen skall ske efter reglerna i den aviserade lagstiftningen.

Inom regeringens kansli har vidare tillfälligt gjorts avbrott i handläggningen
av ärenden om anmälningar enligt vapenfrikungörelsen och av
ärenden om besvär över beslut av vapenfrinämnden att inte bifalla ansökningar
om vapenfri tjänst.

Regeringen har vidare i mars 1977 avgjort ett antal nådeansökningar från
personer som avtjänar fängelsestraff på grund av vägran att fullgöra värnplikt
eller vapenfri tjänst. Besluten innebar i princip att de dömda av nåd befriades
från återstoden av straffet. I samband härmed lät chefen för justitiedepartementet
meddela att han, när det gäller ansökningar från personer som dömts
till fängelse men ännu ej börjat avtjäna straffet, avsåg att föreslå regeringen att
i det enskilda fallet, om den individuella prövningen inte talar däremot, av
nåd meddela villkorlig dom.

Riksåklagaren har i en rundskrivelse i juni 1977 till landets åklagarmyndigheter
behandlat handläggningen av mål om vapenvägran. Med hänvisning
till den skiftande domstolspraxis när det gäller val av påföljd för
vapenvägran, som utvecklat sig efter de ovan nämnda åtgärderna från
regeringens sida, uttalar riksåklagaren i skrivelsen bl. a. att det inte kan göras
någon erinran mot att åklagare underlåter att fullfölja talan då tingsrätt
meddelat villkorlig dom.

Utskottet

1 motionerna 1976/77:942 och 946 (945) behandlas frågan om påföljden för
vapenvägran.

1 motionen 942 hänvisas till 1973 års vapenfriutrednings arbete med
översyn av sanktionerna vid vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst. Enligt motionärerna bör i avbidan på ny lagstiftning tillfälliga
lagändringar göras för att förhindra att fängelsestraff för vapenvägran ådöms
och verkställs.

JuU 1977/78:2

1 sitt efter motionens väckande avgivna betänkande (SOU 1977:7) Rätten
till vapenfri tjänst har vapenfriutredningen framlagt förslag som innebär en
minskad användning av fängelse som påföljd för vapenvägran. Proposition i
ämnet beräknas bli avlämnad till riksdagen under 1977.1 avvaktan härpå har
regeringen bl. a. genom tillfälliga ändringar i vapenfrikungörelsen och genom
beslut om nåd vidtagit åtgärder avsedda att förhindra verkställighet av
fängelsestraff för vapenvägran.

Genom de nämnda åtgärderna för syftet med yrkandet i motionen 942
anses tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

I motionen 946 yrkas att riksdagen uttalar sig för en utformning av
vapenfrilagen som innebär att fängelse avskaffas som påföljd för vapenvägran.
Enligt utskottets mening bör regeringens och riksdagens nära förestående
ställningstaganden i det pågående lagstiftningsarbetet ej föregripas.
Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:942,

2. avslår motionen 1976/77:946.

Stockholm den 25 oktober 1977

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Bertil Johansson (c), Arne Nygren (s). Gunde Raneskog (c),
Kerstin Andersson i Kumla (s), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Gunilla André (c), Ella Johnsson (c), Martin Segerstedt (s),
Iris Mårtensson (s) och Bonnie Bernström (fp).

GOTAB 55849 Stockholm 1977