med anledning av motion om stöd till Folkfronten för befrielse av Oman, m. m.
Betänkande 1976/77:UU2
UU 1976/77:2
Utrikesutskottets betänkande
1976/77:2
med anledning av motion om stöd till Folkfronten för befrielse av
Oman, m. m.
Motionen
I motionen 1975/76:1135 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås
1. att riksdagen hos regeringen hemställer att de diplomatiska förbindelserna
med sultanatet Oman skall brytas tills demokratiska förhållanden
råder i landet,
2. att riksdagen anvisar 5 milj. kr. till befrielserörelsen PFLO.
Till stöd för sina yrkanden hävdar motionärerna att nuvarande regim
i Oman innebär ett ekonomiskt och politiskt förtryck av den egna befolkningen.
De erinrar om det befrielsekrig som sedan år 1965 bedrivits av
Folkfronten för befrielse av Oman, PFLO, med utgångspunkt från den västliga
provinsen Dhofar och om det militära bistånd för bekämpning av befrielserörelsen
som sultanatet utverkat från Iran. Motionärerna, vilka även
erinrar om det sociala och ekonomiska reformarbete som PFLO inlett i
landet, finner det inte förenligt med en framstegsvänlig utrikespolitik att
regeringen upprätthåller diplomatiska förbindelser med en regim som håller
sig vid makten med hjälp av betydande militärinsatser av främmande arméer.
Bakgrund
Beträffande motståndskampen och läget över huvud taget i Oman är de
tillgängliga uppgifterna om det senaste årets utveckling osäkra och bristfälliga.
Motståndsrörelsen PFLO medgav redan i början av år 1975 att dess läge
var kritiskt sedan iranska och omanska trupper, de senare ledda av brittiska
legoofficerare, företagit omfattande rensningsoperationer i den sydliga Dhofar-provinsen.
Gerillan torde därefter ha trängts tillbaka ytterligare, och det
föreföll i början av detta år som om stridshandlingarna i stort sett hade
upphört. Smärre motståndsfickor torde dock alltjämt finnas kvar i bergen
och vid gränsen mot Sydjemen, från vilket håll gerillan tidigare synes ha
fått sitt huvudsakliga stöd, men antalet stridande tros vara mycket begränsat.
Om dagsläget föreligger motsägande uppgifter, likaså om det stöd som från
andra länder numera må komma PFLO till del. PFLO har troligen ej längre
kontroll över något sammanhängande område, och huvuddelen av rörelsen
antas uppehålla sig i Sydjemen. Vissa observatörer tycker sig ha iakttagit
en ändring i PFLO:s taktik så till vida som man från gerillakrigföring alltmer
1 Riksdagen 1976/77. 9 sami. Nr 2
UU 1976/77:2
2
skall ha övergått till politisk verksamhet i städerna och infiltrering av den
omanska armén, något som i sin tur skall ha lett till allt hårdare undertryckningsåtgärder
från regimens sida.
Sverige erkände sultanatet Oman år 1971 i och med att landet upptagits
som ny medlem i FN. Diplomatiska förbindelser upprättades i mars 1974
genom sidoackreditering av Sveriges sändebud i Saudiarabien.
Utskottet
Med anledning av yrkandet i motionen 1135 att de diplomatiska förbindelserna
med sultanatet Oman skall brytas vill utskottet erinra om de
grundsatser för erkännande av stater och för upprättandet av diplomatiska
förbindelser som utförligt utvecklades av utskottet i dess betänkande
UU 1974:10.
Utskottet konstaterade då bl. a. att Sverige konsekvent eftersträvat att
erkänna stater och regeringar när de folkrättsliga förutsättningarna härför
föreligger. Sverige tillämpar härvidlag universalitetsprincipen. Vidare har
Sverige varit berett att upprätta diplomatiska förbindelser med erkända regeringar
så snart praktiska behov av sådana förbindelser ansetts föreligga.
Varken erkännande av en regering eller upprättande av diplomatiska förbindelser
innebär således för Sveriges del ett uttryck för politiskt stöd eller
sympatier för berörda regeringar, framhöll utskottet bl. a.
Ett iakttagande av dessa principer, vilka äger oförminskad giltighet, innebär
ett avvisande av motionens nu ifrågavarande yrkande, som utskottet
sålunda avstyrker.
Utskottet avstyrker även samma motions anslagsyrkande om stöd till
PFLO.
Det stöd till befrielserörelser som lämnas av Sverige är begränsat till humanitärt
bistånd och utbildningsstöd och utgår endast till sådana rörelser
i södra Afrika som omfattas av rekommendationer från FN om sådant bistånd.
Denna regel utesluter å andra sidan ingalunda att humanitära biståndsinsatser
där så är praktiskt möjligt kan göras även i andra länder
där människor lider nöd till följd av inbördeskrig eller katastrofer. För sådana
ändamål finns medel tillgängliga inom biståndsbudgetens ram.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1135.
Stockholm den 26 oktober 1976
På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS
UU 1976/77:2
3
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson
(s), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Adamsson (s), fru
Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Åberg (fp), Göransson (s), Hellström
(s), fruar Sundberg (m), Sigurdsen (s), herrar Wirmark (fp), Örjes (c)
och Jan Bergqvist i Göteborg (s).
GOTAB 52461 Slockholm 1976