med anledning av motion om inteckning i fiskebåt (Betänkande 1976/77:LU4 Lagutskottet)

LU 1976/77:4

Lagutskottets betänkande
1976/77:4

med anledning av motion om inteckning i fiskebåt

Motionen

I motionen 1975/76:1114 av herr Nilsson i Trobro (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser
om fartygsinteckning i båtar som säkerhet för lån att inteckning kan erhållas
även vid förvärv av mindre fiskebåtar för kustfisket.

Motionären anför att en nybyggd ca 10 m lång fiskebåt, fullt utrustad
för fiske, kostar omkring 200 000 kr. samt att svårigheterna att få säkerhet
för lån i samband med en sådan investering blir allt större. Enligt motionären
har de senaste årens kostnadsstegringar för anskaffning av även mindre
fiskebåtar jämte utrustning för kustfiske inneburit stora ekonomiska problem
för fiskarna och gjort det svårt för ungdomar att etablera sig som yrkesfiskare.
Han anser därför att det är mycket angeläget att reglerna om fartygsinteckning
ändras så att möjligheter ges till inteckning i fiskebåtar med en
längd mellan 6,10 och 12 m. Motionären påpekar avslutningsvis att lantbruksnämnden
i Blekinge län i yttrande till lantbruksstyrelsen över fiskerinäringens
betänkande (Ds Jo 1975:8) framhållit samma synpunkter.

Utskottet har vid besök i Göteborgs och Bohus län inhämtat synpunkter
i ärendet från företrädare för fiskeristyrelsen och Svenska västkustfiskarnas
centralförbund och från enskilda, yrkesverksamma fiskare. Vidare har utredningen
angående företagsinteckning varit närvarande vid besöket genom
utredningsmannen och sekreteraren, vilka lämnat upplysningar om utredningens
arbete.

Gällande ordning

Enligt 1 kap. 2 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall fartyg vars skrov har en
största längd av minst 12 m och en största bredd av minst 4 m betecknas
som skepp. Annat fartyg betecknas som båt. Över svenska skepp skall föras
ett skeppsregister och över skepp under byggnad ett skeppsbyggnadsregister.
Bestämmelser om skeppsregistrering finns i 2 kap., där det föreskrivs registreringsplikt
för svenskt skepp. I fråga om skeppsbygge föreligger inte
registreringsplikt, men ägaren får anmäla bygget för registrering. Vidare gäller
att den som med äganderätt förvärvar registrerat skepp eller skeppsbygge
skall söka inskrivning av sin rätt i registret. Sedan sådan inskrivning sökts
kan skeppet eller skeppsbygget inte tas i anspråk för annan fordran mot
överlåtaren än sådan som är förenad med pant- eller retentionsrätt i egen -

1 Riksdagen 1976/77. 8 sami Nr 4

LU 1976/77:4

domen. Till skillnad från vad som eljest i allmänhet gäller beträffande lös
egendom, nämligen att sakrättsskydd mot överlåtarens borgenärer inträder
först när egendomen överlämnats till förvärvaren, innebär kravet på inskrivning
att sakrättsskyddet inträder redan vid ansökan om inskrivning.

I 11 kap. 261-266 §§ ges regler om inteckning i skepp. Reglerna, som
efterbildat jordabalkens ordning för panträttsupplåtelse, innebär att ägaren
av registrerat skepp eller skeppsbygge kan ansöka om och få beviljad inteckning
i egendomen för visst belopp. På grundval av inteckningen utfärdar
registermyndigheten ett inteckningsbevis, kallat pantbrev. Skeppsägaren
kan därefter lägga pantbrevet som säkerhet för en fordran mot honom
eller annan. Den panträtt som borgenären därigenom får ger honom rätt
att - i den mån giltig pantfordran föreligger - med förmånsrätt få betalt
av medel som myndighet fördelar mellan fartygets rättsägare vid exekution
eller i andra fall.

Som framgår av redogörelsen ovan gäller de redovisade reglerna om registrering,
inskrivning av fartygsförvärv och inteckning inte båtar. I 2 kap.
2 § sjölagen föreskrivs emellertid att ett särskilt båtregister skall föras över
båtar. Närmare bestämmelser om båtregistret finns i båtregistreringslagen
(1975:604). Enligt lagen skall varje båt som är avsedd att yrkesmässigt användas
till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning,
till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten
och vars skrov har en största längd av minst 6 m införas i registret. Registreringsplikt
föreligger också beträffande mindre passagerarbåt, om den
är konstruerad så, att den kan föra flera än 12 passagerare. Andra båtar,
som uppfyller vissa i lagen närmare angivna villkor, får registreras. Förvärv
av registrerad eller registreringspliktig båt skall anmälas för anteckning i
registret. Sådan anteckning ger dock inte förvärvaren sakrättsligt skydd mot
överlåtarens borgenärer, utan härför krävs att båten överlämnats till den
nye ägaren. Registrering och förvärvsanteckning i registret ger inte heller
ägaren möjlighet att inteckna båten.

En annan form av säkerhetsupplåtelse som står öppen för näringsidkare
är företagsinteckning. Regler om sådan inteckning till säkerhet för fordran
finns i lagen (1966:454) om företagsinteckning. Företagsinteckning meddelas
i all den näringsverksamhet eller i den verksamhet av viss art som näringsidkaren
vid varje tid utövar inom ett län eller inom en eller flera kommuner.
Är näringsidkaren aktiebolag får inteckning meddelas även i bolagets
verksamhet i hela landet eller inom flera län. Inteckningen gäller i näringsidkarens
lösa egendom i den mån denna hör till den intecknade egendomen
och utgörs av vissa i lagen närmare angivna slag av egendom, dock ej
skepp och skeppsbygge. Liksom i fråga om inteckning i skepp ger företagsinteckning
borgenären rätt att vid exekution få betalning med förmånsrätt
ur egendomen i mån av tillgång. Kretsen av näringsidkare som har
möjlighet att utnyttja institutet företagsinteckning är begränsad till dem

LU1976/77:4

som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1929:117) eller driver jordbruk
eller skogsbruk.

Bokföringsskydlighet enligt 1929 års lag åligger alltid aktiebolag, handelsbolag,
enkelt bolag som införts i handelsregistret, förening som införts
i föreningsregistret samt sambruksförening. Även andra näringsidkare, som
yrkesmässigt driver vissa särskilt angivna rörelser, är bokföringsskyldiga,
dock inte fiskare och i allmänhet ej heller rörelseidkare som endast biträds
av make, barn under 16 år samt två andra personer. 1929 års bokföringslag
har numera ersatts av en ny bokföringslag (1976:125) som träder i kraft
den 1 januari 1977. Den nya lagstiftningen innebär dock inte någon ändring
av reglerna om företagsinteckning.

Som tidigare antytts är det en förutsättning för att en köpare skall bli
sakrättsligt skyddad att han får den förvärvade egendomen överlämnad till
sig. Genom lösöreköpsförordningen (1845:50 s. 1) har emellertid öppnats
en möjlighet för en köpare av lösören att låta egendomen bli kvar i säljarens
vård och ändå bli skyddad mot överlåtarens borgenärer. Förutsättning härför
är att kontrahenterna upprättar en skriftlig handling om köpet. Handlingen
skall sedan kungöras på visst sätt. Vissa ytterligare villkor finns föreskrivna
i lagen. Förfarandet kan tillämpas inte bara vid verkliga köp utan också
vid s. k. säkerhetsöverlåtelser, dvs. vid rättshandlingar som har samma syfte
som en pantsättning men som sker i form av en försäljning med villkor
om att säljaren har rätt att återfå egendomen mot att han infriar sin skuld.

Historik

De i föregående avsnitt redovisade reglerna i sjölagen och båtregistreringslagen
trädde i kraft den 1 januari 1976. Reglerna avviker i viss utsträckning
från vad som dessförinnan gällde beträffande registrering av och
inteckning i fartyg. Enligt sjölagen i dess äldre lydelse skulle ett fartygsregister
föras över alla svenska fartyg som var avsedda att användas till
handelssjöfart eller passagerarbefordran och som hade en bruttodräktighet
av minst 20 registerton. Även annat fartyg, t. ex. fiskefartyg, kunde införas
i registret om ägaren så önskade. Någon motsvarighet till skeppsbyggnadsregistret
fanns inte. Fartygsregistret fördes av sjöfartsverket. För fiskefartyg
fanns en särskild decentraliserad registrering. Bestämmelser om inteckning
i fartyg fanns i en särskild lag om inteckning i fartyg. För fartygsinteckning
fördes ett särskilt register vid Stockholms tingsrätt. Panträtt i fartyget stiftades
genom att inskrivningsmyndigheten beviljade inteckning till säkerhet
för skriftlig fordran på visst belopp. Endast fartyg som upptagits i fartygsregistret
kunde intecknas. Vidare gällde att inteckning endast kunde meddelas
i fartyg med en nettodräktighet av minst 3 registerton eller, i vissa
fall, med en bruttodräktighet av minst 10 registerton.

Under förarbetena till ändringarna i sjölagen framfördes från fiskerihåll
önskemål om möjlighet till registrering av mindre fiskefartyg för inteck 1*

Riksdagen 1976177. 8 sam/. Nr 4

LU 1976/77:4

ningsändamål. I proposition 1973:42 med förslag till lag om ändring i sjölagen
m. m. anförde föredragande statsrådet (s. 229 f.) att han inte funnit det motiverat
att jämte skeppsregistreringen inrätta en registrering av båtar, särskilt
fiskebåtar, för inskrivning och inteckning. En sådan ordning skulle komplicera
systemet utan att säkert erbjuda sådana fördelar som kan väga upp
nackdelarna. Önskemålet att kunna utnyttja fiskebåtarna för kreditsäkerhet
skulle enligt statsrådet f. ö. i viss mån komma att tillgodoses genom att
den nya ordningen kan antas öka antalet inteckningsbara fiskefartyg snarare
än minska det. Enligt en på registreringsförhållandena den 1 juli 1969 byggd
utredning, som sjöfartsverket gjort, skulle nämligen kommittéförslaget medföra,
att ett 30-tal fiskefartyg förlorade inteckningsbarhet, medan kanske
bortåt ett 80-tal sådana i stället vann inteckningsbarhet.

Vid 1973 års riksdag väcktes en motion angående rätt för vissa fiskare
att använda företagsinteckning. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande
LU 1973:7 avstyrkte utskottet motionen under hänvisning till pågående
översyn av bokföringslagen och lagen om företagsinteckning.

Utredningar

Lagberedningen, som år 1973 framlagt förslag till en utsökningsbalk, avlämnade
år 1974 ett betänkande (SOU 1974:55) Utsökningsrätt XIII med
förslag till lag om införande av utsökningsbalk, m. m. I betänkandet föreslog
beredningen även att lösöreköpsförordningen skulle upphävas och ersättas
med en lag med vissa bestämmelser om överlåtelse och pantsättning av
lösöre. Lagförslaget, som byggde på principen att sakrättsskydd vid överlåtelse
av lösöre inträder först när förvärvaren fått egendomen i sin besittning
(traditionsprincipen), innehöll vissa grundläggande regler angående förutsättningarna
för en köpares och panthavares skydd mot överlåtarens borgenärer.
I förslaget föreskrevs att i fråga om förvärv av båt som avses i
2 § sjölagen och är införd i båtregistret skulle anmälan om förvärvet till
inskrivningsmyndigheten vara till fyllest för att överlåtelsen skulle gälla mot
överlåtarens borgenärer. Vidare föreskrevs i 6 £ att anmälan enligt 3 S om
upplåtelse av panträtt till båt skulle bli gällande mot upplåtarens borgenärer
under förutsättning att det var fråga om båt som införts i båtregistret.

I motiveringen till förslaget pekade lagberedningen på de problem som
uppstått då en beställare av båt lämnat förskott på båtbygget men låtit båten
bli kvar hos båtbyggaren. Enligt beredningen hade starka önskemål framförts
att beställarna skulle bli bättre skyddade genom lagändring. Beredningen
anförde vidare att båtägarna har behov av att kunna använda sina ofta
värdefulla båtar för hypotekarisk pantsättning, dvs. utan att avstå från användningen
av dem, samt att lösöreköpsförordningen kan användas för säkerhetsöverlåtelse
av båt men att den möjligheten försvann enligt beredningens
förslag. Beredningen framhöll att man syntes kunna överväga att
beträffande båtar göra undantag från kravet på tradition för att förvärvaren

LU 1976/77:4

skall vinna skydd mot båtbyggarens borgenärer, om tradition kan ersättas
av inskrivning i offentligt register. Enligt beredningen kunde man alltid
framställa invändningar mot att i särskilda fall göra avsteg från traditionsprincipen,
men det syntes verklighetsfrämmande att av sådant skäl avvisa
önskemål som eljest framstod som motiverade. Önskemålet om införande
av möjlighet att hypotekariskt pantsätta båtar kunde inte gärna tillgodoses
på annat sätt än genom inskrivning. Vidare framhölls, att om förvärv av
båtar blev föremål för inskrivning, kunde även äganderättsförbehåll antecknas,
varigenom skapades visst skydd mot att sådant förbehåll mister sin
verkan genom att båten överlåts till någon som är i god tro. Vad angick
fallet att färdig båt överlåts till ny ägare kunde denne visserligen bereda
sig skydd mot överlåtarens borgenärer genom att ta båten i besittning, men
det skulle skapas en egenartad och svårförståelig ordning, om endast förvärv
av båtbygge skulle kunna vinna sådant skydd genom anmälan till båtregistret,
medan inskrivning av förvärv av färdig båt inte skulle få någon
motsvarande betydelse för skydd mot överlåtarens borgenärer. Att till förhindrande
av missförstånd förbjuda inskrivning av förvärv av färdig båt
kunde knappast komma i fråga och syntes inte förenligt med önskemålen
att hypotekarisk pantsättning skulle kunna ske genom inskrivning och att
äganderättsförbehåll skulle kunna få ökat skydd genom sådan åtgärd.

Enligt beredningen syntes det inte praktiskt motiverat eller framkomligt
att för sagda ändamål införa samma kvalificerade inskrivningssystem som
för skepp och skeppsbyggen. Den registrering av båtar som regleras i 2 §
sjölagen i den nya lydelsen syntes emellertid kunna tjäna som underlag
för en enklare reglering som tillgodoser behovet. Beredningen ville beträffande
båtar som uppfyllde vissa minimikrav förorda att förvärv av sådan
båt får anmälas till båtregistret och att det tillmäts samma betydelse för
skydd mot överlåtarens borgenärer som tradition.

Vidare förordades att också pantavtal skulle kunna inskrivas och att sådan
åtgärd skulle ge pantupplåtelsen åsyftad verkan.

De anmälningar av förvärv eller pantavtal som enligt beredningens förslag
förutsattes få ske till registret hade närmast karaktären av denuntiation.
Det var bl. a. inte fråga om att pantbrev eller liknande skulle utfärdas med
anledning av anmälan om pantupplåtelse. Själva registret borde endast innehålla
korta data som gjorde det möjligt att identifiera ägare, föregående
ägare som gjort äganderättsförbehåll och långivare som har panträtt. Med
ledning därav kunde upplysning om kvarstående skuld till den förra ägaren
eller långivare bekvämast vinnas genom förfrågan hos vederbörande. Enligt
vad beredningen inhämtat erbjöd det inte någon svårighet att komplettera
ett redan upplagt båtregister med de nyheter som beredningens förslag skulle
innebära.

Beredningens förslag är f. n. föremål för överväganden inom regeringens
kansli. Såvitt gäller båtbeställarnas behov av skydd för lämnat förskott har

LU 1976/77:4

dock förslaget lett till lagstiftning år 1975 genom lagen (1975:605) om registrering
av båtbyggnadsförskott.

Den år 1972 tillkallade utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning
har i uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om företagsinteckning.
I direktiven till utredningen tas upp flera frågor som bör utredas,
bl. a. spörsmålet om i princip endast bokföringsskyldiga näringsidkare skall
ha rätt att erhålla företagsinteckning. Enligt direktiven har vid olika tillfällen
förslag framställts om utvidgning av kretsen inteckningsberättigade. Bl. a.
har Skånes fiskareförbund i en skrivelse år 1969 till Kungl. Majit framfört
önskemål om att vissa fiskebåtar, som inte kan intecknas enligt sjölagen,
skall kunna intecknas enligt lagen om företagsinteckning. I direktiven anförs
att utredningen vid sin översyn får bedöma i vad mån de framförda önskemålen
bör tas upp i samband med översynen eller bör övervägas vid
den då pågående översynen av bokföringslagen.

Den i direktiven nämnda översynen av bokföringslagen har numera avslutats
och resulterat i en ny bokföringslag. Som tidigare berörts ledde översynen
inte till någon ändring i fråga om rätten att erhålla företagsinteckning.

Fiskerinäringsurredningen, som tillkallats år 1967, slutförde år 1975 sitt
arbete genom avlämnande av betänkandet (Ds Jo 1975:8) Statligt stöd till
fisket. I betänkandet framläggs förslag till fortsatta stödåtgärder på fiskets
område. Förslagen avser bl. a. ändringar av gällande bestämmelser om lån
till och statliga garantier vid investeringar i fisket. Betänkandet har remissbehandlats,
varvid bl. a. fiskeristyreisen, länsstyrelsen i Blekinge län och
lantbruksnämnden i samma län yttrat sig. Fiskeristyrelsen påpekar att lån
till investeringar i fisket i allmänhet beviljas mot antingen fartygsinteckning,
pantbrev i låntagarens fastighet eller borgen. Enligt styrelsen har nackdelarna
med borgen och de s. k. borgenshävorna nyligen upplevts inom fisket. Fiskarna
upplever också starkt nackdelarna av att behöva inteckna sina fastigheter,
eftersom deras möjligheter att underhålla sina fastigheter med lån
härigenom beskärs. Styrelsen anser att möjlighet bör finnas att inteckna
fiskefartyg som har en längd under 12 m. Länsstyrelsen anför att en vid
Blekingekusten vanligen använd fiskebåt av storleksordningen 30-35 fot
enligt uppgift kostar omkring 150 000 kr. att anskaffa samt att möjligheter
att mot fartygsinteckning erhålla lån också till fartyg i denna storlek bör
prövas. Lantbruksnämnden anser det angeläget att gällande bestämmelser
snarast ändras så att möjligheter ges till inteckning även i fiskefartyg med
en längd understigande 12 m.

Efter remissbehandlingen har betänkandet överlämnats till ftskerikommiltén
(Jo 1975:07), som tillsatts för att utreda fiskets kort- och långsiktiga
problem. Kommittén har inte fått några särskilda direktiv.

LU 1976/77:4

Lån och kreditgarantier till fiskeföretag

För finansiering av fiskeföretag finns vissa stödformer. Enligt kungörelsen
(1971:445) om statligt stöd till fisket kan fiskerilån utgå för

1) inköp av fiskefartyg eller redskap för yrkesmässigt fiske samt maskinell

eller teknisk utrustning eller säkerhetsutrustning till sådant fartyg.

2) inköp av fordon, mindre båt eller andra hjälpmedel för transport av fisk,

3) uppförande av mindre anläggning där fiskets produkter skall tillgodogöras

eller förädlas, eller fiskodling.

Fiskerilån för ej beviljas till högre belopp än 200 000 eller om särskilda
skäl föreligger 300 000 kr. Lånen är ränte- och amorteringsfria i högst två
år och skall därefter återbetalas inom viss tid, högst 10 år. Räntan är 5 96.
Den årliga låneramen har sedan mitten av 1960-talet uppgått till 9 milj.

kr.

Förutom lån kan också statlig kreditgaranti beviljas dels för konsolidering
av fiskefartyg och dels för investeringar i fiskefartyg. Garantiramen utgör
20 milj. kr. Garantisystemet infördes 1970 och ramen har varit oförändrad
sedan dess. Någon begränsning av garantibeloppets storlek är inte fastställd.

Fiskeristyreisen är beviljande myndighet. Lantbruksnämnderna tar emot
ansökningar, till- eller avstyrker och överlämnar dem till styrelsen. Förvaltningen
och administrationen av lånen åvilar lantbruksnämnderna.

De tre senaste budgetåren har låneramen, 9 milj. kr., helt utnyttjats och
fiskeristyrelsen har för att inte i slutet av anslagsåren stå helt utan lånemedel
infört följande prioritering av låneändamålen 1) motorbyten, 2) inköp av
fartyg, 3) tekn. utrustning, 4) redskap, 5)övrigt. Detta harenligt vad utskottet
erfarit i praktiken betytt att i stort endast de tre första kategorierna har
kunnat tillgodoses med lån. (Undantag har gjorts för ett fötal lån till insjöfiskare
och fiskare med fasta redskap, där redskapskostnaderna vida överstiger
båtkostnaderna.) Lån beviljas i princip med högst 80 96 av investeringskostnaderna.
För lån och kreditgarantier skall ställas betryggande säkerhet.

Beträffande fiskeristyrelsens praxis har vidare inhämtats att styrelsen med
hänsyn till lånemedlens knapphet ansett att lån inte bör utgå med högre
belopp än som svarar mot 60 96 av fartygens försäkringsvärde och kreditgarantier
inte beviljas till högre belopp än 75 96 av samma värde. Denna
begränsning har närmast tillkommit med hänsyn till att fiskeristyrelsen haft
dåliga erfarenheter när det gällt att bedöma hur mycket som vid exekutiva
försäljningar har utgått före inteckningarna med åberopande av sjöpanträtt.
Huvudregeln när det gäller såväl lån som garantier har för styrelsen varit
att låntagaren skall ställa sitt fartyg som säkerhet genom att lämna fartygsinteckning.
Detta är dock möjligt endast i fråga om skeppen. För båtarna
har styrelsen måst kräva annan säkerhet. Styrelsen har därvid godtagit fastighetsinteckningar
och borgen av två var för sig för lånebeloppet vederhäftiga
personer.

LU 1976/77:4

Till fiskeristyrelsen har enligt en till utskottet överlämnad promemoria
under budgetåret 1975/76 inkommit 175 ansökningar om fiskerilån med
sökt belopp av kr. 11 257 336. Av dessa ansökningar har lantbruksnämnderna
tillstyrkt kr. 10 065 900. Fiskeristyrelsen har i samråd med sina särskilda
sakkunniga i vissa låne- och stödärenden på fiskets område fördelat tillgängliga
9 milj. kr. på 155 lån enligt nedan.

	Antal lån	Belopp
O-län	31	2 691 000 kr.
K ”	36	1 828 000
L ”	9	965 000
H ”	10	670 000
N ”	7	552 000
BD ”	12	545 000
E ”	10	304 000
D ”	6	283 000
M ”	4	222 000
X ”	7	211 000
Y ”	5	176 000
C ”	4	171 000
AC ”	1	114 000
I ”	3	114 000
AB ”	3	63 000
F ”	4	43 000
S ”	2	28 000
T ”	1	20 000
	155	9 000 000 kr.

Vid budgetårets slut förelåg dessutom 15 ansökningar med sökt belopp
på kr. 1 381 900 och av lantbruksnämnderna tillstyrkt kr. 1 313 000, vilka
icke kunnat beviljas inom låneramen för året.

19 företag har under året ansökt om statlig kreditgaranti och 12 har beviljats
garanti på sammanlagt 4,65 milj, kr. Den största garantin på 3,5 milj. kr.
kommer icke att tas i anspråk då fartyget försålts till utlandet. Resterande
garantier fördelar sig sålunda

O-län 3 företag 489 000 kr.

N ” 1 250 000

K " 4 216 000

L ” 2 175 000

C ” I 20 000

11 1 150 000 kr.

Av 1975/76 års beviljade lån utgick 57 % till båtar. I drygt hälften av
dessa lån krävdes fastighetsinteckning som säkerhet och i övrigt godtogs
borgen eller en kombination av fastighetsinteckning och borgen.

I sina anslagsäskanden för 1977/78 har fiskeristyrelsen begärt att låneramen
skall ökas till 12 milj. kr. och att de individuella lånen skall höjas
från 200 000 till 300 000 kr. och att de större investeringarna (särskilda skäl)
skall höjas från 300 000 till 500 000 kr.

LU 1976/77:4

Utskottet

Fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största
bredd av minst fyra meter betecknas i sjölagen som skepp. Annat fartyg
benämns båt. Över svenska skepp skall efter den 1 januari 1976 förås ett
skeppsregister. Den som med äganderätt förvärvar skepp skall söka inskrivning
av sin rätt i registret. Sedan sådan inskrivning sökts kan skeppet inte
tas i anspråk för annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad
med panträtt eller retentionsrätt i skeppet. Detta innebär således att sakrättsligt
skydd inträder redan vid ansökan om inskrivning och inte som
eljest när det är fråga om lös egendom först när egendomen överlämnats
till förvärvaren. Ägare av registrerat skepp kan få inteckning beviljad i skeppet
för visst belopp. På grundval av inteckningen utfärdar registermyndigheten
pantbrev, som skeppsägaren därefter kan lägga som säkerhet för en
fordran.

Över båtar skall föras båtregister enligt bestämmelser i den särskilda båtregistreringslagen.
Varje båt som är avsedd att yrkesmässigt användas till
befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske
eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars
skrov har en största längd av minst sex meter skall införas i registret. Även
andra båtar, som uppfyller vissa i lagen närmare angivna villkor, får registreras.
Förvärv av registrerad eller registreringspliktig båt skall anmälas
för anteckning i registret. Sådan anteckning ger dock inte såsom motsvarande
anteckning i skeppsregistret förvärvaren sakrättsligt skydd mot överlåtarens
borgenärer. Inte heller ger förvärvsanteckning i båtregistret ägaren möjlighet
att inteckna båten.

I motionen framhålls att byggandet av nya fartyg för kustfisket hämmas
av svårigheterna för beställarna att ställa godtagbar säkerhet för de lån som
behövs för sådan investering. Eftersom dessa fartyg som regel har en längd
understigande tolv meter kan de inte intecknas. Med hänsyn till de senaste
årens kostnadsstegringar - en ca tio meter lång fiskebåt kostar i dag enligt
motionären omkring 200 000 kr. - är det angeläget att båtarna kan utnyttjas
som säkerhet för erforderliga lån. Motionären anser därför att reglerna om
fartygsinteckning bör ändras så att möjlighet öppnas till inteckning i fiskebåtar
med en längd över sex meter, dvs. båtar som vederbörande ägare
är pliktig att registrera i båtregistret. Med stöd av det anförda yrkas i motionen
att riksdagen skall hos regeringen begära förslag till ändrade regler om fartygsinteckning.

Utskottet vill till en början framhålla att den svenska fiskerinäringen f. n.
befinner sig i ett allvarligt läge. Till följd av överfiskning av ett antal ekonomiskt
värdefulla fiskearter i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt har kvoteringsbestämmelser
måst tillgripas. Produktionsunderlaget har härigenom
starkt försämrats. Härtill kommer att det svenska västkustfisket kan utestängas
från betydelsefulla (ångstplatser, om fiskezoner på 200 sjömil inrättas

LU 1976/77:4

i enlighet med vad som föreslagits inom ramen för FN:s havsrättskonferens
och som förespråkas även inom EG-blocket. Utskottet vill i detta sammanhang
också erinra om att den överenskommelse som träffats med Norge
om rätt för svenska fiskare att fiska inom den norska fiskezonen endast
omfattar en period av tio år, vilket är en kort tid när det gäller att bedöma
lämpligheten av att investera medel i nya fiskefartyg. Även för det svenska
Östersjöfisket föreligger betydande problem. Utskottet vill här endast hänvisa
till det omfattande industrifiske som vissa länder bedriver i Östersjön
och som allvarligt inverkar på det svenska fiskets betingelser.

De svårigheter som den svenska fiskerinäringen drabbats av genom utfiskning
och internationella regleringar och de problem som härvid uppstått
har utskottet fått belysta vid det sammanträffande som utskottet under
ärendets beredning haft med företrädare för fiskeristyrelsen och Svenska
västkustfiskarnas centralförbund och med enskilda, yrkesverksamma fiskare.
Utskottet vill med anledning härav understryka att det från samhällets
synpunkt är angeläget att fisket även i framtiden upprätthålls i betydande
utsträckning. Fisket har en stor betydelse för befolkningen i landets kustbygder
och då inte bara för dem som är direkt sysselsatta med fisket utan
även för dem som är verksamma i den av fisket beroende beredningsindustrin.
Fisket är vidare av stor vikt för landets försörjning och beredskap.
Riksdagen har också vid flera tillfällen uttalat sig för ett ökat stöd till fisket,
senast under 1975/76 års riksmöte (JoU 1975/76:33 och JoU 1975/76:39).

Såsom framgår av redogörelsen ovan för pågående utredningsarbete (s.
6) tillsattes år 1975 fiskerikommittén för att utreda fiskets kort- och långsiktiga
problem. Till kommittén har överlämnats fiskerinäringsutredningens
samma år avlämnade betänkande jämte däröver inhämtade remissvar.
Genom den sålunda tillsatta kommittén kommer fisket att fä den allsidiga
översyn som enligt utskottets mening är erforderlig för att fiskets problem
skall kunna lösas. Det kan anmärkas att kommittén har arbetat snabbt och
redan framlagt flera förslag i syfte att lösa några av fiskets akuta problem.
Vissa av dessa förslag har redan blivit föremål för riksdagens prövning och
beslut.

Det i förevarande motion berörda problemet med säkerhet för lån till
anskaffning av båtar och redskap för kustfisket utgör en liten men viktig
del av fiskets problematik och omfattas inte direkt av fiskerikommitténs
arbete. Som motionären påpekat saknas i dag möjlighet att inteckna fiskebåtarna.
Inte heller står möjligheten att använda företagsinteckning öppen
för fiskare. Däremot kan såsom framgår av redogörelsen för gällande ordning
(s. 3) s. k. säkerhetsöverlåtelse av båten användas som kreditsäkerhet. I
praktiken har detta institut dock inte kommit att betraktas som en godtagbar
säkerhet för fiskerilån.

Från att från början ha varit ett problem för ostkustfiskarna har frågan
om kreditsäkerhet fått allt större betydelse även för västkustfiskarna. Till
följd av de ökade svårigheterna för havsfisket har kustfisket expanderat

LU 1976/77:4

och därmed har efterfrågan på mindre fiskefartyg ökat. Samtidigt har kostnaderna
för nybyggnad av fiskebåtar och anskaffande av redskap ökat avsevärt.
Av en från fiskeristyrelsen till utskottet överlämnad promemoria
framgår att av 1975/76 års beviljade fiskerilån utgick hela 57 % till bålar.

I drygt hälften av dessa krävdes inteckning i lånesökarens fastighet som
säkerhet och i övrigt godtogs borgen eller en kombination av fastighetsinteckning
och borgen. Fiskeristyrelsen har framhållit att lån mot borgen
innebär betydande nackdelar och har hänvisat till problemen med de s. k.
borgenshärvorna inom fisket. För fiskarna innebär det också stora olägenheter
att för erhållande av fiskerilån behöva ställa säkerhet i form av fastighctsinteckning.
Genom sådan pantsättning beskärs nämligen deras möjligheter
att få lån till modernisering och underhåll av fastigheterna.

Det nu anförda visar enligt utskottets mening att det är angeläget att
ifrågavarande problem får en snar lösning. En utväg att lösa problemet är,
såsom motionären föreslagit, att medge rätt till inteckning i fiskebåt som
är registrerad i båtregistret. En sådan lösning är emellertid förenad med
vissa lagtekniska svårigheter. Utskottet vill sålunda erinra om att även andra
båtar än fiskebåtar registreras i båtregistret. Om ägarna till förstnämnda
båtar inte bör medges rätt till inteckning måste en särskild reglering ske beträffande
fiskebåtarna. Problem uppkommer också när det gäller gränsdragningen
mellan fiskebåtar och nöjesbåtar. Sålunda förekommer ett inte obetydligt
deltidsfiske med båtar som tidvis används för fiske och tidvis för
nöjesfärder. Fiskebåtar av nu aktuell storlek kan även lätt övergå till att
vara rena nöjesbåtar och kan då få en kvarblivande inteckningsbelastning.
En annan nackdel med motionärens förslag är att en inteckning i båt inte
omfattar fiskeredskap. Kostnaderna för dessa kan dock uppgå till betydande
belopp.

En annan möjlig lösning är att medge den som bedriver fiske rätt till
företagsinteckning i sin rörelse. Även en sådan lösning för med sig lagtekniska
problem. Sålunda gäller det också här att göra en gränsdragning
mellan yrkesfiske och sådant deltidsfiske som inte bör omfattas av inteckningsrätten.
Härtill kommer att understundom båt och redskap ägs av flera
personer även om detta inte är så vanligt som när det gäller skepp som
används för fiske. Det förekommer också att båt och redskap inte ägs av
samma personer. Utskottet vill vidare peka på att lån mot säkerhet i företagsinteckning
har karaktär av förtroendekredit. Man har därför anledning
att anta att sådana lån inte kommer att ges i samma utsträckning som
lån mot säkerhet i fartygsinteckning. - En tredje möjlighet till lösning är
att ändra reglerna för de statliga fiskerilånen, som är de vanligaste lånen
till investeringar i fisket, genom att efterge eller minska kravet på godtagbar
säkerhet. En sådan reglering innebär dock ingen lösning när det gäller banklån
eller andra lån.

Det anförda ger enligt utskottets mening vid handen att såväl alternativet
med båtinteckning som företagsinteckningsalternativet är svårlöst. Båda

LU 1976/77:4

alternativen förtjänar emellertid att närmare övervägas. Såsom framgår av
det tidigare anförda (s. 6) skall utredningen angående företagsinteckning
enligt direktiven bedöma om den vid sin översyn bör ta upp frågan om
en utvidgning av kretsen av inteckningsberättigade till bl. a. fiskare. Utredningsmannen
har inför utskottet förklarat att han kommer att närmare
pröva möjligheten att ge fiskare rätt till företagsinteckning och därvid söka
lösa de uppkommande avgränsningsproblemen. I avvaktan på resultatet av
utredningens arbete bör enligt utskottets mening någon åtgärd från riksdagens
sida inte vidtas. Utskottet vill emellertid i sammanhanget erinra
om att riksdagen år 1975 begärde att frågan om pantsättning av byggnad
på arrenderad mark skulle bli föremål för utredning (LU 1975:28). Någon
sådan utredning har ännu inte tillsatts. Enligt vad utskottet inhämtat har
arbetet med utformandet av direktiv för en utredning påbörjats. Mot bakgrund
av lagberedningens år 1974 avgivna betänkande Utsökningsrätt XIII
(se s. 4) och en från vissa kreditorganisationer inkommen skrivelse övervägar
man f. n. huruvida utredningen bör innefatta en allmän översyn av frågorna
om pantsättning av lös egendom. Utskottet förutsätter att, om en sådan
mer vittomfattande översyn kommer till stånd, även frågan om pantsättning
av fiskebåt kommer att omfattas av översynen.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1114.

Stockholm den 8 december 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c). Andersson i Södertälje (s), Lidgård (m),
Olsson i Timrå (s). Börjesson i Falköping (c), fru Nilsson i Sunne (s), herrar
Andersson i Gamleby (s). Olsson i Sundsvall (c). Gillström (s), fru Lindquist
(m), herr Konradsson (s), fru Fredgardh (c)*, herr Andréasson (s), fru Karlsson
(c) och fru Håkansson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 52319 Slockholm 1976