Med anledning av motion om rätt till ledighet för fullgörande av offentligauppdrag (Betänkande 1975/76:KU14 Konstitutionsutskottet)

KU 1975/76:14

Konstitutionsutskottets betänkande
1975/76:14

med anledning av motion om rätt till ledighet för fullgörande av offentligauppdrag Motionen I

motionen 1975:1696 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen
begär att regeringen låter utreda och framlägga förslag till lagstiftning om
rätt till ledighet för fullgörande av offentliga uppdrag i enlighet med vad
som angivits i motionen”.

Motionärerna framhåller att den representativa demokratin vilar på principen
att alla genom den allmänna rösträtten skall ha möjligheter att utse
företrädare i beslutande organ. Detta förutsätter enligt motionärerna att alla
valbara i princip har likvärdiga möjligheter att ställa upp som representanter
i beslutande organ. De ökade krav som ställs på de förtroendevalda att
ta arbetstid i anspråk för fullgörande av sina uppdrag innebär enligt motionärerna
en uppenbar risk för att det inom en snar framtid endast blir
vissa yrkeskategorier som blir folkvalda representanter. Motionärerna anser
att det framför allt är de kollektivanställda som har svårigheter att sätta
av tid för förtroendeuppdrag genom att de därmed riskerar att minska sina
möjligheter att nå attraktiva sysselsättningar.

I motionen framhålls vidare att det är svårt att lagstiftningsvägen påverka
de ”inre” följderna av en arbetstagares bortovaro från sin arbetsplats på
grund av att han/hon utsetts till förtroendeman. De regler som i dag föreligger
i avtal mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer för hur sådan
bortovaro skall bedömas är emellertid olika, och det finns grupper
som står helt utanför kollektivavtal. För att en enhetlig bedömning skall
tillämpas på svensk arbetsmarknad anser motionärerna det vara angeläget
att en lagstiftning kommer till stånd som ger rätt till ledighet för fullgörande
av offentliga förtroendeuppdrag. Denna lag bör enligt motionen också innehålla
föreskrifter som motverkar diskriminering av arbetstagare till följd
av att denne blivit folkvald.

Gällande ordning m. m.

Rätten till ledighet för att fullgöra riksdagsuppdrag är grundlagsskyddad.
1 RF 4 kap. 6 § stadgas nämligen, att ”riksdagsledamot eller ersättare får
fullgöra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan
sådan förpliktelse som åligger honom”. Löneavdragets storlek varierar beroende
på arbetsgivaren.

Frågan om rätt till ledighet för kommunalt förtroendeuppdrag har nyligen
behandlats av utredningen om den kommunala demokratin. 1 sitt huvud -

1 Riksdagen 1975/76. 4 sami. Nr 14

KU 1975/76:14

betänkande Kommunal demokrati (SOU 1975:41) som avlämnades i juni
1975, presenterar utredningen en översikt av nuvarande förhållanden. Utredningen
konstaterar där att rätten till tjänstledighet för att fullgöra kommunalt
förtroendeuppdrag är reglerad på olika sätt inom skilda samhällssektorer
och lämnar därför följande redogörelse (s. 57 f.):

För kommunalt anställda är rätten till tjänstledighet för kommunalt förtroendeuppdrag
och därmed sammanhängande löneförmåner reglerad i kollektivavtal.
För uppdrag inom den egna kommunen medges de anställda
rätt att behålla hela eller del av lönen då full ersättning för förlorad lön
inte utgår för förtroendeuppdraget. För att fullgöra förtroendeuppdrag inom
annan kommun utgår inte några ekonomiska förmåner från arbetsgivaren.

Statsanställd som har kommunalt förtroendeuppdrag som bisyssla skall
ges den tjänstledighet som behövs för uppdraget ”om ej synnerliga skäl
föranleder annat” (SFS 1973:11). Vad som avses med kommunalt uppdrag
har angivits genom uppräkning. Innebörden är att i princip alla uppdrag
berättigar till tjänstledighet. Det bör noteras att även suppleantuppdrag och
kommunalt utredningsuppdrag godtas som skäl för ledighet.

Frågan om ekonomisk ersättning i samband med fullgörande av uppdraget
regleras i allmänt avlöningsavtal (AST § 19). Huvudregeln innebär att lön
med s. k. A-avdrag utgår dvs. omkring 10 procents avdrag på bruttolönen
görs för den tid tjänstledigheten varat.

Detta gäller emellertid endast under förutsättning att inte någon ersättning
utgår från kommunen som täcker de minskade inkomsterna eller att ersättning
enbart utgår med visst belopp per sammanträde. I de fall ersättning
utgår för att kompensera minskad arbetsinkomst eller ett bestämt årsarvode
utgår för det kommunala uppdraget tillämpas s. k. C-avdrag, dvs. tjänstledighet
utan lön.

För privatanställda är förutsättningarna annorlunda än för anställda i offentlig
tjänst. Flertalet avtal på den privata sektorn saknar bestämmelser
om tjänstledighet för fullgörande av kommunala uppdrag.

För de grupper av arbetstagare där avtalsbestämmelser saknas prövas ledighet
för kommunala uppdrag i samma ordning som annan ledighet, dvs.
beslut fattas av arbetsgivaren ensam.

I detta sammanhang kan erinras om den lag (1974:358) om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen som riksdagen beslöt 1974. I denna
lag regleras bl. a. frågan om facklig förtroendemans rätt till ledighet för
det fackliga uppdraget (6 §) och om bibehållna anställningsförmåner under
sådan ledighet (7 §). Vidare föreslås i arbetsrättskommitténs betänkande Demokrati
på arbetsplatsen (SOU 1975:1) bl. a. att till den nya lagen om förhandlingsrätt
och kollektivavtal överföres från lagen om förenings- och förhandlingsrätt
en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att medge arbetstagare
skälig ledighet för deltagande i förhandling, i fråga vari han är
utsedd att vara representant för sin förening. Härtill har emellertid i kommitténs
förslag fogats en regel som enligt utredningen kan ses som ett
komplement till lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.
Den lagen äger tillämpning på arbetstagare som utsetts att vara facklig förtroendeman
av lokal arbetstagarorganisation som på arbetsplatsen är eller
brukar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som beröres av

KU 1975/76:14

förtroendemannens verksamhet. De som är utsedda att förhandla för organisation
som saknar - och ej brukar ha - kollektivavtal, t. ex. en minoritetsorganisation,
faller alltså utanför den lagen. I 16 § i den nu föreslagna
lagen har emellertid tagits in en regel om rätt för sådan organisation att
utse två arbetstagare, vilka alltid skall äga uppbära full lön under ledighet
för förhandling med sin arbetsgivare.

Kommitténs förslag har remissbehandlats, och proposition kan väntas
under våren 1976.

Tidigare behandling av fr&gan om rätt till ledighet för fullgörande av kommunala
uppdrag

Frågan om rätt till ledighet för fullgörande av kommunala uppdrag har
behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under 1970-talet. Vid 1973 års
riksdag aktualiserades frågan i motionerna 1973:61 av herr Bengtsson i
Landskrona (s) och 1973:118 av herr Levin (fp). Med anledning av motionsyrkandena
anförde konstitutionsutskottet (KU 1973:28) efter en redogörelse
för de tidigare initiativ som tagits i frågan, bl. a. Kungl. Maj:ts
cirkulär (1973:11) om tjänstledighet för kommunalt förtroendeuppdrag, följande: Även

om cirkuläret och en praxis utanför den statliga sektorn som motsvarar
cirkulärets bestämmelser får anses i hög grad tillgodose önskemålet
att bereda förtroendemän erforderlig ledighet för kommunala uppdrag är
det enligt utskottets mening påkallat att frågan ytterligare övervägs. I blickpunkten
kan därvid komma bl. a. gränsdragningen för vad som skall anses
vara kommunalt förtroendeuppdrag. Med hänsyn till frågans stora vikt för
den kommunala demokratin anser sig utskottet kunna förutsätta att utredningen
om den kommunala demokratin kommer att ta upp hithörande
spörsmål i samband med sitt nu pågående arbete med olika frågor med
anknytning till de förtroendevaldas arbetsvillkor. Ett särskilt initiativ från
riksdagens sida i denna del framstår därför inte som erforderligt.

Utskottet avstyrkte motionsyrkandena, och riksdagen beslöt i enlighet
med utskottets hemställan.

Frågan togs på nytt upp vid 1974 års riksdag i motionen 1974:1187 av
herr Schött m. fl. (m). Motionen, som också innehöll en rad andra förslag
på det kommunaldemokratiska området, behandlades av konstitutionsutskottet
gemensamt med andra motioner rörande den kommunala demokratin
(KU 1974:30). I betänkandet framhöll utskottet att flertalet av de
frågor som tagits upp i motionerna var föremål för övervägande i utredningen
om den kommunala demokratin. Utskottet föreslog att motionerna utan
något ställningstagande i sak till de i motionerna behandlade frågorna överlämnades
till utredningen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

KU 1975/76:14

Utredningsförslag beträffande rätt till ledighet för fullgörande av kommunala
uppdrag

Som redan nämnts avlämnade utredningen om den kommunala demokratin
i juni 1975 sitt huvudbetänkande Kommunal demokrati (SOU
1975:41). I betänkandet behandlas huvuddelen av de återstående frågor som
utredningen haft att överväga. Utredningen har fortlöpande samrått med
andra statliga utredningar med näraliggande uppdrag, bl. a. kommunallagsutredningen
som haft uppdraget att svara för de lagtekniska bedömningarna
och utarbeta författningsforslag (kapitel 10 i betänkandet). Betänkandet har
sänts på remiss till ett stort antal privata organisationer och offentliga organ,
bl. a. landets samtliga länsstyrelser, landsting och kommuner. Remisstiden
går ut 1 december 1975 med förlängning till den 15 december för länsstyrelsernas
del.

Som en allmän utgångspunkt för sina överväganden och förslag i fråga
om de kommunalt förtroendevalda framhåller utredningen att alla medborgare
bör ges likvärdiga förutsättningar för att åta sig och fullgöra kommunala
förtroendeuppdrag. Utredningen anser att fullgörande av kommunala
förtroendeuppdrag ofta förutsätter att det under viss tid är möjligt att
frigöra sig från ordinarie arbete. Enligt utredningen är det i dag många
som saknar denna möjlighet, vilket får negativa konsekvenser för bredden
i rekryteringen. Det är, framhåller utredningen, även negativt från principiell
synpunkt genom att den representativa demokratin delvis sätts ur spel.
Utredningen föreslår därför att ett stadgande om rätt till ledighet från anställning
för fullgörande av kommunala uppdrag, inklusive kommunala heltidsuppdrag
införs i kommunallagen. En sådan bestämmelse skulle enligt
utredningens mening förbättra möjligheterna för stora grupper av medborgare
att åta sig förtroendeuppdrag i kommuner och landsting. Vidare skulle
likformighet mellan anställda i olika samhällssektorer uppnås.

Begreppet kommunalt förtroendeuppdrag bör därvid ges, anser utredningen,
en vidsträckt tolkning. Bl. a. bör både uppdrag som suppleant och ledamot
i kommunala utredningar ingå. Även andra uppdrag ”sorn är att betrakta
som en följd av kommunala uppdrag” bör enligt utredningen inbegripas.

övriga frågor i samband med fullgörande av kommunala uppdrag, t. ex.
arbetsförhållanden, anställningsvillkor, ersättningsfrågor o. d., bör enligt utredningen
regleras i annan ordning än genom lagstiftning. Vad ersättningsfrågan
beträffar rekommenderar utredningen kommuner och landsting att
ge sådan ersättning att inte ekonomiska skäl kan hindra någon från att
åta sig kommunala uppdrag.

Det författningsforslag som utformats av kommunallagsutredningen efter
förebild av stadgandet i RF 4 kap. 6 § har följande lydelse:

Ledamot eller suppleant i fullmäktige eller särskild beredning får fullgöra
sitt uppdrag utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse
som åligger honom.

KU 1975/76:14

Bestämmelsen bör enligt utredningen införas i 9 § 1 mom. i förslaget
till enhetlig kommunallag (SOU 1974:99).

Kommunallagsutredningen ifrågasätter om en närmare lagreglering för
utövandet av rätten till ledighet på det kommunala området behövs och
pekar på att något sådant behov inte ansetts föreligga när det gäller riksdagsuppdrag.
En detaljreglering genom kollektivavtal har enligt utredningen
den fördelen framför lagreglering att den lättare kan anpassas till förhållandena
inom olika områden av arbetsmarknaden. Ändringar kan också
genomföras snabbare i avtal än i lagstiftning. Vidare framhåller utredningen
att en detaljreglering förutsätter en ingående arbetsrättslig analys och undersökning
av förhållandena på arbetsmarknaden som ligger utanför det
primära området för utredningens uppdrag.

Utskottet

1 motionen behandlas frågan om rätt till ledighet för fullgörande av offentligt
uppdrag. För att en enhetlig bedömning skall tillämpas på den svenska
arbetsmarknaden begär motionärerna en lagstiftning i denna fråga.

En av förutsättningarna för en väl fungerande representativ demokrati
är enligt utskottet att alla medborgare ges likvärdiga möjligheter att åta
sig och fullgöra offentliga uppdrag. Som utskottet tidigare uttalat bör man
eftersträva att undanröja de hinder som ännu existerar i detta hänseende.
Ett led i denna strävan bör vara att förbättra medborgarnas möjligheter
till ledighet för fullgörande av offentliga uppdrag.

I motionen föreslås att rätt till ledighet skall vara lagstadgad. Utskottet
vill erinra om att en sådan rätt redan föreligger när det gäller uppdrag som
riksdagsledamot (RF 4 kap. 6 §). Vad beträffar kommunala förtroendeuppdrag
saknas däremot en enhetlig reglering i detta hänseende. Statligt anställda
med kommunalt förtroendeuppdrag som bisyssla skall enligt författning (SFS
1973:11) medges den tjänstledighet som behövs för uppdraget, om ej synnerliga
skäl föranleder annat. För kommunalt anställda och för vissa men
icke alla arbetstagare inom den privata sektorn regleras rätten till tjänstledighet
för kommunala uppdrag i kollektivavtal.

I detta sammanhang kan erinras om att riksdagen förra året beslöt en
lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen vari
bl. a. rätten till ledighet för fackligt uppdrag regleras. Frågan har också behandlats
av arbetsrättskommittén i betänkandet Demokrati på arbetsplatsen
(SOU 1975:1). Där föreslås bl. a. en regel som enligt kommittén kan ses
som ett komplement till ifrågavarande bestämmelse i lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen.

Utredningen om den kommunala demokratin har i sitt tidigare detta år
avlämnade huvudbetänkande Kommunal demokrati (SOU 1975:41) föreslagit
en lagstadgad rätt till ledighet från anställning för fullgörande av kom -

KU 1975/76:14

munala uppdrag, inklusive kommunala heltidsuppdrag. Ett stadgande av
denna innebörd skall enligt samtidigt avlämnat förslag från kommunallagsutredningen
inforas i den av utredningen tidigare föreslagna enhetliga
kommunallagen (SOU 1974:99).

Enligt utredningen om den kommunala demokratin bör begreppet kommunalt
förtroendeuppdrag ges en vid innebörd. Bl. a. bör innefattas uppdrag
som ledamot och suppleant i kommunala utredningar och också andra uppdrag
som är att betrakta som en följd av kommunala uppdrag.

Som framgått av det anförda föreligger en grundlagsfäst rätt till ledighet
när det gäller uppdrag som rikdagsledamot. Vad beträffar kommunala uppdrag
har en lagstiftning i denna fråga föreslagits av utredningen om den
kommunala demokratin. Utredningens betänkande remissbehandlas för närvarande,
och proposition kan väntas under våren 1976. Med hänsyn till
angivna förhållanden är ett initiativ från riksdagens sida av det slag som
begärs i motionen inte erforderligt.

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar motionen 1975:1696 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 14 oktober 1975

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo* (c), fru Thunvall (s),
herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s). Fiskesjö (c), Jonnergård (c), Björck
i Nässjö (m), Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Olsson i Edane (s). Johansson
i Malmö (s), Wictorsson* (s), Berndtson (vpk) och Lindahl i Hamburgsund
(fp).

* Ej närvarande vid justeringen.