med anledning av motion om statspension åt f. d. generalkonsuln Gustav Forssius (Betänkande 1976/77:UU13 Utrikesutskottet)

UU 1976/77:13

Utrikesutskottets betänkande
1976/77:13

med anledning av motion om statspension åt f. d. generalkonsuln
Gustav Forssius

Motionen

I motionen 1975/76:1141 av herr Hernelius (m) hemställs att riksdagen
måtte besluta om statspension åt Gustav Forssius.

Motionären framhåller bl. a. att såväl Forssius' konsulära insatser som
hans juridiska rådgivning till svenska myndigheter motiverar statspension
åt denne. Beloppet föreslås till 5 000 kr. i månaden jämte änkepension i
enlighet därmed.

Bakgrund

Av motionen och av upplysningar som utskottet därutöver inhämtat framgår
bl. a. följande.

Förre generalkonsuln Gustav Forssius, som föddes år 1899, var under
åren 1927-1970 olönad (dvs. honorär) konsul vid dåvarande generalkonsulatet
i Paris (vicekonsul från år 1927, konsuls namn från år 1936, konsul från
år 1953, generalkonsuls namn från år 1958 då han övertog konsulatets
ledning efter generalkonsul Raoul Nordlings bortgång). Konsulatet i Paris
införlivades år 1970 med den svenska ambassaden.

För uppdrag som honorär konsul inom utrikesförvaltningen utgår regelmässigt
ingen lön, däremot viss kontorskostnadsersättning samt rätt att
uppbära vissa expeditionsavgifter. Med ställningen som konsul följer normalt
även vissa privilegier i det land där konsulatet verkar. Till befattning som
svensk honorär konsul kan utses svenska eller utländska personer vilka
i regel har sin huvudsyssla och -utkomst som affärsmän, industriidkare,
advokater etc. på platsen. Konsulsförordnanden i dessa fall har sålunda karaktären
av hedersuppdrag och innebär inte anställning eller tjänst i vedertagen
mening, något som även återspeglas i beteckningen olönad eller
honorär konsul.

Huvudregeln innebär således att uppdraget varken är avlönat eller arvoderat.
I Forssius’ fall har av särskilda skäl vissa avsteg gjorts från denna
regel. Sålunda beviljades Forssius under tiden för andra världskriget, då
de utländska beskickningarna nödgades utrymma Paris och flytta till Vichy,
tillfälligt vissa månatliga arvoden på grund av den exceptionellt stora arbetsbelastning
som då föll på Pariskonsulatet. Sedan år 1953 har Forssius
vidare - utöver sitt konsulsuppdrag - anlitats som juridisk rådgivare till
den svenska ambassaden i Paris och härför tillerkänts vissa arvoden. För

1 Riksdagen 1976/77. 9 sami. Nr 13

UU 1976/77:13

konsultuppdrag i samband med statens fastighetsförvärv m.. m. t Frankrike
har Forssius från år 1971 även uppburit vissa arvoden från byggnadsstyrelsen.
De båda nyssnämnda uppdragen kvarstår alltjämt. Inget av ifrågavarande
arvoden har emellertid varit förenat med någon pensionsutfästelse fråmstatens
sida.

Utöver sina åligganden som konsul har Forssius även deltagit i, och i
stor utsträckning tagit initiativ till, ett flertal av de förhandlingar om mellanstatliga
avtal på det rättsliga planet som förts med Frankrike och vissa
andra länder, bl. a. avseende dubbelbeskattning och rättshjälp i civil- och
brottmål. För dessa uppdrag synes Forssius inte eller endast i ringa mån
ha gottgjorts.

Forssius har beräknat att han under de närmare femtio år som han hittills
anlitats av svenska staten för konsulära och andra uppdrag agnat minst
hälften av sin arbetstid åt sådana uppgifter. Han uppger sig vidare ha fått
vidkännas vissa personliga utgifter för konsulatskostnadernas täckande.

I övrigt har Forssius ägnat sig åt privat juridisk verksamhet i Paris, bl. a.
som ombud för och konsult åt svenska exportföretag.

Från ett av dessa företag uppbär Forssius sedan någon tid en indexreglerad
årspension som f. n. uppgår till 29 500 kr. Vidare har ett antal svenska företag
sedan år 1974 som erkänsla för Forssius’ insatser till den svenska företagsamhetens
fromma ställt en bostadsvåning i Paris till makarna Forssius'
förfogande på livstid. Till våningens köpeskilling fick Forssius dock själv
bidra med viss del liksom han får svara för löpande kostnader (ca 12 000
kr. per år).

Utöver den nämnda pensionen uppbär Forssius en årspension om drygt
4 000 kr. i egenskap av f. d. reservofficer samt en ordenspension om 750

kr. per år.

Utskottet

De arvoden och kostnadsersättningar som genom åren uppburits av Forssius
från statens sida i samband med dennes konsulsbefattning eller hans
speciella uppdrag vid sidan därav har, som ovan nämnts, i intet fall varit
pensionsgrundande enligt statens tjänstepensionsreglemente. Detta gäller
för övrigt generellt om de ersättningar som tillerkänns de till utrikesförvaltningen
knutna honorära eller olönade konsulerna.

Utskottet ifrågasätter ingen ändring av nyssnämnda regel. Den synes rimlig
och skälig mot bakgrunden att det i fråga om honorärkonsuler inte föreligger
något anställningsförhållande i gängse bemärkelse gentemot staten
som uppdragsgivare. Uppdrag som honorärkonsul utgör i vanliga fall en
bisyssla och är inte avsett att ge sin innehavare huvudsaklig utkomst.

I fråga om Forssius har utskottet emellertid funnit speciella omständigheter
föreligga vilka sammantagna konstituerar ett särfall, som i hög grad
avviker från vad som vanligen gäller olönade konsuler.

UU 1976/77:13

Sålunda har Forssius uppenbarligen använt en mycket betydande del både
av sin yrkesverksamma tid och av det tiotal år som gått sedan han inträdde
i normal pensionsålder åt uppdrag för den svenska statens räkning. Han
har därvid utnyttjats - icke minst som juridisk rådgivare och förhandlare
- i en utsträckning som får anses gå långt utöver vad som normalt åvilar
eller förväntas av en olönad konsul. Det har vidare från flera håll vitsordats
att Forssius genom sina insatser vid sidan av konsulsbefattningen gjort den
svenska staten utomordentligt stora tjänster.

Med hänsyn lill Forssius’ omfattande och förtjänstfulla insatser vid sidan
av sina konsulsåligganden kan det således finnas skäl överväga statliga pensionsförmåner
till Forssius och hans maka. Frågan bör alltså prövas i positiv
anda. Utskottet anser emellertid att det bör ankomma på regeringen att
företa en sådan närmare prövning, varvid förutsätts att alla omständigheter
i fallet liksom hittillsvarande praxis vid beviljande av s. k. honnörspensioner
beaktas. Det torde också få ankomma på regeringen att fastställa storleken
av de eventuella pensionsförmåner som i detta fall må bedömas skäliga.

Utskottet föreslåratt riksdagen ger regeringen till känna denna utskottets
uppfattning och hemställer

att riksdagen, med anledning av motionen 1975/76:1141, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 7 december 1976

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNEL1US

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius tm), fru Lewén-Eliasson
ts), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad te), herrar Palm
(s). Åberg (fp). Göransson (s). fru Jonäng (c), herr Hellström (s), fru Sundberg
(m), herrar Ericson i Örebro (s). Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar Wirmark
(fp) och Örjes (c).

GOTA B 76 52686 Slockholm W76