med anledning av motion om forumreglerna vid viss skadeståndstalan (Betänkande 1979/80:JuU2 Justitieutskottet)

JuU 1979/80:2

Justitieutskottets betänkande
1979/80:2

med anledning av motion om forumreglerna vid viss skadeståndstalan Motionen I

motionen 1978/79:1193 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquist (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär ändring av forumreglerna vid
sådan typ av skadeståndstalan som angetts i motionen.

I motionen tar motionärerna upp reglerna i jordabalken och i miljöskyddslagen
om talan om ersättning för skador på fastigheter genom grävning eller
schaktning på intilliggande mark, t. ex. i samband med vägbyggen. Motionärerna
pekar på att om sådan talan grundas på miljöskyddslagen talan skall
väckas vid fastighetsdomstol, medan talan som grundas på jordabalken skall
väckas vid allmän domstol. Reglerna härom är enligt motionärerna komplicerade
och medför risk för rättsförluster eller onödiga rättegångskostnader för
parterna. Motionärerna hänvisar till ett av högsta domstolen år 1978 meddelat
beslut i ett mål där tingsrätten och hovrätten haft olika uppfattningar i frågan
om talan bort väckas vid allmän domstol eller vid fastighetsdomstol
(rättsfallet NJA 1978 s. 113).

Gällande rätt

Miljöskyddslagen

130 § miljöskyddslagen (1969:387) föreskrivs att den som orsakar olägenhet
genom miljöfarlig verksamhet skall utge ersättning härför. Om olägenheten
inte har orsakats genom försumlighet skall ersättning utgå endast om
olägenheten är av någon betydelse och bara i den mån den inte skäligen bör
tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst
under jämförliga förhållanden. Skadeståndsansvaret är i princip strikt, dvs.
ansvar kan inträda oberoende av vårdslöshet från skadevållarens sida.

Den som vill framställa ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på
grund av miljöfarlig verksamhet skall väcka talan vid den fastighetsdomstol
inom vars område den miljöfarliga verksamheten i huvudsak utövas eller
skall utövas (33 och 34 §§ miljöskyddslagen).

Skadeståndslagen

I skadeståndslagen (1972:207) finns allmänna bestämmelser om ersättning
för skada. Principen enligt dessa bestämmelser är att ersättningsskyldighet

1 Riksdagen 1979/80. 7 sami. Nr 2

JuU 1979/80:2

föreligger endast om skadan har vållats uppsåtligen eller av vårdslöshet.
Talan om ersättning förs vid allmän domstol.

Jordabalken

I 3 kap. jordabalken finns bestämmelserom skadeståndsansvar som delvis
har samma tillämpningsområde som miljöskyddslagens. Enligt 3 § skall
sålunda den som utför grävning eller liknande arbete ersätta skada som
uppkommer på angränsande mark till följd av att han eller någon som han har
anlitat har underlåtit att vidta erforderlig skyddsåtgärd eller i annat hänseende
brustit i omsorg vid arbetets utförande. Skadestånd enligt detta lagrum
förutsätter således vårdslöshet. Talan om ersättning förs vid allmän domstol.

R ättegdngsbalken

Rätt domstol i tvistemål i allmänhet är enligt 10 kap. 1 § rättegångsbalken
(RB) rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Talan i anledning av
skadegörande handling får enligt 10 kap. 8 § RB väckas vid rätten i den ort där
handiingen företogs eller skadan uppkom. Tvist om skada eller annat intrång
på fast egendom får enligt 10 kap. 11 § RB också väckas vid rätten i den ort där
fastigheten är belägen.

Tingsrätten är enligt 10 kap. 17 § RB inte behörig att ta upp tvist som skall
handläggas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller
som enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän.

Om lägre rätt tagit upp tvist får frågan om rättens behörighet tas upp av
högre rätt om frågan fullföljts eller väckts av part i högre rätt. Högre rätt får
också ta upp behörighetsfrågan bl. a. om det gäller tvist som skall tas upp av
annan myndighet än domstol eller av särskild domstol (10 kap. 19 § RB).

Tingsrätt är enligt 1 kap. 3 § RB i tvistemål i allmänhet domför med tre
lagfarna domare. Fler än fyra lagfarna domare får inte sitta i rätten.

Fastighetsdomstolar

Enligt 1 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål skall det finnas en
fastighetsdomstol i varje län. Regeringen kan dock föreskriva att annat
område än län skall utgöra domkrets för fastighetsdomstol eller att flera
fastighetsdomstolar skall finnas för samma område. Fastighetsdomstol tar
upp mål eller ärende enligt vad som föreskrivs i särskild lag eller annan
författning.

Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot
och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger kan efter ordförandens
bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.

JuU 1979/80:2

Rättspraxis

Vid sprängningsskador kan såväl miljöskyddslagens och jordabalkens
bestämmelser om skadeståndsansvar som oskrivna regler om sådant ansvar
aktualiseras. Det har i praxis visat sig svårt att avgöra hur dessa regelkomplex
förhåller sig till varandra och vilket av dem som skall tillämpas i enskilda
skadefall.

Frågan om rätt forum vid skadeståndstalan rörande fastighetsskador har
prövats i flera rättsfall. När skadeståndstalan väcks under påstående att
skadan orsakats av miljöfarlig verksamhet skall talan enligt rättsfallet
NJA 1973 s. 1 tas upp av fastighetsdomstol oavsett om det verkligen är fråga
om verksamhet av detta slag; denna senare fråga skall prövas först genom
dom i målet. Talan skall dock prövas av allmän underlän om den grundas på
farlig verksamhet eller på skadeståndsreglerna i 3 kap. jordabalken. Oklarhet
har rått huruvida vid tillämpning av RB:s behörighetsregler fastighetsdomstol
är att anse som särskild domstol eller inte. I rättsfallet NJA 1978 s. 113 har
fastslagits att fastighetsdomstol i detta sammanhang skall bedömas som
särskild domstol. Högre instans har därför att självmant beakta frågan om den
lägre instansens behörighet att ta upp målet.

Utredningsdirektiv

Enligt beslut av regeringen i juni 1978 har chefen för justitiedepartementet
tillkallat en särskild utredare (miljöskadeutredningen, Ju 1978:08) med
uppdrag att utreda frågor om skadestånd vid miljöskador. Enligt direktiven
till utredaren (Dir 1978:72) bör denne söka åstadkomma en klarare och mera
samlad reglering av de skadeståndsregler som gäller enligt miljöskyddslagen,
3 kap. jordabalken och oskrivna grundsatser på förevarande område.

Enligt direktiven kräver forumfrågan särskilda överväganden och det får
ankomma på utredaren att föreslå den lösning han finner lämpligast. I
direktiven uttalar departementschefen att det utan tvivel är en fördel om en
enhetlig lösning kan uppnås; kommer utredaren emellertid fram till att vissa
typer av skada bör prövas av fastighetsdomstol och andra av allmän
underrätt, får närmare undersökas om de olägenheter som ger sig till känna
när målen fördelas mellan olika typer av domstolar kan avhjälpas genom
särskilda regler om förening av mål. Sådana regler kan enligt departementschefen
få särskild betydelse i fall då alternativa grunder åberopas för en talan
och skilda domstolar enligt huvudregeln är behöriga att pröva dessa grunder.
En gemensam handläggning kan, uttalar departementschefen, också tänkas
vara praktiskt motiverad, när de olika typer av skador som målen rör har
orsakats av samma för omgivningen riskabla verksamhet.

JuU 1979/80:2

Tidigare riksdagsuttalande

I samband med riksdagens behandling under förra riksmötet av propositionen
1978/79:90 med förslag till ändring i rättshjälpslagen behandlades tre
motioner, vari motionärerna aktualiserat olika frågor angående utredningskostnader
m. m. i bl. a. mål om miljöskador. Utskottet uttalade därvid
beträffande utredningskostnader i mål om miljöskador att regleringen av
dessa frågor också efter genomförande av de förestående ändringarna i
rättshjälpslagen i vissa hänseenden fick anses mindre tillfredsställande. Bl. a.
råder enligt vad utskottet uttalade viss oenhetlighet mellan olika rättsområden,
och alltjämt kommer att kvarstå en risk för obalans mellan parter med
olika förutsättningar. En översyn borde därför enligt utskottets mening
komma till stånd som också berör lagstiftningen utanför rättshjälpsområdet.
Det borde enligt utskottets mening överlåtas åt regeringen att avgöra om
översynen borde ske i anslutning till rättegångsutredningens arbete, i
anslutning till arbetet inom utredningen om skadestånd vid miljöskador eller
i annan ordning. Vad utskottet sålunda anfört gavs genom riksdagens beslut
regeringen till känna (JuU 1978/79:30, rskr 268). Regeringen har därefter
genom beslut i maj 1979 uppdragit åt miljöskadeutredningen att överväga
frågan om utredningskostnader m. m. vid tvist om ersättning för miljöskador.

Utskottet

I detta betänkande behandlas en motion som gäller forumreglerna vid talan
om ersättning för skada på fastighet.

Regler om skadestånd på grund av skada på fastigheter finns bl. a. i
miljöskyddslagen och i jordabalken. Enligt 30 § i den förstnämnda lagen skall
den som orsakar olägenhet genom miljöfarlig verksamhet i princip utge
ersättning härför. Ersättningsskyldigheten är grundad på s. k. strikt ansvar,
dvs. den förutsätter ej uppsåt eller vårdslöshet från den ersättningsskyldiges
sida. I 3 kap. 3 § jordabalken regleras skyldigheten att ersätta s. k. immissionsskada
som uppkommer på angränsande mark till följd av grävning eller
liknande arbete. Skadestånd enligt detta lagrum förutsätter vårdslöshet.
Skyldighet att ersätta skada på fast egendom kan också uppkomma enligt de
allmänna skadeståndsrättsliga principerna i skadeståndslagen. Dessa principer
innebär bl. a. att ersättningsskyldighet föreligger endast om skadan
vållats uppsåtligen eller av vårdslöshet.

Talan som grundas på miljöskyddslagen skall prövas av fastighetsdomstol
enligt reglerna i lagen om fastighetsdomstol, medan talan som grundas på
reglerna i jordabalken eller skadeståndslagen skall prövas av allmän domstol
enligt reglerna i rättegångsbalken.

Motionärerna pekar på att reglerna om talan angående skada på fastighet är
komplicerade och att de medför risk för rättsförluster och onödiga rättegångs -

JuU 1979/80:2

kostnader för parterna. Motionärerna hänvisar till ett av högsta domstolen
nyligen meddelat beslut i ett mål i vilket det redovisats olika uppfattningar i
frågan huruvida talan om ersättning för fastighetsskador skulle väckas vid
allmän domstol eller vid fastighetsdomstol.

Frågor om skadestånd vid miljöskador utreds f. n. av miljöskadeutredningen
(Ju 1978:08). Utredningen skall enligt sina direktiv söka åstadkomma
en klarare och mera samlad reglering av de skadeståndsregler som gäller
enligt miljöskyddslagen, 3 kap. jordabalken och oskrivna grundsatser på
området. Utredningen skall särskilt utreda forumfrågan. Härvidlag skall
utredningen söka nå en enhetlig lösning eller söka på annat sätt avhjälpa
olägenheterna vid fördelningen av mål mellan olika typer av domstolar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att reglerna om rätt domstol vid
talan om miljöskador är onödigt komplicerade och att risk föreligger för
onödiga rättsförluster förden enskilde. Med hänsyn till att motionsspörsmålet
såsom nyss angetts f. n. utreds av miljöskadeutredningen finns emellertid
inte nu anledning till något initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1193.

Stockholm den 6 november 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Nänarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla
André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver
(s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp) och
Kerstin Ekman (fp).

■

GOTAB 62847 Stockholm 1979