Med anledning av motion om schablonavdrag för egenföretagare (Betänkande 1979/80:SkU52 Skatteutskottet)

SkU 1979/80:52

Skatteutskottets betänkande
1979/80:52

med anledning av motion om schablonavdrag för egenföretagare
Motionen

I motionen 1979/80:608 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson
m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att schablonavdragen vid
beräkning av egeföretagares egenavgifter höjs i enlighet med vad i motionen
anförs.

Motionärerna anser att bättre överensstämmelse bör råda mellan slutligt
debiterade egenavgifter och det schablonavdrag för egenavgifter som
medges skattskyldig enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a
av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (KL). De yrkar därför
uppräkning av schablonavdraget fr. o. m. 1981 års taxering.

Gallande bestämmelser

Med egenavgifter förstås sjukförsäkringsavgift (19 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring, AFL), socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen och
tilläggspensionsavgift (19 kap. 3 § AFL), avgift till arbetsskadeförsäkringen
(7 kap. 2 § tredje stycket lagen om arbetsskadeförsäkring, LAF), avgift
enligt 21 § lagen om delpensionsförsäkring, avgift enligt 16 § lagen om
barnomsorg samt avgift enligt 4 § i den numera upphävda lagen om allmän
arbetsgivaravgift.

Sådana avgifter fick tidigare dras av under allmänna avdrag vid taxeringen
året efter det de slutligt debiterats. Preliminär inbetalning av och avdrag för
dessa avgifter föll alltså tidigare på olika beskattningsår. Detta förhållande i
kombination med att man 1976 höjde avgifterna till sjukförsäkringen och
folkpensioneringen samtidigt som man slopade beloppstaket för dessa
avgifter skulle vid oförändrade avdragsregler i vissa fall ha resulterat i att
skatte- och avgiftsuttaget under ett år skulle ha överstigit inkomsten.

Avdragsreglerna för egenavgifter, som är lika för rörelse och jordbruksfastighet,
ändrades av riksdagen 1976. Ändringarna, som tillämpats fr. o. m.
1977 års taxering, innebär i huvudsak att egenavgifter som belöper på
inkomst av jordbruksfastighet och rörelse inte skall dras av som allmänt
avdrag utan som kostnad i förvärvskällan. Redan vid taxeringen för det
beskattningsår som avgifterna hänför sig till medges ett schablonavdrag
beräknat på ett underlag, som motsvarar bruttointäkterna i förvärvskällan
efter avdrag för andra omkostnader än schablonavdraget. Avdraget utgör för
skattskyldiga, som erlägger oreducerade egenavgifter, 10 % av den del av
underlaget som inte överstiger 10 000 kr., 20 % av den del av underlaget som
ligger mellan 10 000 och 100 000 kr. och 15 % av överskjutande del av

1 Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 52

SkU 1979/80:52

underlaget. För vissa skattskyldiga med låga egenavgifter utgör schablonavdraget
2 % av underlaget.

Schablonavdraget beräknas separat för varje förvärvskälla och är ett
tvingande avdrag. Om avdraget inte yrkas av den skattskyldige skall detta
tillgodoföras ex officio av taxeringsmyndigheterna.

En avstämning skall göras mellan de slutligt debiterade egenavgifterna och
schablonavdraget. Om de debiterade avgifterna är större än schablonavdraget,
får överskjutande belopp dras av som omkostnad i jordbruket eller
rörelsen vid följande års taxering. I det omvända fallet skall skillnadsbeloppet
tas upp som intäkt i förvärvskällan vid den följande taxeringen.
Restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter skall redovisas som
intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse vid taxeringen för det beskattningsår
under vilket avgiften ändrats. Egenavgifter, som påförts som tillkommande
skatt, får dras av i resp. förvärvskälla.

Frågans tidigare behandling m. m.

I samband med behandlingen av propositionen 1975/76:178, som innehöll
förslag om schablonavdrag för egenavgifter, framhöll skatteutskottet (SkU
1975/76:68) att schablonavdraget självfallet borde vara så utformat att det så
nära som möjligt överensstämde med de slutliga egenavgifterna. Utskottet
hänvisade till föredragande statsrådets uttalande i propositionen att det
sannolikt fanns anledning att på nytt ta upp frågan hur rätten till avdrag för
egenavgifterna skulle konstrueras när pensionskommittén slutfört sitt
arbete. För egen del förutsatte utskottet att utformningen av schablonavdraget
skulle komma att omprövas dessförinnan, om basbelopp, grundavdrag
och avgifternas storlek ändrades mer väsentligt.

Socialförsäkringsutskottet har under senare år vid upprepade tillfällen
behandlat frågor avseende avgifter till bl. a. socialförsäkringen. I sitt
betänkande SfU 1978/79:25 med anledning av propositionen 1978/79:202
med förslag om höjt ATP-uttag för åren 1980-1984 och om höjd avgift till
arbetsskadeförsäkringen erinrade utskottet om att beredningen av pensionskommitténs
förslag till enhetligare avgiftsregler m. m. pågick inom
regeringskansliet och att chefen för socialdepartementet i propositionen
uttalat att han hade för avsikt återkomma till dessa frågor i annat
sammanhang. Utskottet redogjorde i betänkandet också för det arbete som
bedrivits inom statskontoret och riksskatteverket (RSV) för att rationalisera
skatteadministrationen (RS-projektet) och till att RS-utredningen i sin
delrapport (1977:4) Uppbörd av direkt skatt - arbetsformer m. m. inte funnit
det meningsfullt att med dagens komplicerade materiella regler för
avgiftsdebitering söka nå någon högre grad av samordning mellan skatte- och
avgiftsområdet.

I sitt betänkande redovisade socialförsäkringsutskottet också den s. k.
DEMA-utredningens principförslag, som utarbetats inom RSV av utred -

SkU 1979/80:52

ningen för decentralisering av de manuella funktionerna inom arbetsgivaravgiftssystemet
och som innebär att RSV:s nuvarande verksamhet med att
fastställa avgiftsunderlag och debitera arbetsgivaravgifter skall överföras till
de lokala skattemyndigheterna och att verkets uppbördsverksamhet flyttas
över på länsstyrelserna.

Också DEMA-utredningen hänvisar till de ökade möjligheter till samordning
av avgifts- och skattesystemen som ett genomförande av pensionskommitténs
förslag skulle medföra. DEMA-utredningens förslag bereds enligt
vad skatteutskottet erfarit f. n. inom regeringskansliet. Avsikten är enligt
uppgift att förslaget skall genomföras utan att man avvaktar det slutliga
ställningstagandet till pensionskommitténs förslag.

I sitt betänkande (SfU 1979/80:16) har socialförsäkringsutskottet ånyo
behandlat ett flertal motioner avseende frågor om beräkning av arbetsgivaroch
egenavgifter. Utskottet hänvisar härvid åter till att pensionskommitténs
förslag är föremål för beredning i socialdepartementet och att det i avvaktan
på resultatet av pågående beredningsarbete inte finns skäl för riksdagen att
göra några särskilda uttalanden med anledning av motionerna.

Pensionskommittén

Pensionskommittén lade år 1977 fram förslag om enhetligare regler för
avgiftsberäkning (SOU 1977:46, Pensionsfrågor m. m.). Förslaget innebär
att avgifterna i praktiken kommer att beräknas på samma underlag. Bl. a.
föreslås att basbelopps- och maximiavdragen slopas vid beräkning av
ATP-avgift. Vid remissbehandlingen av förslaget har från flera instanser
begärts en översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom
socialförsäkringarna och skattelagstiftningen. Kommitténs förslag är föremål
för beredning i socialdepartementet.

Utskottet

Motionärerna framhåller att egenföretagare f. n. debiteras egenavgifter
som väsentligt överstiger de schablonavdrag för sådana avgifter de är
berättigade till. Enligt motionärernas mening bör man söka nå bättre
överensstämmelse mellan schablonavdragen och de slutliga avgifterna, och
de begär därför att schablonavdragen räknas upp med verkan fr. o. m. 1981
års taxering.

Av den redogörelse som utskottet lämnat i inledningen till detta
betänkande framgår att utskottet redan i samband med att bestämmelserna
om schablonavdrag för egenavgifter antogs av riksdagen år 1976 uttalade att
avdraget så nära som möjligt borde överensstämma med de slutliga
avgifterna. Efter 1976 har egenavgifterna, däribland de till ATP, sjukförsäkringen,
delpensioneringen och arbetsskadeförsäkringen, räknats upp
med betydande belopp. Det finns enligt utskottets mening därför anledning

SkU 1979/80:52

att ompröva schablonavdragets storlek särskilt som utskottet tidigare
förutsatt att en sådan omprövning skulle komma till stånd, om bl. a.
basbelopp och avgifter ändrades mer väsentligt. Enligt vad utskottet
inhämtat är den av motionärerna aktualiserade frågan föremål för uppmärksamhet
inom regeringen. Med hänsyn härtill och då utskottet förutsätter att
regeringen utan onödigt dröjsmål kommer att föreslå erforderliga ändringar
av bestämmelserna anser utskottet någon riksdagens åtgärd med anledning
av motionen inte påkallad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1979/80:608.

Stockholm den 24 april 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Anita Johansson (s). Olle Grahn
(fp)* och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 65011 Stockholm 1980