med anledning av motion om flottningen i Ångermanälvens flodsystem (Betänkande 1978/79:TU28 Trafikutskottet)

TU 1978/79:28

Trafikutskottets betänkande
1978/79:28

med anledning av motion om flottningen i Ångermanälvens flodsystem Sedan

talmanskonferensen förklarat sig inte ha något att erinra mot
utskottets förslag angående uppskov till riksmötet 1979/80 med behandlingen
av vissa ärenden hemställde utskottet i betänkandet 1978/79:26 under
punkten 4 om sådant uppskov avseende motionen 1978/79:457 av Ivar
Högström m. fl.(s)om flottningen i Ångermanälvens flodsystem. Riksdagen
avslog den 22 maj 1979 denna utskottets hemställan. Med anledning härav
har utskottet i föreliggande betänkande upptagit motionen i fråga till
behandling.

Motionen

1 motionen 1978/79:457 av Ivar Högström m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts i fråga
om skogstransporterna i Ångermanälvens flodområde.

Remissyttranden

Över motionen har yttranden inhämtats från länsstyrelsen i Västernorrlands
län, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen i Jämtlands län,
Svenska skogsarbetareförbundet, Ångermanälvens flottningsförening, Energisparkommittén
och Skogsbrukets motortransportkommitté. Se bilaga till
detta betänkande.

Utskottet

I motionen 1978/79:457 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts i fråga om skogstransporterna
i Ångermanälvens flodområde. Motionärerna framhåller därvid att
sedan sekler tillbaka har virkesfångst från Västernorrlands, Jämtlands och
Västerbottens län flottats på Ångermanälven och dess biflöden ner till
kustindustrierna. Löstimmerflottning har emellertid efter hand blivit av allt
mindre omfattning. Statens vägverk har i sina bedömningar av framtidens
transporter inom skogsbruket kommit fram till att ingen flottning av
betydelse kommer att existera år 1980.

Som tänkbara alternativ till löstimmerflottning anges i motionen s. k.
buntflottning eller landtransport. Dessa alternativ utreds för närvarande av

1 Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 28

TU 1978/79:28

Svenska Cellulosa AB, som svarar för en betydande del av flottningen i det
aktuella flodsystemet.

Buntflottning har i jämförelse med löstimmerflottning vissa fördelar.
Sålunda försvinner det spill som annars går bort i sjunktimmer, tiotals mil av
s. k. bomlänsar erfordras ej längre och störningar i vattenföringen vid
kraftverken undviks. Å andra sidan innebär buntflottningen problem
därigenom att buntarna måste lyftas över kraftverksdammarna. Förfarandet
medför därför krav på investeringar i vissa anläggningar vid kraftverken.

Det andra alternativet är som nämnts i det föregående att helt övergå till
landtransport. Enligt motionen kan virkeskvantiteten beräknas till 870 000
ton per år. Vid landsvägstransport skulle det motsvara 20 000 lastbilslaster
eller ca 100 sådana per arbetsdag året om. En sådan lösning innebär också
enligt motionen att det blir samhället som får ta kostnaderna för vägarna och
trafiksäkerheten. Dessa kostnader skulle komma att bli mycket höga
eftersom vägnätet i det berörda området inte har en kapacitet för den
belastning det då skulle bli fråga om.

Enligt motionen framstår därför, vid en nedläggning av flottningen,
järnvägstransporter av skogsråvaran som det enda rimliga alternativet. Sett
från både samhällsekonomins och trafiksäkerhetens synpunkt måste enligt
motionärerna en sådan utveckling främjas. En förutsättning för att järnvägstransporter
skall vara möjliga är emellertid att både linjen Forsmo-Hoting
och inlandsbanan rustas upp för att kunna bära ett lägsta axeltryck av 20
ton.

Sammanfattningsvis framhåller motionärerna att frågan om flottningens
bestånd i Ångermanälven och dess biflöden måste bli föremål för en
samhällsekonomisk studie snarast möjligt. En nedläggning av flottningen får
inte ske förrän man kunnat redovisa ett samhällsekonomiskt alternativ, ett
alternativ som tar hänsyn till de anställdas berättigade krav på trygghet i sin
anställning och som beaktar både de närings- och trafikpolitiska synpunkterna.
Regeringen bör därför enligt motionen utan dröjsmål ta upp överläggningar
med berörda parter, antingen direkt eller genom särskild utredning.

I remissyttrandena understryks den betydelse transportfrågorna har för
skogsnäringen och därmed för hela näringslivet i de berörda länen. Mot
bakgrund av behovet av en total samhällsekonomisk analys av alternativa
transportlösningar instämmer samtliga remissinstanser i motionärernas krav
på en utredning i frågan.

Även utskottet finner det angeläget att frågan om konsekvenserna av en
nedläggning av löstimmerflottningen i landet blir föremål för en allsidig
bedömning på sätt förordas i motionen. Först sedan frågan analyserats med
beaktande av särskilt sysselsättnings-, energi- och trafikpolitiska intressen
torde erforderligt underlag finnas för att kunna välja den samhällsekonomiskt
lämpligaste transportlösningen. Det bör enligt utskottets mening

TU 1978/79:28

ankomma på regeringen att i samråd med berörda parter skyndsamt finna en
lämplig form för den fortsatta behandlingen av frågan. Vad utskottet sålunda
anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:457 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
nedläggning av flottningen i landet.

Stockholm den 29 maj 1979

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m). Arne Persson
(c), Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Rolf Sellgren (fp), Birger Rosqvist (s),
Rolf Clarkson (m), Bertil Zachrisson (s), Erik Johansson i Hållsta (c), Margit
Sandéhn (s), Rune Jonsson i Husum (s), Bertil Jonasson (c)och Stina Eliasson
(c).

Särskilt yttrande

av Carl-Wilhelm Lothigius och Rolf Clarkson (båda m) som anfört:

Utskottet var enigt om att föreslå uppskov av rubricerade ärende till
riksmötet 1979/80 och talmanskonferensen förklarade sig inte ha något att
erinra däremot.

Motivet för vårt ställningstagande i frågan var de sent inkomna remissvaren,
som inte gav oss tillräckligt underlag för en noggran prövning av ärendet
samt önskemål om att i samband med resa i juni 1979 inhämta de ytterligare
upplysningar som erfordrades för ärendets handläggning. Dessutom har vid
utskottets behandling rapport från den arbetsgrupp, ”TimmertransportÅngermanälven”,
som tillsatts inom ramen för länsplanering 1980 inte
färdigställts.

Vi anser att, i den mån ärendet för de anställda har sådana konsekvenser att
arbetsnedläggelse snarast hotar, berörda länsstyrelse hos regeringen omedelbart
bort begära en utredning i frågan. Så har inte skett. Vi har ingenting emot
att de av motionärerna föreslagna åtgärderna vidtas men anser att det bort ske
under sådana former att utskottet först haft tillgång till alla för ärendet
nödvändiga handlingar innan riksdagen fattat beslut.

1* Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 28

TU 1978/79:28

Bilaga

Yttranden över motionen 1978/79:457

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (1979-04-17)

Trafikutskottet har begärt att länsstyrelsen yttrar sig över rubricerade
motion. Länsstyrelsen vill med överlämnande av yttranden från arbetsutskotten
i Kramfors och Sollefteå kommuner, Västernorrlands läns landsting,
Västernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare, vägförvaltningen i
Västernorrlands län, Statens Järnvägars trafikdistrikt i Sundsvall och
Ångermanälvens vattenregleringsföretag1 anföra följande.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är flottning i Ångermanälven en fråga av
stor regionalpolitisk betydelse. Inom ramen för länsplanering 1980 har därför
tillsatts en arbetsgrupp "Timmertransport - Ångermanälven”. Gruppen,
som har till uppgift att studera skogstransporterna längs Ångermanälven i
framtiden, kommer i första hand att belysa de trafikmässiga konsekvenserna
av olika transportalternativ. Vidare kommer gruppen att i huvudsak lämna
företagsekonomiska aspekter på transportlösningar. Kostnader för upprustning
av väg- och järnvägsnätet kommer dock om möjligt att redovisas.
Arbetet i gruppen ska vara klart i slutet av maj månad.

Under arbetets gång har framkommit att en nedläggning av flottningen får
- förutom trafikpolitiska effekter - även sysselsättnings-, närings- och
energipolitiska konsekvenser. Med hänsyn härtill delar länsstyrelsen motionärens
uppfattning att en samhällsekonomisk studie av flottningens bestånd
måste komma till stånd.

Länsstyrelsen vill betona vikten av att utredningsarbetet sker skyndsamt. I
annat fall kan en icke önskad utveckling erhållas. Helst bör utredningens
resultat föreligga innan årets utgång. Studien bör även omfatta såväl lös- och
buntflottning som järnvägs- och landsvägsalternativ.

Länsstyrelsen i Västerbottens län (1979-04-17)

Västerbottens län berörs av de aktualiserade nedläggningarna av flottningen
i Ångermanälvens flodsystem och i Umeälven. En övergång till landtransport
av virke kommer att medföra stora problem vad gäller belastningen
av vägnätet, nedslitning av vägbanor, försämrad framkomlighet och nedsatt
trafiksäkerhet, med åtföljande stora kostnader för samhället. Till detta
kommer de samhällsekonomiska konsekvenserna av den ökade
energiåtgången för fordonstransporter.

Möjligheten att som alternativ till löstimmerflottning övergå till buntflottning
eller frakt av skogsråvara på järnväg bör därför skyndsamt utredas. En
övergång till järnvägstransporter skulle bl. a. innebära förbättrade möjligheter
för utnyttjandet av inlandsbanan och andra svagt utnyttjade järnvägar i
skogslänens inland. Dessa är emellertid i behov av upprustning för ökad
bärighet. I samband härmed bör också frågan om en uppbyggnad av
virkesterminaler belysas.

Länsstyrelsen avser att för sin del behandla dessa frågor inom ramen för
länsplaneringsarbetet. Med hänsyn till den stora betydelse transportfrågorna

1 Här ej bilagda

TU 1978/79:28

har för skogsnäringen och därmed för norrlänens hela näringsliv, krävs
emellertid en total samhällsekonomisk analys av alternativa transportlösningar.

Länsstyrelsen delar synpunkterna som framförs i motionen, att en
nedläggning av flottningen i Ångermanälven och dess biflöden inte får
genomföras förrän de samhällsekonomiska konsekvenserna utretts och de
närings- och trafikpolitiska aspekterna beaktats. Enligt länsstyrelsens
uppfattning är det ytterst angeläget att utredningen snarast kommer till
stånd.

Länsstyrelsen i Jämtlands län (1979-04-18)

Länsstyrelsen har inhämtat ytttranden från följande myndigheter, organisationer
m. fl., nämligen kommunstyrelsen i Strömsunds kommun, statens
vägverk, vägförvaltningen i Jämtlands län, statens järnvägar, Sundsvalls
bandistrikt, Jämtlands läns åkeriförening, Ångermanälvens vattenregleringsföretag,
Hotings Lastbilscentral ek. för. samt Graningeverkens Aktiebolag.
Yttrandena överlämnas.1

Information har lämnats från Ångermanälvens flottningsförening och
samråd har förekommit med länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens
län.

Länsstyrelsen vill peka på några särskilt viktiga faktorer och konsekvenser
av eventuella ändringar i pågående flottning, nämligen sysselsättningsaspekterna
och vägarnas kapacitet att möta en förändring av virkestransporterna
mot ökade landsvägstransporter. 1 dessa avseenden hänvisar länsstyrelsen till
kommunens respektive vägförvaltningens yttranden, vilka får anses tala för
sig själva.

Det får således betraktas som helt oacceptabelt att i nuvarande bekymmersamma
arbetsmarknadsläge eliminera de ca 80 årsarbetstillfällen, som
flottningen och vissa biverksamheter (barkning m. m.)ger inom berörda delar
av Strömsunds kommun. Det är vidare från vägsynpunkt inte möjligt att utan
kraftigt ökade investeringar - och alltså inte med så korta varseltider som
antytts i detta ärende - överföra betydande virkesmängder från flottled till
biltransport.

Sammanfattningsvis talar dessa och andra omständigheter för att erforderlig
bedömning i sak av frågan om fortsatt flottning i Ångermanälven måste
baseras på en grundlig samhällsekonomisk studie. Länsstyrelsen föreslår att
en sådan förutsättningslös utredning, innefattande olika tänkbara alternativa
transportsätt, kommer till stånd, företrädesvis under ledning av länsstyrelsen
i Västernorrlands län.

Svenska Skogsarbetareförbundet (1979-04-10)

I motionen ges en historisk återblick över flottningen i Ångermanälven
fram till dagens planeringar på en total nedläggning av flodsystemet som
flottled. Motionärerna har anfört att järnvägstransporter kan vara det bästa
alternativet därest flottningen avvecklas. Man har dock slutligen krävt att en
nedläggning av flottningen inte får ske förrän man kan presentera ett
samhällsekonomiskt alternativ som även tar hänsyn till de anställdas krav på

1 Här ej bilagda

TU 1978/79:28

trygghet i anställningen. Vi vill meddela att vi underrättats om att Ängermanälvens
flottningsförening beslutat varsla om en snar nedläggning av
flottningen efter övre delen av Åseleälven.

Skogsarbetareförbundet vill inledningsvis fastslå att flottningen som
transportmetod under gångna tider varit en starkt bidragande faktor till att
svensk skogsindustri kunnat hävda sig så väl i konkurrensen på världsmarknaden.
Under de senaste årtiondena har dock flottningen stegvis minskat och
många flottleder har helt nedlagts. Denna utveckling har ansetts vara
ekonomiskt försvarbar; dels beroende på den snabbare virkestillförseln till
industrin via landsväg och järnväg, dels genom att vägarna utbyggts och
lastfordonen ständigt utvecklats till allt större enheter och dels genom att
bensin- och drivmedelskostnaderna inte varit så höga.

I dagens läge är situationen avsevärt förändrad. Bensin- och drivmedelskostnaderna
har under den senaste tiden stigit avsevärt. Den politiska oron i
Mellanösterns oljeproducerande länder kan också medföra direkta stopp för
oijeleveranser eller betydande nedskärningar i oljeutvinningen, som i sin tur
får till följd att det blir chockartade höjningar på oljepriserna eller till och med
stora svårigheter att få köpa olja, även om man är beredd att betala ett högt
pris. Prisstegringar på drivmedel kommer att drabba skogsindustrin oerhört
hårt. De senaste händelserna på energiområdet inom vårt land pekar också
mot att man inte nu bör vidta åtgärder som tveklöst medför att skogsindustrins
virkestillförsel äventyras genom omläggningar av transportmetoderna
för virket.

Skogsarbetareförbundet finner att flottningen efter Ångermanälven inte
får nedläggas. Därest energikrisen blir mera akut kan det till och med bli
nödvändigt att återuppta flottningen i redan nedlagda flottleder.

Det är dock inte bara energipolitiken som motiverar att riksdagen bör vara
försiktig när det gäller förändringar av transporterna för virket till förädlingsindustrin.
En sak som är av mycket stor vikt är sysselsättningsbortfallet vid
en nedläggning av flottningen. Vidare kommer samhällsekonomin att
påverkas, liksom regionalpolitiken och skogspolitiken.

När det gäller sysselsättningen är Ådalen och hela området upp till
Vilhelmina-Dorotea och norra Jämtland en bekymmersam region. Sandslåns
skiljeställe strax ovanför Kramfors ger idag sysselsättning åt ett betydande
antal människor, även om huvuddelen av antalet är säsonganställda. Det är
många kvinnor som arbetar på Sandslån och ett bortfall av skiljet kommer att
få betydande negativa återverkningar för befolkningen på orten och även för
Ådalsregionensom helhet. Hur skaffar man exempelvis alternativ sysselsättning
för de berörda inom ett redan tidigare bekymmersamt område? Det är
även värt att notera att det mekaniska skiljet i Sandslån inte är nerslitet.
Gjorda investeringar kan med fördel utnyttjas under många år ännu.

I Rossön ovanför Backe har flottningsföreningen en verkstad som idag har
drygt 20 helårsanställda. Även på denna plats betyder sysselsättningen i
verkstaden mycket för ortens möjligheter att överleva. De flesta som arbetar
på Rossöverkstaden har byggt sig egna hem och har därför stora svårigheter
att flytta. När det sedan gäller alla dem som under sommarhalvåret är
anställda som flottningsarbetare efter Åseleälven, Fjällsjöälven och Faxälven,
blir en nedläggning kännbar. Vanligen återkommer samma mannar år
efter år till flottningen. De arbetar under vintern inom skogsbruket. Även om
denna arbetskraft skulle lyckas att erhålla arbete i skogen även sommartid,
blir dock resultatet trots allt att ett betydande antal årsarbeten försvinner.
Arbetsmarknadspolitiskt sett medför således en nedläggning av flottningen

TU 1978/79:28

stora bekymmer för hela det område som berörs av Ångermanälvens
flodsystem.

Beträffande samhällsekonomin är det ofrånkomligt att en nedläggning av
flottningen kommer att medföra ökade utgifter. Oavsett om man som
transportalternativ väljer landsväg eller järnväg behövs en radikal upprustning
av vägnätet. En sådan upprustning får samhället betala. Järnvägsalternativet
innebär också att de befintliga bandelarna måste upprustas och
förstärkas. Vidare blir det mycket längre biltransporter till järnvägsterminalerna
än om man får lasta av virke vid flottled. Järnvägsnätet är ju ingalunda
så tätt och välförgrenat som flottlederna. Skulle man eventuellt välja
buntflottningsalternativet måste rätt kostsamma investeringar företas vid
varje befintligt kraftverk och dessa investeringar kommer då på en enda gång.
Mot buntflottningsalternativet talar dock främst att bortfallet av arbetstillfällen
blir betydande.

Regionalpolitiken är samhällets styrmedel för att stödja produktion och
sysselsättning inom utsatta områden. Vi anser det vara motsägelsefullt att å
ena sidan tillåta att arbetstillfällen bortfaller och å andra sidan besluta om
stimulansåtgärder inom ett område där aila parter är överens om att
näringslivet och arbetsmarknaden behöver samhällsstöd - detta speciellt med
hänsyn till att flottningen också är erkänd som ett konkurrenskraftigt
transportsätt.

Slutligen vill vi något beröra skogspolitiken. Alla parter synes vara eniga
om att skogsbruket i Norrlands inland behöver ekonomiskt stöd. Det är
främst inom de fjällnära områdena som problemen är störst. Vad som händer
om flottningen läggs ner är att virkesägarna får kalkylera med kostnader som
ökar i och med att transportavstånden blir längre. Skogsråvaran från de övre
delarna av området kan då visa sig betinga så höga transportkostnader, att det
inte blir ekonomiskt lönsamt att bedriva skogsbruk inom fjällnära områden -detta trots att samhällsstöd utgår. Om virkestransporterna på längre avstånd
sålunda blir allt för höga, kan stora områden bli ekonomiska impediment och
detta innebär då att skogsarbetarna inom området friställes, varvid arbetsmarknads-
och regionpolitiken blir ännu mera svårbemästrade. I det andra
steget kommer även förädlingsindustrierna att påverkas och för det tredje
minskar exportintäkterna för vårt land.

Med det anförda får Skogsarbetareförbundet framhålla att riksdagen inte
nu tillåter en nedläggning av flottningen efter Ångermanälven. De av
flottningsföreningen redan varslade inskränkningarna efter Åseleälven bör
tills vidare upphävas genom lämpliga beslut i riksdagen. För att emellertid
flottningens fortbestånd skall kunna bedömas utifrån samhällsekonomiska,
arbetsmarknadsmässiga och övriga synpunkter, hemställer förbundet om att
riksdagen beslutar att omedelbart utreda vilka förutsättningar som föreligger
för fortsatt flottning inom berört område. Denna utredning bör därvid ta
hänsyn till de skilda problem som vi beskrivit.

Ångermanälvens flottningsförening (1979-04-17)

Trafikutskottet har hemställt om yttrande över rubricerade motion från
bl. a. Ångermanälvens flottningsförening. Tiden har ej medgivit frågans
behandling inom flottningsföreningens styrelse eller inom intressentkretsen.
Följande yttrande avges på flottningsföreningens vägnar av undertecknade
flottningschef Axel Kamp, Sollefteå (0620/121 50), och föreningens ombudsman
advokaten Gustaf Selander, Östersund (063/11 73 55), efter samråd med

TU 1978/79:28

styrelsens ordförande skogschefen Ulf Ronge, Holmsund (090/453 60). Det
skall framhållas, att föreningens intressenter, beroende på skogsinnehavens
och industriernas lokalisering, kan ha ur företagsekonomiska synpunkter
skilda bedömningar rörande på sikt lämpligaste transportsätt.

Inom Ångermanälvens flodsystem har i de allmänna flottlederna, omfattande
Faxälven, Fjällsjöälven, Åseleälven och Ångermanälven, under de
senaste åren årligen framflottats storleksordningen 15 miljoner bitar. Flottningen
bedrivs såsom lösflottning. Av flottgodsmängden förbrukas 6 å 7
miljoner bitar vid industrierna inom Ådalen medan övrig virkesmängd
genom havsbogsering tillföres industrierna vid kusten norrom älvmynningen
från Köpmanholmen upp till Obbola. Efter uppgörelse härom med
vederbörande företrädare för vattenkraften har flottningsintressenterna inför
Övre Åseleälvens utbyggnad beslutat att fr. o. m. år 1980 övergå från
nuvarande lösflottning till landtransport vad beträffar Åseleälvens flottledsdistrikt
uppströms Hällby kraftverk. Denna transportomläggning innebär att
4 å 5 miljoner bitar undandras flottleden för att i stället direkt tillföras
kustindustrierna genom lastbilstransport. Anmälan om denna transportomläggning
enligt 81 § flottningslagen har tillställts vederbörande länsstyrelser.

Då fortsatt lösflottning i blivande omfattning efter den beslutade transportomläggningen
för Övre Åseleälven på grund främst av de under senare år
väsentligt stegrade arbetskostnaderna på sikt bedöms alltför kostnadskrävande,
har föreningens intressenter givit undertecknad Kamp i uppdrag att som
underlag för fortsatta överväganden beträffande transportomläggningar inom
flodsystemet utreda och framlägga förslag till en rationaliserad fortsatt
lösflottning, begränsad till den virkesmängd, som förbrukas i Ådalsindustrierna.
En sådan transportomläggning skulle innebära att ytterligare 3 till 5
miljoner bitar undandras flottlederna för att transporteras på annat sätt.
Förslag till sådan transportomläggning kommer att framläggas för flottningsföreningens
styrelse och intressenter vid sammanträde den 19 april i år.

Av vad ovan anförts framgår att överväganden beträffande fortsatt
lösflottning inom de allmänna flottlederna i Ångermanälvens flodsystem är
dagsaktuella men att frågorna ännu ej föranlett några utkristalliserade planer
på total övergång från flottning till annat transportsätt.

Intressenternas blivande slutliga ställningstaganden torde komma att
grundas på dels företagsekonomiska och virkespolitiska bedömanden dels
eventuella bidrag från vederbörande vattenkraftintressenter. Det skall i detta
sammanhang anmärkas att ett övergivande av lösflottningen medför betydande
vattenvinster och därmed ökad kraftproduktion för vattenkraftintresset.

Motionärerna har sammanfattningsvis framhållit att frågan om flottningens
bestånd i Ångermanälvens flodsystem måste bli föremål för en samhällsekonomisk
studie och inte enbart bli avgjord utifrån strikt företagsekonomiska
bedömanden. Denna ståndpunkt ter sig ur allmän och samhällelig
synpunkt invändningsfri och självklar och överensstämmer helt med vad
undertecknad Selander framhållit i föredrag vid Svenska Flottledsförbundets
allmänna möte 1978-03-14; utskrift närslutes1.

Vi vill framhålla att ifrågasatt samhällsekonomisk utredning bör omfatta
en förutsättningslös bedömning av alla tänkbara alternativa transportsätt
såsom fortsatt lösflottning, s. k. buntflottning, lastbilstransport och järnvägs -

1 Här ej bilagd

TU 1978/79:28

transport samt kombinationer härav. Resultatet bör sedan ställas i relation till
vad som för intressenterna ter sig ur företagsekonomisk synpunkt lämpligast
för att ge underlag för bedömande av den eventuella styrning som ur total
synpunkt må anses önskvärd. 1 Finland har nyligen publicerats en utredning
omfattande jämförande kalkyler för långvägstransport av vedråvara vid
skilda transportsätt.

Det skall upplysas att alternativet buntflottning varit föremål för preliminära
utredningar inom flottningsföreningen och vattenkraftintresset men av
skilda anledningar ej slutförts. Lagtekniskt är buntflottning för närvarande
att betrakta som sjöfart och omfattas ej av vad som enligt flottningslagen är
att betrakta som flottning i allmän flottled. I vattenlagsutredningens år 1977
avgivna slutbetänkande med förslag till ny vattenlag föreslås på förekommen
anledning att buntflottning skall få ske i allmän flottled och komma i
åtnjutande av de förmåner som följer av egenskapen av allmän flottled (SOU
1977:27 sid. 230).

Slutligen skall erinras om att länsstyrelsen i Västernorrlands län inför
länsprogram 80 tillsatt en arbetsgrupp med direktiv att utreda huruvida
flottningen i Ångermanälven skall bestå och i så fall i vilka former
(lösflottning eller buntflottning samt, i förekommande fall, konsekvenserna
av övergång till annat transportsätt). Det förefaller lämpligt att den av
motionärerna önskade samhällsekonomiska studien utföres genom särskild
utredning som då bör samordnas med länsprogramarbetet under ledning av
länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Energisparkommittén (1979-04-18)

Ivar Högström m. fl. behandlar i sin motion många av de förändringar som
uppstår om timmertransporterna omdirigeras från älvtransport till landtransport.

Energisparkommittén har i detta yttrande över motionen enbart behandlat
transportsystemen med hänsyn till energiförbrukningen för de olika systemen.

På Energisparkommitténs sammanträde 1979-02-25 beslöts att ge kansliet i
uppdrag att göra en analys av olika system för timmertransporter ur
energihushållningssynpunkt. Kansliets arbete i detta avseende är inte slutfört
ännu men det kommer att presenteras för kommittén under våren/
sommaren 1979. För detta yttrande svarar Energisparkommitténs kansli.

Dagens transportsituation

Ångermanälvens flodsystem grenar sig i tre stora biflöden Faxälven,
Fjällsjöälven och Åseleälven. 1 alla tre älvgrenarna bedrivs i dag löstimmerflottning.
Totalt transporteras på detta sätt mellan 800 000-1 000 000 ton
timmer per år. Av denna transportvolym levereras 40 % till Ådalens
skogsindustrier, resten buntas och transporteras vidare, främst genom
havsflottning, till Örnsköldsviksområdet och södra Västerbottens kustland.

Från den nordligaste flodgrenens, Åseleälven, fångstområde kommer från
och med 1980 samtliga timmertransporter att ske med lastbil. Dessa
transporter kommer i huvudsak att gå till Örnsköldsviks-Umeåområdet.

TU 1978/79:28

Översikt av aktuella timmertransportsystem

De i motionen nämnda alternativen till löstimmerflottning är järnvägstransport,
lastbilstransport och buntflottning.

För alla dessa system gäller att innan någon fungerande lösning kan tagas i
bruk fordras investeringar i maskinpark och/eller utbyggnad av väg- och
järnvägsnätet.

Järnvägsalternativet är i detta fall en kombination av bil- och järnvägstransporter.
Biltransportdelen i detta system kommer in dels vid transport
från avläggningsplats till järnvägsterminal, och dels mellan järnvägens
slutterminal och skogsindustrin.

För järnvägsalternativet krävs ett utbyggt terminalsystem utefter både
inlandsbanan och delen Hoting-Forsmo, samt förstärkning av bägge bandelarna
till acceptabel bärförmåga. Dessutom tillkommer den för lastbilstrafiken
erforderliga utbyggnaden av vägnätet mellan avläggningsplats och
järnvägsterminaler.

I det alternativ där timmertransporten sker med lastbil från avlägg vid
skogs- eller landsväg direkt till industrin, krävs ett vitt förgrenat vägsystem
särskilt i flodsystemets övre delar.

För att buntflottningsalternativet skall kunna genomföras fordras en ur
kraftverkssynpunkt helt utbyggd älv. Detta förhållande råder i Fax- och
Fjällsjöälvarna och kommer, om Statens Vattenfallsverks planer genomförs,
inom några år att även omfatta Åseleälven. Någon utbyggnad av vägnätet
krävs ej utöver vad i dag gäller för löstimmerflottningen, då framtransporten
till älven kan ske på samma sätt i bägge flottningsalternativen.

Transportsystemens förutsättningar ur energisynpunkt

För att kunna göra en jämförande studie över transportsystemens energiförbrukning,
från avverkning till användningsindustri, erfordras en mer
omfattande kartläggning av de olika systemens totala uppbyggnad. Framför
allt gäller det utbyggnad av järnvägsterminaler och vägar i flodsystemets övre
del, samt fördelningen av timmer från älvens, respektive järnvägens slut till
skogsindustrier utanför Ådalsområdet, fördelningsterminaler och vidaretransporter.

Energiförbrukningen för dessa, i dag mycket osäkra, faktorer har i
fortsättningen av detta remissvar ej behandlats. Energisparkommittén har
som underlag för sin jämförande energiförbrukningsstudie använt den förde
tre transportsystemen direkt jämförbara sträckan Hoting-Ådalsindustrierna.

En liknande studie som den som här redovisas för Ångermanälvens
flodsystem, har tidigare gjorts för Indalsälven. Detta arbete har utförts av
Rune Dahlén, Gustav Johansson och Leif Olofsson från Skogshögskolan i
Garpenberg. Den transportsträcka som behandlades i denna undersökning
gällde Östersund - Sundsvall.

Timmertransporterna i Indalsälvens flodsystem sker huvudsakligen på ett
färdigutbyggt järnvägssystem liknande det som Ivar Högström skisserar i sin
motion.

TU 1978/79:28

Jämförande av transportsystemens energiförbrukning

Förhållandet mellan järnvägstransport och lastbilstransport antages i
denna studie ha stora likheter med förhållandet som råder på sträckan
Östersund-Sundsvall. Den detaljerade studie som där gjorts visar att
lastbilstransport av timmer (27 kWh/ton) blev ungefär 1,6 gånger mer
energikrävande än järnvägstransport.

Normala jämförelsesiffror mellan lastbil- och järnvägstransporter brukar
vara 7-8 gånger högre energiförbrukning för lastbilsalternativet. De faktorer
som i detta fall minskar förhållandet är de för järnvägsalternativet nödvändiga
omlastningar och rangeringar.

Med ledning av dessa siffror torde förhållandet mellan lastbil- och
järnvägstransporter i Ångermanälvens flodsystem inte vara mindre än 1,6,
troligen något större.

I buntflottningsalternativet ingår följande energikrävande moment:

llyftning av landlagral virke,

Bogsering,

Hjälpbogsering med småbåtar.

Passage av kraftverk,

Elförbrukning för belysning, uppvärmning av personalutrymmen o. dyl.

Vid studierna i Indalsälven blev energiförbrukningen i buntflottningsalternativet
(4 kWh/ton). Konkurrerande alternativ - lastbils- och järnvägstransporter
- använder 4,3 respektive 6,8 gånger mer.

Energisparkommittén har i detta yttrande valt att korrigera dessa
förhållanden något. Det antagande som gjordes i Indalsälvsutredningen att
timmerbuntarnas lägesenergi kan tillgodogöras vid vinschningsarbetet förbi
kraftverken är såvitt Energisparkommittén kan bedöma ännu endast en
teoretisk beräkning och inte något i praktiken fungerande system. Detta bör
således utprovas och kan i framtiden utgöra en stor potentiell besparingsmöjlighet.

Med dessa korrigeringar gjorda och med hänsyn taget till de för Ångermanälven
aktuella antalet kraftverk blir energiförbrukningens jämförelsesiffra för
buntflottning (10 kWh/ton). Motsvarande siffror blir för järnvägstransporter
17 kWh/ton och för lastbilstransporter 27 kWh/ton.

Utöver de ovan nämnda timmertransportsystemen finns i dag ett fungerande
transportsystem, löstimmerflottning. Denna flottning är ur
energisynpunkt vad gäller transportarbetet de minst energikrävande systemet.
Det som gör att löstimmerflottningen har dåligt konkurrensförhållande
till övriga system är den elkraftsförlust som görs genom den vattenföring
förbi kraftverken som erfordras, samt det sjunktimmer som täpper för
kraftverkens intagsgrindar. Tillsammans förorsakar dessa faktorer en
elkraftsförlust på 40-65 miljoner kWh/år.

Sammanfattning

Ur energiförbrukningssynpunkt har Energisparkommittén funnit att
förhållandet mellan de i Ivar Högströms motion upptagna timmertransportsystemen
i Ångermanälven torde vara i storleksordningarna:

Buntflottning ca 10 kWh/ton
Järnvägstransport ca 20 kWh/ton
Lastbilstransport ca 35 kWh/ton.

TU 1978/79:28

Det osäkra förhållandet sorn i dag råder beträffande tillgång på olja och el
gör att det även ur energihushållningssy npunkt kan vara av stort intresse att
en utredning startas som tar upp övergripande samhälleliga aspekter på
energisnåla timmertransporter från inlandets avverkningsområden till kustlandets
industriområden.

Energisparkommitténs preliminära siffror visar således att ur
energihushållningssynpunkt är buntflottning den lämpligaste transportmetoden.
Många andra samhällsintressen bör dock vägas in för att en helhetsbild
över timmertransporterna skall erhållas. Detta ökar ytterligare motiven för att
starta den ovannämnda samhällsekonomiska utredningen.

Skogsbrukets Motortransportkommitté (1979-04-10)

Skogsbrukets Motortransportkommitté får härmed anföra:

Det synes lämpligt att den av motionärerna föreslagna utredningen
kommer till stånd.

En sådan bör omfatta alla tänkbara transportsätt:

Lösflottning, buntflottning, järnvägstransport och landsvägstransport
samt kombinationer av dessa.

Vidare bör den behandla problemen förutsättningslöst såväl företagsekonomiskt
som samhällsekonomiskt.

Det förefaller kommittén lämpligast att utredningen sker regionalt under
en länsstyrelses ledning, förslagsvis länsstyrelsen i Västernorrlands län,
vilken redan vidtagit vissa förberedelser i samråd med intressenterna i
flottningsföreningen och handelskammaren.

GOTAB 62271 Stockholm 1979