Med anledning av motion om makars gemensamma ansvar för barnen och hemmets skötsel (Betänkande 1975/76:LU28 Lagutskottet)

LU 1975/76: 28

Lagutskottets betänkande
1975/76: 28

med anledning av motion om makars gemensamma ansvar för barnen
och hemmets skötsel

Motionen

I motionen 1975/76:724 av fru Kristensson (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att familjelagssakkunniga får i uppdrag att pröva i motionen
angiven översyn av giftermålsbalken.

•Motionären framhåller att antalet förvärvsarbetande kvinnor ökar i accelererande
takt. Även som förvärvsarbetande behåller dock kvinnan huvudansvaret
för skötseln av hem och familj. Hennes möjligheter till politisk,
facklig och liknande verksamhet blir enligt motionären härigenom starkt
beskurna. Motionären anser att den dominans som män har i det politiska
livet är helt otillfredsställande i en demokrati som vår, där könen sedan
länge är principiellt likställda i fråga om rösträtt och valbarhet.

Motionären pekar på att vissa avsnitt av giftermålsbalken kvarstår oförändrade
sedan balkens tillkomst år 1920 och alltså grundas på värderingar
som i dagens samhälle måste uppfattas som föråldrade och som fördröjer
människors frigörelse från allt för snäva livsroller. En förutsättning för att
kvinnor i samma grad som män skall satsa på yrkesutbildning och samhällsengagemang
anser motionären vara att det klargörs - med början i
lagstiftningen - att hemarbete och barnomsorg är uppgifter som åvilar båda
könen. Att så sker är också en förutsättning för att arbetsmarknaden skall
ta hänsyn till både manliga och kvinnliga arbetstagares familjesituation.
För en man innebär det från karriärsynpunkt i dag sällan något handikapp
att bli far, medan den som blivit mor ofta löper en stor risk att över
huvud taget ej kunna göra sig gällande på arbetsmarknaden. Motionären
anser det vara ett elementärt rättvisekrav att både far och mor påtar sig
ansvaret för småbarnsvården och för hemmets skötsel.

Motionären medger att jämställdhet mellan könen i fråga om värderingar
och valmöjligheter framför allt är en uppfostrings- och inte en lagstiftningsfråga.
När det gäller giftermålsbalken är det enligt motionären dock otvivelaktigt
så, att just ansvars- och arbetsfördelningen i hemmet på ett avgörande
sätt påverkar inte bara aktuella levnadsförhållanden för män och
kvinnor med familj utan också, genom föräldrars beteende och föredöme,
barnens uppfattning om och värdering av mäns och kvinnors arbete. Giftermålsbalkens
formuleringar bör alltså även ses mot denna bakgrund. Även
inställningen till äktenskapet kan påverkas genom att detta för den dubbelarbetande
kvinnan i många fall kan te sig som en belastning.

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 28

LU 1975/76: 28

Motionären erinrar om att hela familjerätten sedan 1969 är föremål för
en genomgripande översyn av familjelagssakkunniga. I direktiven berörs
dock inte frågan om arbetsfördelningen i hemmet.

Gällande ordning

Bestämmelserna i giftermålsbalken (GB) avser - förutom formerna för
äktenskaps ingående och villkoren för dess upplösning - företrädesvis den
ekonomiska sidan av mannens och kvinnans samlevnad. I 5 kap. 1 § GB
finns emellertid vissa mera allmänna handlingsregler som sträcker sig över
hela samlevnadssituationen. Enligt lagrummet är man och hustru skyldiga
varandra trohet och bistånd. Vidare skall de i samråd verka för familjens
Bästa. Också i 5 kap. 2 § finns en bestämmelse av mera allmän karaktär.
Stadgandet föreskriver skyldighet för vardera maken att efter sin förmåga
genom tillskott av pengar, verksamhet i hemmet eller på annat sätt bidra
till att bereda familjen det underhåll som med avseende på makarnas villkor
kan anses tillbörligt. I övrigt förutsätter GB att det finns ett givet etiskt
innehåll i makars förbindelse, och det ankommer på dem som ingått äktenskap
att förverkliga detta innehåll. Om ena maken brister i sitt förhållande
till den andra maken har denna rätt att mot den felandes vilja fä äktenskapet
upplöst. Till skillnad från vad som gällde före 1974 är rätten till äktenskapsskillnad
inte knuten till några särskilda bestämmelser om makarnas
personliga relationer till varandra.

Familjelagssakkunniga

Enligt direktiven till familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) skall utredningen
företa en allmän översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. I direktiven
framhålls bl. a. att en ny lagstiftning bör så långt möjligt vara neutral i
förhållande till olika samlevnadsformer och olika moraluppfattningar. Vidare
anförs att makarnas rättigheter och skyldigheter i samband med eventuell
skilsmässa inte bör fä påverkas av moraliskt grundade bedömningar av deras
personliga relationer till varandra och uppträdande i äktenskapet. I övrigt
behandlas i detalj vissa frågor som bör tas upp av de sakkunniga. Utredningen
har dock fria händer att inom ramen för de allmänna riktlinjerna för utredningsarbetet
även ta upp andra familjerättsliga frågor till övervägande.

Utredningen avgav år 1972 ett delbetänkande (SOU 1972:41) Familj och
äktenskap, som innehöll bl. a. förslag om avskaffande av instituten trolovning
och återgång av äktenskap samt förslag till ändringar i GB:s regler
om äktenskaps ingående och upplösning och om medling. I betänkandet
behandlade utredningen också frågan om lagstiftningens förhållande till etiska
värderingar och anförde därvid bl. a. följande.

Den utveckling som ägt rum medför för äktenskapslagstiftningens del
först och främst att det inte är möjligt att bygga lagregler på föreställningen

LU 1975/76: 28

att det finns en enhetlig uppfattning om det sedliga innehållet i mannens
och kvinnans förbindelse. Man kan då inte heller i den lag, som ger det
rättsliga äktenskapet, utgå från att det finns någon allmängiltig samlevnadsetik,
som är specifik för förbindelsen mellan man och kvinna och mot
vars handlingsregler make kan bryta och därmed ådra sig skuld till söndringen
i samlevnaden. Lagstiftningens utgångspunkt måste i stället vara
att olika människor ger samlevnaden olika innebörd. Det får vara de samlevandes
ensak, vilka handlingsnormer de tillämpar eller anser gälla i sin
förbindelse. Det kan då inte heller bli fråga om att något samhälleligt organ
vid tvist dem emellan skall godkänna eller förkasta deras handlande i förhållande
till deras handlingsnormer. Dessa kan inte fastställas av utomstående.

Nu innehåller lagen som nämnts också några uttryckliga handlingsnormer
för makar av etisk art: de är skyldiga att bistå varandra, de har att verka
för familjens bästa och de skall göra detta i samråd; de skall också vara
varandra trogna. Om man till en början bortser från trohetsplikten kan det
konstateras att dessa handlingsregler är mycket allmänt hållna. I viss mån
kan de kanske uppfattas som ett sammanfattande uttryck för den allmänna
samlevnadsetik som lagen antar existera. I vart fall speglar de en sida därav.
Men det finns uppenbarligen en mångfald olika uppfattningarom vad makar
bör iaktta i fråga om hjälp och stöd åt varandra under olika känslomässiga
och yttre förutsättningar, i fråga om avvägningen mellan den enes intresse
av självständighet och den andres av samråd och samverkan och i fråga
om vad som kan vara handlande till familjens bästa under olika förhållanden.

Utredningen anslöt sig till ståndpunkten i direktiven att särskilda grunder
för upplösningen av äktenskapet inte borde tas upp i GB och framhöll att
därmed bortföll i detta hänseende behovet av att beskriva allmänna eller
särskilda skyldigheter makar emellan på det personliga området. Utredningen
fortsatte:

Lagstiftningen om äktenskapet bör således inte innehålla några regler av
specifik etisk art om hur makarna bör förhålla sig till varandra på det personliga
området. Detta får emellertid inte tolkas som om den bakomliggande
tanken är att det är likgiltigt hur makar förhåller sig till varandra i personligt
hänseende och hur atmosfären är i de hem, där nästa generation växer
upp. Snarare är ståndpunkten ett uttryck för tilltron till makars förmåga
att själva under ansvar för varandra och för barnen utveckla sina personliga
relationer till en berikande personlig gemenskap efter individuella förutsättningar
och egna värderingar. Samtidigt innebär ståndpunkten ett övergivande
av tanken att samhälleliga organ skall kunna avgöra vad som är
rätt eller fel i den komplicerade personliga relationen mellan man och kvinna
som bildat familj.

Att lagstiftningen inte bör bygga på någon speciell etik för mannens och
kvinnans samlevnad betyder inte att den kan frigöra sig helt och hållet
från värderingar. Men dessa kommer att ligga på det allmänna plan, där
en värdegemenskap i stort finns, och innebära att lagstiftningen blir uttryck
förbi. a. tolerans mot olika livsåskådningar, principen om mannens och kvinnans
jämställdhet och tanken att den starkare inte får utnyttja den svagare.
Vid utformningen av de konkreta reglerna om äktenskapets rättsverkningar
måste sådana värderingar vara de vägledande, samtidigt som familjens egenskap
av en känslomässig gemenskap måste finnas med i bilden. Dessa grund -

LU 1975/76: 28

läggande värderingar kan självfallet stå i konflikt med vissa extrema livsåskådningar
och deras etiska värderingar. Men den effekten är ofrånkomlig

Neutraliteten till olika specifika etiska värderingar kring äktenskapet berör
flera delar av det rättsliga institutet. Föreskrifterna om formen för giftermålet
har i nuvarande lag anknytning till en speciell uppfattning, i det de särskilt
reglerar den kyrkliga vigseln. Olika rättsföljder är knutna till skuld till att
samlevnaden hävs. Och upplösningsreglerna, enligt vilka äktenskapet i princip
kan upplösas bara på särskilda grunder, är uttryck för en religiös eller
etisk föreställning om förbindelsens natur, nämligen att den skall vara livet
ut.

Tar man enligt det sagda bort regler i lagstiftningen som rör makarnas
hela samlevnadssituation eller som bygger på tanken att det finns en specifik
etik för äktenskapet som social företeelse kommer det rättsliga äktenskapet
att vara en materiell reglering av en ännu mindre del av makarnas samlevnad
än för närvarande, nämligen av bara den ekonomiska sidan. De som gifter
sig torde emellertid i allmänhet även framdeles ge äktenskapet en vidare
innebörd än bara en reglering av deras ekonomiska mellanhavanden. Vilken
denna vidare innebörd är blir deras ensak men det förutsättes att äktenskapet
som hittills syftar till en samverkan i en personlig gemenskap. Från samhällets
synpunkt är det bara påkallat att tillhandahålla lagregler för den ekonomiska
sidan av deras förbindelse. Det är bara i detta hänseende som
samhället har förutsättningar att avgränsa de problem som kan uppstå i
samlevnaden och ge konkreta regler för deras lösning. Denna uppfattning
står inte på något sätt i motsättning till tanken att det är en angelägen
uppgift för det allmänna att främja den personliga gemenskapen i familjerna.
För denna uppgift bör det dock finnas tjänligare medel än lagbud om hur
makar bör förhålla sig till varandra i personligt hänseende.

Utredningens överväganden på denna punkt ledde fram till ett förslag
om upphävande av bestämmelsen i 5 kap. 1 § GB.

På grundval av utredningens förslag beslöt statsmakterna år 1973 en partiell
reform av den familjerättsliga lagstiftningen (prop. 1973:32, LU 1973:20).
Reformen innebar bl. a. att de särskilda grunderna för äktenskapsskillnad
avskaffades samt att skilsmässoreglerna utformades med utgångspunkt i
principen att äktenskapet skall anses som en form för frivillig samlevnad
mellan självständiga personer. Som framgår av redogörelsen ovan ledde
utredningens förslag om slopande av bestämmelsen i 5 kap. 1 8 GB inte
till lagstiftning. Till stöd för ett bibehållande av bestämmelsen framhöll
föredragande statsrådet bl. a. att det inte förelåg något påtagligt behov av
att vid en partiell reform av GB slopa ifrågavarande regel samt att en sådan
åtgärd möjligen kunde föranleda missuppfattningar beträffande intentionerna
med reformen. Flan påpekade emellertid att det i och för sig stred mot
svenska traditioner att i lag ha allmänna deklarationer av den typ som 5
kap. 1 § GB innehåller om man inte var beredd att knyta några rättsliga
sanktioner till att någon handlar i strid mot deras innehåll. Han erinrade
vidare om att formuleringen av stadgandet är något ålderdomlig och till
synes tillmäter den sexuella troheten i äktenskapet alltför stor vikt. Trohetskravet
hade enligt statsrådet i själva verket hären vidsträcktare innebörd

LU 1975/76: 28

och var närmast liktydigt med lojalitet och ömsesidig hänsyn.

Utskottet framhöll för sin del att det i och för sig stred mot svensk lagstiftningstradition
att ha en allmänt deklarerad handlingsnorm till vilken
inte var knuten några rättsliga sanktioner. Helt främmande var det dock
inte. Utskottet ville endast erinra om att riksdagen år 1972 på hemställan
av utskottet uttalade sig för att i föräldrabalken i opinionspåverkande syfte
infördes en inte straffsanktionerad bestämmelse, som gav ett klart och otvetydigt
uttryck för den under senare år ändrade inställningen i fråga om
kroppsliga tillrättavisningar av barn. Något hinder att från denna synpunkt
behålla stadgandet i 5 kap. 1 § GB fann utskottet därför inte föreligga.
Utskottet delade föredragande statsrådets uppfattning att ett borttagande
av stadgandet skulle kunna föranleda missuppfattningar beträffande intentionerna
med den då förestående äktenskapsrättsliga reformen. På grund
härav tillstyrkte utskottet att lagstadgandet bibehölls i GB. Utskottet anförde
vidare att orden ”lojalitet och ömsesidig hänsyn” på ett bättre sätt än ordet
"trohet” gav uttryck för den djupare gemenskap som borde råda mellan
ett par makar men ville inte förorda en lagändring, eftersom det då endast
var fråga om en partiell reform.

Utskottet

I motionen framhålls att vissa avsnitt i GB bygger på föråldrade värderingar.
Motionären anser att balkens regler om ansvars- och arbetsfördelningen
i hemmet på ett avgörande sätt påverkar makarnas levnadsförhållanden
och därigenom också barnens uppfattning om och värdering av
föräldrarnas arbete. Enligt motionären ökar antalet förvärvsarbetande kvinnor.
Även som förvärvsarbetande behåller dock kvinnan ansvaret för skötseln
av hem och familj, varigenom hennes möjligheter till facklig, politisk
och liknande verksamhet blir starkt beskurna.

För att bota bristen på jämställdhet mellan könen i dessa hänseenden
anser motionären att det i lagstiftningen bör klargöras, att barnomsorg och
hemarbete är uppgifter som åvilar båda könen. Att så sker är också en
förutsättning för att arbetsmarknaden skall ta hänsyn till arbetstagarnas fa -

LU 1975/76: 28

miljesituation. Motionären erinrarom att familjelagssakkunniga har i uppdrag
att se över familjerätten och framhåller, att frågan om arbetsfördelningen
i hemmet inte berörs i direktiven. Med hänvisning till det anförda yrkar
motionären att familjelagssakkunniga skall få i uppdrag att pröva det i motionen
upptagna spörsmålet.

Som framgår av redogörelsen ovan avser familjelagssakkunnigas uppdrag
en allmän översyn av familjerätten. Utredningen avgav år 1972 ett delbetänkande
med förslag till bl. a. ändringar i GB:s regler om äktenskaps
ingående och upplösning. Förslagen ledde till en partiell reform av den
familjerättsliga lagstiftningen år 1973. Övriga frågor som omfattas av utredningsuppdraget
behandlas under familjelagssakkunnigas fortsatta arbete.
Mot bakgrund av statsmakternas ovan (s. 4 och 5) redovisade ställningstagande
vid 1973 års reform av familjerätten överväger utredningen -enligt
vad utskottet inhämtat - frågan om det i en ny äktenskapslagstiftning bör
tas in bestämmelser om makars gemensamma ansvar. Då det i motionen
upptagna spörsmålet således kommer att prövas av familjelagssakkunniga,
är någon åtgärd från riksdagens sida inte erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:724.

Stockholm den 22 april 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Lidgård (m), Sundelin (s), Börjesson i
Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje
(s), Torwald (c), Olsson i Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson
i Sundsvall (c). Israelsson (vpk), fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s) och fru
Karlsson (c).

GOTAB 51646 Stockholm 1976