Med anledning av motion om överförande av Wallenberggruppen i samhällelig ägo (Betänkande 1978/79:NU25 Näringsutskottet)

NU 1978/79:25

Näringsutskottets betänkande
1978/79:25

med anledning av motion om överförande av Wallenberggruppen i
samhällelig ägo

Ärendet

I motionen 1978/79:210av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär skyndsamt förslag om överförande i samhällelig ägo av
Wallenbergimperiet enligt de principer som utvecklas i motionen

Motionen

Motionärerna hänvisar till olika framställningar om Wallenberggruppen
och andra familjedominerade ägargrupper inom det svenska näringslivet,
senast en redovisning i tidskriften Veckans affärer år 1978 av en undersökning
av de 25 kvantitativt viktigaste ägargrupperna (se nästa avsnitt).
Koncentrationen av produktion och kapital har gått längre i Sverige än i andra
jämförbara länder, säger motionärerna, och inom ramen för denna koncentration
har familjen Wallenberg under flera årtionden haft en relativ
dominans som har varit unik även vid en internationell jämförelse. Den
ägarkoncentration som representeras av Wallenbergimperiet står i alltmer
skriande kontrast till demokratins idéer om jämlikhet, fortsätter motionärerna.
Det framstår som en historisk anakronism att en enskild familj skall
kunna avgöra arbete och välfärd för miljoner människor. Det enda sätt på
vilket produktionsförhållandena, däribland egendomsförhållandena, kan
anpassas till produktionens alltmer samhälleliga karaktär är genom att
äganderätten till de avgörande produktionsmedlen övergår i samhällelig ägo.
Ägandemakten över affärsbankerna, investmentbolagen och de stora stiftelserna
tillskrivs i detta sammanhang en viktig roll. Också makten över
Wallenberggruppen hör enligt motionärerna till de viktiga strategiska
kontrollposterna. Ett första steg mot ett ökat samhälleligt ägande bör, menar
de, vara att Wallenberggruppen överförs i samhällelig ägo. Gruppen svarar för
43 % av det totala värdet av samtliga börsnoterade företag. Att en stor del av
de anställda finns utomlands ökar möjligheterna att efter ägarskiftet förverkliga
en politik av solidaritet över gränserna. Familjen Wallenbergs båda
ledande personer har nått hög ålder. Grundprincipen vid förstatligandet bör,
säger motionärerna, vara att storfinansens aktieinnehav övertas utan ersättning
och att eventuella småsparare får betalning i statsobligationer. När
företagen blir samhällsägda bör de anställda tillförsäkras det avgörande
inflytandet i den dagliga ledningen.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 25

NU 1978/79:25

Aktuell redogörelse för Wallenberggruppen

Den i motionen åberopade artikeln i Veckans affärer 1978 nr 45 (den 14
december) har rubriken ”Makten över näringslivet: Wallenberg gick stärkt ur
krisen”. I artikeln finns en tabell över Wallenberggruppens företag, vilken i
sammandrag återges på nästa sida. Motsvarande tabeller finns över de 24
övriga ägargrupper som omfattas av undersökningen. För att ett företag skall
hänföras till en grupp har krävts att denna är största aktieägare (räknat i antal
röster), har en ägarandel på minst 5 96 och är representerad i styrelsen. I
artikeln lämnas i övrigt bl. a. följande uppgifter.

Wallenberggruppens sammansättning kan härledas till 1930-talet. Under
de senaste fem åren - sedan Veckans affärer publicerade en liknande
undersökning-har gruppen utvidgat sina domäner. Två företag har fallit bort
ur gruppen (NK till Åhléns och Drott till Skånska Cementgjuteriet), medan
fyra andra börsföretag har inlemmats i gruppen (Broströms, Esab, Husqvarna
och Rotor) och ytterligare ett (Jonsered) är på väg dit.

Wallenberggruppen ökade från år 1963 till år 1977 sin andel av den totala
sysselsättningen i det svenska näringslivet från 5,9 96 till 7,5 96. Det totala
antalet anställda var 262 000 år 1963,399 000 år 1973 och 418 000 år 1977. Med
undantag av staten har alla andra ägargrupper mindre än 100 000 anställda.
Wallenberggruppen karakteriseras också av sin höga internationaliseringsgrad.
De utomlands anställda var 102 000 år 1963 och 196 000 år 1973.
Numera finns drygt hälften av de anställda utomlands - 212 000 personer år
1977.

Det är Marcus Wallenbergs person och hans unika ställning som gör att
gruppen fortfarande kan betecknas som Wallenberggruppen. Efter sammanslagningen
år 1972 av Stockholms Enskilda Bank, som tillhörde Wallenberggruppen,
och Skandinaviska Banken till Skandinaviska Enskilda Banken
dominerar gruppen, trots en stark uttunning av ägandet, i den nya banken.
Gruppen kan betecknas som unik genom sin konstruktion av ägandet enligt
modell av kinesiska askar. Basen är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse,
som tillsammans med andra familjestiftelser äger börsaktier till ett värde av
650 milj. kr. Till detta kan läggas familjen Wallenbergs personliga innehav av
aktier, 245 milj. kr. Med denna ”kärnförmögenhet” av sammantaget 895
milj. kr. kontrolleras företag som på börsen är värda över 20 miljarder
kronor.

I den mera utförliga tabell som den följande bygger på anges hur
Wallenberggruppens ägarandel fördelar sig på olika innehavare. Dessa är
familjen Wallenberg, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Skandinaviska
Enskilda Bankens pensionsstiftelse, holdingbolagen AB Investor och
Förvaltnings AB Providentia samt vissa andra bolag. Med undantag av ett
mindre företag är Astra det bolag där familjen Wallenberg har sin största
andel, 7,8 96.1 originaltabellen finns också uppgifter om antalet anställda i de
olika företagen åren 1963 och 1973, om gruppens styrelserepresentanter i

NU 1978/79:25

företagen och i vissa fall om större ägarintressen utanför Wallenberggruppen.
Samtliga siffror för företagen avser koncern. Börsnoterade dotterbolag
redovisas separat.

Wallenberggruppen

Företag	Ägarandel % september 1978	Antal anställda 1977 totalt utomlands
Skandinaviska Enskilda Banken	12,5	6 890
Investor	25,6	1
Providentia	20,6	1
Export-Invest	13.9	1
L M Ericsson	32,6	71 100	42 300
Electrolux	76,8	69 500	45 800
SKF	15,4	58 000	46 000
ASEA	7,3	43 200	8 500
Saab-Scania	20,0	42 000	7000
Stab	38,0	24 300	15000
Atlas Copco	22,8	18 100	12 300
Alfa-Laval	11,0	17 800	10 900
Svenska Fläktfabriken	31,4	11 300	7000
Stora Kopparberg	17,3	10 600	2 100
Incentive	12,9	10 000	1 900
Broströms	20,2	7 800	3 300
KemaNobel	27,1	6 950	2 250
Astra	24,7	6 900	3 600
Esa b	52,0	5 930	3 470
Papyrus	41,3	3 750	220
Skandinaviska Elverk	61,1	780
Garphyttan	59,2	770	40
Nymölla	56,5	600
Selga	59,0	560	20
Fastighets AB Stockholm-Saltsjön	92,7	530
Pappersgruppen	66,6	270
Forss-Parator	55,0	220
Oppboga	67,8	200
Sydsvenska Massaved	100,0	170
Svenska Rotor	34,8	90
Thisbe	100,0	40
Diligentia	25,6	35
Electro-lnvest	100,0	20
Bohusbanken	63,2	15
SILA	51,5	1
Kanalen	65,0	1
Navigare	55,0	1

NU 1978/79:25

Koncentrationsutredningen

Wallenberggruppen och dess roll inom näringslivet belystes utförligt i
betänkanden av koncentrationsutredningen i slutet av 1960-talet.

1 undersökningen (SOU 1968:7) Ägande och inflytande inom det privata
näringslivet redovisades detaljerade uppgifter (för år 1963) om 17 ägargruppers
förmögenhet och större ägandeintressen i näringslivet. Grupperna
bestod i flertalet fall av familjer eller släkter. Om Wallenberggruppen angavs
bl. a. följande (s. 137 f.):

Hos Wallenberggruppen finns företrädesvis dominerande minoritetsintressen
. Ägandemönstret är emellertid betydligt mera komplicerat inom

Wallenberggruppen än övriga grupper. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse
är den dominerande aktieägaren i banken [Stockholms Enskilda Bank],
Investor och Providentia. De båda holdingbolagen äger i sin tur direkt och via
sina dotterbolag betydande poster i ett stort antal företag. Mycket ofta
kompletteras dessa poster med familjen Wallenbergs privata aktieinnehav
och av bankens pensionsstiftelses placeringar. I vissa företag är dock i stället
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse den största ägaren. Inom vissa sektorer
av Wallenberggruppen finns ett mycket utpräglat ”pyramidbyggande”, dvs.
dominerande minoritetsintressen innehas i ett företag, som i sin tur har
dominerande minoritetsintressen i ett annat företag, som i sin tur .. . etc.
Redan kedjan Knut och Alice Wallenbergs stiftelse - Investor och
Providentia - övriga företag innebär ”pyramidbyggande” men kedjorna är i
vissa fall längre .

Tillgångarna hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse ägs varken av
privatpersoner eller det offentliga. Stiftelsens aktieinnehav är genom sin
storlek och sammansättning avgörande för storleken av den Wallenbergska
intressesfären. Familjen Wallenbergs starka position inom svenskt näringsliv
bygger därför på den fullständiga kontrollen över en förmögenhetsmassa,
som inte tillhör familjen.

Även om hänsyn tas till eventuella underskattningar av den förmögenhet,
som familjen Wallenberg äger och/eller kontrollerar, är totalbeloppet
(500-600 mkr) förvånansvärt litet i förhållande till det stora antal företag, vari
familjen har betydande ägandeintressen. Förklaringarna till denna diskrepans
är två, nämligen dels att ägandet med få undantag har karaktär av
minoritetsintresse i företag med många aktieägare och dels att ”pyramidbyggandet”
är långt drivet. Båda företeelserna är ”kapitalsparande” i den
meningen att de minskar storleken av den minsta kapitalinsats, som kan vara
nödvändig för att erhålla kontroll över ett visst antal företag.

Liknande och ytterligare uppgifter om Wallenberggruppen redovisade
koncentrationsutredningen i undersökningen (SOU 1968:3) Kreditmarknadens
struktur och funktionssätt. I det följande återges delvis ett avsnitt om
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (s. 42 f.):

Huvudbeståndsdelen i den av familjen Wallenberg kontrollerade förmögenhetsmassan
är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som ställt detaljerade
uppgifter om sin verksamhet till utredningens förfogande. Stiftelsen bildades
1917 genom en donation på 20 mkr. Stiftelsen var vidare universell testa -

NU 1978/79:25

mentstagare efter både Knut A. Wallenberg och fru Alice Wallenberg. Andra
donationer har inte förekommit. Enligt stadgarna har stiftelsen ”till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig forskning och undervisnings- eller
studieverksamhet av landsgagnelig innebörd; och skall detta ändamål ses till
godo genom direkta anslag eller anslag till institut för sådan forskning eller
verksamhet”. Under tioårsperioden 1957-66 beviljades anslag på tillsammans
60mkr. Sedan verksamhetens början 1918 har t. o. m. 1966 totalt
116mkr anslagits för olika ändamål. P. g. a. sin allmännyttiga karaktär är
stiftelsen befriad från skatt. Av stiftelsens årsinkomst ska enligt stadgarna
minst tio och högst tjugo procent läggas till stiftelsens kapitaltillgångar.

Enligt 1917 års donationsbrev ska stiftelsens styrelse bestå av ordföranden,
vice ordföranden och verkställande direktören i direktionen för Stockholms
Enskilda Bank samt ytterligare två personer, som utses enligt stadgarna.
Stiftelsens styrelse uppbär inte något arvode. Enligt stiftelsens stadgar ska
styrelsen bestå ”av minst fyra och högst sju svenska män”. Styrelseledamöterna
äger att vid behov själva utse ny ledamot i styrelsen.

År 1966 uppgick Knut och Alice Wallenbergs stiftelses totala tillgångar till
339,2 milj. kr., varav 320,1 milj. kr. i svenska aktier. Stiftelsens bruttoinkomster
under året var 11,7 milj. kr.

Grundlagsbestämmelse om egendomsrätten

I 2 kap. regeringsformen finns bestämmelser om grundläggande fri- och
rättigheter. Om egendomsrätten stadgas i 18 § följande: ”Varje medborgare
skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestämmes i lag för det
fall att hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant
förfogande.”

Bestämmelserna om fri- och rättigheter fick sin nuvarande utformning
genom grundlagsändring år 1976, baserad på förslag av 1973 års fri- och
rättighetsutredning. En motsvarighet till den citerade bestämmelsen fanns
dessförinnan i 8 kap. 1 § fjärde stycket. Med hänvisning härtill anförde
justitieminister Geijer i propositionen 1975/76:209 (s. 124) bl. a.:

I utredningens förslag har denna bestämmelse oförändrad förts över till
2 kap. RF. Utredningen framhåller att skyddets tyngdpunkt ligger däri att
ersättningsgrunderna inte får bestämmas på annat sätt än genom lag men att
det är självklart att sådan lag inte ges den innebörden att expropriation får ske
mot symbolisk ersättning.

Tanken att grundlagen även i fortsättningen skall innehålla en regel till
skydd för den enskildes egendomsrätt har inte kritiserats under remissbehandlingen.
Också jag finner det lämpligt att grundlagen ger uttryck för
principen att ersättning skall utgå vid expropriation eller annat sådant
förfogande.

Vid riksdagsbehandlingen yrkade vänsterpartiet kommunisterna i en
motion att paragrafen skulle utgå. Konstitutionsutskottet avstyrkte
motionen och anförde (KU 1975/76:56 s. 35):

NU 1978/79:25

Utskottet anser det värdefullt att regeringsformen i rättighetskapitlet
innehåller en regel om skydd för den enskildes egendomsrätt. Med enskild
bör här givetvis förstås också enskild juridisk person. Liksom hittills skall det
enligt förslaget anges i grundlagen, att ersättningsnormerna inte får
bestämmas på annat sätt än genom lag. Häri ligger enligt utskottets mening
en betydande garanti för den enskildes rättssäkerhet. Utskottet anser det
vidare självklart att ordet ersättning har en materiell innebörd. Härmed
utesluts - som också rättighetsutredningen och departementschefen framhållit
- möjligheten till att ersättning utgår med enbart symboliska belopp,
något som ej heller kommer i fråga enligt gällande rätt.

Vänsterpartiet kommunisternas representant i konstitutionsutskottet uttalade
i en reservation (s. 64) att skyddet för enskild egendom inte borde
hänföras till de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna. Ett sådant stadgande
är, deklarerade han, ett uttryck för ett konserverande av det privatkapitalistiska
samhället, i vilket den privata äganderätten till produktionsmedlen är
grundvalen för samhällets uppdelning i klasser och för koncentrationen av
egendom och makt till ett fåtal. Den kapitalistiska egendomsrätten angriper
och inskränker de i verklig mening demokratiska fri- och rättigheterna i
samhället, sade reservanten vidare. Han betecknade ett skydd för den privata
äganderätten som ett allvarligt hinder på vägen mot en etablerad och
fördjupad demokrati. Han tilläde emellertid att de människor vilkas egendomsinnehav
bygger på eget arbete har berättigade krav på att erhålla
ersättning vid expropriation.

Utskottet

Vad som i motionen 1978/79:210 kallas ”Wallenbergimperiet” arden mest
betydande av de större företagsgrupper som kan urskiljas inom det svenska
näringslivet. Wallenberggruppens sammansättning och några drag som är
kännetecknande för dess uppbyggnad framgår av redogörelsen i det föregående.
De dominerande ägarna baserar i flertalet fall sitt inflytande på
minoritetsintressen i de berörda företagen. Antalet aktieägare är i många av
dessa företag stort - exempelvis ca 60 000 i Skandinaviska Enskilda
Banken.

Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om
överförande av Wallenberggruppen i samhällelig ägo. Principen skall därvid
vara att "storfinansens” aktieinnehav övertas utan ersättning, medan
”eventuella småsparare” får betalning i statsobligationer för sina aktier.

Motionärerna torde vara medvetna om att det saknas laglig grund för en
sådan konfiskering av aktier som de förespråkar och att en grundlagsbestämmelse
- 2 kap. 18 § regeringsformen - förbjuder lagstiftning av den innebörd
som det är fråga om. Såsom motionärernas yrkande är utformat kan det
emellertid inte rimligen upptas till behandling som ett förslag om grundlagsändring.

NU 1978/79:25

Utskottet avstyrker motionen med vad här anförts och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:210.

Stockholm den 27 februari 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i
Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Ingvar Carlsson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune
Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

GOTAB 61599 Slockholm 1979