Med anledning av motion om förstärkt lekmannainflytande vid de militära förbanden (Betänkande 1975/76:FöU9 Försvarsutskottet)

FöU 1975/76:9

Försvarsutskottets betänkande
1975/76:9

med anledning av motion om förstärkt lekmannainflytande vid de
militära förbanden

I motionen 1975:333 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar uppdra åt regeringen att låta utreda frågan om formen för lekmannastyrelser
vid de lokala militära förbanden.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överbefälhavaren,
1972 års värnpliktsutredning och försvarsmaktens ledningsutredning.

Pågående utredning om lekmannainflytande inom försvaret

Frågan om lekmannastyrelser inom försvaret har tidigare aktualiserats
genom en motion till 1973 års riksdag. Efter att ha inhämtat yttranden
över motionen konstaterade försvarsutskottet i betänkandet FöU 1973:19
att tanken på styrelser i anslutning till staber och förband var principiellt
ny och förvaltningsrättsligt komplicerad, detta i motsats till de centrala förvaltningarna
och liknande organ. När det gäller försvarsförvaltningen förutsatte
utskottet att frågan om lekmannastyrelser inom denna del av försvaret
prövas från fall till fall i samband med att myndigheterna blir föremål
för organisationsöversyn. Frågan om ett lekmannainflytande inom försvarsmaktens
centrala staber borde enligt utskottets mening prövas i samband
med en planerad översyn av stabsorganisationen.

Utskottets uppfattning delades av riksdagen som gav regeringen till känna
vad utskottet hade anfört (rskr 1973:289).

Sedermera har, enligt beslut av regeringen den 20 september 1974, sex
sakkunniga fått i uppdrag att se över det militära försvarets centrala och
högre regionala ledningsorganisation m. m. De sakkunniga, som antagit benämningen
försvarsmaktens ledningsutredning, skall därvid också pröva
frågan om lekmannainflytande. Det ankommer enligt direktiven på dem
att närmare belysa de praktiska förutsättningarna för och konsekvenserna
av lekmannainflytande inom det militära försvarets centrala och regionala
ledning i enlighet med vad försvarsutskottet har anfört.

Motionen

Enligt motionen 1975:333 diskuteras försvarspolitiken inte i den utsträckning
som det borde ske, främst ute i de politiska partierna. En av orsakerna
anges vara att försvarets uppläggning till sin natur är komplicerad, en annan
att försvarsdebatten i alltför hög grad förts på en nivå som krävt mycket
av detaljkunnande. Motionärerna anför vidare:

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 9

FöU 1975/76:9

På olika områden i samhället har under senare år kraven på ökad insyn
och medbestämmande blivit allt starkare. Man har bl. a. strävat efter att
på olika nivåer förstärka lekmannainflytandet. Ett motiv för att dessa strävanden
också bör omfatta försvaret är att därigenom åstadkoms att fler
får sätta sig in i de problem som finns ute på de enskilda förbanden. Dessutom
skulle lekmannainflytande inom försvaret bidra till att fler fick anledning
att ta del av de beslut m. m. som riksdagen och regeringen fattat.

I motionen erinras om det uppdrag som försvarsmaktens ledningsutredning
har att utreda möjligheterna till lekmannainflytande i centrala staber
och regionala organ. Det finns enligt motionärerna också anledning att överväga
att vid de lokala förbanden ha en bestyrelse med uppgift att handlägga
ekonomiska frågor, markfrågor m. m. och med ledamöter som lämpligen
utses av landstinget. Motionärerna anser att ledningsutredningen bör få i
uppdrag att utreda även denna fråga.

Det kommunala samråd som finns i dag har - framhåller motionärerna
- fungerat väl. Det har emellertid varit begränsat till mer praktiska samarbetsfrågor.
Utredningen bör enligt motionärerna pröva om det kommunala
samrådet skall finnas kvar eller om man kan tillgodose dessa frågor inom
ramen för valen av de personer som nomineras i bestyrelsen.

Remissyttrandena

Överbefälhavaren erinrar inledningsvis om sitt yttrande över den förut
nämnda motionen till 1973 års riksdag, vilket finns redovisat i utskottets
betänkande FöU 1973:19. Det var den gången fråga om införande av lekmannastyrelser
inom hela försvarsmakten. Överbefälhavaren underströk i
detta sammanhang bl. a. den åtskillnad som måste göras mellan myndigheter
vars uppgifter är av operativ art och som redan i fred huvudsaklingen är
krigsorganiserade och övriga myndigheter. Överbefälhavaren avstyrkte härvid
bestämt tanken på en uppdelning av beslutsbefogenheterna vid myndigheter
med främst operativa uppgifter och anförde beträffande myndigheter
med förbandsproducerande uppgifter att inflytande- och insynsfrågorna
redan är tillgodosedda.

Överbefälhavaren finner inte anledning ändra sitt tidigare ställningstagande,
när det gäller lekmannastyrelser vid förbanden. Motionens syfte att
ge möjligheter till ökad insyn kan enligt överbefälhavaren tillgodoses på
annat sätt. Det kommunala samråd som redan förekommer kan breddas.
Han pekar också på den försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati
som pågår inom försvarsmakten.

De frågor som motionärerna anser vara av den natur att de bör handläggas
av bestyrelsen vid ett förband motiverar enligt överbefälhavaren i och för
sig inte lekmannastyrelser på lokal nivå. Överbefälhavaren anför vidare:

En förbandschef är, vid handläggning av ekonomiska frågor, till stor del
låst av order och handlingsregler från överordnade myndigheter. Förbandschefens
uppgift blir därför huvudsaklingen att detaljplanera och genomföra

FöU 1975/76:9

beordrad verksamhet. Ett deltagande av lekmannastyreiser i denna detaljplanering
och genomförande skulle kräva ett stort antal sammanträden och
skulle i hög grad försvåra och fördröja verksamheten. Lekmannastyrelsen
får trots detta inget reellt inflytande.

Beträffande markfrågor är den lokala chefens inflytande om möjligt ännu
mindre då dessa frågor så gott som 100-procentigt handläggs av centrala
och högre regionala myndigheter.

Dessutom Finns inom detta område i dag former utvecklade som väl
tillgodoser kravet på medborgerligt inflytande. Exempelvis har försvarets
fastighetsnämnd skapats för detta ändamål och skall enligt sina direktiv
bl. a. beakta civila synpunkter från berörda markägare m. fl.

Överbefälhavaren förutsätter att krigsplanläggnings- och mobiliseringsfunktionerna
med dess starka kopplingar fred-krig inte kan ligga inom en
lekmannastyrelses kompetensområde. En eventuell styrelses insyn och befogenheter
begränsas därmed till del av utbildnings-, personal- och forvaltningsfunktionen.
Överbefälhavaren pekar också på den styrning som han
själv, försvarsgrenscheferna och militärbefälhavarna utövar inom vissa sektorer.
Därav följer att även organisatorisk utformning, personalförändringar
m. m. måste ligga utanför en lokal styrelses kompetensområde.

Försvarsmaktens ledningsutredning är - förklarar överbefälhavaren slutligen
- inte lämpligt forum för den i motionen föreslagna utredningen. Man
bör emellertid enligt överbefälhavaren avvakta resultatet av nämnda utredning
och - i den mån den leder till att lekmannastyrelser tillskapas på
central nivå - erfarenheterna därav innan man på allvar prövar frågan om
lekmannastyrelser på lokal nivå.

1972 års värnpliktsutredning anser det vara av stort intresse att frågan om
formen för lekmannastyrelser vid de lokala militära förbanden blir utredd
på sätt som föreslagits i motionen.

Av utredningstekniska skäl har försvarsmaktens ledningsutredning, som
ännu inte hunnit så långt i sitt arbete, inte ansett sig kunna bedöma lämpligheten
och angelägenhetsgraden av att även frågan om lekmannainflytande
på den lokala nivån blir föremål för utredning. Utredningen anför vidare:

Om emellertid riksdagen finner det angeläget att frågan utreds anser ledningsutredningen
för sin del att det ligger nära till hands att uppgiften åläggs
utredningen. Därigenom kan den kompetens rörande dylika frågor som utredningen
måste upparbeta som en följd av sina nuvarande uppgifter utnyttjas
på ett rationellt sätt. Samtidigt säkerställs att eventuella samband
mellan nivåerna i fråga om lekmannainflytande blir beaktade.

Ledningsutredningen har vissa synpunkter på uppdragets formulering
m. m. Uppdraget bör enligt utredningen gälla frågan om lekmannainflytande,
en formulering som ger möjligheter att pröva även andra former
än en ren lekmannastyrelse. En utredning bör vidare omfatta hela den lokala
nivån, alltså även militära skolor och andra lokala organ.

Med nuvarande arbetsplan kan ledningsutredningen inte börja en utredning
om lekmannainflytande på lokal nivå förrän under år 1978.

Föll 1975/76:9

Utskottet

Lekmannastyrelser i anslutning till staber och förband förekommer inte.
Försvarsmaktens ledningsutredning skall enligt sina direktiv belysa de praktiska
förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande inom
det militära försvarets centrala och regionala ledning.

I motionen föreslås att riksdagen skall uppdra åt regeringen att låta utreda
frågan om formen för lekmannastyrelser vid de lokala militära förbanden.
Motionärerna hävdar att en ordning med en sådan styrelse per förband,
med ledamöter utsedda av landstinget, skulle bidra till att öka försvarskunnande
och försvarsintresse inom de politiska partierna.

Överbefälhavaren motsätter sig av anförda skäl att en lekmannastyrelse
vid förband ges beslutsbefogenheter för sådana frågor som anges i motionen.
Försvarsmaktens ledningsutredning anser sig inte kunna påbörja en utredning
i ämnet förrän under år 1978.

Utskottet delar uppfattningen att man behöver öka kunskaper och intresse
när det gäller vårt lands säkerhets- och försvarspolitik.

Försvarsutskottet har till uppgift att bereda bl. a. ärenden om militärt
försvar - planeringsfrågor med 20-årigt perspektiv liksom ärenden av mera
kortsiktig natur och med större detaljeringsgrad. För att öka kännedomen
om alla förhållanden av betydelse för värnpliktsutbildningen upprätthåller
utskottet sedan hösten 1974 en särskild kontakt med fredsförband i ledamöters
och suppleanters hemorter.

Den ökning av kunskaperna om försvaret som ter sig möjlig genom införande
av lekmannainflytande vid militära förband skulle i första hand
gälla förhållanden rörande värnpliktsutbildningen, från ekonomisk planering
till markfrågor och interna ordningsföreskrifter. Vid förband som har integrerats
med försvarsområdesstab skulle fältet bli vidare och sträcka sig
till förvaltning m. m. på den s. k. lägre regionala nivån. Om man går in
för att söka öka kunnande och intresse på denna väg vore det emellertid
- även för politiker som inte verkar på riksplanet - av största betydelse
att det också lämnas information i övergripande frågor. Orienteringar om
säkerhetpolitisk bakgrund, försvarspolitisk planering och samverkan inom
totalförsvaret borde därför förekomma.

Liksom när det gäller lekmannainflytande inom försvarsmaktens centrala
och regionala staber är utskottet positivt till att man prövar möjligheterna
till breddning och fördjupning av det samråd som redan förekommer mellan
förband och kommuner. En förstärkning i denna riktning vore till stor del
att se som kvalificerad försvarsupplysning för lokalt engagerade politiker
i en tid med ökande ansvar för kommuner och landsting inom totalförsvarets
ram. Utskottet vill här särskilt erinra om den kommunala skyddsrumsplaneringen,
beslutad under riksmötet 1975, om tankarna på ett kommunanknutet
civilförsvar och om de aktuella strävandena efter ökad integration
mellan å ena sidan försvarets sjukvård i fred och krig samt å andra sidan
landstingens allmänna civila medicinalväsende.

FöU 1975/76:9

Lekmannainflytande genom styrelserepresentation är ett vanligt inslag
i den svenska förvaltningen och betingas av en strävan att möjliggöra insyn,
medinflytande och medbestämmande. Man vill på det sättet också tillföra
administrationen erfarenhet från olika samhällsområden. Som utskottet tidigare
har anfört (FöU 1973:19 s. 6) bör ett vidgat lekmannainflytande inom
försvaret kunna bidra till att öka försvarsviljan och skapa ökad förståelse
för försvarets problem.

Det militära försvaret har i flera avseenden en sådan särart att man inte
utan vidare kan tillämpa ett system med medinflytande för lekmän. Under
fredsförhållanden bör det dock enligt utskottets mening inte vara uteslutet
att i viss utsträckning ge rum för ett lekmannainflytande. Detta gäller även
den lokala nivån, dvs. vid utbildningsförband, skolor m. m. Utskottet vill
mot denna bakgrund förorda att frågan om lekmannainflytande inom försvarsmakten
utreds även såvitt gäller den lokala nivån. Utskottet anser
att detta uppdrag kan anförtros försvarsmaktens ledningsutredning.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motionen 1975:333 har anfört om
en utredning av formerna för lekmannainflytande på den lokala
nivån inom det militära försvaret.

Stockholm den 18 november 1975

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Ängelholm (s),
fru Sundström (s), herrar Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Gernandt
(c), Hedberg (s). Björk i Gävle (c), Andreasson i Östra Ljungby (c), Petersson
i Röstånga (fp), Kindbom (c). Svartberg (s) och fru Ekelund (c).

GOTAB 75 10084 S Stockholm 1975