Med anledning av motion om skatt på utlandsresor (Betänkande 1975/76:SkU30 Skatteutskottet)

SkU 1975/76:30

Skatteutskottets betänkande
1975/76: 30

med anledning av motion om skatt på utlandsresor
Motionen

I motionen 1975/76:972 av herr Gustafsson i Byske (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla att den tar kontakter med regeringarna
i övriga nordiska länder angående avgiftsbeläggning, motsvarande
lägst inom det egna landet gällande konsumtionsbeskattning, för resor (resevaluta
och/eller biljettkostnad) som medborgare i nordiskt land företar
utanför de nordiska länderna och att de förslag som kan bli resultat härav
snarast möjligt föreläggs riksdagen.

Frågans tidigare behandling m. m.

R iksdagsbehandlingen

I motioner till 1966 års riksdag begärdes riksdagsskrivelse om beskattning
av utlandsresor. Bevillningsutskottet avstyrkte yrkandet, då det enligt utskottets
mening saknades praktiska förutsättningar för en sådan beskattning
(BeU 1966:47), och riksdagen avslog motionerna.

Med anledning av motioner till 1968 års riksdag om införande av reseskatt
framhöll bevillningsutskottet (BeU 1968:13) bl. a. följande.

Utskottet vill inte bestrida att framför allt den snabba utvecklingen av
charterflyget till utlandet bidragit till att försämra betalningsbalansen. Läget
har dock hittills inte bedömts vara så allvarligt att någon form av restriktioner
ansetts påkallad. Vid en ändrad inställning i detta hänseende torde en
skärpt ransonering av tilldelningen av valuta för turistresor vara den åtgärd
som ligger närmast till hands. Däremot torde våra åtaganden gentemot Internationella
valutafonden lägga hinder i vägen för att utforma en beskattning
så att turistvaluta beskattas genom att den säljs till en högre kurs
än samma handelsvaluta.

Den enda tekniska lösningen på en resebeskattning som formellt inte
strider mot våra internationella åtaganden skulle vara en beskattning av
den typ som nyligen föreslagits i USA. Det amerikanska förslaget, som
mött kraftig kritik, går ut på att resekostnaderna deklareras och skatt betalas
efter resans avslutande. Detta förslag torde dock i praktiken vara synnerligen
svårt att tillämpa på svenska förhållanden på grund av bl. a. den rådande
passfriheten mellan de nordiska länderna som omöjliggör varje kontroll över
resandeströmmen. Den amerikanska skatten avses gälla endast resor utanför
den s. k. västra hemisfären, alltså i huvudsak resor till andra världsdelar.
Om man i motsvarande mån endast skulle beskatta utomeuropeiska resor
skulle vinsten av beskattningsåtgärderna bli obetydlig.

Det bör även observeras att den alltmer ökande bilturismen är ett problem
som inte lägger hinder i vägen för det amerikanska skatteförslaget men

1 Riksdagen 1975/76. 6 sand. Nr 30

SkU 1975/76:30

som självfallet skulle utgöra en betydande svårighet vid en svensk resebeskattning.
Enligt utskottets mening saknas f. n. praktiska förutsättningar
för att med rimliga krav på rättvisa och kontroll införa en generell resebeskattning.
Med hänsyn härtill finnér utskottet inte skäl att närmare granska
de argument motionärerna i övrigt anför till stöd för en sådan åtgärd.

Riksdagen beslutade enligt utskottets hemställan avslå motionerna.

Vid 1969 års riksdag anförde bevillningsutskottet (BeU 1969:28) i anslutning
till ett motsvarande motionsyrkande följande.

Utskottet framhöll vid föregående års riksdag de svårigheter som skulle
föreligga att införa en sådan beskattning om man samtidigt vill bibehålla
kraven på rättvisa och kontrollmöjligheter. Motionärerna gör nu gällande
att det skulle vara möjligt att trots våra internationella åtaganden införa
en resebeskattning. De hindersom dessa förpliktelser skapar väger emellertid
lätt mot exempelvis de kontrollproblem som den nordiska passfriheten medför.
Såvitt utskottet kunnat finna förutsätter den föreslagna beskattningen
en total passkontroll i förening med en utbyggnad av tullkontrollen för
att verksamt förhindra privat utförsel av valuta. Vidare bör den statliga
kontrollen över affärslivets utlandstransaktioner vara så effektiv att överföringar
till utresande svenskar via affärsförbindelser kan uteslutas. Utskottet
är också tveksamt om man vid en resebeskattning kan tillåta utländska
turister att införa sin egen valuta med hänsyn till att denna måste komma
att betinga en mot beskattningen svarande överkurs. Utskottet vill alltså
understryka att ett beskattningsförslag måste uppfylla vissa grundläggande
krav för att kunna beaktas. Oavsett hur man bedömer angelägenheten att
tillgodose syftet med den föreslagna resebeskattningen, kan en sådan reform
inte genomföras eftersom praktiskt taget alla möjligheter till effektiv kontroll
saknas. Under sådana förhållanden finnér utskottet ej heller skäl tillstyrka
en utredning av frågan.

Då frågan återkom vid 1970 års riksdag hade den utvidgats till att avse
en nordisk resebeskattning. Bevillingsutskottet(BeU 1970:15) ansåg sig emellertid
böra avstyrka också detta yrkande med följande motivering.

Utskottet har som framgår av den föregående redogörelsen upprepade
gånger avstyrkt motioner om skatt på utlandsresor med främst den motiveringen
att praktiska förutsättningar saknas för en tillfredsställande kontroll
av en sådan beskattning. Därvid har utskottet bl. a. framhållit att en bibehållen
nordisk passfrihet knappast låter sig förena med de kontrollkrav
som man måste uppställa om en resebeskattning införs.

Det kan antas att det är mot bakgrund av dessa invändningar som motionärerna
nu frångått det tidigare kravet påen enbart svensk resebeskattning
och i stället begär riksdagsskrivelse med anhållan om förslag till Nordiska
rådet om införande av en skatt som skall gälla då medborgarna i de nordiska
länderna reser utanför Norden. Skatten bör till sin höjd motsvara den inhemska
konsumtionsskatten.

Utskottet kan inte finna att en nordisk samordning av resebeskattningen
skulle erbjuda några nämnvärda fördelar från kontrollteknisk synpunkt. Väsentligare
är emellertid att en skatt på resor utom Norden innebär att de
nordiska länderna gynnas som turistmål och att övriga länder missgynnas,
vilket inte står i överensstämmelse med de nordiska ländernas åtaganden

SkU 1975/76:30

enligt OECD. Härtill kommer att alla de övriga invändningar som utskottet
redovisat vid tidigare riksdagsbehandling av frågan i huvudsak kvarstår oförändrade.

Riksdagen avslog motionerna.

I sitt betänkande (SkU 1971:52) till 1971 års höstriksdag rörande motioner
i samma fråga erinrade skatteutskottet om att det s. k. turistnettots negativa
effekter för betalningsbalansen i förening med krav på att konsumtionsbeskattningen
skall vara generell oavsett om konsumtionen äger rum inom
eller utom landet hör till de välkända skäl som upprepade gånger åberopats
till stöd för en skatt på utlandsturismen. Utskottet konstaterade vidare att
dessa argument återkom också i de då aktuella motionerna och anförde
vidare bl. a. följande.

Resonemanget om konsumtionsbeskattningens räckvidd är långt ifrån invändningsfritt.
En av huvudtankarna i mervärdeskattesystemet är att varje
land fastställer beskattningens höjd vid konsumtion inom det egna landet
och att den inhemska skatten därför skall avlyftas vid export till andra
länder. I detta system måste i princip utlandsturismen jämställas med exporten.
Att vissa turistländer inte infört mervärdeskattesystemet eller har
en obetydlig konsumtionsbeskattning ändrar ingenting i sak för de länder
som tillämpar mervärdeskatteprincipen.

Det i motionen 1971:306 framförda önskemålet om en gemensam nordisk
reseskatt eliminerar vissa av de kontrollproblem som den nordiska passfriheten
skulle medföra vid en isolerad svensk resebeskattning, men ett
sådant arrangemang innebär inte bara att en stor del av kontrollen kommer
att vila på Danmark, som får ta emot huvuddelen av den bil- och järnvägsburna
turistströmmen mot kontinenten, utan även att de nordiska länderna
gemensamt gör ett avsteg från internationella överenskommelser i
syfte att underlätta turistbytet länderna emellan. Utan att förringa värdet
av de nordiska samarbetssträvandena kan konstateras att de praktiska resultaten
härav varit förhållandevis blygsamma och att det därför finns anledning
anta att vägen till ett så kontroversiellt slutmål som en gemensam
resebeskattning antagligen skulle bli lika besvärlig som oviss. Enligt uppgifter
i pressen har vissa sonderingar i frågan gjorts på ministernivå utan att de
såvitt känt lett till något resultat.

Utskottet anser således att diskussionen om skatt på utlandsturismen
inte tillförts några nya eller mera betydelsefulla synpunkter genom de vid
årets riksdag väckta motionerna. Då de av bevillingsutskottet redovisade
kontrollsvårigheterna kvarstår oemotsagda finner skatteutskottet inte skäl
tillstyrka bifall till motionerna.

Då förslag om skatt på turistresor senast behandlades av riksdagen, under
hösten 1973, anförde skatteutskottet (SkU 1973:47) bl. a. följande synpunkter.

Den hittillsvarande diskussionen om skatt på utlandsresor har närmast
givit vid handen att det av valutamässiga, statsfinansiella och i viss mån
principiella skäl kan finnas anledning att förorda en sådan beskattning, men
att inte någon kunnat anvisa en väg som riksdagen ansett kunna utgöra
grunden ens för en utredning av frågan.

SkU 1975/76:30

En skatt på resevaluta är utesluten på grund av internationella åtaganden
och en skatt på charterresor skulle tvinga resebyråerna utomlands utan att
man därför kommer åt de turister som färdas med bil eller järnväg. Härtill
kommer de kontrollsvårigheter som den nordiska passfriheten skapar.

Då frågan senast behandlades ställde utskottet sig skeptiskt till tanken
på att man skulle kunna nå en nordisk enighet om en resebeskattning på
resor utanför Norden, en åtgärd som för Sveriges del främst måste bygga
på medverkan från Danmark. Man har från danskt håll också bestämt avvisat
de svenska propåerna i denna riktning, vilka endast avsåg en så enkel och
schablonmässig beskattning som en årlig passavgift. Därmed måste också
förutsättningarna för den utredning om en nordisk resebeskattning som
nu åter yrkas i motionen 1973:1018 anses vara praktiskt taget obefintliga.

Även denna gång avslog riksdagen motionerna.

Internationella åtaganden

De ovan angivna åtagandena gentemot Internationella valutafonden utgör
inte något direkt hinder mot skatt på resor men väl mot skatt på resevaluta.
En skatt på resevaluta skulle få samma innebörd som att man tillämpar
särskilda växlingskurser på valutor som drabbas av skatten, och en sådan
tillämpning är oförenlig med nyssnämnda åtaganden.

Enligt OECD:s liberaliseringskod skall för turistresor garanteras en viss
årlig minimitilldelning av valuta - 700 dollar. Sverige liksom ett flertal andra
medlemmar i OECD tillämpar dock väsentligt högre tilldelning av resevaluta.

Valutabestämmelser

1 riksbankens sammanställning Valutaregleringen föreskrivs bl. a. följande.

I postförsändelse må av annan än valutabank utföras sedlar och skiljemynt
till ett värde av högst 100 kr.

Vid utresa ur Sverige är, vid sidan av vad ovan medgivits, jämväl följande
utförsel tillåten:

Resande till utlandet må utan särskilt tillstånd utföra resevaluta till ett
värde av högst 6 000 kr. Utförsel av resevaluta därutöver skall kunna styrkas
medelst inköpsanmälan, som avstämplats av riksbanken eller försäljningsställe
för resevaluta.

1 utlandet bosatt resande må därjämte utföra utländska sedlar samt från
utländskt försäljningsställe för resevaluta (bank, resebyrå etc.) i utlandet
förvärvade checkar och andra penninganvisningar.

I fråga om valutabestämmelserna kan i detta sammanhang också erinras
om vad som gäller beträffande inköp av fritidshus i utlandet. Sålunda kan
bl. a. den som har fast bostad i Sverige - utlänning dock endast om han

SkU 1975/76:30

haft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderåren-efter ansökan påräkna
valutatilldelning för inköp för rekreationsändamål av fastighet eller lägenhet
i utlandet till ett värde av högst 50 000 kr. Vissa begränsningar gäller i
fråga om tomtkostnad och tid för bebyggande.

Utländska beskattningsåtgärder och överväganden i frågan

Inom OECD-länderna finns f. n. inte någon resebeskattning av det slag
som förordats i motionen. Dock har vissa länder, bl. a. Storbritannien
och Frankrike, under 1960-talet haft restriktioner i fråga om tilldelningen
av resevaluta.

Finland hade under åren 1968-1970 en reseskatt av mera begränsad räckvidd
enbart avseende sjöresor. Denna s. k. passagerarskatt utgick med 5
mark för resa, vars längd var högst 90 sjömil, och med 10 mark för resa,
vars längd översteg 90 sjömil. Resans längd räknades från den hamn i Finland,
där resanden började sin resa, till den utländska hamn, som fartyget
först anlöpte.

Skatten betalades till tullmyndigheten i samband med tullkontrollen vid
utresan eller på förhand mot en särskild passagerarskattekupong som vid
avresan skulle uppvisas för tullmyndigheten.

Befriade från passagerarskatt var bl. a. barn under 12 år, ombordanställda
och legationspersonal.

1968 behandlade USA:s kongress ett av regeringen framlagt förslag beträffande
skärpt beskattning av resor och resevaluta. Förslaget innebar i
huvudsak i fråga om förbrukningen av resevaluta att vid turistresa utanför
den amerikanska kontinenten skulle resenären ha ett skattefritt bottenbelopp
av 7 dollar per dag, på överskjutande belopp upp till 8 dollar skulle utgå
en skatt med 15 % och på belopp därutöver med 30 %. Förslaget innehöll
detaljerade bestämmelser om vilka resor som skulle beskattas och hur gränserna
skulle dras mellan beskattade och obeskattade resor. Skatten kolliderade
emellertid inte med Internationella valutafondens regler då den inte
utgick på själva valutan utan innebar att valutaförbrukningen skulle deklareras
efter resans avslutande. Förslaget godtogs dock inte av kongressen.

En dansk motsvarighet till den svenska punktskatteutredningen avgav
1971 ett särskilt utlåtande om möjligheterna att i Danmark införa skatt
på turistresor och kom därvid till slutsatsen att det inte föreligger möjligheter
att på lämpligt sätt införa en sådan skatt. Av särskilt intresse i detta sammanhang
är att utredningen också tog upp de svenska sonderingar på ministernivå
som nämns i betänkandet SkU 1971:52 och som i första hand
avsåg en årlig passavgift och därvid anförde följande.

Det är bekant att man i Sverige övervägt en annan form av reseskatt
- nämligen en årlig avgift på passen. Tanken går ut på att den medborgare
som vill använda sitt pass under ett visst år skall betala en avgift för det

SkU 1975/76:30

pågående året, eventuellt genom köp av stämpelmärken. På grund av att
passtvånget är upphävt mellan de nordiska länderna får en sådan passavgift
bara betydelse för resor till icke-nordiska länder.

Den erforderliga kontrollen över en passavgift av denna typ måste givetvis
ske på det sättet att passkontrollen i samband med nordiska medborgares
utresa från det nordiska passområdet granskar att avgiften är betald. Genomförandet
av en passavgift skulle därför kräva ett nordiskt avtal om att alla
de nordiska passkontrollerna granskar inte bara att det egna landets invånare
har betalt passavgift utan också att personer hemmahörande i de andra
nordiska länderna har betalt avgiften i sitt hemland före utresan från det
nordiska passområdet. Det är däremot inte en nödvändig förutsättning att
avgiften införs i alla de nordiska länderna, om länderna inom det nordiska
passområdet är överens om att verkställa den erforderliga kontrollen i fråga
om de andra ländernas avgifter.

Den svenska tanken på en passavgift har på grund av den danska polisens
medverkan vid kontrollen av en eventuell svensk avgift underställts justitieministeriet.
Detta ministerium har på följande grund ställt sig avvisande:

a. Passkontrollens arbetsbörda vid inresekontrollen är så stor att den för
ögonblicket mindre väsentliga utresekontrollen i någon mån kan åsidosättas.
Polisen kan därför inte åta sig att granska att en avgift är betald i samband
med en utresa. Det har för övrigt i nordiska rådet föramlagts förslag till
en rekommendation om upphävande av den regelmässiga passkontrollen
på flygplatserna och om övervägande att avskaffa utgående passkontroll
även vid andra gränsöverskridanden. Danmark är samordnande land och
understöder rekommendationen.

b. En årlig passavgift skulle inte överensstämma med rekommendationerna
från åtskilliga internationella organisationer (OECD, ICAO och FN:s
turistkommitté) om att pass såvitt möjligt bör utfärdas avgiftsfritt eller i
varje fall mot avgift som icke överstiger utgiften för administrationen av
pass väsendet.

Härtill kommer att en dansk passavgift skulle komma att omfatta resor
till Tyskland, vilket kan med rätta antas framkalla starka protester både i Danmark
och Tyskland, i synnerhet på bägge sidor om landgränsen.

Utskottet

Förslag om en särskild skatt på utlandsresor har vid olika tillfällen behandlats
av riksdagen sedan frågan först aktualiserades genom motioner
till 1966 års riksdag. Bevillningsutskottet ställde sig avvisande till detta yrkande
med hänsyn främst till svårigheterna att konstruera en beskattning
som fyllde rimliga krav på rättvisa och kontroll, och skatteutskottet som
ett par gånger tagit ställning i samma fråga - senast 1973 - har delat denna
uppfattning.

Yrkandet i den här behandlade motionen är identiskt med ett av de yrkanden
som framställdes 1973 och går ut på att riksdagen skall begära att
regeringen tar kontakter med regeringarna i övriga nordiska länder om en
avgiftsbeläggning motsvarande lägst den inom det egna landet gällande konsumtionsbeskattningen
för resor som företas utanför Norden och att de
förslag som kan bli resultatet härav snarast möjligt föreläggs riksdagen.

SkU 1975/76:30

Utskottet kan inte odelat instämma i motionärens resonemang, att en
sådan beskattning skulle vara ett rättvisekrav, eftersom utlandsturisten slipper
betala mervärdeskatt på sin konsumtion i motsats till den som av ekonomiska
skäl är hänvisad att förlägga sin konsumtion till hemlandet. Motionären
förbiser därvid att det i dag finns en omfattande turism till EGländer,
som också belägger konsumtionen med mervärdeskatt.

Utskottet vill emellertid inte bestrida att det kan anföras vissa motiv
för att beskatta utlandsturismen som till viss del kan ses som en obeskattad,
umbärlig konsumtion. Som motionären framhåller skulle en sådan åtgärd
också kunna bidra till att minska turistunderskottet, och i bästa fall skulle
resultatet även kunna bli att den inhemska turistnäringen får ett gynnsammare
läge.

När förslaget tidigare avvisats har det inte heller varit på grund av att
den avsedda beskattningen ansetts omotiverad utan med hänsyn till att
ingen ännu lyckats anvisa något godtagbart sätt för beskattningens anordnande.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att en effektiv beskattning
av resor och resevaluta knappast kan åstadkommas utan långtgående
restriktioner och kontrollåtgärder som till en del skulle strida mot
olika internationella åtaganden. Det bör i sammanhanget framhållas att en
nordisk resebeskattning medför risker för motåtgärder i syfte att begränsa
utländsk turism i Norden.

Inte ens om utlandsturismen uteslutande utgjordes av paketresor med
charterflyg skulle det vara möjligt att få en tillfredsställande kontroll utan
att man samtidigt inför en drastisk skärpning av valutakontrollen, eftersom
det inte föreligger några svårigheter att köpa sådana resor i Danmark eller
Tyskland. Även om denna fråga kan lösas kvarstår ändå som ett betydande
problem hur man skall få en rimlig avvägning av beskattningen mellan
charterresor och individuell turism med bil, tåg m. m. Dessa svårigheter
i förening med att våra internationella åtaganden lägger hinder i vägen för
en valutaskatt, en åtgärd som för övrigt också skulle fordra en rigorös gränsövervakning,
har lett till att riksdagen avvisat tanken på en generell resebeskattning.
Finansministern har - som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen - i princip inte ställt sig avvisande till en beskattning
av turismen utan i sådant syfte övervägt möjligheten av en årlig passavgift.
Med hänsyn till den nordiska passfriheten är en aktiv medverkan från den
danska gränsbevakningens sida en oundgänglig förutsättning för en sådan
åtgärd. Sedan man från danskt håll avvisat denna tanke, har regeringen
såvitt bekant inte vidtagit några ytterligare åtgärder för att få till stånd en
nordisk resebeskattning.

Utskottet finner att det alltjämt saknas praktiska förutsättningar för den
i motionen begärda resebeskattningen. Med hänsyn till att regeringen visat
intresse för frågan saknas anledning för riksdagen att begära särskilt initiativ
i ärendet. Det kan nämligen förutsättas att förslag kommer att läggas fram

SkU 1975/76:30

om någon väg skulle visa sig framkomlig på grund av ändrade förhållanden.
Under nuvarande förutsättningar finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall
till motionen 1975/76:972.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:972.

Stockholm den 24 februari 1976

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Nänarande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Kristenson (s).
Johansson i Jönköping (s). Josefson (c). Carlstein (s). Mundebo(fp), Wikner
(s). Sundkvist (c). Olsson i Järvsö* (c), fru Normark (s), herr Hallenius (c),
fru Troedsson (m), herrar Boström (s) och Johansson i Malmö* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 51327 Stockholm 1976