med anledning av motion om erkännande av Demokratiska republiken Östra Timor, m. m. (Betänkande 1979/80:UU5 Utrikesutskottet)

UU 1979/80:5

Utrikesutskottets betänkande
1979/80:5

med anledning av motion om erkännande av Demokratiska republiken
Östra Timor, m. m.

Motionen

I motionen 1978/79:249 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att diplomatiska förbindelser
upprättas med regeringen i Demokratiska republiken Östra Timor.

Ett andra yrkande i samma motion om humanitärt bistånd till Demokratiska
republiken Östra Timor behandlades under föregående riksmöte i
samband med övriga biståndsfrågor (UU 1978/79:27).

Bakgrund

Omständigheterna kring den indonesiska ockupationen av Östra Timor i
december 1975 och den senare utvecklingen t. o. m. år 1978 har utförligt
redovisats i utskottets betänkanden UU 1976/77:4 och UU 1978/79: 13
med anledning av tidigare motioner om erkännande av och bistånd till
Demokratiska republiken Östra Timor. Av betänkandena framgår att Sverige
som medlem av FN:s säkerhetsråd vid dettas behandling av Timorfrågan
i slutet av 1975 kraftfullt tog ställning mot den illegala indonesiska
ockupationen och för Östra Timors folks rätt till självbestämmande. Sverige
har sedan dess stött de FN-resolutioner, i vilka hävdats Östra Timors
rätt till självbestämmande, Indonesiens anspråk tillbakavisats och tillbakadragande
krävts av dess styrkor från området.

Utvecklingen har emellertid efter hand gått mot ett fastare inlemmande
av Östra Timor i Indonesien. Detta har medfört en de facto-situation som
inte undgått att påverka FN-behandlingen av frågan.

I juli 1977 införlivades Östra Timor formellt med Indonesien och blev
dess tjugosjunde provins.

I början av år 1978 erkände Australien den indonesiska överhögheten.
Nya Zeeland och ASEAN-länderna har gjort motsvarande erkännanden.

Uppgifterna om de aktuella förhållandena i området är bristfälliga och
delvis motsägande, beroende på källan. Befrielserörelsen Fretilin uppges
emellertid ha trängts tillbaka till otillgängliga bergsområden i landets inre,
där en viss stridsaktivitet fortsatt har förekommit. Dess huvudsakliga
ledning utövas numera från Mozambique.

Under loppet av 1979 förefaller den indonesiska administrativa kontrollen
över området ha stärkts. Östra Timor har sålunda inkluderats i Indonesiens
tredje femårsplan som löper från den 1 april 1979.

Alla skildringar av den aktuella situationen på ön är emellertid samstäm1
Riksdagen 1979180. 9 sami. Nr 5

UU 1979/80:5

miga i sitt betonande av de humanitära aspekterna av Timorproblemet.
Det är uppenbart att befolkningen på ön drabbats hårt av de senaste årens
händelser. Enligt tillförlitliga uppgifter är svälten katastrofal i området.

Internationella röda korset (ICRC) förvägrades länge möjlighet att bedriva
humanitär biståndsverksamhet på ön. I juni 1979 ingicks emellertid en
överenskommelse mellan ICRC och den indonesiska regeringen om samarbete
med Indonesiska röda korset för att bistå befolkningen i Östra Timor.
Avsikten var att under en sexmånadersperiod tillhandahålla mat och mediciner
samt viss medicinsk utbildning. För detta program har ICRC fått
bidrag från Australien, Nya Zeeland, Japan, Västtyskland, USA, Nederländerna,
Canada och Sverige. Svenska röda korset har anslagit 200000 kr.
till verksamheten, och regeringen gav nyligen 1 milj. kr. som via Svenska
röda korset ges till ICRC:s hjälpinsatser. Möjligheterna att undsätta de
svältande, uppskattningsvis 60000 personer, försvåras av det bristfälliga
vägnätet i området. Transporter måste därför i stor utsträckning ske per
helikopter, som dock inte finns i tillräckligt antal och givetvis blir mycket
kostnadskrävande.

I FN har resolutionernas politiska innehåll rörande Östra Timor under
de senaste åren mjukats upp.

Vid årets generalförsamling har frågan om Östra Timor just färdigbehandlats
i församlingens fjärde utskott (för kolonialfrågor). I den resolution
som antogs om Östra Timor framhålls rätten till självbestämmande för
områdets befolkning. Vidare förklaras att detta folk fritt måste få besluta
om sin framtid under FN:s överinseende. I övrigt uppehåller sig resolutionen
helt vid de humanitära aspekterna på Östra Timor-frågan. Röstsiffrorna
blev 55-26-42.

För resolutionen röstade bl. a. Sverige, Island, Portugal och Grekland.

I en svensk röstförklaring uttalades tillfredsställelse över den framträdande
plats de humanitära aspekterna fått i resolutionen. Det var på detta
område som omvärlden nu bäst kunde hjälpa Östra Timors folk. I förklaringen
upprepades stödet för principen om folkens självbestämmanderätt.
Emellertid konstaterades att det på Östra Timor i dag råder en faktisk
situation som man inte kan se något realistiskt alternativ till. Sveriges jaröst
fick ses som ett uttryck för stöd åt resolutionens humanitära aspekter.

Utskottet

I motionen yrkas att regeringen upprättar diplomatiska förbindelser med
regeringen i Demokratiska republiken Östra Timor. Utskottet har tidigare
avvisat motsvarande yrkande (UU 1976/77: 4 och UU 1978/79: 13). Till de
kriterier som bör vara uppfyllda vid upprättandet av diplomatiska förbindelser
hör främst att den regering som avses skall utöva en effektiv kontroll
över ifrågavarande stat och ha uppnått ett rimligt mått av självständighet
utåt samt stabilitet inåt.

UU 1979/80:5

Enligt utskottets mening är dessa kriterier inte uppfyllda i fråga om en
regering i Demokratiska republiken Östra Timor. Utskottet avstyrker därför
motionens yrkande.

Utskottet vill vidare understryka att Östra Timors folk, i enlighet med
FN:s resolutioner om avkolonisering, måste ges möjlighet att fritt få bestämma
sin egen framtid under FN:s överinseende.

Utskottet vill samtidigt framhålla vikten av att Internationella röda korsets
och andra internationella biståndsinsatser i största möjliga utsträckning
underlättas i området samt understryker att man därvid måste säkerställa
att det bistånd som lämnas verkligen når fram till den mycket svårt
nödlidande befolkningen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår yrkandet I i motionen 1978/79:249.

Stockholm den 20 november 1979

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Anders Ljunggren (c), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Olle
Göransson (s), Ingrid Sundberg (m). Mats Hellström (s), Gunnel Jonäng
(c), Jan Bergqvist (s), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s), Björn Molin (fp),
Axel Andersson (s) och Elisabeth Fleetwood (m).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979