med anledning av motion om vårdnaden av barn (Betänkande 1977/78:LU6 Lagutskottet)

LU 1977/78:6

Lagutskottets betänkande
1977/78:6

med anledning av motion om vårdnaden av barn
Ärendet

I betänkandet behandlas motionen 1976/77:654 av Mats Hellström m. fl.
(s) i vilken yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning i syfte att
förändra principerna för vårdnadsansvar för barn i enlighet med vad i
motionen angivits. De spörsmål motionärerna tar upp rör förhållandet mellan
rättslig vårdnad om barn och faktisk vård av barn samt förordnande av
förmyndare.

Yttranden över motionen har inhämtats från socialstyrelsen, Svea hovrätt
och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Yttrande har vidare avgivits av
sociala centralnämnden i Stockholms kommun.

Gällande rätt

Vårdnad om barn

I föräldrabalken (FB) finns bestämmelser angående den rättsliga vårdnaden
om barn. Sådan vårdnad är inte detsamma som faktisk vård av barnet. I den
allmänna debatten händer det ofta att dessa två begrepp likställs eller
sammanblandas. Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet och plikt för
vårdnadshavaren att i den omfattning lagen anger svara för tillsyn och fostran
av barnet, att ha omsorg i övrigt om barnet samt att företräda barnet i
personliga angelägenheter. Inget hindrar emellertid att den faktiska vården av
barnet utövas av annan än vårdnadshavaren. Vårdnadshavaren kan exempelvis
besluta att överlämna den faktiska vården till fosterföräldrar utan att
det härigenom sker någon ändring i hans eller hennes rättsliga vårdnad om
barnet.

Enligt 6 kap. 6 § FB står barn från födelsen under vårdnad av bägge
föräldrarna om dessa är gifta med varandra och i annat fall av modern ensam.
Gifter föräldrarna sig efter barnets födelse står barnet under bägges vårdnad
från tidpunkten för giftermålet. 1 6 kap. 7-10 FB finns bestämmelser som
ger domstol möjlighet att förordna om vårdnaden på annat sätt än som följer
av regeln i 6 §. Står barn under vårdnad av båda föräldrarna och vill dessa eller
en av dem att vårdnaden inte längre skall tillkomma dem gemensamt skall
domstolen på den ene förälderns begäran besluta vem av föräldrarna som
skall ha vårdnaden om barnet. Har föräldrarna flera barn och bör inte alla ha
samma vårdnadshavare kan vårdnaden delas mellan föräldrarna. Om
föräldrarna är ense i vårdnadsfrågan skall domstolen besluta i enlighet med
deras önskemål, såvida det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. I

1 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 6

LU 1977/78:6

annat fall bestämmer domstolen efter vad som är skäligt med hänsyn till
barnets bästa. Finner domstolen att det med hänsyn till barnets bästa är
uppenbart att ingen av föräldrarna bör ha vårdnaden, kan vårdnaden
anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Frågor om vårdnad av barn kan vidare komma under domstols prövning i
samband med mål om äktenskapsskillnad. Skiljs föräldrarna skall nämligen
domstolen också besluta angående vårdnaden om barnet. Härvid skall de
ovan redovisade reglerna tillämpas. Dock gäller att domstolen, om föräldrarna
är ense om att även i fortsättningen ha gemensam vårdnad om barnet,
kan förordna i enlighet med deras önskemål, om det inte uppenbart strider
mot barnets bästa.

Står barn under endast den ene förälderns vårdnad kan domstolen på
ansökan av den andre föräldern överföra vårdnaden till honom om det är
skäligt med hänsyn till barnets bästa. Är föräldrarna ense om att vårdnaden
skall överflyttas eller att de gemensamt skall ha vårdnaden, skall domstolen
förordna i överensstämmelse härmed om det inte är uppenbart stridande mot
barnets bästa.

I de fall då en vårdnadshavare gör sig skyldig till grovt missbruk eller grov
försummelse vid vårdnadens utövande eller då hans deltagande i vårdnaden
eljest innebär fara för barnets utveckling kan han efter anmälan av
barnavårdsnämnden fråntas vårdnaden. Som regel gäller då att vårdnaden
skall utövas av den andre föräldern om det inte med hänsyn till barnets bästa
är uppenbart att vårdnaden bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Särskilda regler gäller vidare när en förälder dör. Står barnet under
föräldrarnas gemensamma vårdnad, blir den överlevande föräldern automatiskt
ensam vårdnadshavare. Har den döde föräldern ensam varit vårdnadshavare
skall domstol besluta om att vårdnaden skall utövas av den andre
föräldern om det inte med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att
vårdnaden bör tillkomma en särskilt förordnad förmyndare.

I 21 kap. FB finns slutligen bestämmelser om verkställighet av dom eller
beslut rörande vårdnad m. m. Reglerna gör det möjligt för den som i ett
vårdnadsavgörande anförtrotts den rättsliga vårdnaden om ett barn att få
barnet överflyttat till sig. Även i fall då ett rättsligt avgörande inte föreligger
finns det möjlighet för vårdnadshavaren att begära överflyttning av barnet.
Exempel på sådana fall är då en förälder, som inte har vårdnaden om ett barn,
haft barnet hos sig tillfälligt och vägrar att låta det flytta tillbaka till
vårdnadshavaren. Det ankommer på länsrätten att fatta beslut om verkställighet
av vårdnadsavgöranden eller om överflyttning av barn i andra fall.

Att ett vårdnadsmål är anhängigt vid en domstol blir i allmänhet känt för
barnavårdsnämnden på det sättet att domstolen regelmässigt begär att
nämnden skall verkställa utredning i vårdnadsfrågan eller på annat sätt
inhämtar nämndens synpunkter i frågan om vem som bör anförtros
vårdnaden. Vidare gäller att domstol som meddelat dom eller beslut rörande

LU 1977/78:6

vårdnad om barn enligt kungörelsen (1949:661)om skyldighet för domstol att
lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken skall sända
meddelande om avgörandets innehåll skyndsamt till barnavårdsnämnden i
den kommun där barnet är kyrkobokfört.

FB:s regler om vårdnaden om barn kompletteras av barnavårdslagens
(1960:96) bestämmelser som ger samhället möjligheter att ingripa, när den
faktiska vården av barn missköts. Enligt lagen har barnavårdsnämnd
skyldighet bl. a. att särskilt uppmärksamma sådana underåriga som kan
anses särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt med hänsyn till hernoch
familjeförhållanden. Exempel på sådana förhållanden är när någon av
föräldrarna på grund av sjukdom eller av annan anledning är olämplig eller
inte kan biträda med barnets vård och fostran. Lagen ålägger också
barnavårdsnämnd att hos domstol påkalla åtgärd beträffande vårdnaden om
eller förmynderskapet för underårig. I vissa fall ger barnavårdslagen barnavårdsnämnden
möjligheter att skilja den som har den rättsliga vårdnaden om
barnet från den faktiska vården. Enligt 25 § åligger det barnavårdsnämnd att
vidta åtgärder om någon som inte fyllt 18 år misshandlas i hemmet eller eljest
där behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsätts för
fara eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas eller annan
fostrares olämplighet som fostrare eller bristande förmåga att fostra den
underårige. Ingripanden får vidare ske om någon som är under 20 år på grund
av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet att efter förmåga
ärligen försörja sig, missbruk av alkohol eller narkotika eller av annan
jämförlig anledning är i behov av särskilda tillrättaförande åtgärder från
samhällets sida. Barnavårdsnämnden skall i första hand försöka åstadkomma
rättelse genom vissa förebyggande åtgärder. Om sådana åtgärder bedöms som
gagnlösa eller om åtgärderna vidtagits utan att ge resultat skall den unge
omhändertas för samhällsvård (29 §). Omhändertagande för samhällsvård av
den som ej fyllt 18 år kan också bli aktuellt i två andra fall (31 §), nämligen dels
om han behöver vård och fostran på grund av att föräldrarna dött eller
övergivit honom, dels om han behöver specialvård eller annan vård och
fostran utom hemmet på grund av att föräldrarna inte ger honom sådan vård
eller att de underlåter att på ett tillfredsställande sätt sörja för honom och
föräldrarna samtycker till åtgärden.

Den som omhändertagits för samhällsvård skall överlämnas till enskilt
hem elier placeras i lämplig anstalt. I vissa fall kan också placering i
ungdomsvårdsskola komma i fråga.

Samhällsvården skall enligt 42 § upphöra så snart ändamålet med vården
får anses uppnått. I de fall som regleras i 31 § skall samhällsvården sluta när
den omhändertagne, om han fyllt 15 år, eller föräldrarna begär det.

LU 1977/78:6

Förmyndare

Med förmynderskap avses förvaltningen av en omyndigs egendom samt
befogenheten att företräda den omyndige i ekonomiska angelägenheter.
Förmynderskapet för barn skiljs begreppsmässigt från vårdnaden om barn
även om de båda funktionerna i princip kopplats samman. Enligt 11 kap. 1 §
FB är föräldrar som gemensamt har vårdnaden om barnet förmyndare för
barnet. Står barnet under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne
ensam förmyndare. Undantagsvis kan dock vårdnaden och förmynderskapet
utövas av skilda personer. Detta är exempelvis fallet om vårdnadshavaren
själv är omyndig och därför inte kan vara förmyndare (11 kap. 4 §). Finns ej
förmyndare för barnet skall domstol förordna förmyndare. För omyndig kan
flera förmyndare förordnas när det är påkallat. Vidare gäller att - om den som
enligt lag är förmyndare inte är lämplig att ensam vara förmyndare -medförmyndare skall utses. Förmyndare kan entledigas om han gör sig
skyldig till missbruk eller försummelse vid utövande av sin befattning eller
om han kommer på ekonomiskt obestånd eller om han av annan anledning
inte längre är lämplig att vara förmyndare.

Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.
Förmyndaren skall årligen lämna överförmyndaren en redogörelse för
förvaltningen av omyndigs egendom. I vissa fall behöver dock redogörelse
inte lämnas, t. ex. om den omyndige saknar tillgångar eller endast har lösören
som inte lämnar inkomst.

För förvaltningen av den omyndiges egendom och arbete med den
personliga omvårdnaden om myndlingen har förmyndaren rätt till arvode
som bestäms av överförmyndaren. Arvodet skall utges av kommunen såvida
inte den omyndiges medel uppgår till vissa belopp. Föräldrar som enligt lag är
förmyndare är berättigade till arvode endast om särskilda omständigheter
föreligger och överförmyndaren lämnar tillstånd.

Motionen

I motionen framhålls att en dom eller ett beslut om att föräldrarna skall
fråntas vårdnaden om sitt barn och att vårdnaden i stället skall utövas av en
särskilt förordnad förmyndare markerar ett allvarligt misstroende mot deras
förmåga att ta hand om sitt barn. Trots detta behöver avgörandet inte medföra
någon förändring av den faktiska vården. Barnet kan således även fortsättningsvis
vistas hos och fostras av någon av dem som bedömts vara olämpliga
vårdnadshavare. Om barnet anses kunna vara kvar hos föräldern borde å
andra sidan denne också kunna få det rättsliga vårdnadsansvaret. Enligt
motionärerna har den särskilt förordnade förmyndarens vårdnadsansvar ett
obestämt innehåll. Motionärerna erinrar om att en viss rapportering sker till
överförmyndaren när barnet har tillgångar men pekar samtidigt på att det
rättsliga avgörandet inte är kopplat till några åtgärder från barnavårdsmyn -

LU 1977/78:6

digheter. I vissa fall blir barnets omständigheter uppmärksammade genom
från rättens dom fristående anmälningar, fortsätter motionärerna, och anför
tre exempel härpå.

Motionärerna framhåller vidare att konstruktionen med särskild vårdnadshavare
närmast synes stå i motsatsförhållande till barnavårdslagen, eftersom
ett omhändertagande för samhällsvård ej upphäver föräldrarnas rättsliga
vårdnad. Härigenom uppkommer oklarheter mellan de berörda om ansvaret
för barnet.

Mot bakgrund av det anförda anser motionärerna att det är motiverat att ett
alternativ till systemet med särskilt förordnad förmyndare som vårdnadshavare
närmare övervägs. I ett utredningsarbete bör enligt motionärerna
följande tre punkter särskilt beaktas. För det första måste alla domstolsavgöranden
beträffande vårdnad och förmyndare delges vederbörande barnavårdsnämnd,
så att en kontinuerlig uppföljning av barnets situation kan ske.
För det andra bör det rättsliga vårdnadsansvaret i princip följa den faktiska
vården av barnet. För det tredje bör man pröva att i större utsträckning
tillsätta medförmyndare som tar till vara barnets ekonomiska rättigheter i de
fall föräldrarna helt bortkopplas från det rättsliga ansvaret för vården.

Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning
med syfte att förändra principerna för vårdnadsansvaret för barn i enlighet
med vad som anförs i motionen.

Tidigare behandling av en fråga om utseende av medförmyndare

Vid 1975/76 års riksmöte väcktes en motion vari bl. a. föreslogs att förälder
som inte har vårdnaden om barn skulle få medinflytande över de frågor som
rör förmynderskapet. Motionen behandlades av lagutskottet i samband med
bl. a. prop. 1975/76:170 om ändring i FB,m. m. (faderskap och vårdnad). I sitt
av riksdagen i denna del godkända betänkande (LU 1975/76:33) avstyrkte
utskottet bifall till motionen. I betänkandet uttalade utskottet att det kunde
hysa en viss förståelse för syftet med motionen men likväl inte kunde ansluta
sig till motionärens förslag om att det nuvarande sambandet mellan vårdnad
och förmynderskap skulle brytas upp. Enligt utskottet var de båda funktionerna
vårdnad och förmynderskap starkt beroende av varandra. De av
förmyndaren förvaltade medlen skulle sålunda användas för barnets uppehälle
och utbildning. Uppenbart kunde det leda till irritation och någon gång
säkerligen tillSvårare konflikter mellan föräldrar,om vårdnadshavaren föra»
kunna fullfölja sina intentioner om barnets utbildning m. m. skulle behöva
vara beroende av den andre förälderns välvilja när det gäller att ställa barnets
medel till förfogande härför. En sådan ordning kunde enligt utskottets
mening inte anses förenlig med grundregeln om barnets bästa.

LU 1977/78:6

Pågående reformarbete

Socialutredningen, som tillkallades för att göra en allmän översyn av
nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen och barnavårdslagen, har i år slutfört
sitt arbete genom avgivande av betänkandena (SOU 1977:40 och 41)
Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. I betänkandet framläggs förslag till
bl. a. en socialtjänstlag, en lag med särskilda bestämmelser om vård av
underårig och vissa ändringar i FB. Såvitt nu är av intresse innebär förslagen i
huvudsak bl. a. följande. Socialnämnden bör särskilt då det gäller barnfamiljer
bedriva en uppsökande och förebyggande verksamhet. En fortsatt
utveckling av familjerådgivningen bör stödjas. Som en form av stödjande
verksamhet skall kontaktman kunna utses med uppgift att finnas till hands
och hjälpa dem som har behov av sådant stöd. Beträffande barn under 16 år
föreslås att de ej utan socialnämndens medgivande får beredas vård och
fostran i annat enskilt hem än vårdnadshavarens. Socialnämnden skall
medverka till att barn som omhänderhas av annan än vårdnadshavaren får
god vård och fostran, lämna vårdnadshavaren och den som vårdar barnet råd,
stöd och annan behövlig hjälp samt följa vården av barnet. Till skillnad från
vad som f. n. gäller skall ersättning för vård av fosterbarn kunna utgå inte bara
när annat enskilt hem än vårdnadshavarens anlitas utan även då barnet vistas
hos en särskilt förordnad förmyndare.

Socialutredningens förslag remissbehandlas f. n. Inom regeringskansliet
har tillsatts en särskild arbetsgrupp med uppgift att redovisa ett beslutsunderlag
för regeringen i frågor om vård utan samtycke inom bl. a. socialvården.
Beslutsunderlaget skall grunda sig på bl. a. socialutredningens betänkande.
Arbetet skall vara slutfört under våren 1978 och då kunna samordnas med
propositionsarbetet beträffande en ny sociallagstiftning.

På riksdagens begäran tillkallades i år en kommitté (Ju 1977:08) för
utredning av frågan om förstärkning av barns rättsliga ställning. I direktiven
till utredningen framhåller föredragande statsrådet att han inte anser det
behövligt att närmare precisera utredningsuppgifterna. Han tar dock upp
några områden som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst
reglerna om vårdnad och umgängesrätt samt överflyttning av barn. I det
väsentliga bör det emellertid kunna överlåtas åt kommittén att själv kartlägga
problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör ifrågakomma.
Statsrådet betonar att det är särskilt betydelsefullt att nya regler om vårdnad
och umgängesrätt blir noggrant genomlysta och omsorgsfullt diskuterade.

I direktiven anförs vidare bl. a. följande.

De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i
fjol och som trädde i kraft den 1 januari 1977 syftar till att främja barnets
intresse av goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka
vilka möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose barnets eget
intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om
vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor.
Skäl talar vidare för att barnet behöver någon som under hela handläggningen

LU 1977/78:6

av ett tvistigt vårdnadsärende har att bevaka uteslutande barnets intresse.
Detsamma gäller i fråga om ärende om överflyttning av barn. Också i övrigt
kan formerna för behandlingen av vårdnadsärenden behöva bättre anpassas
efter vad barnets intresse kräver. En möjlighet är att genom särskilda regler
underlätta för föräldrar som står i begrepp att separera att nå en frivillig
överenskommelse i vårdnadsfrågan.

I direktiven framhålls också att kommittén bör beakta socialutredningens
förslag.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen framhåller att vårdnadsfrågan i regel blir aktualiserad hos
barnavårdsnämnden innan domstolen fattar beslut att vårdnaden skall
anförtros särskilt förordnad förmyndare. En kategori ärenden är de, då
domstolen begär vårdnadsutredning i samband med föräldrarnas skilsmässa.
En annan är de, då föräldrarna gör sig skyldiga till grovt missbruk eller grov
försummelse vid vårdnadens utövande eller då deras deltagande i vårdnaden
eljest innebär fara för barnets utveckling och barnavårdsnämnden själv tar
initiativ till anmälan till domstol. En tredje kategori gäller de fall, då båda
föräldrarna är döda. Genom att nämnden erhåller kännedom om barnets
förhållanden bör den enligt socialstyrelsen kunna bilda sig en uppfattning om
vilka åtgärder som den bör vidta för barnets bästa. Nämnden har även
möjlighet att i vissa ärenden överväga, om åtgärder enligt barnavårdslagen
ger en bättre lösning på bamets problem än att föreslå särskilt förordnad
förmyndare. I vissa fall kan, fortsätter socialstyrelsen, nämnden med
förebyggande åtgärder stödja en förälder på ett sådant sätt att åtgärden att
förordna särskild förmyndare och vårdnadshavare för barnet blir obehövlig I

de fall, framhålls det vidare, då nämnden förordar, att vårdnaden skall
anförtros särskilt förordnad förmyndare brukar nämnden i regel samtidigt
lämna förslag på lämplig person för uppgiften. Det är naturligtvis viktigt att
nämnden håller sig underrättad om domstolens beslut i ärendet och vad som i
fonsättningen skall hända med barnet. 1 dessa fall får man enligt socialstyrelsen
nämligen räkna med att stödjande åtgärder från nämndens sida kan
behövas. Barnavårdsnämnden kan om vårdnadshavaren så önskar förordna
barnavårdsman enligt 3 a § bamavårdslagen, som kan vara vårdnadshavaren
till stöd och hjälp i vårdnadsuppdraget. Socialstyrelsen påpekar också att det
kan bli aktuellt med en placering av barnet i fosterhem. Man kan inte alltid
räkna med att en sålunda särskilt förordnad förmyndare själv skall kunna ta
hand om barnet i sitt hem. Eftersom eti barn, som bor hos sin vårdnadshavare,
i barnavårdslagen jämställs med eget barn kan inte heller ekonomisk
ersättning i form av fosterlön utgå till vårdnadshavaren. I vissa fall där
exempelvis barnet vistats lång tid i ett fosterhem kan fosterföräldrarna ej bli
vårdnadshavare, om de önskar att fosterlön i fortsättningen skall utgå för
barnet.

LU 1977/78:6

Socialstyrelsen anser att det som regel säkert är bäst för barnet att den
rättsliga vårdnaden och den faktiska vården utövas av samma person. Med
hänsyn till vad ovan sagts kan det enligt socialstyrelsen emellertid i vissa fall
vara lämpligt att låta annan än den rättsliga vårdnadshavaren ta hand om
barnet. Det är därför osäkert huruvida en obligatorisk regel i överensstämmelse
med motionärernas förslag skulle vara av värde. Däremot borde det
kunna gå att få en bättre samordning till stånd mellan domstolens och
barnavårdsnämndens åtgärder. Bättre information och upplysning behövs
från såväl domstolarnas som barnavårdsnämndernas sida bl. a. till de
personer, som åtar sig uppdraget som särskilt förordnad förmyndare.

Socialstyrelsen upplyser att den har för avsikt att ge information rörande
ändringar i föräldrabalken om vårdnadsreglerna, som trädde i kraft 1 januari
1977, och då avser att beakta de synpunkter som framförts i motionen
avseende avisering m. m. av vårdnadsdomar.

Beträffande förslaget att medförmyndare skall i större utsträckning än
hittills tillsättas för att ta till vara barnets ekonomiska rättigheter i de fall där
föräldrarna helt bortkopplas från juridiskt ansvar framhåller socialstyrelsen
att det redan finns möjlighet för såväl föräldrar som särskilt förordnad
förmyndare att få biträde av en medförmyndare i ekonomiska angelägenheter.

Även om socialstyrelsen uppfattar en del av de förhållanden, som belyses i
motionen, som ett upplysnings- och informationsproblem anser dock
styrelsen att vårdnadsansvaret för barn är en så viktig fråga, att den bör
utredas ytterligare.

Socialstyrelsen föreslår därför att motionen måtte överlämnas till utredningen
om förstärkning av barns rättsliga ställning.

Svea hovrätt erinrar om innehållet i direktiven till utredningen om
förstärkning av barns rättsliga ställning och anser att det i motionen upptagna
spörsmålet om förhållandet mellan den rättsliga vårdnaden och den faktiska
vården av barn lämpligen bör utredas i samband med den översyn som skall
komma till stånd. Beträffande frågan om utseende av medförmyndare
framhåller hovrätten, att någon lagändring inte behövs eftersom det redan
finns möjlighet att utse flera förmyndare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att någon jämförelse inte kan
göras mellan det fallet att vårdnaden anförtros en särskilt förordnad
förmyndare och den situationen att barnet omhändertas för samhällsvård.
Vid omhändertagande enligt bamavårdslagen består föräldrarnas juridiska
vårdnadsansvar men omvårdnaden om barnet utövas av barnavårdsnämnden
så länge omhändertagandet består. Omhändertagande för
samhällsvård gäller tills vidare och är som regel inte avsett att bestå tills
barnet blir myndigt, vilket däremot nog i allmänhet är fallet med vårdnadsskapet
då särskild förmyndare förordnas. Det finns således i allmänhet enligt
länsstyrelsen inte anledning att definitivt frånta föräldrarna den juridiska

LU 1977/78:6

vårdnaden vid omhändertagande enligt barnavårdslagen. Om nämnden
skulle finna att åtgärd bör vidtas beträffande vårdnad eller förmynderskap för
underårig, har nämnden att jämlikt 9 § barnavårdslagen göra anmälan eller
ansökan därom hos vederbörande domstol. I mål angående omhändertagande
av barn för samhällsvård förekommer någon gång under målets
handläggning hos länsrätten att efter anmälan av nämnden vederbörande
tingsrätt förordnar en särskild förmyndare, som övertar den juridiska
vårdnaden om barnet.

Länsstyrelsen framhåller vidare att barnavårdsnämnden som regel har
kännedom om vårdnadsfall redan innan beslut i vårdnadsfrågan fattas av
rätten. Genom bestämmelsen om domstols uppgiftsskyldighet beträffande
vårdnadsavgöranden finns enligt länsstyrelsen en förbindelselänk med
barnavårdsnämnden, varigenom nämnden efter kontakt med den särskilt
förordnade förmyndaren kan få kännedom om anledning finns för nämnden
att inskrida med åtgärd jämlikt barnavårdslagen. Länsstyrelsen erinrar om att
någon skyldighet för barnavårdsnämnden att ingripa inte finns direkt
inskriven i lag och att inte heller någon motsvarande sky ldighet finns för den
särskilt förordnade förmyndaren att ta kontakt med barnavårdsnämnden.
Sådan kontakt förekommer dock säkerligen ofta. I detta sammanhang
påpekar länsstyrelsen att förmyndaren utöver vad som följer av FB:s regler
om redovisningsskyldighet inte är skyldig att lämna redogörelse för sitt
uppdrag och inte heller underkastad tillsyn.

Länsstyrelsen anser i likhet med motionärerna att det föreligger behov av
en utredning angående den särskilt förordnade förmyndarens vårdnadsansvar.
Länsstyrelsen anser det dock inte motiverat att överväga ett alternativ
till den särskilt förordnade förmyndaren.

Enligt länsstyrelsens uppfattning borde erforderlig tillsyn kunna ske
genom att den särskilt förordnade förmyndaren ålades skyldighet dels att
årligen till barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört
lämna en redogörelse för sitt uppdrag som vårdnadshavare, dels att vid
uppkommande behov av ingripande från barnavårdsnämndens sida göra
anmälan till samma nämnd. Denna nämnd har ju redan i samband med
vårdnadsbeslutet av rätten fått uppgift om förordnandet av särskild förmyndare
för barnet. Vidare borde enligt länsstyrelsen barnavårdsnämnden kunna
åläggas att vaka över att den särskilt förordnade förmyndaren fullgör sina
skyldigheter som vårdnadshavare. Föreskrifter angående den särskilt förordnade
förmyndarens och barnavårdsnämndens skyldigheter i dessa avseenden
bör inskrivas i föräldrabalken. Dessutom torde erfordras närmare föreskrifter
angående formerna för redogörelse och tillsyn, angående överflyttande av
tillsynen från en barnavårdsnämnd till annan m. m.

Genom att på detta sätt ge barnavårdsnämnden insyn i den omyndiges
förhållanden anser länsstyrelsen att den ”koppling till barnavårdslagen” som
motionärerna efterlyser kan komma till stånd. Om nämnden genom
förmyndarens redogörelse eller anmälan får kännedom om att den under -

LU 1977/78:6

åriges förhållanden ger anledning till ingripande enligt 25 § barnavårdslagen
inträder nämndens skyldigheter att inskrida med åtgärder enligt nämnda
lag.

Beträffande de av motionärerna angivna frågor, som särskilt bör beaktas i
ett utredningsarbete anför länsstyrelsen att domstolarnas uppgiftsskyldighet
redan nu föreligger. Vidare framhålls att om det juridiska ansvaret i princip
bör åtfölja det praktiska vårdnadsansvaret detta kommer att innebära stora
svårigheter vid förordnande av särskild förmyndare för underåriga. Ofta
förordnas en kommunal tjänsteman eller förtroendeman till särskild förmyndare
för flera barn. Vederbörande saknar oftast möjlighet att själv handha den
praktiska vården av barnen. Ibland är dessa omhändertagna jämlikt barnavårdslagen,
och nämnden har överlämnat den praktiska vårdnaden till
fosterföräldrarna. Det skulle bli alltför tungrott att vid omplacering av barn
från föräldrahem till fosterhem eller mellan olika fosterhem förordna ny
särskild förmyndare för barnet. Länsstyrelsen har däremot intet att erinra mot
motionärens förslag om förordnande av medförmyndare.

Stockholms sociala centralnämnd har som svar på remissen överlämnat och
åberopat ett av Stockholms socialförvaltning avgivet utlåtande. I utlåtandet
anförs att enligt socialförvaltningens erfarenhet det stora flertalet särskilt
förordnade förmyndare visar stort ansvar och god insikt i när de behöver
barnavårdens stöd för barnets bästa. Som regel har de - i vart fall gäller detta
Stockholm - föreslagits till uppdraget av barnavårdsnämnd och är i Stockholm
ofta knutna till denna på grund av tjänst eller uppdrag som fosterhemsinspektör,
lokalombud, övervakare etc. I Stockholm är det också vanligt att
barnet redan vid överflyttningen av vårdnaden är omhändertaget och placerat
i fosterhem och således står under nämndens tillsyn. I de fall nämnden efter
vårdnadsutredning föreslår särskilt förordnad förmyndare är barnet så gott
som alltid redan omhändertaget för samhällsvård.

Vad beträffar motionärernas förslag om delgivning av vårdnadsavgöranden
erinrar förvaltningen om att sådan delgivning sker redan enligt
gällande lagstiftning. Barnavårdsnämnderna saknar emellertid formell
möjlighet att särskilt följa just dessa barns situation utan begäran av
vårdnadshavaren eller anmälan om missförhållanden. Förvaltningen
påpekar att alla vårdnadshavare har rätt att få barnavårdsman utsedd enligt
3 a § barnavårdslagen och att nämnden givetvis även utan formellt förfarande
på förfrågan ger råd och stöd. Enligt förvaltningens mening är det
lämpligt att barnavårdsnämnd, då meddelande inkommer från domstol,
underrättar vårdnadshavaren om möjligheterna härvidlag.

Förvaltningen finner det angeläget att särskilt förordnad förmyndare/
vårdnadshavare får tillräcklig information om vad uppdraget innebär samt på
vad sätt och i vilka situationer uppdraget upphör. Missförstånd har
uppkommit på grund av att domstol meddelat en person att denna förordnats
som förmyndare utan att ange att därmed förknippas även vårdnaden. Ur
juridisk synpunkt är detta korrekt, då vårdnaden automatiskt följder

LU 1977/78:6

förmynderskapet i de fall ingendera av föräldrarna är vårdnadshavare.
Informationsplikt i här nämnda avseenden bör därför åläggas domstolen,
anser förvaltningen.

Vad gäller motionärernas önskemål om att den juridiska vårdnaden i
princip bör utövas av den som har den praktiska vården om barnet erinrar
förvaltningen om att såväl förmyndare som förälder kan aktualisera en
överflyttning av vårdnaden hos rätten. Om så inte sker torde detta ofta bero
på bristande information. Enligt förvaltningens mening bör inte den
principen lagfästas att juridisk vårdnad och faktisk vård alltid skall sammanfalla.
När det gäller barn som av barnavårdsnämnd placerats i forsterhem, är
det i regel direkt olämpligt. Även i de många andra fall, där vårdnadshavaren
själv placerat barnet i fosterhem, saknas anledning till överflyttning av
vårdnaden, givetvis under förutsättning att vårdnadshavaren har möjlighet
att i väsentliga frågor bestämma om barnet. Enligt förvaltningens mening är
det vidare i de fall ingendera av föräldrarna bör ha vårdnaden uppenbarligen
nödvändigt att annan person utses som vårdnadshavare.

En möjlighet att bereda barnavårdsnämnden insyn i de fall den särskilt
förordnade förmyndaren väljer att låta barnet bo hos en av eller båda de
biologiska föräldrarna skulle enligt förvaltningen vara att ändra bestämmelserna
i bamavårdslagen angående fosterbarn så att barn, som vårdas av
biologisk förälder utan del i vårdnaden, skulle betraktas som fosterbarn.
Därmed skulle föräldrarna tvingas begära nämndens tillstånd att få ta hand
om barnet, och förhållandena i hemmet skulle följas med sedvanlig
fosterbarnstillsyn. Med rätt skulle dock både de berörda och allmänheten
finna det stötande att dessa barn skulle kallas för och behandlas som
fosterbarn.

Vad slutligen gäller förslaget att medförmyndare bör tillsättas i större
utsträckning erinras om att medförmyndare kan förordnas enligt FB, när
förmyndaren inte lämpligen bör handha förmynderskapet ensam. Vidare
gäller att en överflyttning av vårdnaden från föräldrarna inte torde kunna ske
enbart på grund av deras bristande kapacitet då det gäller att utöva
förmynderskapet. Vid brister härvidlag bör självfallet övervägas att utnyttja
möjligheten att förordna medförmyndare. Förvaltningen påpekar dock att en
ytterligare bevakning av barnets ekonomiska rättigheter utöver den som nu
är föreskriven torde vara påkallad endast i ett mycket ringa antal fall.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion vari tas upp spörsmål angående
vårdnad om barn och förordnande av förmyndare.

Bestämmelser om vårdnad av barn finns i föräldrabalken (FB). Huvudregeln
är att barn från födelsen står under vårdnad av bägge föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Enligt FB har
domstol möjlighet att förordna om vårdnaden på annat sätt än som följer av

LU 1977/78:6

huvudregeln. Domstolen kan sålunda besluta att gemensam vårdnad skall
upplösas och vårdnaden endast utövas av den ene föräldern eller att föräldrar,
som inte är gifta med varandra, skall ha vårdnaden gemensamt eller att
vårdnaden skall överföras från den ene föräldern till den andre. I vårdnadsärenden
kan domstolen också i vissa fall besluta att vårdnaden skall utövas av
särskilt förordnad förmyndare i stället för av föräldrarna eller den ene av dem.
Domstol som meddelat dom eller beslut rörande vårdnad av barn skall
skyndsamt underrätta barnavårdsnämnden om avgörandets innehåll.

Den rättsliga vårdnaden enligt FB innefattar befogenhet och plikt för
vårdnadshavaren att i den omfattning lagen anger svara för tillsyn och fostran
av barnet, att ha omsorg i övrigt om barnet samt att företräda barnet i
personliga angelägenheter. Den rättsliga vårdnaden är emellertid inte
detsamma som den faktiska vården av barnet. Inget hindrar nämligen att den
faktiska vården utövas av annan än vårdnadshavaren. Denne kan exempelvis
överlämna den faktiska vården till fosterföräldrar utan att det härigenom sker
någon ändring i hans eller hennes rättsliga vårdnad. Vidare kan barnavårdsnämnden
ingripa med stöd av barnavårdslagen och omhänderta ett barn för
samhällsvård, varigenom vårdnadshavaren skiljs från den faktiska vården.
Anser barnavårdsnämnden att vårdnadshavaren också bör fråntas den
rättsliga vårdnaden, har nämnden att ansöka härom hos domstol.

Vårdnaden om barn skiljs begreppsmässigt från förmynderskap för barn.
Med förmynderskap avses förvaltningen av en omyndigs egendom samt
befogenheten att företräda den omyndige i ekonomiska angelägenheter. De
båda funktionerna är dock i princip sammankopplade, så att den eller de
föräldrar som har vårdnaden om barn också är förmyndare för barnet.
Undantagsvis kan dock vårdnaden och förmynderskapet utövas av skilda
personer. Finns inte förmyndare för barn skall domstolen förordna förmyndare.
För omyndig kan flera förmyndare förordnas. Vidare kan den som
enligt lag är förmyndare få en medförmyndare.

I motionen framhålls att en dom eller ett beslut om att föräldrarna skall
fråntas vårdnaden om sitt barn och att vårdnaden i stället skall utövas av en
särskilt förordnad förmyndare markerar ett allvarligt misstroende mot deras
förmåga att ta hand om barnet. Trots detta behöver avgörandet inte medföra
någon förändring av den faktiska vården, eftersom det inte är kopplat till
någon åtgärd från barnavårdsnämndens sida. Barnet kan således även
fortsättningsvis vistas hos och fostras av någon av dem som bedömts vara
olämpliga vårdnadshavare. Den särskilda vårdnadshavarens ansvar för
barnet får i sådana fall ett diffust innehåll. Om barnet anses kunna vara kvar
hos föräldern borde denne enligt motionärernas mening också kunna få
behålla det rättsliga vårdnadsansvaret.

Mot bakgrund av det anförda anser motionärerna, att det är motiverat att
ett alternativ till systemet med särskilt förordnad förmyndare som vårdnadshavare
närmare övervägs. 1 ett utredningsarbete bör enligt motionärerna
följande tre punkter särskilt beaktas. För det första måste alla domstolsav -

LU 1977/78:6

göranden beträffande vårdnad och förmyndare delges vederbörande barnavårdsnämnd,
så att en kontinuerlig uppföljning av barnets situation kan ske.
För det andra bör det rättsliga vårdnadsansvaret i princip följa den faktiska
vården av barnet. För det tredje bör man pröva att i större utsträckning
tillsätta medförmyndare som tar till vara barnets ekonomiska rättigheter i de
fall föräldrarna helt bortkopplas från det rättsliga ansvaret för vården.

Motionärerna yrkaratt riksdagen hos regeringen skall begära en utredning
med syfte att förändra principerna för vårdnadsansvaret för barn i enlighet
med vad som anförs i motionen.

Utskottet vill för sin del framhålla att regelsystemet beträffande vårdnad
om barn måste utformas under hänsynstagande till vad som är förenligt med
barnets bästa. Detta synsätt har också präglat de nya reglerna om faderskap
och vårdnad som infördes 1976 (LU 1975/76:33). Som framgår av redogörelsen
ovan saknas uttryckliga bestämmelser om hur den faktiska vården om
barn skall ordnas. Inte heller finns det regler som ålägger den rättslige
vårdnadshavaren att själv handha den faktiska vården eller som förpliktar
barnavårdsnämnd att ingripa, då vården utövas av annan än vårdnadshavaren.
Grundtanken bakom FB:s bestämmelser får emellertid anses vara att den
rättsliga vårdnadshavaren skall ha även den faktiska vården om barnet. Som
socialstyrelsen framhållit i remissyttrande över motionen är det också som
regel bäst för barnet, att den rättsliga vårdnaden och den faktiska vården
utövas av samma person. Utskottet vill vidare erinra om att vårdnadshavaren
med stöd av bestämmelserna om överflyttning av barn kan påkalla samhällets
hjälp för att få den faktiska vården överförd till sig.

Som motionärerna påpekar kan avsaknaden av bestämmelser i de ovan
angivna hänseendena i vissa fall leda till förhållanden som måste anses
mindre väl förenliga med principen om barnets bästa. Utskottet har därför
förståelse för syftet med motionen. I likhet med flertalet remissinstanser
anser utskottet dock inte att motionärernas förslag till konkreta åtgärder bör
tas upp till närmare överväganden. Som närmare utvecklats i remissyttrandena
från socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt
Stockholms sociala centralnämnd skulle vissa svårigheter uppstå om den
rättsliga vårdnaden i princip alltid skulle utövas av den som faktiskt vårdar
barnet. Utskottet vill också peka på att socialutredningen i sitt slutbetänkande
bl. a. föreslagit, att en bestämmelse skall införas i FB av innebörd att barn
under 16 år inte utan socialnämndens medgivande får beredas vård i annat
enskilt hem än vårdnadshavarens. Ett genomförande av socialutredningens
förslag på denna punkt kommer enligt utskottets mening att innebära att -såsom motionärerna önskar - den rättsliga vårdnaden och den faktiska
vården knyts fastare samman. Bestämmelsen ger också de sociala myndigheterna
möjlighet att kontrollera efterlevnaden av domstolsavgöranden i
vårdnadsfrågor. Vad beträffar motionärernas övriga förslag vill utskottet
erinra om att - som ovan redovisats - redan gällande lagstiftning innehåller
bestämmelser som ålägger domstolarna att underrätta barnavårdsnämnderna

LU 1977/78:6

om innehållet i vårdnadsavgöranden och som ger möjlighet att förordna
medförmyndare.

Det anförda utesluter emellertid inte att en bättre samordning mellan
domstolarnas och barnavårdsnämndernas åtgärder kan behöva åstadkommas.
För att detta syfte skall nås är flera olika åtgärder tänkbara. Socialstyrelsen
har pekat på behovet av ökad information och upplysning från
domstolar och barnavårdsnämnder. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
har i sitt remissyttrande framlagt flera förslag som syftar till att ge
barnavårdsnämnderna insyn i vårdnadsförhållandena.

Frågan om en förstärkning av barns rättsliga ställning utreds f. n. av en
särskild kommitté. Enligt direktiven för utredningsarbetet har kommittén att
själv kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör
ifrågakomma. I direktiven tas dock upp några områden som bör ägnas
särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om bl. a. vårdnad. Vidare
framhålls, att kommittén bör undersöka vilka möjligheter som står till buds
för att ytterligare tillgodose barnets eget intresse i vårdnadsfrågor och söka
belysa det centrala spörsmålet om vilka faktorer som bestämmer barnets
bästa i vårdnads- och umgängesfrågor.

Med hänsyn till vad direktiven sålunda innehåller förutsätter utskottet att
de i motionen påtalade förhållandena liksom de synpunkter som framkommit
under remissbehandlingen kommer att övervägas av kommittén.
Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:654.

Stockholm den 22 november 1977

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Stig Olsson (s),
Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Åke Gillström (s), Bo Siegbahn (m),
Ingemar Konradsson (s), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stina
Andersson (c), Joakim Ollén (m), Birgitta Johansson (s), Margot Håkansson
(fp) och Inger Ingvar-Svensson (c).

Reservation

av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Åke Gillström, Ingemar
Konradsson, Owe Andréasson och Birgitta Johansson, (samtliga s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med orden ”Sorn

LU 1977/78:6

motionärerna” och slutar på s. 14 med orden ”inte påkallad” bort ha följande
lydelse:

Som motionärerna påpekar kan avsaknaden av bestämmelser i de ovan
redovisade hänseendena i vissa fall leda till förhållanden som måste anses
mindre väl förenliga med principen om barnets bästa. Utskottet delar därför
motionärernas uppfattning att en översyn på området är påkallad. Flertalet
remissinstanser har också tillstyrkt att en utredning kommer till stånd.
Översynen bör syfta till att den rättsliga vårdnaden och den faktiska vården
knyts fastare samman. En regel om att den rättsliga vårdnaden i princip alltid
skall utövas av den som faktiskt vårdar barnet kan emellertid som närmare
utvecklats i remissvaren ge upphov till praktiska svårigheter. Enligt utskottets
mening talar övervägande skäl för att utredningsarbetet i första hand bör
inriktas på att inom ramen för gällande lagstiftning åstadkomma en bättre
samordning mellan domstolarnas och barnavårdsnämndernas åtgärder. Ett
steg mot en lösning av de i motionen påtalade problemen har redan tagits
genom det förslag till ändring i FB som framlagts i socialutredningens
slutbetänkande. Enligt förslaget skall barn under 16 år inte utan socialnämndens
medgivande få beredas vård i annat enskilt hem än vårdnadshavarens.
Ett genomförande av förslaget kommer enligt utskottets mening att innebära
att - såsom motionärerna önskar - den rättsliga vårdnaden och den faktiska
vården knyts fastare samman. Bestämmelsen ger också de sociala myndigheterna
möjlighet att kontrollera efterlevnaden av domstolsavgöranden i
vårdnadsfrågor.

Ytterligare åtgärder för att ge barnavårdsnämnderna insyn i vårdnadsförhållanden
bör emellertid övervägas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
har i sitt remissyttrande över motionen framlagt flera förslag som enligt
utskottet förtjänar att närmare prövas. Som socialstyrelsen framhållit bör
vidare behovet av ökad information och upplysning från domstolar och
barnavårdsnämnder beaktas.

Vad särskilt gäller de av motionärerna framförda förslagen om uppgiftsskyldighet
beträffande vårdnadsavgöranden och om utseende av medförmyndare
vill utskottet erinra om att - som ovan redovisats - redan gällande
lagstiftning innehåller bestämmelser som ålägger domstolarna att underrätta
barnavårdsnämnderna om innehållet i vårdnadsavgöranden och som ger
möjlighet att förordna medförmyndare. Även i dessa avseenden kan det dock
finnas fog för att informations- och upplysningsproblemen närmare
uppmärksammas.

Beträffande de former i vilka den förordade utredningen bör bedrivas vill
utskottet erinra om att frågan om en förstärkning av barns rättsliga ställning
f. n. utreds av en särskild kommitté. Enligt direktiven för utredningsarbetet
har kommittén att själv kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen
lagändringar bör ifrågakomma. I direktiven tas dock upp några områden som
bör ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om bl. a. vårdnad.
Med hänsyn till innehållet i utredningsdirektiven anser utskottet det lämpligt

LU 1977/78:6

att motionen och utskottets betänkande överlämnas till kommittén för
beaktande.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:654 hos regeringen
begär att motionen jämte utskottets betänkande i ärendet
överlämnas till kommittén (Ju 1977:08) för utredning av frågan
om barns rättsliga ställning.

GOTAB 55771 Stockholm 1977