Med anledning av motion om ökad information angående allemansrätten

Betänkande 1975/76:JoU5

JoU 1975/76:5

Jordbruksutskottets betänkande
1975/76:5

med anledning av motion om ökad information angående allemansrätten Motionen Yrkande I

motionen 1975:1532 av fru Fredrikson m. fl. (c, fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för ökad information om allemansrättens
innehåll, med betoning på att med rätten foijer skyldigheter.

Motivering

Motionärerna erinrar om att i 1 § naturvårdslagen genom riksdagsbeslut
år 1974 intagits - utan någon precisering - en bestämmelse att naturen
är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. I sin helhet innebär den nya
naturvårdslagen en förstärkt allemansrätt. Allemansrätten beskrivs som en
gammal sedvanerättsomej heller tidigare preciserats. Motionärerna hänvisar
till prop. 1972:99 där vissa normer finns angivna. De framhåller att eftersom
allt fler människor på sin fritid behöver och utnyttjar den rekreation naturen
kan erbjuda så ökar även förslitningen. I takt med det ökade utnyttjandet
av naturen stiger kraven på aktsamhet och hänsyn hos allmänheten. Tyvärr
finns dock enligt motionärerna alltför många exempel på missbruk av allemansrätten.
Vunna erfarenheter av bruket av den vidgade allemansrätten
motiverar en ökad upplysning om de förpliktelser och det ansvar som bör
följa. Sådan upplysning anser motionärerna bör gå ut i olika slag av massmedia
och inte minst i skolorna.

Bakgrund

I 1 § naturvårdslagen (1964:822) i dess sedan den 1 januari 1975 gällande
lydelse fastslås att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas
och vårdas och som är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. I propositionen
1974:166 med förslag till bl. a. den ändrade lydelsen av 1 5 naturvårdslagen
framhöll departementschefen att allemansrätten är en urgammal
sedvanerätt, som endast i begränsad utsträckning kommit till uttryck
i lag. I stort brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att
färdas till fots över och under en kortare tid uppehålla sig på annans mark,
om det inte är fråga om tomt eller plantering eller över huvud taget om
mark som kan skadas av beträdandet, och att där plocka blommor, bär
och svamp. För egen del ansåg departementschefen att en lagstiftning an -

1 Riksdagen 1975 / 76. 16 samt. Nr 5

JoU 1975/76:5

2

gående allemansrättens innehåll skulle kunna leda till många svårbedömda
tvister i skälighetsfrågor där olägenheterna i dag inte är större än att de
kan övervinnas med upplysning och uppmaning till hänsyn. Han ansåg
det emellertid värdefullt att markera allemansrättens betydelse i naturvårdslagens
inledande bestämmelse.

Jordbruksutskottet (JoU 1974:52 s. 28) hälsade med tillfredsställelse att
allemansrättens princip fick komma till uttryck i naturvårdslagen. Utskottet
erinrade om att allemansrätten, som saknar motstycke i flertalet andra länder,
är av avgörande betydelse för människornas möjlighet att fl rekreation och
avkoppling i det fria.

I nyssnämnda sammanhang gjorde jordbruksutskottet vissa uttalanden
angående den närmare innebörden av allemansrätten och hänvisade därvid
bl. a. till en framställning av professor Bertil Bengtsson, vari sägs bl. a. följande: Allemansrätten

kan enklast beskrivas som en befogenhet för envar att
i viss utsträckning nyttja annans fastighet, oavsett om man äger någon
särskild rätt till den. Nyttjandet får dock inte gå så långt att fastighetens
ägare (eller annan med särskild rätt till fastigheten, t. ex. en nyttjanderättshavare)
tillfogas nämnvärd olägenhet eller skada. - Innebörden av denna
modifikation är svår att fastställa. De lagbestämmelser som finns på området
är delvis svårtolkade. Rättspraxis är obetydlig och litteraturen sparsam. Vissa
frågor om avvägningen mellan markägarens och allmänhetens intressen är
starkt kontroversiella. En hänvisning till sedvanan ger knappast tillräcklig
ledning, eftersom på senare år - särskilt med bilismens genombrott - allmänhetens
vanor befunnit sig i snabb förändring och för övrigt torde växla
bland olika kategorier av friluftsintresserade. Vid en tolkning av oklara lagregler
verkar det mera närliggande att särskilt beakta den allmänna tendensen
bl. a. i naturvårdslagen att tillvarataga allmänhetens intresse av rörelsefrihet
i markerna, så länge markägaren inte tillfogas nämnvärd ekonomisk
skada. - Ytterligare kompliceras läget av att bestämmelserna huvudsakligen
rör straffansvar, vilket också utgör den praktiskt viktigaste påföljden
när allmänhetens befogenheter överskrids. Allt nyttjande som går
fritt från straff kan dock inte anses tillåtet.

Jordbruksutskottet hänvisade vidare till ett tidigare betänkande i denna
fråga (1972:52) vari utskottet erinrade om att frågan hur långt allemansrätten
sträckte sig var föremål för delade meningar. Utskottet sade sig i detta
sammanhang anse att allemansrätten inte utan vidare innebär rätt att med
snöskoter eller annat motorfordon färdas i terrängen på annans mark. Det
var sålunda inte tillåtet att fardas så att skador på mark eller gröda kunde
uppkomma eller så att hemfriden stördes. Därjämte erinrade utskottet om
att en grundläggande regel i den kommande terrängtrafikkungörelsen avsågs
bli att den som färdades i terräng skulle avpassa färdväg, hastighet och
färdsätt så att människor och djur inte stördes i onödan och att skada på
annans mark och växtlighet undveks. - Den härmed åsyftade regeln finns
nu intagen i 36 ij terrängtrafikkungörelsen (1972:594).

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1974:52 tillstyrkte jordbruks -

JoU 1975/76: 5

3

utskottet förslaget att i naturvårdslagens 1 S införa ett tillägg varigenom

- utan någon precisering av allemansrättens innebörd - slogs fast att naturen
är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

I detta sammanhang behandlade utskottet bl. a. även ett motionsyrkande
(1974:2005, yrkande 6) att riksdagen måtte uttala att färd med motordrivet
fordon utanför vägområde ej innefattades i allemansrätten. Utskottet fann
att något sådant särskilt uttalande rörande allemansrättens innebörd inte
syntes erforderligt.

Utskottet

I förevarande motion hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder
för ökad information om allemansrättens innehåll, med betoning på att med
rätten följer inte bara rättigheter utan även skyldigheter. Motionärerna framhåller
att eftersom allt fler människor på sin fritid behöver och utnyttjar
den rekreation naturen kan erbjuda så ökar även förslitningen av densamma.
Enligt motionärerna finns det alltför många exempel på missbruk av allemansrätten.
En ökad upplysning om de förpliktelser och det ansvar som
följer med allemansrätten bör enligt motionärernas mening spridas antingen
genom olika slag av massmedia, vid undervisningen i skolorna eller på
annat sätt.

Utskottet vill till en början erinra om att allemansrätten är en urgammal
sedvanerätt som endast i begränsad utsträckning kommit till uttryck i lag
och att dess närmare innebörd i flera fall kan vara oklar eller föremål
för delade meningar. Som framgår av det i det föregående anförda får dock
vissa grundläggande principer angående allemansrättens innebörd i stort
anses vara accepterade i det allmänna rättsmedvetandet. Sålunda brukar
man i korthet med allemansrätten avse friheten för envar att färdas till
fots över och att under en kortare tid vistas på annans mark, om det inte
är fråga om tomt, plantering eller besådd åkermark där beträdandet kan
orsaka skada, och att där plocka blommor, bär och svamp. Allmänheten
får dock inte ta sig sådana friheter att markägaren och andra fastighetens
innevånare tillfogas någon nämnvärd olägenhet eller skada: hemfriden (i
vidsträckt mening) och markägarens ekonomiska intressen får inte kränkas.
Dessutom får den som befinner sig i skog och mark över huvud taget anses
vara skyldig att ta hänsyn till sin omgivning. Utskottet för erinra om att
naturvårdslagen 1 § också föreskriver att var och en skall visa hänsyn och
varsamhet i sitt umgänge med naturen. Denna regel har självfallet betydelse
också för allemansrättens del.

Enligt utskottets mening är allemansrätten - som, vilket i annat sammanhang
framhållits, saknar motstycke i flertalet andra länder - av avgörande
betydelse för människornas möjlighet att få rekreation och avkoppling
i det fria. Behovet av att så fritt som möjligt få vistas i naturen ökar
också i takt med utvecklingen mot en allt större fritid.

JoU 1975/76:5

4

Det är under angivna förhållanden enligt utskottets mening av största
vikt att allemansrätten utövas på sådant sätt att den inte råkar i vanrykte.
Utskottet vill därför understryka att den frihet som allemansrätten innebär
är en frihet under ansvar. Härvidlag delar utskottet motionärernas mening.
Enligt utskottets bedömande torde också flertalet av dem som vistas i naturen
känna till och respektera de krav som kan ställas när det gäller människans
uppträdande i det fria. De fall av vanvård av naturen, nedskräpning
och störande uppträdande m. m. som otvivelaktigt förekommer torde i
många fall bero på tanklöshet eller bristande kännedom om de regler som
bör gälla vid umgänget med naturen. Ökade insatser för att upplysa allmänheten
i bl. a. de hänseenden som angivits i motionen bör sannolikt
kunna bidra till bättre förhållanden härvidlag. Det är givetvis viktigt att
informationen sprids så effektivt som möjligt till allmänheten. Viss information
i nu nämnda avseende har publicerats, såväl på enskilt initiativ
som genom statens naturvårdsverks försorg. Som exempel kan nämnas professor
Bertil Bengtssons bok Allemansrätt och markägarskydd samt naturvårdsverkets
publikation (nr 1973:6) Allemansrätten. Detta slags information

- som i och för sig ger värdefulla upplysningar om den svenska allemansrätten
och gränserna för dess utövning - torde emellertid nå fram
endast till en mindre krets särskilt intresserade personer och därför ha begränsad
räckvidd. Utan att i detta sammanhang gå närmare in på de praktiska
lösningarna av berörda informationsproblem vill utskottet här understryka
vikten av att informationen når människorna i ett så tidigt skede och så
effektivt som möjligt, t. ex. i samband med den undervisning som ges i
förskolor och skolor. Även massmedia bör givetvis kunna spela en viktig
roll i sammanhanget. Med hänsyn till den livliga debatt som på senare
tid bidragit till att öka medvetenheten om behovet att bevara naturen och
människans miljö över huvud taget anser sig utskottet kunna förutsätta
att de i motionen framförda kraven på bättre information kommer att tillgodoses
utan något särskilt initiativ från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:1532 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 7 oktober 1975

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

JoU 1975/76:5

5

Närvarande: herrar Hedström (s), Jonasson (c), fru Lundblad (s), fru Anér
(fp), herr Lindberg (s)*, fru Olsson i Helsingborg (c)*, herrar Pettersson i
Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk),
Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Persson
i Heden (c)* och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.