Med anledning av motion om försöksverksamhet med ordningshållning i nöjesarrangörs egen regi (Betänkande 1975/76:JuU1 Justitieutskottet)

JuU 1975/76: 1

Justitieutskottets betänkande
1975/76:1

med anledning av motion om försöksverksamhet med ordningshållning
i nöjesarrangörs egen regi

Motionen

I motionen 1975:722 av herr Strömberg i Vretstorp m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en försöksverksamhet med ordningshållning
i nöjesarrangörs egen regi i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionärerna hänvisar till att Folkets husföreningarnas riksorganisation
och andra dansarrangörer i framställningar till regeringen påpekat vissa problem
som rör användningen av ordningsvakter för ordningshållning vid
offentliga danstillställningar. Motionärerna anser att försöksverksamheten
bör kunna omfatta 3-4 län inom vilka nöjesarrangörer skall få möjlighet
att efter framställning till polismyndighet ombesörja vakthållning i egen
regi.

Gällande ordning

Enligt 12 $ allmänna ordningsstadgan (1956:617) får offentlig tillställning
ej anordnas på allmän plats utan tillstånd av polismyndighet. Sådant tillstånd
fordras även eljest för anordnande av bl. a. offentlig danstillställning, cirkusföreställning
samt tivoli- och marknadsnöjen. 1 16 § ordningsstadgan
föreskrivs bl. a. att anordnare av offentlig tillställning har att svara för att
god ordning råder vid tillställningen. Anordnaren är vidare skyldig att ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende på ordning och säkerhet
som polismyndigheten meddelar. Envar som åsidosätter sådan föreskrift
får avvisas. Vid meddelande av föreskrifter skall iakttas att anordnaren ej
åsamkas onödig kostnad eller tillställningens hållande eljest försvåras.

Enligt 17 ij ordningsstadgan kan polismyndighet ålägga den som anordnar
offentlig tillställning att bekosta sådan ordningshållning genom polispersonal
eller förordnade ordningsvakter som äger rum inom lokal eller plats där
den offentliga tillställningen hålls. Detsamma gäller beträffande ingångarna
till lokalen eller platsen samt i anslutning därtill belägna särskilda parkeringsplatser.

I kungl, brev den 28 juni 1962 angående anordnande och bekostande
av ordningshållning vid offentlig tillställning anförs bl. a. följande.

Behovet av personal för ordningshållning vid offentlig tillställning är synnerligen
växlande vid skilda tillfällen och olika slag av tillställningar. Det
ankommer på de tillståndsgivande myndigheterna att i detta hänseende

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr I

JuU 1975/76:1

företaga en så noggrann prövning som möjligt och att icke ålägga anordnare
av offentlig tillställning vidsträcktare skyldighet att ombesörja ordningshållning
än som på grund av förhållandena i varje särskilt fall kan anses
oundgängligen erforderlig.

Förordnande för ordningsvakt meddelas enligt 90 8 polisinstruktionen
(1972:511) av rikspolisstyrelsen, länsstyrelse eller polisstyrelse. Förordnande
får meddelas endast den som prövas lämplig att utöva sådan polisverksamhet
som förordnandet avser. Enligt av rikspolisstyrelsen utfärdade föreskrifter
och anvisningar för polisväsendet (FAP 771-1) bör efter den 1 januari 1970
den som tidigare inte haft förordnande meddelas förordnande först sedan
han genomgått viss närmare angiven utbildning.

Med förordnande som ordningsvakt följer i allmänhet vissa särskilda befogenheter.
Av 10 8 lagen (1972:558) om tillfälligt omhändertagande framgår
sålunda att de i samma lag givna bestämmelserna om befogenhet för polisman
att omhänderta bl. a. den som genom sitt uppträdande stör allmän
ordning eller utgör en omedelbar fara för denna i tillämpliga delar gäller
även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet,
om annat ej framgår av förordnandet. Av 2 8 5 lagen (1958:205) om förverkande
av alkholhaltiga drycker m. m. framgår vidare att ordningsvakt
som med stöd av myndighets förordnande utövar polisverksamhet vid offentlig
tillställning i fråga om rusdrycker, vilka i strid mot gällande bestämmelser
medförs vid tillställningen, har samma rätt att ta egendomen
i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman.

Av särskilda hänvisningar i 15 8 andra stycket och 16 8 femte stycket
polisinstruktionen framgåratt vad som i samma instruktion under rubrikerna
'Polismans allmänna åligganden m. m.’ resp. 'Polismans befogenheter’ föreskrivs
om polismans uppträdande (7 8), skyldighet att lyda förmans i tjänsten
givna order (8 8), underrättelseskyldighet (9 8), verksamhetsområde
(10 8), skyldighet att rapportera brott (12 8 första stycket), tystnadsplikt
(13 8) samt om medel för verkställande av tjänsteåtgärd, användning av
våld m. m. (16 8 första - fjärde styckena) i tillämpliga delar gäller även
den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet.
Av 74 8 samma instruktion framgår slutligen att rikspolisstyrelsen får meddela
föreskrifter om skyldighet för bl. a. den som utan att vara polisman
förordnats att fullgöra annan polisverksamhet än trafikövervakning att inneha
och under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt samt att vara försedd
med tjänstetecken och beväpning.

Den som förordnats till ordningsvakt enligt 90 8 polisinstruktionen är
underkastad ämbetsansvar enligt 20 kap. brottsbalken och åtnjuter det skydd
som avses i 17 kap. 1 8 samma balk. Sådant skydd åtnjutes även av den
som enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag godkänts för anställning
i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakning. Lagen om
bevakningsföretag äger tillämpning på den som yrkesmässigt åtar sig att
för annans räkning utföra viss bevakningsuppgift och innehåller föreskrifter

JuU 1975/76:1

om auktorisation av bevakningsföretag och om godkännande av personal
hos sådant företag. Före lagens tillkomst var det inte ovanligt att personal
vid bevakningsföretag som var sysselsatta med direkta bevakningsuppgifter
(väktare) förordnades som ordningsvakter. Under förarbetena till lagen framhöll
föredragande departementschefen (prop. 1974:39) att det borde kunna
förväntas att det i fortsättningen blev mindre vanligt att väktare förordnades
till ordningsvakter.

Pågående utredningar

I en promemoria till chefen för justitiedepartementet den 13 oktober 1971
angående frågor rörande ordningsvakter m. m. påpekade rikspolisstyrelsen
behovet av en allsidig utredning med sikte att åstadkomma enhetliga bestämmelser
rörande ordningsvakter och vaktbolag m. m. Frågan om en utredning
angående ordningsvakter har vidare aktualiserats av Folkets husföreningarnas
riksorganisation och Folkparkernas centrala organisation
genom skrivelser till chefen för justitiedepartementet den 22 juni 1971 och
den 13 december 1972. I promemorian och skrivelserna tas upp vissa spörsmål
om ordningsvakters anställningsförhållanden, utbildning, uniformering
och organisationstillhörighet samt om förordnande av ordningsvakter.

Mot bakgrund av bl. a. den kritik mot nuvarande förhållanden som framförts
i promemorian och skrivelserna tillkallades år 1974 en särskild sakkunnig,
ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15), för att göra en allmän översyn
av de problem av skilda slag som hänger samman med den form av
bevakning och ordningshållning som utförs av särskilt förordnade ordningsvakter.
I utredningsdirektiven framhålls att den sakkunnige till en början
bör göra en närmare kartläggning av de nuvarande bestämmelsernas tilllämpning.
Han bör vidare ta ställning till såväl det allmänna behovet av
som de principiella och praktiska aspekterna på en ordning som innebär
att personer som inte är polismän åläggs att utföra vissa polisiära uppgifter.
Den sakkunnige bör därvid ta hänsyn till de beaktansvärda intressen vilka
i detta sammanhang gör sig gällande både från dessa särskilt förordnade
personers sida och från deras uppdragsgivares. Mot bakgrund av dessa överväganden
bör den sakkunnige undersöka vilka ändringar i det nuvarande
systemet som är påkallade.

Med undantag av vissa närmare angivna begränsningar är den sakkunnige
inte bunden av närmare direktiv för sitt uppdrag. Departementschefen anför
några exempel på frågor och problem som bör uppmärksammas. En väsentlig
uppgift för utredningen är att behandla frågorna om utbildning. Vidare anförs
bl. a. följande exempel.

Erfarenheten har som tidigare nämnts visat att praxis när det gäller förordnande
av ordningsvakter varierar starkt mellan olika polisdistrikt och
län. Speciellt för arrangörer av offentliga tillställningar har detta förhållande
ibland gett upphov till särskilda problem. Förordnande som ordningsvakt

JuU 1975/76:1

meddelas av polisstyrelse numera regelmässigt för tjänstgöring inom hela
distriktet. I den mån styrelsen vid tillämpningen av 90 § polisinstruktionen
iakttar en betydande restriktivitet kan den situationen uppstå att antalet
redan förordnade ordningsvakter inom distriktet anses utgöra hinder för
att ytterligare förordnanden meddelas för en eller flera personer som har
för avsikt att tjänstgöra endast vid offentliga tillställningar som hålls i viss
bestämd lokal eller av viss arrangör. Det har i detta sammanhang påpekats
att ett system som innebär att tjänstgörande ordningsvakter om möjligt
har en någorlunda fast anknytning till den lokal eller det område där vissa
typer av offentliga tillställningar regelbundet anordnas i allmänhet leder
till en bättre kontinuitet och effektivitet när det gäller ordningshållningen.

Den f. n. på många håll tillämpade princip som innebär att de inom ett
visst område förordnade ordningsvakterna av utbildningsskäl anses böra
beredas tillfälle att tjänstgöra på så många skilda ställen inom distriktet
och under så skiftande förhållanden som möjligt har från arrangörshåll också
kritiserats av det skälet att den inte sällan medför högre kostnader i form
av ökade rese- och traktamentsersättningar. I fall då de inom ett visst distrikt
förordnade ordningsvakterna sammanslutit sig i en s. k. vaktkår eller annan
lokal förening utan någon som helst anknytning till de fackliga organisationerna
men med syfte att bl. a. fungera som en arbetsförmedling eller
att fl befogenhet att anvisa viss vakt till förekommande tjänstgöringsuppdrag
har arrangörerna ibland kommit att ställas inför situationer som de av skilda
skäl uppfattat som mycket besvärande.

En annan fråga som uppmärksammats från arrangörshåll när det gäller
nuvarande praxis på detta område är de skilda bedömningar som förekommer
i fråga om antalet ordningsvakter som skall tjänstgöra vid offentliga tillställningar.
Det har ifrågasatts om det inte i detta hänseende bör vara möjligt
att nå en ordning som innebär att behovet av ordningsvakter bedöms mera
enhetligt än f. n. men samtidigt också med större flexibilitet från fall till
fall beroende på den enskilda tillställningens karaktär, den väntade publiktillströmningen
och andra liknande varierande förhållanden. Med utgångspunkt
särskilt i den ekonomiska aspekten på arrangörernas ansvar för
ordningshållningen har det vidare ifrågasatta vilken ordning som bör gälla
med avseende på transporter av personer som omhändertagits av ordningsvakter
vid offentliga tillställningar.

En annan fråga som vållat viss osäkerhet i den praktiska tillämpningen
är gränsdragningen mellan de befogenheter i fråga om förmanskap över
ordningsvakten som tillkommer polismyndigheten eller enskild polisman
i vad gäller tjänsteutövningen och arrangören i egenskap av arbetsgivare.

Frågan rörande utbildning av väktare utreds f. n. av en särskilt tillkallad
sakkunnig vars huvuduppgift är att lägga fram förslag till en utformning
av utbildningen som är ägnad att göra väktarpersonalen väl skickad att
utföra uppdrag av sådant slag som normalt brukar anförtros bevakningsföretag.

Remissyttrande

Yttrande över motionen har inhämtats från ordningsvaktsutredningen.

Enligt utredningen framgår det av stadgandena i ordningsstadgan att det
inte i och för sig föreligger något hinder mot att ordningshållning helt an -

JuU 1975/76:1

förtros anordnare av offentlig tillställning. Möjlighet att efter framställning
till polismyndighet fö ombesörja vakthållning i egen regi kan alltså i viss
mening sägas föreligga redan enligt gällande lagstiftning. Utredningen anser
att det torde föreligga betydande svårigheter att genomföra i motionen avsedd
försöksverksamhet.

En teknisk möjlighet skulle enligt utredningen vara att föreskriva att
nöjesarrangörer, som begärt att få ombesörja vakthållningen i egen regi,
ej får åläggas bekosta ordningshållning genom förordnade ordningsvakter.
Denna möjlighet måste emellertid, fortsätter utredningen, anses stå i sådan
konflikt med det ansvar för allmän ordning som åvilar polismyndigheten
att den är helt utesluten.

En annan möjlighet vore att ge polismyndigheten rätt att efter prövning
befria viss eller vissa nöjesarrangörer från skyldighet att bekosta ordningsvakter.
Vid en sådan prövning skulle emellertid självfallet behovet av förordnade
ordningsvakter bli den för polismyndighetens beslut avgörande faktorn.
Skillnaden mot gällande ordning skulle alltså enligt utredningen i princip
bli obefintlig. Utredningen finner att redan dessa överväganden talar
mot en sådan försöksverksamhet som nämns i motionen. Mot motionärernas
förslag invänder utredningen vidare att verksamheten måste pågå under
en relativt lång tid för att några slutsatser skall kunna dras därav. Utvärderingen
av verksamheten måste dessutom antas kräva betydande arbete.
Den nu pågående utredningen beträffande ordningsvakter beräknas slutföra
sitt uppdrag under innevarande år. En försöksverksamhet enligt motionen
skulle med största sannolikhet medföra en betydande fördröjning av utredningsarbetet.
Enligt utredningens uppfattning talar det anförda starkt
mot en försöksverksamhet, och utredningen avstyrker därför bifall till motionen.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet en motion om ordningshållning vid
offentliga nöjestillställningar.

Enligt allmänna ordningsstadgan är den som anordnar offentlig tillställning,
exempelvis offentlig danstillställning, tivoli- eller marknadsnöje, skyldig
att svara för att god ordning råder vid tillställningen. Närmare bestämmelser
om ordningshållningen vid offentliga tillställningar saknas. Det ankommer
i stället på vederbörande polismyndighet att ge föreskrifter om
ordning och säkerhet. Polismyndigheten kan vidare ålägga anordnaren av
tillställningen att bekosta viss ordningshållning av polispersonal eller förordnade
ordningsvakter.

Förordnande för ordningsvakt meddelas av rikspolisstyrelsen, länsstyrelse
eller polisstyrelse. Med förordnande som ordningsvakt följer särskilda befogenheter
som eljest i regel är förbehållna polismän. Vidare gäller att en
förordnad ordningsvakt är underkastad vissa bestämmelser i polisinstruk -

JuU 1975/76:1

tionen angående bl. a. skyldighet att lyda förmans, dvs. överordnad polismans,
order och att rapportera brott.

Under hänvisning till att Folkets husföreningarnas riksorganisation och
andra dansarrangörer i framställningar till regeringen år 1971 och 1972 påpekat
olika problem som rör ordningshållning genom ordningsvakter vid
offentliga danstillställningar begärs i motionen 1975:722 att en försöksverksamhet
med ordningshållning i nöjesarrangörs egen regi skall komma till
stånd i tre eller fyra län.

I de nämnda skrivelserna liksom i en promemoria från rikspolisstyrelsen
till chefen för justitiedepartementet år 1971 togs upp frågor om ordningsvakters
anställningsförhållanden, utbildning, uniformering och organisationstillhörighet
samt om förordnande av ordningsvakter.

Mot bakgrund av bl. a. den kritik som framförts från rikspolisstyrelsen
och vissa nöjesarrangörer har en särskild sakkunnig, ordningsvaktsutredningen,
tillkallats år 1974 för att göra en allmän översyn av de problem
av skilda slag som hänger samman med den form av bevakning och ordningshållning
som utförs av särskilt förordnade ordningsvakter. I direktiven
för den sakkunniges uppdrag anför föredragande departementschefen några
exempel på frågor och problem som bör uppmärksammas av den sakkunnige,
bl. a. de i promemorian och skrivelserna upptagna spörsmålen om anställningsförhållanden,
utbildning, uniformering, organisationstillhörighet och
meddelande av förordnanden. Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag
i början av år 1976.

Som ordningsvaktsutredningen framhållit i remissyttrande över motionen
måste en försöksverksamhet av i motionen angiven art pågå under en relativt
lång tid för att några slutsatser skall kunna dras av verksamheten. Vidare
måste en utvärdering antas kräva betydande arbete. Att nu inleda en försöksverksamhet
i enlighet med motionärernas önskemål skulle därför enligt
utskottets mening i avsevärd mån kunna fördröja en angelägen lösning
av de problem som är förknippade med ordningshållningen vid offentliga
tillställningar. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:722.

Stockholm den 21 oktober 1975
På justitieutskottets vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Larfors (s), Johansson i Växjö (c),
Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herr Fransson (c), fru Wiklund
(c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Petersson i Röstånga
(fp), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk).

mSm