med anledning av motion om TV-program för utlandssvenskar (Betänkande 1980/81:LU14 Lagutskottet)

LU 1980/81:14

Lagutskottets betänkande
1980/81:14

med anledning av motion om TV-program för utlandssvenskar
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1979/80:613 av Helge Hagberg (s) och
Evert Hedberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om behovet av svenska TV-program till alla i utlandet verksamma
svenskar,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag för att lösa frågan om
upphovsrätten efter internationell modell.

På lagutskottets begäran har kulturutskottet yttrat sig över motionen.
Yttrandet har fogats som bilaga till betänkandet.

Företrädare för Sveriges Television AB och SIF-klubben vid Sveriges
Radio AB har inför utskottet redovisat synpunkter på motionsförslaget.

Allmän bakgrund

Upphovsrättsliga regler

Upphovsrättslagen (1960:729) ger skydd åt den som skapat ett litterärt
eller konstnärligt verk. Skyddet innebär att den som skapat verket har rätt att
utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt betonat inflytande över hur
och i vilka sammanhang det används. Har flera medverkat vid tillkomsten av
det skyddade verket har var och en av dem upphovsrätt. Så kan t. ex. vara
fallet beträffande ett filmverk, där upphovsrätten kan tillkomma manusförfattare,
regissör, producent, arkitekter, koreografer m. fl. Fotograferna i
filmen har däremot rättighet enligt fotografilagen (1960:730) till de enskilda
bildrutorna i filmen. Enligt upphovsrättslagen åtnjuter också utövande
konstnärer, exempelvis skådespelare och musiker, samt radio- och TVföretag
ett visst skydd (s. k. närstående rättigheter).

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket vidsträckta. Till
litterära verk räknas bl. a. skönlitteratur och beskrivande framställningar i
ord såsom vetenskapliga arbeten och handböcker. Som konstnärliga verk
räknas i princip alla former, där verk skapas i syfte att nå en konstnärlig
verkan t. ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör bl. a. sceniska
verk som teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner
både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk, både
spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och journalfilmer.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed
komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla

1 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 14

LU 1980/81:14

verkshöjd. Samma sak kan också uttryckas så, att en produkt är ett verk, om
den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende av
varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag (som flera kan
tänkas komma på), vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare
nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett auktorverk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat
på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte
blott en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket,
utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv.,
som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också
framträda i obeständig form, t. ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett
musikstycke, i bilden på filmduken eller televisionsskärmen. Alla former vari
verket framträder faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsrätt uppkommer utan några formaliteter, så snart upphovsmannen
har gjort det skapande verket på något sätt tillgängligt för annan. En
sådan uppkommen, ursprunglig upphovsrätt kan endast tillkomma den
fysiska person som skapat verket. En juridisk person, t. ex. ett filmföretag,
kan inte vara upphovsman.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra verket
tillgängligt för allmänheten t. ex. genom att framföra det offentligt och sprida
exemplar av verket. Som framställning av exemplar anses bl. a. inspelning av
verket på band eller annan anordning från vilken det kan återges.

Att framföra ett verk offentligt betyder att presentera verket för
allmänheten i obeständig form, att läsa upp en dikt, spela ett musikstycke,
visa en film, utsända ett verk i ljudradio eller television osv. Ett framförande
är offentligt, när det sker på en plats, dit allmänheten äger tillträde. Härmed
jämställs det fallet, att framförandet anordnas i förvärvsverksamhet inför en
större sluten krets, framför allt på en större arbetsplats (s. k. industrimusik).

Skyddet för de utövande konstnärerna har tre former, nämligen inspelningsskydd,
utsändningsskydd och kopieringsskydd. Dessutom finns skydd
för den utövande konstnärens ideella intressen.

Inspelningsskyddet innebär att annan inte utan den utövande konstnärens
samtycke får spela in hans framförande på grammofonskiva, film eller annan
anordning genom vilken framförandet kan återges.

Utsändningsskyddet innebär att den utövande konstnärens framförande
inte utan hans samtycke får sändas ut i ljudradio eller TV. Skydd finns vidare
mot direkt överföring vilket innebär att man inte utan den utövande
konstnärens samtycke till allmänheten får förmedla ett framförande från den
lokal där det sker till en annan lokal. Sådan överföring kan t. ex. ske genom
kabel till allmänhet i den andra lokalen.

Kopieringsskyddet betyder att framförande som upptagits på grammofon -

LU 1980/81:14

skiva eller annan anordning genom vilken det kan återges inte utan den
utövande konstnärens samtycke får överföras till annan sådan anordning.
Detta skydd varar i 25 år från det år när upptagningen gjordes.

Beträffande radio- och TV-företag gäller att sändningarna inte utan deras
samtycke får återutsändas eller spelas in. TV-sändning får inte heller utan
tillstånd återges för allmänheten i biograflokal eller liknande. Vidare finns
det skydd mot kopiering av inspelningar av sändningar.

Såväl det rent upphovsrättsliga skyddet som skyddet för de närstående
rättigheterna är i vissa avseenden inskränkt. Bl. a. får man för enskilt bruk
framställa enstaka exemplar av ett verk, t. ex. spela in ett TV- eller
radioprogram. Beträffande litterära och musikaliska verk är vidare spridning
av exemplar av verket undantagen från ensamrätten, när verket getts ut.
Härav följer att utgivna böcker, grammofonskivor och ljudkassetter fritt kan
säljas, utlånas eller uthyras. Undantaget omfattar dock inte filmverk, vars
upphovsmän alltså kontrollerar spridning av exemplar till allmänheten. I
fråga om film, varmed jämställs inspelningar på videogram, gäller en särskild
presumtionsregel nämligen att överlåtelse av rätt till inspelning av ett verk
omfattar rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten, exempelvis genom
att visa filmen på biograf eller i television. Musikaliska verk faller inte under
presumtionsregeln.

Vad gäller programinslag i TV innebär de redovisade reglerna att om
inslaget har s. k. verkshöjd så har de som bidragit till verket med en skapande
insats upphovsrätt till det och Sveriges Radio saknar i princip rätt att ensam
förfoga över det, om inte annat avtalats. Ett TV-inslag inspelat på videogram
får således inte utan upphovsmännens tillstånd kopieras och spridas bland
allmänheten utöver vad som följer av det ovan redovisade undantaget från
skyddet för filmverk. Å andra sidan har inte heller upphovsmännen rätt att
ensamma bestämma över hur ett inspelat program skall användas.

Handelsflottans videonät

År 1973 träffades ett avtal om allmänna tjänstevillkor för tjänstemän vid
Sveriges Radio som bl. a. reglerade de upphovsrättsliga frågorna vid
företaget. Avtalet föreskrev att den anställde överlät på företaget - med
beaktande av bestämmelserna om upphovsrättens ideella innehåll - upphovsrätten
till i tjänsten utförda upphovsrättsliga verk och prestationer för
användning i företagets verksamhet. Detta gällde också i fråga om rätten till
fotografisk bild. Med företagets verksamhet avsågs dels att inom eller utom
landet, antingen genom företaget eller genom annan, göra framställda
produkter av alla slag tillgängliga för allmänheten genom alla nu utnyttjade
metoder, dels att framställa samtliga de exemplar som erfordrades för denna
produktion och distribution. Från den nu angivna huvudregeln gjordes
undantag för vissa särskilda utnyttjandeformer. En sådan var överföring av
program till videogram och fonogram för annat utnyttjande än rundradioändamål
, undervisningsändamål eller för distribution till ombordanställda på

1* Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 14

LU 1980/81:14

svenska fartyg.

För utnyttjanden som skedde enligt huvudregeln utgick kollektiv ersättning
i form av ett årligt belopp, som fördelades mellan de anställda
upphovsmännen av fackklubben vid företaget. För undantagen gällde, att
ersättning skulle regleras i särskild överenskommelse mellan företaget och
SIF-klubben. Till skydd för upphovsmännens ideella rätt i det praktiska
programarbetet utfärdades i anslutning till avtalet en särskild instruktion.
Till protokollet från förhandlingarna fogade parterna gemensamt följande
anteckning.

Parterna har deklarerat sina respektive principiella ståndpunkter. Man har
därvid funnit att frågan är av sådan betydelse att det väsentligaste är att
åstadkomma den praktiska reglering som skett i föreliggande överenskommelse
utan att därigenom frånträda sina tidigare deklarerade ståndpunkter.
Dessa kan sammanfattningsvis beskrivas så att arbetsgivarparten för sin del
hävdar att Sveriges Radio övertagit den anställdes upphovsrätt för allt sådant
utnyttjande som med hänsyn till företagets public-service-karaktär kan
tänkas förekomma i dess verksamhet. Därvid har särskilt framhållits
utnyttjande av alla slag direkt eller indirekt i programverksamheten samt
utbyte med och försäljning till andra radioföretag. Tjänstemannaparten å sin
sida hävdar att den anställde i princip endast överlåtit förfoganderätten till
Sveriges Radio att utnyttja hans verk/prestation för en sändning inom landet,
samt att tillämpningen av den ideella rätten enligt upphovsrättslagen i
rundradioverksamheten bör regleras i kollektivavtal.

Sedan detta avtal slutits och överenskommelser träffats med vissa andra
organisationer bl. a. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS) byggde Handelsflottans välfärdsråd, sedermera ombildat till
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) successivt upp ett videonät för
handelsflottan genom vilket i huvudsak program från Sveriges Radio kunde
distribueras bland svenska handelsfartyg. Avtalet mellan Sveriges Radio och
SIF-klubben upphörde emellertid att gälla i maj 1977. Härefter fick HKF
ersätta programutbudet från Sveriges Radio med annan produktion.

År 1980 började Sveriges Radio åter leverera TV-program till handelsflottan
och leveranserna fortgår alltjämt. Något nytt avtal om de upphovsrättsliga
frågorna mellan TV-bolaget och de anställdas organisation har dock
inte kommit till stånd.

Förhållanden i Danmark, Norge och Finland

I Danmark har de upphovsrättsliga problemen vad gäller videogramdistribution
lösts avtalsvägen. Lösningen innebär att en central organisation för
samtliga upphovsrättsinnehavare till danska TV-program bildats och att den
från fartyg och oljeborrplattformar erhåller en viss årlig summa för
fördelning mellan upphovsmännen.

Även i Finland har man valt avtalsvägen, därvid man dock endast löst
mindre delar av det upphovsrättsliga problemkomplexet.

LU 1980/81:14

I Norge löste man år 1977 de upphovsrättsliga problemen inom Norsk
Rikskringkasting genom en tidsbegränsad lagstiftning, som fastslår att
företagets personal inte kan motsätta sig att programmen används i
videogramform för norska handelsflottan. Lagen ger även möjlighet till
distribution av program till norskägda fartyg under utländsk flagg och
oljeborrplattformar i Nordsjön.

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

År 1970 tillsattes en samnordisk utredning med sakkunniga från Danmark,
Finland, Norge och Sverige för att göra en allmän översyn av den
upphovsrättsliga lagstiftningen, den s. k. nordiska upphovsrättskommittén.
Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande med förslag till lagreglering av
bl. a. fotokopiering och bandinspelning inom undervisningsverksamhet.
Kommitténs förslag ledde för svensk del inte till någon lagstiftning. Nordiska
upphovsrättskommittén upplöstes år 1976.1 stället tillsattes åren 1976-1977 i
samtliga nordiska länder utom Island nationella utredningar för översyn av
den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 tillkallades för
svenskt vidkommande tre sakkunniga med uppdrag att se över upphovsrättslagstiftningen
m. m. Genom beslut vid regeringssammanträde den 24
februari 1977 erhöll utredningen tilläggsdirektiv. Samtidigt utökades antalet
sakkunniga till fem.

De direktiv upphovsrättsutredningen fick år 1976 byggde i huvudsak på
riktlinjer som Nordiska ministerrådet antagit år 1975 för en översyn av den
nordiska upphovsrättslagstiftningen. I riktlinjerna pekades på att den
tekniska utvecklingen ständigt frambringar nya former för utnyttjande av
upphovsrättsligt skyddade verk och att det var angeläget att de nya
möjligheterna härvidlag togs till vara. Samtidigt framhölls att utvecklingen
medfört att det blivit svårare för upphovsmännen att hävda sina rättigheter.
Det uttalades att en allmän översyn av upphovsrätten borde göras. Vidare
framhölls att det var rimligt att regelsystemet utformades på ett sätt som
beaktade samhällets intressen av att upphovsrätten inte lade hinder i vägen
för en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk. Översynen
borde avse inte bara upphovsmännens rättigheter utan också de s. k.
närstående rättigheterna. I riktlinjerna uttalades vidare att särskild uppmärksamhet
borde ägnas de problem av praktisk natur som uppkommer när
ett verk har flera upphovsmän, en situation som blivit alltmer vanlig genom
att många skyddade prestationer utförs i någon form av teamwork. Även
frågan om upphovsrättens övergång i anställningsförhållanden borde övervägas.

I direktiven till den svenska utredningen återgavs ministerrådets riktlinjer.
Vidare framhölls bl. a. att riktlinjerna inte innebar några begränsningar
såvitt avser de frågor som kan tas upp under utredningsarbetet samt att

LU 1980/81:14

riktlinjerna är öppna och inte innebär att några vägar avvisas för att nå de
syften som avses.

I tilläggsdirektiven år 1977 görs vissa förtydligande uttalanden till ledning
för det fortsatta utredningsarbetet. Uttalandena hänför sig i huvudsak till vad
som anförts i riktlinjerna om vilka lösningar som bör sökas för att man skall
komma till rätta med de svårigheter och nackdelar som nuvarande regler
skapar. Vidare understryks betydelsen av en fortsatt nordisk rättslikhet på
området.

Videogramutredningen (U 1977:05)

Videogramutredningen tillkallades år 1977 för att utreda frågan om
samhällets insatser på videogramområdet. Enligt direktiven skall utredningen
bl. a. pröva vissa frågor om distribution av videogram samt överväga
möjligheterna till utnyttjande av Sveriges Radios program för distribution i
videogramform. Härvid framhålls bl. a. att det ankommer i första hand på
upphovsrättsutredningen att lösa de upphovsrättsliga problem som kan
uppkomma när det gäller användningen av TV-program.

Videogramutredningen avlämnade år 1978 en promemoria (Ds U 1978:8)
Svenska videonät utomlands med förslag om en treårig försöksverksamhet
med distribution av svenska TV-program i videogramform till svenskar i
utlandet. I promemorian framhåller utredningen att starka kulturpolitiska
skäl talar för att svenskar utomlands snarast möjligt får tillgång till ett urval
av Sveriges Radios egen produktion av TV-program i videogramform.
Antalet utlandssvenskar som direkt eller indirekt är knutna till svenska
institutioner eller företag utomlands beräknar utredningen till omkring
50 000. Det konstateras att det finns en lång rad institutioner och företag som
har intresse av distribution av svenska TV-program utomlands.

Utredningen föreslår att staten skall ta ansvaret för att svenska TVprogram
från etersändningsföretag inom Sveriges Radio tillhandahålls för
markdistribution utomlands. Det statliga ansvaret föreslås omfatta bl. a.
att

dels organisera en samhällelig funktion för central programframtagning
med ansvar från programurval till leverans för kassettkopiering inkl. viss
upphovsrättslig klarering,

dels samordna förhandlingar i fråga om nödvändiga upphovsrättsliga avtal
samt

dels ock medverka till programmässig och distributiv samordning av
samtliga användares videonät.

En förutsättning för att utredningens förslag skall kunna genomföras anges
vara att man kan åstadkomma en fullständig upphovsrättslig lösning i fråga
om utlandsdistributionen. Utredningen räknar med att avtal skall träffas
mellan de berörda parterna för den tid som försöksverksamheten är avsedd
att vara. I den mån det blir svårt att få till stånd de avtal som krävs bör enligt
utredningen andra utvägar övervägas.

LU 1980/81:14

Promemorian har remissbehandlats varvid remissinstanserna i allmänhet
ställt sig positiva till förslaget och förordat att de upphovsrättsliga frågorna
löses avtalsvägen. Åtskillig kritik har dock framförts mot enskildheter i
förslaget.

Motionsmotivering

I motionen framhålls att svenskar som arbetar utomlands f. n. nästan helt
saknar tillgång till information, nyhetsförmedling, kulturprogram och
underhållning från den svenska televisionen. Enligt motionärerna har
hitintills inte framkommit något förslag som kan lösa utlandssvenskarnas
behov av svenska TV-program. Någon möjlighet till lösning av frågan
avtalsvägen kan motionärerna inte se, och de anser att man därför måste
pröva andra vägar. Det framhålls att de upphovsrättsliga frågorna lösts
utomlands genom lagstiftning och att det kan vara dags för riksdagen att hos
regeringen begära förslag om en lagstiftning som reglerar dessa frågor.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1976/77 års riksmöte väckte motionärerna i den nu aktuella motionen
en motion om kassett-TV till de svenska FN-bataljonerna. I sitt av riksdagen
godkända betänkande med anledning av motionen framhöll försvarsutskottet
(FöU 1977/82:2) att utskottet delade motionärernas uppfattning om
behovet av TV-kassetter till de svenska FN-kontingenterna. Utskottet
hänvisade till att frågan om utnyttjande av TV-program var komplicerad och
att för en lösning bl. a. krävdes avtal mellan berörda. Enligt försvarsutskottet
var det önskvärt att det pågående arbetet inom upphovsrättsutredningen och
videogramutredningen liksom de förhandlingar om distribution av TVkassetter
som pågick ledde till resultat som är positiva när det gällde att
tillgodose det behov som var i fråga. Ett utredningsarbete härutöver ville
försvarsutskottet inte förorda och hemställde därför att motionen skulle
avslås.

Frågan om distribution av svenska TV-program behandlades vid 1977/78
års riksmöte även av kulturutskottet (KrU 1977/78:1). Med anledning av en
motion om distribution av Sveriges Radios barnprogram i form av film eller
videokassetter framhöll kulturutskottet att det pågick arbete såväl inom
Sveriges Radio som inom särskilda utredningar med att lösa problemen på
området samt att det var synnerligen önskvärt att detta arbete snabbt gav ett
positivt resultat. På hemställan av kulturutskottet avslog riksdagen motionsyrkandet.

Också vid 1979/80 års riksmöte behandlade kulturutskottet frågan om
TV-programmen, denna gång med anledning av motioner om tillgången till
kvalitetsfilm för barn. I sitt av riksdagen godkända betänkande (KrU
1979/80:30) konstaterade kulturutskottet att det syntes vara förenat med

LU 1980/81:14

stora svårigheter att nå fram till överenskommelser om rätten att sprida
radio- och TV-program i andra former än genom etersändning. Utskottet
framhöll som mycket angeläget att alla möjligheter tas till vara att snarast
komma fram till överenskommelser rörande spridning av TV-barnfilm.

Framställning från HKF

I skrivelse till regeringen den 11 november 1980 har HKF anhållit att en
tidsbegränsad lag införs, som ger HKF rätt att på villkor som regeringen
bestämmer utnyttja Sveriges Radios TV-inspelningar utan hinder av
upphovsmännens rättigheter. Som skäl för framställningen anför HKF att
det finns grundad anledning anta att de upphovsrättsliga frågorna inte skall
kunna lösas på frivillighetens väg före den 28 februari 1981 samt att det finns
en uppenbar risk för att leveranserna av program till HKF från Sveriges
Radio åter stoppas. Enligt HKF skulle ett leveransstopp innebära ett
synnerligen svårt avbräck i rådets verksamhet och i dess möjligheter att
vidmakthålla vissa av statsmakterna fastlagda riktlinjer. HKF anser det vara
ett allmänt samhällsintresse att förhindra en sådan utveckling.

Framställningen remissbehandlas f. n.

Utskottet

I motion 1979/80:613 yrkas att riksdagen dels som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av svenska
TV-program till alla svenskar som är verksamma i utlandet, dels hos
regeringen begär förslag till lösning av den upphovsrättsliga frågan efter
internationell modell. Till stöd för yrkandena framhåller motionärerna att
svenskar som arbetar utomlands f. n. nästan helt saknar tillgång till
information, nyhetsförmedling, kulturprogram och underhållning från den
svenska televisionen. Enligt motionärerna finns det ett behov för utlandssvenskarna
att få tillgång till svenska TV-program. Något förslag som kan
lösa frågan har hitintills inte framkommit och någon möjlighet till lösning
avtalsvägen kan motionärerna inte se. De anser att man därför måste pröva
andra vägar. Det framhålls att de upphovsrättsliga frågorna lösts utomlands
genom lagstiftning och att det kan vara dags för riksdagen att hos regeringen
begära förslag om en lagstiftning som reglerar dessa frågor.

Motionen får ses mot bakgrund av de upphovsrättsliga problem som
uppkommer då inspelningar av TV-program skall användas för andra
ändamål än för utsändning i etern. Som närmare framgår av redogörelsen
ovan (s. 1-3) har den som skapat ett TV-program rätt att utnyttja
programmet ekonomiskt samt ett ideellt inflytande över hur och i vilka
sammanhang det används, allt under förutsättning att programmet har s. k.
verkshöjd. Har flera - i egenskap av exempelvis manusförfattare, regissör
och tonsättare - medverkat vid tillkomsten av programmet har envar av dem

LU 1980/81:14

en sådan rätt. Rätten att utnyttja programmet ekonomiskt innefattar en
principiell ensamrätt att göra inspelningar av programmet på exempelvis
videogram och göra det tillgängligt för allmänheten bl. a. genom spridning av
kopior av inspelningarna. Också utövande konstnärer, dvs. skådespelare,
sångare, dansare, musiker och andra som uppträder i programmet, har en
viss rätt att utnyttja programmet ekonomiskt och utöva ett ideellt inflytande
över dess användning. Skyddet för upphovsmännen och de utövande
konstnärerna gäller bara fysiska personer. Även Sveriges Television AB, i
vars verksamhet programmet använts och eventuellt också framställts,
åtnjuter emellertid ett visst skydd bl. a. mot olovliga inspelningar av utsända
program och spridning av kopior av programinspelningar.

Några särskilda regler om upphovsrätt i anställningsförhållanden finns
inte. Detta innebär att bestämmelserna om skydd för upphovsmän och andra
rättighetsinnehavare är tillämpliga oavsett om vederbörande är anställd i
TV-bolaget eller inte. Det anses emellertid att om en person anställts med
uppgift att framställa upphovsrättsligt skyddade produkter övergår upphovsrätten
i viss omfattning till arbetsgivaren. I vilken mån rätten övergår är dock
osäkert och kan dessutom bero på olika omständigheter, bl. a. innehållet i
anställningsavtalet. En följd av upphovsrättslagen är därför att användningen
av inspelade TV-program för andra ändamål än etersändning i många fall
torde förutsätta att avtal om utnyttjandet träffas mellan TV-bolaget och
rättighetsinnehavarna, både de anställda och övriga.

I anslutning till det anförda vill utskottet erinra om att upphovsrättslagen
f. n. ses över av upphovsrättsutredningen. Enligt direktiven för utredningsarbetet
bör bl. a. frågan om upphovsrättens övergång i anställningsförhållande
övervägas. Enligt vad utskottet inhämtat avser utredningen att under
våren 1981 avlämna ett delbetänkande med förslag beträffande bl. a.
sistnämnda fråga. Spörsmålet om användningen av TV-program för andra
ändamål än etersändning berörs också av det arbete som pågår inom
videogramutredningen. Denna utredning avlämnade år 1978 en promemoria,
(Ds U 1978:8) Svenska videonät utomlands, med förslag om en treårig
försöksverksamhet med distribution av svenska TV-program i videogramform
till svenskar i utlandet. I promemorian angavs att en förutsättning för
att utredningsförslaget skall kunna genomföras är att man kan åstadkomma
en fullständig upphovsrättslig lösning i fråga om utlandsdistributionen.
Utredningen räknade med att avtal skall träffas mellan de berörda parterna
för den tid som försöksverksamheten är avsedd att vara. I den mån det blir
svårt att få till stånd de avtal som krävs bör enligt utredningen andra utvägar
övervägas.

Promemorian är efter remissbehandling föremål för överväganden inom
utbildningsdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat har några sådana
avtal som krävs för genomförandet av utredningens förslag ännu inte
träffats.

LU 1980/81:14

På begäran av lagutskottet har kulturutskottet avgett yttrande över
motionen. Kulturutskottet framhåller betydelsen av att utlandssvenskarna
har möjlighet att på olika sätt hålla kontakt med hemlandet och följa
utvecklingen där. Sett mot den bakgrunden är det enligt kulturutskottet
viktigt att svenska TV-program blir tillgängliga för utlandssvenskarna i
videogramform. I yttrandet hänvisar kulturutskottet till att det f. n. finns
endast en kortfristig överenskommelse som möjliggör distribution av
TV-program till handelsflottan och understryker angelägenheten av att det
problem som motionärerna tagit upp och som alltjämt kvarstår snarast får en
lösning, i första hand avtalsvägen. Någon särskild hänvändelse från
riksdagen till regeringen anser utskottet dock inte nödvändig.

Lagutskottet ansluter sig till vad kulturutskottet sålunda anfört. Lagutskottet
vill därjämte framhålla betydelsen av att TV-bolagets program kan
utnyttjas för även andra ändamål än distribution bland utlandssvenskar.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. förhandlingar mellan TV-bolaget
och de anställdas organisation om ett avtal som skall lösa de upphovsrättsliga
frågorna och därmed göra det möjligt för bolaget att använda de producerade
programmen på en mängd angelägna områden, exempelvis inom undervisningsväsendet
och för visning på sjukhus, fängelser och liknande, liksom att
utnyttja dem rent kommersiellt. Med hänsyn härtill anser utskottet att det i
vart fall f. n. inte är påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida i frågan.
Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att frågan om en särskild
lagstiftning för tillgodoseende av handelsflottans behov av TV-program
aktualiserats hos regeringen genom en skrivelse från handelsflottans kulturoch
fritidsråd. Skrivelsen remissbehandlas f. n.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motion 1979/80:613.

Stockholm den 31 mars 1981

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Stig Olsson (s),
Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m)*, Owe
Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margareta
Gard (m), Stina Andersson (c), Olle Grahn (fp), Ingrid Segerström (s) och
Göran Allmér (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1980/81:14

Kulturutskottets yttrande Bilaga

1980/81:2 y

med anledning av motion om TV-program för utlandssvenskar

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 12 februari 1980 beslutat inhämta kulturutskottets
yttrande över den av Helge Hagberg (s) och Evert Hedberg (s) väckta
motionen 1979/80:613 om TV-program för utlandssvenskar. I motionen
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om behovet av svenska TV-program till alla i utlandet verksamma
svenskar,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag för att lösa frågan om
upphovsrätten efter internationell modell.

Syftet med de båda motionsyrkandena är att de många svenskar som vistas
utomlands i viktiga uppdrag för Sverige eller det land där de uppehåller sig
skall få möjlighet att ta del av de svenska TV-programmen. För handelsflottans
del har denna möjlighet tidigare funnits genom ett särskilt avtal med
Sveriges Radio som gällde fram till maj 1977, men numera är svenskar i
utlandet enligt motionärerna nästan helt utan möjlighet att se dessa
program.

Såvitt gäller handelsflottan motsvarar det sist redovisade uttalandet inte
längre det för dagen aktuella läget. Mellan Handelsflottans kultur- och
fritidsråd och vederbörande fackliga organisation har nämligen träffats vissa
överenskommelser som rent praktiskt lett till att svenska TV-program för
närvarande tillhandahålls handelsflottan. Detta gäller dock endast för en
begränsad övergångstid. Hur läget blir därefter beror på fortsatta förhandlingar.

Yrkandena i motionen innebär att riksdagen bör ansluta sig till motionärernas
uppfattning att det är angeläget att den angivna frågan får sin lösning.
Eftersom det inte av motionärerna bedöms vara möjligt att nå en lösning
avtalsvägen bör riksdagen vidare, enligt motionärerna, dels uttala sin
anslutning till uppfattningen att de upphovsrättsliga frågorna bör lösas
genom lagstiftning, dels hos regeringen begära förslag till dylik lagstiftning
efter internationell modell.

Kulturutskottet får med anledning av motionen först erinra om att det
problem som föranlett yrkandena i motionen ligger inom ramen för de
utredningsuppdrag som lämnats dels videogramutredningen. dels upphovsrättsutredningen.
Vad beträffar den förstnämnda utredningen har den i
promemorian (Ds U 1978:8) Svenska videonät utomlands föreslagit en
treårig försöksverksamhet med distribution av svenska TV-program i
videogramform till svenskar i utlandet.

LU 1980/81:14

Utredningen anser att starka kulturpolitiska skäl talar för att svenskar
utomlands snarast möjligt får tillgång till ett urval av Sveriges Radios egen
produktion av TV-program i videogramform.

Antalet utlandssvenskar som direkt eller indirekt är knutna till svenska
institutioner eller företag utomlands beräknar utredningen till omkring
50 000. Det konstateras att det finns en lång rad institutioner och företag som
har intresse av distribution av svenska TV-program utomlands.

att organisera en samhällelig funktion för central programframtagning
med ansvar från programurval till leverans för kassettkopiering inklusive viss
upphovsrättslig klarering,

att samordna förhandlingar i fråga om nödvändiga upphovsrättsliga avtal
samt

att medverka till programmässig och distributiv samordning av samtliga
användares videonät.

Videogramutredningens promemoria har varit på remiss, men någon
åtgärd för genomförande av den föreslagna försöksverksamheten har inte
vidtagits av regeringen. Utredningens arbete beräknas bli slutfört våren
1981.

Frågan om distribution av TV-program på annat sätt än genom etersändning
har tidigare berörts av kulturutskottet. I betänkandet KrU 1977/78:1
erinrade utskottet sålunda om att det både inom Sveriges Radio och inom
särskilda utredningar pågick ett arbete med att lösa de besvärliga problem
som är förknippade med frågan om utnyttjande av radio- och TV-program
för distribution på annat sätt än via etern. Utskottet framhöll att det var
synnerligen önskvärt att detta arbete snabbt gav resultat.

I samband med sin behandling av frågan om tillgång till kvalitetsfilm för
barn konstaterade utskottet vidare i betänkandet KrU 1978/79:30 att det
syntes vara förenat med stora svårigheter att nå fram till överenskommelser
om rätten att sprida radio- och TV-program i andra former än genom
etersändning. Utskottet framhöll som mycket angeläget att alla möjligheter
tas till vara att snarast komma fram till överenskommelser rörande spridning
av TV-barnfilm.

Utskottet vill nu med anledning av motionen framhålla betydelsen av att
utlandssvenskarna har möjlighet att på olika sätt hålla kontakt med

LU 1980/81:14

hemlandet och följa utvecklingen där. Sett mot den bakgrunden är det viktigt
att svenska TV-program blir tillgängliga för utlandssvenskarna i videogramform.
Som framgått av det föregående finns det för närvarande såvitt gäller
TV-bolagets program endast en kortfristig överenskommelse som möjliggör
detta för handelsflottans del. Utskottet vill understryka angelägenheten av
att det problem som motionärerna tagit upp och som alltjämt kvarstår snarast
får en lösning, i första hand avtalsvägen. Någon särskild hänvändelse från
riksdagen till regeringen i denna fråga anser utskottet dock inte nödvändig.

Stockholm den 6 november 1980

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Åke Green (s), Tyra Johansson (s). Ingrid Diesen (m),
Lars-Ingvar Sörenson (s). Olle Eriksson (c), Hans Alsén (s). Lars Ahlmark
(m), Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson (c). Kerstin Andersson i Kumla
(s), Bertil Hansson (fp), Elisabeth Fleetwood (m) och Börje Stensson

(fp)-

GOTAB 66513 Slockholm 1981