med anledning av motion om viss översyn av namnlagen (Betänkande 1976/77:LU20 Lagutskottet)

LU 1976/77 :20

Lagutskottets betänkande
1976/77: 20

med anledning av motion om viss översyn av namnlagen
Motionen

I motionen 1976/77:664 av fru Swartz (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att motionen överlämnas till namnlagsutredningen för beaktande.

Motionären framhåller att bestämmelserna i namnlagen i vissa fall kan
leda till egendomliga konsekvenser. Som exempel pekar motionären på reglerna
om makars förvärv av nytt släktnamn. Om makar som gemensamt
fått nytt namn skiljs och hustrun gifter om sig och förvärvar den nya mannens
släktnamn, kommer hon i folkbokföringen att registreras såsom om
hon vid födelsen förvärvat det i första äktenskapet antagna släktnamnet.
Motionären anser att en sådan ordning måste vara en olägenhet i släktforskningssammanhang.
Vidare framhålls att många upplever det efternamn
de fick vid födelsen som en del av sin identitet.

Gällande ordning

Enligt 1 5 namnlagen (1963:521) gäller som huvudregel att barn vars
föräldrar är gifta får faderns släktnamn och barn till föräldrar som inte är
gifta med varandra moderns namn. I 6 8 stadgas att hustrun får mannens
släktnamn vid vigseln, om hon inte dessförinnan anmält att hon vill behålla
det släktnamn hon hade som ogift. Anmälningen kan också avse annat
släktnamn som hon hade vid äktenskapets ingående, t. ex. släktnamn som
hon förvärvat genom ett tidigare äktenskap. En förutsättning härför är dock
att namnmyndigheten, dvs. patent- och registreringsverket, efter ansökan
funnit särskilda skäl föreligga att hon behåller detta släktnamn. Vidare gäller
att hustru som förvärvat mannens släktnamn får bära sitt släktnamn som
ogift framför detta. Anmälan härom skall göras hos pastor. Reglerna om
tilläggsnamn gäller även änka och frånskild hustru. Upplöses äktenskap
lar hustrun enligt 7 8 återta det släktnamn hon hade som ogift. I 8 8 finns
regler om förvärv av släktnamn i andra fall. Bl. a. får svensk medborgare,
vars släktnamn inte är tillräckligt särskiljande eller eljest är mindre tjänligt,
efter ansökan hos patent- och registreringsverket erhålla nytt släktnamn.
Om särskilda skäl föreligger kan den som sålunda fått nytt släktnamn få
återta det namn som tidigare tillkom honom (11 8). 1 14 8 stadgas att makar
som har samma släktnamn endast gemensamt kan förvärva annat släktnamn.
Hustrun kan dock få förvärva henne tidigare tillkommande släktnamn.

1 Riksdagen 1976/ 77. 8 sami Nr 20

LU 1976/77:20

Anmälning enligt namnlagen skall i regel göras till pastorn i den församling
där den anmälningen rör är eller skall vara kyrkobokförd. Anmälan som
upptas skall antecknas i kyrkobok. Närmare bestämmelser om kyrkobokföring
finns i folkbokföringsförordningen (1967:198) och i föreskrifter som
meddelats av riksskatteverket. Anvisningar angående anteckning av släktnamn
finns i riksskatteverkets handbok Folkbokföring, som utfärdats år
1974. Där föreskrivs bl. a. att då kvinna förvärvar sin makes släktnamn
skall bokstaven f. sättas före det namn hon hade som ogift och mannens
släktnamn tillskrivas. Vidare gäller i fall då makar förvärvar släktnamn gemensamt
eller då hustru, änka eller frånskild kvinna för egen del förvärvar
annat släktnamn att kvinnans namn som ogift liksom bokstaven f. skall
överstrykas i samband med att det nya namnet skrivs till. Reglerna innebär
- som påpekats i motionen - att det nya släktnamn en kvinna förvärvat
tillsammans med sin make kan komma att redovisas som hennes födelsenamn.

Historik

Namnlagen trädde i kraft den 1 januari 1964 och ersatte bl. a. förordningen
om antagande av släktnamn och de bestämmelser i giftermålsbalken som
reglerade kvinnans rätt att bl. a. bära mannens släktnamn efter återgång
och äktenskapsskillnad. Under förarbetena till namnlagen (prop. 1963:37,
1LU 1963:31) uttalade departementschefen (s. 112) all namn som makar
gemensamt förvärvat tillkommer kvinnan med samma rätt som mannen
och att det ej borde ifrågakomma att hon till hans förmån fråndömdes rätten
att bära sådant namn. I samband med lagstiftningen vidlogs vissa ändringar
i den då gällande kyrkobokföringskungörelsen. Enligt vad som dessförinnan
tillämpades bortföll det antagna släktnamnet vid omgifte och hennes namn
före det första äktenskapet antecknades som det namn hon hade som ogift.
Ändringarna innebar bl. a. att i de vid kungörelsen fogade anvisningarna
till kyrkoböckerna infördes regler om anteckning av kvinnans förvärv av
nytt släktnamn med i allt väsentligt samma innebörd som de som numera
finns i riksskatteverkets ovan redovisade anvisningar. Liknande bestämmelser
fanns intagna i statistiska centralbyråns cirkulär nr 62 (1963) angående
namnlagen m. m.

Kyrkobokföringskungörelsen har numera upphört att gälla. Tillämpningsföreskrifter
till folkbokföringsförordningen meddelas i stället - som tidigare
berörts - av riksskatteverket.

Pågående utredningsarbete

Namnlagen är f. n. föremål för översyn av en särskilt tillkallad utredningsman
(Namnlagsutredningen, Ju 1972:06). Utredningen tillkallades år
1972 med anledning av att bl. a. riksdagen år 1971 (LU 1971:18) uttalat

LU 1976/77:20

sig för en sådan översyn med anledning av en motion om makars förvärv
av släktnamn genom vigsel, m. m. I utredningsdirektiven framhålls bl. a.
att de regler som gäller i fråga om makars namn inte helt stämmer överens
med en modern syn på förhållandet mellan makar i äktenskap samt att
en naturlig utgångspunkt vid utformningen av regler om makars släktnamn
förefaller vara att makarna bör kunna välja mellan att bära samma namn
eller behålla vardera sitt namn. Vidare framhålls att en reform i antydd
riktning kräver en översyn också av de regler som gäller makars möjligheter
att under äktenskap förvärva nytt släktnamn eller återta tidigare sådant
namn. Enligt direktiven skall utredningen vidare pröva bl. a. vissa frågor
om barns släktnamn och om lagens tillämplighet på utländska medborgare.
Inom ramen för utredningsuppdraget får utredningen även ta upp andra
frågor än de som uttryckligen nämnts i direktiven.

Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1977.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion angående kvinnas förvärv av släktnamn.

Enligt namnlagen får hustrun mannens släktnamn vid vigsel, om hon
inte dessförinnan anmält att hon vill behålla det släktnamn hon hade som
ogift. Släktnamn kan förvärvas också i andra fall. Sålunda kan svensk medborgare
under vissa förutsättningar få nytt släktnamn. Makar som har samma
släktnamn får endast gemensamt förvärva annat släktnamn. Ändring av
släktnamn skall antecknas i kyrkobok. Närmare bestämmelser om kyrkobokföring
finns i folkbokföringskungörelsen och i anvisningar meddelade
av riksskatteverket. Enligt de anvisningar som gäller för anteckningar angående
släktnamn skall för gift kvinna som har mannens släktnamn också
finnas antecknat hennes namn som ogift. Förvärvar makarna sedermera
nytt släktnamn, skall kvinnans namn som ogift strykas i samband med
att det nya namnet antecknas. Om en kvinna, som tillsammans med sin
make antagit nytt släktnamn, skiljer sig och gifter om sig och därvid förvärvar
den nye makens släktnamn, innebär reglerna att hon i kyrkböckerna kommer
att registreras som född med det antagna släktnamnet.

I motionen framhålls att det förhållandet att en kvinnas namn som ogift
kan utgå ur kyrkoböckerna måste medföra olägenhet i släktforskningssammanhang.
Motionären påpekar vidare att många upplever det efternamn
de fick vid födelsen som en del av sin identitet. Motionären yrkar därför
att motionen skall överlämnas till namnlagsutredningen för beaktande.

Som närmare framgår av redogörelsen ovan (s. 2 och 3) skall namnlagsutredningen
bl. a. se över reglerna om makars förvärv av släktnamn genom
vigsel liksom de bestämmelser som ger makar möjlighet att under äktenskapet
anta nytt släktnamn. Enligt vad utskottet inhämtat avser utredningen
att därvid också ta upp det väckta spörsmålet om registrering i kyrkoböckerna

LU 1976/77:20

av kvinnans namnbyte. Med hänsyn härtill är någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen inte påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:664.

Stockholm den 15 mars 1977

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Andersson i Södertälje (s), Olsson i
Timrå (s), Börjesson i Falköping (c)*, fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson
i Sundsvall (c), Gillström (s)*, Konradsson (s), fru Fredgardh (c), herrar Andréasson
(s), Silfverstrand (s), Ollén (m), fru Håkansson (fp)* och herr Pettersson
i Stockholm (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 53191 Stockholm 1977