med anledning av motion om en ramlagstiftning om ideella föreningar (Betänkande 1979/80:LU1 Lagutskottet)

LU 1979/80:1

Lagutskottets betänkande
1979/80:1

med anledning av motion om en ramlagstiftning om ideella
föreningar

Ärendet

I motionen 1978/79:1195 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning och förslag till ramlagstiftning om
ideella föreningar.

Remissyttranden över motionen har inhämtats från länsstyrelsen i Stockholms
län, Svenska röda korset, statens ungdomsråd, Sveriges frikyrkoråd,
Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,
LO, TCO, Centralorganisationen SACO/SR, SAF, Nykterhetsrörelsens
landsförbund, Hyresgästernas riksförbund, LRF, Centerns kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Husmodersförbundet
Hem och samhälle, Sveriges arbetares centralorganisation och Svenska
båtunionen. Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund
och Svenska kvinnors vänsterförbund har beretts tillfälle att yttra sig
men har avstått från att avge yttrande.

Motionsmotivering

Motiveringen till motionsyrkandet finns i motionen 1978/79:1108, vari
anförs att de ideella organisationerna har en rad svåra integritets- och
demokratiproblem att brottas med. Bl. a. pekar motionärerna på systemet
med organisationsklausuler. Systemet innebär att vissa arbeten skall förbehållas
arbetskraft organiserad i en viss facklig organisation. Metoden utgör
enligt motionärerna ett allvarligt åsidosättande av vars och ens rätt att själv
välja sin fackliga tillhörighet eller att stå utanför en facklig anslutning.
Organisationsklausulerna är ett hot mot grundläggande föreningsrättsliga
principer.

Motionärerna anser att självsanering är det bästa botemedlet i all föreningsverksamhet
men att vid bestående missförhållanden samhället inte kan stå
passivt. Den enskilde måste tillförsäkras ett tillfredsställande rättsskydd
också gentemot organisationerna. Om de s. k. folkrörelserna gör anspråk på
en allt betydelsefullare plats i samhället, får de också acceptera att deras
interna organisation och demokratiska integritet måste följa av samhället
angivna regler. Man kan svårligen tänka sig att skilda organisationer skulle
kunna tilldelas uppgifter, vilka i dag handläggs av offentliga myndigheter,
utan att motsvarande kontroll ifrån medborgarnas sida kan utövas.

Motionärerna framhåller att det för ekonomiska föreningar sedan lång tid

1 Riksdagen 1979/80. 8 sami. Nr 1

LU 1979/80:1

tillbaka finns lagstiftning, som reglerar mera centrala frågor. För ideella
föreningar, till vilka flertalet här aktuella organisationer i juridiskt hänseende
är att hänföra, har någon lagstiftning trots åtskilliga propåer härom aldrig
antagits. Skälen härtill har framför allt varit att de ideella organisationerna
själva motsatt sig ingrepp i vad de betraktar som sin autonoma sfär. Detta har
dock inte hindrat domstolarna från att i vissa fall överpröva framför allt av
fackföreningar träffade uteslutningsbeslut.

I motionen erinras om att Tyskland och Schweiz har grundläggande
lagregler om ideella föreningar. För Finlands vidkommande antogs under
mellankrigsåren en lag om föreningar. De nämnda lagarna har inte någon
klart uttalad målgrupp. I Förenta staterna och England däremot har
lagstiftning funnits sedan slutet av 1950-talet till skydd för medlemmar i
fackliga organisationer. Ett sådant skydd torde förutsätta lagreglering av bl. a.
den interna beslutsprocessen, överklagandemöjligheter etc. Enligt motionärernas
mening bör man pröva möjligheten av en ramlagstiftning, vilken
reglerar de ideella föreningarnas roll i Sverige.

Gällande ordning

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och ideella
föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna vinna registrering
som ekonomisk förening fordras enligt 1 § att föreningen har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk
verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster
eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver
ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall åsyfta att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar.
Beträffande ideella föreningar liksom i fråga om stiftelser saknas en sådan
detaljerad civilrättslig lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Inte heller finns det i lagstiftningen någon definition av
begreppet ideell förening.

De ideella föreningarna kan indelas i två huvudgrupper, dels sådana
föreningar som har annat ändamål än att befrämja sina medlemmars
ekonomiska intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning, politisk verksamhet,
vetenskaplig forskning, välgörenhet, sällskapsliv, idrott och skytte,
försvarsföreningar, kamratföreningar, djurskyddsföreningar m. fl., dels
föreningar som syftar till att befrämja sina medlemmars ekonomiska
intressen på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens mening,
t. ex. arbetsgivarföreningar, fackföreningar och branschsammanslutningar.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet

LU 1979/80:1

då den antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt styrelse.
Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast föreningen, inte
de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller nämnda förutsättningar
- vanligt bland föreningar av enklare slag, såsom läsecirklar och svagt
organiserade sällskapsföreningar - blir avtal som ingås för föreningens
räkning bindande endast för dem som ingått detta avtal. Enligt praxis anses
vidare följande principer gälla. Styrelsen äger rätt att företräda föreningen om
ej stadgarna säger något annat. Stadgarna avgör föreningens organisation och
inre rättsförhållande. Föreningar utan ekonomiskt syfte eller betydelse för
sina medlemmar anses i allmänhet ha rätt att vägra motta nya medlemmar
liksom att utesluta medlemmar. Styrelsen handhar löpande ärenden och
andra ärenden som stadgan eller föreningsstämman anförtror denna. I övrigt
är föreningsstämman beslutande genom i regel enkel majoritet, om stadgan ej
föreskriver annat. Särskilt ingripande beslut, t. ex. ändring av föreningens
ändamål, torde kräva samtycke från alla föreningsmedlemmar. Beslut som
strider mot föreningens ändamål eller som otillbörligt gynnar vissa
medlemmar på andras bekostnad är ogiltiga, såframt icke alla medlemmar,
eller i det sistnämnda fallet de vilkas rätt eftersätts, ger sitt samtycke.

Ideell förening som driver näringsverksamhet kan enligt handelsregisterlagen
(1974:157) registreras i handelsregister. Vidare gäller enligt firmalagen
(1974:156) att ideell förening som är näringsidkare förvärvar ensamrätt till
firma genom registrering eller inarbetning. Firmalagen stadgar också att
registrering av en näringsidkares firma inte får ske om firman innehåller
något som är ägnat att uppfattas som bl. a. benämning på ideell förening eller
liknande sammanslutning. Skyddet för en ideell förening i sistnämnda
hänseende är inte beroende av om föreningen är näringsidkare.

När man talarom föreningsrättsliga problem kan man avse inte blott frågor
som rör förhållandet mellan en förening och dess medlemmar eller som rör
verkan mot utomstående av rättshandlingar som företagits på föreningens
vägnar utan också vissa andra problem. Med termen föreningsrätt kan
sålunda avses den allmänna medborgerliga rätten att utan hinder eller
inblandning av offentlig myndighet sammansluta sig och verka för gemensamma
syften i föreningar. För tydlighetens skull brukar termen föreningsfrihet
användas för att beteckna det offentligrättsliga begreppet och för att
markera skillnaden till föreningsrätten i privaträttslig mening. Föreningsfriheten
ingår bland de grundläggande fri- och rättigheter som upptas i
regeringsformen.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom arbetsrätten.
Med föreningsrätt avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet (MBL) rätten för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivar-
eller arbetstagarorganisation, utnyttja medlemskapet samt verka för
organisationen eller för bildandet av sådan organisation utan att bli utsatt för
påtryckningar eller annan obehörig inblandning från motpart i arbetsförhållandet.
Förening äger för egen del skydd i lagen endast så till vida, att den inte

LU 1979/80:1

är skyldig att tåla sådan kränkning av enskild arbetsgivares eller arbetstagares
föreningsrätt, som innebär intrång i dess verksamhet. Reglerna har enbart till
syfte att skydda rätten att organisera sig (den s. k. positiva föreningsrätten)
men ger inte något skydd för anspråk på att få vara oorganiserad eller för rätt
att inte tillhöra viss förening (den s. k. negativa föreningsrätten).

Tidigare behandling

Frågan om en lagstiftning rörande ideella föreningar har åtskilliga gånger
tagits upp till prövning i olika sammanhang. En redogörelse för spörsmålets
behandling under tiden före 1970 finns intagen i betänkandet LU 1976/

77:1.

1 riksdagen har önskemål om en lagstiftning rörande ideella föreningar
framförts motionsvägen vid 1971 års riksdag och vid 1976/77och 1977/78 års
riksmöten. 1971 års motion remissbehandlades. Motionerna har avslagits av
riksdagen. Beträffande skälen till riksdagens ställningstaganden liksom i
fråga om spörsmålets behandling under förarbetena till lagen om medbestämmande
i arbetslivet hänvisas till betänkandet LU 1977/78:15.

Utredningar

År 1976 tillkallades en utredning (A 1976:02) Nya arbetsrättskommittén för
att utreda vissa frågor på det arbetsrättsliga området. 1 direktiven redovisas
flera frågor som skall tas upp av utredningen. Härvid erinras bl. a. om att
riksdagen vid behandlingen av arbetsrättsreformen uttalat sig för fortsatt
utredningsarbete rörande den negativa föreningsrätten och föreningsrättsskyddet
för arbetssökande.

Stiftelseutredningen (Ju 1975:01), som tillkallats år 1975 på riksdagens
begäran, har i uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om stiftelser. En
viktig fråga som utredningen enligt direktiven skall ta ställning till är om
stiftelse i framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Om stiftelseinstitutet
begränsas bör utredningen pröva om samhället kan delta i vissa
stiftelsers förvaltning. I samband härmed skall också prövas hur förvaltningen
skall vara ordnad och om nuvarande regler beträffande minimikrav
om stadgarnas innehåll är tillfredsställande. Andra frågor som skall
behandlas av utredningen är bokföringsplikt och revision, möjligheter till
skadeståndstalan mot styrelseledamot i stiftelse samt behovet av bestämmelser
om likvidation eller fusion.

Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Stockholms lön, Sveriges domareförbund och flusmoders/örbundet
Hem och samhälle tillstyrker motionsförslaget. Sveriges advokatsamfund
liksom SACO/SR anser att ett ställningstagande till frågan om en

LU 1979/80:1

lagstiftning rörande ideella föreningar bör anstå i avvaktan på pågående
utredningsarbete. En avvisande attityd till motionärernas önskemål intas av
Svenska röda körsel, statens ungdomsråd, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges
riksidrottsförbund, LO, TCO, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Hyresgästernas
riksförbund, LRF, Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och Sveriges arbetares centralorganisation. SAF anser att endast
lagstiftning mot organisationsklausuler är motiverad. Svenska båtunionen
anser att det i dag inte föreligger behov av en särskild ramlagstiftning men vill
inte utesluta att behov kan uppkomma, om unionen tilldelas uppgifter som i
dag handläggs av offentliga myndigheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att varken rättspraxis eller
utvecklingen av en ”god föreningssed” undanröjt behovet av lagstiftning.
Enligt länsstyrelsen är nämligen vissa spörsmål fortfarande oklara, vartill
kommer att rättskällorna är alltför svårtillgängliga för alla de människor som
aktivt deltar i eller har anknytning till föreningslivet. Med sina många
kontaktytor mot såväl andra myndigheter som organisationer och enskilda
får länsstyrelsen ofta förfrågningar beträffande ideella föreningar. Förfrågningarna
avser vanligen vad som gäller beträffande ansvar för medlemmar
och styrelseledamöter, huruvida ideella föreningar, ”klubbar” o. d. är
juridiska personer eller ej, om registreringsskyldighet föreligger och i så fall
var samt vad som gäller i fråga om relationen mellan föreningarna och deras
medlemmar och om föreningsstadgars utformning m. m. Länsstyrelsen
anser det inte tillfredsställande att frågeställarna skall hänvisas till rättspraxis
och ”god föreningssed”. Enligt länsstyrelsen pekar erfarenheterna på ett
behov av vägledande och mera lättillgängliga regler.

Länsstyrelsen framhåller vidare att vissa ideella föreningars verksamhet
innefattar stora ekonomiska intressen. De ideella föreningarna i Stockholms
län tillförs sålunda ca 20 milj. kr. årligen från bingospel, och ideella föreningar
driver numera ofta näringsverksamhet av icke obetydlig omfattning, t. ex.
restaurangrörelser. Med hänsyn till de ideella organisationernas stora betydelse
både för den enskilde och för samhället anser länsstyrelsen det
otillfredsställande att inte huvuddragen av ett regelsystem kommit till
uttryck i skriven lag.

Länsstyrelsen tillstyrker utredning och förslag till ramlagstiftning om
ideella föreningar.

Svenska röda korset anser inte något behov föreligga av en särskild
ramlagstiftning, i vart fall ej för en organisation av Svenska röda korsets typ.
Någon reglering av Röda korsets arbete utöver nu gällande stadgar och
författningar genom en ramlagstiftning erfordras över huvud taget ej. I
yttrandet pekas vidare på risken att en sådan lagstiftning skulle kunna
medföra en ökad byråkratisering av arbetet och därmed minska människors
intresse för frivilliga hjälpinsatser.

Statens ungdomsråd delar inte motionärernas mening att det finns behov av
att i lag reglera de ideella organisationernas verksamhet. Ungdomsrådet kan

LU 1979/80:1

inte heller se att den enskildes rättsskydd på något sätt är hotat av att en sådan
lagstiftning saknas.

Tvärtom, framhåller ungdomsrådet, skulle själva kärnan i folkrörelsetanken
allvarligt kunna skadas om staten reglerade föreningarnas verksamhet
genom lagstiftning. Grundtanken bakom ett självständigt och obundet
föreningsliv ärju att enskild organisation själv reglerar sin verksamhet genom
av medlemmarna antagna stadgar.

Mot bakgrund av vad som sagts ställer sig statens ungdomsråd avvisande
till motionsförslaget.

Sveriges frikyrkoråd, i vars yttrande de fria kristna trossamfundens råd
deltar, avstyrker bifall till motionen och anföratt det är angeläget att lagar icke
stiftas i onödan för att reglera en verksamhet, som redan är erkänd och
tillräckligt reglerad i svensk lag.

Sveriges riksidrottsförbund anser att någon särskild lagstiftning i enlighet
med motionärernas förslag för idrottens vidkommande ej är nödvändig. Som
skäl för ställningstagandet anför förbundet följande.

Idrottsrörelsen, som består av ca 25 000 ideella föreningar - från Sveriges
riksidrottsförbund till små lokala gymnastik- och idrottsföreningar - är
uppbyggd kring den representativa demokratins principer. Den enskilde
medlemmen har en stadgeenlig rätt att genom sin förening få sin åsikt
framförd genom rörelsen ända upp till det högsta beslutande organet -riksidrottsmötet. Ett försök till lagstiftning som omfattar alla typer av ideella
föreningar måste medföra stora svårigheter för lagstiftaren. Det finns idag
ideella föreningar som har tusentals medlemmar, såväl som föreningar som
har ett tiotal. Vissa föreningar driver ekonomisk rörelse och omsätter
miljonbelopp, andra klarar sin verksamhet med hjälp av en blygsam årsavgift.
En lagstiftning som omspänner hela registret av ideella föreningar kan
komma att kännas betungande, framför allt för de små föreningarna vars
administratörer många gånger kan ha svårigheter att tillgodogöra sig
detaljerade föreskrifter.

I avsaknad av lagstiftning rörande ideella föreningar har på idrottens
område omfattande stadgar utarbetats, vilka tillgodoser det allmännas
intresse. I Riksidrottsförbundets stadgar finns grundläggande regler för
förbundet och dess organ, men även rambestämmelser för de specialförbund
och idrottsföreningar som är anslutna till huvudorganisationen.

I enlighet med stadgarna kan beslut överklagas i en instansanordning, där
riksidrottsnämnden är högsta beslutande organ i bestraffningsärenden och
riksidrottsstyrelsen sista instans i övriga besvärsärenden (med undantag för
överklagande av tävlingsbestämmelser, där specialförbunden är sista instansj.
För idrottsföreningarna har Riksidrottsförbundet upprättat normalstadgar,
vari viktiga principer såsom t. ex. upptagning och uteslutning av
medlem regleras. Vid sidan om stadgarna tjänar rättspraxis, tillgänglig
doktrin samt analoga tillämpningar av associationsrättslig lagstiftning som
vägledning.

Sveriges advokatsamfund hänvisar till pågående utredningsarbete beträffande
frågan om den negativa föreningsrätten och beträffande lagstiftningen
om stiftelser. Samfundet anser att den reglering av de ideella föreningarnas
förhållande som i grundläggande avseenden kommit till stånd genom

LU 1979/80:1

rättspraxis fungerat tillfredsställande.

Enligt advokatsamfundets mening bör frågan om en eventuell lagreglering
av de ideella föreningarna fortfarande anstå i avvaktan på resultatet av det
pågående utredningsarbetet.

Sveriges domareförbund tillstyrker motionen och anför att det måste
betecknas som en brist i det rättsliga systemet att ingen lagstiftning kommit
till stånd i fråga om ideella föreningar. Visserligen torde, framhåller
förbundet, antalet tvister vid domstol, vilka haft anknytning till sådana
föreningar, vara tämligen begränsat, och man synes ha löst uppkommande
frågor trots frånvaron av bestämmelser. Det är dock klart önskvärt att vissa
frågor regleras genom lag, bl. a. om medlems inträde, avgång och uteslutning,
medlems bundenhet av beslut som fattats utan hans medverkan, föreningens
förhållande till tredje man, skadeståndsskyldighet, firmateckning, ansvarighet
för uppkomna förbindelser, föreningens upplösning. Förbundet anser det
tvivelaktigt om också andra i motionen berörda spörsmål om enskilds
rättsskydd gentemot organisationer kan lösas inom ramen för en lag om
ideella föreningar men framhåller att spörsmålet lämpligen bör övervägas
närmare.

LO kan inte ansluta sig till motionärernas uppfattning att det nuvarande
rättsläget beträffande ideella föreningar ger medborgarna för stor frihet att
utan inblandning från statsmakternas sida sluta sig samman i föreningar och
gemensamt fatta beslut om bl. a. föreningens förhållande till medlemmarna.
LO pekar vidare på att motionärerna inte ens påstår att en lagreglering skulle
vara påkallad på grund av några klara missförhållanden. Det enda exempel på
påstådda missförhållanden som anförs i motionen gäller enligt LO den s. k.
negativa föreningsrätten. Denna fråga rör inte organisationernas förhållande
till de egna medlemmarna utan rättsskyddet för dem som valt att stå utanför
en organisation, som är verksam inom ett visst område. I anslutning härtill
pekar LO på det utredningsarbete som bedrivs av nya arbetsrättskommittén.

LO framhåller vidare att en ramlagstiftning för ideella föreningar är
svårförenlig med kraven på att organisationerna skall stå fria och obundna
gentemot statsmakterna. LO anser att det helt saknas skäl att införa en
ramlagstiftning och hemställer att motionen inte föranleder någon åtgärd.

TCO avstyrker bifall till motionen och anför att det varken i motionen eller
i annat sammanhang har visats att avsaknaden av lagstiftning om ideella
föreningar medfört missförhållanden eller att behov i övrigt skulle föreligga
som motiverar en lagstiftning. Vidare anförs att frågan om s. k. organisationsklausul
f. n. är under utredning och att nya arbetsrättskommitténs
förslag kan förväntas under 1979.

SACO/SR framhåller att motionärerna främst åberopat förekomsten av
organisationsklausuler som skäl för sitt yrkande. SACO/SR, som av
principiella skäl är negativ till förekomsten av organisationsklausuler,
förordar att frågan om införande av en ramlagstiftning om ideella föreningar

LU 1979/80:1

får anstå i avvaktan på resultatet av nya arbetsrättskommitténs pågående
arbete.

£/!/•'erinrar om att föreningen 1971 ställt sig avvisande till ett motionsförslag
om lagstiftning beträffande ideella föreningar och därvid framhållit att de
allmänna rättsregler som utbildats beträffande ideella föreningars inre och
yttre förhållanden var tillfyllest. Enligt SAF ger den utveckling som skett
sedan föreningen föregående gång yttrade sig i frågan icke anledning till något
nytt och ändrat ställningstagande. SAF motsätter sig dock inte lagstiftningsåtgärder
mot förekomsten av organisationsklausuler i vissa kollektivavtal.
Enligt SAF har organisationsklausulerna redan urholkats till följd av
lagstiftning under senare år. Förekomsten av organisationsklausuler kan
dock innebära ett åsidosättande av den enskildes rättsskyddsintresse innan
anställning ännu kommit till stånd och den kan inte sägas höra hemma i ett
demokratiskt samhälle. SAF anser att organisationsklausuler genom lag bör
frånkännas rättsverkningar. Något mera omfattande utredningsarbete synes
icke erforderligt för en lagstiftning med denna innebörd.

Nykterhetsrörelsens landsförbund(NLF) anser inte de i motionen framförda
skälen tillräckligt starka för att en lagstiftning om ideella organisationer skall
införas.

NLF framhåller att den opinionsbildande faktor som folkrörelserna utgör
är en nödvändighet för att inte debatten skall tystna inom områden där
missförhållanden förekommer. För att denna kritiska granskning inte skall
hämmas, krävs också i fortsättningen att ideella folkrörelser skall vara fria och
obundna i sitt förhållande till stat och kommun. Även om folkrörelserna i dag
på ett annat sätt än under uppbyggnadsperioden deltar i ett mera etablerat
samhällsarbete och ibland utför uppgifter, som det annars skulle åligga
samhället att utföra, får enligt NLF:s uppfattning detta inte innebära att
staten genom lagstiftning reglerar folkrörelsernas interna organisation eller
skaffar sig en kontrollfunktion sorn kan verka hämmande på verksamheten.

Hyresgästernas riksförbund avstyrker bifall till motionen.

Förbundet erinrar om de intentioner som kommit till uttryck genom
propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati
m. m. Som framgår av statsministerns anförande i propositionen finns redan
nu omkring 3 000 lagar och förordningar, och det krävs skärpt uppmärksamhet
i reformarbetet för att hindra nya komplikationer som leder till krångel
och onödig byråkrati. Ett steg i angiven riktning framhåller förbundet måste
vara att avstå från nya lagar som inte är klart motiverade.

Enligt förbundets mening har det inte framkommit några bärande skäl för
att pröva lagstiftning om ideella föreningars villkor för medlemskap eller
andra stadgar. Erfarenheterna från andra länder vilka motionärerna nämner
som föregångare tyder inte på att demokratins problem där skulle ha nått en
bättre lösning än i Sverige. Förbundet anser att de ideella föreningarnas frihet
att själva besluta om inre angelägenheter i stället är en tillgång för det svenska
samhället.

LU 1979/80:1

LRF framhåller att motionskravet på en utredning om en generell
lagstiftning beträffande ideella föreningar knappast är tillräckligt underbyggt.
LRF anser att beslutsunderlaget bör breddas betydligt före ett ställningstagande.

Centerns kvinnoförbund framhåller att folkrörelserna spelat en viktig roll i
uppbyggnaden av vårt demokratiska samhälle. De har också i dag - och enligt
förbundets mening även i framtiden - många viktiga uppgifter. Det finns
således all anledning att värna om folkrörelsernas möjligheter att verka i
samhället.

Förbundet anser de ideella föreningarnas suveränitet omistlig och kan
därför inte ställa sig bakom en ramlagstiftning för ideella föreningar. När det
gäller förhållandet mellan samhällets organ och folkrörelserna bör principen
”stödja men inte styra” även i framtiden vara vägledande. Det bör enligt
förbundet vara de ideella föreningarnas sak att även fortsättningsvis ansvara
för att deras uppbyggnad och verksamhet är acceptabel för ett demokratiskt
samhälle.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet ställer sig helt avvisande till motionärernas
tanke och anser att införandet av en ramlagstiftning är ett ingrepp i den
föreningsfrihet som står fastslagen i grundlagen. En lagreglering av den
interna beslutsprocessen strider dessutom enligt förbundet mot de grundläggande
principerna att varje organisation och dess medlemmar självständigt
får besluta hur arbetet skall läggas upp, vilka som skall väljas att leda den
och hur ansvarsfrågor skall avgöras.

Förbundet framhåller vidare att inte endast grundlagsmässiga utan också
praktiska skäl talar mot en ramlagstiftning med tanke på den rika variation av
sammanslutningar som faller inom beteckningen ideella organisationer.

Förbundet hänvisar också till pågående utredning av den s. k. negativa
föreningsrätten och anser att någon åtgärd därför ej bör vidtas.

Husmodersforbundet Hem och samhälle anför att organisationernas roll i
samhällslivet blivit allt större, t. ex. som remissinstanser, och att denna roll är
väsentlig för organisationernas möjlighet att framföra åsikter, som är vitala
för deras medlemmar. Förbundet anser det rimligt att tänka sig en
lagstiftning, som ger vissa ramar för ideella organisationers agerande.
Husmodersforbundet instämmer därför i motionärernas begäran om förslag
till ramlagstiftning för ideella föreningar.

Sveriges arbetares centralorganisation (SAC) anser att de fria intresseorganisationernas
oberoende gentemot statsmakterna bör värnas. Enligt SAC kan
emellertid ett sådant syfte knappast betjänas av en särskild lagstiftning för
den verksamhet som sådana fria intresseorganisationer bedriver. Snarare
skulle statsmaktens inflytande öka och ur folkrörelsesynpunkt otillbörliga
kontrollåtgärder kunna komma att sättas in mot de ideella föreningarna,
vilket allvarligt kunde skada deras verksamhet och därmed demokratin. Den
föreslagna lagstiftningen skulle också kunna leda till stark och ensidig
behandling av vissa speciella intressefrågor utan hänsynstagande till de större

LU 1979/80:1

sammanhang i vilka dessa bör ses. SAC anför att en lagstiftning skulle kunna
bli ett allvarligt hinder i arbetet toren vidareutveckling av demokratin och att
facklig monopolism liksom andra odemokratiska företeelser kan förhindras
utan att de ideella föreningarnas verksamhet behöver omgärdas av en särskild
lagstiftning.

Svenska båtunionen anser det inte föreligga behov av ramlagstiftning med
hänsyn till den roll och de uppgifter unionen i dag har.

Båtunionen vill dock inte utesluta att behov kan föreligga beträffande
andra ideella föreningar. Om Båtunionen framdeles tilldelas uppgifter, vilka i
dag handläggs av offentliga myndigheter, vill man inte utesluta behovet av en
ramlagstiftning, om denna kommer att utgöra ett behovsanpassat regelverk
för sådan verksamhet.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion vari yrkas att en utredning tillsätts med
uppgift att lägga fram förslag till ramlagstiftning om ideella föreningar. Till
stöd för yrkandet framhåller motionärerna att de ideella organisationerna har
en rad svåra integritets- och demokratiproblem att brottas med. Härvid pekar
motionärerna bl. a. på systemet med organisationsklausuler. Motionärerna
anser att självsanering är det bästa botemedlet i all föreningsverksamhet men
att vid bestående missförhållanden samhället inte kan stå passivt. Den
enskilde måste tillförsäkras ett tillfredsställande rättsskydd också gentemot
organisationerna. Om de s. k. folkrörelserna gör anspråk på en allt betydelsefullare
plats i samhället, får de också acceptera att deras interna organisation
och demokratiska integritet måste följa av samhället angivna regler. Man kan
enligt motionärerna svårligen tänka sig att skilda organisationer skulle kunna
tilldelas uppgifter, vilka i dag handläggs av offentliga myndigheter, utan att
motsvarande kontroll ifrån medborgarnas sida kan utövas.

Utskottet vill till en början erinra om att man i juridiskt hänseende skiljer
mellan ekonomiska föreningar och ideella föreningar. De förstnämnda
föreningarna regleras i lagen om ekonomiska föreningar. För att en förening
skall kunna vinna registrering som ekonomisk förening fordras att föreningen
har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltar som
avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande
av föreningens tjänster eller på annat sådant sätt. Det krävs alltså dels
att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall
åsyfta att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas någon av
dessa förutsättningar är föreningen att anse som en ideell förening. Till
skillnad från vad som gäller beträffande de ekonomiska föreningarna saknas
en närmare lagreglering av de ideella föreningarna i civilrättsligt hänseende. I
rättspraxis har emellertid sedan länge ansetts att en ideell förening äger

LU 1979/80:1

rättskapacitet då den antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt
styrelse. 1 praxis har vidare utbildats vissa normer för de ideella föreningarna.

Frågan om en lagstiftning beträffande de ideella föreningarna har åtskilliga
gånger tidigare aktualiserats i olika sammanhang. Bl. a. har spörsmålet med
anledning av motioner prövats i riksdagen vid tre tillfällen, senast 1978 (LU
1977/78:15). Motionerna har avslagits.

Då frågan nu ånyo tagits upp motionsvägen vill utskottet i likhet med vad
utskottet framhöll 1978 peka på att de ideella föreningarna är en viktig del av
vårt samhälle och fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika områden,
exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet samt inom
religionsutövning, vetenskaplig forskning och idrott. Många ideella organisationer
har också lagstiftningsvägen kommit att få ett starkt inflytande över
samhällsutvecklingen. Med hänsyn till den roll de ideella föreningarna
sålunda spelar i vårt land kan avsaknaden av en lagstiftning som reglerar de
ideella föreningarna te sig mindre tillfredsställande. Härtill kommer att
rättsläget inte är klart i alla hithörande frågor och att det finns anledning anta
att nya problem kan komma att uppstå i den kommande rättstillämpningen.

Som utskottet närmare utvecklade i 1978 års betänkande är emellertid en
lagstiftning på området förenad med åtskilliga svårigheter. Härtill kommer
att något behov av en lagreglering i fråga om ideella föreningar f. n. inte synes
föreligga. Sålunda har föreningarna varken i de remissyttranden som
inhämtats över den nu aktuella motionen eller eljest uttryckt önskemål om en
lagstiftning. Inte heller har det framkommit några omständigheter som
motsäger vad utskottet konstaterade förra året, nämligen att hittillsvarande
erfarenheter från det praktiska arbetet inom de ideella föreningarna och från
rättstillämpningen inte tyder på att avsaknaden av lagregler medfört några
väsentliga olägenheter.

Utskottet vill vidare erinra om att nya arbetsrättskommittén, som bl. a.
skall utreda frågan om den negativa föreningsrätten, och stiftelseutredningen
ännu inte slutfört sina utredningsuppgifter. De förslag som dessa utredningar
kan komma att lägga fram kan få betydelse vid prövningen av frågan
huruvida en allmän reglering beträffande ideella föreningar bör komma till
stånd. Utskottet anser att ett ställningstagande till frågan om lagreglering bör
anstå i avvaktan på statsmakternas beslut med anledning av de förslag som
utredningarna kommer att lägga fram.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1195.

Stockholm den 6 november 1979

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

LU 1979/80:1

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Ivan Svanström (c),
Stig Olsson (s)*, Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m), Owe
Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot
Håkansson (fp) och Margareta Gard (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Joakim Ollén, Olle Aulin och Margareta Gard (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”lägga fram” bort ha följande lydelse.

Utskottet vill framhålla att de ideella föreningarna är en viktig del av vårt
samhälle och fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika områden,
exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet samt religionsutövning,
vetenskaplig forskning och idrott. Som motionärerna framhåller
har många ideella organisationer lagstiftningsvägen kommit att få ett starkt
inflytande över samhällsutvecklingen. Utskottet vill också peka på vad
länsstyrelsen i Stockholms län framhållit i remissyttrande över motionen,
nämligen att vissa ideella föreningars verksamhet innefattar stora ekonomiska
intressen och att ideella föreningar ofta driver näringsverksamhet av
inte obetydlig omfattning. Med hänsyn till den roll de ideella föreningarna
sålunda spelar i vårt land ter sig avsaknaden av en lagstiftning som reglerar de
ideella föreningarna mindre tillfredsställande. Härtill kommer att rättsläget
inte är klart i alla hithörande frågor och att det finns anledning anta att nya
problem kan komma att uppstå i den kommande rättstillämpningen.

Vid en bedömning av motionsyrkandet måste emellertid beaktas att, som
utskottet framhållit då liknande motionsyrkanden tidigare behandlats i
riksdagen, åtskilliga svårigheter är förenade med en lagstiftning på området.
Svårigheterna bör emellertid inte överdrivas. Vad frågan nu gäller är
nämligen inte införandet av några mera detaljerade lagregler utan endast en
grundläggande reglering av de ideella föreningarnas uppbyggnad. Mot en
lagstiftning har också tidigare åberopats att de idella föreningarna inte
framfört några önskemål om lagstiftning. Inte heller har sådana önskemål
yppats i organisationernas remissyttranden över motionen. Denna omständighet
bör emellertid inte tillmätas avgörande betydelse då det av flera
remissvar framgår att föreningarna bedömt en lagstiftning som opåkallad för
en organisation av deras typ men att de i övrigt lämnat frågan öppen.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att frågan om en
ramlagstiftning om ideella föreningar bör närmare utredas i enlighet med
motionärernas förslag. Enligt utskottets mening utgör det pågående utredningsarbetet
inom nya arbetsrättskommittén och stiftelseutredningen inte

LU 1979/80:1

hinder för att en sådan utredning nu kommer till stånd.

Beträffande den närmare inriktningen av utredningsarbetet vill utskottet
framhålla att tyngdpunkten i en eventuell lagreglering bör ligga i det som från
samhällets sida är mest skyddsvärn nämligen den enskilde medlemmens
ställning i förhållande till organisationen. Vad som erfordras är regler som ger
den enskilde föreningsmedlemmen möjligheter att föra fram egna åsikter och
uppträda på ett självständigt sätt inom organisationen. Andra angelägna
uppgifter för utredningen bör vara att utforma bestämmelser om medlems
inträde i, avgång från och uteslutning ur förening, medlems bundenhet av
beslut som fattats utan hans medverkan, förhållandet till tredje man,
skadeståndsskyldighet, firmateckning, ansvarighet för uppkomna förbindelser
och föreningens upplösning. Det bör ankomma på regeringen att närmare
bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1195 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående utredning
om ramlagstiftning beträffande ideella föreningar.

GOTAB Stockholm 1979