med anledning av motion om utvidgning av Sveriges territorialhav (Betänkande 1976/77:UU11 Utrikesutskottet)

UU 1976/77:11

Utrikesutskottets betänkande
1976/77:11

med anledning av motion om utvidgning av Sveriges territorialhav
Motionen

I motionen 1975/76:1150 av herrar Strömberg i Vretstorp och Konradsson
(s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om förberedelser för en utvidgning av Sveriges
territorialhav.

Motionärerna förordar en utvidgning av det svenska territorialhavet från
nuvarande fyra nautiska mils (sjömils) bredd från kusten ut till tolv nautiska
mils bredd.

De anför att det under den tredje havsrättskonferensen, som inleddes
år 1974 och alltjämt inte avslutats, framkommit enighet i huvudsak om
att i framtiden begränsa territorialhavsbredden till tolv nautiska mil, en
bredd som under senare år hävdats av ett stort antal stater och t. o. m.
överskridits av många länder.

Motionärerna hänvisar till att Sverige år 1969 inrättade fiskezoner på västkusten
ut till tolv sjömils bredd och år 1974 gjordes sammaledes på östkusten.

Området mellan fyra och tolv sjömil utgör en tilläggszon till det svenska
territorialhavet.

Enligt motionärerna kan begreppet tilläggszon komma att försvinna i den
nya havsrätt, som väntas bli resultatet av den pågående havsrättskonferensen.
En utvidgning av det svenska territorialhavet enligt motionärernas
förslag skulle säkerställa full jurisdiktion ut lill tolv sjömils bredd från kusten,
oavsett vad den nya havsrätten kommer att innebära för de rättigheter som
Sverige nu har inom tilläggszonen mellan fyra och tolv sjömil.

Förutom nuvarande rättigheter inom tilläggszonen skulle vårt land därmed
kunna reglera bl. a. utvinning av olja och andra fyndigheter, fisket,
sjötrafiken och miljövården. I en eventuell ekonomisk zon utanför territorialhavsgränsen
skulle Sverige däremot endast kunna räkna med en begränsad
jurisdiktion.

Några nackdelar skulle en utökning enligt motionärernas mening knappast
medföra, knappast heller några ökade försvarskostnader.

Åtgärden bör enligt motionärerna genomföras snabbt, helst omedelbart
efter det alt överenskommelse om en ny havsrättskonvention har uppnåtts,
eller redan dessförinnan om förhandlingarna skulle dra ut på tiden eller
bara leda till delresultat. Detta för att undvika ett "juridiskt tomrum” mellan
den nuvarande och den nya havsrätten.

1 Riksdagen 1976177. 9 sami. Nr II

UU 1976/77:11

Utskottet

Såsom påpekas i förevarande motion, har det vid FN:s tredje havsrättskonferens,
som inleddes för snart två och ett halvt år sedan men ännu
inte lett till något slutresultat, kunnat konstateras en vidsträckt enighet
om att i en framtida ny havsrättskonvention bl. a. acceptera en största territorialhavsbredd
om tolv nautiska mil från kusten eller de s. k. baslinjerna.
Denna bredd hävdas redan av ett 80-tal stater, vilket är mer än två tredjedelar
av totalantalet kuststater i världen och mer än tre gånger fler än det antal
länder som gjorde anspråk på tolv sjömil ännu vid mitten av 1960-talet.
Ett 15-tal stater gör anspråk på mer än tolv sjömils territorialhav.

Av länderna i Sveriges grannskap hävdar Sovjetunionen sedan länge tolv
nautiska mils bredd för sitt territorialhav. Finland och Norge tillämpar samma
territorialhavsbredd som Sverige, dvs. fyra sjömil, medan Danmark,
Väst- och Östtyskland samt Polen har tre sjömils bredd.

En tendens till utvidgning av territorialhavet från de tre sjömil, som varit
sanktionerade av den klassiska folkrätten, till tolv sjömil eller i vissa fall
mer har gjort sig allt starkare gällande under de båda senaste årtiondena.
Endast ett 25-tal kuststater håller alltjämt fast vid tre eller fyra sjömils
bredd.

Samtidigt har anspråk vuxit fram på allt bredare tiiläggszoner till skydd
för det egna fisket och andra ekonomiska aktiviteter. Sverige har för sin
del, som även påpekas i motionen, för några år sedan infört särskilda fiskezoner
ut till tolv sjömils bredd från kusten.

Vid havsrättskonferensen, som i flera omgångar pågått sedan år 1974
och som i september i år ånyo ajournerades till mitten av nästa år, uttalade
sig en majoritet av stater för att kuststaterna skulle erhålla rätt att inrätta
speciella ekonomiska zoner utanför havsterritoriet. Meningarna gick dock
betydligt mera isär då det gällde de ekonomiska zonernas bredd liksom
beträffande de exklusiva rättigheter respektive stater skall kunna hävda där
innanför samt beträffande skyldigheterna gentemot andra stater med t. ex.
fiske som bedrivits sedan generationer tillbaka.

Detta oaktat har en rad viktiga kustländer eller ländergrupper kring Nordatlanten
nyligen gett till känna att de inom kort kommer att inrätta ekonomiska
zoner respektive fiskezoner om i princip 200 sjömils bredd från
sina kuster, där sådan bredd är möjlig. Sålunda kommer exempelvis Norge
från den 1 januari 1977 att hävda en ekonomisk zon om 200 sjömils bredd,
och den europeiska gemenskapens stater kommer samtidigt att utvidga sina
fiskezoner till motsvarande bredd. USA och Canada har aviserat liknande
utvidgningar. Island utvidgade sin fiskegräns till 200 sjömil redan för drygt
ett år sedan.

En eventuell utvidning av det svenska territorialhavet till tolv nautiska
mils bredd, såsom förordas i motionen, skulle knappast komma att direkt
beröra de svenska fiskeintressena, för vilka redan tillämpas en fiskezon
av samma bredd. Inte heller torde en sådan eventuell utvidgning i princip

UU 1976/77:11

beröra de rättigheter vårt land till följd av 1958 års internationella konvention
rörande kontinentalsockeln redan har till havsbottnens eller kontinentalsockelns
ekonomiska utnyttjande. Vad man däremot kan göra gällande är
att en utvidgning ut till tolv sjömil från kusten skulle säkerställa oinskränkt
svensk jurisdiktion inom detta område, under det att jurisdiktionen inom
en eventuell ekonomisk zon utanför territorialhavsgränsen under alla förhållanden
skulle bli i viss mån begränsad. Genom den oinskränkta kontroll
som en utvidgning av territorialhavet skulle medföra kan sålunda även vissa
ekonomiska fördelar vara att vinna.

En utvidgning av det svenska territorialhavet till tolv sjömils bredd skulle
otvivelaktigt även medföra andra fördelar, ej minst ur försvarssynpunkt.
Det kan också för svenska miljövårdsintressen vara fördelaktigt att ha full
kontroll över ett bredare territorialhav än hittills, särskilt med tanke på
de oljeutsläpp som förekommer och riskerna för allt större tankfartygshaverier.

Full jurisdiktion inom ett utvidgat territorialhav medför emellertid också
ökade förpliktelser när det gäller att upprätthålla denna, både i fredstid och
i händelse av krig. Anspråken på övervakning växer sålunda, men det synes
tills vidare ovisst hur pass resurskrävande en utvidgningsåtgärd skulle bli.
Preliminära uppskattningar har dock gett vid handen att merkostnaden skulle
bli relativt ringa.

Enligt vad utskottet erfarit är de frågor som har samband med en eventuell
utvidgning av territorialhavets bredd sedan någon tid föremål för överväganden
och studier inom en interdepartemental arbetsgrupp. I samband
därmed har regeringen bl. a. uppdragit åt överbefälhavaren att inkomma
med synpunkter på frågan om en utvidgning av Sveriges territorialhavsbredd
från fyra till tolv nautiska mil och åt sjöfartsverket att utreda vissa sjöfartsaspekter
i sammanhanget.

Utskottet håller på samma sätt som motionärerna för sannolikt att de
fördelar som står att vinna på en utvidgning av det svenska territorialhavet
till tolv sjömils bredd mer än väl skulle uppväga de därmed förbundna
tillkommande kostnaderna för övervakning m. m. Utskottet vill därför anbefalla
att frågan om en utvidgning blir föremål för regeringens positiva
och skyndsamma prövning.

Beredskap bör därmed skapas för att kunna genomföra en utvidgning
antingen så snart som överenskommelse om en ny havsrättskonvention
kunnat uppnås eller redan dessförinnan. Skulle nämligen arbetet på en sådan
konvention bedömas bli ytterligare fördröjt eller resultatlöst, bordet sålunda
övervägas att ändå vidta åtgärden i fråga.

Några folkrättsliga hinder för en dylik utvidgning torde inte föreligga,
sedan havsrätten - dels genom de principer som utvecklats vid den pågående
havsrättskonferensen, dels genom många kuststaters ensidigt företagna eller
planerade utvidgningar - de facto ändrats så att varken ett territorialhav

UU 1976/77:11

med tolv sjömils bredd eller en ekonomisk zon om 200 sjömil längre kan
anses strida mot internationell rätt.

Mot denna bakgrund hemställer utskottet

att riksdagen, med anledning av motionen 1975/76:1150, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 7 december 1976

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius (m), fru LewénEliasson
(s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm
(s), Åberg (fp), Göransson (s), fru Jonäng (c), herr Hellström (s), fru Sundberg
(m), herrar Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar Witmark
(fp) och Örjes (c).

GOTAB 52688 Stockholm 1976