med anledning av motion om förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats (Betänkande 1976/77:LU15 Lagutskottet)

LU 1976/77: 15

Lagutskottets betänkande
1976/77: 15

med anledning av motion om förbud mot koppling i hyresavtal
av hyra av bostad och hyra av bilplats

Motionen

I motionen 1976/77:244 av herr Claeson m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till sådan ändring av hyreslagstiftningen
att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas att hyra bilplats genom
kopplat avtal.

Motionärerna framhåller att det finns många som av hälsoskäl eller andra
orsaker inte har möjlighet att skaffa bil eller som inte vill göra det. Systemet
med kopplade hyresavtal innebär att sådana personer kan tvingas betala
för biluppställningsplat$pr som de inte kan eller vill använda. Enligt motionärerna
måste åtgärder vidtas för att förhindra att den som saknar bil
kan förlora hyresrätten till sin bostad på grund av att han inte vill betala
för i hyresavtalet ingående garage eller annan biluppställningsplats. Motionärerna
hänvisar vidare till att kopplingsvillkoren medför en höjning av
boendekostnaden och att tvånget att hyra bilplats också därför framstår som
obilligt. Enligt motionärernas mening bör de problem som har samband
med den ökande biltätheten inte få leda till att personer utan bil belastas
ekonomiskt. Utgifterna för garage och andra biluppställningsplatser bör i
stället bäras av bilismen. I motionen framhålls att sådana förslag bör utarbetas
och genomföras som ger klart uttryck för att villkor om förhyrande av bilplats
är obilligt mot hyresgäst som inte har tillgång till bil.

Gällande ordning m. m.

Bestämmelser om bebyggelseplanering

Enligt de allmänna bestämmelserna om bebyggelseplanering i 9 i byggnadsstadgan
(1959:612) skall vid planläggning tillbörlig hänsyn tas till bl. a.
den allmänna samfärdselns behov. Vid uppgörande av stadsplan skall enligt
12 S byggnadsstadgan tillses att marken utnyttjas på ett ekonomiskt och
i övrigt lämpligt sätt. I stadsplanebestämmelsen skall, om så erfordras, intas
stadganden angående bl. a. planteringar, lekplatser, parkeringsplatser och
garage. Under rubriken tomts ordnande föreskrivs i 53 $ 3 mom. byggnadsstadgan
följande:

Å tomt skall inom- eller utomhus finnas särskilt, tillräckligt stort utrymme
till parkering, lastning och lossning av fordon för dem som bo eller vistas
på tomten samt för verksamhet som där bedrives, såvida dylikt utrymme
kan beredas för rimlig kostnad och utan synnerlig olägenhet i övrigt. Från

1 Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 15

LU 1976/77:15

vad sålunda föreskrivits äger byggnadsnämnden medgiva undantag, om särskild
plats för fordonen beretts annorstädes än å tomten så ock eljest om
särskilda skäl äro därtill.

Vid tillkomsten av stadgandet uttalade departementschefen att det vid
nyexploatering i allmänhet obetingat bör kunna krävas, att tillräckligt utrymme
inom- eller utomhus anslås för parkering, lastning och lossning av
fordon. Vidare framhöll departementschefen att med föreskrifter om skyldighet
att bereda utrymme för parkering givetvis inte avsågs att lägga någon
ytterligare börda på fastighetsägarna utan att dessa var oförhindrade att betinga
sig ersättning för parkeringsutrymmet.

Fastighetsägarens ansvar vid uppförande av helt ny byggnad på förut
obebyggd fastighet innebär således att parkeringsbehovet skall täckas. I princip
torde ansvaret även sedermera omfatta framtida behov.

Statens planverk har fastställt riktlinjer för bebyggelseplaneringen med hänsyn
till bilplatsbehov, vilka dels redovisar riksnormalvärden, dels beskriver
en metod för beräkning av efterfrågan på bilplatser när hänsyn tas till de
lokala förhållandena i orten. Behovstalen avser det behov som kan förväntas
omkring år 1990, dvs. 500 bilar per 1 000 invånare, och gäller enstaka lokaler,
däribland bostäder, i orter med 5 000-100 000 invånare.

Bestämmelser i hyreslagstiftningen

Bestämmelser om hyra finns numera i 12 kap. jordabalken (JB). Kapitlet
om hyra benämns av praktiska skäl ofta hyreslagen.

Särskilt inom det nyare bostadsbeståndet är det tämligen vanligt att avtal
om upplåtelse av garage eller parkeringsplats mer eller mindre fast knyts
till avtal som avser hyra av bostadslägenhet. Vad som då skall gälla beror
på omständigheterna i det särskilda fallet. Omfattar hyresavtalet också rätt
till garage- eller parkeringsplats, är avtalet i sin helhet att bedöma enligt
reglerna om hyra av bostadslägenhet, dvs. som ett hyresavtal (jfr 12 kap.

1 § JB). Är däremot upplåtelsen av garage- eller parkeringsplatsen fristående
i förhållande till hyresavtalet, kan det vara ett villkor för upplåtelsen
-v bostadslägenheten att avtal träffas om biluppställningsplatsen. Bilplatsupplåtelsen
blir då att bedöma enligt reglerna om lokalhyra resp. lägenhetsarrende
(jfr 8 kap. 1^2 st. JB). Som ett tredje alternativ framstår det
av motionärerna ej åsyftade fallet att hyresgästen hyr bilplats enligt ett fristående
avtal, som ej är kopplat till hyresavtalet beträffande bostadslägenheten.
Detta fall innebär ej några olägenheter för hyresgästen i nu förevarande
hänseende, eftersom avtalet beträffande bilplatsen kan sägas upp i vederbörlig
ordning utan att hyresrätten i övrigt påverkas.

Frågan huruvida kopplingsvillkoret skall gälla kan komma under hyresnämnds
prövning antingen i samband med förlängningstvist, föranledd av
hyresvärdens uppsägning, eller i tvist om hyresvillkoren, föranledd av bostadshyresgästens
uppsägning för villkorsändring enligt 54 § hyreslagen. Vill -

LU 1976/77:15

korsfrågan kan också prövas av domstol enligt generalklausulen i 36 S lagen
(1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
(avtalslagen). Sistnämnda bestämmelse har fr. o. m. den 1 juli 1976
ersatt tidigare bestämmelser i JB om jämkning av otillbörliga arrende- och
hyresvillkor.

54 § hyreslagen innebär att hyresgästen numera med bibehållen hyresrätt
kan uppsäga hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren. Villkorsprövningen
skall ske enligt de principer som anges i 48 §. Enligt 48 § tredje stycket
skall annat av hyresvärden uppställt villkor än hyrans belopp gälla om det
ej anses stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest obilligt. Om
hyresgästen endast önskar prövning av den hyra som bilplatsen betingar
gäller - under förutsättning att avtalet i sin helhet är att bedöma enligt
reglerna om hyra av bostadslägenhet - enligt 48 S första stycket den s. k.
bruksvärdesprincipen. Bruksvärdesprövningen kan därvid avse den del av
den totala hyran som anses hänförlig till bilplatsen. Principen innebär att
fordrad hyra skall anses oskälig om den är påtagligt högre än hyran för
bilplatser som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Är däremot upplåtelsen
av bilplatsen enligt det tidigare anförda att bedöma enligt reglerna
om lokalhyra eller lägenhetsarrende, torde hyran kunna prövas endast med
stöd av den allmänna regeln om jämkning av oskäliga avtalsvillkor i avtalslagen.

Regeln innebär att ett avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende
om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll. Vid bedömningen
av om ett villkor är oskäligt skall vidare beaktas omständigheterna vid avtalets
tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.
Om ett oskäligt villkor har sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen
kan krävas att avtalet i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet
jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.
Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den
som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning
i avtalsförhållandet. Jämkningsmöjligheterna gäller också beträffande avtal
och andra rättshandlingar utanför konsumentområdet.

Avgörande för bedömningen av ett s. k. kopplingsvillkor blir således om
villkoret anses stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är oskäligt.
För närmare besked om innebörden härav är man hänvisad till
att studera de avgöranden som kan ha träffats i hyresnämnder, bostadsdomstolen
och allmänna domstolar. Någon enhetlig praxis angående bedömningen
av kopplingsvillkor synes inte ha bildats. Ett fall där sådan
prövning ägt rum har publicerats i tryckt skrift, nämligen rättsfall 1:74/75
till 54 8 hyreslagen i statens hyresråds rättsfallssamling. 1 ärendet fann såväl
hyresnämnden i Stockholms län som Stockholms tingsrätt att kopplingen
mellan bostad och garageplats inte var obillig, trots att hyresgästen saknade
bil. Kopplingsvillkor har också prövats i ett fall som avgjorts av bostadsdomstolen
den 7 september 1976. Ärendet gällde avtal om hyra av bostad

1* Riksdagen 7976/77. 8 sami. Nr 15

LU 1976/77:15

i flerfamiljshus och om hyra av parkeringsplats å en annan fastighet än
den på vilken flerfamiljshuset var beläget. Ägaren av flerfamiljshuset hade
servitutsrätt att disponera ett visst antal parkeringsplatser på den andra fastigheten.
Inrättandet av ett visst antal parkeringsplatser hade utgjort förutsättning
för byggnadslov för flerfamiljshuset. Hyresnämnden fann att
kopplingsvillkoret var obilligt mot hyresgästen, som hade bil, medan bostadsdomstolen
inte fann villkoret obilligt.

Tidigare riksdagsbehandling

Det av motionärerna upptagna spörsmålet har behandlats av utskottet
vid 1975 och 1975/76 års riksmöten med anledning av motioner med samma
yrkande som det nu ifrågavarande. År 1975 framhöll utskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (LU 1975:29) bl. a. att förevarande fråga
måste ses mot bakgrund av de allmänna bestämmelser för bebyggelseplanering
som innebär att vid planläggningen tillbörlig hänsyn skall tas till
bl. a. den allmänna samfärdselns behov. Regelmässigt föreskrivs såsom villkor
för byggnadslov, som avser uppförande av flerfamiljshus, att visst antal
bilplatser skall iordningställas. Utskottet påpekade att kostnaderna för iordningställande
av dessa platser självfallet måste täckas av hyresintäkter. Även
kostnaden för en outhyrd plats skulle därför i princip komma att belasta
hyresgästerna. Utskottet framhöll vidare att det på förevarande område förelåg
endast några få för utskottet kända rättsfall. I dessa fall hade domstolen
inte funnit det s. k. garagetvånget vara ett sådant obilligt hyresvillkor som
avses i 48 i; andra stycket. Nämnda avgöranden kunde enligt utskottets
mening inte anses innebära att det bildats någon fast eller enhetlig praxis
angående prövningen av kopplingsvillkor. Såvitt utskottet kunnat utröna
hade ej heller i rättstillämpningen prövats t. ex. det fallet att en bilägare
av medicinska orsaker eller andra beaktansvärda skäl ej längre kan ha bil.
Med hänsyn till det anförda och då gällande bestämmelser medgav prövning
av hyresvillkor med av motionärerna åsyftad innebörd avstyrkte utskottet
bifall till motionen.

Vid 1975/76 års riksmöte behandlade utskottet den då aktuella motionen
i samband med propositionen 1975/76:81 med förslag om ändring i avtalslagen,
m. m., vari bl. a. föreslogs att en ny generalklausul om jämkning
av avtalsvillkor skulle tas in i avtalslagen och att då gällande jämkningsregler
i 8 och 12 kap. JB skulle upphävas. Utskottet framhöll i sitt av riksdagen
godkända betänkande (LU 1975/76:21) att villkor om hyra av bilplats utgjorde
exempel på sådana hyresvillkor som kunde prövas enligt den nya
generalklausulen. I förhållande till vad som då gällde enligt generalklausulerna
i 8 och 12 kap. jordabalken gav den nya bestämmelsen i avtalslagen
hyresgästen avsevärt bättre möjligheter att få oskäliga avtalsvillkor jämkade
eller lämnade utan avseende. Som Hyresgästernas riksförbund framhållit
i remissyttrandet över generalklausulutredningens betänkande - fortsatte

LU 1976/77:15

utskottet - innebar slopandet av kravet att ett villkor skall vara uppenbart
otillbörligt en behövlig förstärkning av bostadskonsumenternas rättsskydd.
Lagstiftningen gav också enligt utskottet möjlighet för hyresgästen att angripa
ett villkor som är oskäligt i och för sig utan att behöva avvakta en
akut tillämpningssituation. Det borde vidare framhållas att - som lagrådet
med instämmande av föredragande statsrådet anfört - det fick anses uppenbart
att man vid bedömningen enligt 12 kap. 48 S jordabalken av om ett
uppställt villkor skall godtas har att anlägga i stort sett samma betraktelsesätt
som vid tillämpning av generalklausulen. I anslutning härtill ville utskottet
erinra om att frågor som bl. a. rörde bestämmelsen i 12 kap. 48 S jordabalken
utreds av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Enligt utskottets mening borde
utredningens arbete inte föregripas.

Med hänsyn till det anförda ansåg utskottet ej skäl föreligga att då införa
en generell regel att bostadshyresgäst som saknar bil alltid skall kunna befrias
från tvånget att hyra bilplats. Utskottet ville också peka på svårigheterna
att i lagtext ange under vilka förhållanden en sådan regel skulle vara tilllämplig
eller ej. Som exempel påen sådan lagstiftningsteknisk komplikation
nämnde utskottet endast det fallet att inte hyresgästen själv utan någon
annan i lägenheten boende är registrerad som ägare till bilen. Enligt utskottets
mening syntes problemet med kopplingsvillkor lämpligen böra lösas
genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. Om uppgörelse
inte kan träffas, återstod möjligheten att begära villkorsprövning vid hyresnämnd
enligt 12 kap. 54 jordabalken eller att under åberopande av
generalklausulen föra talan vid domstol om att villkoret skall jämkas eller
lämnas utan avseende. På anförda skäl avstyrkte utskottet bifall till motionen.

Pågående utredningsarbete m. ni.

Som tidigare berörts är hyreslagen f. n. föremål för en översyn av hyresrättsutredningen.
Utredningen avgav år 1976 ett delbetänkande (SOU
1976:60) Hyresrätt 1, vari bl. a. framläggs förslag till en lagfäst förhandlingsrätt
på hyresmarknaden. Förhandlingsrätten skall omfatta inte bara frågor
som rör hyresvillkoren, lägenheternas och fastighetens skick och gemensamma
anordningar utan också andra boendeförhållanden. Förslagen
syftar till en förstärkning av hyresgästernas ställning även i andra avseenden.
Sålunda föreslås att hyresgästerna utan uppsägning av kontraktet får rätt
att få förhandlingsöverenskommelse prövad av hyresnämnd om de begär
det inom tre månader från det att överenskommelsen började tillämpas.
Vidare föreslås en uppmjukning av nuvarande bestämmelser om villkorsprövning
av innebörd att tvist om hyresvillkor som inte kunnat lösas förhandlingsvägen
skall kunna föras till hyresnämnd oberoende av den tid
för vilken kontraktet gäller.

Betänkandet remissbehandlas f. n.

LU 1976/77:15

I nästa skede av utredningsarbetet avser utredningen att behandla lokalhyresgästernas
förhållanden. Vidare avser utredningen att i sitt slutbetänkande
ta upp frågor om bl. a. proceduren i förlängnings- och villkorstvister.

Regeringen har den 3 februari i år beslutat att för lagrådets yttrande överlämna
bl. a. ett förslag till lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud
mot oskäliga avtalsvillkor (avtalsvillkorslagen).

Enligt avtalsvillkorslagen kan marknadsdomstolen, om det är påkallat
från allmän synpunkt, förbjuda näringsidkare att i fortsättningen använda
avtalsvillkor som med hänsyn till vederlag och övriga omständigheter är
att anse som oskäligt mot konsument. Syftet med bestämmelsen är att
ta till vara konsumenternas intressen när det gäller utformningen av kontraktsformulär.
Ingripande med stöd av lagen bör följaktligen inte göras
i enstaka fall som saknar principiell betydelse. Lagen är tillämplig på avtalsvillkor
som näringsidkare använder när han bjuder ut vara eller tjänst
för enskilt bruk och vid uthyrning av lösöre för motsvarande ändamål.
Annan lös egendom, t. ex. hus på annans mark, samt fast egendom omfattas
inte av lagen.

I lagrådsremissen föreslås att lagens tillämpningsområde utvidgas så att
även oskäliga villkor som används av näringsidkare vid erbjudande av andra
nyttigheter än varor och tjänster kan förbjudas. Utvidgningen innebär bl. a.
att lagen blir tillämplig på försäljning av fast egendom och på villkor som
används vid erbjudanden av annan lös egendom än varor, exempelvis hus
på annans mark och rättigheter av olika slag. Som skäl för att lagen bör
omfatta nyttjanderätt till fast egendom framhåller föredragande statsrådet
att det finns vissa nyttjanderätter som inte omfattas av särskilda, tvingande
regler liknande dem som gäller till förmån för hyresgäster och bostadsarrendatorer
och där således ett speciellt behov av villkorsgranskning kan
föreligga. Som exempel nämns rätt till garage och parkeringsplats. Statsrådet
påpekar vidare att den omständigheten att det finns civilrättsliga regler som
riktar sig mot vissa avtalsvillkor, exempelvis på hyresmarknaden, gör det
angeläget att i näringsrättslig ordning kunna förbjuda det fortsatta användandet
av sådana villkor i kontraktsformulär.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli i år.

Proposition på grundval av lagrådsremissen beräknas bli framlagd för riksdagen
under våren.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion om förbud mot koppling i hyresavtal
mellan hyra av bostad och hyra av bilplats.

Fråga huruvida visst hyresvillkor skall gälla kan komma upp till prövning
i samband med förlängningstvist, föranledd av hyresvärdens uppsägning,
eller i tvist, föranledd av bostadshyresgästens uppsägning för villkorsändring

LU 1976/77:15

enligt 12 kap. 54 § jordabalken (JB). Sistnämnda bestämmelse innebär att
hyresgästen med bibehållen hyresrätt kan säga upp hyresavtalet för prövning
av hyresvillkoren. Vid sådan prövning gäller - såvitt avser annat villkor
än hyrans belopp - enligt 12 kap. 48 § tredje stycket JB att hyresgästen
kan befrias från hyresvillkor som anses stridande mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest obilligt. Som exempel på villkor som kan prövas vid
tvister enligt 12 kap. 54 § JB kan nämnas det fallet att i hyra ingår kostnaden
för garageplats.

Villkor i hyresavtal kan liksom villkor i avtal om lokalhyra eller lägenhetsarrende
också prövas enligt den nya generalklausulen i 36 § avtalslagen,
som ersatt bl. a. tidigare gällande generalklausuler i 8 och 12 kap. JB. Enligt
den nya generalklausulen får ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende
om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll. Vid bedömningen
av om ett villkor är oskäligt skall vidare beaktas omständigheterna
vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna
i övrigt. Om ett oskäligt villkor har sådan betydelse för avtalet
att det inte skäligen kan krävas att avtalet i övrigt skall gälla med oförändrat
innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas
utan avseende. Vid prövning skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd
för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning
i avtalsförhållandet. Jämkningsmöjligheterna gäller också beträffande
avtal och andra rättshandlingar utanför konsumentområdet.

1 motionen 1976/77:244 yrkas förslag till sådan ändring av hyreslagstiftningen
att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas att hyra bilplats genom
kopplat avtal. Motionärerna framhåller att åtgärder måste vidtas för att förhindra
att den som saknar bil kan förlora hyresrätten till sin bostad på
grund av att han inte vill betala för i hyresavtalet ingående garage eller
annan biluppställningsplats. Enligt motionärernas åsikt måste - med hänsyn
till bl. a. höjning av boendekostnaden som orsakas av kopplingsvilikoren
- tvånget att hyra bilplats anses som ett obilligt villkor för dem som saknar
bil.

Som utskottet framhållit då det i motionen upptagna spörsmålet tidigare
behandlats i riksdagen måste frågan ses mot bakgrund av de allmänna bestämmelserna
om bebyggelseplanering. Dessa innebär att vid planläggningen
tillbörlig hänsyn skall tas till den allmänna samfärdselns behov och har
till följd att iordningställande av ett visst antal biluppställningsplatser regelmässigt
föreskrivs som villkor för byggnadslov till uppförande av flerfamiljshus.
Kostnaderna för biluppställningsplatser måste - oavsett om platserna
är uthyrda eller ej - täckas av hyresintäkter. Med hänsyn härtill kan
utskottet inte ställa sig bakom tanken att hyresgäster utan bil alltid skall
kunna befrias från tvång att hyra en biluppställningsplats.

Även om det sålunda är motiverat att hyresgästerna i allmänhet får betala
för erforderliga biluppställningsplatser, kan emellertid enligt utskottets mening
tvånget att hyra en sådan plats i vissa fall te sig obilligt när det gäller

LU 1976/77:15

hyresgäster som saknar bil. Som framgår av redogörelsen ovan ger redan
gällande regler möjligheter till en skälighetsprövning av sådana villkor. Såvitt
utskottet kunnat utröna har kopplingsvillkor endast i några få rättsfall prövats
enligt bestämmelserna om villkorsprövning i 12 kap. JB. 1 dessa fall har
villkoren inte ansetts vara obilliga mot hyresgästerna. Såvitt bekant har
dessa avgöranden dock inte avsett det fallet att en hyresgäst av olika beaktansvärda
orsaker inte kan ha bil.

Inte heller har - såvitt kunnat utrönas - kopplingsvillkor ännu prövats
enligt generalklausulen i avtalslagen. Som utskottet framhöll år 1976, då
motionsspörsmålet behandlades i samband med propositionen med förslag
till införande av en generalklausul i avtalslagen, utgör villkor om hyra av
bilplats ett exempel på sådana hyresvillkor som kan prövas enligt den nya
generalklausulen. Utskottet pekade vidare på att i förhållande till vad som
då gällde enligt generalklausulerna i 8 och 12 kap. JB gav den nya bestämmelsen
i avtalslagen hyresgästen avsevärt bättre möjligheter att få oskäliga
avtalsvillkor jämkade eller lämnade utan avseende. Slopandet av kravet
att ett villkor skall vara uppenbart otillbörligt innebar en behövlig förstärkning
av bostadskonsumenternas rättsskydd. Lagstiftningen gav enligt utskottet
också möjlighet för hyresgästen att angripa ett villkor som är oskäligt
i och för sig utan att behöva avvakta en akut tillämpningssituation.

Av redogörelsen framgår att någon fast praxis i fråga om jämkning av
kopplingsvillkor inte kan anses ha utvecklats. Enligt utskottets mening bör
ytterligare erfarenheter från tillämpningen av bestämmelserna i JB och avtalslagen
avvaktas. I anslutning härtill vill utskottet erinra om det förslag
till ändring av avtalsvillkorslagen som nyligen framlagts i en lagrådsremiss.
Som närmare framgår av redogörelsen på s. 6 innebär förslaget bl. a. att
marknadsdomstolen skall kunna förbjuda användningen av oskäliga villkor
i avtal om bl. a. hyresrätt till bostadslägenhet och annan nyttjanderätt till
fast egendom.

Med hänsyn till det anförda saknas enligt utskottets mening f. n. anledning
att till närmare överväganden ta upp frågan om införande av särskilda
jämkningsregler beträffande kopplingsvillkor. Utskottet vill också peka på
svårigheterna att i lagtext närmare precisera vilka förhållanden som skulle
kunna.leda till jämkning av villkoret.

Till det anförda vill utskottet lägga att - som utskottet tidigare påpekat
- problemet med kopplingsvillkor i första hand synes böra lösas genom
förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. Förslag till en lagfäst
förhandlingsrätt på området har år 1976 framlagts av hyresrättsutredningen
i ett delbetänkande. Förhandlingsrätten skall omfatta inte bara frågor som
rör hyresvillkoren, lägenheternas och fastighetens skick och gemensamma
anordningar utan också andra boendeförhållanden. Förslaget syftar till en
förstärkning av hyresgästernas ställning även i andra avseenden. Sålunda
innebär förslaget att hyresgästerna utan uppsägning av kontraktet för rätt
att fö förhandlingsöverenskommelse prövad av hyresnämnd om de begär

LU 1976/77:15

det inom tre månader från det att överenskommelsen började tillämpas.
Vidare föreslås en uppmjukning av nuvarande bestämmelser om villkorsprövning
av innebörd att tvist om hyresvillkor som inte kunnat lösas förhandlingsvägen
skall kunna föras till hyresnämnd oberoende av den tid
för vilken kontraktet gäller. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Regeringens ställningstagande till utredningens förslag och de synpunkter
som framkommer under remissbehandlingen bör självfallet inte föregripas.
Ett genomförande av förslaget skulle emellertid kunna ge möjlighet till
en lösning av problemet med kopplingsvillkor. Med hänsyn till den uppmärksamhet
kopplingsvillkoren väckt i den allmänna debatten förutsätter
utskottet att hyresmarknadens parter inom ramen för ett sådant förhandlingssystem
kommer att ta upp frågan till behandling.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1976/77:244.

Stockholm den 1 mars 1977

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå
(s), Börjesson i Falköping (c), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Andersson
i Gamleby (s). Olsson i Sundsvall (c), fru Lindquist (m)*, herr Konradsson
(s), fru Fredgardh (c), fru Karlsson (c)*, herrar Silfverstrand (s), Ollén (m),
fru Johansson i Tidaholm (s) och fru Håkansson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 53102 Stockholm 1977