Med anledning av motion om slybekämpningen (Betänkande 1976/77:JoU20 Jordbruksutskottet)

JoU 1976/77:20

Jordbruksutskottets betänkande
1976/77:20

med anledning av motion om slybekämpningen
Motionen

I motionen 1976/77:840 av herr Gillström m. 0. (s) föreslås att riksdagen
beslutar hos regeringen anhålla om utredning hur i motionen omnämnda
hinder för slybekämpning lämpligen kan elimineras.

I motionen erinras om de omfattande insatser bl. a. inom försöksverksamheten
med landskapsvård i odlingsbygd som samhället gjort för att uppmuntra
till slybekämpning och därmed ett bibehållande av ett öppet landskap.
Fortfarande kvarstår dock stora brister och framför allt synes många
stränder kring olika vattendrag riskera att helt växa igen. Ett par viktiga
hinder synes enligt motionen föreligga för att ytterligare utvidga den mekaniska
slybekämpningen: dels den allmänna regeln att man inte får avverka
på annans mark, vilket då också kommer att gälla denna slyväxt, dels att
det ännu inte föreligger något krav på markägaren att bekämpa sly.

Vissa bakgrundsuppgifter

Riksdagen beslutade år 1972 om en försöksverksamhet avseende landskapsvårdande
åtgärder inom odlingslandskapet (prop. 1972:1 bil. 11, JoU
1972:1, rskr 1972:72). Under budgetåren 1972/73-1974/75 har sammanlagt
3 milj. kr. anvisats för försöksverksamheten. Resultatet av försöksverksamheten
redovisades av naturvårdsverket i en särskild rapport hösten 1975.
Verket lade i rapporten också fram förslag om en fortsättning av verksamheten.
Riksdagen fattade förra året beslut om fortsatt landskapsvård
i huvudsaklig överensstämmelse härmed. Föredraganden anförde därvid
(prop. 1975/76:100 bil. 11, s. 137 f0 bl. a. följande:

För egen del vill jag framhålla att jag delar den av naturvårdsverket och
remissinstanserna framförda uppfattningen att ett vidmakthållande av en
öppen landskapstyp med ängs- och hagmarker i odlingslandskapet är en
från natur- och landskapsvårdande synpunkt angelägen uppgift. Statligt stöd
bör därför också i fortsättningen kunna utgå till landskapsvårdande åtgärder
inom odlingslandskapet. Såsom naturvårdsverket föreslagit bör bidrag i princip
endast utgå när det gäller områden som avsatts som naturreservat eller
naturvårdsområde. I vissa fall är det emellertid angeläget att en pågående
verksamhet inte avbryts eller att åtgärder vidtas innan igenväxning hunnit
ske. Samtidigt kan det av olika skäl dröja innan ett område formellt hunnit
avsättas som naturreservat eller naturvårdsområde. I sådana fall bör bidrag
undantagsvis kunna ges till projekt inom områden där förordnande enligt
naturvårdslagen ännu inte meddelats men där sådant förordnande avses
komma till stånd.

1 Riksdagen 1976177. 16 sami. Nr 20

JoU 1976/77:20

Det statliga stödet till landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet
bör utgå inom ramen för de medel som står till förfogande för vård av
naturreservat m. m. Behovet av sådana åtgärder kommer därigenom att
kunna avvägas mot behovet av andra skötselåtgärder inom avsatta naturvårdsobjekt.
Bidrag till landskapsvårdsåtgärder bör utgå med högst 50 %
av kostnaderna.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om de betydelsefulla insatser
som görs i form av beredskapsarbeten. För budgetåret 1974/75 beräknas
beredskapsarbeten på naturvårdsområdet ha utförts till en total kostnad av
ca 52 milj. kr. En mycket betydande del av dessa insatser har avsett arbeten
av direkt betydelse från landskapsvårdssynpunkt. Jag vill understryka det
angelägna i att en samordning sker mellan de särskilda insatser som görs
såsom landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet och den landskapsvård
som utförs i form av beredskapsarbeten.

1 budgetpropositionen 1977, bil. 13 punkt H6, förordas i enlighet med
ett av naturvårdsverket framlagt förslag att bidrag till landskapsvårdande
åtgärder inom odlingslandskapet i särskilt angelägna fall skall kunna utgå
med mer än 50 procent av kostnaderna. Riksdagen har den 25 mars 1977
lämnat regeringens förslag utan erinran (JoU 1976/77:13, p. 35, rskr
1976/77:182).

Utskottet

I förevarande motion behandlas problemet med det igenväxande odlingslandskapet.
Motionärerna erinrar om de insatser samhället gjort för att uppmuntra
till slybekämpning och därigenom till bibehållande av ett öppet
landskap. Enligt motionen kvarstår dock fortfarande stora brister härvidlag.
Bland omständigheter som enligt motionärernas mening lägger hinder i vägen
för ytterligare utvidgning av den mekaniska slybekämpningen nämner
motionärerna dels förbudet att avverka på annans mark, dels bristen på
tvingande regler för att förmå markägare att bekämpa slyväxt på sin mark.
Motionen utmynnar i yrkande om en utredning hur nyssnämnda hinder
mot slybekämpning lämpligen skall kunna elimineras.

Utskottet vill för sin del gärna understryka vikten av att effektiva åtgärder
vidtas i syfte att bibehålla ett öppet landskap. Skälen för att hålla landskapet
öppet är flera. Dels är motiven av kulturhistorisk karaktär, som när det
gäller att bibehålla landskapstyper som återspeglar olika tidsskeden i vår
odlingshistoria. För vissa arealer tidigare åkermark eller naturliga ängsmarker
är skälet bl. a. att man vill åstadkomma tilltalande rekreationsmiljöer. Vidare
utgör behovet att skydda produktiv såväl skogs- som jordbruksmark ofta
ett skäl för landskapsvårdande åtgärder i form av slybekämpning o. d. Parentetiskt
bör framhållas att slyväxt och annan buskvegetation i vissa fall
kan tjäna ett positivt ändamål, bl. a. som skyddsvärda vilt- och häckningslokaler
för djur av olika slag. I stort torde emellertid som utskottet framhållit
starka skäl finnas för fortsatta effektiva åtgärder från såväl samhällets som
enskildas sida för att hålla slyväxten under erforderlig kontroll.

JoU 1976/77:20

Som framhålls i motionen har också insatser av olika slag gjorts från
statsmakternas sida. Det kan erinras om den försöksverksamhet med landskapsvård
i odlingsbygd som ägde rum åren 1972 till 1975 och där bidragsgivning
till slyröjning ingick som en betydelsefull del. På grundval av resultaten
från försöksverksamheten har fr. o. m. innevarande budgetår införts
ett reguljärt system med statsbidrag till landskapsvårdande åtgärder i odlingslandskapet.
Bidrag utgår f. n. med högst 50 procent. Enligt förslag i
årets budgetproposition, vilket bifallits av riksdagen, kommer bidrag i fortsättningen
att i särskilt angelägna fall kunna utgå med mer än 50 procent
av kostnaderna.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om de betydelsefulla insatser
som gjorts och görs i form av beredskapsarbeten på förevarande område.
För budgetåret 1975/76 beräknas beredskapsarbeten på naturvårdsområdet
ha utförts till en total kostnad av ca 77 milj. kr. En betydande
del av dessa insatser har avsett arbeten av direkt betydelse från landskapsvårdssynpunkt.
Arbetsmarknadsverket lämnar därvid bidrag till kostnaderna
för såväl inventering och planläggning av sysselsättningsobjekt inom naturoch
landskapsvård som för arbetets utförande. Naturvårdsverket svarar för
inventering och översiktlig planläggning, medan arbetet utförs i länsstyrelsernas
regi. Oftast leds det praktiska arbetet på fältet av skogsvårdsstyrelserna
genom deras skogsvårdskonsulenter. Som exempel på här aktuella beredskapsarbeten
kan nämnas röjning i träd- och buskvegetation för att skapa
utsikter och för att hålla odlingslandskapet öppet samt bortröjning av vass
i igenväxande sjöar.

Den nyligen förändrade naturvårdslagstiftningen har medfört nya skyddsformer
och ökade möjligheter för samhället att säkerställa och utnyttja områden
för natur- och landskapsvård. Utskottet vill i förevarande sammanhang
fästa uppmärksamheten på det fr. o. m. den 1 januari 1975 i naturvårdslagen
införda institutet naturvårdsområde, som ersatt tidigare skydd för landskapsbilden
och som siktar till att stimulera till aktiva åtgärder till skydd för
naturmiljön. Den åsyftade bestämmelsen återfinns i 19 8 naturvårdslagen,
vari stadgas att område inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda
eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen
av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas
till naturreservat, av länsstyrelsen kan förklaras som naturvårdsområde. För
sådant område kan föreskrivas de inskränkningar i nyttjande av fastighet
som behövs för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller
föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning
samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utförs röjning,
plantering eller annan liknande åtgärd med den begränsningen att föreskrifterna
inte får innebära avsevärt försvårande av pågående markanvändning.

Enligt utskottets mening bör institutet naturvårdsområde kunna tjäna
som ett instrument när det gäller åtgärder av det slag som åsyftas i motionen.

Joll 1976/77:20

Som utskottet underströk i samband med lagregelns tillkomst är det emellertid
väsentligt att inrättande av naturvårdsområde så långt möjligt sker
i samråd med markinnehavarna. Samförståndslösningar i samband med bildande
av naturvårdsområde bör som då sades underlättas av att såväl det
allmännas företrädare som markinnehavaren ofta kan väntaå ha intresse
av att den senare genom avtal åtar sig att mot ersättning svara för vissa
skötselåtgärder inom området.

I förevarande sammanhang kan vidare erinras om det i skogsvårdslagens
1 g fr. o. m. år 1975 införda tillägget att hänsyn skall tas till naturvårdens
intressen.

Frågan om slybekämpning på skogsmark synes falla inom ramen för vad
1973 års skogsutredning har att överväga. Bl. a. skall de sakkunniga närmare
belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en framtida
avverkningspolitik kan komma att leda till. Vidare bör de sakkunniga
göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas
av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten.

Såvitt avser jordbruksmark må erinras om att jordförvärvsutredningen
bland sina uppgifter också har att se över bestämmelserna i jordhävdslagen.
Utredningens överväganden bör i nämnda avseende kunna få betydelse även
för lösandet av de frågor som är aktuella i detta betänkande.

Som även sägs i motionen förbereds inom statens naturvårdsverk en kartläggning
av de erfarenheter som hittills gjorts av bekämpning av buskoch
trädvegetation. Arbetet kommer att ledas av en arbetsgrupp utsedd
av verket. Till arbetsgruppen skall knytas en referentgrupp bestående av
representanter för länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och andra organ, vilka
kan ha varit praktiskt verksamma i röjnings- och gallringsarbeten. Arbetet
syftar till en mera populär sammanställning av erfarenheterna från fältet,
vilken f. n. saknas. Program med disposition av arbetsuppgifterna är upprättat
och arbetet avses bli genomfört detta år. En rapport, som är tänkt
att ge underlag för vissa anvisningar för bl. a. kommande beredskapsarbeten
på området, kan enligt uppgift väntas nästa år.

Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits och den uppmärksamhet hithörande
spörsmål f. n. är föremål för på olika håll finner utskottet inte skäl
att föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionen 840.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionen 1976/77:840 utan åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1977

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

JoU 1976/77:20

Närvarande: herrar Lundkvist (s), Wachtmeister i Johannishus (m), fru
Theorin (s), herrar Lindberg (s), Johansson i Holmgården (c), Wictorsson
(s), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s),
Hallenius (c)*. Alftin (s), Johnsson i Mölndal (c), fru Anér (fp)*, herr Lorentzon
i Ätran (m) och fru Andersson i Hultsfred (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 53633 Stockholm 1977