med anledning av motion om opartisk företagsrevision (Betänkande 1977/78:LU1 Lagutskottet)

LU 1977/78:1

Lagutskottets betänkande
1977/78:1

med anledning av motion om opartisk företagsrevision
Ärendet

I betänkandet behandlas motionen 1976/77:648 av Jan Bergqvist (s) vari tas
upp ett spörsmål om utseende av företagsrevisorer.

Yttranden över motionen har inhämtats från kommerskollegium och
länsstyrelsen i Stockholms län. Kollegiet har bifogat en promemoria över en
av auktoriserade revisorn Carl Henrik Witt på kollegiets uppdrag utförd
undersökning angående utseende av företagsrevisorer. På utskottets begäran
har yttranden därjämte inkommit från Sveriges industriförbund, Svenska
handelskammarförbundet, LO, TCO, Föreningen auktoriserade revisorer
och Svenska revisorssamfundet. Vidare har yttrande avgivits av Svenska
civilekonomföreningen. Centralorganisationen SACO/SR har beretts tillfälle
att yttra sig men har avstått härifrån.

Motionen

I motionen framhålls att en livlig debatt förekommit under senare år
beträffande företagsrevisorns ställning och arbetsuppgifter. I debatten har
framförts krav om bl. a. att flera företag än f. n. bör vara skyldiga att bekosta
revisor eller granskningsman och att revisorns arbetsuppgifter bör vidgas.
Enligt motionären har flera åtgärder vidtagits som tillgodoser de två nämnda
kraven och är tiden nu mogen att också ett annat krav, som framförts i
debatten, blir tillgodosett, nämligen att revisorn ges en mera självständig
ställning i förhållande till företagets ledning. Motionären anser det orimligt
att revisorn som f. n. är fallet i praktiken väljs av dem som han skall
kontrollera. Han yrkar därför att länsstyrelsen skall få rätt att utse minst en
revisor i varje företag som är skyldigt att ha revisor.

Gällande ordning

Allmän bakgrund

Med revision förstås vanligen en granskning i efterhand av en viss
ekonomisk förvaltning (räkenskaper och förvaltningsåtgärder). Man skiljer
mellan intern och extern revision. Den förstnämnda formen innebär att ett
företags, en organisations eller en myndighets verksamhet, räkenskaper och
kontrollanordningar fortlöpande övervakas av en inom enheten verksam
revisionsavdelning. Den interna revisionen tillgodoser företagets eget behov

1 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr I

LU 1977/78: 1

av att kunna analysera kostnadsutvecklingen, lönsamheten m. m. Den
interne revisorn är ofta anställd i det företag där han utför sin kontrollverksamhet.
En annan ställning än internrevisorn intar den externe revisorn.
Denne skall vara fristående i förhållande till det företag han reviderar. Hans
kontrollfunktion är riktad mot företagsledningen. Han skall således bl. a.
bevaka ägarnas intressen i förhållande till företagsledningen. Vidare skall han
övervaka att regler till skydd för borgenärer och annan tredje man (t. ex.
anställda eller det allmänna) iakttas.

En revision skall normalt omfatta granskning såväl av rörelsens räkenskaper
som av företagsledningens förvaltning. Någon klar skiljelinje lär inte
kunna dras mellan dessa granskningsområden, utan de torde i praktiken
delvis täcka varandra. Inte bara årsrevision skall ske utan i princip även en
löpande revision. I samband med exempelvis försäljning av ett företag eller
andra genomgripande förändringar kan specialrevision behöva företas.

Revisionens formella del utgörs av dels sifferrevision, dels kontroll av att
formföreskrifter iakttas vid förvaltningsåtgärder. Revisorns traditionella
huvuduppgift är att granska årsredovisningen med däri intagen balansräkning
och resultaträkningar jämte förvaltningsberättelse i såväl formella som
materiella hänseenden samt företagets räkenskaper i övrigt.

Efter hand har förvaltningsrevisionen tilldragit sig allt större intresse. Den
anses vara en väsentlig uppgift för kvalificerade revisorer, inte minst vid deras
granskning av stora företag.

Till grund för revisorns arbete ligger bl. a. företagets bokföring. Närmare
bestämmelser om bokföring finns i bokföringslagen (1976:125). Enligt lagen
är i princip alla näringsidkare bokföringsskyldiga. I lagen finns utförliga regler
om både löpande bokföring och årsbokslut.

Vid sidan av den bokföringsskyldighet som följer av bokföringslagen finns
i flera författningar regler om offentlig redovisning från företagens sida. Syftet
med redovisningen är att lämna upplysningar om företagets årsresultat,
ekonomiska ställning m. m. som är av betydelse för en bedömning av
företagets utvecklingsmöjligheter. Sålunda är aktiebolag skyldigt att för varje
år avge årsredovisning, som skall bestå av resultaträkning, balansräkning och
förvaltningsberättelse, allt i enlighet med de närmare regler som finns i
aktiebolagslagen (1975:1385). Föreskrifter om offentlig redovisning finns
vidare i bl. a. lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och lagen (1955:183)
om bankrörelse.

En särskild nämnd, bokföringsnämnden, har inrättats med uppgift att
främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och
offentliga redovisning.

Lagregler om revision

De lagregler om revision som finns på associationsrättens område
behandlar extern revision. I åtskillig lagstiftning föreskrivs obligatorisk

LU 1977/78:1

medverkan av en eller flera revisorer och ställs anspråk på att dessa skall
uppfylla fordringar i olika avseenden. Lagstadgad skyldighet att utse revisor
åvilar i dag i huvudsak företag som drivs i aktiebolagsform, ekonomiska
föreningar samt bank- och försäkringsrörelser. Det föreligger således inte
skyldighet att utse revisor vid varje utövande av ekonomisk företagsamhet.
Exempelvis behöver sådan inte tillsättas i handelsbolag, ideella föreningar
eller enskilda firmor. Likväl är det vanligt att i stadgarna för exempelvis
stiftelser och ideella föreningar föreskrivs att revisor skall utses.

Offentliga revisorer finns obligatoriskt i vissa slag av foretag, nämligen i
affärsbanker, sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit och försäkringsbolag.
Sådan offentlig revisor utses av bankinspektionen resp. försäkringsinspektionen
och utför inte någon separat revision utan ingår i det kollektiv som
ombesörjer revisionen. Så till vida intar dock den av bankinspektionen
utsedde revisorn en särställning att han skall följa en av bankinspektionen
utfärdad instruktion. Motivet för systemet med offentliga revisorer i banker
och försäkringsbolag är i första hand att de betydande insättar- och
försäkringstagarintressena i sådana företag skall skyddas.

Ett företags räkenskaper och andra handlingar kan vidare bli föremål för
revision från statliga myndigheter enligt bestämmelserna om taxeringsrevision
i taxeringslagen (1956:623). Sådan revision får ske för kontroll av
deklarations- och uppgiftsskyldighet i enlighet med lagen eller för att bereda
beskattningsmyndighet upplysningar till ledning vid beslut om taxering eller
eftertaxering.

Den nya aktiebolagslagens regler om revision och redovisning innebär i
förhållande till äldre lag att plikten att ha kvalificerad revisor utvidgats samt
att en väsentligt öppnare redovisning numera krävs.

Lagens bestämmelser om revision innehåller i huvudsak följande. Revisor
väljs av bolagsstämman. Skall flera revisorer utses kan i bolagsordningen
bestämmas att någon eller några av dem skall utses i annan ordning.
Revisorns uppdrag gäller för den tid som anges i bolagsordningen. En
minoritet av aktieägare kan på bolagsstämman begära att länsstyrelsen skall
utse ytterligare en revisor för att med övriga revisorer delta i revisionen.
Mandatperioden för av länsstyrelsen utsedd revisor utgår vid den ordinarie
bolagsstämman under nästföljande räkenskapsår. I fråga om revisors kvalifikationer
uppställs vissa allmänna krav. Revisor skall bl. a. vara svensk
medborgare och ha den kunnighet och erfarenhet som fordras för uppdraget.
Till revisor får också utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. När det
gäller bolag med eget bundet kapital av en miljon kronor eller mer skall minst
en av revisorerna vara auktoriserad eller godkänd. Vissa bolag får dock endast
anlita auktoriserade revisorer. Vidare gäller att en minoritet av aktieägare i
bolag som inte är skyldiga att ha auktoriserad eller godkänd revisor kan
genomdriva att sådan revisor utses på bolagsstämman. För revisor gäller
vidare vissa jävsregler som syftar till att garantera hans oberoende. Den som
är anställd hos bolaget eller intar en beroende ställning till bolaget får sålunda

LU 1977/78: 1

inte vara revisor. Inte heller kan en anställd i den revisionsfirma som brukar
hjälpa bolaget med bokföringen vara revisor i bolaget. Jävsreglerna hindrar
också att den som står i skuld till bolaget eller annat bolag i samma koncern
blir revisor. Vidare gäller att en person, som enligt jävsreglerna inte får vara
revisor i ett moderbolag, inte heller kan vara revisor åt ett dotterbolag. Iakttas
inte reglerna i aktiebolagslagen om revisors kvalifikationer eller behörighet
eller bestämmelser i bolagsordning om revisorernas antal och behörighet får
länsstyrelse på anmälan förordna behörig revisor.

Revisorerna utövar sin granskning inte bara i aktieägarnas intresse. Revisor
är skyldig att se till att bolaget iakttar de bestämmelser i aktiebolagslagen eller
bolagsordningen som avseratt skydda bolagets borgenärer, anställda och den
aktieköpande allmänheten. Detsamma gäller i fråga om de bestämmelser i
lagen som avser att ge skydd för enskilda aktieägare. Även det allmännas
intresse måste beaktas under revisionen.

Det åligger revisorerna att granska bolagets årsredovisning och räkenskaper.
Revisorerna skall också granska styrelsens och verkställande direktörens
förvaltning, s. k. förvaltningsrevision. Det tillkommer dock inte revisorerna
att kritisera den ekonomiska lämpligheten av förvaltningsåtgärder i vidare
mån än då åtgärderna kan tänkas föranleda vägrad ansvarsfrihet och
skadeståndstalan eller eljest framstå såsom pliktöverträdelser eller pliktförsummelser
från bolagsledningens sida.

För varje räkenskapsår skall revisorerna avge en revisionsberättelse till
bolagets styrelse. 1 berättelsen skall bl. a. anges om styrelseledamot eller
verkställande direktör handlat i strid med aktiebolagslagen eller bolagsordningen.
Vidare skall revisorn teckna en hänvisning till revisionsberättelsen på
årsredovisningen.

Enligt föreningslagen utses revisor på föreningsstämman såvida inte annat
anges i stadgarna. På begäran av föreningsstämman eller en minoritet av de
röstberättigade kan länsstyrelsen utse revisor. I föreningslagen finns vidare
vissa bestämmelser om behörighet att vara revisor och om jäv. Reglerna är
dock inte så långtgående som aktiebolagslagens. Bl. a. saknas motsvarighet
till aktiebolagslagens krav på att revisor i viss fall skall vara auktoriserad eller
godkänd. Iakttas inte föreningslagens behörighets- och jävsbestämmelser
skall länsstyrelsen på anmälan förordna revisorer.

Förutsättningarna för att en revisor skall bli auktoriserad eller godkänd
anges inte i den associationsrättsliga lagstiftningen utan framgår av förordningen
(1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer. I princip
får revisionsverksamhet i Sverige utövas av envar och titeln revisor är inte
förbehållen någon särskild kategori. Under lång tid har handelskamrarna
auktoriserat eller godkänt revisorer varigenom skapats tillgång till revisorer
med dokumenterad yrkeskunnighet.

År 1973 överfördes handhavandet av auktorisations- och godkännandefrågorna
från handelskamrarna till kommerskollegium. I samband därmed
ändrades yrkesbeteckningen "godkänd granskningsman” till "godkänd

LU 1977/78:1

revisor”. I övrigt var reformen närmast av administrativ natur. Innehållet i nu
gällande bestämmelser för ifrågavarande kategorier revisorer, ovan nämnda
förordning och kommerskollegiets revisorskungörelse(KFS 1973:6) överensstämmer
också i stort med handelskamrarnas revisorsstadgar. För auktorisation
krävs dels teoretisk utbildning motsvarande ekonomexamen med viss
specialinriktning av studierna, dels fem års praktisk revisionsverksamhet.
Godkännande som revisor kräver kunskaper motsvarande handelsgymnasium/ekonomiskt
gymnasium samt fem års praktisk verksamhet inom
redovisning och/eller revision. I författningarna ges vidare vissa regler för de
kvalificerade revisorernas verksamhet.

Vissa regler om samhällets insyn i företag

För att bereda samhället möjligheter till ökad insyn i företagen har under
senare år flera åtgärder vidtagits. Enligt lagen (1976:350) om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser har
staten sålunda rätt att utse en ledamot och en suppleant i styrelsen för ett visst
antal aktiebolag och ekonomiska föreningar, som har särskild betydelse från
allmän synpunkt, samt i vissa allmännyttiga stiftelser. Vad gäller industriföretagen
bör dock erinras om att regeringen i regeringsdeklarationen som
avgavs i oktober 1976 (RD 1976/77:1-8 s. 43) förklarat sig inte ha för avsikt att
placera statliga styrelserepresentanter i styrelserna. Staten får också förordna
ett visst antal ledamöter i styrelsen för bankaktiebolag. Bestämmelser härom
finns i lagen om bankrörelse. Vidare gäller enligt särskilda författningar att
anställda i aktiebolag, ekonomiska föreningar, bankinstitut och försäkringsbolag
har rätt att utse ledamöter i företagens styrelser.

Lagen (1976:580)om medbestämmande i arbetslivet, som trädde i kraft den
1 januari 1977, garanterar arbetstagarna en vidsträckt rätt till information om
företagen som ett komplement till förhandlingsrätten. Enligt medbestämmandelagen
skall arbetsgivaren fortlöpande informera om bl. a. verksamhetens
allmänna utveckling, produktionsmässigt och ekonomiskt. Arbetstagarnas
organisationer har dessutom rätt att få tillgång till bokföringshandlingar
m. m. i den omfattning organisationerna behöver för att tillvarata
medlemmarnas gemensamma intressen. Arbetsgivaren är vidare skyldig att i
skälig omfattning biträda med sammanställning av material och med annat
utredningsarbete som arbetstagarparten behöver för att kunna följa och
bedöma utvecklingen i arbetsgivarens verksamhet. Det ankommer på
arbetsmarknadens parter att inom ramen för medbestämmandelagen reglera
hur inflytande och medbestämmande skall fördelas i företagen. I detta
sammanhang kan erinras om att SAF, LO och PTK år 1975 träffade en
överenskommelse om ekonomikommitté och arbetstagarkonsult. Avtalet,
som inför avtalsförhandlingarna om medbestämmandefrågor sagts upp,
innebar bl. a. att en ekonomikommitté eller arbetstagarkonsult skulle
tillsättas i företagen på begäran av de anställda i företagsnämnden med

1* Riksdagen 1077/78. 8 samt. Nr /

LU 1977/78: 1

uppgift att följa företagets ekonomiska ställning och utveckling. I vissa fall
skulle också en auktoriserad eller godkänd revisor kunna utses till extern
arbetstagarkonsult. Enligt avtalet skulle arbetsgivarna betala erforderlig
utbildning för arbetstagarledamöterna i ekonomikommitté och för arbetstagarkonsult.

Historik

Frågan om offentliga revisorer i företagen har tidigare varit föremål för
överväganden i olika sammanhang.

Sålunda föreslog samarbetsutredningen i betänkandet (SOU 1970:41)
Företag och samhälle att regeringen som en försöksverksamhet skulle få
möjlighet att utse revisorer i vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Den offentlige revisorns granskning skulle enligt förslaget överensstämma
med övriga revisorers. Hans uppgift skulle vara att verka för största möjliga
öppenhet i de reviderade företagens årsredovisning samt att tillse att
företagsledningens information till de anställda om företagets ekonomiska
förhållanden fick en från de anställdas synpunkt lämplig utformning. Som
motivering till förslaget anförde utredningen bl. a. att revisorerna inte alltid
hade den oberoende ställning som krävdes för att de skulle kunna ge fullödig
information om de reviderade företagen. Ägarspridningen och bolagsstämmornas
alltmer formella karaktär medförde bl. a. att revisorerna om inte
formellt så dock i praktiken många gånger utsågs av dem vilkas verksamhet
de skulle utöva tillsyn över, nämligen styrelsen och verkställande direktören.
Detta förhållande kunde enligt utredningens mening i tillspetsade situationer
inte erbjuda tillräckliga garantier för opartisk och konstruktiv revision.

I propositionen 1972:116 med förslag till lag om styrelserepresentation för
de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m. anförde föredragande
statsrådet att samarbetsutredningens förslag om offentliga revisorer
skulle beredas yttterligare och att även frågan om löntagarrevisorer skulle
behandlas i detta sammanhang.

Frågan togs åter upp under förarbetena till aktiebolagslagen. Föredragande
statsrådet anförde därvid bl. a. följande (prop. 1975:103 s. 244).

För egen del vill jag först understryka att jag finner det självklart att
revisorernas uppgift inte bara är att beakta aktieägarnas intressen. Liksom
f. n. måste revisorerna vid sin granskning också ägna stor uppmärksamhet åt i
vad mån bolagsledningen beaktat samhällets, de anställdas och övriga
borgenärers intressen. Det är också viktigt att revisorerna beaktar den
aktieköpande allmänhetens intressen i sammanhanget. Revisorerna måste
följaktligen inta en självständig ställning inte bara i förhållande till styrelse
och verkställande direktör utan också i förhållande till bolagsstämman. Från
denna synpunkt kan det vara en svaghet att det är bolagsstämmans uppgift att
tillsätta revisorer. Detta kan nämligen leda till att revisorerna trots allt blir
benägna att inte vid sin granskning stöta sig med de aktieägare som
representerar stämmomajoriteten. Detta skulle kunna tala för att uppgiften
att utse revisor eller åtminstone en av revisorerna borde läggas på något
utomstående organ.

LU 1977/78: 1

Statsrådet var emellertid inte berett att i det aktuella lagstiftningsärendet ta
ställning till frågan.

I samband med framläggande av förslag till den ovan redovisade lagstiftningen
angående styrelserepresentation för samhället och de anställda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar m. m. (prop. 1975/76:166) beslöt
regeringen den 18 mars 1976 att samarbetsutredningens förslag om tillsättande
av offentliga revisorer inte skulle föranleda någon åtgärd. Som skäl för
beslutet åberopades att behovet av offentliga revisorer minskat genom de
vidgade möjligheterna till offentlig insyn i aktiebolag och ekonomiska
föreningar som den nya aktiebolagslagen samt förslagen till bokföringslag och
lag om styrelserepresentation för samhället medgav.

1 riksdagen har spörsmålet om revisorernas ställning tagits upp i motioner
åren 1972-1974. Motionerna har avslagits under hänvisning till pågående
utredningar (se NU 1972:63 och 1973:47 samt LU 1974:29).

Denår 1974aktuella motionen remissbehandlades. Lagutskottet framhöll i
sitt betänkande med anledning av 1974 års motion bl. a. följande.

Trots att utskottet således ställer sig avvisande till motionärernas förslag
vill utskottet likväl inte bestrida att motionen fäster uppmärksamheten på
vissa problem som otvivelaktigt föreligger på företagsrevisionens område. I
likhet med flera av remissinstanserna kan utskottet i princip ansluta sig till
vad motionärerna anfört om betydelsen av en oberoende ställning för
revisorerna. För att en opartisk revision i alla lägen skall kunna garanteras, är
det enligt utskottets uppfattning angeläget att revisorerna intar en självständig
ställning inte bara i förhållande till styrelse och verkställande direktör
utan också i förhållande till bolagsstämman. Från denna synpunkt kan det
vara en svaghet att det är bolagsstämmans uppgift att tillsätta revisorer. Detta
skulle i sin tur kunna tala för att uppgiften att utse revisor eller åtminstone en
av revisorerna borde läggas på något utomstående organ. Emellertid torde
också vissa problem vara förknippade med att det allmänna utser revisorer i
privatägda företag. Utskottet vill i detta sammanhang inte uttala sig om vilka
vägar man borgå fram föra» stärka revisorernas ställning. Det bör erinras om
att samarbetsutredningen bedömde det som vanskligt att med bestämdhet
avgöra i vad mån fördelarna med offentlig revision uppväger de tänkbara
nackdelarna och att mot denna bakgrund utredningens förslag om offentliga
revisorer föreslogs få försökskaraktär.

Frågan kom åter upp i riksdagen vid en interpellationsdebatt i mars 1976
(RD 1975/76:76 s. 125). Dåvarande statsrådet Carl Lidbom anförde därvid
bl. a. följande som svar på en interpellation av Jan Bergqvist.

Kritiken mot den nuvarande ordningen för utseende av revisor går ut på att
revisorerna knappast kan få den oberoende ställning som krävs föra» deskall
kunna ge en opartisk och fullödig information om de reviderade företagen.
Jag kan i princip hålla med om att systemet med bolagsstämmovalda
revisorer inte är helt förenligt med kravet på revisorernas självständiga
ställning. Bedömningen av om man bör införa ett system med offentliga
revisorer är emellertid beroende bl. a. av vilket utbyte ett sådant system kan
väntas ge ur informationssynpunkt. Hur stort utbytet blir beror i sin tur på
vilka uppgifter de offentliga revisorerna skall ha.

LU 1977/78:1

De offentliga revisorerna som f. n. finns i banker och försäkringsbolag utför
inte någon separat revision utan bildar tillsammans med övriga revisorer ett
kollektiv som gemensamt utför revisionen. Inte heller samarbetsutredningens
förslag innebar några förändringar med avseende på revisorernas
uppgifter och revisionsarbetets inriktning. Om den offentlige revisorns
granskning och rapporteringsskyldighet i enlighet med det förslaget skulle
överensstämma med övriga revisorers är det tveksamt om den förordade
reformen verkligen på ett meningsfullt sätt skulle öka den information som
nu lämnas ut om företagen.

Revisorerna är i allmänhet ytterst försiktiga med att offentligt anföra
kritiska synpunkter utöver vad som obligatoriskt måste framgå av revisionsberättelsen.
Särskilt gäller detta om iakttagelser vid förvaltningsrevisionen. I
stället brukar revisorerna under hand framföra påpekanden till bolagsledningen.
Enligt min mening har revisorerna därvidlag visat en alltför stor
försiktighet. I förslaget till aktiebolagslag (propositionen 1975:105) framhöll
jag att revisionsberättelsen med tiden kommer att återspegla en fördjupad och
utvecklad förvaltningsrevision, eftersom revisorernas granskning skall ha
den omfattning som god revisionssed bjuder. På den punkten bör man
emellertid, som jag framhöll i nyssnämnda lagstiftningsärende, t. v. avvakta
utvecklingen i praxis.

Enligt statsrådet hade frågan om offentliga revisorer litt stå tillbaka för
andra lagstiftningsalternativ när det gällde att lösa insynsfrågorna. Han
pekade härvid på bl. a. lagstiftning om styrelsereperesentation för samhället
och de anställda och om medbestämmanderätt i arbetslivet samt erinrade om
arbetsmarknadsorganisationernas överenskommelse om ekonomikommitté
och arbetstagarkonsulter. Statsrådet framhöll vidare att det var osäkert om
man skulle vinna något på att parallellt med allt övrigt reformarbete också
forcera denna fråga. Han var inte övertygad om att det blotta faktum att man
byter ut den instans som skall utse revisorer kommer att medföra de
förändringar som var önskvärda. Det var måhända inte ens en så revolutionerande
förändring om man skulle låta länsstyrelsen i stället för bolagsstämman
utse en eller flera revisorer.

Fortfarande skulle enligt statsrådet revisorernas uppgift vara densamma
som i det gamla systemet; en företagsekonomisk granskning, inriktad på att
företaget skall ge vinst - låt vara att revisorerna skulle, åtminstone i vissa
avseenden, beakta också andra intressen än kapitalägarnas. Han framhöll
vidare att vi fortfarande skulle ha samma kår av revisorer att vända oss till,
samma tradition och samma yrkesmönster bland revisorerna att räkna med.
Enligt statsrådets mening skulle det vara klokt att avvakta de praktiska
erfarenheterna av reformarbetet innan man beslöt om att bygga upp
ytterligare ett informationssystem. Han var därför inte beredd att då ta
ställning till frågan om det bör införas ett system med offentliga revisorer i
företagen.

LU 1977/78:1

Pågående utredningsarbete

Enligt direktiven till 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21) som tillkallats
för att utreda frågor om handelsbolag m. m. skall utredningen bl. a. pröva i
vad mån och i vilken omfattning handelsbolag, enskild näringsidkare och
bokföringspliktiga stiftelser skall vara skyldiga att avge offentlig årsredovisning.
Kommittén har vidare i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning
bokföringspliktiga företag av typen handelsbolag, enskild näringsidkare och
stiftelse bör ha revisor samt pröva om särskilda kvalifikationskrav bör
uppställas på revisorerna i de större företagen. Utredningen beräknas slutföra
sitt uppdrag under senare hälften av 1978.

Frågan om skyldighet för stiftelser att avge offentlig redovisning berörs
också av stiftelseutredningens (Ju 1975:01) uppdrag. Utredningen har att
pröva om stiftelse i framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål eller om
institutet bör förbehållas ändamål som främjar ett allmänt intresse. 1
direktiven uttalas att det särskilt i fråga om stiftelser med mera betydande
tillgångar framstår som angeläget att regler om bokföringsplikt och revision
utformas. De sakkunniga bör vidare överväga vilka stiftelser som lämpligen
bör undantas från skyldighet att avge offentlig årsredovisning. I sistnämnda
fråga skall de sakkunniga samråda med bolagskommittén.

Den år 1973 tillkallade utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden
av svenska företag har till uppgift att företa en översyn av lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom.
Utredningens uppgift är i första hand att få fram instrument för kontroll över
dels utländska uppköp av svenska företag, dels utlandsägda företags verksamhet
i Sverige. Enligt vad utskottet inhämtat har under utredningsarbetets
gång fråga uppkommit om införande av möjligheter till offentlig revision av
utlandsägda företag. Utredningen beräknas avlämna ett betänkande efter
årsskiftet 1977-1978.

Också föreningslagen har under senare tid blivit föremål för översyn. I en i
justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1976:11) har lagts fram
förslag till en ny lag om ekonomiska föreningar. Förslaget innebär bl. a. att
redovisningsbestämmelserna anpassas till bokföringslagen samt att krav
införs på en öppnare redovisning. Vidare föreslås att föreningar med flera än
200 anställda skall vara skyldiga att anlita kvalificerad revisor.

Remissyttrandena

Det i motionen framlagda förslaget har fått ett blandat mottagande av
remissinstanserna. LO och TCO tillstyrker att förslaget genomförs, medan
Industriförbundet, Handelskammarförbundet, Föreningen auktoriserade
revisorer. Svenska revisorssamfundet och Svenska civilekonomföreningen
intagit en avvisande attityd. Kommerskollegiet anser att motionären pekat på
ett principiellt och i viss mån praktiskt betydelsefullt problem, att syftet med

LU 1977/78: 1

motionärens förslag i första hand bör tillgodoses genom andra åtgärder samt
att spörsmålet endast är ett delproblem som bör behandlas i ett större
sammanhang om en översyn är önskvärd. Länsstyrelsen i Stockholms län
avstyrker motionsförslaget men anvisar annan väg att indirekt tillgodose
syftet med motionen.

Kommerskollegium framhåller inledningsvis att kollegiet inte har något att
invända mot syftet med motionsförslaget, nämligen att förutsättningar skall
skapas för en oberoende och självständig företagsrevision. Kollegiet ifrågasätter
emellertid om inte mera effektiva och lättframkomliga vägar finns att
närma sig målet. Enligt kollegiets mening bör i dagsläget i första hand två
vägar prövas att nå det övergripande målet - en självständig och oberoende
revision av god kvalitet - nämligen dels införande av krav på kvalificerad
revision i flera företag än f. n., dels åtgärder för att höja kvaliteten på den
utförda revisionen.

Beträffande en skärpning av kraven på kvalificerad revision anser kollegiet
att tillgången på kvalificerade revisorer inte torde hindra en betydande
utvidgning härvidlag. Innan åtgärder vidtas kan finnas skäl avvakta eventuella
förslag från 1974 års bolagskommitté om revisionsplikt i ytterligare
företagsformer. Kollegiet har för avsikt att vid lämpligt tillfälle aktualisera
frågan.

Vad sedan gäller kvaliteten på den revision som utförs torde enligt kollegiet
åtskilliga åtgärder kunna vidtas för att förbättra denna. Generellt kan sägas att
revisionen ofta utförs på sådant sätt att den kan sägas motsvara högt ställda
krav. Ett mycket framstående arbete för höjande av revisionens kvalitet och
stärkande av revisorns självständighet utförs inom revisorernas yrkessammanslutningar.
Trots detta har kollegiet i sin tillsynsutövning uppmärksammat
flera fall där revisionen ej ägnats tillbörlig uppmärksamhet. Revisionsåtgärder
av tillräcklig omfattning har ej vidtagits eller har i det närmaste
helt underlåtits.

Enligt kollegiet är det en mycket väsentlig och omfattande arbetsuppgift för
tillsynsmyndigheten att i samarbete med revisorsorganisationerna söka
åstadkomma en mer allmänt omfattande förståelse för kraven på en effektiv
och oberoende revision. Som exempel på åtgärder som bör vidtas nämner
kollegiet fortlöpande översyn av kraven på teoretisk och praktisk utbildning
för erhållande av auktorisation och godkännande, utökad tillsynsverksamhet
från kollegiets sida, framtagande av föreskrifter och anvisningar inom
områden för revisorernas verksamhet där behov härav föreligger etc. Vissa
åtgärder i denna riktning har vidtagits-t. ex. håller nya utbildningskrav på att
genomföras, anvisningar om revisorsjäv utges inom kort - men kollegiets
resurser är helt otillräckliga i förhållande till de insatser som vore önskvärda.

Även om en utveckling längs dessa två huvudlinjer torde vara både lättare
framkomlig och kunna mer effektivt bidra till att nå det övergripande målet
än ändrade former för revisorsutseende, finner kollegiet det uppenbart att det

LU 1977/78: 1

förhållande motionären pekat på har ett betydande principiellt och i viss mån
praktiskt intresse. Revisorns ställning som oberoende granskare i samtliga
intressenters intresse är självfallet svår att förena med det faktum att endast
någon eller några intressenter kan utöva inflytande på valet av revisor. I något
tillsynsärende har kollegiet också funnit förhållandena vara sådana att det
synts uppenbart att revisorn ”fallit undan” för den företagsledning vars
verksamhet han bl. a. haft till uppgift att granska. Kollegiet hänvisar till den
promemoria som upprättats av revisorn Witt och som fogats till remissyttrandet.
Enligt promemorian bör revisorns oberoende ställning stärkas med
åtgärder av den typ kollegiet ovan behandlat. Kollegiet delar i huvudsak
denna uppfattning men finner det inte troligt att åtgärder av enbart detta slag
skulle så stärka de auktoriserade och godkända revisorernas ställning att
frågan om vem som utser revisorn skulle i alla situationer komma att sakna
betydelse. Med hänsyn till vad ovan sagts om erfarenheterna av tillsynsutövningen
hävdar kollegiet att, om revisorn utsågs av annan än den granskade,
det i dagsläget i många fall skulle medföra att kontrollaspekten ägnades större
uppmärksamhet från den utsedde revisorns sida.

Även om principiella och praktiska invändningar således kan riktas mot
nuvarande former för utseendet av företagsrevisorer, måste enligt kollegiet
samtidigt framhållas att det torde vara svårt att finna tillfredsställande
alternativa former. Utan att gå närmare in på problematiken vill kollegiet som
exempel peka på att man bör vara försiktig med att rubba det förtroendefulla
förhållande mellan företag och revisor som i dag regelmässigt råder och i
vilket klimat förutsättningarna för revisorn att få gehör för sina synpunkter
självfallet är mycket större än i ett konfrontationsklimat, att en ”mekaniserad
massutnämning" från någon myndighets sida knappast vore särskilt effektiv,
att någon form av revisorsvalkorporation i varje företag knappast är möjlig att
införa i praktiken m. m.

Med hänvisning till det anförda framhåller kollegiet att frågan är så
komplicerad att ett ställningstagande måste föregås av en grundlig utredning.
Samtidigt är frågan endast en liten del av ett mycket större och till stora delar i
aktuell tid openetrerat område - nämligen frågorna om företagsrevisorns
allmänna ställning och hans ansvar gentemot företagets olika intressenter,
hans rapporteringsmöjligheter och -skyldigheter, revisionens och revisionsberättelsens
inriktning, innehåll och omfattning m. m. Skall en utredning
beträffande revisorns ställning göras bör den enligt kollegiet omfatta en
allmän översyn av företagsrevisionens område. Vid beslut härom bör dock
beaktas bl. a. att nya aktiebolagslagen varit i kraft under endast ett fåtal
månader och att styrelserepresentationen för de anställda kan tänkas
reducera vissa av nackdelarna med nuvarande system för utseende av
företagsrevisor.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det inte lämpligt att länsstyrelsen
åläggs att utse minst en revisor i varje företag med skyldighet att ha revisor.

LU 1977/78: 1

Med hänsyn till det mycket stora antal revisorer som länsstyrelsen under
sådana forhållanden skulle behöva utse finns det en uppenbar risk att
förfarandet endast blir en tom formalitet.

Enligt länsstyrelsen är den revisorskår ur vilken de offentliga revisorerna
skulle tas densamma som nu står till förfogande för företagen, nämligen de av
kommerskollegium auktoriserade eller godkända revisorerna. Hos länsstyrelserna
finns inte en sådan ingående personkännedom rörande dessa
revisorer att vissa kan utväljas framför andra såsom offentliga revisorer.
Länsstyrelsen påpekar vidare att en lösning som innebär att uppdrag som
företagsrevisor skulle förenas med tjänst vid länsstyrelse är otänkbar med
hänsyn till jävsproblematiken.

Enligt länsstyrelsen borde rätteligen den omständigheten att en statlig
myndighet - kommerskollegium - utfärdar auktorisation eller godkännande
av revisorer utgöra en garanti för att dessa revisorer har sådana egenskaper att
de kan inta en självständig hållning gentemot företagen. I sammanhanget
framhåller länsstyrelsen att det kan övervägas om skyldigheten för företag att
utse kvalificerad revisor bör utökas.

1 den mån det från det allmännas sida är önskvärt med en bättre kontroll av
företagen kan detta, fortsätter länsstyrelsen, ske bl. a. genom en utökning av
antalet taxerings- och skatterevisioner. Regelbundna revisioner - varje eller
vartannat år-skulle fä en preventiv verkan av stor betydelse. Indirekt skulle
härigenom också företagsrevisorernas ställning stärkas, då det måste ligga i
deras intresse att inte vid regelbundet återkommande revisioner fä sådana
anmärkningar på sig beträffande företagets åtgärder att de själva riskerar sin
auktorisation resp. sitt godkännande som revisor. Länsstyrelsen erinrar om
att ett steg i den riktningen tagits genom den av riksdagen i princip antagna
nya taxeringsorganisationen, som skall möjliggöra att - utöver nuvarande
revisionsverksamhet - årligen cirka 40 000 revisioner eller kontrollbesök i
samband med deklarationsgranskningen för året skall utföras. För att
regelbundna revisioner varje eller vartannat år skall komma till stånd krävs
emellertid enligt länsstyrelsen en ytterligare utbyggnad av revisionsfunktionen
på länsstyrelserna utöver vad som förutsatts i den planerade nya
organisationen. Mot bakgrund av den i olika sammanhang dokumenterade
betydande skatte- och ekonomiska brottslighet som förekommer i landet,
anser länsstyrelsen att en sådan utbyggnad är väl motiverad och även
sammanfaller med syftet i motionen.

Sveriges industriförbund framhåller att i diskussionerna om revisorernas
ställning stor enighet har rått om vikten av att revisorerna ej är bundna till
dem de har att kontrollera. Industriförbundet m. fl. anförde sålunda i
remissyttrande över samarbetsutredningens utredningsbetänkande Företag
och samhälle att revisorernas självständighet i förhållande till företagsledningarna
var utomordentligt angelägen för näringslivet och välkomnade
åtgärder som var ägnade att stärka revisorernas ställning. 1 yttrandet angavs

LU 1977/78: 1

härvid som exempel på sådana åtgärder förbättrad utbildning och skärpta
krav på personliga kvalifikationer samt möjlighet att utse revisionsbolag som
revisor. Enligt yttrandet vände man sig emellertid starkt emot samarbetsutredningens
antydningar om att revisorn skulle uppfattas som ett informationsorgan
beträffande företagets förhållanden. Frågan om information,
framhölls det vidare, borde lösas inom ramen för lagstiftningen om
redovisning.

Sedan samarbetsutredningen gjorde det uttalande i frågan, på vilket
motionären nu stödjer sig, har enligt Industriförbundet sju år förflutit. Under
dessa år har ett flertal åtgärder vidtagits som avsevärt ändrat de förhållanden,
varpå utredningen hade att grunda sina ståndpunkter. Industriförbundet
hänvisar härvidlag till olika insatser som gjorts för att öka samhällets insyn i
företagen, till den nya aktiebolagslagen och bokföringslagen samt till de nya
formerna för auktorisation och godkännande av revisorer. Motionärens krav
bör enligt Industriförbundet vidare ses i skenet av att inget aktiebolag enligt
den nya aktiebolagslagen är skyldigt att ha mer än en revisor. En revisor som
utses av länsstyrelsen riskerar att uppfattas som företrädare för skatteintresset.
För aktieägarna ligger då nära till hands att vilja utse ytterligare en revisor
att bevaka deras intressen. Även andra intressenter i bolaget kan därvid
komma att ställa liknande krav. Förutom nackdelen av ökade kostnader för
bolagen anser Industriförbundet en sådan utökning av antalet revisorer i
bolagen olycklig i flera avseenden. För det första skulle sålunda antalet
yrkesrevisorer i landet sannolikt inte räcka till. Strävandena att öka den
kvalificerade revisionen i landet - vilket är intentionerna bakom den nya
aktiebolagslagens bestämmelser - skulle därför motverkas och en av alla
parter oönskad ökning av antalet lekmannarevisorer bli följden. För det
andra, fortsätter Industriförbundet, stämmer det ej med vedertagen uppfattning
om god redovisningssed att olika revisorer ses som bärare av olika
intressen. Även om uppgiften att utse revisor lades på annat, mer opartiskt
organ än länsstyrelsen, kvarstår enligt Industriförbundet att överväga vilka
vinster som skulle nås genom en sådan reform. I yttrandet hänvisas till
motiven till aktiebolagslagens bestämmelse om minoritetsrevisor vari sägs
(prop. 1975:103, s. 420), att länsstyrelse bör förordna den av minoriteten
föreslagna personen till revisor om han är lämplig därtill och särskilda skäl
inte talar däremot. Industriförbundet anser att ett offentligt tillsättande av
revisor i alla aktiebolag av praktiska skäl uppenbarligen måste gå till på
samma sätt. Även om man därvid bygger upp en rutin med mycket
summariskt prövningsförfarande framstår - med hänsyn till det stora antalet
aktiebolag i landet - den byråkrati som skulle bli följden därav som i hög grad
betänklig. En meningsfull avgränsning av företag, vari ett fristående organ
skulle utse en revisor, låter sig enligt Industriförbundet svårligen göras och
torde ej kunna motiveras utan att lägga insyns- eller intressebevakande motiv
till grund.

I yttrandet hänvisar Industriförbundet till den i föregående avsnitt

LU 1977/78:1

redovisade interpellationsdebatten i mars 1976 och framhåller att den tidigare
regeringen såg eventuella fördelar med offentliga revisorer ligga främst på
informationssidan. Att detta är en i hög grad kontroversiell fråga anser
Industriförbundet framgå av vad som tidigare anförts i yttrandet. I övrigt såg
till synes regeringen inga praktiska fördelar med att låta offentligt organ utse
revisorer i landets företag. Förbundet delar denna uppfattning.

Att bygga upp en omfattande och kostsam byråkrati för att utse företagens
revisorer i en ny ordning, utan att praktiska fördelar därmed kan visas, är
enligt Industriförbundets mening icke motiverat, i all synnerhet mot
bakgrund av de genomgripande lagstiftningsåtgärder som nyligen företagits
för att åstadkomma en öppnare redovisning, förstärkt oberoende för revisorerna
samt samhällelig kontroll av revisorernas verksamhet. Industriförbundet
avstyrker därför motionärens hemställan.

Svenska handelskammar/Örbundet erinrar inledningsvis om att lagstiftaren i
syfte att garantera revisorernas självständighet har valt att gå fram i huvudsak
längs två vägar, nämligen genom dels krav på särskild kompetens hos de
revisorer som har att revidera företag av viss storleksordning, dels en allmän
strävan att befordra och utveckla den yrkeskodex som länge funnits inom
revisorskåren och som främst kommer till uttryck i Föreningen auktoriserade
revisorers regler för god revisionssed.

Enligt förbundet har också under senare år skett en förskjutning i såväl
revisionsbegreppet som uppfattningen om de arbetsuppgifter en revisor har
att utföra om revisionen skall anses genomförd på ett godtagbart sätt.
Förbundet hänvisar härvidlag till förarbetena till nya aktiebolagslagen.
Förbundet anser att frågan huruvida motionsförslaget är ägnat att få någon
praktisk betydelse måste bedömas mot bakgrund av de olika åtgärder som på
senare år vidtagits för att stärka revisorernas självständighet. Enligt
förbundet kan det starkt ifrågasättas om förslaget får någon sådan betydelse.
Förbundet anser vidare att det finns en risk för att en revisor som utses av
länsstyrelsen kommer att uppfattas som företrädare för skatteintresset och
inte som en opartisk granskare av företagets förvaltning. Motionärens förslag
skulle därmed således inte bidra till att motverka en utveckling genom vilken
revisorerna kommer att uppfattas som bärare av olika intressenters intressen.
Till detta kommerenligt förbundet det faktum att länsstyrelsen icke har några
andra revisorer att vända sig till än de som idag utses till revisorer. Förbundet
vill vidare framhålla att ett genomförande av förslaget oundvikligen medför
utbyggnaden av en omfattande byråkrati och därigenom går stick i stäv mot
regeringens ambitioner att begränsa den byråkratiska ansvällningen inom
statsförvaltningen. Länsstyrelserna skulle dessutom för att få hanterliga
rutiner tvingas att tillämpa ett mycket summariskt prövningsförfarande
vilket i sin tur ytterligare skulle urholka det eventuella värdet av förslaget.

Förbundet finner sammanfattningsvis att ett beslut i enlighet med

LU 1977/78:1

motionen inte skulle vara ägnat att uppnå det av motionären angivna syftet
och föreslår därför att utskottet måtte avstyrka motionärens hemställan.

LO framhåller att organisationen i tidigare sammanhang uppmärksammat
det problem som tas upp i motionen - bl. a. i sina yttranden över
auktorisationsutredningen och den s. k. samarbetsutredningen. I dessa
yttranden har LO betonat nödvändigheten av att revisionsfunktionens
ställning stärks i företagen genom bl. a. en utbyggd förvaltningsrevision och
en mer oberoende ställning för revisorerna än nuvarande förhållanden
medger. LO kan därför ansluta sig till motionsförslaget.

7"CO anför att det är av största betydelse, inte minst för arbetstagare och för
ägare utan dominerande inflytande i företagen liksom givetvis för samhället i
stort, att företagens ekonomiska förhållanden blir föremål för en öppen
redovisning och opartisk revision. För att en opartisk revision skall kunna
garanteras i alla lägen fordras, vilket också tidigare understrukits av en
enhällig riksdag, att revisorerna intar en självständig ställning inte bara i
förhållande till styrelsen och verkställande direktören utan också i förhållande
till bolagsstämman. Den i aktiebolagslagen införda bestämmelsen om
kvalificerade revisorer utgör, fortsätter TCO, ett steg i riktning mot ökad
självständighet. Det i motionen framlagda förslaget innebär, om det antas, en
ytterligare förstärkning. Ett genomförande av förslaget ligger enligt TCO helt
i linje med TCO:s tidigare ställningstaganden.

Föreningen auktoriserade revisorer (FAR) instämmer helt i uttalandet om
vikten av att revisorerna har en självständig ställning gentemot alla
intressentgrupper i företaget. FAR har också i många sammanhang understrukit
detta krav och arbetar på olika sätt för att ytterligare stärka
revisorernas självständighet.

FAR framhåller vidare att en av revisorernas viktigaste uppgifter är att
granska och uttala sig om riktigheten och fullständigheten av den information
som lämnas i företagets årsredovisning. En tillräcklig och tillförlitlig
information är allmänt sett en grundläggande förutsättning för att intressenterna
skall ha tilltro till revisorns berättelse. FAR har sedan mycket länge
genom utgivande av rekommendationer i redovisningsfrågor och på annat
sätt påverkat utvecklingen av god redovisningssed. Utvecklingen av den
externa redovisningen stärker indirekt revisorns oberoende och de externa
intressenternas tilltro till revisorn och hans opartiskhet. FAR vill dock starkt
understryka att revisorn icke är eller bör uppfattas som ett informationsorgan
i företaget. Frågor som rör inressenternas behov av information måste lösas
inom ramen för lagstiftning och praxis på redovisningsområdet.

En annan grundläggande faktor för revisorns självständighet anser FAR
vara att han ej har vare sig rätt eller skyldighet att informera enskilda
intressenter, då han skall iaktta reglerna om tystnadsplikt. Revisorns
rapportering i revisionsberättelsen är däremot offentlig och blir således
tillgänglig för alla intressenter.

LU 1977/78:1

Frågan huruvida en revision kan anses fylla kraven på effektivitet och
självständighet beror i forsta hand på om den enskilde revisorn har
erforderliga resurser och kompetens för uppdraget. Dessa krav tillgodoses i
företag som enligt lag skall ha kvalificerad revisor. Valet av person blir i dessa
företag principiellt av underordnad betydelse. För att upprätthålla en hög
kunskapsnivå bedriver FAR och de enskilda byråerna en omfattande
utbildningsverksamhet, vilken undergår ständig förbättring. FAR erinrar
också om att yrkesrevisorerna i alla tider arbetat för att stärka sitt oberoende
och förtroendet hos alla intressenter. FAR pekar bl. a. på de normer för yrket
som utarbetas samt de åtgärder i form av rekommendationer, uttalanden och
utbildning varigenom innebörden av god revisorssed preciseras. I FAR:s
regler för god revisorssed lämnas detaljerade anvisningar i jävs- och andra
yrkesetiska frågor. FAR ämnar även fortsättningsvis ta initiativ i dessa
frågor.

FAR hänvisar också till de åtgärder statsmakterna vidtagit för att stärka
revisorernas oberoende och framhåller att någon större erfarenhet av
åtgärderna ännu inte finns. Enligt FAR:s uppfattning har sedan interpellationsdebatten
i mars 1976 inte inträffat några omständigheter i övrigt som kan
föranleda att någon form av offentliga revisorer nu bör införas.

Frågan om revisionens effektivitet och revisorns självständighet är,
framhåller FAR, komplicerad och bör icke behandlas från en så snäv
utgångspunkt som den motionären företräder. Man kan ej heller utan vidare
utgå ifrån att en överföring av själva valet av person från bolagsstämman till
länsstyrelsen skulle skapa en effektivare revision. Vid bedömning av frågan
måste man enligt FAR väga de fördelar som eventuellt skulle uppnås genom
en överföring av revisorsvalet till annan instans än bolagsstämman mot de ur
samhällets och företagens synvinkel negativa förändringar, som detta skulle
kunna medföra.

FAR anser också att det finns anledning framhålla att yrkesrevisorerna,
särskilt i de mindre företagen, utför en aktiv revisionsinsats som utmynnar i
förslag till förbättringar i fråga om företagets redovisning, styrinstrument,
organisation etc. Yrkesrevisorn är också ofta den ur såväl företagets som
samhällets synvinkel lämpligaste konsulten i frågor som rör redovisning,
skatter etc. Dessa tjänster förutsätter förtroende för revisorns kompetens och
opartiskhet.

FAR pekar vidare på att införandet av ett system med flera revisorer skulle
medföra en avsevärd kostnadsökning för företagen samt att behovet av
kontroll bör vägas mot kostnaderna härför och mot kontrollens inverkan på
företagens effektivitet.

Med hänvisning till vad som anförts och särskilt det förhållandet att
erfarenheter ännu ej vunnits av de omfattande åtgärder som på senare tid
vidtagits samt till att samhället genom kommerskollegium utövar en aktiv
tillsyn över yrkeskåren avstyrker FAR motionärens förslag.

LU 1977/78:1

Svenska revisorssamfundet hänvisar till interpellationsdebatten i mars 1976
och anför att några nya omständigheter inte tillkommit som argument för att
införa ett system med offentliga revisorer i företagen. Samfundet anser
dessutom att den tillsyn som utövas över de auktoriserade och godkända
revisorerna genom tillsynsmyndigheten innebär en tillfredsställande garanti
för revisorernas oberoende. Samfundet avstyrker motionsförslaget.

Svenska civilekonomföreningen instämmer i motionärens åsikt att det är
väsentligt att revisorn är opartisk i förhållande till den som revideras. För att
uppnå en självständig och effektiv revision är det enligt föreningen i första
hand väsentligt att revisorerna har erforderlig teoretisk och praktisk kompetens.
I takt med att tillgången på kvalificerade revisorer ökar bör i första hand
övervägas att kravet på kvalificerad revision utvidgas att omfatta fler
företagsformer och -storlekar.

Enligt föreningen torde kravet på opartiskhet kunna uppfyllas om
kvalificerad revisor anlitas. Föreningen anser vidare att det krävs ett
förtroendefullt förhållande mellan revisorn och den som revideras för att
revisorns roll skall bli meningsfull. Enligt föreningen är ett gott förtroende i
form av en öppen information till revisorn en ytterst väsentlig grundsten för
att den kompetente revisorn skall kunna utföra ett bra arbete. Möjligheten att
uppnå detta förtroende är troligen, fortsätter föreningen, större om bolagsstämman
har möjlighet att utse den kvalificerade revisorn.

Föreningen framhåller vidare att den möjlighet till samhälleligt inflytande
på revisionen som motionären efterlyser redan finns genom tillsynen över
bl. a. de auktoriserade revisorerna som bedrivs av kommerskollegium.
Överföringen av tillsynen till kommerskollegium är relativt ny och det torde
därför f. n. ej finnas anledning att ens diskutera en förändring av denna
ordning. Under förutsättning av att kvalificerad revisor anlitas anser
föreningen därför ej att revisionen blir mer oberoende om en av revisorerna
utses av annat organ än bolagsstämman.

Enligt föreningen saknas däremot ett forum där revisor, som skilts från sitt
uppdrag under pågående verksamhetsår, kan redovisa sina iakttagelser och
värderingar. Detta forum förutsätts indirekt ha det inflytandet att revisorn ej
kan skiljas från sitt uppdrag, därför att vederbörande i sin yrkesutövning
anför uppfattningar som är professionellt riktiga men som ej är i överensstämmelse
med företagsledningens önskemål. Föreningen anser att
kommerskollegium och revisorsorganisationerna kommer att kunna bevaka
dessa frågor.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår föreningen att motionen
avstyrks.

Utskottet

1 åtskillig lagstiftning på associationsrättens område föreskrivs att företag
skall utse en eller flera revisorer. Lagstadgad skyldighet att ha revisor åvilar

LU 1977/78:1

f. n. i huvudsak endast foretag som drivs i aktiebolagsform, ekonomiska
föreningar samt bank- och försäkringsrörelser. Revisorn utses i allmänhet av
företagets beslutandeorgan. Enligt aktiebolagslagen(1975:1385)skall sålunda
bolagsstämman välja åtminstone en revisor. En minoritet av aktieägarna kan
dock påkalla att länsstyrelsen skall utse ytterligare en revisor. I vissa slag av
företag, nämligen affärsbanker, sparbanker, centralkasor för jordbrukskredit
och försäkringsbolag skall obligatoriskt finnas offentliga revisorer. Sådan
offentlig revisor utses av bankinspektionen resp. försäkringsinspektionen.

Revisorn skall vara fristående i förhållande till det företag han reviderar.
Hans kontrollfunktion är riktad mot företagsledningen. Han skall därvid inte
bara bevaka ägarnas intressen utan också övervaka att regler till skydd för
borgenärer, aktieköpande allmänhet och anställda iakttas samt att samhällets
intressen inte åsidosätts. Revisorn skall granska såväl företagets årsredovisning
och bokföring som företagsledningens förvaltning.

I den lagstiftning som reglerar skyldigheten att ha revisor föreskrivs att
revisorn skall uppfylla vissa allmänna fordringar. Beträffande en del företag
gäller härutöver att revisorn skall ha särskilda kvalifikationer. I t. ex.
aktiebolag med ett bundet eget kapital av minst en miljon kronor skall minst
en av revisorerna vara auktoriserad eller godkänd. I vissa bolag måste en
revisor alltid vara auktoriserad.

Auktorisation eller godkännande av revisor meddelas av kommerskollegium
som också har tillsyn över de kvalificerade revisorernas verksamhet.
Närmare bestämmelser härom finns i förordningen (1973:221) om auktorisation
och godkännande av revisor.

I motionen framhålls att en livlig debatt förekommit under senare år
beträffande företagsrevisorns ställning och arbetsuppgifter. I debatten har
framförts krav om att flera företag än f. n. bör vara skyldiga att bekosta revisor
eller granskningsman och att revisorns arbetsuppgifter bör vidgas. Enligt
motionären har flera åtgärder vidtagits som tillgodoser de två nämnda
kraven. Tiden är nu mogen att också ett annat krav, som framförts i debatten,
blir tillgodosett, nämligen att revisorn ges en mera självständig ställning i
förhållande till företagets ledning. Motionären anser det orimligt att revisorn,
som f. n. är fallet, i praktiken väljs av dem som han skall kontrollera. Han
yrkar därför att länsstyrelsen skall få rätt att utse minst en revisor i varje
företag som är skyldigt att ha revisor.

Utskottet vill för sin del framhålla att det är en nödvändig förutsättning för
att företagsrevisorn skall kunna fullgöra sin uppgift som opartisk granskningsman
att han intar en självständig ställning inte bara i förhållande till
styrelse och verkställande direktör utan också till bolagsstämman eller
motsvarande organ. Som utskottet tidigare uttalat, då frågan om företagsrevisorerna
varit aktuell, vill utskottet därför kraftigt stryka under betydelsen
av att revisorn garanteras en oberoende ställning. Från denna synpunkt kan
det synas vara en svaghet att det är bolags- eller föreningsstämmans uppgift
att tillsätta revisor. Skäl kan därför finnas som talar för att revisor borde utses

LU 1977/78:1

av ett utomstående organ.

Utskottet vill emellertid erinra om att revisorn i första hand är ägarnas eller
huvudmännens kontrollorgan gentemot den verkställande ledningen och
styrelsen samtidigt som han också skall tillvarata andra intressen. Den
nuvarande ordningen har såvitt känt inte inneburit några nackdelar när det
gäller revisorns möjligheter att opartiskt granska företaget. Sedan frågan om
offentliga revisorer först aktualiserades genom samarbetsutredningens år
1970 framlagda betänkande Företag och samhälle, har statsmakterna vidtagit
en rad åtgärder för att stärka företagsrevisorns ställning och öka insynen i
företagen. Sålunda har kommerskollegium sedan 1973 till uppgift att meddela
auktorisation och godkännande av revisor samt att utöva tillsyn över de
kvalificerade revisorernas verksamhet. En ny aktiebolagslag har trätt i kraft
den 1 januari i år, vilket bl. a. innebär att plikten att ha kvalificerad revisor
utvidgats, att jävsreglerna skärpts och att en väsentligt öppnare redovisning
numera krävs. Vidare har en ny bokföringslag införts och en särskild
bokföringsnämnd inrättats med uppgift att främja utvecklingen av god
redovisningssed. Utskottet vill också peka på lagstiftningen om styrelserepresentation
för samhället och de anställda samt på medbestämmandelagen
som ger de anställda rätt till information om företagens ekonomiska
förhållanden och till insyn i bokföringen.

Inför de sålunda redovisade lagstiftningsåtgärderna har frågan om offentliga
revisorer fått stå tillbaka. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
regeringen i mars 1976 beslöt att samarbetsutredningens förslag om offentliga
revisorer inte skulle föranleda någon åtgärd, eftersom behovet av sådana
revisorer minskat genom de genomförda reformerna. Några nya omständigheter
som bör föranleda riksdagen att bedöma frågan annorlunda har inte
förekommit.

Mot bakgrund av de senaste årens reformverksamhet vill utskottet också
framhålla att det är tvivelaktigt om enbart det förhållandet att en revisor utses
av ett offentligt organ är ägnat att i någon väsentlig mån öka förutsättningarna
för en opartisk företagsrevision. Som framhålls i den ovan redovisade
interpellationsdebatten år 1976 blir den offentliga revisorns uppgift
densamma som den nuvarande företagsrevisorns, och den kår ur vilken
revisorn skall hämtas är densamma som revisorerna f. n. rekryteras från.
Utskottet vill vidare, i likhet med vad flera remissinstanser anfört, framhålla
att förfarandet vid utseende av offentlig revisor med nödvändighet måste bli
summariskt för att förfarandet inte skall medföra oacceptabla kostnader.
Någon närmare prövning av revisorns lämplighet för uppdraget kan därför
inte förväntas komma till stånd. Härtill kommer att som närmare framgår av
de ovan (s. 9-17) redovisade remissyttrandena vissa problem är förknippade
med att det allmänna utser revisorer i privatägda företag. Enligt utskottet kan
det ifrågasättas om fördelarna med offentliga revisorer är så stora att de väger
upp de nackdelar som kan befaras komma att uppstå. Utskottet vill i detta
hänseende peka på att samarbetsutredningen bedömde det som vanskligt att

LU 1977/78:1

med bestämdhet avgöra i vad mån fördelarna med offentlig revision
uppvägde de tänkbara nackdelarna och att utredningen därför föreslog att
verksamheten med offentliga revisorer skulle få försökskaraktär.

På grund av det anförda anser utskottet att man nu inte bör ta upp frågan
om offentliga revisorer till närmare prövning. Flertalet remissinstanser har
också ställt sig avvisande till motionsförslaget. De erfarenheter av den nya
lagstiftningen som nu föreligger är begränsade och ger inte underlag för en
bedömning av om ytterligare åtgärder på företagsrevisionens område är
erforderliga. Utskottet förutsätter att regeringen med uppmärksamhet följer
utvecklingen på området och tar de initiativ som kan visa sig erforderliga.
Utskottet vill vidare framhålla att det utredningsarbete som f. n. bedrivs av
1974 års bolagskommitté, stiftelseutredningen och utredningen om
utländska övertaganden av svenska företag har nära anknytning till det
spörsmål som tagits upp i motionen. Bolagskommittén skall bl. a. pröva i
vilken utsträckning handelsbolag, enskilda näringsidkare och bokföringspliktiga
stiftelser bör ha revisor och om särskilda kvalifikationskrav bör uppställas
på revisor i större företag. I utredningen om utländska övertaganden av
svenska företag har enligt vad utskottet erfarit frågan om offentlig revision av
utlandsägda företag i Sverige aktualiserats.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1976/77:648.

Stockholm den 25 oktober 1977

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c). Lennart Andersson (s). Stig Olsson (s).
Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s). Åke Gillström (s), Bo Siegbahn (m).
Ingemar Konradsson (s), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stina
Andersson (c), Anne-Marie Gustafsson (c), Bengt Silfverstrand (s). Joakim
Ollén (m) och Margot Håkansson (fp).

Reservation

av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Åke Gillström, Ingemar
Konradsson, Owe Andréasson och Bengt Silfverstrand (samtliga s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med orden
”Utskottet vill" och slutar på s. 20 med orden "Sverige aktualiserats” bort ha
följande lydelse.

LU 1977/78:1

Som motionären framhåller har statsmakterna under senare år vidtagit en
rad åtgärder, som syftar till att öka möjligheterna för en effektiv företagsrevision
och ge insyn i företagen. Sålunda har kommerskollegium sedan 1973
till uppgift att meddela auktorisation och godkännande av revisor samt att
utöva tillsyn över de kvalificerade revisorernas verksamhet. En ny aktiebolagslag
har trätt i kraft den 1 januari i år, vilket bl. a. innebär att plikten att ha
kvalificerad revisor utvidgats, att jävsreglerna skärpts och att en väsentligt
öppnare redovisning numera krävs. Vidare har en ny bokföringslag införts
och en särskild bokföringsnämnd inrättats med uppgift att främja utvecklingen
av god redovisningssed. Utskottet vill också peka på lagstiftningen om
styrelserepresentation för samhället och de anställda samt på medbestämmandelagen
som ger de anställda rätt till information om företagens ekonomiska
förhållanden och till insyn i bokföringen.

Utskottet vill också erinra om att det utredningsarbete som f. n. bedrivs av
1974 års bolagskommitté, stiftelseutredningen och utredningen om
utländska övertaganden av svenska företag har nära anknytning till det
spörsmål som tagits upp i motionen. Bolagskommittén skall bl. a. pröva i
vilken utsträckning handelsbolag, enskilda näringsidkare och bokföringspliktiga
stiftelser bör ha revisor och om särskilda kvalifikationskrav bör uppställas
på revisor i större företag. I utredningen om utländska övertaganden av
svenska företag har frågan om offentlig revision av utlandsägda företag i
Sverige aktualiserats.

Vid sidan av strävandena att öka kvaliteten på företagsrevisionen och
insynen i företagen är det enligt utskottets mening angeläget att revisorn
garanteras en oberoende ställning. Som ovan berörts skall revisorn vid sin
granskning beakta olika intressen. Det är därför en nödvändig förutsättning
för att han skall kunna fullgöra uppgiften som opartisk granskningsman att
han intar en självständig ställning inte bara i förhållande till styrelse och
verkställande direktör utan också till bolagsstämman eller motsvarande
organ. Som framhölls av föredragande statsrådet under förarbetena till
aktiebolagslagen och som också uttalades av utskottet vid behandlingen år
1974 av en motion om företagsrevision kan det från denna synpunkt vara en
svaghet att det är bolagsstämmans uppgift att tillsätta revisor. Detta kan leda
till att revisorn trots allt blir benägen att vid sin granskning inte stöta sig med
de aktieägare som representerar stämmomajoriteten. Utskottet vill också
peka på vad kommerskollegiet anfört i sitt remissyttrande över den nu
aktuella motionen, nämligen att kollegiet i något tillsynsärende funnit
förhållandena vara sådana att det synts uppenbart att revisorn fallit undan för
en företagsledning vars verksamhet han haft att granska. Med utgångspunkt i
erfarenheterna från tillsynsverksamheten har kollegiet hävdat att om revisorn
utsågs av annan än den granskade det i många fall skulle medföra att
kontrollaspekten ägnades större uppmärksamhet från den utsedde revisorns
sida. Också löntagarorganisationerna har i sina remissyttranden understrukit
betydelsen av att revisorns ställning förstärks.

LU 1977/78:1

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med motionären att det
finns starka skäl som talar för att företagsrevisorn bör utses av ett
utomstående organ. Som påpekats under remissbehandlingen av motionen
kan emellertid vissa problem vara förknippade med en sådan ordning. I likhet
med vad som anfördes i den ovan (s. 7 och 8) redovisade interpellationsdebatten
år 1976 vill utskottet också framhålla att bedömningen av om man bör
införa ett system med offentliga revisorer är beroende av bl. a. vilket utbyte
ett sådant system kan väntas ge från informationssynpunkt. Enligt utskottets
mening är det tvivelaktigt om endast en ändring av formerna för utseende av
revisor kommer att medföra de förändringar som är önskvärda. Som
kommerskollegium framhållit är det i motionen upptagna spörsmålet att
betrakta som blott en del av ett stort och hitintills outrett frågekomplex,
nämligen spörsmålen om revisorns allmänna ställning och ansvar gentemot
företagets olika intressen, hans möjlighet och skyldighet att rapportera,
revisionens och revisionsberättelsens inriktning, innehåll och omfattning.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att en allmän översyn av
den lagstiftning som reglerar företagsrevisionen bör komma till stånd.
Översynen bör syfta till att skapa garantier för en opartisk och från
informationssynpunkt ändamålsenlig företagsrevision. Det bör ankomma på
regeringen att närmare bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:648 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en allmän översyn på
företagsrevisionens område.

GOTAB 55736 Stockholm 1977