med anledning av motion om stöd till sandinistiska nationella befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

Betänkande 1978/79:UU8

UU 1978/79:8

Utrikesutskottets betänkande
1978/79:8

med anledning av motion om stöd till sandinistiska nationella
befrielsefronten i Nicaragua (FSLN) m. m.

Motionen

I motionen 1977/78:678 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen genom ett uttalande ger sitt stöd för de demokratiska
krafterna och FSLN i Nicaragua,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att Sverige i FN och andra
internationella organisationer verkar för att Somozaregimen i Nicaragua
fördöms.

Bakgrund

Sedan år 1937 innehas den faktiska politiska makten i Nicaragua av en och
samma familj, Somoza. Den nuvarande presidenten, Anastasio Somoza,
tillsattes år 1974 för en period av sex år. Nya val skall förrättas år 1981, då
presidentens äldste son uppnått valbar ålder.

Familjen Somoza dominerar tillsammans med en liten överklass Nicaragua
även ekonomiskt. Omkring en procent av befolkningen förfogar över en
fjärdedel av nationalinkomsterna.

Regimen Somoza har tidigare åtnjutit uttalat stöd från USA. Sedan år 1977
har emellertid USA dragit tillbaka större delen av sitt militära och ekonomiska
stöd för regimen, vilket bidragit till att ge oppositionen i landet större
spelrum. Under sommaren 1978 utbröt en generalstrejk som övergick i en
allmän folkresning. Denna slogs ned under blodiga former av regimen, som
nu åter tycks ha militär kontroll över landet.

Oppositionen mot Somozas diktatur är betydande men splittrad. Tre större
grupperingar kan urskiljas. En stor del av den demokratiska oppositionen har
samlats under paraplyorganisationen UDEL (Demokratiska unionen för
Nicaraguas befrielse). Ett antal välkända akademiker och kyrkliga ledare
uppträder under namnet tolvgruppen (Los Doce). Den sandinistiska nationella
befrielsefronten (FSLN), slutligen, är den mest militanta av de tre. FSLN
är i sin tur uppdelad på tre fraktioner, vilka bland annat tycks skilja sig åt i
synen på användningen av väpnad kamp.

Oppositionsgrupperna har i viss utsträckning samordnat sin verksamhet i
en gemensam front, FAO (Frente Amplio Opositor). Endast en del av FSLN
förefaller ingå i FAO.

FAO:s främsta krav är att familjen Somoza skall skiljas från alla politiska
och militära uppdrag och att en demokratisk regering tillsätts. Presidenten

1 Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 8

UU 1978/79:8

2

motsätter sig dessa krav och har föresatt sig att sitta kvar till dess att
mandatperioden utlöper år 1981 och nya val skall hållas. En medlingskommission
bestående av representanter för USA, Guatemala och Dominikanska
republiken har upprättats inom ramen för Organisationen för de amerikanska
staterna (OAS). Kommissionen har fört samtal med regimen och FAO i syfte
att få till stånd en fredlig lösning av den ohållbara situationen. Det är omöjligt
att göra en säker bedömning av utgången av medlingskommissionens arbete,
vilken försvåras av oenigheten inom oppositionen. Sandinistiska fronten
deltar enligt uppgift inte i medlingsförhandlingarna. Situationen i Nicaragua
har hittills inte behandlats i FN.

Den svenska regeringen har givit uttryck åt sin inställning till förhållandena
i Nicaragua bl. a. i ett interpellationssvar av utrikesminister Karin Söder
i riksdagen den 7 november 1977. Sverige har också givit aktiv hjälp till
regimens offer genom bistånd bl. a. till de många flyktingarna från Nicaragua.
Under hösten 1978 har regeringen beslutat om dels bidrag på 600 000 kr. till
Röda korset för hjälp till behövande i bl. a. Nicaragua, dels om bidrag på
90 000 kr. till KFUM/KFUK för hjälp åt nicaraguanska flyktingar i Costa
Rica, dels slutligen om bidrag på 1 750 000 kr. till Frikyrkan hjälper för
bistånd till nicaraguanska flyktingar i Costa Rica.

Utskottet

Genom förtryck, våld och missbruk av sin ställning har familjen Somoza
lyckats behålla makten i Nicaragua under mycket lång tid. Motståndet mot
regimen har emellertid efter hand ökat. Världsopinionens uppmärksamhet
har bland annat genom den gångna sommarens händelser fästs vid situationen
i landet.

Utskottet ansluter sig till de bedömningar som förra utrikesministern
Karin Söder gjorde i riksdagen i november 1977 då hon bl. a. sade:

Alltsedan mitten av 1930-talet har Somozafamiljen hänsynslöst kunnat
utnyttja sin maktposition. Det finns groteska exempel på hur den förda
politiken enbart inriktats på att berika familjen samt främja dess intressen.

Det måste vara ett starkt önskemål att en förändring av den nuvarande
situationen i Nicaragua i möjligaste mån kommer till stånd med fredliga
medel. Utskottet noterar att medlingsförsök pågår inom OAS. Sedan frågan
nu anhängiggjorts där, torde det i första hand falla på denna organisation för
interna amerikanska angelägenheter att med stöd av den internationella
opinionen försöka utarbeta en lösning. Utskottet hoppas att ansträngningarna
inom OAS skall skapa förutsättningar för en demokratisk samhällsutveckling
i Nicaragua.

Utskottet noterar också med tillfredsställelse att Sverige kunnat bidraga till
att lindra följderna av förtrycket i Nicaragua genom att bevilja ett betydande

UU 1978/79:8

3

bistånd till nicaraguanska flyktingar. Utskottet utgår från att regeringen även
i fortsättningen beaktar möjligheterna att på olika sätt visa solidaritet med
förtryckets offer.

Motionen torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1977/78:678 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 21 november 1978

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), förste vice
talmannen Torsten Bengtson (c), Erik Adamsson (s), Anna-Lisa Nilsson (c),
Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Olle Göransson (s), Ingrid Sundberg (m),
Sture Ericson (s), David Wirmark (fp), Karin Söder (c), Ulla Tillander (c) och
Axel Andersson (s).

GOTAB 58823 Slockholm 1978