Med anledning av motion om förvaringen av militära tjänstevapen (Betänkande 1977/78:FöU3 Försvarsutskottet)

FöU 1977/78:3

Försvarsutskottets betänkande
1977/78:3

med anledning av motion om förvaringen av militära tjänstevapen I

motionen 1976/77:1068 av Evert Svensson m. fl. (s) yrkas - mot bakgrund
av vad som har anförts i motionen - att riksdagen beslutar att hemställa hos
regeringen om utredning och förslag i syfte att skärpa kontrollen över
förvaringen av tjänstevapen.

Rikspolisstyrelsen och överbefälhavaren har på begäran lämnat yttrande i
ärendet.

Bakgrund

Under 1960-talet ökade tillgreppen av vapen i samband med inbrott i
mobiliseringsförråd. Även eldhandvapen som de värnpliktiga och den fast
anställda militära personalen i fredstid använder i sin tjänst (tjänstebruksvapen)
började förkomma i ökad utsträckning. Kungl. Majit ställde därför medel
till förfogande för åtgärder i syfte att hindra att försvarsmaktens vapen kom i
orätta händer och missbrukades.

I mobiliseringsförräden har efter hand byggts betryggande förvaringsutrymmen.
Tillgreppen av vapen ur dessa förråd har därigenom minskat påtagligt.

Skärpta föreskrifter om förvaring av ijänstebruksvapen har utfärdats. Enligt
dessa skall de värnpliktiga förvara vapnets huvuddel under lås i sina
logementskåp. Den s. k. vitala delen (t. ex. mekanismen) skall, när vapnet
inte brukas, förvaras inlåst i säkerhetsskåp med kombinationslås. Pistol
utlämnas inte till enskild förvaring vid trupp. Motsvarande regler gäller för
förvaring av de tjänstebruksvapen som har tilldelats truppbefälet och den
militära personalen i stabs- och förvaltningstjänst. Antalet militära eldhandvapen
som under ett år längre eller kortare perioder utlämnas för tjänstebruk
uppgår till omkring 290 000. Förlusterna av kompletta tjänstebruksvapen var
under åren 1974-1976 i medeltal 30 vapen per år.

Befäl på aktiv stat och reservbefäl tilldelas dessutom s. k. tjänstetidsvapen.
Dessa vapen skall jämte viss annan utrustning, bl. a. ammunition, förvaras i
innehavarens bostad. Befälen anses behöva ha vapen på detta sätt omedelbart
gripbara för att inte bli hindrade att vid mobilisering inställa sig vid förband
och staber. Vapen av detta slag tilldelas när anställningen böijar och
återlämnas när den upphör. Skyldighet att av beredskapsskäl förvara vapen i
bostaden föreligger även inom allmänna hemvärnet och driftvämet, s. k.
befattningsvapen. Enligt gällande bestämmelser för förvaring i bostad av
tjänstetids- och befattningsvapen skall vapnets vitala del förvaras på annat

1 Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 3

FöU 1977/78:3

ställe än vapnets huvuddel. Ammunitionen skall förvaras för sig. Den
personal som har ålagts beredskapsförvaring i bostad av eldhandvapen
uppgår till omkring 103 800 personer, varav 25 800 befäl på aktiv stat och
reservbefäl samt omkring 78 000 hemvärns- och driftvämsmän. Av tjänstetids-
och befattningsvapen har under åren 1968-1976 förkommit i medeltal 17
vapen per år.

Fast anställd personal kan även tilldelas extra vapen för tränings- och
tävlingsskytte. Sådana vapen skall förvaras på tjänstgöringsplatsen men kan i
samband med tävling tillfälligt förvaras i bostad.

Motionen

Motionärerna erinrar om att militär personal vid några tillfällen under
senare år har begått våldsdåd med sina tjänstevapen. I något fall har det varit
fråga om vapen som olovligen har förts bort från förband, i andra åter har det
gällt tjänstevapen som personalen har haft rätt att förvara i hemmet.

Det olovliga bortförandet av vapen från förbanden aktualiserar, framhåller
motionärerna, frågan om de regler som gäller förvaringen av vapen i detta
sammanhang. Gällande ordning bör bli föremål för översyn.

Motionärerna anför vidare att det med skäl kan ifrågasättas om militär
personal av beredskapsskäl bör förvara vapen i hemmet. Beredskapsargumentet
har i dag inte samma giltighet som det kan ha haft tidigare. Med
hänsyn till de allvarliga följderna i händelse av missbruk av vapen bör därför
enligt motionärernas mening övervägas ett generellt förbud mot förvaring av
tjänstevapen i hemmet.

Remissyttrandena

Be t rä ffa n de/ö/vfl ring av tjänstebruksvapen erinrar rikspolisstyrelsen om att
nuvarande bestämmelser om förvaring av vapen vid militära förband har
utformats under hänsynstagande till såväl säkerhetskrav som krav på rimlig
tillgänglighet av vapen för daglig användning i utbildningen. Enligt rikspolisstyrelsens
uppfattning är säkerheten god. Någon översyn behövs f. n. inte.
Överbefälhavaren anser att en kollektiv förvaring av kompletta vapen med
daglig ut- och inlämning skulle kräva stora investeringar i förrådslokaler och
medföra en sammanlagd tidsförlust av 2-3 veckors utbildningstid för varje
värnpliktskontingent. Den skulle också ha ökade personalkostnader som
följd.

När det gäller förvaring av tjänstetidsvapen anser rikspolisstyrelsen att det i
och för sig vore önskvärt med en begränsning av antalet militära vapen som
förvaras i bostäder. Då beredskapssynpunkter i första hand måste vara
vägledande i sammanhanget anser sig styrelsen inte ha tillräckligt underlag
för en helhetsbedömning av förhållandet. Rikspolisstyrelsen påtalar att
förluststatistiken synes visa att militära vapen bostadsförvaras på ett säkrare

FöU 1977/78:3

sätt än privata vapen. Överbefälhavaren understryker kraven på ansvar,
tillsyn och rätt förvaring för den som har plikt eller licensmedgivande att ha
vapen i sin bostad. Antalet förkomna vapen satt i förhållande till det stora
antal personer med anknytning till försvarsmakten som har ansvar för ett
vapen kan enligt överbefälhavaren betecknas som litet och i viss mån
ofrånkomligt. Förlusterna av militära vapen kan jämföras med att inom den
civila sektorn försvinner årligen 500-700 vapen som förvaras i bostad enligt
licens. Enligt överbefälhavaren motiverar de nuvarande förlusterna inte att
beredskapssystemet ändras.

Utskottet

Utskottet har tidigare i betänkandet 1975:4 behandlat frågan om förvaring
av militära eldhandvapen. Därvid konstaterade utskottet betydande förbättringar
beträffande förvaringen av vapen i mobiliseringsförråden. Utskottet
berörde också bestämmelserna för förvaring av vapen som de värnpliktiga
använder i utbildningen. Motionärerna menar att dessa bestämmelser nu bör
ses över. Utskottet anser att det f. n. inte finns tillräckliga skäl att göra en
sådan översyn men vill understryka vikten av att gällande föreskrifter
efterföljs samvetsgrant.

Motionärerna ifrågasätter vidare om militär personal numera av beredskapsskäl
bör förvara vapen i hemmet. I sitt betänkande år 1975 konstaterade
utskottet att det svenska värnpliktsförsvaret förutsätter en decentraliserad
mobilisering. Plikten för viss personal att i sin bostad förvara militära vapen
utgör ett betydelsefullt led i detta system liksom i vårt kuppförsvar och bör
därför behållas. Utskottet vill emellertid även när det gäller förvaring av
tjänstetids- och befattningsvapen framhålla vikten av att alla berörda känner
ansvar och noga följer gällande föreskrifter, så att våldsdåd och olyckshändelser
kan undvikas.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1068.

Stockholm den 22 november 1977

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s). Georg Pettersson (c),
Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson (fp), Gudrun Sundström (s). Roland
Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c). Evert Hedberg (s).
Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m) och Yvonne Hedvall (m).

Stockholm 1977