Med anledning av motion om registrering vid inköp av premieobligationer (Betänkande 1977/78:NU19 Näringsutskottet)

NU 1977/78:19

Näringsutskottets betänkande
1977/78:19

med anledning av motion om registrering vid inköp av premieobligationer Ärendet I

motionen 1976/77:870 av Helge Klöver (s) och Gördis Hörnlund (s)
hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande registrering av premieobligationer,

2. hos regeringen begär en utredning om registrering vid inköp av
premieobligationer.

Remissyttranden över motionen har avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret,
riksskatteverket och Värdepapperscentralen VPC AB.

Motionen

Registrering förekommer inte vid inköp av svenska statens premieobligationer.
Härigenom är det möjligt att undanhålla dem vid deklaration av
förmögenhet och undvika att betala skatt på såväl förmögenhet som vinst,
säger motionärerna. De menar att ”ganska många människor” använder sig
av denna möjlighet att ”skattesmita”. Detta missbruk skulle kunna stävjas
om inköp av premieobligationer registrerades på samma sätt som nu sker med
aktier. Registrering skulle alltså ske genom Värdepapperscentralen VPC AB.
Motionärerna anser att redan utgivna premieobligationer under en femårsperiod
bör bytas ut mot nya, vilka då skulle registreras.

Vissa uppgifter om svenska statens premieobligationer

För närvarande finns 23 premielån utelöpande på tillsammans 11,3
miljarder kr. fördelade på 87 250 000 obligationer (1967-1977 års lån). Under
tioårsperioden 1967-1976 emitterades i genomsnitt 8 100 000 obligationer per
år. Under 1977 har 5 500 000 obligationer utgivits. Den befintliga premieobligationsstocken
motsvarar ca 17 % av den utelöpande stocken inhemska
statsobligationer.

Vid utgivandet av ett premielån fastställer riksgäldsfullmäktige de
särskilda lånevillkor som skall gälla. Häri ingår bl. a. löptid-i regel tio år-och
rätt att erhålla vinst mot uppvisande av obligationen. Över fyra miljoner
vinster utlottas nu per år.

Den utdelade vinstsumman per lån uppgår i genomsnitt till 6-7 % av
lånebeloppet. Vinsterna på 50 kr. är helt skattefria. På vinster över 50 kr.

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 19

NU 1977/78:19

avdras skatten, med 20 96 av vinstbeloppet, samtidigt som vinsten utbetalas.
Den garanterade årliga avkastningen på varje serie är 2 % av seriekapitalet.

Varje premielån består av ett antal serier om 1 000 obligationer. Riksgäldskontoret
säljer inga hela serier. Däremot säljer kontoret s. k. falska serier, som
består av sviter om 100 obligationer ur 10 serier. Sådana serier säljs endast till
konsortier. Detta innebär att även småsparare har en möjlighet att förvärva
serier.

Värdepapperscentralen VPC AB

Bestämmelserom Värdepapperscentralen VPC AB finns i lagen (1970:596)
om förenklad aktiehantering. Syftet med lagen är att möjliggöra en förenkling
av aktiehanteringen med hjälp av modern datateknik, bl. a. när det gäller
distribution av utdelning och emissionsbevis. Aktiebolagen får fritt välja
mellan förenklad aktiehantering och det tidigare gällande systemet. De
vanliga aktiebreven, som är försedda med kuponger, ersätts enligt lagen med
kuponglösa aktiebrev, som i princip skall omfatta en persons hela aktieinnehav
i aktiebolag. Rätten till utdelning och till deltagande i bolagsstämma
knyts till registrering av aktieinnehavet i aktieboken. För vissa fall gäller
undantag från principen att endast den verklige ägaren till aktier får
registreras i aktieboken. Bl. a. gäller att om aktier förvaltas av bank eller
fondkommissionär, som fått särskild auktorisation som förvaltare av aktie,
förvaltaren får föras in på aktiebrev och aktiebok i stället för aktieägaren. För
förvaltarregistrerade aktier kan rösträtt inte utövas. En sammanställning av
uppgifter om aktieägare som har mer än 500 aktier i ett bolag registrerade hos
svensk förvaltare skall vara offentlig. Aktieboken skall inom den förenklade
aktiehanteringen föras med hjälp av automatisk databehandling. Med högst
sex månaders mellanrum skall en utskrift av aktieboken utföras i läsbart
skick. I utskriften skall aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk
ordning. Utskriften skall vara offentlig med undantag av uppgift om
aktieägare som har högst 500 aktier. Den förenklade aktiehanteringen drivs
av Värdepapperscentralen VPC AB, som har bildats av staten och fondkommissionärerna
gemensamt. VPC står under tillsyn av bankinspektionen.

Remissyttranden

Ingen av de tre remissinstanserna tillstyrker motionärernas förslag.
Riksgäldsfullmäktige avvisar en registrering av inköp av premieobligationer,
och VPC framhåller att registreringskostnadema skulle bli höga. Riksskatteverket
anser att det borde utredas om det inte finns enklare och mindre
kostnadskrävande former för att möjliggöra skattekontroll av premieobligationer.

Riksgälds/iillmäktige kommenterar vissa av motionärernas synpunkter. Att

NU 1977/78:19

ändra lånevillkoren under den fastställda löptiden är inte möjligt, anför
fullmäktige. En registrering av redan utelöpande premieobligationer kan
således endast komma i fråga i samband med att lånets från början fastställda
löptid går ut och obligationsägarna byter ut de gamla obligationerna mot nya
obligationer, som då blir föremål för registrering. Ett nytt system kan därför
inte vara i full effekt förrän efter tio år. Inom den av motionärerna angivna
tiden fem år skulle - om en registrering kunde starta vid det kommande
årsskiftet, vilket i och för sig knappast är möjligt - endast 30 % av den nu
utestående premieobligationsstocken hinna påverkas av åtgärden.

Fullmäktige framhåller att ägandet av premieobligationer är mycket spritt
hos den stora allmänheten och att premieobligationer ofta innehas i små
poster. Riksgäldskontorets försäljningsåtgärder är också i stor utsträckning
inriktade på att bibehålla premieobligationernas huvudsyfte att vara ett
”småspararpapper”. Fullmäktige erinrar om en undersökning som riksgäldskontoret
lät genomföra år 1970 av hushållens innehav av premieobligationer.
Denna undersökning visade att premieobligationer då fanns i vartannat
svenskt hushåll, vilket innebär att ca 4 miljoner personer antingen direkt ägde
obligationer eller hade intresse i obligationslån. De påpekar att det, eftersom
antalet premielån sedan dess kraftigt ökat och premielånen blivit alltmer
populära, finns anledning förmoda att antalet premieobligationsägare har
ökat betydligt.

En av fördelarna med premieobligationer, vilket också kraftigt understryks
i reklamen, är att de lätt kan avyttras eller eventuellt belånas vid behov,
påpekar fullmäktige. Obligationerna har också ganska stor rörlighet. Antalet
omregistreringar av framför allt mindre poster skulle sålunda vid ett VPCsystem
bli mycket stort. På Stockholms fondbörs omsattes under första
halvåret 1977 över 4 miljoner premieobligationer eller i genomsnitt ca 33 000
per börsdag. Härtill kommer de förändringar i äganderätten som sker utanför
börsen.

Ett speciellt problem, anför fullmäktige vidare, erbjuder registrering vid
s. k. konsortiebildning, dvs. när ett antal personer (i regel 20-25 personer) vid
utgivandet av ett nytt premielån går samman för att från riksgäldskontoret
gemensamt inköpa och äga upp till en hel serie premieobligationer ( = 1 000
st.). Varje konsortiemedlem äger visserligen en fastställd andel i konsortiet
men är med och spelar på samtliga konsortieobligationer. Någon fördelning
av obligationsnumren på de enskilda medlemmarna sker sålunda inte förrän
vid konsortiets upplösning. Konsortiets sammansättning kan även förändras
genom avgång resp. nytillträde. Utöver de fast etablerade konsortierna finns
erfarenhetsmässigt ett mycket stort antal fall då obligationer mera informellt
ägs tillsammans inom familjer eller kamratkretsar o. d. En registrering av
ägandet skulle medföra betydande svårigheter av juridisk och administrativ
natur, t. ex. vid dödsfall, försäljning och köp.

En annan svårighet, som fullmäktige inte anser vara av avgörande
betydelse men ändå anser sig böra nämna, är att det föreslagna VPC-systemet

NU 1977/78:19

synes eliminera (eller i varje fall försvåra) obligationsköparens nuvarande
möjlighet att i mån av tillgång välja önskade obligationsnummer eller
sviter.

Risken för ”skattesmitning” berörs också av fullmäktige. De anser att det
inte finns klara belägg för att premieobligationer används för ”skattesmitning”.
Bland ett par miljoner premieobligationsinnehavare finns troligen
åtskilliga som försummar att deklarera sitt innehav, men i vilken utsträckning
detta påverkar statsinkomsterna torde det vara praktiskt taget omöjligt
att få någon säker uppfattning om. Det påpekas att det endast kan röra sig om
undanhållen förmögenhetsskatt och arvsskatt men däremot inte om undanhållen
inkomstskatt, eftersom vinstskatten avdras direkt vid vinsternas
utbetalande. Motionärernas uppgift att obligationsinnehavaren kan undvika
att betala skatt på vinst är sålunda felaktig.

Riksskatteverket ansluter sig allmänt till motionärernas uppfattning att
frånvaron av kontrollmöjligheter i fråga om premieobligationer inte är
tillfredsställande. Verket ger uttryck åt en positiv inställning till alla förslag
som är ägnade att möjliggöra kontroll av innehav av premieobligationer.

Ett registreringsförfarande för premieobligationer skulle enligt remissinstanserna
föra med sig en rad olägenheter.

VPC erinrar om att det redan vid VPC:s start för sex år sedan övervägdes
om det skulle vara lämpligt att tillämpa ett registreringssystem även för
premieobligationer. De utredningar som gjordes visade att ett sådant system
skulle medföra väsentligt ökade kostnader vid obligationsutgivandet och vid
äganderättsförändringarna, medan kostnadsbesparingarna skulle bli mycket
små. Det bedömdes då vara osannolikt att VPC-systemet skulle komma
att användas även för premieobligationer.

VPC anför vidare följande. Att kostnadsbilden från VPC-synpunkt är
radikalt annorlunda för premieobligationer än för aktier och räntebärande
obligationer beror på att avkastningsutbetalningarna har en mycket
begränsad omfattning och på att premieobligationer i ganska stor utsträckning
ägs i små poster, vilket leder till relativt sett höga registreringskostnader.
Förmodligen blir kostnaderna högre än i aktiesystemet, i vilket bolagen för
närvarande belastas med en grundkostnad på 2:40 kr. per år för varje
aktieägare jämte transaktionsavgifterna. I detta sammanhang är det framför
allt kostnaderna vid omregistrering som är av betydelse. Dessa uppgår till ca
10 kr. per omregistrerad aktiepost. I aktiesystemet uppvägs dessa kostnader
av att kostnaderna för utbetalning av avkastningen sänks. I ett premieobligationssystem
är denna pluspost av mycket begränsad storleksordning,
eftersom vid vinstdragningarna endast ca 3 % av premieobligationerna ger
upphov till avkastningsredovisning.

Riksgäldsfullmäktige menar att en registrering av premieobligationer skulle
innebära ett klart ökat administrativt arbete och betydande extra kostnader
för statsverket, vilka svårligen skulle kunna tas ut från köparna. Fullmäktige

NU 1977/78:19

anför bl. a. följande. För den obligationsköpande allmänheten skulle det
föreslagna registreringsförfarandet medföra en rad olägenheter som tillsammantagna
kunde allvarligt hota premieobligationerna som sparform i ett läge
där strävan i stället bör vara att i ökad utsträckning stabilisera hushållssparande!
för långsiktig placering i statsobligationer. Ökade besvär och tidsutdräkt
vid köp, belåning, utbyte och försäljning kan väntas minska premieobligationernas
popularitet. Ett försvårande av konsortiebildning och informellt
samägande skulle verka i samma riktning. Även om en registrering
skulle införas över en dubbelt så lång tid som motionärerna tänkt sig, vilket
likväl är den kortaste möjliga perioden, dvs. tio år, kan effekten av ett beslut få
omedelbar verkan på börskurserna för samtliga utestående obligationer.
Riksgäldskontoret skulle då kunna sägas svika sitt ansvar gentemot obligationsinnehavarna,
som genom statsmakternas uttalanden under många år
har bibragts tron att de vid behov kan sälja sina obligationer utan större
förluster. Detta vore synnerligen olyckligt inför förestående stora konverteringar
av lån. Att på grundval av lösa antaganden om skatteflykt och för en
osäker förtjänst för statsverket införa ett komplicerat registrerings- och
kontrollsystem med sannolikt starkt negativa effekter för en riklig och
växande sparform och placeringsmöjlighet för statsobligationer synes föga
välbetänkt.

Även riksskatteverket uttalaratt den av motionärerna föreslagna metodiken
skulle bli synnerligen kostnadskrävande. Förfarandet skulle också innebära
ett avsevärt merbesvär för innehavarna.

Utskottet

Inköp av svenska statens premieobligationer registreras inte, påpekas i
motionen. Det är därför möjligt att underlåta att föra upp innehav av
premieobligationer vid deklaration av förmögenhet. Motionärerna hävdar att
ganska många undandrar sig beskattning genom att placera pengar i
premieobligationer. För att det skall förhindras bör, anser de, inköp av
premieobligationer registreras genom Värdepapperscentralen VPC AB på
samma sätt som nu sker med aktier. I motionen hemställs att riksdagen skall
uttala sig för en sådan registrering och begära utredning därom.

De 23 utelöpande premielånen uppgår sammanlagt till 11,3 miljarder kr.,
vilket motsvarar ca 17 % av den utelöpande stocken statliga inhemska
obligationer. En utredning som riksgäldskontoret lät göra år 1970 visar att
premieobligationer då fanns i vartannat hushåll. Ägandet av premieobligationer
har alltså en vid spridning. Obligationerna innehas ofta i små poster.
Den utdelade vinstsumman per lån uppgår i genomsnitt till 6-7 % av
lånebeloppet. På vinster över 50 kr. avdras skatt med 20 % på vinstsumman
samtidigt som vinsten utbetalas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, riksskatteverket och VPC har yttrat sig
över motionen. Remissinstanserna påvisar att ett registreringsförfarande för

NU 1977/78:19

premieobligationer skulle föra med sig betydande kostnader för statsverket,
ett omfattande administrativt arbete samt merbesvär för innehavarna.
Riksskatteverket anser att det borde utredas om det inte finns enklare och
mindre kostnadskrävande former för skattekontroll av premieobligationer.
Riksgäldsfullmäktige menar att det skulle vara föga välbetänkt att införa ett
komplicerat registrerings- och kontrollsystem, som sannolikt skulle inverka
negativt på en betydelsefull sparform och försvåra statens möjligheter att
placera obligationslån.

Mot bakgrund av vad här sagts finner utskottet att motionen inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:870.

Stockholm den 22 november 1977

På näringsutskottets vägnar
FRITZ BÖRJESSON

Närvarande: Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c).
Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Lilly Hansson (s), KarlAnders
Petersson (c), Ivar Högström (s). Ingegärd Oskarsson (c). Lennart
Pettersson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson
(s). Pär Granstedt (c) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).

GOTAB 56012 Stockholm 1977