Med anledning av motion om själavården vid försvarsmakten (Betänkande 1975/76:FöU7 Försvarsutskottet)

FöU 1975/76:7

Försvarsutskottets betänkande
1975/76:7

med anledning av motion om själavården vid försvarsmakten

I motionen 1975:1188 av herrar Werner i Malmö (m) och Oskarson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att själavården vid försvarsmakten
blir föremål för en allsidig utredning.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överbefälhavaren
och Svenska ekumeniska nämnden. Militärpastorer inom Östra militärområdet,
samlade till regional konferens den 16-17 juni 1975, har genom militärbefälhavaren
lämnat utskottet synpunkter i ämnet.

Gällande bestämmelser

I det av regeringen fastställda Tjänstereglementet för försvarsmakten -som gäller både i fred och krig - avser kap. 12 föreskrifter om personalvård
m. m. Kapitlet har följande underrubriker:

- Personalvårdens uppgift och omfattning

- Allmän personalvård (nämndverksamhet m. m.)

- Själavård

- Socialtjänst (socialtjänst i allmänhet, rättshjälp, nykterhetsfrämjande åtgärder) -

Bildningsverksamhet

- Förströelse- och annan trivselfrämjande verksamhet

- Kompaniassistent (motsvarande) och nämnder.

Tjänstereglementets avsnitt om själavård omfattar tolv moment. Inledningsvis
anges att själavård omfattar åtgärder för att vägleda personalen
i religiösa frågor och i livsåskådningsfrågor. Den omfattar även handläggning
av vissa frågor som berör vapenfrihet, soldat- och örlogshemsverksamhet
samt gravtjänst (mom. 7).

Själavård utövas genom gudstjänster och annan andlig verksamhet, genom
upplysning i livsåskådningsfrågor samt genom enskild rådgivning i andliga
frågor. Gudstjänst eller korum anordnas på fritid om det inte finns särskilda
skäl att anordna förrättningen i tjänsten. Deltagande i gudstjänst eller korum
är frivilligt. Anordnas förrättningen i tjänsten skall den som inte deltar
i förrättningen under tiden för denna delta i något slag av bildningsverksamhet
(mom. 8-10 och 46).

Tjänstereglementets bestämmelser om gudstjänst och korum har varit
oförändrade sedan år 1966.

Överbefälhavaren har meddelat anvisningar för tillämpning av bestämmelserna
för gudstjänst eller korum. Gällande anvisningar meddelades år

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 7

FöU 1975/76:7

1968 och redovisas som bilaga 1 till detta betänkande. Enligt anvisningarna
anses föreligga de särskilda skäl som kan föranleda att korum anordnas
på tjänstetid

- om korum ingår som en del av firande av allmän högtidsdag samt högtidsoch
minnesdag, som har samband med förbandet och dess verksamhet
(t. ex. regementets dag)

- om korum ingår i särskild högtidlighet, som anordnas i anslutning till
in- eller utryckning av utbildningskontingent, kursavslutning vid skola

o. d.

- om korum ingår i högtidlighet, anordnad på grund av inträffade dödsfall
eller allvarlig olyckshändelse eller med anledning av en allvarlig världspolitisk
eller nationell situation

- om korum anordnas för personal, som har tjänstgöring under sön- och
helgdagar

- om korum anordnas under beredskaps- och krigstillstånd (då värnpliktslagen
$ 27:2 eller 8 28 är tillämplig).

Enligt anvisningar som överbefälhavaren meddelade år 1966 att försöksvis
vara vägledande vid tillämpningen av bestämmelserna för gudstjänst eller
korum - senare upphävda genom anvisningarna år 1968 - skulle de särskilda
skäl som kan föranleda att korum anordnas på tjänstetid även anses föreligga
om korum anordnas sedan personal gjort framställning härom.

Motionen

Enligt motionärerna medför gällande bestämmelser för själavården inom
försvarsmakten att militärpastorn för sin verksamhet är helt hänvisad till
de värnpliktigas fritid, något som hårt beskär hans arbetsmöjligheter.

De många svenska FN-förbanden har gett en snart 20-årig positiv erfarenhet
av fältkyrkans verksamhet. Prästerna har haft ett omfattande arbete
med gudstjänster, nattvardsfirande, äktenskapsskolor och själavårdande
samtal.

Motionärerna anser att det uppenbarligen är tid för en ny översyn av
den andliga vården inom försvarsmakten, inte minst för att ge organisationen
mera av ekumenisk bredd. Därtill kommer behovet att utreda själavårdens
framtida freds- och krigsorganisation.

Remissyttrandena

Överbefälhavaren uttalar att det sedan länge har stått klart att nuvarande
organisation för själavård inte är ändamålsenlig. Militärpastorerna rekryteras
enbart från svenska kyrkan och de har inte möjlighet att verka på ett sätt
som är önskvärt från deras egen, personalens och myndigheternas synpunkt.
Framför allt kan de med hänsyn till annan tjänstgöring inte avsätta den
tid som behövs för att etablera personliga kontakter och bedriva en uppsökande
verksamhet.

FöU 1975/76:7

Bristerna i organisationen för själavård har ofta och i olika sammanhang
anmälts av militärpastorerna själva. Överbefälhavaren erinrar om att beredningen
om stat och kyrka ansåg att själavården inom försvarsmakten
är i starkt behov av ny planering, både för fredsorganisationen och under
krig.

Fältpräster för krigsorganisationen rekryteras förutom från svenska kyrkan
även från de frikyrkliga samfunden. Bataljonspastorer för de svenska FNförbanden
rekryteras på samma sätt. Försvaret har goda erfarenheter av
detta system. Man bör enligt överbefälhavaren allvarligt utreda förutsättningarna
att även i fredsorganisationen rekrytera militärpastorer ekumeniskt.

1 sitt yttrande över slutbetänkandet från beredningen om stat och kyrka
tillstyrkte överbefälhavaren en utredning om själavården inom försvarsmakten.
Som ett underlag för en kommande utredning lämnade han ett förslag
till utformning och organisation. Förslaget hade utarbetats i samverkan mellan
militära och kyrkliga myndigheter samt frikyrkliga organisationer. Det
rådde stor enighet om förslagets innehåll.

Sedan regeringen beslutat att inte aktualisera frågan om relationerna mellan
stat och kyrka hemställde överbefälhavaren i december 1973 hos chefen
för försvarsdepartementet att en utredning snarast skulle tillsättas för att
se över den militära själavårdens organisation och funktion. I framställningen
angav överbefälhavaren delfrågor som enligt hans mening borde bearbetas.
Framställningen redovisas som bilaga 2 till detta betänkande.

Brister i den nuvarande organisationen för själavård inom försvarsmakten
har alltså påtalats från flera håll. Genomgripande reformer - som kan ge
gynnsammare förutsättningar för verksamheten och påverka denna positivt
- förutsätter enligt överbefälhavaren att verksamhetsområdet utreds allsidigt.
Överbefälhavaren vidhåller därför vad han tidigare anfört i frågan och tillstyrker
motionärernas förslag.

Svenska ekumeniska nämnden tillstyrker den av motionärerna föreslagna
utredningen och delar uppfattningen att den andliga vården inom försvarsmakten
bör ses över, inte minst med tanke på att ge organisationen större
ekumenisk bredd såväl i fredstid som under skärpt beredskap och i krigstid.

Nämnden anser att den föreslagna utredningen bl. a. bör överväga frågan
om ”särskilda skäl” för korum på tjänstetid. Om ett väsentligt antal värnpliktiga
vill ha korum bör sådant korum enligt nämndens mening få förrättas
på tjänstetid.

I utredningen bör även tas hänsyn till den själavårdande organisation
som finns utanför men i nära samverkan med försvarsmakten, nämligen
Svenska soldathemsförbundet. Nämnden anser också att mera kan göras
för att främja själavården i små samtalsgrupper, gärna i anslutning till soldathemmen.

1* Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 7

FöU 1975/76:7

Utskottet

Kyrkans verksamhet har betydelse för totalförsvaret i en rad olika avseenden.
Den kyrkliga beredskapen för krigsförhållanden avser bl. a. användning
och skydd av gudstjänstlokaler och deras inventarier, kyrkobokföring
och arkivtjänst samt omhändertagande av döda. Alla slag av kyrkliga
förättningar avses kunna förekomma även under krig. Detta ställer stora
krav på samverkan med olika grenar av totalförsvaret samt mellan olika
trossamfund. Särskilt kommer eventuella befolkningsomflyttningar att påverka
den kyrkliga verksamheten på ett genomgripande sätt. Beredskapsplanläggningen
för kyrkan gäller i stor utsträckning utbildnings- och personalfrågor.
Kyrkoberedskapsutredningen (SOU 1965:59) räknade med att
kyrkans arbetsuppgifter kommer att öka väsentligt i händelse av krig (s.
112).

Försvarsmaktens personal har uppgifter som anses medföra särskilt stort
behov av själavård i krig. Kyrkoberedskapsutredningen angav en internationell
norm enligt vilken behövs en präst för omkring ettusen soldater
(s. 60).

Själavården inom försvarsmakten är inordnad som en gren i försvarets
personalvård. I krigsorganisationen finns i princip en fältpastor vid varje
stab för bataljon eller högre förband. Huvuduppgiften för fältpastorn är att
tillgodose personalens religiösa behov. Grundläggande bestämmelser för
själavården finns i fältkyrkohandboken och i militära reglementen. Huvuddelen
av fältpastorerna tillhör svenska kyrkan men åtskilliga rekryteras från
andra samfund.

I försvarsmaktens fredsorganisation finns på lägre regional och lokal nivå
- vid örlogsbaser, fredsförband och skolor - präster tillhörande svenska kyrkan
som har förordnats till militärpastorer vid sidan av annan prästerlig
tjänst. Sammanlagt finns ett 75-tal militärpastorer. Arvodena till dessa (i
1975 års löneläge för flertalet 2 160 kr./år) utgår ur kyrkofonden och är
beräknade för i genomsnitt ca tio timmars själavårdande verksamhet per
månad. Organisationen bygger på beslut av 1939 års riksdag (prop. 1939:139,
SU 1939:4 s. 109, rskr 1939:41).

Herrar Werner i Malmö (m) och Oskarson (m) föreslår i motionen
1975:1188 att själavården vid försvarsmakten skall bli föremål för en allsidig
utredning. Förslaget ligger i linje med uttalandet av 1968 års beredning
om stat och kyrka (SOU 1972:36 s. 98) att denna själavård torde vara i
starkt behov av ny planering. Det överensstämmer också med önskemål
av överbefälhavaren, som liksom Svenska ekumeniska nämnden tillstyrker
motionsförslaget. Militärpastorer i Östra militärområdet har nyligen uttalat
att en utredning om den framtida verksamheten för själavård vid försvarsmakten
är angelägen. De framhåller som viktigt att militärpastorerna organisatoriskt
bereds tillfälle att avsätta behövlig tid för sina uppgifter. Rådande
ordning kan, enligt uttalandet, för många medföra en konflikt mellan
församlingsarbetet och deltidstjänsten som militärpastor.

FöU 1975/76:7

Utskottet har inhämtat vissa uppgifter om själavården vid försvarsmakterna
i Danmark, Finland och Norge. Av dessa framgår bl. a. att man i
Danmark rekryterar all kyrklig militärpersonal ur folkekirken medan den
norska fältprästkåren innehåller präster från en rad olika samfund. På liknande
sätt som i Sverige finns i Finland ett antal deltidsanställda militärpräster
med huvudsaklig verksamhet i församlingsarbete m. m. De biträds
av s. k. beväringspräster och beväringsdiakoner. Arbetstiden för deltidstjänstgörande
militärpräst uppgår i allmänhet till mellan 30 och 50 timmar
per månad.

Utskottet anser att det i denna fråga finns anledning att göra åtskillnad
mellan å ena sidan själavården för försvarsmaktens personal vid beredskap
och krig, å andra sidan den andliga vården i samband med verksamheten
i fred.

Behovet av präster för krigsorganisationen samt deras utbildning
och avlöning tillgodoses inom ramen för vårt värnpliktssystem. Uttagningen
sker med ekumenisk bredd. I samband med våra FN-engagemang
har fältpastorns verksamhet i viss utsträckning satts på prov under pressade
förhållanden. Eventuella brister i planeringen för själavården vid försvarsmakten
under krig bör kunna avhjälpas utan särskild utredning.

När det gäller fredsorganisationen, dvs. främst behovet av kyrklig
verksamhet för personal och värnpliktiga i samband med värnpliktsutbildningen,
är frågan mera komplicerad.

Till en början anser utskottet sig böra konstatera att det bland värnpliktiga
under grundutbildning finns ett behov av samtal och vägledning i religiösa
frågor och livsåskådningsfrågor. Utbildningstiden innebär påfrestningar som
inte enbart kan mötas med allmän personalvård och sociala åtgärder. Livsåskådningsproblem
kan finnas latenta från tiden före inryckningen och aktualiseras
genom den militära utbildningen, genom samvaron med nya kamrater
eller bortovaron från de anhöriga. En andlig vård för sådana behov
torde mindre gälla korum och andra gudstjänster än samtal i grupper och
enskilt. Det synes därför vara angeläget att en präst finns tillgänglig relativt
ofta och att han har möjlighet att bedriva uppsökande verksamhet t. ex.
på ytterförläggningar och förbandssjukhus.

En militärpastor måste vara förtrogen med försvarspolitiska frågeställningar
och med värnpliktsutbildningens syfte. Militärpastorn måste emellertid
framför allt känna till ungdomens villkor och problem och ha ett
levande intresse för sina uppgifter. Den personliga lämpligheten är ytterst
viktig och motiverar redan den att rekryteringen sker med ekumenisk bredd,
dvs. av lämplig präst oavsett knytning till svenska kyrkan. Liksom 1968
års beredning om stat och kyrka (SOU 1972:36 s. 98) anser utskottet att
den andliga vården vid försvarsmakten bör organiseras på ekumenisk bas.

Militärpastorernas arvoden finansieras f. n. av kyrkofonden som är avsedd
för svenska kyrkan. Om man ger den andliga vården vid fredsförbanden
delvis annan inriktning, utökar den och rekryterar militärpastorer även från

FöU 1975/76:7

andra samfund än svenska kyrkan blir det nödvändigt att överväga finansieringen
i fortsättningen.

Utskottet - som anser att personalfrågor i vidaste bemärkelse måste tillmätas
stor vikt (jfr FöU 1975:13 s. 17) och i annat sammanhang behandlar
motionen 1975:1174 om omställningsproblem i samband med värnpliktstjänstgöring
- anser mot denna bakgrund att regeringen bör låta göra en
översyn av själavården i fred inom försvarsmakten. De frågor som utskottet
har berört bör därvid bearbetas. För sammanhangets skull torde bli nödvändigt
att även beröra krigsorganisation m. m. Vad utskottet nu har anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Frågan om korum och annan gudstjänst under tjänstetid behandlades
ingående av 1965 års riksdag (2LU 1965:63 och 80) med anledning av motionsförslag
att sådan förrättning ej skulle få förekomma i tjänsten. Samtidigt
pågick inom försvarsdepartementet de överväganden som år 1966 ledde
till nu gällande bestämmelser i tjänstereglementet. Enligt dessa och överbefälhavarens
tiilämpningsbestämmelser kan gudstjänst och korum anordnas
i tjänsten i en rad olika sammanhang. Dock är den enskildes deltagande
helt frivilligt.

Motionärerna vänder sig mot att bestämmelserna inte medger att gudstjänst
eller korum anordnas på tjänstetid enbart av det skälet att personal
gör framställning härom. Enligt utskottets mening finns så goda möjligheter
att anordna sådana förrättningar i samband med högtidsdagar och högtidligheter
som är allmänna eller särskilda för förbandet att det inte finns tillräcklig
anledning att ändra bestämmelserna i den riktning som motionärerna
önskar. Självfallet bör frågor om anordnande av korum eller annan gudstjänst
kunna tas upp i företagsnämnd och förbandsnämnd. Önskemål från personalens
sida kan därigenom påverka bl. a. det antal gudstjänster som äger
rum på tjänstetid.

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motionen 1975:1188 har anfört om
en översyn av själavården i fred inom försvarsmakten.

Stockholm den 28 oktober 1975

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m). Gustavsson i Eskilstuna (s).

Gustafsson i Stenkyrka (c). Gustavsson i Ängelholm (s), Glimnér (c), fru

Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s). Gustavsson
i Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson
i Asarum (s). Gernandt (c). Hedberg (s). Björk i Gävle (c) och fru Ekelund
(c).

FöU 1975/76:7

Bilaga I

Överbefälhavarens anvisningar om anordnande av gudstjänst och korum
(TKG nr 680187)

Följande anvisningar gäller vid tillämpning av bestämmelserna för gudstjänst
eller korum i TjRK 12:9-11.1 samband därmed upphäves ÖBo Fst/PV
27/5 1966 nr 9230-2 (TLB nr 20, TSB nr 25, FoB nr 45).

1. Innehåll och form för korum anpassas till syftet att tillgodose den enskildes
religiösa behov, ge andlig vägledning och skapa andakt.

2. All personal vid tjänsteställen, där korum anordnas, äger närvara vid
korum, om icke tjänsteskäl utgör hinder härför.

3. Korum som anordnas på fritid bekantgöres genom order eller på annat
lämpligt sätt. Det anordnas i lämplig lokal inom förbandet eller utomhus,
i soldathem eller i kyrkorum på orten eller i samband med övningar o. d.
i kyrka på annan ort. I korum medverkar militärpastor, präst i svenska
kyrkan, pastor ur annat samfund eller lekman. Det kan även ordnas tillsammans
med eller av kyrkligt samfund, ungdomsorganisation etc. Förbands
egen personal kan medverka med sång, musik, bibelläsning o. d.

4. De särskilda skäl, som enligt TjRK 12:9 må föranleda att korum anordnas
på tjänstetid, anses föreligga,

om korum ingår som en del av firande av allmän högtidsdag samt högtidsoch
minnesdag, som har samband med förbandet och dess verksamhet
(t. ex. regementets dag),

om korum ingår i särskild högtidlighet, som anordnas i anslutning till
in- eller utryckning av utbildningskontingent, kursavslutning vid skola o. d.,
om korum ingår i högtidlighet, anordnad på grund av inträffade dödsfall
eller allvarlig olyckshändelse eller i anledning av en allvarlig världspolitisk
eller nationell situation,

om korum anordnas för personal, som har tjänstgöring under sön- och
helgdagar,

om korum anordnas under beredskaps- och krigstillstånd (då värnpliktslagen
S 27:2 eller 28 är tillämplig).

5. Anordnas korum (motsv.) under tjänstetid, skall - då så är möjligt -detta meddelas på order minst en vecka i förväg. För att möjliggöra planläggning
av såväl korum som annan verksamhet enl. TjRK 12:45 inhämtas
personalens avsikt att närvara eller icke närvara vid korum i god tid i förväg.

FöU 1975/76:7

6. All personal skall orienteras om de föreskrifter som gäller för korum
(motsv.)och deltagande däri. Detta sker bl. a. lämpligen vid den genomgång
av personalvårdsverksamheten vid förbandet som äger rum för nyinryckta
värnpliktiga.

7. Andra gudstjänster och kyrkliga förrättningar äger rum på fritid. Dock
må militärbegravning eller jordfästning av anställd eller värnpliktig inom
försvaret äga rum under tjänstetid.

8. För personal vid svenska FN-förband gäller ovanstående i tillämplig omfattning.

9. Kostnader, som kan förekomma i samband med anordnande av korum
(motsv.), bestrides av medel som står till respektive chefs förfogande.

10. Chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå bemyndigas meddela övriga
erforderliga anvisningar.

FöU1975/76:7

Bilaga 2

Överbefälhavarens framställning till chefen för försvarsdepartementet
den 27 december 1973 om själavården inom försvaret

1968 års beredning om stat och kyrka berörde i sitt slutbetänkande ”Samhälle
och trossamfund” (SOU 1972:36) även den militära själavården. Beredningen
ansåg att själavården vid krigsmakten är ”i starkt behov av ny
planering, både för fredsorganisationen och under krig” (sid. 98). Målsättningen
är att ”verksamheten skall vidmakthållas och också kunna breddas”
(sid. 15). Den andliga vården vid krigsmakten bör organisatoriskt frikopplas
från Svenska kyrkan. Den närmare utformningen av denna verksamhet
förutsättes ske inom en särskild utredning på initiativ av försvarsdepartementet
(sid. 15).

I mitt yttrande över detta utredningsförslag (ÖB 1973-04-05 Fst/PV 922)
underströk jag det behov av översyn av den militära själavården som beredningen
Dåtalat. Jag lämnade också ”Förslag till utformning och organisation
av själavården inom krigsmakten” som skulle kunna tjäna som
underlag för ett sådant utredningsarbete. Om detta förslag rådde stor enighet
bland såväl militära som kyrkliga myndigheter och de fria trossamfunden
(Sveriges frikyrkoråd). Jag framhöll att utformningen av den militära själavården
inte torde vara beroende av hur relationerna mellan stat och kyrka
kunde komma att ordnas, och att mitt förslag därför torde kunna genomföras
oberoende av vilket beslut statsmakterna kunde komma att fatta i frågan
om relationerna stat-kyrka.

I skrivelse 1973-03-22 meddelade utbildningsdepartementet att regeringen
beslutat att inte föreslå några djupgående reformer när det gäller den svenska
kyrkan. Samtidigt framhöll regeringen, ”att detta inte hindrar att vissa andra
mindre reformer, som får starkt stöd av remissinstanserna genomförs”. Med
hänsyn till utredningens förslag och de önskemål som under remissarbetet
framförts från såväl militära som kyrkliga myndigheter och från de fria
trossamfunden finner jag det synnerligen angeläget att en utredning på detta
område snarast kommer till stånd. Detta synes också ligga helt i linje med
ovan anförd skrivelse från utbildningsdepartementet.

I en sådan utredning bör militära myndigheter (försvarsstabens personalvårdsbyrå),
Svenska kyrkan (ärkebiskopen) och de fria trossamfunden
(Sveriges frikyrkoråd) vara företrädda.

Utredningen bör arbeta med följande frågeställningar:

1. Formulera en målsättning för själavården inom krigsmakten.

2. Översyn av själavårdens organisation.

FöU 1975/76:7

Bör själavården inom krigsmakten vara organisatoriskt knuten till Svenska
kyrkan eller andra trossamfund eller bör sambandet endast vara i form av
samrådsförfarande enligt punkt 6 nedan?

Är den nuvarande kombinationen församlingspräst-militärpastor den
lämpligaste? Finns andra lämpligare kombinationer (exempelvis kombination
med sjukhuspräst, fångvårdspräst, soldathemsföreståndare)?

3. Hur kan prästerlig arbetskraft lösgöras för ökade insatser på den militära
själavårdens område?

4. Bör kostnaderna för denna verksamhet ligga helt på försvaret, helt på
Svenska kyrkan och de fria trossamfunden eller är en fördelning mellan
dessa tänkbar?

5. Vilka krav (utbildning, samfundstillhörighet m. m.) bör ställas vid rekrytering
av militärpastorer? Efter vilka grunder skall förtjänst och skicklighet
bedömas? Framför allt kan svårigheter uppstå då präster ur olika
samfund med olika typ av utbildning skall jämföras. Riktlinjer bör också
ges hur teoretisk utbildning bör vägas mot praktisk erfarenhet.

6. I vilken utsträckning bör kyrkliga samrådsorgan inrättas för att samverka
med de militära myndigheterna? Vilka uppgifter skall ges åt dessa organ?
Hur bör de vara sammansatta? Hur bör tillsättning av deras ledamöter ske?

7. Det bör stå utredningen fritt att bearbeta även andra problem inom detta
område som under arbetets gång kan komma att aktualiseras.

Med hänsyn till vad jag ovan anfört hemställer jag att en utredning snarast
tillsättes att se över den militära själavårdens organisation och funktion
med den sammansättning och inriktning jag ovan angivit.

S. Synnergren

Th. Holm