med anledning av motion om inrättande av en internationell krigsförbrytardomstol (Betänkande 1977/78:UU6 Utrikesutskottet)

UU 1977/78:6

Utrikesutskottets betänkande
1977/78:6

med anledning av motion om inrättande av en internationell
krigsförbrytardomstol

Motionen

I motionen 1976/77:176 av Hans Lindblad (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen uttalar sig för inrättandet av en internationell krigsförbrytardomstol
och uppmanar regeringen att i internationella organ verka för en
sådan.

I motionen ges en historik över de mellanfolkliga försöken att minska
inhumaniteten under krig och att åstadkomma bindande folkrättsliga regler
för bestraffning av krigsförbrytelser.

Frågans behandling i FN

Frågan om utarbetande av folkrättsliga regler beträffande krigsförbrytelser
och andra s. k. internationella brott liksom om möjligheten av att upprätta en
internationell domstol för sådana brott har varit mer eller mindre aktuell
inom Förenta nationerna alltsedan organisationen grundades. En utgångspunkt
för strävandena i denna riktning var de speciella krigsförbrytarrättegångar
som segrarmakterna anordnade i Nurnberg och Tokyo strax efter
krigsslutet år 1945. Frånsett de första åren har dock arbetet i detta syfte inte
bedrivits med någon större kraft inom FN, och motsättningarna i ärendet har
varit påtagliga.

År 1947 gav FN:s generalförsamling i uppdrag åt FN:s kommission för
internationell rätt att kodifiera de principer som legat till grund för
Niimbergsdomstolens agerande samt att utarbeta en lag om brott mot freden
och mänsklighetens säkerhet. Året därpå gavs kommissionen därutöver i
uppdrag att överväga lämpligheten av att inrätta en särskild internationell
domstol för att döma i brottmål av detta slag.

Kommissionen redovisade år 1950 den första delen av sitt uppdrag i form
av de s. k. Nurnbergprincipema, vilka upptog tre olika huvudtyper av
internationella brott, nämligen brott mot freden, krigsförbrytelser och brott
mot mänskligheten. Kommissionen uttalade samtidigt att den i princip ansåg
det önskvärt att inrätta en internationell domstol för sådana förbrytelser. De
av kommissionen utarbetade principerna godkändes som gällande folkrätt av
FN:s generalförsamling samma år. Församlingen utsåg vidare en särskild
kommitté, bestående av 17 stater, för att utarbeta förslag till stadgar för en
internationell domstol.

Ett första stadgeförslag förelåg redan år 1951, men förslaget härom

1 Riksdagen 1977/78. 9 sami. Nr 6

UU 1977/78:6

återförvisades till den särskilda kommittén för överarbetning på vissa
punkter. Kommittén återkom år 1953 till församlingen med ett omarbetat
förslag till stadgar för en domstol.

FN-kommissionen för internationell rätt återkom i sin tur år 1954 med ett
förslag till den kod om brott mot freden och mänsklighetens säkerhet som
den år 1947 fått i uppdrag att utarbeta.

I förslaget fanns en förteckning över de brott som ansågs vara av
internationell art. Bland dessa brott förekom begreppet aggression. Man
körde därefter fast för mycket lång tid i en diskussion om hur aggressionsbegreppet
skulle definieras.

Först år 1974 kunde generalförsamlingen anta en definition av detta
begrepp, sedan en särskild kommitté efter många års arbete och hårda
meningsmotsättningar till sist kunnat lägga fram ett enhälligt förslag därom.
Under mellantiden hade både frågan om koden i övrigt och frågan om den
internationella straffrättsdomstolen legat nere.

När dessa frågor ånyo fördes på tal i och med att aggressionsdiskussionen
slutförts, uttalade sig Sverige till förmån för att arbetet på dem skulle
återupptas. Det fanns enligt den svenska delegationen inte längre något skäl
att ytterligare uppskjuta detta. (Också år 1971 hade ett liknande uttalande
gjorts från svensk sida.) Inom FN har emellertid stor osäkerhet rått om hur
detta arbete lämpligen bör angripas och om vad som i dagens läge egentligen
kan uppnås.

Under 1977 års generalförsamling har dock frågan åter aktualiserats sedan
kommissionen för internationell rätt i sin årsrapport uttalat att den skulle vara
beredd att företa en revision av det utkast till kod om brott mot freden och
mänsklighetens säkerhet som kommissionen framlade år 1954. Frågan har
under hösten berörts av flera delegationer i församlingens juridiska utskott,
och från svensk sida har tanken liksom tidigare understötts. Vissa länder har
lagt fram ett resolutionsförslag, enligt vilket kommissionen ges i uppdrag att
åter ta upp denna fråga, men det råder mycket delade meningar huruvida
förslaget har utsikter att bli antaget. - Ett antal u-länder har nyligen å sin sida
begärt att frågan om en kod för brott mot freden och mänsklighetens säkerhet
på nytt skall uppföras på generalförsamlingens dagordning. Församlingen har
i dag fattat ett sådant beslut och remitterat ärendet till juridiska utskottet. Det
är dock osäkert om frågan hinner substansbehandlas under detta år. I alla
händelser förutses liksom hittills stora svårigheter i sakfrågan, särskilt som
många och mäktiga stater uppenbarligen går emot tanken på en överstatlig
jurisdiktion rörande brott av denna karaktär.

Utskottet

1 den aktuella motionen hemställs att riksdagen hos regeringen uttalar sig
för inrättandet av en internationell krigsförbrytardomstol och uppmanar
regeringen att i internationella organ verka för en sådan.

UU 1977/78:6

Sorn framgår av redogörelsen ovan började frågan om inrättandet av en
internationell krigsförbrytardomstol och dithörande problem behandlas i FN
redan när organisationen var nybildad efter det andra världskriget. Därav
framgår det även att tanken på en sådan domstol jämte tillhörande
internationell straffrättslagstiftning haft och har stöd från svensk sida men
också att lämpligheten och genomförbarheten därav utgör starkt omtvistade
spörsmål i FN.

Det ligger i linje med svensk utrikespolitisk tradition och dess främjande av
principer för internationell fred och rättsordning att också fortsättningsvis -och detta oaktat de uppenbara svårigheterna att få allmänt gehör för denna
tanke - stödja strävandena att få till stånd en internationell jurisdiktion på
detta område.

Motionen torde därmed få anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1976/77:176 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 6 december 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), förste vice
talmannen Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Olle
Göransson (s), Gertrud Sigurdsen (s), David Wirmark (fp). Rolf Örjes (c), Jan
Bergqvist (s) och Axel Andersson (s).

GOTAB 57140 Stockholm 1977