Med anledning av motion om lantmäteritaxan (Betänkande 1976/77:CU28 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande
1976/77:28

med anledning av motion om lantmäteritaxan
Motionen

I motionen 1976/77:552 av herr Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av lantmäteritaxan i avsikt att införa en arealgräns
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Gällande ordning

Enligt lantmäteritaxan (1971:1101, ändrad senast 1976:491) utgår ersättning
för förättningar som sakersättning eller tidersättning, i vissa fall också
som särskild ersättning. Sakersättning utgår med i bilaga till taxan angivna
belopp. Kostnaden för en avstyckning är t. ex. 1 800 kr. (2 200 kr. om mätningshantlangning
ingår). Till beloppet läggs ett arealtillägg om den nybildade
fastigheten är större än 5 000 m2. Tillägget utgår med 100 kr. för
varje påbörjat 5 000-tal m2 om fastigheten överstiger den nämnda gränsen.
Vid fastighetsreglering är grundbeloppet 750 (högst 1 050) kr. Härtill kommer
tillägg dels för varje berörd fastighet med 450 (högst 700) kr., dels för varje
påbörjat hektar reglerad areal med 50 (högst 100) kr. Tidersättning utgår
med visst belopp (92-212 kr.) per timme.

Nu gällande grunder för lantmäteritaxan fastlades av riksdagen år 1971
(prop. 1971:170,CU 1971:32, rskr 1971:322). Beslutet innebar att lantmäteriets
kostnader för förrättningsverksamheten i princip skall helt täckas av avgifter
som tas ut av fastighetsägarna. Vidare skulle så lång möjligt s. k. sakersättning
införas, dvs. enhetliga avgifter som för varje åtgärdstyp står i relation
till den genomsnittliga kostnaden och alltså inte varierar beroende på om
åtgärder i det enskilda fallet blir mer eller mindre kostnadskrävande. Kostnaden
beror nämligen i stor utsträckning på faktorer som den förrättningssökande
varken kan påverka eller förutse. Taxan har fortlöpande anpassats
till dessa principer.

Sådana anpassningar skedde senast genom ändringar i taxan den 1 juli
1976 (SFS 1976:491). Bl. a. utvidgades då sakersättningen till att omfatta
även avstyckning över 5 000 m2 och fastighetsreglering där medelarean per
berörd fastighet överstiger 5 000 m2.

Anledning till att arealberoende tilläggsavgifter införts är att arbetsinsatsen
vid en förrättning normalt ökar med ökad areal. Oftast torde även nyttan
med en förrättning stå i relation till arealen. Självfallet kan i enskilda fall
kostnaderna beräknade enligt sakersättning bli orimligt höga och inte stå
i överensstämmelse med de verkliga insatserna som fastighetsbildnings -

CU 1976/77:2,8

myndigheten utför. Av den anledningen har i 4 § tredje stycket taxan tillskapats
en ”säkerhetsventil'' för att korrigera orimliga effekter av taxan.
Om sakersättningen för avstyckning eller klyvning där medelarean för varje
nybildad fastighet överstiger 5 000 m2 eller för fastighetsreglering blir orimligt
hög i förhållande till vad förrättningen kan beräknas kosta staten eller kommunen
får lantmäteriverket (LMV) efter anmälan från fastighetsbildningsmyndigheten
besluta att tidersättning skall utgå i stället för sakersättning.
Särskilda medel för att täcka det inkomstbortfall för lantmäteriet som föranleds
av tillämpningen av bestämmelsen ställdes inte till förfogande. Inte
heller har ett sådant inkomstbortfall kalkylerats när taxenivån fastställts.

Genom att lägga beslutsbefogenheten enligt 4 § tredje stycket centralt
hos LMV har skapats förutsättningar för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna.
Efter hand som praxis utvecklats och anvisningar i frågan
utarbetats torde det enligt lantmäteriverket vara en naturlig utveckling att
beslutanderätten delegeras.

Inom LMV har upprättats förslag till anvisningar till fastighetsbildningsmyndigheterna
för tillämpning av bestämmelserna. Samråd om den slutliga
utformningen pågår med Svenska kommunförbundet och LRF. Enligt förslaget
skall samtliga förrättningar som bedöms uppfylla något av följande
villkor anmälas till LMV för prövning enligt 4 § tredje stycket lantmäteritaxan.

1. Förrättningar där sakersättningsbeloppet kommer att överstiga 20 000
kr. och där kvoten mellan sakersättningen och den beräknade kostnaden
enligt tidersättning är minst 4.

Även om sakersättningen inte överstiger 20 000 kr. skall följande typer
av förrättningar anmälas:

- fastighetsreglering som innebär överföring till angränsande fastighet av
mark som avsatts för samfällt behov, t. ex. vägar och diken, och som inte
nyttjas för avsett ändamål

- fastighetsreglering av fastigheter eller s. k. bihang C-områden helt belägna
inom gata eller annan allmän platsmark enligt fastställd detaljplan.

2. Förrättningar där skillnaden mellan sakersättning och beräknad tidersättning
överstiger 200 000 kr.

3. Förrättningar där kvoten mellan sakersättning och beräknad tidersättning
är mycket större än 4.

Med utgångspunkt i ovan angivna kriterier skulle LMV därefter pröva
om ersättningen beräknad enligt sakersättning blir orimligt hög i förhållande
till vad förrättningen kan beräknas kosta staten eller kommun. Vid prövningen
skulle även beaktas möjligheterna att utnyttja alternativa förrättningsinstitut
och sakägarens nytta av förrättningen.

En tillämpning av bestämmelserna i enlighet med vad som nu har angetts
skulle medföra ett inkomstbortfall för lantmäteriet av storleksordningen 5
Mkr.

Det i motionen redovisade exemplet påen förrättning som skulle debiteras

CU 1976/77:28

med ca 50 000 kr. enligt sakersättning och ca 10 000 kr. enligt tidersättning
skulle enligt förslaget till anvisningar vara ett sådant fall som skall anmälas
till LMV av fastighetsbildningsmyndighet.

De i taxan angivna sakersättningsbeloppen (inkl. arealtilläggen) har beräknats
av LMV på grundval av ett relativt stort statistiskt underlag om
de faktiska kostnaderna (samtliga under ett år avslutade förrättningar har
ingått i taxestudien). Spridningen mellan de förrättningar som har lägsta
resp. högsta kostnad för lantmäteriet i ett visst arealintervall ökar om den
hanterade arealen eller arealen per fastighet ökar. I absoluta tal blir därför
skillnaden mellan lantmäteriets kostnader och avgiften för förrättningen
på motsvarande sätt större.

En interpellation om lantmäteritaxan besvarades 1977-03-17.

Utskottet

Motionären föreslår en översyn av lantmäteritaxan med syfte att arealtillägg
inte skall utgå över en viss övre arealgräns - förslagsvis 20 ha.
Är berörda arealer större skall tidersättning debiteras.

Som ovan anförts är de i taxan angivna sakersättningsbeloppen inkl. arealtilläggen
beräknade på ett sätt som bl. a. medför att skillnaden mellan
lantmäteriets kostnader och taxeavgiften ökar om den hanterade arealen
eller arealen per fastighet ökar. Detta skulle kunna vara ett skäl för att,
som enligt motionärens förslag, debitera tidersättning vid arealer över en
viss storlek. En sådan arealgräns torde emellertid få såväl positiva som negativa
effekter för sakägarna i en totalbedömning. En sådan lösning skall
emellertid inte rubba den grundläggande regeln om kostnadstäckning.

Som ovan refererats pågår arbete på anvisningar till fastighetsbildningsmyndigheterna.
Enligt ett föreliggande förslag skall vissa förrättningar anmälas
till LMV, som enligt taxan 4 § tredje stycket får besluta att för förrättning
skall utgå tidersättning i stället för sakersättning. Detta torde delvis
tillgodose motionärens önskemål.

Enligt även utskottets mening kräver de i motionen angivna förhållandena
en fortsatt och ytterligare beredning. En sådan uppföljning bör kunna göras
av LMV i nära samarbete med berörda myndigheter och intresseorganisationer,
bl. a. inom jordbruksnäringen. Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen med anledning av motionen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:552 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 31 mars 1977
På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

CU 1976/77:28 7

Näivarande: se under betänkandet CU 1976/77:27