med anledning av motion om tillbakadragande av utländska trupper från Korea

Betänkande 1976/77:UU3

UU 1976/77: 3

Utrikesutskottets betänkande
1976/77:3

med anledning av motion om tillbakadragande av utländska trupper
från Korea

Motionen

I motionen 1975/76:1140 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer att Sverige i FN:s säkerhetsråd och
generalförsamling verkar för ett skyndsamt, fullständigt och villkorslöst tillbakadragande
av alla utländska trupper från Korea samt ett slutgiltigt och
villkorslöst upplösande av det s. k. FN-kommandot i Korea.

Bakgrund

Utskottet har under såväl 1974 års riksdag som 1975/76 års riksmöte
haft att ta ställning till likartade motionsyrkanden, vilka avslagits av riksdagen
i enlighet med utskottets förslag.

1 fjolårets utskottsbetänkande (UU 1975/76:5) redogjordes utförligt för
Koreafrågans behandling i FN:s generalförsamling hösten 1975 och för Sveriges
inställning och insatser i förhandlingsarbetet härom.

Starka motsättningar har länge präglat Koreafrågans behandling i FN.

Mot denna bakgrund riktades från svensk sida under fjolårets generalförsamling
enträgna vädjanden till parterna att undvika konfrontation och
ofruktbar polemik i Koreadebatten och att i stället samverka för att minska
den rådande starka spänningen i Korea. Sverige anslöt sig i princip till kravet
på FN-kommandots upplösning och bortdragandet av de utländska trupper
som alltjämt är stationerade i Korea under FN-flagg men gjorde klart att
detta borde ske först sedan överenskommelse nåtts om ett fredsfördrag eller
andra arrangemang träffats som är ägnade att vidmakthålla fred och säkerhet
i Korea.

Oaktat de ansträngningar som från bl. a. svensk sida gjordes att åstadkomma
en kompromisslösning mellan ”nord”- och "syd”-linjernas företrädare
kom församlingen vid detta tillfälle att med knappa majoriteter anta
två mot varandra stridande resolutioner. Sverige stödde därvid den resolution
som främst uppmanade Republiken Korea (Sydkorea) och Demokratiska
folkrepubliken Korea (Nordkorea) att fortsätta sin dialog om en fredlig återförening
och vidare begärde förhandlingar mellan alla de direkt berörda
parterna (därmed torde närmast Nord- och Sydkorea liksom USA och Kina
ha åsyftats) i syfte att få till stånd dels ett alternativ till stilleståndsavtalet
från år 1953, dels och parallellt därmed även en upplösning av FN-kommandot.
Däremot avstod Sverige i omröstningen om det resolutionsförslag

I Riksdagen 19761 77. 9 sami. Nr 3

UU 1976/77:3

2

som i första hand krävde FN-kommandots upplösning och bortdragandet
av alla utländska trupper under FN-flagg och i andra hand uppmanade
de ”verkliga parterna" (härmed torde ha åsyftats enbart Nordkorea och USA,
med förbigående av bi. a. Sydkorea) att ersätta detta med ett fredsfördrag.

Från svensk sida beklagades att man nödgats ta ställning till två förslag
som på så fundamentala punkter stred mot varandra och varav ingetdera
omfattades av ens hälften av FN:s medlemsstater. Parterna borde nu iaktta
återhållsamhet och på allt sätt söka minska spänningen i Korea för att underlätta
möjligheterna att återuppta dialogen mellan Nord- och Sydkorea.

Utskottet anslöt sig till den bedömning som varit vägledande för den
svenska FN-delegationens agerande i frågan. Utskottet framhöll bl. a. att
Sverige även i fortsättningen bör verka för en lösning av Koreafrågan som
utgår från samförstånd mellan alla direktberörda parter och främjar fred
och stabilitet i området. En villkorslös och omedelbar avveckling av FNkommandot
- något som påyrkas även i den nu aktuella motionen - skulle
lätt kunna undergräva den relativa stabiliteten i området och slå undan
förutsättningarna för det stilleståndsavtal som alltjämt gäller och som först
bör få en varaktig ersättning genom ett fredsfördrag eller en likvärdig uppgörelse
mellan de berörda parterna.

Utskottet

Inför det nu pågående mötet med FN:s generalförsamling hade ursprungligen
två resolutionsförslag i Koreafrågan presenterats vilka i allt väsentligt
överensstämde med dem som antogs vid fjolårets församlingsmöte. De båda
förslagen drogs emellertid tillbaka av förslagsställarna kort efter mötets inledning.
Ett slags enighet på ömse sidor - om än från skilda utgångspunkter
- om att Koreafrågan för närvarande inte är betjänt av att tas upp i FN
kan därmed konstateras. Ärendet torde sålunda inte komma upp till behandling
vid detta års generalförsamling.

Skulle tillfälle ändå yppa sig bör Sverige i enlighet med sin principiella
ståndpunkt i frågan också fortsättningsvis söka främja samförståndsöverenskommelser
mellan alla berörda parter. Samtidigt bör Sverige verka för
sådana lösningar som inte äventyrar vapenstilleståndet och den ömtåliga
freden i Korea. Allvarliga incidenter har även under det gångna året omvittnat
att den starka spänningen på den koreanska halvön alltjämt består.

Som framhölls från svensk sida i samband med fjolårets generalförsamling
bör FN-kommandot i Sydkorea upplösas och de utländska trupper som är
stationerade där under FN-flagg samtidigt dras bort, så snart överenskommelse
har träffats om antingen ett permanent fredsfördrag eller något motsvarande
arrangemang för upprätthållande av fred och säkerhet i Korea.

Ehuru i vissa avseenden urholkat utgör stilleståndsavtalet tillsvidare likväl
det enda instrument som innehåller regler för lösandet av uppkommande
tvister mellan nord- och sydsidan. Det reglerar även den verksamhet som

UU 1976/77:3

3

bedrivs av den neutrala kommissionen för vapenstilleståndets övervakning
i vilken Sverige ingått som medlem alltsedan avtalets tillkomst.

Den i motionen även berörda frågan om bortdragande av de amerikanska
trupper, vilka befinner sig i Sydkorea på grundval av bilaterala säkerhetsavtal,
är uppenbarligen beroende av den fortsatta allmänna utvecklingen i Korea
liksom av de uppgörelser som kan nås mellan de närmast berörda staterna.

Mot angivna bakgrund framstår det aktuella motionsyrkandet om en villkorslös
upplösning av FN-kommandot och ett likaledes villkorslöst tillbakadragande
av alla utländska trupper som föga realistiskt. Utan en föregående
uppgörelse mellan alla berörda parter, som i annan ordning än genom 1953
års stilleståndsavtal tryggar säkerheten och stabiliteten i området, skulle
den handlingslinje som förespråkas i motionen dessutom kunna äventyra
den bräckliga de facto-fred som trots allt råder i Korea. Motionen avstyrks
därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1140.

Stockholm den 26 oktober 1976

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson
(s), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Adamsson (s), fru
Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Åberg (fp), Göransson (s), Hellström
(s), fruar Sundberg (m), Sigurdsen (s), herrar Wirmark (fp), Örjes (c)
och Jan Bergqvist i Göteborg (s).

GOTAB 52462 Stockholm 1976